Måste fråga, vad tycker ni, bör jag kontakta dotterns nya gymnasieskpla rezan nu i förväg, eller är det OK om jag dröjjer tills hon börjar.
Hon har en ADD diagnos, och jag vill ju att allt går så bra som möjligt. Utan att för den skull göra problemet större än det är.
1
skolstart snart Det är inte klokt vad fort tiden går....
Måste fråga, vad tycker ni, bör jag kontakta dotterns nya gymnasieskpla rezan nu i förväg, eller är det OK om jag dröjjer tills hon börjar.
Hon har en ADD diagnos, och jag vill ju att allt går så bra som möjligt. Utan att för den skull göra problemet större än det är.
Vi har också funderat på det där och bestämt oss för att avvakta och ta kontakt med mentorn ganska direkt vid skolstart istället. Jag tänker att det borde räcka, och så framstår vi inte som fullständigt hysteriska...
Dock vet jag att en del av det stöd hon behöver redan kommer finnas noterat i datasystemet eftersom alla dyslektiker på avlämnande skolan får fylla i ett formulär om vilket stöd de tycker fungerat på högstadiet och meddela om de vill ha samma eller annat på gymnasiet. Den infon går till specialpedagogen på nya skolan. Men det är ju inte precis hela bilden, och hela bilden avvaktar vi med tills de åtminstone sagt hej till dottern. Inför högstadiet var vi mer på (hade möte redan i slutet på vt innan hon skulle börja) och det gick ju inte så bra, så den här gången kör vi åtminstone delvis laid-back...
2
Vi har också funderat på det där och bestämt oss för att avvakta och ta kontakt med mentorn ganska direkt vid skolstart istället. Jag tänker att det borde räcka, och så framstår vi inte som fullständigt hysteriska...
Dock vet jag att en del av det stöd hon behöver redan kommer finnas noterat i datasystemet eftersom alla dyslektiker på avlämnande skolan får fylla i ett formulär om vilket stöd de tycker fungerat på högstadiet och meddela om de vill ha samma eller annat på gymnasiet. Den infon går till specialpedagogen på nya skolan. Men det är ju inte precis hela bilden, och hela bilden avvaktar vi med tills de åtminstone sagt hej till dottern. Inför högstadiet var vi mer på (hade möte redan i slutet på vt innan hon skulle börja) och det gick ju inte så bra, så den här gången kör vi åtminstone delvis laid-back...
Vi har också funderat på det där och bestämt oss för att avvakta och ta kontakt med mentorn ganska direkt vid skolstart istället. Jag tänker att det borde räcka, och så framstår vi inte som fullständigt hysteriska...
Dock vet jag att en del av det stöd hon behöver redan kommer finnas noterat i datasystemet eftersom alla dyslektiker på avlämnande skolan får fylla i ett formulär om vilket stöd de tycker fungerat på högstadiet och meddela om de vill ha samma eller annat på gymnasiet. Den infon går till specialpedagogen på nya skolan. Men det är ju inte precis hela bilden, och hela bilden avvaktar vi med tills de åtminstone sagt hej till dottern. Inför högstadiet var vi mer på (hade möte redan i slutet på vt innan hon skulle börja) och det gick ju inte så bra, så den här gången kör vi åtminstone delvis laid-back...
Nå då så, då har de ju fått info, och kan i alla fall inte klaga på att de inte vetat.
För jag fattar väl rätt, grundkolan lämnar över info till gymnasiet?
Jag är inne på er linje, men började plötsligt fundera på om jag tänkte helt fel.
3
Ursprungligen postat av Anne m 2
Vi har också funderat på det där och bestämt oss för att avvakta och ta kontakt med mentorn ganska direkt vid skolstart istället. Jag tänker att det borde räcka, och så framstår vi inte som fullständigt hysteriska...
Dock vet jag att en del av det stöd hon behöver redan kommer finnas noterat i datasystemet eftersom alla dyslektiker på avlämnande skolan får fylla i ett formulär om vilket stöd de tycker fungerat på högstadiet och meddela om de vill ha samma eller annat på gymnasiet. Den infon går till specialpedagogen på nya skolan. Men det är ju inte precis hela bilden, och hela bilden avvaktar vi med tills de åtminstone sagt hej till dottern. Inför högstadiet var vi mer på (hade möte redan i slutet på vt innan hon skulle börja) och det gick ju inte så bra, så den här gången kör vi åtminstone delvis laid-back...
Nå då så, då har de ju fått info, och kan i alla fall inte klaga på att de inte vetat.
För jag fattar väl rätt, grundkolan lämnar över info till gymnasiet?
