Är födelsedagar viktiga?
Ordet är fritt
  1. Medlem sedan
    Aug 2011
    #1

    Är födelsedagar viktiga?

    Det har vi pratat om förut, men jag kom att tänka på det när jag läste olika åsikter i tråden om 18-årsdag vs begravning.

    För många känns födelsedagar som heliga. Man förväntar sig att släkt och vänner ska lägga allt åt sidan och komma, var de än befinner sig.
    Andra kommer inte ens ihåg födelsedagarna inom närmsta familjen och firar dem aldrig nånsin.
    Medan de flesta (som jag upplever det) är nånstans mittemellan.

    Min dotter fyllde 20 för några dagar sedan. Hon befann sig ungefär två mil härifrån (hos sin pojkvän), men jag träffade henne faktiskt inte ens. Jag ringde och gratulerade, skickade ett sms, och så skrev jag en grattishälsning på facebook. I helgen kommer hon hit och blir firad med presenter och tårta och så.
    Jag tror inte (eller jag vet) att hon tog illa upp för det eller kom till skada eller så .

    För mig känns det lite förmätet och inte så jätteödmjukt att förvänta sig att alla ska kasta det de har för händer och åka många långa mil för att gratulera en. Det är heller inget som jag har präntat i mina barn, att de ska förvänta sig att bli firade av släkten. De som kommer de kommer, de andra kommer inte - inget konstigt i det.

    Hur viktiga är födelsedagar för er? När det gäller närmsta familjen (typ partner, barn o s v)? När det gäller föräldrar och syskon? När det gäller övrig släkt?
    *I need some fine wine and you, you need to be nicer...*
  2. 1
    Är födelsedagar viktiga? Det har vi pratat om förut, men jag kom att tänka på det när jag läste olika åsikter i tråden om 18-årsdag vs begravning.

    För många känns födelsedagar som heliga. Man förväntar sig att släkt och vänner ska lägga allt åt sidan och komma, var de än befinner sig.
    Andra kommer inte ens ihåg födelsedagarna inom närmsta familjen och firar dem aldrig nånsin.
    Medan de flesta (som jag upplever det) är nånstans mittemellan.

    Min dotter fyllde 20 för några dagar sedan. Hon befann sig ungefär två mil härifrån (hos sin pojkvän), men jag träffade henne faktiskt inte ens. Jag ringde och gratulerade, skickade ett sms, och så skrev jag en grattishälsning på facebook. I helgen kommer hon hit och blir firad med presenter och tårta och så.
    Jag tror inte (eller jag vet) att hon tog illa upp för det eller kom till skada eller så .

    För mig känns det lite förmätet och inte så jätteödmjukt att förvänta sig att alla ska kasta det de har för händer och åka många långa mil för att gratulera en. Det är heller inget som jag har präntat i mina barn, att de ska förvänta sig att bli firade av släkten. De som kommer de kommer, de andra kommer inte - inget konstigt i det.

    Hur viktiga är födelsedagar för er? När det gäller närmsta familjen (typ partner, barn o s v)? När det gäller föräldrar och syskon? När det gäller övrig släkt?
  3. Medlem sedan
    Aug 2006
    #2
    Ja födelsedagar är viktiga. Men är de viktigare än typ allt annat? Nej. Är det viktigt att fira stort och med halva släkten? Nej. Är det viktigt att firas på just födelsedagen? Oh nej.

    Mina morföräldrar bodde långt från mig och var inte med på ett enda födelsedagsfirande. Däremot mitt bröllop vilket känns jättehärligt eftersom det blev sista trippen de ö h t gjorde hit ner.

    Sonens han i princip aldrig firats på sin egen födelsedag, mer än av just oss föräldrar då. Han fyller år samma tidpunkt som ett större event här i stan och vi har inte lagt hans firande då utan före eller efter och då inte alltid ens närmsta helgen. Han har inte protesterat hittills i alla fall.

    Å andra sidan var vi inte ens med honom hans första födelsedag i livet så vi kanske är helt kassa
  4. 2
    Ja födelsedagar är viktiga. Men är de viktigare än typ allt annat? Nej. Är det viktigt att fira stort och med halva släkten? Nej. Är det viktigt att firas på just födelsedagen? Oh nej.

    Mina morföräldrar bodde långt från mig och var inte med på ett enda födelsedagsfirande. Däremot mitt bröllop vilket känns jättehärligt eftersom det blev sista trippen de ö h t gjorde hit ner.

    Sonens han i princip aldrig firats på sin egen födelsedag, mer än av just oss föräldrar då. Han fyller år samma tidpunkt som ett större event här i stan och vi har inte lagt hans firande då utan före eller efter och då inte alltid ens närmsta helgen. Han har inte protesterat hittills i alla fall.

    Å andra sidan var vi inte ens med honom hans första födelsedag i livet så vi kanske är helt kassa
  5. Medlem sedan
    Aug 2010
    #3
    Jag tycker att mina barns födelsedagar är viktiga, väldigt viktiga till och med, för oss i familjen. De är ju våra barn liksom. Dock begär vi inte att de är lika viktiga för resten av släkten och firar inte så heller. Kort, telefonsamtal eller en skickad present räcker långt!
  6. 3
    Jag tycker att mina barns födelsedagar är viktiga, väldigt viktiga till och med, för oss i familjen. De är ju våra barn liksom. Dock begär vi inte att de är lika viktiga för resten av släkten och firar inte så heller. Kort, telefonsamtal eller en skickad present räcker långt!
  7. Medlem sedan
    Jan 2000
    Forumvärd
    #4
    För mig är de ganska oviktiga, räcker med ett grattis sedan är jag nöjd. Sonen har med stigande ålder blivit mer och mer "ointresserad". För små barn är det absolut viktigare
  8. 4
    För mig är de ganska oviktiga, räcker med ett grattis sedan är jag nöjd. Sonen har med stigande ålder blivit mer och mer "ointresserad". För små barn är det absolut viktigare
  9. Medlem sedan
    Aug 2011
    #5
    Så uselt av er! Det ska han få leva med hela livet, stackarn, att ni bara struntade i att åka dit..

    Vad fint att dina morföräldrar kunde komma till bröllopet förresten...ett fint minne kan jag tänka!
  10. 5
    Så uselt av er! Det ska han få leva med hela livet, stackarn, att ni bara struntade i att åka dit..

    Vad fint att dina morföräldrar kunde komma till bröllopet förresten...ett fint minne kan jag tänka!
  11. Medlem sedan
    Aug 2011
    #6
    Ja, för oss i familjen är varandras födelsedagar viktiga! Eller ja, inte viktigare än som häromdan då som jag berättade när min dotter fyllde 20 . Men jag skulle absolut inte glömma bort det, och jag vill ju fira henne men det behöver inte ske exakt på den dagen.
  12. 6
    Ja, för oss i familjen är varandras födelsedagar viktiga! Eller ja, inte viktigare än som häromdan då som jag berättade när min dotter fyllde 20 . Men jag skulle absolut inte glömma bort det, och jag vill ju fira henne men det behöver inte ske exakt på den dagen.
  13. Medlem sedan
    Aug 2011
    #7
    Ja, min egen födelsedag ser inte jag heller som så värst viktig. Jag skulle i o f s bli ledsen om min familj glömde bort den helt eller så, men jag vill mest ha en kram och ett grattis och så.
    Och ja, för barnen var det givetvis viktigare när de var små!
  14. 7
    Ja, min egen födelsedag ser inte jag heller som så värst viktig. Jag skulle i o f s bli ledsen om min familj glömde bort den helt eller så, men jag vill mest ha en kram och ett grattis och så.
    Och ja, för barnen var det givetvis viktigare när de var små!
  15. Medlem sedan
    Aug 2006
    #8
    Ja, jättefint. Någon tog dessutom ett foto av dem på väg till kyrkan där de såg pigga och fräscha ut fast de egentligen inte var det och det fotot vårdar jag ömt...
  16. 8
    Ja, jättefint. Någon tog dessutom ett foto av dem på väg till kyrkan där de såg pigga och fräscha ut fast de egentligen inte var det och det fotot vårdar jag ömt...
  17. Medlem sedan
    Apr 2008
    #9
    För barn. Ju äldre, ju oviktigare. För vuxna kan jämna födelsedagar vara något att fira, annars får det bli lite som det blir. Visst ha jag haft middag när ajg fyllt år, men det har passat med grillkväll för grannarna och syskon, just den gången. I år städade ajg hela huset på min födelsedag, bara hunden höll mej sällskap. Men vi köpte hämtmat på kvällen , det gör vi inte varje dag
  18. 9
    För barn. Ju äldre, ju oviktigare. För vuxna kan jämna födelsedagar vara något att fira, annars får det bli lite som det blir. Visst ha jag haft middag när ajg fyllt år, men det har passat med grillkväll för grannarna och syskon, just den gången. I år städade ajg hela huset på min födelsedag, bara hunden höll mej sällskap. Men vi köpte hämtmat på kvällen , det gör vi inte varje dag
  19. Medlem sedan
    Nov 1999
    #10
    Jag tycker att födelsedagar har den viktigaste funktionen att samla familjen - sedan tycker jag inte att det är så viktigt att man alltid firar på rätt dag. Att få frukost på sängen av familjen på min födelsedag är favoriten, men då handlar det ju om den familj jag bor med. Om brorsan kommer någon helg senare och grattar är det okej med mig. Min son fyller i juli - semestertider deluxe - vilket nästan alltid innebär att firandet sker tidigare eller senare...
  20. 10
    Jag tycker att födelsedagar har den viktigaste funktionen att samla familjen - sedan tycker jag inte att det är så viktigt att man alltid firar på rätt dag. Att få frukost på sängen av familjen på min födelsedag är favoriten, men då handlar det ju om den familj jag bor med. Om brorsan kommer någon helg senare och grattar är det okej med mig. Min son fyller i juli - semestertider deluxe - vilket nästan alltid innebär att firandet sker tidigare eller senare...
  21. Medlem sedan
    Aug 2011
    #11
    Det förstår jag!
  22. 11
    Det förstår jag!
  23. Medlem sedan
    Aug 2011
    #12
    Det kan ju bli nog så festligt det .
  24. 12
    Det kan ju bli nog så festligt det .
  25. Medlem sedan
    Aug 2011
    #13
    Jag är lite överkänslig mot det där att "nu ska familjen/släkten samlas för nu är det födelsedag!".
    För mig är i så fall poängen att man ska fira den som fyller år (de som vill och kan och orkar alltså). Att "samla familjen" kan man ju göra andra gånger om man vill.
    Speciellt om det är en stor familj, båda kanske har många syskon och så deras respektive och barn och....ja, många tillfällen att "samla familjen" blir det! Lite för många för min smak... Men som tur är så har inte vi de traditionerna i vare sig min eller sambons familjer. Jag vet faktiskt inte ens när hans bror fyller år, för att inte tala om broderns sambo.
    Men jag gillar fbs funktion att man blir påmind när någon fyller år, så man kan säga grattis i alla fall .

