Bästa för mig är gympaläraren från slutet på högstadiet. Han var typ major från militären och hade disciplin till tusen på oss. Han hade aldrig några favoriter. I efterhand har jag förstått att han inte hade lagsporter heller. Dock var han tvungen att ha två veckors dansundervisning per termin med en kvinnlig danslärare, han dansade alltid introduktionsvisningarna själv med henne.
Sen fick man dansa om man ville. Med vem man ville. Så det resulterade ju i att halva klassen satt och inte dansade medan andra halvan dansade med sin kompis. Än idag har jag svårt att följa då jag alltid agerade den som förde.
När det var redskapgymnastik och man tex skulle hoppa bock/plint så stod han alltid bredvid och tog tag i alla hoppande liksom stödjande. I efterhand har jag även där insett att han såg till att ingen fastnade på plinten. För han såg till att man kom över. De gånger någon misslyckades med något så kollade han alltid utrustningen och så justerade han den lite. Sen sa han att man skulle försöka igen och så tog han i när man hoppade/balanserade eller vad man nu gjorde. Så gick det bra. För alla.
Curling? Ja, men ingen blev favoriserad så att andra märkte han tyckte de var bäst. Ingen pekades ut. Man visste bara själv att man var den som behövde mest av hans hjälp genom hindret.
Värst var när jag i lågstadiet hade typ fem öroninflammationer per år och varje gång fick plaströr inopererade. Med stränga order att inte bada badkar utan fetvadd och förbud mot bad på simhall. Gympaläraren som rev mitt intyg för detta en gång i tvåan med orden att jag bara ville "skolka", det är inget roligt minne. Till saken hör att jag verkligen gillade gymnastiken ännu då. Har alltid älskat att simma och dyka. På den tiden gillade jag även gymnastiklektionerna och trodde jag dög.
2
Bästa för mig är gympaläraren från slutet på högstadiet. Han var typ major från militären och hade disciplin till tusen på oss. Han hade aldrig några favoriter. I efterhand har jag förstått att han inte hade lagsporter heller. Dock var han tvungen att ha två veckors dansundervisning per termin med en kvinnlig danslärare, han dansade alltid introduktionsvisningarna själv med henne.
Sen fick man dansa om man ville. Med vem man ville. Så det resulterade ju i att halva klassen satt och inte dansade medan andra halvan dansade med sin kompis. Än idag har jag svårt att följa då jag alltid agerade den som förde.
När det var redskapgymnastik och man tex skulle hoppa bock/plint så stod han alltid bredvid och tog tag i alla hoppande liksom stödjande. I efterhand har jag även där insett att han såg till att ingen fastnade på plinten. För han såg till att man kom över. De gånger någon misslyckades med något så kollade han alltid utrustningen och så justerade han den lite. Sen sa han att man skulle försöka igen och så tog han i när man hoppade/balanserade eller vad man nu gjorde. Så gick det bra. För alla.
Curling? Ja, men ingen blev favoriserad så att andra märkte han tyckte de var bäst. Ingen pekades ut. Man visste bara själv att man var den som behövde mest av hans hjälp genom hindret.
Värst var när jag i lågstadiet hade typ fem öroninflammationer per år och varje gång fick plaströr inopererade. Med stränga order att inte bada badkar utan fetvadd och förbud mot bad på simhall. Gympaläraren som rev mitt intyg för detta en gång i tvåan med orden att jag bara ville "skolka", det är inget roligt minne. Till saken hör att jag verkligen gillade gymnastiken ännu då. Har alltid älskat att simma och dyka. På den tiden gillade jag även gymnastiklektionerna och trodde jag dög.
Sämst simning, springa 2km (jag hör hemma på korta distanser!) och att komma till Sverige på högstadiet och aldrig ha hållit i en innebandyklubba ;-) Och just det, dans på gympalektionerna minns jag inte heller med någon större glädje.
Bäst? Vet inte - fick ju lite av en kick av att stå vid startlinjen till ett 100m lopp, stå redo för att hoppa längd- eller höjdhopp. Funkade också helt ok att vara dålig på bollsporter, men att inse att man faktiskt kan hjälpa sitt lag jättemycket även om ingen passar till en och man inte gör mål - bara genom att vara duktig på att "störa" motståndarlaget, så deras bästa spelare missar passningar, inte lyckas göra mål osv.
3
Sämst simning, springa 2km (jag hör hemma på korta distanser!) och att komma till Sverige på högstadiet och aldrig ha hållit i en innebandyklubba ;-) Och just det, dans på gympalektionerna minns jag inte heller med någon större glädje.
Bäst? Vet inte - fick ju lite av en kick av att stå vid startlinjen till ett 100m lopp, stå redo för att hoppa längd- eller höjdhopp. Funkade också helt ok att vara dålig på bollsporter, men att inse att man faktiskt kan hjälpa sitt lag jättemycket även om ingen passar till en och man inte gör mål - bara genom att vara duktig på att "störa" motståndarlaget, så deras bästa spelare missar passningar, inte lyckas göra mål osv.
Bästa var när vi fick ha redskapsgymnastik och köra fritt, inte när alla skulle stå och titta på man en efter en skulle hoppa över en bock eller nåt. Om alla körde sitt eget så tittade man inte på varandra lika mycket.
Sämst var när vi hade bollsporter, speciellt fotboll. Jag avskydde bollsporter och speciellt då fotboll. Inte för att det var kränkande att bli vald sist (eller nästan sist) eller så, utan för att jag var dålig på dem och tyckte de var tråkiga. Och det tycker jag än idag.
4
Bästa var när vi fick ha redskapsgymnastik och köra fritt, inte när alla skulle stå och titta på man en efter en skulle hoppa över en bock eller nåt. Om alla körde sitt eget så tittade man inte på varandra lika mycket.
Sämst var när vi hade bollsporter, speciellt fotboll. Jag avskydde bollsporter och speciellt då fotboll. Inte för att det var kränkande att bli vald sist (eller nästan sist) eller så, utan för att jag var dålig på dem och tyckte de var tråkiga. Och det tycker jag än idag.
Jag gillade gympa når jag var liten och fick tillochmed tävla i 60 meter nån gång på ett skolmästerskap. På högstadiet slöade jag mest och på gymnasiet hängde jag väl mest bakom nån sten och rökte när det var meningen att vi skulle springa (det har jag slutat med för länge länge sen dock, rökandes alltså. Numera motionerar jag även frivilligt och regelbundet).
5
Jag gillade gympa når jag var liten och fick tillochmed tävla i 60 meter nån gång på ett skolmästerskap. På högstadiet slöade jag mest och på gymnasiet hängde jag väl mest bakom nån sten och rökte när det var meningen att vi skulle springa (det har jag slutat med för länge länge sen dock, rökandes alltså. Numera motionerar jag även frivilligt och regelbundet).
Kul att kunna ha fri redskapsgymnastik. Jag vet de lärare som delat upp i grupper och kört stationsgympa. Då kör man ju gruppvis.
Sen: Det är inte kränkande att bli vald sist.
Men det är tråkigt (jag säger inte kränkande) att inte alls bli vald utan påtvingad till något lag där nästan alla suckar och himlar med ögonen och vänder ryggen till. Det är så tråkigt att det för min del lever kvar än idag. Känslan i min mage när det hände. Tre gånger i veckan på skoltid.
7
Kul att kunna ha fri redskapsgymnastik. Jag vet de lärare som delat upp i grupper och kört stationsgympa. Då kör man ju gruppvis.
Sen: Det är inte kränkande att bli vald sist.
Men det är tråkigt (jag säger inte kränkande) att inte alls bli vald utan påtvingad till något lag där nästan alla suckar och himlar med ögonen och vänder ryggen till. Det är så tråkigt att det för min del lever kvar än idag. Känslan i min mage när det hände. Tre gånger i veckan på skoltid.
Det var en kille i klassen som var vansinnigt begåvad fotbollsspelare (bl a) som uppmuntrade och lärde mig det tänket när vi spelade fotboll på långrasten på måndagar i åk 5. Behöver jag säga att jag var kär i honom ;-) Men tänket var helt rätt och det har jag haft glädje av i många år. Och killen är tydligen aktiv som handbollstränare än i dag.
8
Det var en kille i klassen som var vansinnigt begåvad fotbollsspelare (bl a) som uppmuntrade och lärde mig det tänket när vi spelade fotboll på långrasten på måndagar i åk 5. Behöver jag säga att jag var kär i honom ;-) Men tänket var helt rätt och det har jag haft glädje av i många år. Och killen är tydligen aktiv som handbollstränare än i dag.
Intressant den tanken som finns hos oss alla att det är roligt om man är bra. Så förklarlig, precis som du beskriver du var med i ett skolmästerskap. Idrotten är ju alltid sån också. De som är "bra" får ära och berömmelse.
9
Då har du mest bra saker då!
Intressant den tanken som finns hos oss alla att det är roligt om man är bra. Så förklarlig, precis som du beskriver du var med i ett skolmästerskap. Idrotten är ju alltid sån också. De som är "bra" får ära och berömmelse.
Ja riktigt den reaktionen fick jag inte från mina lagkompisar, jag var som sagt inte sist kvar. Men det fanns de i min lass som fick de där blickarna och suckarna, jag vet att åtminstone en av de personerna lider av det än idag fast vi är över 40 år gamla. Det är ett aber att man ska dela in lag genom att några ska välja, bättre att bara lotta ihop lagen.
10
Ja riktigt den reaktionen fick jag inte från mina lagkompisar, jag var som sagt inte sist kvar. Men det fanns de i min lass som fick de där blickarna och suckarna, jag vet att åtminstone en av de personerna lider av det än idag fast vi är över 40 år gamla. Det är ett aber att man ska dela in lag genom att några ska välja, bättre att bara lotta ihop lagen.
Ja, fast samtidigt som någon skrev. Annars blev det ju orättvisa lag. Kunde ju bli alla sopor i samma lag som två jättebra. Så förlorade de....gissar de vart arga då.
11
Ja, fast samtidigt som någon skrev. Annars blev det ju orättvisa lag. Kunde ju bli alla sopor i samma lag som två jättebra. Så förlorade de....gissar de vart arga då.
Älskade gympa i låg och mellanstadiet. Vi hade en jättebra lärare och vi var en väldigt duktig idrottsklass. Det ordnades många tävlingar i kommunen i både bollsporter och friidrott.
Jag var duktig i idrott. Tog skolrekord i höjd när jag gick i femman eller sexan. Vann en friidrottstävling i fyran och det var bra för det var fyror, femmor och sexor som tävlade.
I femman var vi med i en nationell friidrottstävling och vi vann i Skåne och fick sedan tävla i Stockholm mot alla landskap. Där kom vi fyra, sjukt bra
På högstadiet var det inte så kul med gympa. Jag gjorde vad jag skulle, men inte mer. I gymnasiet var jag helt ointresserad och gjorde allt för att komma undan lektionerna.
13
Älskade gympa i låg och mellanstadiet. Vi hade en jättebra lärare och vi var en väldigt duktig idrottsklass. Det ordnades många tävlingar i kommunen i både bollsporter och friidrott.
Jag var duktig i idrott. Tog skolrekord i höjd när jag gick i femman eller sexan. Vann en friidrottstävling i fyran och det var bra för det var fyror, femmor och sexor som tävlade.
I femman var vi med i en nationell friidrottstävling och vi vann i Skåne och fick sedan tävla i Stockholm mot alla landskap. Där kom vi fyra, sjukt bra
På högstadiet var det inte så kul med gympa. Jag gjorde vad jag skulle, men inte mer. I gymnasiet var jag helt ointresserad och gjorde allt för att komma undan lektionerna.
Brännboll, det är fortfarande bland det roligaste jag vet i sportväg. På gymnasiet kunde man välja en svårare variant på friluftsdagarna, det var jättekul och ledde till att jag började träna triathlon.
Vi hade nog överlag ganska snälla och uppmuntrande lärare och det var nog tur. Jag var ju rätt sjuk periodvis som barn men vad jag minns i efterhand var jag nog med på det mesta ändå. Jag kommer inte ihåg så mycket av upplägget i åk 1 - 6 men skulle tro att de anpassade det så snyggt att ett litet barn inte riktigt fattade utan bara körde på
14
Brännboll, det är fortfarande bland det roligaste jag vet i sportväg. På gymnasiet kunde man välja en svårare variant på friluftsdagarna, det var jättekul och ledde till att jag började träna triathlon.
Vi hade nog överlag ganska snälla och uppmuntrande lärare och det var nog tur. Jag var ju rätt sjuk periodvis som barn men vad jag minns i efterhand var jag nog med på det mesta ändå. Jag kommer inte ihåg så mycket av upplägget i åk 1 - 6 men skulle tro att de anpassade det så snyggt att ett litet barn inte riktigt fattade utan bara körde på
Nja, jag hade bara 3 närvarotimmar på idrotten i 8-9 klass så jag skulle såklart få ett streck. (Jag avskydde läraren och kastade en basketboll i huvudet på henne och blev portad). Till slut fick jag gå ifrån mattelektionerna, där jag redan hade en femma efter höstterminen och simma i min ensamhet för att få nog närvaro till en 1:a. Det var ju bra.
Nu har sonen samma lärare och jag hade just tänkt att ta en diskussion med henne när det kom sig att jag fått jobb på skolan och kommer att närvara under flera av hennes lektioner, så kommer jag inte att hålla tyst om det fortfarande är samma som det varit.
16
Nja, jag hade bara 3 närvarotimmar på idrotten i 8-9 klass så jag skulle såklart få ett streck. (Jag avskydde läraren och kastade en basketboll i huvudet på henne och blev portad). Till slut fick jag gå ifrån mattelektionerna, där jag redan hade en femma efter höstterminen och simma i min ensamhet för att få nog närvaro till en 1:a. Det var ju bra.
Nu har sonen samma lärare och jag hade just tänkt att ta en diskussion med henne när det kom sig att jag fått jobb på skolan och kommer att närvara under flera av hennes lektioner, så kommer jag inte att hålla tyst om det fortfarande är samma som det varit.
Bästa minnet är när vi hade "Skeppsbrott" på idrotten I mellanstadiet.
Har många dåliga minnen från idrotten t ex att alltid bli vald sist, att läraren blev arför att jg inte vågade försöka. För mig var det helt obegripigt att någon ville träna frivlligt.
17
Bästa minnet är när vi hade "Skeppsbrott" på idrotten I mellanstadiet.
Har många dåliga minnen från idrotten t ex att alltid bli vald sist, att läraren blev arför att jg inte vågade försöka. För mig var det helt obegripigt att någon ville träna frivlligt.
Lilla Vasaloppet, fy f...n säger jag bara! Vi tvingades åka 9 km varje år under ialla fall mellanstadiet. Minns att jag grät varje år och har inte åkt längdskidor efter grundskolan!
Bästa blir svårare då jag alltid hållit på med idrott av olika slag och varit med om mycket kul. Kanske den dan jag fick beskedet att jag kommit in på Friidrottsgymnasiet, det var stort.
18
Lilla Vasaloppet, fy f...n säger jag bara! Vi tvingades åka 9 km varje år under ialla fall mellanstadiet. Minns att jag grät varje år och har inte åkt längdskidor efter grundskolan!
Bästa blir svårare då jag alltid hållit på med idrott av olika slag och varit med om mycket kul. Kanske den dan jag fick beskedet att jag kommit in på Friidrottsgymnasiet, det var stort.
Det bästa som hände på idrotten ("gympan" hette det på min tid) var faktiskt när vi började högstadiet och hade lektioner tjejer och killar var för sig. Det var skönt att slippa killarnas suckar och klaganden när man inte var bra nog.
Jag gillade också den årliga konditionslöpningen när vi sprang 3 km på tid. Då var jag alltid bland de bästa, jag har alltid älskat att springa och det saknar jag nu när jag inte kan längre.
Det sämsta var när vi spelade basket och volleyboll, jag var jättedålig eftersom det gjorde så förbannat ont i mina händer när jag skulle ta emot bollen. Under alla år trodde jag att jag var allmänt klen och gnällig som inte kunde hantera smärtan när alla andra gjorde det.
När jag sedan fick diagnosticerat reumatism i vuxen ålder fattade jag också att det ju inte gör sådär ont på friska människor.
19
Det bästa som hände på idrotten ("gympan" hette det på min tid) var faktiskt när vi började högstadiet och hade lektioner tjejer och killar var för sig. Det var skönt att slippa killarnas suckar och klaganden när man inte var bra nog.
Jag gillade också den årliga konditionslöpningen när vi sprang 3 km på tid. Då var jag alltid bland de bästa, jag har alltid älskat att springa och det saknar jag nu när jag inte kan längre.
