Oj vilken kontrast, ensam hemma!
Ordet är fritt
  1. Pyssling
    #1

    Oj vilken kontrast, ensam hemma!

    Vi har haft dottern och hennes två små barn här sen i onsdags, i fredags kom även hennes sambo hit. Sonens flickvän har också varit här över helgen och barnens halvsyskon har passat på att hänga här en hel del när dottern varit hemma, för att umgås med henne.

    Igår stack så min man iväg på en Europa-tripp och idag åkte dotter med familj hem till sitt och sonen sover hos flickvännen inatt, så jag är ensam hemma.

    Hjälp vilken kontrast, från huset fullt till helt själv! Det känns lite tomt och ensamt och visst saknar jag dem som tusan, men skönt ändå med tystnaden och att bara ha sig själv att tänka på.

    Jag trivs så himla bra när jag är ensam likaväl som med huset fullt av ungar, kan man få både ock så är det ju den bästa av världar, jag skulle verkligen inte vilja vara utan något av det. Som tur är brukar jag få till båda sakerna med jämna mellanrum så jag behöver inte sakna något utav det.

    I kväll njuter jag av ensamheten och tystnaden, till helgen är min man hemma igen och något barn brukar oftast dyka upp på helgerna, så då blir det lite mer liv och rörelse här hemma

    En del klarar ju inte av ensamhet alls, min pappa är lite så, översocial och vill ha folk omkring sig helst jämt, och andra har ju extremt stort ensamhetsbehov, så olika det kan vara!

    Vill ni ha folk omkring er jämt eller trivs ni bäst ensamma? Eller är ni kanske som jag, vill ha lagom av båda sakerna
  2. 1
    Oj vilken kontrast, ensam hemma! Vi har haft dottern och hennes två små barn här sen i onsdags, i fredags kom även hennes sambo hit. Sonens flickvän har också varit här över helgen och barnens halvsyskon har passat på att hänga här en hel del när dottern varit hemma, för att umgås med henne.

    Igår stack så min man iväg på en Europa-tripp och idag åkte dotter med familj hem till sitt och sonen sover hos flickvännen inatt, så jag är ensam hemma.

    Hjälp vilken kontrast, från huset fullt till helt själv! Det känns lite tomt och ensamt och visst saknar jag dem som tusan, men skönt ändå med tystnaden och att bara ha sig själv att tänka på.

    Jag trivs så himla bra när jag är ensam likaväl som med huset fullt av ungar, kan man få både ock så är det ju den bästa av världar, jag skulle verkligen inte vilja vara utan något av det. Som tur är brukar jag få till båda sakerna med jämna mellanrum så jag behöver inte sakna något utav det.

    I kväll njuter jag av ensamheten och tystnaden, till helgen är min man hemma igen och något barn brukar oftast dyka upp på helgerna, så då blir det lite mer liv och rörelse här hemma

    En del klarar ju inte av ensamhet alls, min pappa är lite så, översocial och vill ha folk omkring sig helst jämt, och andra har ju extremt stort ensamhetsbehov, så olika det kan vara!

    Vill ni ha folk omkring er jämt eller trivs ni bäst ensamma? Eller är ni kanske som jag, vill ha lagom av båda sakerna
  3. Medlem sedan
    Oct 2014
    #2
    Jag är som du där. Älskar när vi samlas hela familjen / släkten och umgås. Men jag behöver lugnoro tid oxå. När min man jobbar dygn o alla barn sover eller tidigt när bara jag är vaken.
    Vill definitivt ha båda delarna i någon balans ☺
  4. 2
    Jag är som du där. Älskar när vi samlas hela familjen / släkten och umgås. Men jag behöver lugnoro tid oxå. När min man jobbar dygn o alla barn sover eller tidigt när bara jag är vaken.
    Vill definitivt ha båda delarna i någon balans ☺
  5. Medlem sedan
    Oct 2006
    #3
    Närmaste familjen med bihang tycker jag är roligt, sambons familj tycker jag är kul en stund. Men jag gillar bäst att vara bara vi (och den utflyttade dottern räknas in i vi).
    Mitt jobb är så socialt så jag tycker det är skönt under korkeken

    Folk tror jag har stort behov av socialt umgänge för att jag är så extrovert, men jag är både och, har stort behov av att vara ensam då och då.
    För att ladda om.

    Jag är gräsänka just nu, sambon är på utbildning, och jösses vad tyst det är när ungarna är ute? Inte alls van, men det är ganska skönt som omväxling.
    Skulle dock inte trivas med att leva helt ensam. Jag är ett flockdjur.
  6. 3
    Närmaste familjen med bihang tycker jag är roligt, sambons familj tycker jag är kul en stund. Men jag gillar bäst att vara bara vi (och den utflyttade dottern räknas in i vi).
    Mitt jobb är så socialt så jag tycker det är skönt under korkeken

    Folk tror jag har stort behov av socialt umgänge för att jag är så extrovert, men jag är både och, har stort behov av att vara ensam då och då.
    För att ladda om.

    Jag är gräsänka just nu, sambon är på utbildning, och jösses vad tyst det är när ungarna är ute? Inte alls van, men det är ganska skönt som omväxling.
    Skulle dock inte trivas med att leva helt ensam. Jag är ett flockdjur.
  7. Medlem sedan
    Aug 2010
    #4
    Jag gillar båda delarna. Och får av alla delarna regelbundet också. Varannan vecka är jag helt ledig och då är jag själv på dagarna och har barnen hemma förutom när de är på skolan. Mannen har alltid arbetat borta på veckorna men kommer att vara hemma från kl 15 varje dag från nu, härligt och bra omställning
    Varannan vecka arbetar jag på bortaplan och har kollegor runt mig på dagarna och är själv med min brukare på kvällar och nätter, vilket är väldigt lugnt.
    Varannan helg är det barn och tacos och Idol, det vanliga familjeköret, varannan helg blir det att nattsudda med mannen, dricka vin/öl och bara vara vuxna och helt leva-för-stunden, oavsett om det är förrådsrensning eller en helg i husvagnen
  8. 4
    Jag gillar båda delarna. Och får av alla delarna regelbundet också. Varannan vecka är jag helt ledig och då är jag själv på dagarna och har barnen hemma förutom när de är på skolan. Mannen har alltid arbetat borta på veckorna men kommer att vara hemma från kl 15 varje dag från nu, härligt och bra omställning
    Varannan vecka arbetar jag på bortaplan och har kollegor runt mig på dagarna och är själv med min brukare på kvällar och nätter, vilket är väldigt lugnt.
    Varannan helg är det barn och tacos och Idol, det vanliga familjeköret, varannan helg blir det att nattsudda med mannen, dricka vin/öl och bara vara vuxna och helt leva-för-stunden, oavsett om det är förrådsrensning eller en helg i husvagnen
  9. Medlem sedan
    Aug 2011
    #5
    Jag gillar också lagom av båda.
    Men vad som är "lagom" är ju olika för olika personer

    För mig är det lagom som det är - eller visst skulle det vara roligt om dottern (plus hennes pojkvän) vore här lite oftare. Men det är bara att acceptera att de är vuxna nu och att det är fullkomligt normalt att de har ett eget liv ... Det är ju roligt i sig, såklart!

    Men jag är ensam hela dagarna oftast, från tidig morgon till typ halv fyra då sonen kommer hem. Och jag inser att det är bra - jag blir oerhört mycket trevligare att vara med om jag får min ensamtid först!
    Jag har alltid tyckt om att vara ensam. Men jag har sällan behövt vara ensam ofrivilligt, och en självvald ensamhet är ju nåt helt annat än en påtvingad. Jag har där i min ensamhet alltid vetat om att jag kan välja att INTE vara ensam, det finns alltid någon ett sms eller telefonsamtal bort. Och som nu - jag vet att min son och min sambo kommer hem sen. Då är det ju lätt att stå ut med ensamheten även om den skulle bli för mycket någon gång!

    Men jag skulle helt klart klara lite för mycket ensamhet bättre, än att alltid ha folk omkring mig.
  10. 5
    Jag gillar också lagom av båda.
    Men vad som är "lagom" är ju olika för olika personer

    För mig är det lagom som det är - eller visst skulle det vara roligt om dottern (plus hennes pojkvän) vore här lite oftare. Men det är bara att acceptera att de är vuxna nu och att det är fullkomligt normalt att de har ett eget liv ... Det är ju roligt i sig, såklart!

    Men jag är ensam hela dagarna oftast, från tidig morgon till typ halv fyra då sonen kommer hem. Och jag inser att det är bra - jag blir oerhört mycket trevligare att vara med om jag får min ensamtid först!
    Jag har alltid tyckt om att vara ensam. Men jag har sällan behövt vara ensam ofrivilligt, och en självvald ensamhet är ju nåt helt annat än en påtvingad. Jag har där i min ensamhet alltid vetat om att jag kan välja att INTE vara ensam, det finns alltid någon ett sms eller telefonsamtal bort. Och som nu - jag vet att min son och min sambo kommer hem sen. Då är det ju lätt att stå ut med ensamheten även om den skulle bli för mycket någon gång!

    Men jag skulle helt klart klara lite för mycket ensamhet bättre, än att alltid ha folk omkring mig.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar