Blir aldrig gravid...

[lnm94]

Hej! Jag är ny här inne och jag behöver tips och råd..

Jag har under hela mitt liv ätit ppiller i 3 månader. Annars har jag inte haft något skydd förutom kondom vid enstaka tillfällen med tidigare sexpartners. Jag har haft regelbunden mens sen 2013 då jag fick utskrivet provera pga oregelbunden mens och ja, efter det har jag haft en cykel på +- 28 dagar. Men jag blir aldrig gravid, har aldrig varit och just nu i dagens frustration känns det aldrig som om jag kommer bli det heller. Jag menar, jag har regelbunden mens, oskyddat sex minst en gång om dagen men det tar sig inte. Kanske kan vara så att ägglossningen uteblir, men sist jag var hos gyn(mars/april) så sa han "oj nu har du nog ägglossning" vilket återfick min förhoppningar om en fungerande fertil kvinnokropp.

Men till saken... Jag har inte riktigt tänkt så mycket på att bli gravid, bara liksom undrat ibland varför det aldrig tar sig för mig medans alla andra blir gravida bara av att lukta på en penis(typ). Denna månaden sa min sambo, "nu säger min magkänsla att det kommer ta sig", nää, sa jag och tänkte inte mer på det... Förrän mellan äl & bm. Menssymptomen började som vanligt, ömma svullna bröst och nån vecka senare kändes det annorlunda, jag blev illamående 24/7, humöret var åt helvete, trött var jag och åt som en gris.jag som aldrig gråter, grät två gånger på ett par dagar över ingenting. Jag kände på livmodertappen både i förrgår och igår=kraftigt bakåtlutad och högt upp så jag knappt når den ens på huk(den brukar vara mer framåt och lägre) Idag, 6-8 dagar senare än vanligt knackade farbror röd på dörren såklart. Ingen bebis denna gången heller. Varför?? Blir så frustrerad och för första gången idag blev jag ledsen över att det var mensen och inte ett + som kom.

VARFÖR TAR DET SIG ALDRIG?

[ttmt?]

Oj vad jobbigt <3 lider med dig men har egentligen inga råd direkt men vill skicka en uppmuntrande kram på vägen.

Hur länge har ni försökt? Funderat på utredning?

Vet att en del fått igång kroppen med hjälp av Rosenrot, andra förespråkar munkpeppar och nästa progesteromkräm men ingen vet ju säkert

[lnm94]

Tack för din uppmuntran <3

Vi har väl egentligen aldrig försökt, vad nu "försökt" menas med. Vi har alltid haft oskyddat sex och vi är väl medvetna om vad som kan hända om man har det. Vi båda har koll på när ägglossning är och vi har väl alltid lite mer sex den veckan men vi tänker inte så mycket på det annars. Blir det en bebis så är den mer än välkommen.

Min sambo har två barn sen tidigare(4&5) men det hade varit mysigt med en till tycker vi, även om det inte är bråttom alls då vi bara är 22 och 26 år gamla.

Min frustration är mest över att det känns som att JAG inte KAN eftersom det aldrig har tagit sig, inte med tidigare partners heller. Det är så svårt att förklara så det inte missförstås som om jag skaffar barn med vem som helst i tid och otid, för det är inte så det är.
Såhär i efterhand har jag tänkt att med första partnern "missades" ju många ÄL då han jobbade borta mån-fre under året vi var tillsammans och att det då är ganska självklart att det inte tagit sig. Med andra partnern har jag tänkt att våra kroppar kanske inte passade ihop då jag fick infektioner osv efter varje gång vi hade sex och det kan ju vara så ibland, att vissa bara inte passar vilket oxå var ganska bra då han inte ville ha barn.

Men nu känns det hopplöst, det borde ta sig och jag vill att det ska ta sig nu så vi kan utöka vår fina lilla familj med en till liten solstråle men det verkar inte gå nu heller. Pratade med min sambo efter jag startat denna tråden och han tyckte jag skulle ringa gyn och kolla upp ordentligt eftersom jag inte har gjort det sen 2013 så jag ska göra det och hoppas att allt är som det ska och att det kommer ta sig iallafall inom ett år.

(Förlåt för svamligt svar, det blir så mycket man vill ha ur sig när man är frustrerad&#128514

[Izadoras]

Hoppas för er skull att det tar sig inom kort då ni så gärna vill ha ett barn, men tycker också du ska kontakta gynmottagningen så kanske ni kan få tips å råd.

Jag och min make försöker också få ett gemensamt barn, men våran sits skiljer sig lite från er. Jag har en dotter på 18 år och en son på 15 år och min make har en dotter på 13 år och en son på 8 år. Jag är 38 år och min make är 40 år, men även om många tycker kanske vi är för gamla så vill vi sååå gärna ha en liten bebbe tillsammans då vi inte känner oss klara. Denna månaden är vårt försöka försök så vet ju inte än om det har tagit sig eller inte, men tror knappast det tar sig på första försöket. Jag kan verkligen förstå er att det är jobbigt att försöka å försöka utan resultat.

Ge inte upp utan kämpa vidare och ta hjälp av gynmottagningen

[lnm94]

Hoppas för er skull att det tar sig inom kort då ni så gärna vill ha ett barn, men tycker också du ska kontakta gynmottagningen så kanske ni kan få tips å råd.

Jag och min make försöker också få ett gemensamt barn, men våran sits skiljer sig lite från er. Jag har en dotter på 18 år och en son på 15 år och min make har en dotter på 13 år och en son på 8 år. Jag är 38 år och min make är 40 år, men även om många tycker kanske vi är för gamla så vill vi sååå gärna ha en liten bebbe tillsammans då vi inte känner oss klara. Denna månaden är vårt försöka försök så vet ju inte än om det har tagit sig eller inte, men tror knappast det tar sig på första försöket. Jag kan verkligen förstå er att det är jobbigt att försöka å försöka utan resultat.

Ge inte upp utan kämpa vidare och ta hjälp av gynmottagningen

Tack för svar!
Ja jag får nog kontakta gyn och kolla så allt är som det ska, isåfall är det väl bara att fortsätta som vi gör så tar det sig väl någon gång.

Hoppas det inte dröjer allt för länge för er heller

[ttmt?]

tycker det låter vettigt att börja med ett gynbesök och kolla så mycket dom kan där för att sen ev gå vidare

Kram och lycka till

[Izadoras]

Hej Inm94!

Har du fått nån tid till gynmott?

[lnm94]

Hej igen!

Inte varit inne här på lääänge och missat att du skrivit. Jag har inte fått en tid till gyn, för att jag varit för slapp och för feg för vad dom har att säga. Har inte tänkt på det så jättemycket heller för den delen, förrän nu igen då jag är den enda av mina vänner nu som inte är gravid eller har barn. Har två gravida nära vänner nu, och jag ser bebisar överallt. DET känns frustrerande. Min sambo frågar mig hela tiden om jag är avis eller vad jag känner när en efter en kommer med magen i vädret. Jag ljuger och säger att jag varken känner något eller är avis. Glad för deras skull, självklart, men jag vill oxå väldigt gärna... Och nu har min sambo ändrat sig och vill vänta lite till, varför vet jag inte, förmodligen för att vi har fullt om med dom andra två kidzen, hans skola osv. Känns som om jag aldrig kommer få ett eget barn....

Har går det för er ?
Kram