Det började så bra med att min mamma och hennes karl ville hjälpa mig när jag var utbränd och en av mina 3 barn hade problem på skolan. De flyttade till grannhuset, tillfälligt var det tänkt, och jag fick behövlig hjälp med extraläxor som sonen hade för att jobba ikapp ett struligt år på skolan. Då var min son 7 år.

Nu med facit i hand så skulle jag begränsat hjälpen. Bit för bit har min mammas karl (plastmorfar) lagt beslag på min son som avgudar honom. Han i stort sett bor hemma hos dem och vill bara vara där hela tiden. Skall vi övriga familjen hitta på något vill sonen att plastmorfar följer med eller så har de planerat något annat. Jag får hela tiden kämpa om tid med sonen. Det är inte så lätt när man jobbar och har två andra barn/ungdom att uppmärksamma också. Plastmorfar jobbar när han vill så han har haft mycket tid att spendera på min son. Skämmer bort honom gör han också. Han har erkänt att han är väldigt fäst vid min son men ser honom som en kompis!? Gubben är 64 år!

Ju mer jag försöker ta tillbaka min son ju mer drar han åt sig honom.

Det gäller att ta sig tid att vinna tillbaka honom - det förstår jag. Men det är allt annat än lätt. Denna plastmorfar har tydliga psykopatiska drag och han hänvisar/skyller alltid på sin hemska barndom.

Råd tack!!!