hur mår ni?
Junibarn 2016
  1. Medlem sedan
    Sep 2014
    #1

    hur mår ni?

    Är i vecka 13 nu och mår toppen. Förutom trötthet typ.
    Hur mår ni?
  2. 1
    hur mår ni? Är i vecka 13 nu och mår toppen. Förutom trötthet typ.
    Hur mår ni?
  3. Medlem sedan
    Oct 2015
    #2
    Är också i v 13 nu. Mår ganska okej. Lite illamående på morgonen men inte mer. Är ganska trött.


    Nu kommer det en låååång tråkig historia. Men jag måste skriva av mig. Jag hoppas att ni står ut.
    Jag och sambon var på KUB-ul i tisdags. Pyret va livlig - sög på tummen och viftade med armarna. Så fin så fin så... grät en sväng. BM mätte nacken och fick bra resultat där vad jag förstår.
    Beräkningen blev 1:145 för DS. De andra två som de också kollar var 1:4043. Remiss skickades för fostervattensprov eller moderkaksprov. När vi fått "resultatet" sa inte BM mer utan önskade oss lycka till och att besöket var över.


    Jag blev helt ställd, jag var inställd på att detta kan hända och att det kan bli så men bemötandet från BM var inte alls trevligt, iskall och opedagogisk. Min sambo försökte ställa frågor men hon svarade inte på dem alls.


    Igår pratade jag med min riktiga BM. Hon lugnade ner mig avsevärt och sa att jag ska ta en dag i taget, försöka vända på det. Östra sjukhuset ringde igår och jag fick tid för moderkaksprov på måndag. Så förhoppningsvis vet vi om pyret är ok på fredag nästa vecka. Jag hoppas att svaret kommer fort.
    Jag vet att det jag kommer skriva nu kommer röra upp känslor hos vissa men jag måste få skriva av mig så snälla döm mig inte. Om det skulle visa sig att pyret har ds kommer vi avsluta graviditeten. Det tar emot att skriva men det är så vi känner och så kommer det bli.


    Ber om ursäkt för att det inte är ett så upplyftande inlägg och att jag inte varit här inne på ett tag.
    BF 8/6 2016
  4. 2
    Är också i v 13 nu. Mår ganska okej. Lite illamående på morgonen men inte mer. Är ganska trött.


    Nu kommer det en låååång tråkig historia. Men jag måste skriva av mig. Jag hoppas att ni står ut.
    Jag och sambon var på KUB-ul i tisdags. Pyret va livlig - sög på tummen och viftade med armarna. Så fin så fin så... grät en sväng. BM mätte nacken och fick bra resultat där vad jag förstår.
    Beräkningen blev 1:145 för DS. De andra två som de också kollar var 1:4043. Remiss skickades för fostervattensprov eller moderkaksprov. När vi fått "resultatet" sa inte BM mer utan önskade oss lycka till och att besöket var över.


    Jag blev helt ställd, jag var inställd på att detta kan hända och att det kan bli så men bemötandet från BM var inte alls trevligt, iskall och opedagogisk. Min sambo försökte ställa frågor men hon svarade inte på dem alls.


    Igår pratade jag med min riktiga BM. Hon lugnade ner mig avsevärt och sa att jag ska ta en dag i taget, försöka vända på det. Östra sjukhuset ringde igår och jag fick tid för moderkaksprov på måndag. Så förhoppningsvis vet vi om pyret är ok på fredag nästa vecka. Jag hoppas att svaret kommer fort.
    Jag vet att det jag kommer skriva nu kommer röra upp känslor hos vissa men jag måste få skriva av mig så snälla döm mig inte. Om det skulle visa sig att pyret har ds kommer vi avsluta graviditeten. Det tar emot att skriva men det är så vi känner och så kommer det bli.


    Ber om ursäkt för att det inte är ett så upplyftande inlägg och att jag inte varit här inne på ett tag.
  5. Medlem sedan
    Sep 2014
    #3
    Jag förstår inte riktigt vad de där siffrorna betyder. Jag har/ska inte själv göra KUB så jag vet inte. Du fick dåliga resultat antar jag?
    HUR pass dåliga?
    Är du gammal? Blir lite rädd då vi inte Sk göra kub. Vi är unga, men man vet ju aldrig.
  6. 3
    Jag förstår inte riktigt vad de där siffrorna betyder. Jag har/ska inte själv göra KUB så jag vet inte. Du fick dåliga resultat antar jag?
    HUR pass dåliga?
    Är du gammal? Blir lite rädd då vi inte Sk göra kub. Vi är unga, men man vet ju aldrig.
  7. Medlem sedan
    Oct 2015
    #4
    Citat Ursprungligen postat av frucsvensson Visa inlägg
    Jag förstår inte riktigt vad de där siffrorna betyder. Jag har/ska inte själv göra KUB så jag vet inte. Du fick dåliga resultat antar jag?
    HUR pass dåliga?
    Är du gammal? Blir lite rädd då vi inte Sk göra kub. Vi är unga, men man vet ju aldrig.
    För att få gå vidare med fostervattensprov eller moderkaksprov ska man va under 1:200. 1:145 är väl inte så dåliga men ändå dåliga för oss. Jag är 33 år och min sambo 36 år, anser oss inte va så gamla ändå.

    Förhoppningsvis vet vi nästa fredag om pyret är okej eller inte.
    BF 8/6 2016
  8. 4
    Citat Ursprungligen postat av frucsvensson Visa inlägg
    Jag förstår inte riktigt vad de där siffrorna betyder. Jag har/ska inte själv göra KUB så jag vet inte. Du fick dåliga resultat antar jag?
    HUR pass dåliga?
    Är du gammal? Blir lite rädd då vi inte Sk göra kub. Vi är unga, men man vet ju aldrig.
    För att få gå vidare med fostervattensprov eller moderkaksprov ska man va under 1:200. 1:145 är väl inte så dåliga men ändå dåliga för oss. Jag är 33 år och min sambo 36 år, anser oss inte va så gamla ändå.

    Förhoppningsvis vet vi nästa fredag om pyret är okej eller inte.
  9. Medlem sedan
    Oct 2015
    #5
    Ingen fara alls. Du behöver inte be om ursäkt. Vi är här för att skriva av oss våra känslor och få råd samt hjälpa varandra.
    Jag kommer också göra KUB testet. Måste boka detta imorgon. Är i v 10 nu.går in i v 11 på lördag. Får vi dåligt resultat kommer vi också göra abort trots att det gör ont i hjärtat
    Jag är 27 mannen 33. Är inte alls insatt i dessa siffror.
    Dåligt skött av dom.
    Hoppas allt går bra 💖
  10. 5
    Ingen fara alls. Du behöver inte be om ursäkt. Vi är här för att skriva av oss våra känslor och få råd samt hjälpa varandra.
    Jag kommer också göra KUB testet. Måste boka detta imorgon. Är i v 10 nu.går in i v 11 på lördag. Får vi dåligt resultat kommer vi också göra abort trots att det gör ont i hjärtat
    Jag är 27 mannen 33. Är inte alls insatt i dessa siffror.
    Dåligt skött av dom.
    Hoppas allt går bra 💖
  11. Medlem sedan
    Oct 2015
    #6
    Jag är jätte trött. Fick tabletter utskrivet av läkaren mot illamåendet.
    Fortfarande känns graviditeten overklig. Hjärnan och känslorna är i obalans. Inget som känns rätt. Är inställd på att det lilla hjärtat har slutat slå! Katastrof tankar!
    Är otroligt förstoppad!
    Köpte mina första mamma byxor igår som jag har på jobb. Otroligt skönt
    Lite ångest över att gå upp i vikt.
    Vänster arm och hand domnar bort väldigt ofta speciellt under kvällen
    Bör jag kontakta läkare ??
  12. 6
    Jag är jätte trött. Fick tabletter utskrivet av läkaren mot illamåendet.
    Fortfarande känns graviditeten overklig. Hjärnan och känslorna är i obalans. Inget som känns rätt. Är inställd på att det lilla hjärtat har slutat slå! Katastrof tankar!
    Är otroligt förstoppad!
    Köpte mina första mamma byxor igår som jag har på jobb. Otroligt skönt
    Lite ångest över att gå upp i vikt.
    Vänster arm och hand domnar bort väldigt ofta speciellt under kvällen
    Bör jag kontakta läkare ??
  13. Medlem sedan
    Sep 2014
    #7
    Men! Så har jag med haft?! Att armen domnar bort ungefär från armbågen å ner mig handen. Fast inget återkommande för min del.

    Jag är också rädd att lilla grodans hjärta slutat slå..har inte sett han/hon sedan vecka 9. Går snart in i vecka 14.
    Har mått så sjukt bra att hade jag inte inte haft mens så skulle jag aldrig kunna tro att jag är gravid, typ.
    Åh mammabyxor ska jag med köpa nu. Är så trött på mjukisbyxor!
  14. 7
    Men! Så har jag med haft?! Att armen domnar bort ungefär från armbågen å ner mig handen. Fast inget återkommande för min del.

    Jag är också rädd att lilla grodans hjärta slutat slå..har inte sett han/hon sedan vecka 9. Går snart in i vecka 14.
    Har mått så sjukt bra att hade jag inte inte haft mens så skulle jag aldrig kunna tro att jag är gravid, typ.
    Åh mammabyxor ska jag med köpa nu. Är så trött på mjukisbyxor!
  15. Medlem sedan
    Oct 2015
    #8
    Tack för att ni är gulliga och inte dömmer.
    BF 8/6 2016
  16. 8
    Tack för att ni är gulliga och inte dömmer.
  17. Medlem sedan
    Jan 2015
    #9
    Tråkigt att höra om det dåliga bemötandet pyretsmamma82! Hoppas det går bra med moderkaksprovet! 1 på 145 är ju väldigt liten risk ändå.

    Jag hade också ett mindre bra bemötande av läkare i veckan, har låga blodvärden och fick då höra att det var "väldigt onormalt för att vara en ung kvinna i Sverige". Tack för den liksom... När man redan mår dåligt är det kanske inte det första man vill höra. Har fått några starkare järntabletter som jag ska äta nu och hoppas det hjälper. Är fruktansvärt orkeslös och har huvudvärk.
  18. 9
    Tråkigt att höra om det dåliga bemötandet pyretsmamma82! Hoppas det går bra med moderkaksprovet! 1 på 145 är ju väldigt liten risk ändå.

    Jag hade också ett mindre bra bemötande av läkare i veckan, har låga blodvärden och fick då höra att det var "väldigt onormalt för att vara en ung kvinna i Sverige". Tack för den liksom... När man redan mår dåligt är det kanske inte det första man vill höra. Har fått några starkare järntabletter som jag ska äta nu och hoppas det hjälper. Är fruktansvärt orkeslös och har huvudvärk.
  19. Medlem sedan
    Sep 2014
    #10
    Men jisses. Vad är det för stolpskott ni råkat ut för? En så länge har jag klarat mig från sånna. Men har bara träffat vår barnmorska en gång (hälsosamtalet), ska dit igen på inskrivning på onsdag.
  20. 10
    Men jisses. Vad är det för stolpskott ni råkat ut för? En så länge har jag klarat mig från sånna. Men har bara träffat vår barnmorska en gång (hälsosamtalet), ska dit igen på inskrivning på onsdag.
  21. Medlem sedan
    Sep 2015
    #11

    Irritation och svårt med närhet

    Plötsligt, från ingenstans, bara retar jag mig på min sambo; tycker han är långsam, tråkig, gubbig och att alla i världen är roligare att prata och umgås med än just han. Jag har plötsligt svårt för fysisk närhet, jag som alltid ÄLSKAT att vara nära honom och gosa. FY fan, nu har jag bara ångest och mår dåligt och ältar sönder totalt varför jag känner som jag gör och tänker som jag gör och yadi yadi. Usch. Jag får ångest när han pratar om framtiden och blir rädd och får ångest i kroppen. Jag har haft en jobbig uppväxt, gått i terapi och jobbat med mina anknytningstrauman som gör att jag pendlar mellan klängighet och distans i pressade lägen. Dock har allt varit frid och fröjd i tre månader, sedan jag blev gravid. Förra veckan älskade jag honom över allt annat och allt var så mysigt och härligt, nu är det bara mörkt. USCH! Någon som känner igen sig? Jag vet att jag låter helt sjuk, jag inser att de flestas känslor inte hoppar upp och ner så mycket som mina men det är så för mig och jag får försöka leva med det. Trodde verkligen bara att det hade blivit bättre.
  22. 11
    Irritation och svårt med närhet Plötsligt, från ingenstans, bara retar jag mig på min sambo; tycker han är långsam, tråkig, gubbig och att alla i världen är roligare att prata och umgås med än just han. Jag har plötsligt svårt för fysisk närhet, jag som alltid ÄLSKAT att vara nära honom och gosa. FY fan, nu har jag bara ångest och mår dåligt och ältar sönder totalt varför jag känner som jag gör och tänker som jag gör och yadi yadi. Usch. Jag får ångest när han pratar om framtiden och blir rädd och får ångest i kroppen. Jag har haft en jobbig uppväxt, gått i terapi och jobbat med mina anknytningstrauman som gör att jag pendlar mellan klängighet och distans i pressade lägen. Dock har allt varit frid och fröjd i tre månader, sedan jag blev gravid. Förra veckan älskade jag honom över allt annat och allt var så mysigt och härligt, nu är det bara mörkt. USCH! Någon som känner igen sig? Jag vet att jag låter helt sjuk, jag inser att de flestas känslor inte hoppar upp och ner så mycket som mina men det är så för mig och jag får försöka leva med det. Trodde verkligen bara att det hade blivit bättre.
  23. Medlem sedan
    Sep 2014
    #12
    Jag har märkt att jag inte vill ha lika mycket närhet längre alls. Vill inte ha puss varenda gång man går utanför dörren eller kommer hem, vill inte ha sex vilken min man tyvärr är helt tvärtom med nu, han är helt tokig i mig!

    Jag tror att det här har att göra med att man inte känner sig som vanligt, att man har något annat att tänka på hela dagarna. Betydligt mer än vad männen förstår! Vi har ju genomgått IVF och t.om.jag har haft ångest och tänkt att vi kommer förstöra våra liv osv. Tror att det här är en anpassningsgrej!

    Men går det att prata med din man? Annars kan du ju prata med barnmorskan om du går dit själv för att lätta hjärtat, eller en psykolog/kurator.
  24. 12
    Jag har märkt att jag inte vill ha lika mycket närhet längre alls. Vill inte ha puss varenda gång man går utanför dörren eller kommer hem, vill inte ha sex vilken min man tyvärr är helt tvärtom med nu, han är helt tokig i mig!

    Jag tror att det här har att göra med att man inte känner sig som vanligt, att man har något annat att tänka på hela dagarna. Betydligt mer än vad männen förstår! Vi har ju genomgått IVF och t.om.jag har haft ångest och tänkt att vi kommer förstöra våra liv osv. Tror att det här är en anpassningsgrej!

    Men går det att prata med din man? Annars kan du ju prata med barnmorskan om du går dit själv för att lätta hjärtat, eller en psykolog/kurator.
  25. Medlem sedan
    Sep 2015
    #13
    Tack snälla du för input!
    I helgen var vi och köpte nya möbler och fina saker till barnrummet, har fått det så ombonat och trivsamt hemma nu och haft värsta härliga spontansexet som kändes som när vi var nykära. Idag mår jag hur bra som helst! Jösses så det pendlar alltså. Det där med beröringen handlar mycket om att jag har svårt när han tar initiativet, jag är mycket mer lättskrämd än vanligt och vill liksom skydda barnet i magen - därför är det direkt obehagligt när han kommer emot mig och vill ge mig en kram. Ren instinkt tror jag. Kan det vara lite så för dig också? Jag vill ta initiativ till beröring för då har jag kontroll.
    Jag har en jättebra bm som jag pratat med och min sambo och jag har en väldigt nära relation, vi kan prata om det mesta men dock skäms jag och känner mig dum över sådana här saker så jag håller det lite för mig själv. Sen är det skönare att få prata med andra kvinnor som på ett eller annat sätt känner igen sig, det är guld värt att ha sådana här forum t ex. Oh well, det är bara att rida ut hormonstormarna tänker jag. Det är som du säger så himla mycket som händer i en när man är gravid som är svårt, för att inte säga omöjligt, för den närstående att förstå. Har man dessutom inte varit gravid innan så är allt så oerhört nytt och omtumlande.
  26. 13
    Tack snälla du för input!
    I helgen var vi och köpte nya möbler och fina saker till barnrummet, har fått det så ombonat och trivsamt hemma nu och haft värsta härliga spontansexet som kändes som när vi var nykära. Idag mår jag hur bra som helst! Jösses så det pendlar alltså. Det där med beröringen handlar mycket om att jag har svårt när han tar initiativet, jag är mycket mer lättskrämd än vanligt och vill liksom skydda barnet i magen - därför är det direkt obehagligt när han kommer emot mig och vill ge mig en kram. Ren instinkt tror jag. Kan det vara lite så för dig också? Jag vill ta initiativ till beröring för då har jag kontroll.
    Jag har en jättebra bm som jag pratat med och min sambo och jag har en väldigt nära relation, vi kan prata om det mesta men dock skäms jag och känner mig dum över sådana här saker så jag håller det lite för mig själv. Sen är det skönare att få prata med andra kvinnor som på ett eller annat sätt känner igen sig, det är guld värt att ha sådana här forum t ex. Oh well, det är bara att rida ut hormonstormarna tänker jag. Det är som du säger så himla mycket som händer i en när man är gravid som är svårt, för att inte säga omöjligt, för den närstående att förstå. Har man dessutom inte varit gravid innan så är allt så oerhört nytt och omtumlande.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar