Utbränd, vad orkar man?
Ordet är fritt
  1. Medlem sedan
    Oct 2015
    #1

    Utbränd, vad orkar man?

    En bekant till mig blev för två veckor sedan helt yrslig på jobbet (jag var inte där så jag vet inte vad det yrsliga var) och blev sedan sjukskriven 50%. Från igår är sjukskrivningen 100% i tre veckor. Känns helt galet knäppt. Hur kunde det ske?

    Nå iaf, bor bara några mil bort denna gång. Vad kan jag göra för att underlätta? Klart ni inte vet då jag vet så lite. Men, ja....skicka paket såklart. Även blommor då inget sjukhus är inblandat. Men, kan det bli betungande då? Ta emot blommor och paket i just denna första fas?

    Vad kan vara lättande?
  2. 1
    Utbränd, vad orkar man? En bekant till mig blev för två veckor sedan helt yrslig på jobbet (jag var inte där så jag vet inte vad det yrsliga var) och blev sedan sjukskriven 50%. Från igår är sjukskrivningen 100% i tre veckor. Känns helt galet knäppt. Hur kunde det ske?

    Nå iaf, bor bara några mil bort denna gång. Vad kan jag göra för att underlätta? Klart ni inte vet då jag vet så lite. Men, ja....skicka paket såklart. Även blommor då inget sjukhus är inblandat. Men, kan det bli betungande då? Ta emot blommor och paket i just denna första fas?

    Vad kan vara lättande?
  3. Medlem sedan
    Aug 1998
    Forumvärd
    #2

    Inte mycket

    Det man behöver komma ifrån är alla måsten. Att skicka dit något är vänligt tänkt men är egentligen inte till någon hjälp. Det som skulle kunna vara till hjälp är t.ex. att fara dit, säga till vännen att koppla av och ligga ner medan du fixar något av det som måste göras, som städ/disk/tvätt etc.

    Nu står ni kanske inte varandra så nära att det är rimligt och jag vet inte vad din väns familjesituation är men poängen är att den bästa hjälpen, enligt min erfarenhet, just är att ta bort alla "måste" som trots allt finns.

    Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
    Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!

    Värd hos Allt för Föräldrar
  4. 2
    Inte mycket Det man behöver komma ifrån är alla måsten. Att skicka dit något är vänligt tänkt men är egentligen inte till någon hjälp. Det som skulle kunna vara till hjälp är t.ex. att fara dit, säga till vännen att koppla av och ligga ner medan du fixar något av det som måste göras, som städ/disk/tvätt etc.

    Nu står ni kanske inte varandra så nära att det är rimligt och jag vet inte vad din väns familjesituation är men poängen är att den bästa hjälpen, enligt min erfarenhet, just är att ta bort alla "måste" som trots allt finns.
  5. Medlem sedan
    May 2004
    #3

    Precis...

    håller med.
    Same shit different day.
    Hänger här dygnet runt, alla dagar på året.

    Är du en utav idioterna....ja då kan du dra åt helvete.
  6. 3
    Precis... håller med.
  7. Medlem sedan
    Oct 2015
    #4
    Nejmen är det så alltså.

    Tackar för era svar!

    Tänker ett varv till, känner inte så jag kan klampa in och greja så konkret.
  8. 4
    Nejmen är det så alltså.

    Tackar för era svar!

    Tänker ett varv till, känner inte så jag kan klampa in och greja så konkret.
  9. Medlem sedan
    May 2004
    #5
    När jag hade en kollega som var utbränd, gick vi ihop några kollegor och handlade några kassar mat till henne, med maträtter som var relativt enkla att göra, samt även färdiga rätter som man bara värmer.
    Det var jag som levererade, då tog jag även med mig lite hembakta mjuka kakor delade i lagom stora bitar som hon kunde frysa ner, då verkade hon inte särskilt tacksam, men jag förstod att det var jobbigt att jag bara kom, men när jag pratat med henne när hon kom tillbaks efter ett halv år då på halvtid, var hon jätteglad för hon orkade inte ens ta sig ut för att handla.
  10. 5
    När jag hade en kollega som var utbränd, gick vi ihop några kollegor och handlade några kassar mat till henne, med maträtter som var relativt enkla att göra, samt även färdiga rätter som man bara värmer.
    Det var jag som levererade, då tog jag även med mig lite hembakta mjuka kakor delade i lagom stora bitar som hon kunde frysa ner, då verkade hon inte särskilt tacksam, men jag förstod att det var jobbigt att jag bara kom, men när jag pratat med henne när hon kom tillbaks efter ett halv år då på halvtid, var hon jätteglad för hon orkade inte ens ta sig ut för att handla.
  11. Medlem sedan
    Jan 2000
    Forumvärd
    #6
    Jag undrar vad jag behövde. Promenader, att ta med dig din väninna på promenader i den omfattningen hon orkar. Att bara ta med henne till en sjö med fikakorg och bara sitta i lugn och ro.
  12. 6
    Jag undrar vad jag behövde. Promenader, att ta med dig din väninna på promenader i den omfattningen hon orkar. Att bara ta med henne till en sjö med fikakorg och bara sitta i lugn och ro.
  13. Medlem sedan
    Oct 2015
    #7
    Jag tänkte också på något dylikt. Men känns knepigt då hon har en man, som att säga att han inte klarar biffen. :/
  14. 7
    Jag tänkte också på något dylikt. Men känns knepigt då hon har en man, som att säga att han inte klarar biffen. :/
  15. Medlem sedan
    Oct 2015
    #8
    Det är en bekant, en kollega. Känns för personligt det du beskriver. Eller jag vet inte, får se hur det utvecklas.
  16. 8
    Det är en bekant, en kollega. Känns för personligt det du beskriver. Eller jag vet inte, får se hur det utvecklas.
  17. Medlem sedan
    Oct 2015
    #9
    Jag har en hel del dåligt samvete gentemot henne. Därför jag vill försöka bry mig lite extra.

    Förra året blev jag av med ett uppdrag som gjorde att jag mådde väldigt dåligt. Jag var sedan utan uppdrag i flera månader tills jag orkade tänka på jobb igen (inte sjukskriven dock). Det var hon som övertog det uppdraget efter mig. Tredje konsulten de slitit ut på lika många år.

    Känns lite extra då. Hon skulle nu till samma psykolog som jag gick hos....
  18. 9
    Jag har en hel del dåligt samvete gentemot henne. Därför jag vill försöka bry mig lite extra.

    Förra året blev jag av med ett uppdrag som gjorde att jag mådde väldigt dåligt. Jag var sedan utan uppdrag i flera månader tills jag orkade tänka på jobb igen (inte sjukskriven dock). Det var hon som övertog det uppdraget efter mig. Tredje konsulten de slitit ut på lika många år.

    Känns lite extra då. Hon skulle nu till samma psykolog som jag gick hos....
  19. Medlem sedan
    May 2004
    #10
    När vi gjorde det pratade jag med maken och han blev glad då han hade fullt upp med att ta hand om henne och försöka jobba lite.
    Du kan ju fråga honom om du vill.
  20. 10
    När vi gjorde det pratade jag med maken och han blev glad då han hade fullt upp med att ta hand om henne och försöka jobba lite.
    Du kan ju fråga honom om du vill.
  21. Medlem sedan
    Oct 2015
    #11
    Bra tanke, ska fundera på den lite. Tack!
  22. 11
    Bra tanke, ska fundera på den lite. Tack!
  23. Medlem sedan
    May 2004
    #12
    Lycka till och hoppas du kommer fram till något som passar er båda.
    Har du flera frågor är det bara att ställa dom om jag kan vara till hjälp.
  24. 12
    Lycka till och hoppas du kommer fram till något som passar er båda.
    Har du flera frågor är det bara att ställa dom om jag kan vara till hjälp.
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar