På tal om felstavningar. Nu är givetvis just DU fenomenal på både svenska och engelska och swahili och allt möjligt, men om du låtsas att du upprepat stavar vissa ord fel omedvetet för att du helt enkelt tror att de stavas så; vill du bli rättad? Vill du att någon påpekar för dig att diskussion inte stavas diskution och att man inte är dipprimerad eller käkar medusin t ex? Eller vill du hellre fortsätta stava fel än att någon informerar dig om hur det egentligen ska skrivas? Varför föredrar du det du föredrar? Om du vill bli rättad, gör du detsamma med andra eller låter du bli av rädsla att personen ska ta illa upp?
1
Vill du bli rättad? På tal om felstavningar. Nu är givetvis just DU fenomenal på både svenska och engelska och swahili och allt möjligt, men om du låtsas att du upprepat stavar vissa ord fel omedvetet för att du helt enkelt tror att de stavas så; vill du bli rättad? Vill du att någon påpekar för dig att diskussion inte stavas diskution och att man inte är dipprimerad eller käkar medusin t ex? Eller vill du hellre fortsätta stava fel än att någon informerar dig om hur det egentligen ska skrivas? Varför föredrar du det du föredrar? Om du vill bli rättad, gör du detsamma med andra eller låter du bli av rädsla att personen ska ta illa upp?
Jag kan förresten fråga samma sak när det gäller att ord används på fel sätt för att man inte har kläm på betydelsen. Ett ganska vanligt exempel är krokodiltårar, ett annat är björntjänst. Vill du bli rättad? Rättar du andra? Varför?
2
Jag kan förresten fråga samma sak när det gäller att ord används på fel sätt för att man inte har kläm på betydelsen. Ett ganska vanligt exempel är krokodiltårar, ett annat är björntjänst. Vill du bli rättad? Rättar du andra? Varför?
I mitt jobb vill jag absolut bli rättad, helst innan det hela är i tryck . Där rättar jag också helt ogenerat andra. Jag vet att de också uppskattar det (eller om de nu inte skulle göra det så struntar jag faktiskt i det - deras jobb är ju att skriva rätt på alla vis).
Privat, om jag skulle stava fel på något så det är uppenbart att jag faktiskt tror att det stavas så (att jag alltså skriver så upprepade gånger), får man gärna säga till mig. Sen finns det ju olika sätt att säga till på givetvis, en del sätt uppskattar jag mer än andra .
Jag säger oftast till om jag ser att någon stavar något fel upprepade gånger. Ibland uppskattas det, ibland....not so much . Men det får jag väl lämna därhän. Jag har upplyst om något som personen var omedveten om, och vad den personen gör med den informationen är ju upp till henne/honom. En del kanske VILL framstå som lite okunniga och korkade, vad vet jag.
3
I mitt jobb vill jag absolut bli rättad, helst innan det hela är i tryck . Där rättar jag också helt ogenerat andra. Jag vet att de också uppskattar det (eller om de nu inte skulle göra det så struntar jag faktiskt i det - deras jobb är ju att skriva rätt på alla vis).
Privat, om jag skulle stava fel på något så det är uppenbart att jag faktiskt tror att det stavas så (att jag alltså skriver så upprepade gånger), får man gärna säga till mig. Sen finns det ju olika sätt att säga till på givetvis, en del sätt uppskattar jag mer än andra .
Jag säger oftast till om jag ser att någon stavar något fel upprepade gånger. Ibland uppskattas det, ibland....not so much . Men det får jag väl lämna därhän. Jag har upplyst om något som personen var omedveten om, och vad den personen gör med den informationen är ju upp till henne/honom. En del kanske VILL framstå som lite okunniga och korkade, vad vet jag.
Jag har funderat en del på vad det är som gör att just språkfel är så tabu att påpeka och korrigera. Det blir inte alls samma reaktioner om man påpekar att någon räknat fel, eller om någon kommer med felaktig fakta t ex. Jag har inte kommit fram till nåt vettigt om varför det är så dock.
5
Jag har funderat en del på vad det är som gör att just språkfel är så tabu att påpeka och korrigera. Det blir inte alls samma reaktioner om man påpekar att någon räknat fel, eller om någon kommer med felaktig fakta t ex. Jag har inte kommit fram till nåt vettigt om varför det är så dock.
Jag med. Det blir ju trots allt betydligt svårare att kommunicera med varandra om man använder ord som betyder något helt annat än vad man försöker föra fram.
7
Jag med. Det blir ju trots allt betydligt svårare att kommunicera med varandra om man använder ord som betyder något helt annat än vad man försöker föra fram.
Ja det vill jag ju men om det fastnar vet i sjutton.De ord som jag har svårt att stava har hängt med hela livet. Ibland stavar man ju även fel med flit och ibland hjälper telefonen till.
Jag gillar ju språk och att bli rättad är inte något som jag blir sur för.Mänga gånger ser man det ju själv snart. För några år sedan skrev jag princessa här och näste som svarade skrev rätt och då fattade jag mitt fel. Det var du förresten (förresten är ett av mina svåra ord som jag inte lär mig stava).
Så, rätta mig gärna om jag inte redan verkar förbannad.
10
Ja det vill jag ju men om det fastnar vet i sjutton.De ord som jag har svårt att stava har hängt med hela livet. Ibland stavar man ju även fel med flit och ibland hjälper telefonen till.
Jag gillar ju språk och att bli rättad är inte något som jag blir sur för.Mänga gånger ser man det ju själv snart. För några år sedan skrev jag princessa här och näste som svarade skrev rätt och då fattade jag mitt fel. Det var du förresten (förresten är ett av mina svåra ord som jag inte lär mig stava).
Så, rätta mig gärna om jag inte redan verkar förbannad.
Nä, vuxna känner jag inget inre tvång att rätta men andra får gärna rätta mig. Före och innan har jag svårt att få kläm på och skriver säkert fel på jämt eftersom jag gissar.
Ungarna rättar vi oftast, det beror ju lite på situationen. Det är sällan läge att försöka korrigera språket när ungen är tvärilsken
12
Nä, vuxna känner jag inget inre tvång att rätta men andra får gärna rätta mig. Före och innan har jag svårt att få kläm på och skriver säkert fel på jämt eftersom jag gissar.
Ungarna rättar vi oftast, det beror ju lite på situationen. Det är sällan läge att försöka korrigera språket när ungen är tvärilsken
Jag rättar inte men visst har man god lust ibland, när man ser folk som skriver "dra alla över en kant" till exempel eller "det ska böRjas i tid" istället för "det ska böjas" (fast det verkar vara lite vedertaget visst, att säga "börjas" istället)
Jag vet inte varför jag inte rättar, det känns lite som att man generar den som skriver fel, men samtidigt gör man den ju en tjänst egentligen, när man upplyser om vad det verkligen heter.
13
Jag rättar inte men visst har man god lust ibland, när man ser folk som skriver "dra alla över en kant" till exempel eller "det ska böRjas i tid" istället för "det ska böjas" (fast det verkar vara lite vedertaget visst, att säga "börjas" istället)
Jag vet inte varför jag inte rättar, det känns lite som att man generar den som skriver fel, men samtidigt gör man den ju en tjänst egentligen, när man upplyser om vad det verkligen heter.
Kanske för att man vet att sannolikheten är stor att man möts av ett snorkigt "jag VET vad det heter men tycker detta låter bättre, man gör faktiskt som man vill!"?
16
Kanske för att man vet att sannolikheten är stor att man möts av ett snorkigt "jag VET vad det heter men tycker detta låter bättre, man gör faktiskt som man vill!"?
Sådär gör jag t ex med barnen på jobbet, jag säger ju inte åt 2-åringen att h*n inte kan uttala clementin ordentligt men jag upprepar ordet korrekt helt enkelt. När h*n är 4 kanske h*n säger clementin på riktigt.
17
Minns du sådant, som att det var jag? Stalker!!
Sådär gör jag t ex med barnen på jobbet, jag säger ju inte åt 2-åringen att h*n inte kan uttala clementin ordentligt men jag upprepar ordet korrekt helt enkelt. När h*n är 4 kanske h*n säger clementin på riktigt.
