Kaotisk 3-års trots

[Anonym]

Nu måste jag fråga... den här 3-års trotsen, hur går det hos er? Vi har haft en ganska lugn period bakom oss men nu den senaste tiden har det så att säga ballat ur totalt igen!
I morse kände jag bara att jag inte vet hur jag ska orka med det här, allihopa ropar och skriker (alla föruom lillebror på 3 månader ). Jag försöker så långt det går att hålla mitt temperament tillbaka, att vara lugn och sansad... Jag VET ju att inget blir bättre av att stå och ropa, men såna här dagar då det bara inte går att prata med 3-åringen... då hon vaknar med ett bröl och hela morgonen startar med rop, skrik och gnäll och inget, absolut inget är bra...DÅ vill jag bara flytta ut och aldrig mera höra barnskrik och gnäll igen! (Ta mig inte på orden, jag älskar både barn och karln i huset över allt annat, men den där känslan där och då, då allt är kaos, då vill man bara liksom få allt att försvinna).


Till saken hör också att hon i flera nätter nu vaknat på natten och bråkat, vill inte sova och håller oss vakna minst 1 timme då även med skrik, gråt och trots och en total vägran att lyssna på vad man säger. Det där lugnet som man söker i sig själv känns då som att det bara försvinner längre och längre bort :/


Annars är hon världens gullunge som får hjärtat att svälla över av kärlek, och man är så galet stolt! Alltså det här föräldraskapet! Om man inte blir galen nu så blir man det aldrig :P

[Izadoras]

Förstår din frustation. Nu är min dotter 18 år så det var väldigt längesen, men kommer ihåg precis hur det var . Bli lite hårdare på ett bra sätt. Vi körde med att barnet fick sitta på en stol, vara i sitt rum med dörren öppen eller något som får dom att både sitta still samt kunna lugna ner sig. Den lösningen funkade i alla fall bra för henne, inte i början, men sen lärde hon sig att kunna lugna ner sig. I dag har hon fortfarande ett himla humör och vet vad hon vill, men hon är världens goaste 18 åring

Lycka till och försök att g ansvaret till pappan och ibland kunna gå ifrån, lovar att et hjälper.