Skrivet: 2016-06-20, 20:58
#1
Hjälpa någon riktigt trött (utbränd?)?
Hur kan man tänka sig göra det? Inte på samma ort. Men orkar inget utöver att jobba. Orkar inte besöka läkare. Orkar inte ordna ersättare (ansvarig för det själv).
Hur kan man tänka sig göra det? Inte på samma ort. Men orkar inget utöver att jobba. Orkar inte besöka läkare. Orkar inte ordna ersättare (ansvarig för det själv).
Det är väl bra att börja med att besöka en vettig läkare. Är man extremt trött kan det ju bero på så himla många olika saker tänker jag. Vet du hur personens närmaste krets ser ut? Är det någon som har familj, lite vettiga vänner på nära håll etc.?
Jag är rätt tafflig på vuxna så när det krisar brukar jag nog mest säga men hörru, nu sätter jag på en panna kaffe och sen brukar det oftast bara trilla på. Jag tycker att det är svårt att komma på de där riktigt kloka inledningsreplikerna, kaffe är en bra början.
Har inget bättre svar an Allis, vill bara tillfoga att man kan tänka så här också: vem skulle ordna ersättare om personen helt plötsligt hade hamnat på sjukhuset eller är på semester i några veckor? Det gäller att komma bort från tänket att det inte finns andra som kan hoppa in - eller om man verkligen sitter i en situation, så är det hög tid att göra något åt det, dvs se till att det fixas uppbackning. Det är så klart inget personen orkar dra i nu, men det borde ligga i _alla_ arbetsgivares intresse och i alla anställdas intressen att minimera riskerna att allt havererar bara för att någon blir akut sjuk eller ska ha några veckors semester.
Hjälp personen boka läkartid och få hjälp med att ta sig dit me en närmare (geografiskt) vän.
När det gäller psykiska problem av olika slag är läkare inte till hjälp annat än för sjukskrivning. Bättre då att ta kontakt med psykolog, kurator, diakon eller liknande eller helt enkelt prata med någon klok och mogen vän.
Hen har massor med socialt nätverk av olika slag.
Men just nu ligger allt på sparlåga, det tog fem dar innan hen ens orkade prata med mig i tfn...
Läkare orkas inte med då hen liksom går till jobbet varje dag och sedan inte orkar alls något mer. Läraryrket kräver ju närvaro och det finns ingen flex.
Nå, akuten var på tal när jag väl fick prata i tfn. Dessutom hade det förekommit bröstsmärtor vid några tillfällen.
Ja, rektorn tycker det är jobbigt att ordna vikarier och är tacksam att hon inte behöver göra det. Med följden att min vän bara får någon vecka ledigt denna sommar. För såklart det är jobbigt att be kollegor jobba på lovet....
Konkret och handfast råd. Har försökt med akuten då det även på senaste dagarna förekommit smärtor i bröst och ena armen....men, dit vägrar hen åka.
Ja, men sjukskrivning tror jag behövs nu. Personen ifråga har aldrig varit sjukskriven, eller ju en gång. När hen hade ngn slags gangarpest och hade 42 graders feber och låg på sjukhus.
Räcker inte längre med att prata...känner mig hjälplös...
Är det bara jobbet som är slitsamt eller är det något annat också? Jag har ju varit i den situationen själv och hade så mycket annat att dra i att det stressiga jobbet var rena avkopplingen, absurt nog.
Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!
Värd hos Allt för Föräldrar
Jobb, på visstidsanställning, heltid. Villkor för att inte förlora jobbet en specialistexamen. Halvtidsstudier på Universitet det senaste året för att få den specialistexamen till grundexamen (annan specialistexamen inläst för ngt år sedan till liknande villkor), vilken avklarades för två veckor sen. Nu blev då jobbet en tillsvidareanställning tack vare avklarad examen. Varpå personen nu slappnar av och ramlar ihop fullständigt. Tårtan och löken på moset är ju att hen inte kan ha ngn längre semester i år heller.....
Sen är ju som sagt lärares löner löjligt låga, men det är min egen fundering kring hur de får kämpa....iaf denne person.
Och ja, jobbet är nog väldigt slitigt. Undervisa nyanlända i Svenska. Med alla de trauman de bär på. Och allt elände hen får höra om de som de mist, de som är kvar och vad de själv upplevt.
Då vet man åtminstone vad man skall rikta in sig på, att det inte är en massa annat dessutom.
Jag tror att det är viktigt att man kan kontrollera sin situation för att inte pressas för hårt av stress. Så fundera på om hon kan göra något för att själv kunna påverka arbetssituationen. Eller har det redan gått för långt för det?
Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!
Värd hos Allt för Föräldrar
Jag vet inte, jag tror det gått för långt. Men iaf, arbetsuppgifterna utförs med bravur som vanligt alla älskar hen och chefer är tacksamma hen gör även deras jobb. Det är privatlivet som inte orkas med.
Fast det är inte lagligt. Alla har rätt att ha 3 veckors sammanhängande ledighet under sommarperioden juni-augusti.
Jag tror hen sa att hen skulle få tre veckor sammanhängande ledighet just för hen påtalat det du skriver. Men får som sagt då ordna andra som jobbar istället så det känns oöverstigligt.