Beror på sammanhanget. På jobbet vill jag bli rättad. Men här ser jag inte poängen. Har jag stavat illa sedan småskolan så lär jag inte plötsligt bättre mej nu, bara för att någon påpekar att jag stavar fel.
Om jag stavar så illa, eller formulerat mej så konstigt att det är obegripligt, då blir jag glad om någon orkar bry sej och frågar vad jag menar.
Rent generellt tycker jag det är värre med människor som int vågar skriva vad de tycker av rädsla att stava fel, eller formulera sej tokigt, än att de stavar illa eller använder ord fel, om man bara förstår.
19
Beror på sammanhanget. På jobbet vill jag bli rättad. Men här ser jag inte poängen. Har jag stavat illa sedan småskolan så lär jag inte plötsligt bättre mej nu, bara för att någon påpekar att jag stavar fel.
Om jag stavar så illa, eller formulerat mej så konstigt att det är obegripligt, då blir jag glad om någon orkar bry sej och frågar vad jag menar.
Rent generellt tycker jag det är värre med människor som int vågar skriva vad de tycker av rädsla att stava fel, eller formulera sej tokigt, än att de stavar illa eller använder ord fel, om man bara förstår.
Jag ser inte att det behöver vara antingen eller där, ser ingen anledning att behöva välja mellan två ytterligheter. Som vanligt finns det olika sätt att förhålla sig på, och jag i alla fall förespråkar på inget sätt att man ska gå in och peta i varenda ord hela tiden och rikta allt fokus från ämnet till språkhanteringen. Men om nån då berättat för mig t ex just att det heter trilogi och inte triologi efter att jag skrivit det felet gång på gång utan att det i övrigt verkar som om jag har problem i form av dyslexi eller liknande så ser jag ingen anledning att bli arg och stött över det, och absolut inte mer än om jag t ex i stället för att stava fel har _räknat_fel. Av någon anledning är dock det sistnämnda betydligt mer okej av den stora massan, där är kunskap inte lika farligt.
Felaktigt användande av ord, och även ibland felaktig stavning, gör ju också ofta att det blir just svårare att förstå. Det kan inte ligga på mottagarens ansvar att veta t ex att sändaren menar "stor tjänst" när h*n skriver björntjänst och det är rimligen positivt för sändaren att få veta att h*n missuppfattat ordets innebörd. Men som sagt, det finns olika sätt att säga saker på, och skulle man anmärka på minsta lilla fel hela tiden skulle man ha fullt upp.
20
Jag ser inte att det behöver vara antingen eller där, ser ingen anledning att behöva välja mellan två ytterligheter. Som vanligt finns det olika sätt att förhålla sig på, och jag i alla fall förespråkar på inget sätt att man ska gå in och peta i varenda ord hela tiden och rikta allt fokus från ämnet till språkhanteringen. Men om nån då berättat för mig t ex just att det heter trilogi och inte triologi efter att jag skrivit det felet gång på gång utan att det i övrigt verkar som om jag har problem i form av dyslexi eller liknande så ser jag ingen anledning att bli arg och stött över det, och absolut inte mer än om jag t ex i stället för att stava fel har _räknat_fel. Av någon anledning är dock det sistnämnda betydligt mer okej av den stora massan, där är kunskap inte lika farligt.
Felaktigt användande av ord, och även ibland felaktig stavning, gör ju också ofta att det blir just svårare att förstå. Det kan inte ligga på mottagarens ansvar att veta t ex att sändaren menar "stor tjänst" när h*n skriver björntjänst och det är rimligen positivt för sändaren att få veta att h*n missuppfattat ordets innebörd. Men som sagt, det finns olika sätt att säga saker på, och skulle man anmärka på minsta lilla fel hela tiden skulle man ha fullt upp.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
. Där rättar jag också helt ogenerat andra. Jag vet att de också uppskattar det (eller om de nu inte skulle göra det så struntar jag faktiskt i det - deras jobb är ju att skriva rätt på alla vis).