Det sämsta var när vi spelade basket och volleyboll, jag var jättedålig eftersom det gjorde så förbannat ont i mina händer när jag skulle ta emot bollen. Under alla år trodde jag att jag var allmänt klen och gnällig som inte kunde hantera smärtan när alla andra gjorde det.
När jag sedan fick diagnosticerat reumatism i vuxen ålder fattade jag också att det ju inte gör sådär ont på friska människor.
Det är ju tur att ni är så vansinnigt gamla allihop för annars hade jag blivit lite mörkrädd.
Jag minns att vi höll på en massa med volleyboll på mellanstadiet och eftersom volleyboll kräver en hel del av spelarna så fick vi aldrig till något spel. Volleyboll med riktiga regler och vanlig boll är inget som ens funkat särskilt bra på högstadiet. Själv har jag kört varianten med två nät och studs tillåtet under spelet vid ena nätet. Eleverna har fått välja studs eller utan studs och de brukar faktiskt fördela sig rätt jämnt (högstadiet)
Sen skulle det nivågrupperas i friidrott också. Vi hade vår vanliga klasslärare och jag vet inte om hen var utbildad i idrott eller varför vi inte hade idrottsläraren som vi hade på lågstadiet.
På högstadiet hade vi uppdelat efter biologiskt kön. Vi hade kvinnlig idrottslärare och killarna manlig (som hade blivit utsedd till bösta utlänning i allsvenskan några år tidigare). Killarna fick spela innebandy och fotboll och vi fick ha styrketräning och dans ofta. Sen nör vi tränat dans fick killarna komma över och vi skulle lära ut vad vi lärt oss. Det var skittrist.
När vi körde bollspel var det lite roligare men motståndet nästan obefintligt och man kunde dribbla sig igenom hela motståndarlaget. En gång spelade vi fotboll på hela högstadiet, då var parallelklassen vi vanligtvis hade lektion med borta och vi fick spela med killarna i klassen och det var fantastiskt roligt.
På gymnasiet hade också killar och tjejer var för sig men det var för ojämnt något år så då fick vi en skock killar också. Det mesta var kul under gymnasieidrotten och jag var väl lite favoritelev hos mer än en idrottslärare. Vi fick också simma och bowla rätt ofta. Jag var väl rätt skarp på många moment, att göra terrängbanan på under tio minuter skulle vara rätt bra. Jag gjorde den på åtta.
20
Det är ju tur att ni är så vansinnigt gamla allihop för annars hade jag blivit lite mörkrädd.
Jag minns att vi höll på en massa med volleyboll på mellanstadiet och eftersom volleyboll kräver en hel del av spelarna så fick vi aldrig till något spel. Volleyboll med riktiga regler och vanlig boll är inget som ens funkat särskilt bra på högstadiet. Själv har jag kört varianten med två nät och studs tillåtet under spelet vid ena nätet. Eleverna har fått välja studs eller utan studs och de brukar faktiskt fördela sig rätt jämnt (högstadiet)
Sen skulle det nivågrupperas i friidrott också. Vi hade vår vanliga klasslärare och jag vet inte om hen var utbildad i idrott eller varför vi inte hade idrottsläraren som vi hade på lågstadiet.
På högstadiet hade vi uppdelat efter biologiskt kön. Vi hade kvinnlig idrottslärare och killarna manlig (som hade blivit utsedd till bösta utlänning i allsvenskan några år tidigare). Killarna fick spela innebandy och fotboll och vi fick ha styrketräning och dans ofta. Sen nör vi tränat dans fick killarna komma över och vi skulle lära ut vad vi lärt oss. Det var skittrist.
När vi körde bollspel var det lite roligare men motståndet nästan obefintligt och man kunde dribbla sig igenom hela motståndarlaget. En gång spelade vi fotboll på hela högstadiet, då var parallelklassen vi vanligtvis hade lektion med borta och vi fick spela med killarna i klassen och det var fantastiskt roligt.
På gymnasiet hade också killar och tjejer var för sig men det var för ojämnt något år så då fick vi en skock killar också. Det mesta var kul under gymnasieidrotten och jag var väl lite favoritelev hos mer än en idrottslärare. Vi fick också simma och bowla rätt ofta. Jag var väl rätt skarp på många moment, att göra terrängbanan på under tio minuter skulle vara rätt bra. Jag gjorde den på åtta.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
