De flesta ser nog ärlighet som något viktigt i en relation, vare sig det är en kärleksrelation eller vänskapsrelation eller arbetsrelation t ex. Men vad står begreppet ärlighet för för er?
För mig handlar det kort sagt om att mena vad man säger men inte alltid säga allt man menar.
Många gömmer sig bakom "brutal ärlighet" för att försvara att vara rentav elak och vissa sanningar bör inte ö h t sägas, i synnerhet inte när de ändå är för sena för att göra någon "nytta". I gengäld må vissa andra sanningar vara oönskade av mottagaren men ändå fullt rimliga att uttala utan att det för det sakens skull är elakt.
1
Ä som i ärlighet. De flesta ser nog ärlighet som något viktigt i en relation, vare sig det är en kärleksrelation eller vänskapsrelation eller arbetsrelation t ex. Men vad står begreppet ärlighet för för er?
För mig handlar det kort sagt om att mena vad man säger men inte alltid säga allt man menar.
Många gömmer sig bakom "brutal ärlighet" för att försvara att vara rentav elak och vissa sanningar bör inte ö h t sägas, i synnerhet inte när de ändå är för sena för att göra någon "nytta". I gengäld må vissa andra sanningar vara oönskade av mottagaren men ändå fullt rimliga att uttala utan att det för det sakens skull är elakt.
Visst är det som du säger att ärlighet inte är en alibi för att få vara elak. Samtidigt är det ju inte bra om man t.ex. är så konflikträdd att man inte säger obekväma sanningar i vissa lägen. Tycker det leder ofta till mycket större konflikter i slutändan - antingen får en ingen chans att förklara sig eller anpassa sig eller så går den andre och retar sig inombords, tills den till slut exploderar / relationen inte går att rädda alls.
Samtidigt får man acceptera att man kan vara ärlig, men att det yttrar sig lite olika pga olika personligheter. Om jag är rak och ärlig i min kommunikation så behöver jag inte vara osmidig och otrevlig eller rent av elak för det och om jag är mer åt det konflikträdda hållet, så kan jag ändå vara så pass ärlig och tydlig att det går att lösa problem utan att de växer sig orimligt stora.
2
Visst är det som du säger att ärlighet inte är en alibi för att få vara elak. Samtidigt är det ju inte bra om man t.ex. är så konflikträdd att man inte säger obekväma sanningar i vissa lägen. Tycker det leder ofta till mycket större konflikter i slutändan - antingen får en ingen chans att förklara sig eller anpassa sig eller så går den andre och retar sig inombords, tills den till slut exploderar / relationen inte går att rädda alls.
Samtidigt får man acceptera att man kan vara ärlig, men att det yttrar sig lite olika pga olika personligheter. Om jag är rak och ärlig i min kommunikation så behöver jag inte vara osmidig och otrevlig eller rent av elak för det och om jag är mer åt det konflikträdda hållet, så kan jag ändå vara så pass ärlig och tydlig att det går att lösa problem utan att de växer sig orimligt stora.
Ja vissa obekväma sanningar behövs som sagt absolut sägas, och det kan såklart _låta_ brutalt i mottagarens ögon hur väl man än uttrycker sig. Det sägs ofta att har man inget snällt att säga ska man vara tyst, men snällt är långt ifrån alltid synonymt med "det personen vill höra". Tvärtom kan det vara...tja, dumt... att säga det h*n vill höra.
3
Ja vissa obekväma sanningar behövs som sagt absolut sägas, och det kan såklart _låta_ brutalt i mottagarens ögon hur väl man än uttrycker sig. Det sägs ofta att har man inget snällt att säga ska man vara tyst, men snällt är långt ifrån alltid synonymt med "det personen vill höra". Tvärtom kan det vara...tja, dumt... att säga det h*n vill höra.
Ungefär så, det man säger bör ligga nära sanningen som möjligt, men man behöver inte säga allt.
Fast ibland måste man få sväva lite på sanningen. Man behöver inte säga att blusen ser för jäklig ut, utan man bör kanske uttrycka sig mer neutralt. Såvida man inte får en direkt fråga om den där fula blusen vill säga.
Som min mamma, när hon vägde 30 kilo mer än idag och frågade "inte är väl jag tjock?"
Vad svarar man då, jag menar 100 kilo på 167 cm är tjockt.
5
Ungefär så, det man säger bör ligga nära sanningen som möjligt, men man behöver inte säga allt.
Fast ibland måste man få sväva lite på sanningen. Man behöver inte säga att blusen ser för jäklig ut, utan man bör kanske uttrycka sig mer neutralt. Såvida man inte får en direkt fråga om den där fula blusen vill säga.
Som min mamma, när hon vägde 30 kilo mer än idag och frågade "inte är väl jag tjock?"
Vad svarar man då, jag menar 100 kilo på 167 cm är tjockt.
Hade det varit min mamma hade jag typ sagt att hon väger mer än hon borde, rimligen vet hon mycket väl det men blir inte hjälpt av kommentarer som "näe du är bara mjuk å go".
En blus som ser för jäklig ut som personen redan köpt för att h*n gillar den är ju rätt meningslöst att kalla ful... men ber personen om råd _innan_ h*n handlar så kan man vara mer tydlig med att man inte gillar den. Alls.
6
Hade det varit min mamma hade jag typ sagt att hon väger mer än hon borde, rimligen vet hon mycket väl det men blir inte hjälpt av kommentarer som "näe du är bara mjuk å go".
En blus som ser för jäklig ut som personen redan köpt för att h*n gillar den är ju rätt meningslöst att kalla ful... men ber personen om råd _innan_ h*n handlar så kan man vara mer tydlig med att man inte gillar den. Alls.
Hade det varit min mamma hade jag väl känt henne, antar jag.
Uttrycker man sig så fast man rimligen borde vara fullt medveten om hur det ligger till så har man redan blivit ett "offer" tänker jag. Oavsett svar på det.
8
Hade det varit min mamma hade jag väl känt henne, antar jag.
Uttrycker man sig så fast man rimligen borde vara fullt medveten om hur det ligger till så har man redan blivit ett "offer" tänker jag. Oavsett svar på det.
Ärlig har mer att göra med saker som att göra rätt för sig än att tvångsmässigt tala om för någon att hen har en ful frisyr tycker jag. Jag skulle aldrig ta emot för mycket växel och låtsas som ingenting t.ex.
10
Ärlig har mer att göra med saker som att göra rätt för sig än att tvångsmässigt tala om för någon att hen har en ful frisyr tycker jag. Jag skulle aldrig ta emot för mycket växel och låtsas som ingenting t.ex.
Sånt gör inte jag heller, jag för ärlig i sådana lägen enligt en del men varför skulle jag ta nåt som inte är mitt även om det ges till mig av misstag?
På tal om tvångsmässigt så verkar många inte förstå skillnaden mellan att svara på en fråga som ställs och på att helt o-ombedd kommentera t ex utseende eller kläder. Ett hyfsat nyligt exempel... Jag har några piercingar. Alla gillar inte piercingar. Helt OK för mig!
Jag möter person A och frågar vad h*n tycker om mitt nya smycke i näsan (skulle inte ske i verkligheten men för sakens skull liksom...) A svarar att h*n inte är förtjust i piercingar ö h t men att detta smycket var finare än det förra. Ett ärligt svar.
Jag möter person B i sammanhang som ö h t inte har med piercingar att göra, direkt kommenterar B "Nu kommer hon med piercingen. Det ser för jävligt ut!" så att andra närvarande tydligt ska höra det (detta är däremot en verklig händelse). Jag svarar att det viktigaste är vad jag tycker och jag gillar den, jag får medhåll av en annan person och B säger då "Jag är bara ärlig". Nej, du är bara oförskämd.
Typ så.
15
Sånt gör inte jag heller, jag för ärlig i sådana lägen enligt en del men varför skulle jag ta nåt som inte är mitt även om det ges till mig av misstag?
På tal om tvångsmässigt så verkar många inte förstå skillnaden mellan att svara på en fråga som ställs och på att helt o-ombedd kommentera t ex utseende eller kläder. Ett hyfsat nyligt exempel... Jag har några piercingar. Alla gillar inte piercingar. Helt OK för mig!
Jag möter person A och frågar vad h*n tycker om mitt nya smycke i näsan (skulle inte ske i verkligheten men för sakens skull liksom...) A svarar att h*n inte är förtjust i piercingar ö h t men att detta smycket var finare än det förra. Ett ärligt svar.
Jag möter person B i sammanhang som ö h t inte har med piercingar att göra, direkt kommenterar B "Nu kommer hon med piercingen. Det ser för jävligt ut!" så att andra närvarande tydligt ska höra det (detta är däremot en verklig händelse). Jag svarar att det viktigaste är vad jag tycker och jag gillar den, jag får medhåll av en annan person och B säger då "Jag är bara ärlig". Nej, du är bara oförskämd.
Helt klart att person B är oförskämd i det läget.
Jag är ju en sån som inte gillar piercingar. Mina barn vet vad jag tycker eftersom vi har diskuterat det. Mellandottern har en piercing i läppen och hon vet ju som sagt vad jag tycker om den. Ibland frågar hon "vad skulle du tycka om jag gjorde en piercing (insert valfri plats)" och jag svarar "du vet vad jag tycker",,,för det vet hon ju Och hon kan då svara "ja jag vet men jag kommer göra det i alla fall" och ja det är ju helt och håller hennes val
Än så länge har hon bara 1 piercing men vem vet vad som kommer framöver
16
Helt klart att person B är oförskämd i det läget.
Jag är ju en sån som inte gillar piercingar. Mina barn vet vad jag tycker eftersom vi har diskuterat det. Mellandottern har en piercing i läppen och hon vet ju som sagt vad jag tycker om den. Ibland frågar hon "vad skulle du tycka om jag gjorde en piercing (insert valfri plats)" och jag svarar "du vet vad jag tycker",,,för det vet hon ju Och hon kan då svara "ja jag vet men jag kommer göra det i alla fall" och ja det är ju helt och håller hennes val
Än så länge har hon bara 1 piercing men vem vet vad som kommer framöver
Är inne på Allis linje, att ärlighet mer handlar om att göra rätt för sej än att alltid säga vad man tycker.Och att man visst kan säga något som sårar, men inte för att det är sant, utan för att man anser att det är nödvändigt, även om det är jobbigt.
Folk som säger att du har en ful frisyr, fast de inte är tillfrågade, tja, en del påminner mer om Tourettes, orden kommer liksom utan att de hunnit tänka en halv sekund på hur det kan tas emot. Och så skyler man över med att det är ju sant.
Fast en del vill kanske vara elaka.
19
Är inne på Allis linje, att ärlighet mer handlar om att göra rätt för sej än att alltid säga vad man tycker.Och att man visst kan säga något som sårar, men inte för att det är sant, utan för att man anser att det är nödvändigt, även om det är jobbigt.
Folk som säger att du har en ful frisyr, fast de inte är tillfrågade, tja, en del påminner mer om Tourettes, orden kommer liksom utan att de hunnit tänka en halv sekund på hur det kan tas emot. Och så skyler man över med att det är ju sant.
Det där med elakhet kan man ju också diskutera. Är det snällt eller elakt att hålla med någon som har en dålig idé exempelvis?
20
Tycker som du. Enkelt och bra.
Det där med elakhet kan man ju också diskutera. Är det snällt eller elakt att hålla med någon som har en dålig idé exempelvis?
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.