Annons:
Ensamförälder
  1. Anonym
    #1

    Vill inte till pappa

    Har två tjejer 10 och 14, skild sen 8 år, pappan bor inte långt ifrån. Vi har haft något slags 40/60 schema sen start men i praktiken har jag haft 80-90% av tid och 100% ansvar känns det som. Sedan ett par år har han jobbat mycket utomlands.
    Nu har det blivit så att 14-åringen i princip aldrig åker till honom utom när jag reser med jobbet, vilket jag i och för sig också gör regelbundet. 10-åringen vill inte bestämma själv och tycker att hon ska vara hos pappa lika mycket som hos mig - men när vi sen bestämmer att hon ska vara där så vill hon inte och kommer tillbaka till mig så snabbt hon kan.
    Barnen (och jag) har försökt förmedla vad de tycker fungerar dåligt hos honom på olika sätt. Tyvärr leder inte detta till någon praktisk föränding. Istället kan han både skälla ut barnen för att de inte vill vara hos honom och sätta sig och gråta inför dem och tycka synd om sig av samma anledning. Tjejerna får dåligt samvete, men vill inte vara hos honom mer för det...
    Någon som har liknande erfarenheter? Några tips? Just nu känner jag mig så arg och frustrerad och vet inte hur jag ska gå vidare. Vill helst av allt bara säga till alla att barnen är hos mig tills de vill nåt annat. Då kanske han tar tag i sitt problem?
  2. 1
    Vill inte till pappa Har två tjejer 10 och 14, skild sen 8 år, pappan bor inte långt ifrån. Vi har haft något slags 40/60 schema sen start men i praktiken har jag haft 80-90% av tid och 100% ansvar känns det som. Sedan ett par år har han jobbat mycket utomlands.
    Nu har det blivit så att 14-åringen i princip aldrig åker till honom utom när jag reser med jobbet, vilket jag i och för sig också gör regelbundet. 10-åringen vill inte bestämma själv och tycker att hon ska vara hos pappa lika mycket som hos mig - men när vi sen bestämmer att hon ska vara där så vill hon inte och kommer tillbaka till mig så snabbt hon kan.
    Barnen (och jag) har försökt förmedla vad de tycker fungerar dåligt hos honom på olika sätt. Tyvärr leder inte detta till någon praktisk föränding. Istället kan han både skälla ut barnen för att de inte vill vara hos honom och sätta sig och gråta inför dem och tycka synd om sig av samma anledning. Tjejerna får dåligt samvete, men vill inte vara hos honom mer för det...
    Någon som har liknande erfarenheter? Några tips? Just nu känner jag mig så arg och frustrerad och vet inte hur jag ska gå vidare. Vill helst av allt bara säga till alla att barnen är hos mig tills de vill nåt annat. Då kanske han tar tag i sitt problem?
  3. Medlem sedan
    maj 2005
    #2
    En fjortonåring kan man ju inte tvinga. Med tioåringen är det ju lite svårare. Varför vill inte barnen dit? Vad är det som inte funkar?

    Låter inte bra att de får dåligt samvete och hans känsloyttringar låter inte alls sunda.

    Har ni någonsin provat att ta hjälp utifrån?
  4. 2
    En fjortonåring kan man ju inte tvinga. Med tioåringen är det ju lite svårare. Varför vill inte barnen dit? Vad är det som inte funkar?

    Låter inte bra att de får dåligt samvete och hans känsloyttringar låter inte alls sunda.

    Har ni någonsin provat att ta hjälp utifrån?
  5. Anonym
    #3
    Kan han ha missbruksproblem som han döljer? Det har mina barns far - och beteendet är likadant.
    Hur som helst gör dina barns pappa sig själv till barnet och barnen till de vuxna. Det är INTE okej.
    Jag tycker att du ska låta barnen få veta att de ALLTID får vara hos dig, och att de INTE ska ha dåligt samvete när deras pappa inte beter sig vuxet.
    Sen är det förstås svårt att veta hur man ska agera när man har gemensm vårdnad. Men delad vårdnad betyder inte att barnen måste BO lika mycket hos båda föräldrarna. Om han inte typ kommer och hämtar barnen kan de kanske bara stanna hos dig om de inte vill dit? Han vet ju var de är. Det är ju inte som om du tagit dem med dig och rymt i så fall. De vill bara inte.
  6. 3
    Kan han ha missbruksproblem som han döljer? Det har mina barns far - och beteendet är likadant.
    Hur som helst gör dina barns pappa sig själv till barnet och barnen till de vuxna. Det är INTE okej.
    Jag tycker att du ska låta barnen få veta att de ALLTID får vara hos dig, och att de INTE ska ha dåligt samvete när deras pappa inte beter sig vuxet.
    Sen är det förstås svårt att veta hur man ska agera när man har gemensm vårdnad. Men delad vårdnad betyder inte att barnen måste BO lika mycket hos båda föräldrarna. Om han inte typ kommer och hämtar barnen kan de kanske bara stanna hos dig om de inte vill dit? Han vet ju var de är. Det är ju inte som om du tagit dem med dig och rymt i så fall. De vill bara inte.
  7. Anonym
    #4
    Hej o tack för era svar. Som svar - jag har under längre tid varit tydlig mot båda tjejerna att det inte är ok att han ömkar sig, han är vuxen och klarar sig, vad han än säger! De vet att de ALLTID är välkomna hos mig! Och NEJ det finns ingen missbruksproblematik, om man inte menar att det är ett missbruk att ha ett maniskt intresse för prylar...

