Vad ska jag göra eller inte göra?...
Har en underbar man och x-antal barn ihop. Hans mamma och pappa är skilda sedan stenåldern. Svärmor är pedagog, numera pensionär, och svärfar är ekonom, även han pensionär. De är båda friska och har gott ekonomiskt ställt. Svärmor bor 4 mil från oss och svärfar i Europa. Det finns NOLL intresse från deras sida vad gäller de enda barnbarn de har. Om svärmor anordnar någon släktfest så bli vi inte bjudna varken till midsommar eller annars. Släkten är väldigt liten, max 10 personer. Svärmor frågar aldrig mig om något. När jag var gravid i nionde månaden frågade hon ingenting...hur länge jag ska jobba, hur jag mår, hur det går hos barnmorskan, var de övriga barnen ska vara när det är dags för förlossningen etc. Hon frågar ALDRIG om någonting! Hon reser runt hela världen kors och tvärs med sin sambo, lever livet, men berättar aldrig om sina resor för oss. Vår tonåring har börjat grubbla över relationen till farmor...hon vill ha en farmor som bryr sig! Allt ovan stämmer även in på vår farfar, min svärfar. Han kommer max 1 gång om året till Sverige och hälsar på oss i 2 timmar i förbifarten på väg till sina övriga släktingar och vänner. Ser inte röken av honom. En gång fick jag nog och skrev ett mejl där jag skrev att barnbarnen saknar honom och önskade att han kunde ägna mer tid åt de enda barnbarnen han har. Svaret från honom var: du ska inte tro det är en nöjesresa att åka till Sverige! Min man håller med mig och han bara rycker på axlarna och säger att det är som det är...Jag skiter om de inte bryr sig om oss, min man och mig, men det suger att de är så själviska och inte bryr sig om sina egna barnbarn. Visst de är våra barn men de är så himla goá, mysiga, självständiga och lättsamma - vill inte att barnbarnen ska börja må dåligt av det här. Vad ska jag göra?
1
Problem med svärföräldrarna suger!!! Vad ska jag göra eller inte göra?...
Har en underbar man och x-antal barn ihop. Hans mamma och pappa är skilda sedan stenåldern. Svärmor är pedagog, numera pensionär, och svärfar är ekonom, även han pensionär. De är båda friska och har gott ekonomiskt ställt. Svärmor bor 4 mil från oss och svärfar i Europa. Det finns NOLL intresse från deras sida vad gäller de enda barnbarn de har. Om svärmor anordnar någon släktfest så bli vi inte bjudna varken till midsommar eller annars. Släkten är väldigt liten, max 10 personer. Svärmor frågar aldrig mig om något. När jag var gravid i nionde månaden frågade hon ingenting...hur länge jag ska jobba, hur jag mår, hur det går hos barnmorskan, var de övriga barnen ska vara när det är dags för förlossningen etc. Hon frågar ALDRIG om någonting! Hon reser runt hela världen kors och tvärs med sin sambo, lever livet, men berättar aldrig om sina resor för oss. Vår tonåring har börjat grubbla över relationen till farmor...hon vill ha en farmor som bryr sig! Allt ovan stämmer även in på vår farfar, min svärfar. Han kommer max 1 gång om året till Sverige och hälsar på oss i 2 timmar i förbifarten på väg till sina övriga släktingar och vänner. Ser inte röken av honom. En gång fick jag nog och skrev ett mejl där jag skrev att barnbarnen saknar honom och önskade att han kunde ägna mer tid åt de enda barnbarnen han har. Svaret från honom var: du ska inte tro det är en nöjesresa att åka till Sverige! Min man håller med mig och han bara rycker på axlarna och säger att det är som det är...Jag skiter om de inte bryr sig om oss, min man och mig, men det suger att de är så själviska och inte bryr sig om sina egna barnbarn. Visst de är våra barn men de är så himla goá, mysiga, självständiga och lättsamma - vill inte att barnbarnen ska börja må dåligt av det här. Vad ska jag göra?
Mina föräldrar lever ej längre tyvärr men den korta tid barnen hade tillsammans med dem var fin, barnen var dock så små och kommer knappt ihop dem. Vet att man inte kan ändra på folk men hela situationen är ju så himla tragisk! Vill öppna ögonen på svärföräldrarna. Ledsamt, sorgligt och tragiskt. Hur kan man ignorera sina barnbarn? De är ju aldrig barnvakt...tar dem till lekplatsen...reser med dem...går till biblioteket eller bara vara med dem...
3
Mina föräldrar lever ej längre tyvärr men den korta tid barnen hade tillsammans med dem var fin, barnen var dock så små och kommer knappt ihop dem. Vet att man inte kan ändra på folk men hela situationen är ju så himla tragisk! Vill öppna ögonen på svärföräldrarna. Ledsamt, sorgligt och tragiskt. Hur kan man ignorera sina barnbarn? De är ju aldrig barnvakt...tar dem till lekplatsen...reser med dem...går till biblioteket eller bara vara med dem...
Det är så himla svårt! Men hur ser det ut på din sida av släkten, har de någon äldre som finns där?
Mina barn har sin farmor och farfar, som många har "svårt" med men som älskar sina barnbarn och som de älskar tillbaka. Mina barns mordar låter som svärfadern ovan och deras mormor bod i samma by men är alkoholiserad och får enligt mig inte traäffa dem, mer än när de ses på byn och hon pratar med dem som om de vore 3 år fast de är 9 och 10 år gamla.
Det är svårt om de saknar personerna i fårga men att vara öppen om _varför_ det är som det är tror jag är nyckeln för att de inte ska känna sig såliga själva.
Inget bra svar, men jag förstår hur det kan vara..
4
Det är så himla svårt! Men hur ser det ut på din sida av släkten, har de någon äldre som finns där?
Mina barn har sin farmor och farfar, som många har "svårt" med men som älskar sina barnbarn och som de älskar tillbaka. Mina barns mordar låter som svärfadern ovan och deras mormor bod i samma by men är alkoholiserad och får enligt mig inte traäffa dem, mer än när de ses på byn och hon pratar med dem som om de vore 3 år fast de är 9 och 10 år gamla.
Det är svårt om de saknar personerna i fårga men att vara öppen om _varför_ det är som det är tror jag är nyckeln för att de inte ska känna sig såliga själva.
Inget bra svar, men jag förstår hur det kan vara..
Visst är det ledsamt att barnen inte får en fin relation med sina farföräldrar, men jag tror att du inte har en chans att ändra på just detta och då är det bättre att acceptera, inte göra för stor sak av det och låta barnen vara trygga i att ni föräldrar finns där, ev andra släktingar och om det inte finns så vänner. Skapa era egna traditioner där ni firar midsommar med annan eller andra familjer och ödsla inte kraft åt farföräldrar som helt uppenbart inte är intresserade.
Tänk så många som växer upp där det inte finns kontakt med båda föräldrar, eller med far- eller morföräldrar men där umgänget är förgiftat av konflikter mm. Det är knappast alltid så idyllisk som du kanske tänker dig. Så trist ja, men absolut inget som barnen behöver ta skada av.
Och när barnen frågar, så är det bara att konstatera, ja vi tycker att det är tråkigt, men farfar har valt att göra så här och det är hans förlust att han missar att umgås med er.
5
Visst är det ledsamt att barnen inte får en fin relation med sina farföräldrar, men jag tror att du inte har en chans att ändra på just detta och då är det bättre att acceptera, inte göra för stor sak av det och låta barnen vara trygga i att ni föräldrar finns där, ev andra släktingar och om det inte finns så vänner. Skapa era egna traditioner där ni firar midsommar med annan eller andra familjer och ödsla inte kraft åt farföräldrar som helt uppenbart inte är intresserade.
Tänk så många som växer upp där det inte finns kontakt med båda föräldrar, eller med far- eller morföräldrar men där umgänget är förgiftat av konflikter mm. Det är knappast alltid så idyllisk som du kanske tänker dig. Så trist ja, men absolut inget som barnen behöver ta skada av.
Och när barnen frågar, så är det bara att konstatera, ja vi tycker att det är tråkigt, men farfar har valt att göra så här och det är hans förlust att han missar att umgås med er.
Hej!
Jag vill berätta hur det var för mig i min relation till farmor/farfar/mormor/morfar. Både min mamma och pappa är yngsta barnen i stora familjer, så det fanns redan många barnbarn på bägge sidor när jag och mina syskon kom till världen. Vi hälsade på farmor/farfar/mormor/morfar ca en gång/per månad hela min uppväxt och jag kan säga att jag aldrig kände att de var intresserade av mig. Jag och mina syskon lekte i spännande kall-vindor, spännande förråd med gamla tidningar under dessa besök medan mamma och pappa umgicks med äldre generationen. Detta var helt ok för mig. Jag har aldrig haft problem med att relationen till den generationen var så svag.
Mina barn har en helt annan relation till den äldre generationen. Min mamma har varit mycket engagerad, ringt till barnen och varit barnvakt så snart vi frågat. Även farmor hör ofta av sig. Det märks absolut att mina barn uppskattar den äldre generationen på ett annat sätt än jag gjorde, just därför att detta engagemang funnits.
Jag vill bara säga att jag inte tror detta är något stort problem för dina barn. De har aldrig haft det på något annat sätt och förväntar sig inte heller något annat. För mig var det helt naturligt att mina äldre släktingar inte intresserade sig för mig, varför skulle de det? Jag hade ju mina föräldrar.
Jag tycker du ska ta dina svärföräldrar för vad de är. Det finns inget krav att man måste engagera sig i sina barnbarn.
6
Hej!
Jag vill berätta hur det var för mig i min relation till farmor/farfar/mormor/morfar. Både min mamma och pappa är yngsta barnen i stora familjer, så det fanns redan många barnbarn på bägge sidor när jag och mina syskon kom till världen. Vi hälsade på farmor/farfar/mormor/morfar ca en gång/per månad hela min uppväxt och jag kan säga att jag aldrig kände att de var intresserade av mig. Jag och mina syskon lekte i spännande kall-vindor, spännande förråd med gamla tidningar under dessa besök medan mamma och pappa umgicks med äldre generationen. Detta var helt ok för mig. Jag har aldrig haft problem med att relationen till den generationen var så svag.
Mina barn har en helt annan relation till den äldre generationen. Min mamma har varit mycket engagerad, ringt till barnen och varit barnvakt så snart vi frågat. Även farmor hör ofta av sig. Det märks absolut att mina barn uppskattar den äldre generationen på ett annat sätt än jag gjorde, just därför att detta engagemang funnits.
Jag vill bara säga att jag inte tror detta är något stort problem för dina barn. De har aldrig haft det på något annat sätt och förväntar sig inte heller något annat. För mig var det helt naturligt att mina äldre släktingar inte intresserade sig för mig, varför skulle de det? Jag hade ju mina föräldrar.
Jag tycker du ska ta dina svärföräldrar för vad de är. Det finns inget krav att man måste engagera sig i sina barnbarn.
Alla har vi en berättelse om vårt liv. Där finns de faktiska händelserna med, men den innehåller också en tolkning. Vad är det egentligen som har hänt, och händer?
Som förälder kan du vara med och skapa dina barns berättelse om deras liv. Du kan välja om du berättar för dem om att deras farföräldrar är störda, jobbiga typer, som väljer bort sitt eget blod, sina egna barnbarn.
Eller så kan du välja att berätta om vilken spännande farfar de har, som bor utomlands, lever jetset liv (eller vad han nu gör) och som är lika svår att få syn på som en ovanlig flyttfågel som ibland förirrar sig hit till landet.
Att du skulle kunna ändra på dina farföräldrar, det tror jag faktiskt inte är möjligt. Så släpp det, lägg inte energi på det, utan på roligare saker.
Vill du ändå har mer av kontakt med historien , dåtiden, släktforska istället, vem vet, kanske hittar ni någon lagom gammal barnlös släkting som kan vara er länk till historien. Eller så får ni besöka fornborgar och fantisera om hur det såg ut hr för tusentals år sedan.
Den kärlek ni som föräldrar ger era barn, den räcker för att de ska bli trygga barn och vuxna
7
Alla har vi en berättelse om vårt liv. Där finns de faktiska händelserna med, men den innehåller också en tolkning. Vad är det egentligen som har hänt, och händer?
Som förälder kan du vara med och skapa dina barns berättelse om deras liv. Du kan välja om du berättar för dem om att deras farföräldrar är störda, jobbiga typer, som väljer bort sitt eget blod, sina egna barnbarn.
Eller så kan du välja att berätta om vilken spännande farfar de har, som bor utomlands, lever jetset liv (eller vad han nu gör) och som är lika svår att få syn på som en ovanlig flyttfågel som ibland förirrar sig hit till landet.
Att du skulle kunna ändra på dina farföräldrar, det tror jag faktiskt inte är möjligt. Så släpp det, lägg inte energi på det, utan på roligare saker.
Vill du ändå har mer av kontakt med historien , dåtiden, släktforska istället, vem vet, kanske hittar ni någon lagom gammal barnlös släkting som kan vara er länk till historien. Eller så får ni besöka fornborgar och fantisera om hur det såg ut hr för tusentals år sedan.
Den kärlek ni som föräldrar ger era barn, den räcker för att de ska bli trygga barn och vuxna
Vilket fint svar! Lite så jag menade, men du utrycker det både bättre och på ett mycket finare sätt.
Nu tror jag inte att man kan berätta om farfar på ett sätt som inte alls stämmer överens med vad man själv tycker, men det är nog inte så du menar heller. Eller man kanske kan, men jag hade inte kunnat. Det man däremot kan göra är att jobba på sitt eget synsätt på situationen och då är det inte heller några problem att förmedla det till barnen på ett bra sätt.
8
Vilket fint svar! Lite så jag menade, men du utrycker det både bättre och på ett mycket finare sätt.
Nu tror jag inte att man kan berätta om farfar på ett sätt som inte alls stämmer överens med vad man själv tycker, men det är nog inte så du menar heller. Eller man kanske kan, men jag hade inte kunnat. Det man däremot kan göra är att jobba på sitt eget synsätt på situationen och då är det inte heller några problem att förmedla det till barnen på ett bra sätt.
Ja du jag undrar samma sak om mina svärisar. Det är deras förlust mest. Har ni ingen äldre släkting som kan vara standard in så vet jag att det finns de som faktiskt annonserat om extramormor/morfar med lyckat resultat. Finns ju många äldre som verkligen skulle vilja ha barnbarn men inte har.
När jag var 10 år var alla mina mor/farföräldrar döda men jag hade mostrar och morbröder som var äldre och engagerade.
10
Ja du jag undrar samma sak om mina svärisar. Det är deras förlust mest. Har ni ingen äldre släkting som kan vara standard in så vet jag att det finns de som faktiskt annonserat om extramormor/morfar med lyckat resultat. Finns ju många äldre som verkligen skulle vilja ha barnbarn men inte har.
När jag var 10 år var alla mina mor/farföräldrar döda men jag hade mostrar och morbröder som var äldre och engagerade.
Nej, man får ju inte ljuga, eller hyckla med känslor. Men man kan tänka igenom vad det är man faktiskt förmedlar, och välja att titta på världen från en annan vinkel.
11
Nej, man får ju inte ljuga, eller hyckla med känslor. Men man kan tänka igenom vad det är man faktiskt förmedlar, och välja att titta på världen från en annan vinkel.
Absolut - och det är så jag tolkade det du skrev. Tror att det skiner igenom annars, och då är inte mycket vunnet.
12
Absolut - och det är så jag tolkade det du skrev. Tror att det skiner igenom annars, och då är inte mycket vunnet.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
