Hyperemesis Gravidarum

[Zara v.12+5]

Hej! Jag är lite nyfiken på om det är fler än jag som fått diagnosen Hyperemesis, och hur du i såna fall har hanterat det?

Själv har jag ända sedan jag fick reda på att jag var gravid mått väldigt dåligt. Jag fick under tre veckor upp precis allting jag åt och drack, till och med vatten. Till sist blev det ambulans till närmaste sjukhus då jag inte kunde gå längre pga. energibrist. Fick ligga kvar på sjukhuset i 4-5 dagar med dropp, sedan dess har jag mått jättebra (bortsett från lite foglossningar). Men nu när jag läst lite om åkomman så har jag förstått att det ofta blir värre runt v.12-13 och senare, och oroar mig ständigt för att det ska komma tillbaka...

[Mattis mamma]

inte komma tillbaka!
Man har tre veckor då det vanligtvis försvinner.
v12-13, v.16-17 eller v.26
Förra gången försvann det v17 och kom tillbaka v.24 och försvann v26.
Denna gången är jag i v28 och kräks fortfarande. :(
Ät lite och ofta, ta dina mediciner regelbundet, VILA.
Det är de tips jag kan ge dej.

[KROKUS!]

Hej Zara!

Jag kan tyvärr inte svara på om du kommer att få tillbaka dina kräkningar eller ej. Jag kan bara berätta om hur det var för mig nu senast.

Jag började må dåligt i v.4. Började kräkas i v.5 och blev inlagd första gången v.6. Då var jag mycket uttorkad och låg inlagd 4 dagar då jag levde på glukosdropp. Fick inte behålla något, inte ens en klunk vatten.

Sen var jag hemma i tre dagar och fortsatte att kräkas hela tiden. Då blev jag inlagd ytterligare 5 dagar och levde återigen på glukosdropp. Åkte hem och var hemma i ett dygn, fortsatte att kräkas.

Blev inlagd igen och nu blev det mer fart. Många provtagningar och olika mediciner testades - alla utan resultat, fick bara en rad olika otrevliga biverkningar. Tyvärr började min lever må dåligt och mina blodvärden var inte bra. Det bestämdes att jag behövde få mer näring än bara glukosdropp. Jag fick en CVK inlagd och fick genom den fullgod näring med alla viktiga mineraler och vitaminer, proteiner och fett, you name it! Innan jag fick CVK:n hade jag gått ner mer än 15% av min vikt på 4-5 veckor...

Det tog några dagar med CVK:n - sen blev jag något piggare men kräktes fortfarande hela tiden. Jag kräktes under hela tiden fastän jag varken åt eller drack. Jag kräkte blod och galla. Fick Losec intravenöst (dropp) och det hjälpte något mot min fruktansvärda sveda i magen. Efter två veckor fick jag komma hem. Men tyvärr klarade jag inte av att behålla någon mat så efter ett par dagar hemma var det dags att åka in igen...

Det bestämdes att jag skulle få en ny CVK, men när jag kom till op.avdelningen ville narkosläkaren hellre ge mig en sond \"eftersom det varit så bra på kvinnor med hyperemesis\" enligt en studie. Så där låg jag på op, beredd på en CVK och istället står läkaren där och berättar alla fördelar med sond och \"att det är så mycket bättre eftersom de inte behöver öppna något stort kärl så här mitt i rötmånaden och allt\".
Sonden las och fy vad jag har ångrat det. Inte nog med att det gjorde ont och var obehagligt - jag blev röntgad en gång till helt i onödan, för efter mindre än 24 timmar hade jag kräkt upp sondslangen. (För övrigt en mycket obehaglig upplevelse). Under det dygnet som jag hade sonden sov jag nästan ingeting, hade klökningar av slangen hela tiden + att jag fortsatte att kräkas än mer. Slangen irriterade dessutom min onda såriga hals :(

Det bestämdes att jag skulle få en ny CVK istället och den hade jag i tre veckor. Sista veckan fick jag börja dricka och så småningom fick jag börja att äta igen. Jag kräktes fortfarande - dock inte hela tiden utan fick behålla en del mat och vätska. Jag blev utskriven och kunde åka hem.

Jag kräktes fram till v. 30. Sen var jag ständigt illamående graviditeten ut, men kräktes nästan inget...

[lili]

under denna graviditet liksom under den förra. Jag har blivit inlagd med dropp kring v. 6 båda gångerna och legat där några dagar. Första grav låg jag inne ytterligare tre gånger fram till v. 20 och därefter kräktes jag väldigt sällan men mådde fortfarande illa hela graviditeten.

Denna grav låg jag inne v. 8 - 9 samt i v. 29. Jag har varit sjukskriven sedan v.5 och kräks fortfarande då och då och mår hemskt illa.

Det vanligaste är att hyperemesis går över efter månad 6 (ca) men det är så individuellt. Jag mår alltid bra någon/några veckor efter att jag legat inne och sedan kommer det krypande igen. Jag medicinerar mot illamåendet och är berende av det för att inte börja kräkas igen. Stress är en faktor som starkt påverkar illamåendet för de flesta. Jag mår bäst när jag gör som minst och sover mycket och ofta.

Så, det är lite svårt att sia om.

På familjeliv.se (forumet- vänta barn/gravkomplikationer)) finns en aktiv tråd för oss som har hyperemesis. Där kan du få stöd och råd ifall du känner att du behöver det.

[M me 5an på G]

har det inte vänt förrän runt v19. Varje gång.
Är totalt energilös, ont i magen och huvudet, halsbränna, mår illa av allt som luktar och har väldigt svårt för att äta.
Idag mår jag ovanligt bra, igår var det totalt helt färdigt med mej.
Det knäcker en att inte från dag till dag veta om det går att leva någorlunda som vanligt eller om det är soffan som gäller.
Att dessutom alldeles frivilligt ge sig in i det hela gång efter annan är ju bara så totalt helt dumt och fel, trots att jag vet om att droppflaskan kommer emot...!