    Det som inte funkar har varit lite olika över tid och en del har blivit bättre, kanske främst för att barnen blir större. 10-åringen har fogat sig och är där mer nu. Tror det funkar ok för henne. 14-åringens egna ord är att hon tycker att han inte lyssnar till henne - inte alls ser till hennes behov utan forcerar fram hennes medverkan i det HAN vill göra (dvs fixa med prylar). Stämningen är också ofta dålig - han är på dåligt humör, konflikter med 14-åringen och mellan honom o hans fästmö (som tycks uppkomma för att han är så "annorlunda" när barnen är där). Nu är dock fästmön på annat håll när barnen är där (vilket väl tyder på att inte allt är ok?). Hon har sina kompisar där jag bor - ska hon kunna vara med kompisar när hon är hos honom måste han köra 2 mil för att hämta o lämna, vilket han inte är så pigg på (dvs inte gör). Hon vill känna sig fri och självständig och kan inte göra det hos honom.

    Det som nu hänt är att jag reste bort en vecka för att komma ifrån konflikthärden och "ge plats" för främst 14-åringen och pappan att lösa sina problem, då jag framställdes som ett hinder av honom. Hon valde då att vara hos mina föräldrar istället vilket ledde till att han blev arg på dem för att de inte "stöttade" honom i att se till att hon kom till honom trots att hon mycket tydligt inte ville. Det blev en rejäl konflikt som dottern fick bevittna. Pappan tog med sig henne ut från mormor och morfars hus för att ta henne med hem, men efter att de pratat en stund (hon gråtande och hyperventilerande) fick hon ändå stanna.

    Pappan har kontaktat socialen för att se vad som kan göras för att stoppa mina föräldrar från att "hindra" honom att vara förälder på sitt sätt. Han har också bokat tid för att få hjälp att kommunicera med dottern. Det sista kunde väl vara gott o väl om det inte var så att han med det menar att förklara för henne att hon ska lyda och komma till honom när det är bestämt så.

    Ja, lite soppigt som ni förstår. Någon ljusglimt är väl kanske att vi har kunnat prata, pappan o jag, på ett öppet och ärligt sätt. Vi vill också båda att det ska finnas en god kontakt mellan far o dotter. Problemet är dock att han menar att han måste ta till visst tvång (som jag ser det) för att hon ska komma till honom - och där ska kontakten upprättas. Jag menar att han måste börja i andra änden och upprätta kontakt - sen kommer hon av sig själv. Kärnproblemet som han ser det är är att jag inte vill "stötta" hans föräldrastil genom att hjälpa honom att tvinga henne att vara där.

    Det är ju inte helt enkelt detta, förstås! Både han och jag vill ju att de ska ha en bra kontakt och även att de ska umgås hos honom. För honom är det viktigt att han måste få vara förälder på sitt sätt, och det kan man ju fatta. Men jag har ändå svårt att smälta det eftersom hans sätt BEVISLIGEN inte fungerar. Normalt funtade personer hade då börjat rannsaka sig själva och kanske fundera på alternativa vägar? Istället kör han huvet i väggen och nu deklarerar dottern att hon ALDRIG någonsin vill vara hos honom mer efter detta. Han å sin sida är fast besluten att hon SKA dit. Han ser det som en viktig gränssättning mot en tonåring. Jag ser det som havererad kommunikation mellan dotter och far. Suck! HOPPAS socialen kan bringa nån reda i detta - vill inte se dottern kuvad och tvingad till sin far!
  8. 4
    Hej o tack för era svar. Som svar - jag har under längre tid varit tydlig mot båda tjejerna att det inte är ok att han ömkar sig, han är vuxen och klarar sig, vad han än säger! De vet att de ALLTID är välkomna hos mig! Och NEJ det finns ingen missbruksproblematik, om man inte menar att det är ett missbruk att ha ett maniskt intresse för prylar...

    Det som inte funkar har varit lite olika över tid och en del har blivit bättre, kanske främst för att barnen blir större. 10-åringen har fogat sig och är där mer nu. Tror det funkar ok för henne. 14-åringens egna ord är att hon tycker att han inte lyssnar till henne - inte alls ser till hennes behov utan forcerar fram hennes medverkan i det HAN vill göra (dvs fixa med prylar). Stämningen är också ofta dålig - han är på dåligt humör, konflikter med 14-åringen och mellan honom o hans fästmö (som tycks uppkomma för att han är så "annorlunda" när barnen är där). Nu är dock fästmön på annat håll när barnen är där (vilket väl tyder på att inte allt är ok?). Hon har sina kompisar där jag bor - ska hon kunna vara med kompisar när hon är hos honom måste han köra 2 mil för att hämta o lämna, vilket han inte är så pigg på (dvs inte gör). Hon vill känna sig fri och självständig och kan inte göra det hos honom.

    Det som nu hänt är att jag reste bort en vecka för att komma ifrån konflikthärden och "ge plats" för främst 14-åringen och pappan att lösa sina problem, då jag framställdes som ett hinder av honom. Hon valde då att vara hos mina föräldrar istället vilket ledde till att han blev arg på dem för att de inte "stöttade" honom i att se till att hon kom till honom trots att hon mycket tydligt inte ville. Det blev en rejäl konflikt som dottern fick bevittna. Pappan tog med sig henne ut från mormor och morfars hus för att ta henne med hem, men efter att de pratat en stund (hon gråtande och hyperventilerande) fick hon ändå stanna.

    Pappan har kontaktat socialen för att se vad som kan göras för att stoppa mina föräldrar från att "hindra" honom att vara förälder på sitt sätt. Han har också bokat tid för att få hjälp att kommunicera med dottern. Det sista kunde väl vara gott o väl om det inte var så att han med det menar att förklara för henne att hon ska lyda och komma till honom när det är bestämt så.

    Ja, lite soppigt som ni förstår. Någon ljusglimt är väl kanske att vi har kunnat prata, pappan o jag, på ett öppet och ärligt sätt. Vi vill också båda att det ska finnas en god kontakt mellan far o dotter. Problemet är dock att han menar att han måste ta till visst tvång (som jag ser det) för att hon ska komma till honom - och där ska kontakten upprättas. Jag menar att han måste börja i andra änden och upprätta kontakt - sen kommer hon av sig själv. Kärnproblemet som han ser det är är att jag inte vill "stötta" hans föräldrastil genom att hjälpa honom att tvinga henne att vara där.

    Det är ju inte helt enkelt detta, förstås! Både han och jag vill ju att de ska ha en bra kontakt och även att de ska umgås hos honom. För honom är det viktigt att han måste få vara förälder på sitt sätt, och det kan man ju fatta. Men jag har ändå svårt att smälta det eftersom hans sätt BEVISLIGEN inte fungerar. Normalt funtade personer hade då börjat rannsaka sig själva och kanske fundera på alternativa vägar? Istället kör han huvet i väggen och nu deklarerar dottern att hon ALDRIG någonsin vill vara hos honom mer efter detta. Han å sin sida är fast besluten att hon SKA dit. Han ser det som en viktig gränssättning mot en tonåring. Jag ser det som havererad kommunikation mellan dotter och far. Suck! HOPPAS socialen kan bringa nån reda i detta - vill inte se dottern kuvad och tvingad till sin far!

Liknande trådar

  1. Tonåringar som inte vill till pappa
    By mariatösen in forum Vårdnad - gemensam/enskild
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2009-12-07, 23:04
  2. Hon vill inte till sin pappa!!
    By jasika in forum Ensamförälder
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2007-08-21, 10:12
  3. 11 åring som inte vill till pappa
    By G in forum Vårdnad - gemensam/enskild
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2006-03-30, 15:41
  4. Barnet vill inte till pappa!
    By Anna in forum Ensamförälder
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2006-03-20, 21:15
  5. När barnet inte vill till pappa?
    By Hur ska man göra! in forum Vårdnad - gemensam/enskild
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2006-02-03, 09:44
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar
annons

Faktabank

Artiklar och nyttig information

Expertpanelen - Få svar på din fråga!

Försäkringskassan

Karriärscoach

Barnmorskorna

Barnmorskorna

Tränings&kostexpert

Tränings&kostexpert

Barnkompetens

Barnkompetens

Expertpanelen - Få svar på din fråga!

Försäkringskassan

Karriärscoach

Barnmorskorna

Barnmorskorna

Tränings&kostexpert

Tränings&kostexpert

Barnkompetens

Barnkompetens

Expertpanelen - Få svar på din fråga!

Försäkringskassan

Karriärscoach

Barnmorskorna

Barnmorskorna

Tränings&kostexpert

Tränings&kostexpert

Barnkompetens

Barnkompetens

Expertpanelen - Få svar på din fråga!

Försäkringskassan

Karriärscoach

Barnmorskorna

Barnmorskorna

Tränings&kostexpert

Tränings&kostexpert

Barnkompetens

Barnkompetens

Expertpanelen - Få svar på din fråga!

Försäkringskassan

Karriärscoach

Barnmorskorna

Barnmorskorna

Tränings&kostexpert

Tränings&kostexpert

Barnkompetens

Barnkompetens

Vårt instagram-flöde

Annons:
Annons: