Hot & våld på arbetsplatsen
Gravidsnack
  1. Anonym
    #1

    Hot & våld på arbetsplatsen

    Jag jobbar med samsjuklighet (diagnos+missbruk) på ett vård/behandlingshem. Jag är i v21 nu och jag berättade för min arbetsgivare redan i v5 att jag var gravid för att jag visste att det fanns regler och förhållningssätt för gravida. Till en början kändes det bra, jag kände att både chef och kollegor stöttade mig. När jag sedan började ifrågasätta om jag verkligen skulle "fortsätta som vanligt" hela graviditeten ändrades attityderna rätt snabbt. På min arbetsplats är hot och våld en del av vardagen. Visst, hot förekommer mer än våld och det finns vissa säkerhetsåtgärder som larm och så, men jag känner mig långt ifrån trygg. Man har normaliserat hot och våld i så många år och nu när jag säger ifrån får jag lite stöd från kollegor känner jag. Jag är den första gravida som har ifrågasatt att jobba som vanligt tills gravidpenningen kan sökas.

    En riskbedömning har gjorts och i enlighet med Arbetsmiljöverkets regler så skulle jag omplaceras nu. Men för 2veckor sedan går verksamhetschefen in och stoppar detta och börjar prata budget med mig (!!!). Verks.chefen visar ingen hänsyn till att det är en utsatt sits att vara gravid och jämför min arbetsplats med att gå på stan. Vissa kollegor gör det samma. Men i mitt arbete måste jag ta konflikter flera gånger om dagen, det är inte alls samma sak enligt mig!
    Verks.chefen gav mig 2 alternativ; jobba som vanligt fram tills jag kan söka havandeskapspenning/gravidpenning eller sjukskriva mig. Det finns inte i budgeten att omplacera mig och sätta in någon ersättare för mig hette det.

    Jag har pratat med alla jag kunnat. Facket, FK, barnmorskan, Arbetsmiljöverket.. Det enda jag kommit fram till är att jo, jag har rätten på min sida och det är riskbedömningen som gäller. Men här står jag ändå och får sjukskriva mig. Och får höra "graviditet är ingen sjukdom" samt "FK kommer inte gilla att vi sjukskriver en gravid" gång på gång av barnmorskan. Men ingen verkar förstå att jag mår otroligt psykiskt dåligt av att gå till mitt jobb när jag inte känner mig trygg. Sedan att få höra av kollegor att det är jag som är "nervöst lagd" och dylikt hjälper knappast min inre oro och stress.

    Imorse ringde jag vårdcentralen för att få läkartid för att få sjukskriva mig en månad till min semester. Då bemöts jag återigen av enormt mycket motstånd och SSK i telefonen säger åt mig att vända mig till företagsvården. (visst, hon har säkerligen rätt med att det är dit jag borde vända mig eftersom det är arbetsplats relaterat men jag får väl för fan söka vård dit jag känner mig tryggast?!!?) Fick till sist en tid, om en vecka för att det inte var "akut".

    Är det någon som har haft liknande erfarenheter och vill dela med sig? Tips och råd?

    Som det känns just nu så är jag redo att säga upp mig om jag inte får bli sjukskriven. Och det är långt ifrån det ansvarsfulla för vår bebis...
  2. 1
    Hot & våld på arbetsplatsen Jag jobbar med samsjuklighet (diagnos+missbruk) på ett vård/behandlingshem. Jag är i v21 nu och jag berättade för min arbetsgivare redan i v5 att jag var gravid för att jag visste att det fanns regler och förhållningssätt för gravida. Till en början kändes det bra, jag kände att både chef och kollegor stöttade mig. När jag sedan började ifrågasätta om jag verkligen skulle "fortsätta som vanligt" hela graviditeten ändrades attityderna rätt snabbt. På min arbetsplats är hot och våld en del av vardagen. Visst, hot förekommer mer än våld och det finns vissa säkerhetsåtgärder som larm och så, men jag känner mig långt ifrån trygg. Man har normaliserat hot och våld i så många år och nu när jag säger ifrån får jag lite stöd från kollegor känner jag. Jag är den första gravida som har ifrågasatt att jobba som vanligt tills gravidpenningen kan sökas.

    En riskbedömning har gjorts och i enlighet med Arbetsmiljöverkets regler så skulle jag omplaceras nu. Men för 2veckor sedan går verksamhetschefen in och stoppar detta och börjar prata budget med mig (!!!). Verks.chefen visar ingen hänsyn till att det är en utsatt sits att vara gravid och jämför min arbetsplats med att gå på stan. Vissa kollegor gör det samma. Men i mitt arbete måste jag ta konflikter flera gånger om dagen, det är inte alls samma sak enligt mig!
    Verks.chefen gav mig 2 alternativ; jobba som vanligt fram tills jag kan söka havandeskapspenning/gravidpenning eller sjukskriva mig. Det finns inte i budgeten att omplacera mig och sätta in någon ersättare för mig hette det.

    Jag har pratat med alla jag kunnat. Facket, FK, barnmorskan, Arbetsmiljöverket.. Det enda jag kommit fram till är att jo, jag har rätten på min sida och det är riskbedömningen som gäller. Men här står jag ändå och får sjukskriva mig. Och får höra "graviditet är ingen sjukdom" samt "FK kommer inte gilla att vi sjukskriver en gravid" gång på gång av barnmorskan. Men ingen verkar förstå att jag mår otroligt psykiskt dåligt av att gå till mitt jobb när jag inte känner mig trygg. Sedan att få höra av kollegor att det är jag som är "nervöst lagd" och dylikt hjälper knappast min inre oro och stress.

    Imorse ringde jag vårdcentralen för att få läkartid för att få sjukskriva mig en månad till min semester. Då bemöts jag återigen av enormt mycket motstånd och SSK i telefonen säger åt mig att vända mig till företagsvården. (visst, hon har säkerligen rätt med att det är dit jag borde vända mig eftersom det är arbetsplats relaterat men jag får väl för fan söka vård dit jag känner mig tryggast?!!?) Fick till sist en tid, om en vecka för att det inte var "akut".

    Är det någon som har haft liknande erfarenheter och vill dela med sig? Tips och råd?

    Som det känns just nu så är jag redo att säga upp mig om jag inte får bli sjukskriven. Och det är långt ifrån det ansvarsfulla för vår bebis...
  3. Medlem sedan
    Apr 2016
    #2
    Hej
    Jag har tyvärr ingen erfarenhet av det här men det låter väldigt pressande för dig. Vad sa facket, kan inte de hjälpa dig? Det är väl det dem är till för? Så tråkigt att när man är i en känslig period så måste man strida för att få det man behöver.

    Hoppas du får träffa en vettig läkare som tar din oro på allvar. Det är ju inte heller bra för barnet att du inte mår bra. Det borde väl ändå barnmorskan fatta, annars kanske du ska byta?

    Ang det du skriver på slutet om vad som är det mest ansvarsfulla för er bebis så tror jag alltid på att hälsan måste gå först! Om du inte mår bra och känner dig orolig på jobbet så är inte det heller en bra situation.

    I kontakt med vårdpersonal är det väldigt viktigt att vara övertydlig med hur du mår, nästan så att du känner att du överdriver. För du mår ju dåligt men ändå så vill man ju visa sig stark, det är iaf min erfarenhet av vården.

    Hoppas det löser sig för dig på ett bra sätt!

    Mvh
  4. 2
    Hej
    Jag har tyvärr ingen erfarenhet av det här men det låter väldigt pressande för dig. Vad sa facket, kan inte de hjälpa dig? Det är väl det dem är till för? Så tråkigt att när man är i en känslig period så måste man strida för att få det man behöver.

    Hoppas du får träffa en vettig läkare som tar din oro på allvar. Det är ju inte heller bra för barnet att du inte mår bra. Det borde väl ändå barnmorskan fatta, annars kanske du ska byta?

    Ang det du skriver på slutet om vad som är det mest ansvarsfulla för er bebis så tror jag alltid på att hälsan måste gå först! Om du inte mår bra och känner dig orolig på jobbet så är inte det heller en bra situation.

    I kontakt med vårdpersonal är det väldigt viktigt att vara övertydlig med hur du mår, nästan så att du känner att du överdriver. För du mår ju dåligt men ändå så vill man ju visa sig stark, det är iaf min erfarenhet av vården.

    Hoppas det löser sig för dig på ett bra sätt!

    Mvh
  5. Anonym
    #3
    Citat Ursprungligen postat av Josand Visa inlägg
    Hej
    Jag har tyvärr ingen erfarenhet av det här men det låter väldigt pressande för dig. Vad sa facket, kan inte de hjälpa dig? Det är väl det dem är till för? Så tråkigt att när man är i en känslig period så måste man strida för att få det man behöver.

    Hoppas du får träffa en vettig läkare som tar din oro på allvar. Det är ju inte heller bra för barnet att du inte mår bra. Det borde väl ändå barnmorskan fatta, annars kanske du ska byta?

    Ang det du skriver på slutet om vad som är det mest ansvarsfulla för er bebis så tror jag alltid på att hälsan måste gå först! Om du inte mår bra och känner dig orolig på jobbet så är inte det heller en bra situation.

    I kontakt med vårdpersonal är det väldigt viktigt att vara övertydlig med hur du mår, nästan så att du känner att du överdriver. För du mår ju dåligt men ändå så vill man ju visa sig stark, det är iaf min erfarenhet av vården.

    Hoppas det löser sig för dig på ett bra sätt!

    Mvh
    Tack för ditt svar!! 🌷
    Facket hänvisar till skyddsombud, men jag har inget på arbetsplatsen. Så jag skulle prata med regionala skyddsombudet, som inte gick att få tag på...mailade o han missförstod men kan inte nå honom förräns på måndag.

    Jo, jag har tyvärr för mycket erfarenhet av läkare som inte är på rätt plats... Förr förra sommaren mådde jag så dåligt att jag gick till läkare för sjukskrivning o läkaren frågade om självmordstankar. Efter tredje gången jag sagt att jag har det så säger läkaren att hon frågar för att om jag svarar "ja" så måste hon låsa in mig på en avdelning. Ja sa sen snabbt nej och fick 2veckors sjukskrivning.

    Jag erkänner för jobb och sjuksvården hur dåligt jag mår men eftersom jag ändå klarar en någorlunda vardag så antar de att jag "rycker upp" mig. Idioter.

    Tack för dina råd! Ska göra mitt bästa på onsdag
  6. 3
    Citat Ursprungligen postat av Josand Visa inlägg
    Hej
    Jag har tyvärr ingen erfarenhet av det här men det låter väldigt pressande för dig. Vad sa facket, kan inte de hjälpa dig? Det är väl det dem är till för? Så tråkigt att när man är i en känslig period så måste man strida för att få det man behöver.

    Hoppas du får träffa en vettig läkare som tar din oro på allvar. Det är ju inte heller bra för barnet att du inte mår bra. Det borde väl ändå barnmorskan fatta, annars kanske du ska byta?

    Ang det du skriver på slutet om vad som är det mest ansvarsfulla för er bebis så tror jag alltid på att hälsan måste gå först! Om du inte mår bra och känner dig orolig på jobbet så är inte det heller en bra situation.

    I kontakt med vårdpersonal är det väldigt viktigt att vara övertydlig med hur du mår, nästan så att du känner att du överdriver. För du mår ju dåligt men ändå så vill man ju visa sig stark, det är iaf min erfarenhet av vården.

    Hoppas det löser sig för dig på ett bra sätt!

    Mvh
    Tack för ditt svar!! 🌷
    Facket hänvisar till skyddsombud, men jag har inget på arbetsplatsen. Så jag skulle prata med regionala skyddsombudet, som inte gick att få tag på...mailade o han missförstod men kan inte nå honom förräns på måndag.

    Jo, jag har tyvärr för mycket erfarenhet av läkare som inte är på rätt plats... Förr förra sommaren mådde jag så dåligt att jag gick till läkare för sjukskrivning o läkaren frågade om självmordstankar. Efter tredje gången jag sagt att jag har det så säger läkaren att hon frågar för att om jag svarar "ja" så måste hon låsa in mig på en avdelning. Ja sa sen snabbt nej och fick 2veckors sjukskrivning.

    Jag erkänner för jobb och sjuksvården hur dåligt jag mår men eftersom jag ändå klarar en någorlunda vardag så antar de att jag "rycker upp" mig. Idioter.

    Tack för dina råd! Ska göra mitt bästa på onsdag
  7. Medlem sedan
    Apr 2016
    #4
    O så trist att höra. Att du mått dåligt tidigare och varit sjukskriven borde väl kunna styrka ditt behov av byte av arbetsuppgifter eller sjukskrivning? Hoppas det iaf.

    Det finns typ inget mer ignorant att säga till någon med psykiska besvär att "ryck upp dig"!! (speciellt till en gravid dessutom!) Då har man inte koll på hur psyket fungerar. Så sorgligt att den jargongen fortfarande finns. Extra konstigt på en arbetsplats som din där ni verkar arbeta med sjuka människor?


    Stå på dig så håller jag tummarna att du får rätt stöd på onsdag!
  8. 4
    O så trist att höra. Att du mått dåligt tidigare och varit sjukskriven borde väl kunna styrka ditt behov av byte av arbetsuppgifter eller sjukskrivning? Hoppas det iaf.

    Det finns typ inget mer ignorant att säga till någon med psykiska besvär att "ryck upp dig"!! (speciellt till en gravid dessutom!) Då har man inte koll på hur psyket fungerar. Så sorgligt att den jargongen fortfarande finns. Extra konstigt på en arbetsplats som din där ni verkar arbeta med sjuka människor?


    Stå på dig så håller jag tummarna att du får rätt stöd på onsdag!
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar