Vilken intressant fråga. Jag har väldigt svårt för att bli kär och förälskad. Har nog blivit det bara en 3-4 gånger i livet. Älskar gör jag först efter en tid och ja jag älskar den jag fått förmånen att leva med.
Jag tror att det är många som lever med någon av rädsla för att bli ensam. Mer i tolerans än i kärlek. Jag ser inget fel i det.
2
Vilken intressant fråga. Jag har väldigt svårt för att bli kär och förälskad. Har nog blivit det bara en 3-4 gånger i livet. Älskar gör jag först efter en tid och ja jag älskar den jag fått förmånen att leva med.
Jag tror att det är många som lever med någon av rädsla för att bli ensam. Mer i tolerans än i kärlek. Jag ser inget fel i det.
Fick den jag älskade och han är fortfarande min. Veckorna innan min 18-årsdag, snart 27 år sedan, sprang jag på honom efter att ha vetat vem han var några år. Blev oerhört attraherad av honom och så småningom blev det kärlek. Han är verkligen ingen jag nöjde mig med, utan min stora kärlek.
3
Fick den jag älskade och han är fortfarande min. Veckorna innan min 18-årsdag, snart 27 år sedan, sprang jag på honom efter att ha vetat vem han var några år. Blev oerhört attraherad av honom och så småningom blev det kärlek. Han är verkligen ingen jag nöjde mig med, utan min stora kärlek.
Då är vi lika där - det där med att ha svårt för att bli kär och förälskad. Nu när jag tänker på det så har jag nog bara blivit det tre gånger i hela livet. Älskat har jag nog bara gjort två gånger.
Att leva i tolerans mer än i kärlek..."fel" är det kanske inte som jag ser det, var och en får ju avgöra själv. Men jag skulle inte klara att leva så själv. Och jag tycker att det är ledsamt att man inte vågar förvänta sig mer, och därför nöjer sig med "tolerans".
4
Då är vi lika där - det där med att ha svårt för att bli kär och förälskad. Nu när jag tänker på det så har jag nog bara blivit det tre gånger i hela livet. Älskat har jag nog bara gjort två gånger.
Att leva i tolerans mer än i kärlek..."fel" är det kanske inte som jag ser det, var och en får ju avgöra själv. Men jag skulle inte klara att leva så själv. Och jag tycker att det är ledsamt att man inte vågar förvänta sig mer, och därför nöjer sig med "tolerans".
Åh så fint!!
Och så fint att ni håller ihop än idag! För även om det liksom är Den Stora Kärleken i början, så är det ju inget som säger att det håller hela livet ändå.
Hoppas att det håller livet ut .
5
Åh så fint!!
Och så fint att ni håller ihop än idag! För även om det liksom är Den Stora Kärleken i början, så är det ju inget som säger att det håller hela livet ändå.
Jo jag fick den jag älskade men det har växt fram.
I början tyckte jag mest att han var passionerad,intressant, nyckfull och stilig.
Jag tror att jättemånga nöjer sig och att en hel del av de som nöjt sig är tillfreds med sitt val.
Själv har jag bara varit kär 2 gånger i mitt liv så jag är nog lite svår på kärleksfronten.
Första gången jag var kär var jag 15 sen dröjde det tills jag träffade mannen och jag tror att jag blev kär ganska omgående i honom.
Älskade honom kanske ett år senare då kände jag verkligen att det var han och jag.
6
Jo jag fick den jag älskade men det har växt fram.
I början tyckte jag mest att han var passionerad,intressant, nyckfull och stilig.
Jag tror att jättemånga nöjer sig och att en hel del av de som nöjt sig är tillfreds med sitt val.
Själv har jag bara varit kär 2 gånger i mitt liv så jag är nog lite svår på kärleksfronten.
Första gången jag var kär var jag 15 sen dröjde det tills jag träffade mannen och jag tror att jag blev kär ganska omgående i honom.
Älskade honom kanske ett år senare då kände jag verkligen att det var han och jag.
Jag har jättesvårt att förstå dem som säger "Jag älskar dig" typ på andra dejten. Eller som kallar sin nya partner för "älskling" det första de gör.
Jag säger inte att det är _fel_ sådär allmänt, men själv skulle jag inte fixa det. Och om t ex min sambo hade sagt så direkt i början hade jag nog flytt all världens väg . Det tog nog över ett år innan vi sa "jag älskar dig". Men då menade vi (i alla fall jag, jag kan ju inte tala för honom..) det verkligen.
7
Jag har jättesvårt att förstå dem som säger "Jag älskar dig" typ på andra dejten. Eller som kallar sin nya partner för "älskling" det första de gör.
Jag säger inte att det är _fel_ sådär allmänt, men själv skulle jag inte fixa det. Och om t ex min sambo hade sagt så direkt i början hade jag nog flytt all världens väg . Det tog nog över ett år innan vi sa "jag älskar dig". Men då menade vi (i alla fall jag, jag kan ju inte tala för honom..) det verkligen.
Hehe.... minns att jag och mannen satt och "fyllepratade" två veckor efter att vi blivit ihop. Plötsligt sa han: Nika! Alltså jag måste säga detta. Jag tror jag älskar dig.
Jag blev inte överlycklig utan tänkte lite att vi har bara hängt några veckor, lugn och fin nu
8
Hehe.... minns att jag och mannen satt och "fyllepratade" två veckor efter att vi blivit ihop. Plötsligt sa han: Nika! Alltså jag måste säga detta. Jag tror jag älskar dig.
Jag blev inte överlycklig utan tänkte lite att vi har bara hängt några veckor, lugn och fin nu
Ja, men jag vet inte när det hände. Alltså jag kände inte från första stund att jag älskade honom. Om man gör det, tror jag inte man älskar. Kärlek tar lite tid, därmed inte sagt åratal men inte heller sekunder.
Men jag bestämde mig tidigt för att jag var intresserad, innan han visste att jag hade det på tapeten ens. VI hade bara pratat i förbifarten någon gång.
Det är länge sen, 31 år snart.
Kan inte tänka mig att byta ut honom, gräset är bara brunare på andra sidan. Varför skulle jag, han är perfekt fast operfekt. Precis som en människa ska vara. Jag har inte nöjt mig, men heller aldrig haft ett långt förhållande med någon annan (inte längre än ptja sådär 3 månader).
9
Ja, men jag vet inte när det hände. Alltså jag kände inte från första stund att jag älskade honom. Om man gör det, tror jag inte man älskar. Kärlek tar lite tid, därmed inte sagt åratal men inte heller sekunder.
Men jag bestämde mig tidigt för att jag var intresserad, innan han visste att jag hade det på tapeten ens. VI hade bara pratat i förbifarten någon gång.
Det är länge sen, 31 år snart.
Kan inte tänka mig att byta ut honom, gräset är bara brunare på andra sidan. Varför skulle jag, han är perfekt fast operfekt. Precis som en människa ska vara. Jag har inte nöjt mig, men heller aldrig haft ett långt förhållande med någon annan (inte längre än ptja sådär 3 månader).
Jag känner igen den där känslan - att man känner på sig att personen verkligen är någon som man uppskattar och vill lära känna mer. Och att känslorna sen växer fram mer och mer.
Men jag tror också på kärlek vid första ögonkastet. Grejen är bara att det är svårt att veta när det är på riktigt. Det är klart att det visar sig stämma ibland, men inte så värst ofta tror jag!
31 år...det är länge! Hoppas att det blir minst lika många till
11
Jag känner igen den där känslan - att man känner på sig att personen verkligen är någon som man uppskattar och vill lära känna mer. Och att känslorna sen växer fram mer och mer.
Men jag tror också på kärlek vid första ögonkastet. Grejen är bara att det är svårt att veta när det är på riktigt. Det är klart att det visar sig stämma ibland, men inte så värst ofta tror jag!
31 år...det är länge! Hoppas att det blir minst lika många till
Jag tror att en del faktiskt varit kära en gång i tiden men att det sen kanske mer blivit en gammal vana. Eller jag vet inte men man ser ju par som verkar tappat respekt för varandra och pratar ner varandra men ändå fortsätter ihop..
12
Jag tror att en del faktiskt varit kära en gång i tiden men att det sen kanske mer blivit en gammal vana. Eller jag vet inte men man ser ju par som verkar tappat respekt för varandra och pratar ner varandra men ändå fortsätter ihop..
Attraherad var jag andra gången, men bara älska utseendet och utstrålningen är ju lite vagt s.a.s.
Det kom något senare, men jag minns inte om det var 3 månader eller ett halvår. Åratal var det iaf inte.
13
Attraherad var jag andra gången, men bara älska utseendet och utstrålningen är ju lite vagt s.a.s.
Det kom något senare, men jag minns inte om det var 3 månader eller ett halvår. Åratal var det iaf inte.
Ja, och det är verkligen sorgligt kan jag känna när jag möter det.
Såklart har alla människor både bra och dåliga sidor. Men av respekt för varandra är man återhållsam med att beklaga sig över den andres dåliga sidor sådär öppet, tycker jag.
14
Ja, och det är verkligen sorgligt kan jag känna när jag möter det.
Såklart har alla människor både bra och dåliga sidor. Men av respekt för varandra är man återhållsam med att beklaga sig över den andres dåliga sidor sådär öppet, tycker jag.
Förälskad har jag varit otaliga gånger. Men det var nog oftast massa hormoner, sex kan vara knepigt på det sättet, man ser saker som inte finns.
Därifrån till att få en relation att funka, det steget är långt. Egentligen har det bara hänt en gång. Och då var det inte en föräldkelse vid första ögonkastet utan vi hade lärt känna varandra undrr en tid. Fast han hade gillat mej från början, kanske krävs det att en gör det för att något ska utvecklas?
Förr var jag nog rätt föraktfull mot människor som jag uppfattade att " får man inte den man älskar, får man älska den man får". Men jag har ändrat åsikt, tror att det är generösare människor som har lättare att se goda sidor hos andra.
17
Förälskad har jag varit otaliga gånger. Men det var nog oftast massa hormoner, sex kan vara knepigt på det sättet, man ser saker som inte finns.
Därifrån till att få en relation att funka, det steget är långt. Egentligen har det bara hänt en gång. Och då var det inte en föräldkelse vid första ögonkastet utan vi hade lärt känna varandra undrr en tid. Fast han hade gillat mej från början, kanske krävs det att en gör det för att något ska utvecklas?
Förr var jag nog rätt föraktfull mot människor som jag uppfattade att " får man inte den man älskar, får man älska den man får". Men jag har ändrat åsikt, tror att det är generösare människor som har lättare att se goda sidor hos andra.
Ja, det är nog i alla fall en fördel om någon av parterna känner åtminstone att det _kan bli_ något!
Vare sig jag eller min sambo var speciellt jättekära i början. Eller, jag föll för honom som person, tyckte om hans lugn och humor och hur han fick mig att känna mig. Men inte så att jag kunde påstå att jag var kär kanske. Mer förtjust!
Och han blev inte förälskad han heller på en gång, men gillade att umgås med mig. Vi pratade om det ett par månader efter att vi börjat ses. Konstaterade att vi var väl inte himlastormande kära direkt, men att vi kände att det kunde bli nåt jättebra. Så vi kom överens om att köra på så fick vi se . Och det funkade fint! Numera är vi kära som attan.
20
Ja, det är nog i alla fall en fördel om någon av parterna känner åtminstone att det _kan bli_ något!
Vare sig jag eller min sambo var speciellt jättekära i början. Eller, jag föll för honom som person, tyckte om hans lugn och humor och hur han fick mig att känna mig. Men inte så att jag kunde påstå att jag var kär kanske. Mer förtjust!
Och han blev inte förälskad han heller på en gång, men gillade att umgås med mig. Vi pratade om det ett par månader efter att vi börjat ses. Konstaterade att vi var väl inte himlastormande kära direkt, men att vi kände att det kunde bli nåt jättebra. Så vi kom överens om att köra på så fick vi se . Och det funkade fint! Numera är vi kära som attan.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
.
. Det tog nog över ett år innan vi sa "jag älskar dig". Men då menade vi (i alla fall jag, jag kan ju inte tala för honom..) det verkligen.