    Ett tag under mina barns småbarnsår så var det så att de hade många kusiner på pappas sida, och många syskon till pappan och så syskonens respektive, och så föräldrarna (alltså mina barns farföräldrar). Det blev väääääldigt många kalas...så till slut bestämde vi (jag och barnens far) att vi åker bara på kalasen om vi inte råkar ha annat för oss och om vi känner för det. Annars gratulerar vi en annan gång.
    Det blev ju liksom så att man inte hann umgås mer avslappnat och naturligt, typ poppa över på en enkel fika eller så, för var och varannan helg upptogs av kalas där man egentligen inte hann prata med varandra så mycket för det var ju en massa annan släkt där (t ex min mans systers mans föräldrar och syskon) som man inte kände och som jag inte ens hade intresse av att lära känna. Och så skulle man sitta där och bara "Gott kaffe!" och "Oj vilken fin tårta!". Det stod mig upp i halsen till slut...
  26. 13
    Jag är lite överkänslig mot det där att "nu ska familjen/släkten samlas för nu är det födelsedag!".
    För mig är i så fall poängen att man ska fira den som fyller år (de som vill och kan och orkar alltså). Att "samla familjen" kan man ju göra andra gånger om man vill.
    Speciellt om det är en stor familj, båda kanske har många syskon och så deras respektive och barn och....ja, många tillfällen att "samla familjen" blir det! Lite för många för min smak... Men som tur är så har inte vi de traditionerna i vare sig min eller sambons familjer. Jag vet faktiskt inte ens när hans bror fyller år, för att inte tala om broderns sambo.
    Men jag gillar fbs funktion att man blir påmind när någon fyller år, så man kan säga grattis i alla fall .

    Ett tag under mina barns småbarnsår så var det så att de hade många kusiner på pappas sida, och många syskon till pappan och så syskonens respektive, och så föräldrarna (alltså mina barns farföräldrar). Det blev väääääldigt många kalas...så till slut bestämde vi (jag och barnens far) att vi åker bara på kalasen om vi inte råkar ha annat för oss och om vi känner för det. Annars gratulerar vi en annan gång.
    Det blev ju liksom så att man inte hann umgås mer avslappnat och naturligt, typ poppa över på en enkel fika eller så, för var och varannan helg upptogs av kalas där man egentligen inte hann prata med varandra så mycket för det var ju en massa annan släkt där (t ex min mans systers mans föräldrar och syskon) som man inte kände och som jag inte ens hade intresse av att lära känna. Och så skulle man sitta där och bara "Gott kaffe!" och "Oj vilken fin tårta!". Det stod mig upp i halsen till slut...
  27. Medlem sedan
    Jan 2004
    #14
    Hos oss är firandet viktigt, men inte att det sker på just den exakta födelsedagen. Vi bestämmer en lördag då vi har kalas och då brukar alla so är viktiga för oss komma. Sen kan det såklart bli så ibland att inte alla kan och då är det ingen som tar illa upp.

    De som vi firar är mig och maken, våra barn och deras partners, våra föräldrar, och min helbrors barn (där uppvaktar vi tills de fyller 18 år). Vi uppvaktar makens bror, min helbror och deras partners när de fyller jämt och de gör lika med oss.

    Fast makens bror (med sambo) bjuder vi ofta in även om vi firar våra ojämna födelsedagar också, men det är för att de bor nära och för att vårt hem är av olika anledningar enda mötesplatsen mellan makens bror och makens mamma och då ser vi liksom till att vara den mötesplatsen. de har alltså inga hard feelings mot varandra, men de träffas liksom aldrig annars.
  28. 14
    Hos oss är firandet viktigt, men inte att det sker på just den exakta födelsedagen. Vi bestämmer en lördag då vi har kalas och då brukar alla so är viktiga för oss komma. Sen kan det såklart bli så ibland att inte alla kan och då är det ingen som tar illa upp.

    De som vi firar är mig och maken, våra barn och deras partners, våra föräldrar, och min helbrors barn (där uppvaktar vi tills de fyller 18 år). Vi uppvaktar makens bror, min helbror och deras partners när de fyller jämt och de gör lika med oss.

    Fast makens bror (med sambo) bjuder vi ofta in även om vi firar våra ojämna födelsedagar också, men det är för att de bor nära och för att vårt hem är av olika anledningar enda mötesplatsen mellan makens bror och makens mamma och då ser vi liksom till att vara den mötesplatsen. de har alltså inga hard feelings mot varandra, men de träffas liksom aldrig annars.
  29. Medlem sedan
    May 2005
    #15
    Såhär: min födelsedag är jätteviktig. För mig, en helt speciell dag. Men jag är ju helt vuxen och normalfungerande och begriper att min födelsedag inte är ett dugg viktig sådär för någon annan. Vilket är helt rimligt och inget jag är ledsen för såklart. Jag firar mig själv och tycker det är trevligt med kaffebesök och grattishälsningar, men gråter verkligen inte om jag inte blir firad av T eller så.
    Ungarnas födelsedagar är också viktiga, på ett helt annat sätt med kalas och så. Men de är viktiga för närmsta familjen, alltså morföräldrar och mostrar så, inte för kusiner och grannar och sysslingar från Långbortistan såklart.
  30. 15
    Såhär: min födelsedag är jätteviktig. För mig, en helt speciell dag. Men jag är ju helt vuxen och normalfungerande och begriper att min födelsedag inte är ett dugg viktig sådär för någon annan. Vilket är helt rimligt och inget jag är ledsen för såklart. Jag firar mig själv och tycker det är trevligt med kaffebesök och grattishälsningar, men gråter verkligen inte om jag inte blir firad av T eller så.
    Ungarnas födelsedagar är också viktiga, på ett helt annat sätt med kalas och så. Men de är viktiga för närmsta familjen, alltså morföräldrar och mostrar så, inte för kusiner och grannar och sysslingar från Långbortistan såklart.
  31. Medlem sedan
    Nov 1998
    #16
    Hur viktiga är födelsedagar för er? När det gäller närmsta familjen (typ partner, barn o s v)?
    - Det brukar bli något arrangemang när jag, konsulenten och hennes mor och syster och systerdotter och mina 5 barn fyller år, större tillställningar när barnbarnen fyller år.

    När det gäller föräldrar och syskon?
    - Har inga levande

    När det gäller övrig släkt?
    - Kusiner på mors sida sätter in annonser, "all uppvaktning undanbedes", "ingen uppvaktning, bortrest, men skicka gärna ett kort", så det slipper man numera. På min fars sida är vi tre kusiner som träffas på födelsedagar och vissa minnesdagar, och minns släktens storhetstid och deras arrangemang, som var en hel del året runt.
  32. 16
    Hur viktiga är födelsedagar för er? När det gäller närmsta familjen (typ partner, barn o s v)?
    - Det brukar bli något arrangemang när jag, konsulenten och hennes mor och syster och systerdotter och mina 5 barn fyller år, större tillställningar när barnbarnen fyller år.

    När det gäller föräldrar och syskon?
    - Har inga levande

    När det gäller övrig släkt?
    - Kusiner på mors sida sätter in annonser, "all uppvaktning undanbedes", "ingen uppvaktning, bortrest, men skicka gärna ett kort", så det slipper man numera. På min fars sida är vi tre kusiner som träffas på födelsedagar och vissa minnesdagar, och minns släktens storhetstid och deras arrangemang, som var en hel del året runt.
  33. ÅJ67 m 3 kidz
    #17
    Vi har två olika varianter i släkten, den ena ringer och grattar på rätt dag och kommer på kalas när de blir bjudna, den andra kan stå utanför dörren på rätt dag en kvart efter man har kommit från jobbet och man kan ha en timma kvar till man skall vara på föräldramöte. Jag föredrar variant 1. Särskilt onödig känns variant 2 när man redan har firat två födelsedagar den veckan.
  34. 17
    Vi har två olika varianter i släkten, den ena ringer och grattar på rätt dag och kommer på kalas när de blir bjudna, den andra kan stå utanför dörren på rätt dag en kvart efter man har kommit från jobbet och man kan ha en timma kvar till man skall vara på föräldramöte. Jag föredrar variant 1. Särskilt onödig känns variant 2 när man redan har firat två födelsedagar den veckan.
  35. Medlem sedan
    Jan 2009
    #18
    Jo lite viktiga är de nog. Jag vill gärna fira mina barn på den riktiga dagen men det stora firandet med släkten tar vi vid en tidpunkt när det passar alla.

    När jag fyllde 20 år och bodde hemma valde min pappa att boka en långresa med sin flickvän just då. Det blev jag mycket sårad av. Fast det berodde nog också på att det liksom inte fanns så mycket annan familj som tog ansvar för firandet mina bröder var barn, mamma var död och min dåvarande pojkvän var rätt ny. Då kände jag mig lite ensam att pappa valde att resa bort just då i fyra veckor utan något riktigt skäl att välja just den tidpunkten. Det är inte samma sak att bli firad senare.

    Det skulle jag inte utsätta mina barn för.
    Ha det gott!
  36. 18
    Jo lite viktiga är de nog. Jag vill gärna fira mina barn på den riktiga dagen men det stora firandet med släkten tar vi vid en tidpunkt när det passar alla.

    När jag fyllde 20 år och bodde hemma valde min pappa att boka en långresa med sin flickvän just då. Det blev jag mycket sårad av. Fast det berodde nog också på att det liksom inte fanns så mycket annan familj som tog ansvar för firandet mina bröder var barn, mamma var död och min dåvarande pojkvän var rätt ny. Då kände jag mig lite ensam att pappa valde att resa bort just då i fyra veckor utan något riktigt skäl att välja just den tidpunkten. Det är inte samma sak att bli firad senare.

    Det skulle jag inte utsätta mina barn för.
  37. Medlem sedan
    Aug 2011
    #19
    Oj, ni kom upp i en redig skara där ändå känns det som .
  38. 19
    Oj, ni kom upp i en redig skara där ändå känns det som .
  39. Medlem sedan
    Aug 2011
    #20
    Du får sjunga lite för dig själv och så, om ingen annan gört .

    Men alltså, jag tycker att födelsedagar å ena sidan är inte så jätteviktiga (i alla fall vuxnas) - men jag skulle aldrig kunna låta bli att fira min sambo, och om han inte firade mig skulle jag faktiskt bli ledsen!... Jag vet inte hur jag får ihop det där men så är det i alla fall .
  40. 20
    Du får sjunga lite för dig själv och så, om ingen annan gört .

    Men alltså, jag tycker att födelsedagar å ena sidan är inte så jätteviktiga (i alla fall vuxnas) - men jag skulle aldrig kunna låta bli att fira min sambo, och om han inte firade mig skulle jag faktiskt bli ledsen!... Jag vet inte hur jag får ihop det där men så är det i alla fall .
Sidan 1 av 2 12 SistaSista
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar