Fler som blivit T-snittade?

[Anonym]

Hej!
Finns det fler än mig som blivit t-snittade?

Jag blev snittad med mitt första barn, i maj -15, och enligt kirurgen så blev det T-snitt för att hon inte fick ut bebisen..!?
Ett extra sitt uppåt på ca 1,5cm.

Hur har det gått för er andra, har ni fått föda vanligt med andra barnet? Hur gick det?

Det vad jag har hört är att ingen läkare vågar rekommendera mig att föda vaginalt pga. Att dom inte vill att livmodern ska gå igenom ett värkarbete.

Det känns så tråkigt, det känns som att dom förstört min kropp. Så hoppas på att finna fler i samma situation.

[Anonym]

*puffar tråden*

[Anonym]

Jag akutsnittades -14 med mitt första barn. Blev då t-snittad pga de inte fick ut bebisen. Han var fastkilad och hjärtljuden började påverkas.
Allt gick bra men dagen efter berättade de vad som hade hänt och att de fick göra en utökad snittyta och pga det inte kan föda vaginalt med framtida gaviditeter. Jag blev till en början väldigt ledsen. Jag var ju så otroligt peppad på att föda, att få känna mg stark och vara "ett med kroppen" och nu skulle jag aldrig få uppleva det. Stor sorg för mig och det tog ett tag att komma över det. Läkarna gjorde såklart det de var tvugna till, annars hade kanske mitt liv sett annorlunda ut idag.

Nu är jag gravid och tänker helt annorlunda. Jag tycker det känns skönt med ett planerat snitt som det kommer bli, att veta precis när bebisen kommer, barnvakt planerad och man behöver inte oroa sig över hur förlossningen ska gå, hur det startar osv.

[Livit]

Jag akutsnittades -14 med mitt första barn. Blev då t-snittad pga de inte fick ut bebisen. Han var fastkilad och hjärtljuden började påverkas.
Allt gick bra men dagen efter berättade de vad som hade hänt och att de fick göra en utökad snittyta och pga det inte kan föda vaginalt med framtida gaviditeter. Jag blev till en början väldigt ledsen. Jag var ju så otroligt peppad på att föda, att få känna mg stark och vara "ett med kroppen" och nu skulle jag aldrig få uppleva det. Stor sorg för mig och det tog ett tag att komma över det. Läkarna gjorde såklart det de var tvugna till, annars hade kanske mitt liv sett annorlunda ut idag.

Nu är jag gravid och tänker helt annorlunda. Jag tycker det känns skönt med ett planerat snitt som det kommer bli, att veta precis när bebisen kommer, barnvakt planerad och man behöver inte oroa sig över hur förlossningen ska gå, hur det startar osv.

Åh, tack för svar! Trodde jag var typ ensam i världen med detta

Ja, jag förstår precis din tanke om att få testa föda igen. Men vad skönt att du har kommit över det. Hur långt är ditt extra snitt? Vet du det?

Mitt snitt var inte akut och det är lite märkligt varför de inte fick ut bebisen. Jag valde snitt till slut, pga lång vattenavgång, 4d utan värkar, med en dags försök till igångsättning, utan någon större inverkan. Jag var så rädd för infektionsrisken för bebisen så jag ville inte dra ut på tiden mer. Enligt journalen så fick kirurgen inte ut bebisen pga. En stilla livmoder( hade fått bricanyl) och "ett runt huvud". Har haft kontakt med olika läkare nu efteråt för att prata igenom händelsen och ingen av dem kan riktigt förstå varför de inte fick ut bebisen genom ett vanligt snitt.

Här för någon vecka sedan fick jag prata med en gammal gynläkare. Om det skulle bli aktuellt igen med en till bebis, så såg inte han något problem för mig att föda vaginalt, om förlossningen startar av sig själv och gå framåt utan att dra ut för mkt på tiden. En igångsättning, där man ska försöka tvinga igång livmodern är inte aktuellt. Mitt extra snitt uppåt är 1,5 cm.

För mig var det en så stor lättnad att få höra detta, nu får jag iallafall en till chans

[Anonym]

Åh, tack för svar! Trodde jag var typ ensam i världen med detta

Ja, jag förstår precis din tanke om att få testa föda igen. Men vad skönt att du har kommit över det. Hur långt är ditt extra snitt? Vet du det?

Mitt snitt var inte akut och det är lite märkligt varför de inte fick ut bebisen. Jag valde snitt till slut, pga lång vattenavgång, 4d utan värkar, med en dags försök till igångsättning, utan någon större inverkan. Jag var så rädd för infektionsrisken för bebisen så jag ville inte dra ut på tiden mer. Enligt journalen så fick kirurgen inte ut bebisen pga. En stilla livmoder( hade fått bricanyl) och "ett runt huvud". Har haft kontakt med olika läkare nu efteråt för att prata igenom händelsen och ingen av dem kan riktigt förstå varför de inte fick ut bebisen genom ett vanligt snitt.

Här för någon vecka sedan fick jag prata med en gammal gynläkare. Om det skulle bli aktuellt igen med en till bebis, så såg inte han något problem för mig att föda vaginalt, om förlossningen startar av sig själv och gå framåt utan att dra ut för mkt på tiden. En igångsättning, där man ska försöka tvinga igång livmodern är inte aktuellt. Mitt extra snitt uppåt är 1,5 cm.

För mig var det en så stor lättnad att få höra detta, nu får jag iallafall en till chans

Trodde att jag också var ensam om detta! Blev t-snittad med första barnet och skulle mer än gärna slippa kejsarsnitt igen! Är gravid med nr 2 nu men ingen har sagt annat än att det är snitt som gäĺler. Mitt snitt är också 1,5 cm, kanske finns möjligheten? Måste prata med min läkare.
Vad roligt att du får en till chans!

[Livit]

Trodde att jag också var ensam om detta! Blev t-snittad med första barnet och skulle mer än gärna slippa kejsarsnitt igen! Är gravid med nr 2 nu men ingen har sagt annat än att det är snitt som gäĺler. Mitt snitt är också 1,5 cm, kanske finns möjligheten? Måste prata med min läkare.
Vad roligt att du får en till chans!

Ja, det verkar vara väldigt ovanligt iallafall. Jag har googlat och sökt, men inte hittat speciellt mycket info eller läst om fler som råkat ut för t-snitt. Så startade upp denna tråd, men det tog ett tag innan fler hittade hit men jag är jätteglad att det finns fler i samma situation.

Ja, men så sa de till mig oxå först, jag fick som ingen chans till att ens prata med någon, de sa bara: du är t-snittad, du får aldrig mer föda vaginalt. Men jag stod på mig och fick till slut chans att prata med en gammal gyn läkare. Enligt honom så är det "extra" snittet så pass litet att det inte ska vara någon fara. Men vid en förlossning så bör man få extra tillsyn och vård, för att följa hur förlossningen går och hur livmodern arbetar. Och skulle man behöva lite värkstimulerande mot slutet så bör detta oxå göras mer försiktigt och under kontroll.
Jag är inte gravid än med nr 2, kände att jag behöver prata igenom och få svart på vitt och klartecken innan jag kan lämna detta

Hoppas du får prata med någon bra läkare som lyssnar och kan diskutera saken utan att gömma IG bakom "du är t-snittad"

Återkom gärna sen hur det går😊

[Anonym]

Ja, det verkar vara väldigt ovanligt iallafall. Jag har googlat och sökt, men inte hittat speciellt mycket info eller läst om fler som råkat ut för t-snitt. Så startade upp denna tråd, men det tog ett tag innan fler hittade hit men jag är jätteglad att det finns fler i samma situation.

Ja, men så sa de till mig oxå först, jag fick som ingen chans till att ens prata med någon, de sa bara: du är t-snittad, du får aldrig mer föda vaginalt. Men jag stod på mig och fick till slut chans att prata med en gammal gyn läkare. Enligt honom så är det "extra" snittet så pass litet att det inte ska vara någon fara. Men vid en förlossning så bör man få extra tillsyn och vård, för att följa hur förlossningen går och hur livmodern arbetar. Och skulle man behöva lite värkstimulerande mot slutet så bör detta oxå göras mer försiktigt och under kontroll.
Jag är inte gravid än med nr 2, kände att jag behöver prata igenom och få svart på vitt och klartecken innan jag kan lämna detta

Hoppas du får prata med någon bra läkare som lyssnar och kan diskutera saken utan att gömma IG bakom "du är t-snittad"

Återkom gärna sen hur det går😊

Jag hade aldrig hört om det innan och ingen jag berättar för verkar känna till t-snitt.
Väldigt klokt av dig att ha allting klart innan nästa graviditet!
Hur ser du på riskerna? Jag är själv inne på att ta dom om jag nu får möjligheten till vaginalförlossning, men är samtidigt rädd att något ska hända som skulle kunnat undvikas.

[Livit]

Jag hade aldrig hört om det innan och ingen jag berättar för verkar känna till t-snitt.
Väldigt klokt av dig att ha allting klart innan nästa graviditet!
Hur ser du på riskerna? Jag är själv inne på att ta dom om jag nu får möjligheten till vaginalförlossning, men är samtidigt rädd att något ska hända som skulle kunnat undvikas.

Ja, man har ju hört om riskerna, och i mitt samtal med denne läkare så frågade jag om det. Mitt samtal med honom var för att jag själv skulle få prata igenom t-snittet, varför det blev som det blev, kunna bearbeta det och för att jag hade frågor om framtiden. Det var inte ett samtal bara för att få ett "ja". Och då sa jag det, att det man hört är ju att livmodern kan brista osv osv men jag känner mig trygg i hans förklaringar. (Det var en hel del annat som jag fick klartecken i och jag fick den känslan att han vet vad han pratar om). Så ja, jag hade känt mig trygg i att försöka föda vanligt, om förlossningen startar av sig själv och går framåt utan att dra ut allt för mkt..

Men jag fick det rådet att söka mig till ett större sjukhus än det som ligger närmast mig, Gällvare. Dels för dåliga erfarenheter därifrån samt att de har mest stafett läkare där som inte alla är så van vid förlossningar.

Det är lite konstigt att det är så tyst om t-snitt? Jag hade gärna velat höra från fler andra om hur de har valt att göra vid fler barn och hur det hade gått.. Det måste ju finnas någon fler än bara vi?
Varför blev det t-snitt för dig?

[Anonym]

Ja, man har ju hört om riskerna, och i mitt samtal med denne läkare så frågade jag om det. Mitt samtal med honom var för att jag själv skulle få prata igenom t-snittet, varför det blev som det blev, kunna bearbeta det och för att jag hade frågor om framtiden. Det var inte ett samtal bara för att få ett "ja". Och då sa jag det, att det man hört är ju att livmodern kan brista osv osv men jag känner mig trygg i hans förklaringar. (Det var en hel del annat som jag fick klartecken i och jag fick den känslan att han vet vad han pratar om). Så ja, jag hade känt mig trygg i att försöka föda vanligt, om förlossningen startar av sig själv och går framåt utan att dra ut allt för mkt..

Men jag fick det rådet att söka mig till ett större sjukhus än det som ligger närmast mig, Gällvare. Dels för dåliga erfarenheter därifrån samt att de har mest stafett läkare där som inte alla är så van vid förlossningar.

Det är lite konstigt att det är så tyst om t-snitt? Jag hade gärna velat höra från fler andra om hur de har valt att göra vid fler barn och hur det hade gått.. Det måste ju finnas någon fler än bara vi?
Varför blev det t-snitt för dig?

Fick också träffa en läkare efteråt för att gå igenom det som hände under förlossningen, men blev bara informerad om riskerna och att hon inte kände till någon som genomgått en vaginal förlossning efter ett t-snitt.
Sonens hjärtljud blev dåliga under vägarbete och jag fick göra ett akutsnitt, och precis som för dig så fick läkaren inte ut honom. Varför är lite oklart men förmodligen för att förlossningen gått så långt att han sjunkit in i bäckenet och värkarna var så starka.

[Livit]

Fick också träffa en läkare efteråt för att gå igenom det som hände under förlossningen, men blev bara informerad om riskerna och att hon inte kände till någon som genomgått en vaginal förlossning efter ett t-snitt.
Sonens hjärtljud blev dåliga under vägarbete och jag fick göra ett akutsnitt, och precis som för dig så fick läkaren inte ut honom. Varför är lite oklart men förmodligen för att förlossningen gått så långt att han sjunkit in i bäckenet och värkarna var så starka.

Hej! Hur har det gått för dig? Har du fått prata med någon och vad fick du för råd isåfall?

Hälsningar

[Anonym]

Hej! Hur har det gått för dig? Har du fått prata med någon och vad fick du för råd isåfall?

Hälsningar

Hej, Har fått en tid nästa vecka för att prata med samma läkare jag träffade i samband med förra förlossningen. Träffade en annan läkare för ca en månad sen som var helt inställd på att snitt var det enda som gällde, så försöker ställa in mig på det.
Hur var återhämtningen efter snittet för dig?

[Livit]

Okej, spännande att höra sen vad de säger!

Jag tycker att jag återhämtade mig rätt snabbt. Blödde inte mkt efteråt, livmodern drog ihop sig och jag var ganska fort i farten igen. Självklart så gjorde det ont första dagarna efter snittet, hosta,skratta och speciellt stiga upp ur sängen. Men sen har jag inte känt av snittet desto mer. Med tanke på det, så känns det som att jag kom lätt undan alla andra krämpor man kan ha efter en förlossning. Hur var det för dig?

[Anonym]

Låter som att du återhämtade dig väldigt bra!
Gick tyvärr väldigt segt för min del. Fick smärtstillande i sprutform tre-fyra dagar, hade såå ont, tog många veckor innan jag kunde ta en liten promenad. Blödde ca 6 veckor. Har efteråt varit på flera läkarbesök pga smärta vid ärret som inte går över.

Hoppas på en betydligt snabbare återhämtning om det blir snitt denna gång! Verkar vara väldigt olika!

[Anonym]

Hej! Träffade läkaren i veckan, Men något annat än snitt var inte ens att prata om tyvärr...
Känns väldigt tråkigt men får lyssna på dom och ställa in mig på ett planerat kejsarsnitt.

[Livit]

Hej! Träffade läkaren i veckan, Men något annat än snitt var inte ens att prata om tyvärr...
Känns väldigt tråkigt men får lyssna på dom och ställa in mig på ett planerat kejsarsnitt.

Okej, var det bara blankt nej eller vad sa dom om riskerna? Åh, nu blir jag jätteosäker om jag skulle våga..😱

[Anonym]

Jag sa att jag gärna ville ha en vaginal förlossning och att jag visste att det fanns risker, fick svaret att "för dig ska vi göra det vi kan för att undvika värkdebut eftersom det finns risk för uterusruptur". Fick sen tid hos en aurorabarnmorska för att få hjälp att känna mig bekväm med förlossningssättet. Så rätt blankt nej och ingen vidare diskussion.
Men om en läkare sagt att det finns möjlighet för dig så har den säkert läst din journal och bedömt riskerna för dig efter det!