Jag är inne på er linje, men började plötsligt fundera på om jag tänkte helt fel.
Ja, vi fick välja om vi ville fylla i den är banketten, den var väldigt bra och konkret så vi fyllde helt enkelt i som att hon hade fått det stöd hon behövde i grundskolan och så skrev vi hon att hon ville ha samma i gymnasiet. Så visst, de har en bas. Dvs de vet att at finns en dyslexidiagnos.
Hade vi inte fått det här pappret hade vi låtit det vara tills terminen börjar. En kontakt med mentorn då borde räcka för att hen skall samankalla den personal som behövs. Jag tror att skolan också vill att det skall bli rätt från början, så de ordnar säkert ett möte relativt fort. Jag tror alltså att du tänker helt rätt
4
Ja, vi fick välja om vi ville fylla i den är banketten, den var väldigt bra och konkret så vi fyllde helt enkelt i som att hon hade fått det stöd hon behövde i grundskolan och så skrev vi hon att hon ville ha samma i gymnasiet. Så visst, de har en bas. Dvs de vet att at finns en dyslexidiagnos.
Hade vi inte fått det här pappret hade vi låtit det vara tills terminen börjar. En kontakt med mentorn då borde räcka för att hen skall samankalla den personal som behövs. Jag tror att skolan också vill att det skall bli rätt från början, så de ordnar säkert ett möte relativt fort. Jag tror alltså att du tänker helt rätt
Min trista erfarenhet säger att det loppet är rätt kört om man inte tog kontakt i typ april förra terminen. Att alls få tag i någon som a är i tjänst och b är intresserad innan terminsstart är som att finna en nål i en höstack....
5
Min trista erfarenhet säger att det loppet är rätt kört om man inte tog kontakt i typ april förra terminen. Att alls få tag i någon som a är i tjänst och b är intresserad innan terminsstart är som att finna en nål i en höstack....
Dottern som också börjar gymnasiet, fick hemskickat en mapp med olika papper som ska fyllas i som ska tas med till skolstart. Men det var även ett webformulär där man fick svara på en bunt frågor, bra så har dom i alla fall en liten bild av dottern.
6
Dottern som också börjar gymnasiet, fick hemskickat en mapp med olika papper som ska fyllas i som ska tas med till skolstart. Men det var även ett webformulär där man fick svara på en bunt frågor, bra så har dom i alla fall en liten bild av dottern.
Dottern som också börjar gymnasiet, fick hemskickat en mapp med olika papper som ska fyllas i som ska tas med till skolstart. Men det var även ett webformulär där man fick svara på en bunt frågor, bra så har dom i alla fall en liten bild av dottern.
Hm, något sådant har inte vi fått...
Ja ja, jag låter dey vara just nu, det är nog onte så myckey folk i skolan just nu, ändå.
Vi får ta det lite som det kommer
7
Ursprungligen postat av KarolinaA
Dottern som också börjar gymnasiet, fick hemskickat en mapp med olika papper som ska fyllas i som ska tas med till skolstart. Men det var även ett webformulär där man fick svara på en bunt frågor, bra så har dom i alla fall en liten bild av dottern.
Hm, något sådant har inte vi fått...
Ja ja, jag låter dey vara just nu, det är nog onte så myckey folk i skolan just nu, ändå.
Vi får ta det lite som det kommer
Jag tycker det beror på hur stora hennes svårigheter är, vad de består i och hur hon känner själv. Även hur pass trygg hon är med att välja vid vilka tillfällen det är lämpligt att prata med andra om sin situation och vilka tillfällen det egentligen saknar betydelse. Med andra ord är det oerhört svårt att säga utan att känna henne. Utgår jag från min son (med ADHD och dyslexi) hade det varit viktigt att förbereda så noga det bara går i god tid men för andra kan det säkert göra mer skada än nytta så att säga genom att det blir uppförstorat i onödan, kanske kan det bli lite av en självuppfyllande profetia... att känna vissa negativa förväntningar på sig.
9
Jag tycker det beror på hur stora hennes svårigheter är, vad de består i och hur hon känner själv. Även hur pass trygg hon är med att välja vid vilka tillfällen det är lämpligt att prata med andra om sin situation och vilka tillfällen det egentligen saknar betydelse. Med andra ord är det oerhört svårt att säga utan att känna henne. Utgår jag från min son (med ADHD och dyslexi) hade det varit viktigt att förbereda så noga det bara går i god tid men för andra kan det säkert göra mer skada än nytta så att säga genom att det blir uppförstorat i onödan, kanske kan det bli lite av en självuppfyllande profetia... att känna vissa negativa förväntningar på sig.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Ursprungligen postat av Anne m 2
