"Det är inte lönt att ångra någonting, det kan ju inte göras ogjort ändå" hör man ju ofta. Och absolut, jag kan köpa det till stor del. Men inte helt. För visst, man kan inte göra gjorda saker ogjorda, men man kan faktiskt ibland till viss eller stor del räta upp konsekvenserna av valen i efterhand. Dessutom kan man såklart ångra saker fast man inte kan göra något åt det, känslolivet och förnuftet är inte alltid på samma våglängd och känslor av ånger styr man sällan över.
Min fråga är: har ni något mer betydande livsval som ni i efterhand kan ångra? Något ni ångrar att ni gjort, eller något ni ångrar att ni _inte_ gjort?
1
Å som i att ångra. "Det är inte lönt att ångra någonting, det kan ju inte göras ogjort ändå" hör man ju ofta. Och absolut, jag kan köpa det till stor del. Men inte helt. För visst, man kan inte göra gjorda saker ogjorda, men man kan faktiskt ibland till viss eller stor del räta upp konsekvenserna av valen i efterhand. Dessutom kan man såklart ångra saker fast man inte kan göra något åt det, känslolivet och förnuftet är inte alltid på samma våglängd och känslor av ånger styr man sällan över.
Min fråga är: har ni något mer betydande livsval som ni i efterhand kan ångra? Något ni ångrar att ni gjort, eller något ni ångrar att ni _inte_ gjort?
Nej, jag vill inte ångra nånting. Eller, jag har ju gjort en del saker som jag förstår att det hade varit bättre att göra på annat sätt, just då, där jag var utan facit på hand.
Men samtidigt är det ju det där klassiska att hade jag gjort annorlunda då (även om det hade varit ett mycket klokare val just DÅ), hade jag kanske varit nån annanstans nu. Och det jag har och där jag är nu, är jag så glad över, så jag önskar inget annat. Så nej, jag har faktiskt inget jag ångrar.
2
Nej, jag vill inte ångra nånting. Eller, jag har ju gjort en del saker som jag förstår att det hade varit bättre att göra på annat sätt, just då, där jag var utan facit på hand.
Men samtidigt är det ju det där klassiska att hade jag gjort annorlunda då (även om det hade varit ett mycket klokare val just DÅ), hade jag kanske varit nån annanstans nu. Och det jag har och där jag är nu, är jag så glad över, så jag önskar inget annat. Så nej, jag har faktiskt inget jag ångrar.
Jag kan ångra att jag, när jag andra gången påbörjade en högskoleutbildning, inte tog större hänsyn till min psykiska hälsa i valet av linje. Möjligen, men förstås inte säkert, hade jag då orkat slutföra studierna till en examen, som då också kunde ha gett mig en mer meningsfull tillvaro under återstoden av arbetslivet.
3
Jag kan ångra att jag, när jag andra gången påbörjade en högskoleutbildning, inte tog större hänsyn till min psykiska hälsa i valet av linje. Möjligen, men förstås inte säkert, hade jag då orkat slutföra studierna till en examen, som då också kunde ha gett mig en mer meningsfull tillvaro under återstoden av arbetslivet.
Jag kan nog ångra att jag inte bara slutförde min utbildning för flera år sedan. För som jag har det nu, så jag hade jag GÄRNA haft det redan för fem år sen. Å andra sidan hade jag kanske inte njutit riktigt lika mycket av det jag har idag, om jag bara plopp haft det direkt. Å tredje sidan hade jag sluppit ha pensionssparpengarspanik, som jag har nu.
Och jag kan gräma mig över hur helvetes många år jag lagt på att tycka illa om mig själv. Det kan jag ångra, för det var taskigt av mig.
Fast jag ångrar egentligen inte saker så, alltså sånt jag valt och inte valt har ju format mig att bli den jag är.
4
Jag kan nog ångra att jag inte bara slutförde min utbildning för flera år sedan. För som jag har det nu, så jag hade jag GÄRNA haft det redan för fem år sen. Å andra sidan hade jag kanske inte njutit riktigt lika mycket av det jag har idag, om jag bara plopp haft det direkt. Å tredje sidan hade jag sluppit ha pensionssparpengarspanik, som jag har nu.
Och jag kan gräma mig över hur helvetes många år jag lagt på att tycka illa om mig själv. Det kan jag ångra, för det var taskigt av mig.
Fast jag ångrar egentligen inte saker så, alltså sånt jag valt och inte valt har ju format mig att bli den jag är.
Det blir ju lite dubbelt när man tänker så. Jag kan t ex ångra att jag inte lämnade mitt destruktiva förhållande tidigare och skulle jag mött mig själv för drygt 20 år sedan skulle jag försöka övertala mig själv om att gå. För givetvis ska man inte leva i en sådan relation. Men samtidigt så hade jag antagligen inte mött maken i så fall, och därmed inte heller haft sonen, och de ångrar jag ju inte Så, det kanske är tur att man inte vet hur det hade blivit om inte OM funnits...
5
Det blir ju lite dubbelt när man tänker så. Jag kan t ex ångra att jag inte lämnade mitt destruktiva förhållande tidigare och skulle jag mött mig själv för drygt 20 år sedan skulle jag försöka övertala mig själv om att gå. För givetvis ska man inte leva i en sådan relation. Men samtidigt så hade jag antagligen inte mött maken i så fall, och därmed inte heller haft sonen, och de ångrar jag ju inte Så, det kanske är tur att man inte vet hur det hade blivit om inte OM funnits...
Ja, det är inte helt okomplicerat. Självklart bör man inte stanna i en destruktiv relation. Men nu i efterhand blev ju resultatet ändå väldigt bra, så det är ju svårt att ångra.
Ibland hör jag folk som skilt sig och som säger sig ångra att de någonsin blev tillsammans med sitt ex. Det tycker jag är lite konstigt i de flesta fall. För nog måste det ha varit bra stunder också? Varför levde de annars ihop i flera år? (Och nu pratar jag om "normala" relationer, inte extrema fall...).
Än konstigare blir det i mina ögon om det finns barn med i bilden. Och oförskämt mot barnen...
Min egen relation med min exman ångrar jag definitivt inte. Vi hade många år ihop med så många fantastiskt fina år och dagar och stunder. Och tack vare det har jag mina barn som jag ju aldrig skulle vilja vara utan. Så vad finns att ångra? Skilsmässan var förstås inte rolig (skilsmässor är sällan roliga), men det som var innan var bra. Då. Idag är jag glad att jag har det som jag har det . Och hade inte skilsmässan kommit just då den kom så hade jag förmodligen inte träffat min sambo heller. Så det blev perfekt som det blev .
*I need some fine wine and you, you need to be nicer...*
7
Ja, det är inte helt okomplicerat. Självklart bör man inte stanna i en destruktiv relation. Men nu i efterhand blev ju resultatet ändå väldigt bra, så det är ju svårt att ångra.
Ibland hör jag folk som skilt sig och som säger sig ångra att de någonsin blev tillsammans med sitt ex. Det tycker jag är lite konstigt i de flesta fall. För nog måste det ha varit bra stunder också? Varför levde de annars ihop i flera år? (Och nu pratar jag om "normala" relationer, inte extrema fall...).
Än konstigare blir det i mina ögon om det finns barn med i bilden. Och oförskämt mot barnen...
Min egen relation med min exman ångrar jag definitivt inte. Vi hade många år ihop med så många fantastiskt fina år och dagar och stunder. Och tack vare det har jag mina barn som jag ju aldrig skulle vilja vara utan. Så vad finns att ångra? Skilsmässan var förstås inte rolig (skilsmässor är sällan roliga), men det som var innan var bra. Då. Idag är jag glad att jag har det som jag har det . Och hade inte skilsmässan kommit just då den kom så hade jag förmodligen inte träffat min sambo heller. Så det blev perfekt som det blev .
Åh, vad svårt! Visst ångrar jag saker jag gjort och inte gjort... Att jag valde bort B-franskan efter ett år på gymnasiet (när jag kunde ha fått högskolebehörighet om jag hade hållt ut med utökad studiekurs ett år till), att jag påverkades av SYO:n till att inte bli bibliotekarie, att jag INTE stannade ett år på min praktikplats i Tyskland när jag fick erbjudandet sommaren 1993, osv, osv, men allt jag gjort och inte gjort har ju lett mig fram till just här och nu och det slutresultatet är jag ju faktiskt nöjd med...
8
Åh, vad svårt! Visst ångrar jag saker jag gjort och inte gjort... Att jag valde bort B-franskan efter ett år på gymnasiet (när jag kunde ha fått högskolebehörighet om jag hade hållt ut med utökad studiekurs ett år till), att jag påverkades av SYO:n till att inte bli bibliotekarie, att jag INTE stannade ett år på min praktikplats i Tyskland när jag fick erbjudandet sommaren 1993, osv, osv, men allt jag gjort och inte gjort har ju lett mig fram till just här och nu och det slutresultatet är jag ju faktiskt nöjd med...
Det jag mest ångrar är att min ungdom gick åt till destruktivt leverne. En del av de valen jag gjorde då ledde till svåra upplevelser som jag bär med mig för alltid.
Hade varit bättre om jag engagerat mig i mina studier eller gjort något som var snällare mot mig själv.Men jag förmådde inte bättre där och då och ingen tog tag i mig heller. Men det har format mig till den jag är idag.
15
Det jag mest ångrar är att min ungdom gick åt till destruktivt leverne. En del av de valen jag gjorde då ledde till svåra upplevelser som jag bär med mig för alltid.
Hade varit bättre om jag engagerat mig i mina studier eller gjort något som var snällare mot mig själv.Men jag förmådde inte bättre där och då och ingen tog tag i mig heller. Men det har format mig till den jag är idag.
Jag ångrar nog mer saker jag lät bli att göra än saker jag faktiskt gjort. När jag var tonåring var vi paniskt rädda för att få slampstämpeln. Den skulle man ju ha skitit i totalt egentligen, det är väldigt mycket roligare att ligga än att inte ligga. Bara för att ta något exempel då.
16
Jag ångrar nog mer saker jag lät bli att göra än saker jag faktiskt gjort. När jag var tonåring var vi paniskt rädda för att få slampstämpeln. Den skulle man ju ha skitit i totalt egentligen, det är väldigt mycket roligare att ligga än att inte ligga. Bara för att ta något exempel då.
Jag ångrar väldigt mycket att jag tog tillbaka min äldsta dotters pappa som jag redan gjort slut med när jag insåg att jag var med barn. Jag önskar att jag aldrig uppgett honom som far och att jag inte gått med på att ha gemensam vårdnad som soc så ivrigt påstod var det allra bästa för barnet. Det var det inte.
Det ångrar jag för hon hade haft en väldigt mycket bättre barndom om hon sluppit att ha den vidriga individen som far. Men det kunde jag ju inte veta då.
18
Jag ångrar väldigt mycket att jag tog tillbaka min äldsta dotters pappa som jag redan gjort slut med när jag insåg att jag var med barn. Jag önskar att jag aldrig uppgett honom som far och att jag inte gått med på att ha gemensam vårdnad som soc så ivrigt påstod var det allra bästa för barnet. Det var det inte.
Det ångrar jag för hon hade haft en väldigt mycket bättre barndom om hon sluppit att ha den vidriga individen som far. Men det kunde jag ju inte veta då.
Eftersom jag alltid har varit en spontan person (fast med trygghetsnarkomani ändå, hur nu det går ihop) har jag gjort många snabba och oväntade val. Och ja, nu i skrivande stund kan jag ånga ganska mycket, både smått och stort.
Allt i mitt liv har blivit bra och jag har det jag strävat efter men vägen dit har kunnat sett annorlunda ut om jag inte agerat som jag gjort.
Det är så klart mest såna saker jag ångrar, som inte ens gjort mig till den jag är. Sånt som bara varit dumt eller onödigt och inte gett någonting.
Innan idag har jag alltid hävdat att jag inte ångrat någonting, men eftersom allt har mognat så inser jag att jag visst gör det. Även betydande livsval, smått som större.
20
Eftersom jag alltid har varit en spontan person (fast med trygghetsnarkomani ändå, hur nu det går ihop) har jag gjort många snabba och oväntade val. Och ja, nu i skrivande stund kan jag ånga ganska mycket, både smått och stort.
Allt i mitt liv har blivit bra och jag har det jag strävat efter men vägen dit har kunnat sett annorlunda ut om jag inte agerat som jag gjort.
Det är så klart mest såna saker jag ångrar, som inte ens gjort mig till den jag är. Sånt som bara varit dumt eller onödigt och inte gett någonting.
Innan idag har jag alltid hävdat att jag inte ångrat någonting, men eftersom allt har mognat så inser jag att jag visst gör det. Även betydande livsval, smått som större.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Så, det kanske är tur att man inte vet hur det hade blivit om inte OM funnits...
. Och hade inte skilsmässan kommit just då den kom så hade jag förmodligen inte träffat min sambo heller. Så det blev perfekt som det blev 
