Jag har en manlig arbetskamrat som jag umgås med privat. Det är en kompisrelation, och inget annat, även om han hade just det i åtanke från början :-) Det är han som får höra av sig när han vill umgås, främst p g a att jag inte vill vara den drivande när jag sagt nej till en kärleksrelation. Han är en väldigt god vän och jag vill gärna behålla honom som en sådan.
Vår arbetsplats skiljer sig inte från andra och vi har därför inte skyltat med att vi umgås privat, eftersom vi vet att det skulle skvallras. Som man känner sig själv, känner man andra :-) Vi har en viss jargong på arbetsplatsen, men vi är aldrig taskiga eller slår under bältet. Jag och denna arbetskamrat har så klart också jargong gentemot varandra, men det är samma där, inga elakheter.
På senare tid har jag dock upptäckt att han ibland, inte så ofta, men nog för att jag ska reagera, är sarkastisk, kommer med gliringar och spydiga kommentarer samt får mig att framstå som dum. Detta gör han enbart när det är andra i närheten. När vi är själva på arbetet, eller umgås privat sker det aldrig. Normalt sett är han ironisk, har glimten i ögat och säger sig uppfatta mig som logisk och med huvudet på skaft. Här går jag dock bet :-) Jag kan inte förstå vad detta beteende kommer ifrån.
Jag hade någon fundering om att han kanske försöker bete sig överdrivet normalt (eller i mina ögon onormalt) för att våra arbetskamrater inte ska börja fundera och skvallra, men vi är ju inga tonåringar direkt och han är ju mer mogen än så, vilket gör att detta övergår mitt förstånd.
Om detta upprepas har jag tänkt fråga rakt ut varför han beter sig så här (han kanske inte ens reflekterat över det), men fram tills dess så tar jag gärna emot förslag :-)
Tack på förhand!
1
Arbetskamraten beter sig "konstigt". Jag har en manlig arbetskamrat som jag umgås med privat. Det är en kompisrelation, och inget annat, även om han hade just det i åtanke från början :-) Det är han som får höra av sig när han vill umgås, främst p g a att jag inte vill vara den drivande när jag sagt nej till en kärleksrelation. Han är en väldigt god vän och jag vill gärna behålla honom som en sådan.
Vår arbetsplats skiljer sig inte från andra och vi har därför inte skyltat med att vi umgås privat, eftersom vi vet att det skulle skvallras. Som man känner sig själv, känner man andra :-) Vi har en viss jargong på arbetsplatsen, men vi är aldrig taskiga eller slår under bältet. Jag och denna arbetskamrat har så klart också jargong gentemot varandra, men det är samma där, inga elakheter.
På senare tid har jag dock upptäckt att han ibland, inte så ofta, men nog för att jag ska reagera, är sarkastisk, kommer med gliringar och spydiga kommentarer samt får mig att framstå som dum. Detta gör han enbart när det är andra i närheten. När vi är själva på arbetet, eller umgås privat sker det aldrig. Normalt sett är han ironisk, har glimten i ögat och säger sig uppfatta mig som logisk och med huvudet på skaft. Här går jag dock bet :-) Jag kan inte förstå vad detta beteende kommer ifrån.
Jag hade någon fundering om att han kanske försöker bete sig överdrivet normalt (eller i mina ögon onormalt) för att våra arbetskamrater inte ska börja fundera och skvallra, men vi är ju inga tonåringar direkt och han är ju mer mogen än så, vilket gör att detta övergår mitt förstånd.
Om detta upprepas har jag tänkt fråga rakt ut varför han beter sig så här (han kanske inte ens reflekterat över det), men fram tills dess så tar jag gärna emot förslag :-)
Mitt enda tips är att fråga honom. Varför vill du vänta med att göra det?
*I need some fine wine and you, you need to be nicer...*
2
Mitt enda tips är att fråga honom. Varför vill du vänta med att göra det?
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
