Träning är, såklart, bra - men det verkar totalt styra numera? Man kan inte äta tillsammans som familj, för barnens och föräldrarnas träning går först. Stressigt i vardagen att hämta/lämna/delta på träningar. Oavsett ålder på barnen. Stress, stress. Verkar ha eskalerar rejält. Lever de flesta så?! Vad hände med att bara cykla till skolan/spela bandy på gatan/ klättra i träd/ träna samarbete med att leka kurragömma med kvarterets barn. Eller att bara få vara och göra INGENTING (eller med ingenting, laga mat, hänga, handla och städa tillsammans) är ju helt oacceptabelt bland vuxna och barn numera. Varenda kollega har en PT. Varannan kollega går in i väggen.
1
Träning Träning är, såklart, bra - men det verkar totalt styra numera? Man kan inte äta tillsammans som familj, för barnens och föräldrarnas träning går först. Stressigt i vardagen att hämta/lämna/delta på träningar. Oavsett ålder på barnen. Stress, stress. Verkar ha eskalerar rejält. Lever de flesta så?! Vad hände med att bara cykla till skolan/spela bandy på gatan/ klättra i träd/ träna samarbete med att leka kurragömma med kvarterets barn. Eller att bara få vara och göra INGENTING (eller med ingenting, laga mat, hänga, handla och städa tillsammans) är ju helt oacceptabelt bland vuxna och barn numera. Varenda kollega har en PT. Varannan kollega går in i väggen.
Precis som du skriver lever vi. Bara att stänga av skärmar och istället vara ute och leka/cykla (barnen) och att städa, vara ute med barnen (vi vuxna) ger bra med motion i vardagen. Om man då lägger till lite som att cykla till skolan och sånt.
Och att bara vara, hjälpas åt med middagen, äta tillsammans och umgås, det är vad livet handlar om tycker jag.
Numera handlar allt om vuxnas egentid, efter en heldag på jobbet ifrån sin familj och om barns olika aktiviteter efter heldagar på skola/fritids.
2
Precis som du skriver lever vi. Bara att stänga av skärmar och istället vara ute och leka/cykla (barnen) och att städa, vara ute med barnen (vi vuxna) ger bra med motion i vardagen. Om man då lägger till lite som att cykla till skolan och sånt.
Och att bara vara, hjälpas åt med middagen, äta tillsammans och umgås, det är vad livet handlar om tycker jag.
Numera handlar allt om vuxnas egentid, efter en heldag på jobbet ifrån sin familj och om barns olika aktiviteter efter heldagar på skola/fritids.
Jo jag tycker det är lite trist med så tidig middag, men vad ska man göra: avanmäla barnet från den träning hon har sysslat med i flera år nu, som hon gillar bara för att det rubbar familjens tider en dag i veckan? Att låta barnen välja träningsform bara utifrån hur träningstiderna ligger känns ju inte som ett alternativ heller. Och går man på mellanstadiet får man så klart fortsätta leka fritt, prioritera skolarbete och hänga med familjen, men att vara med i en förening genom den ägna så åt en schemalagd aktivitet utöver skolan jag vet inte om jag vill kalla det eskalation. Skillnaden mot min egen uppväxt (som inte var i Sverige) är att skoldagarna här är så mycket längre, så föreningarna har ju inget val än att lägga aktiviteterna sen eftermiddag eller tidig kväll, I dotterns fall är träningen 2 timmar, så jag hade knappast blivit gladare om den hade startat först kl 19, eftersom hon då kommit hem långt efter hennes läggdags.
Sedan finns det de som är uppbokade mer eller mindre alla dagar i veckan. Det fanns under min uppväxt också, med skillnaden att dessa barn hade en mamma som var hemmafru som hanterade allting och att deras skoldag vanligen slutade innan kl 13.
7
Jo jag tycker det är lite trist med så tidig middag, men vad ska man göra: avanmäla barnet från den träning hon har sysslat med i flera år nu, som hon gillar bara för att det rubbar familjens tider en dag i veckan? Att låta barnen välja träningsform bara utifrån hur träningstiderna ligger känns ju inte som ett alternativ heller. Och går man på mellanstadiet får man så klart fortsätta leka fritt, prioritera skolarbete och hänga med familjen, men att vara med i en förening genom den ägna så åt en schemalagd aktivitet utöver skolan jag vet inte om jag vill kalla det eskalation. Skillnaden mot min egen uppväxt (som inte var i Sverige) är att skoldagarna här är så mycket längre, så föreningarna har ju inget val än att lägga aktiviteterna sen eftermiddag eller tidig kväll, I dotterns fall är träningen 2 timmar, så jag hade knappast blivit gladare om den hade startat först kl 19, eftersom hon då kommit hem långt efter hennes läggdags.
Sedan finns det de som är uppbokade mer eller mindre alla dagar i veckan. Det fanns under min uppväxt också, med skillnaden att dessa barn hade en mamma som var hemmafru som hanterade allting och att deras skoldag vanligen slutade innan kl 13.
Visst är det så att barnens träningar och musiklektioner styr ganska mycket men jag upplever det inte som stressigt. Vi planerar helt enkelt veckorna efter träningstiderna och vi vuxna passar på med vår egen träning när det passar, det får inte bli en extra stressfaktor. Vi inser att den här tiden är snabbt övergående, rätt vad det är har barnen flyttat iväg och vi har gott om tid att förverkliga oss själva.
Det ena behöver inte utesluta det andra. Vi cyklar fortfarande till skolan och jobbet, hjälps åt både vuxna och barn med städning, matlagning och annat hushållsarbete och gör även ingenting alls ibland.
Jag är glad att mina barn har ett idrottsintresse, det ger både dem och oss så mycket och framförallt med det fysiska arv jag gett dem (reumatism) är det viktigt för mig att de har träningsvana för de lär behöva träna hela livet för att hålla sig fungerande.
8
Visst är det så att barnens träningar och musiklektioner styr ganska mycket men jag upplever det inte som stressigt. Vi planerar helt enkelt veckorna efter träningstiderna och vi vuxna passar på med vår egen träning när det passar, det får inte bli en extra stressfaktor. Vi inser att den här tiden är snabbt övergående, rätt vad det är har barnen flyttat iväg och vi har gott om tid att förverkliga oss själva.
Det ena behöver inte utesluta det andra. Vi cyklar fortfarande till skolan och jobbet, hjälps åt både vuxna och barn med städning, matlagning och annat hushållsarbete och gör även ingenting alls ibland.
Jag är glad att mina barn har ett idrottsintresse, det ger både dem och oss så mycket och framförallt med det fysiska arv jag gett dem (reumatism) är det viktigt för mig att de har träningsvana för de lär behöva träna hela livet för att hålla sig fungerande.
Ja, så är det rätt mycket idag. Tråkigt att det inte spontansportas längre, att allt ska vara organiserat med ledare. En aktivitet att gå på. Fast middag lyckas vi äta ihop för det mesta, men visst får vi anpassa oss till vad alla har inplanerat. Ibland äter vi tidigt, ibland sent och ibland uppdelat. Tycker inte det gör så mycket så länge merparten av måltiderna äts ihop.
9
Ja, så är det rätt mycket idag. Tråkigt att det inte spontansportas längre, att allt ska vara organiserat med ledare. En aktivitet att gå på. Fast middag lyckas vi äta ihop för det mesta, men visst får vi anpassa oss till vad alla har inplanerat. Ibland äter vi tidigt, ibland sent och ibland uppdelat. Tycker inte det gör så mycket så länge merparten av måltiderna äts ihop.
Min egen träning lägger jag alltid på lunchen, då påverkar den bara mig och mitt matintag (snabbäta framför datorn sen)
Barnens tider kan jag ju inte styra. Men vi försöker att alltid äta ihop även barnen och minst en vuxen även när de har träning 17 på vardagarna (innan träningen då). Varje enskilt barn har absolut tid att bara vara och hänga med kompisar och spontanleka på gatan. Att vi inte har det beror ju på att de är 4 stycken så måndagar är det 3 som har aktiviteter, tisdagar ingen (helt otroligt att det blev en ledig vardag), onsdagar 3, torsdagar bara 1, fredagar också bara 1 och söndagar 3.
Genom att samköra med kompisar så tycker jag ändå att det för det mesta fungerar rätt bra. Visst händer det ibland att man får stressa men jag gillar faktiskt det här med att det händer något hela tiden så att jag är i farten tycker jag är ett rätt litet problem. Däremot tycker jag absolut att barnen ska få ha tid att göra ingenting, vara med kompisar och bara leka. Men då de två äldsta (som har mest aktiviteter) tar sig hem själv efter skolan så har de rätt mycket tid där. Är de hemma 14-14:30 och vi äter 17 (de dagar ingen tränar då) så har de nästan 3 timmar till vila och kompislek även om just de har aktivitetet på kvällen. De var mycket mer känsliga när de var kvar på fritids på eftermiddagarna.
Ida med Jennie född mars -04, Pontus född maj -06, Kasper född mars -08 och Sandra född 11/7 -10
11
många barn - många träningar :) Min egen träning lägger jag alltid på lunchen, då påverkar den bara mig och mitt matintag (snabbäta framför datorn sen)
Barnens tider kan jag ju inte styra. Men vi försöker att alltid äta ihop även barnen och minst en vuxen även när de har träning 17 på vardagarna (innan träningen då). Varje enskilt barn har absolut tid att bara vara och hänga med kompisar och spontanleka på gatan. Att vi inte har det beror ju på att de är 4 stycken så måndagar är det 3 som har aktiviteter, tisdagar ingen (helt otroligt att det blev en ledig vardag), onsdagar 3, torsdagar bara 1, fredagar också bara 1 och söndagar 3.
Genom att samköra med kompisar så tycker jag ändå att det för det mesta fungerar rätt bra. Visst händer det ibland att man får stressa men jag gillar faktiskt det här med att det händer något hela tiden så att jag är i farten tycker jag är ett rätt litet problem. Däremot tycker jag absolut att barnen ska få ha tid att göra ingenting, vara med kompisar och bara leka. Men då de två äldsta (som har mest aktiviteter) tar sig hem själv efter skolan så har de rätt mycket tid där. Är de hemma 14-14:30 och vi äter 17 (de dagar ingen tränar då) så har de nästan 3 timmar till vila och kompislek även om just de har aktivitetet på kvällen. De var mycket mer känsliga när de var kvar på fritids på eftermiddagarna.
Går man in i väggen så är det större problem än att man ska skjuttsa barnen till träning.
Beroende på barnets ålder och intressen så tar träning mer eller mindre tid. Att gå på någon organiserad träning i veckan tycker aj är vettigt, det är bra att vänja sig vid att röra på sej, i något sammanhang, oavsett om man känner för det just nu, eller hellre skulle spela datorspel. Det är en investering i ett sundare vuxenliv, och mindre risk för depression.
Men som med allt annat: lagom är bäst. Överdrivet tränande är ofta skadligt, liksom inget tränande alls. Och trivs man bättre med promenader i skogen är fotboll, så är ju inte det något problem.Men många ungsomar tycker det är roligare med tex lagsport med kompisar, än med mamma i svampskogen. Även om det ena inte behöver utesluta det andra.
Däremot så kan jag tycka det är trist att många klubbar i tonåren satsat på att man ska vinna, och träna mer , och mer, för att få vara med i laget , överhuvudtaget.
13
Går man in i väggen så är det större problem än att man ska skjuttsa barnen till träning.
Beroende på barnets ålder och intressen så tar träning mer eller mindre tid. Att gå på någon organiserad träning i veckan tycker aj är vettigt, det är bra att vänja sig vid att röra på sej, i något sammanhang, oavsett om man känner för det just nu, eller hellre skulle spela datorspel. Det är en investering i ett sundare vuxenliv, och mindre risk för depression.
Men som med allt annat: lagom är bäst. Överdrivet tränande är ofta skadligt, liksom inget tränande alls. Och trivs man bättre med promenader i skogen är fotboll, så är ju inte det något problem.Men många ungsomar tycker det är roligare med tex lagsport med kompisar, än med mamma i svampskogen. Även om det ena inte behöver utesluta det andra.
Däremot så kan jag tycka det är trist att många klubbar i tonåren satsat på att man ska vinna, och träna mer , och mer, för att få vara med i laget , överhuvudtaget.
Det handlar väl som med så mycket annat om balans. Och hur balansakten ser ut när den är som bäst är ju oerhört olika, det gäller att hitta sin egen... familjens egen...
Jag kan absolut förstå att träning eller andra aktiviteter kan vara viktigare än att alltid äta tillsammans som familj men tror att det är viktigt för de flesta att göra det NÅN gång i veckan i alla fall. Vilket ju kan bli svårare ju fler olika personers olika saker som ska passas ihop. Jag tror generellt att många barn kan behöva minska antalet aktiviteter för SIN skull, inte främst för att föräldrarna inte ska bli utbrända, men att de mår bra av NÅN aktivitet även om det inkräktar på de gemensamma middagarna t ex.
Och absolut har den spontana rörelsen om inte dött så i alla fall blivit svårt sjuk på många håll. Där tror jag dagens teknik med datorer och så kan vara en del av boven.
14
Det handlar väl som med så mycket annat om balans. Och hur balansakten ser ut när den är som bäst är ju oerhört olika, det gäller att hitta sin egen... familjens egen...
Jag kan absolut förstå att träning eller andra aktiviteter kan vara viktigare än att alltid äta tillsammans som familj men tror att det är viktigt för de flesta att göra det NÅN gång i veckan i alla fall. Vilket ju kan bli svårare ju fler olika personers olika saker som ska passas ihop. Jag tror generellt att många barn kan behöva minska antalet aktiviteter för SIN skull, inte främst för att föräldrarna inte ska bli utbrända, men att de mår bra av NÅN aktivitet även om det inkräktar på de gemensamma middagarna t ex.
Och absolut har den spontana rörelsen om inte dött så i alla fall blivit svårt sjuk på många håll. Där tror jag dagens teknik med datorer och så kan vara en del av boven.
Jag far omkring på egen träning, skjutsar och hämtar ballerina, fotbollsspelare, körsångare och pianist... Det är så vi lever vårt liv och så äter vi när vi kommer hem, eller så har barnen ätit under eftermiddagen innan skjutsandet började. Ja, min vardag ser verkligen inte ut som den jag växte upp i, där maten stod på bordet 16:30 varje dag, men vi mår väldigt bra som vi har det
Jag är dessutom engagerad i sockenråd (en slags styrgrupp för kyrkan), styrelsemedlem i Friskis&Svettis och sjunger i två körer och så är maken styrelsemedlem i Villaägarna och tränare för sonens fotbollslag. Vi nöter inte direkt sönder varandra på hemmaplan
Jag tycker faktiskt inte att det är direkt stressigt, utan tillfredsställande.
15
Jag far omkring på egen träning, skjutsar och hämtar ballerina, fotbollsspelare, körsångare och pianist... Det är så vi lever vårt liv och så äter vi när vi kommer hem, eller så har barnen ätit under eftermiddagen innan skjutsandet började. Ja, min vardag ser verkligen inte ut som den jag växte upp i, där maten stod på bordet 16:30 varje dag, men vi mår väldigt bra som vi har det
Jag är dessutom engagerad i sockenråd (en slags styrgrupp för kyrkan), styrelsemedlem i Friskis&Svettis och sjunger i två körer och så är maken styrelsemedlem i Villaägarna och tränare för sonens fotbollslag. Vi nöter inte direkt sönder varandra på hemmaplan
Jag tycker faktiskt inte att det är direkt stressigt, utan tillfredsställande.
Jag förstod inte var skärmen kom in i bilden då TS handlade om att alla aktiviteter var så planerade och styrde hela familjens liv så man inte ens hann äta tillsammans.
Lät ju inte som om det handlade om att någon satt vid skärmen. Tvärtom så flängdes det ju runt en massa på aktiviteter av alla de slag. Och TS efterfrågade varför man inte bara kunde låta aktiviteterna vara enklare.
Så, ja, jag undrade var skärmen kom in i bilden!
16
Jag förstod inte var skärmen kom in i bilden då TS handlade om att alla aktiviteter var så planerade och styrde hela familjens liv så man inte ens hann äta tillsammans.
Lät ju inte som om det handlade om att någon satt vid skärmen. Tvärtom så flängdes det ju runt en massa på aktiviteter av alla de slag. Och TS efterfrågade varför man inte bara kunde låta aktiviteterna vara enklare.
Blanca skrev (typ, jag citerar inte) att man kunde göra som förr, aktiviteter mer spontant än att schemalägga hela livet med tidsbundna aktiviter (organiserade).
Mimisoul svarar så lever vi, stänger av skärmarna och städar ihop, går ut (och vad det var mer.
Du frågar vad skärmarna har med det att göra? Det är ett känt fenomen att det ökat stillasittandet (finns studier på så unga barn som femåringar) och så kanske även i hennes familj.
Jag tycker mig se ett mönster att du alltid tar åt dig om man nämner skärmtid? Det är ju ingen som anklagat någon. Och folk sitter för mkt still, bl.a. framför TV, datorer, paddor och mobiler.
Jag förstod precis varför hon nämnde skärm, tror jag iaf.
18
Blanca skrev (typ, jag citerar inte) att man kunde göra som förr, aktiviteter mer spontant än att schemalägga hela livet med tidsbundna aktiviter (organiserade).
Mimisoul svarar så lever vi, stänger av skärmarna och städar ihop, går ut (och vad det var mer.
Du frågar vad skärmarna har med det att göra? Det är ett känt fenomen att det ökat stillasittandet (finns studier på så unga barn som femåringar) och så kanske även i hennes familj.
Jag tycker mig se ett mönster att du alltid tar åt dig om man nämner skärmtid? Det är ju ingen som anklagat någon. Och folk sitter för mkt still, bl.a. framför TV, datorer, paddor och mobiler.
Jag förstod precis varför hon nämnde skärm, tror jag iaf.
Här skulle det funnits en tumme upp-knapp så du såg att jag läste
20
Här skulle det funnits en tumme upp-knapp så du såg att jag läste
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Eller att bara få vara och göra INGENTING (eller med ingenting, laga mat, hänga, handla och städa tillsammans) är ju helt oacceptabelt bland vuxna och barn numera. Varenda kollega har en PT. Varannan kollega går in i väggen.
