Annons:
Autismspektrum
  1. Medlem sedan
    jan 2003
    #1

    Databeroende..

    igår var grannarna här på middag, och jag blev fundersam då de berättade om sin son, han är 19 år o har aldrig förut varit asocial. Han har heller inget NPF, kan jag tillägga.
    Killen är kompis till vår äldre son, har varit sen småbarnsåren. Förr var de ute tillsammans men numera går de möjligen ut ibland o tar en pizza o sedan är det datorerna igen.

    Grannens son beskrevs som om det kunnat vara nån av våra data-killar: han vänder totalt på dygnet, kliver upp vid 5-tiden på eftermiddagen, hinner inte äta för datorn, har blivit jättesmal från att ha varit något rund. Han blir agressiv om han blir väckt på dagen och blir störd om föräldrarna pratar högt så han vaknar dagtid, han tycker de kan vara tysta.
    Han har sitt rum i källaren men blir ändå störd säger de.

    Han började m sitt körkort men skiter nu helt i det, det är datorn som lockar, han spelar Counter Strike som vår äldre kille.

    Grannkillen har fått ett beteende som mkt liknar våra söners, det är hemskt egentligen, vad är det som händer då man blir spelberoende?
    Vet inte vad jag ville med detta, men dessa föräldrar är verkligen knäckta, och överväger att ta ifrån killen datorn ett tag..

    Jag försökte säga att det är samma här, o att det finns värre grejer som ungdomar kan utsätta sig för, o det höll de förstås med om.
  2. 1
    Databeroende.. igår var grannarna här på middag, och jag blev fundersam då de berättade om sin son, han är 19 år o har aldrig förut varit asocial. Han har heller inget NPF, kan jag tillägga.
    Killen är kompis till vår äldre son, har varit sen småbarnsåren. Förr var de ute tillsammans men numera går de möjligen ut ibland o tar en pizza o sedan är det datorerna igen.

    Grannens son beskrevs som om det kunnat vara nån av våra data-killar: han vänder totalt på dygnet, kliver upp vid 5-tiden på eftermiddagen, hinner inte äta för datorn, har blivit jättesmal från att ha varit något rund. Han blir agressiv om han blir väckt på dagen och blir störd om föräldrarna pratar högt så han vaknar dagtid, han tycker de kan vara tysta.
    Han har sitt rum i källaren men blir ändå störd säger de.

    Han började m sitt körkort men skiter nu helt i det, det är datorn som lockar, han spelar Counter Strike som vår äldre kille.

    Grannkillen har fått ett beteende som mkt liknar våra söners, det är hemskt egentligen, vad är det som händer då man blir spelberoende?
    Vet inte vad jag ville med detta, men dessa föräldrar är verkligen knäckta, och överväger att ta ifrån killen datorn ett tag..

    Jag försökte säga att det är samma här, o att det finns värre grejer som ungdomar kan utsätta sig för, o det höll de förstås med om.
  3. Medlem sedan
    maj 2007
    #2
    När sonen förändrade sitt beteende drastiskt sommaren mellan 6:an och 7:an satt han ständigt vid datorn. Vi besökte då datorberoendes förening och fick höra hårresande berättelser om hur killar blivit helt asociala och struntat i skolan, flyttar runt till olika kompisar, drar snyftvalser för deras föräldrar om hur illa de har det hemma m.m. Ljuger om att de har ett stort skolarbete att fixa hemma, så om de bara kunde få bo där ett tag och fixa det (de går inte ens i skolan). Detta handlar ju om ungdomar som är lite äldre, 16-21 var deras söner. Jag tycker som du att det är hemskt och jag undrar ofta hur vår son hade varit om han inte varit spelberoende, för förutom hans AS har han även ett datorspelsberoende det är helt klart. Det blir ju bara så komplicerat att inte låta honom sitta vid datorn när han inte har något annat som lockar honom. Vi har ju t.o.m. försökt med en egen hund att träna, som han önskat sig flera år. Han lovade att sluta spela om han fick hunden. Det tog 2 veckor sen fick vi sköta hunden och det var åter datorn som var i fokus. Vår store har också varit nästan lika spelgalen, men här är en stor skillnad. Har han annat att göra så prioriteras det. Att vara med kompisar prioriteras alltid högre av honom, för till skillnad mot den lille så uppskattar han verkligen att få vara med sina vänner, även om det inte är varje dag. Ja, de är verkligen olika våra killar.
  4. 2
    När sonen förändrade sitt beteende drastiskt sommaren mellan 6:an och 7:an satt han ständigt vid datorn. Vi besökte då datorberoendes förening och fick höra hårresande berättelser om hur killar blivit helt asociala och struntat i skolan, flyttar runt till olika kompisar, drar snyftvalser för deras föräldrar om hur illa de har det hemma m.m. Ljuger om att de har ett stort skolarbete att fixa hemma, så om de bara kunde få bo där ett tag och fixa det (de går inte ens i skolan). Detta handlar ju om ungdomar som är lite äldre, 16-21 var deras söner. Jag tycker som du att det är hemskt och jag undrar ofta hur vår son hade varit om han inte varit spelberoende, för förutom hans AS har han även ett datorspelsberoende det är helt klart. Det blir ju bara så komplicerat att inte låta honom sitta vid datorn när han inte har något annat som lockar honom. Vi har ju t.o.m. försökt med en egen hund att träna, som han önskat sig flera år. Han lovade att sluta spela om han fick hunden. Det tog 2 veckor sen fick vi sköta hunden och det var åter datorn som var i fokus. Vår store har också varit nästan lika spelgalen, men här är en stor skillnad. Har han annat att göra så prioriteras det. Att vara med kompisar prioriteras alltid högre av honom, för till skillnad mot den lille så uppskattar han verkligen att få vara med sina vänner, även om det inte är varje dag. Ja, de är verkligen olika våra killar.
  5. Medlem sedan
    jan 2003
    #3
    Ja, man undrar ju hur särskilt den yngre vore utan sitt databeroende?! Jag VET ju egentligen hur han var, han var splittrad, gick från ena grejen till den andra, var överaktiv,mera " adhd-typen".Satt o såg på TV med fötterna uppe på väggen o huvudet neråt..Sprang omkring o hittade på en massa.. Men den äldre har alltid även innan data-tiden, varit asocial. han är inte annorlunda nu, bara att datorn upptar hans tid.

    Den yngre däremot är ju nu snart tonåring o kanske är det mkt därför han blivit så " försämrad" i sitt fungerande..har ingen aning..
  6. 3
    Ja, man undrar ju hur särskilt den yngre vore utan sitt databeroende?! Jag VET ju egentligen hur han var, han var splittrad, gick från ena grejen till den andra, var överaktiv,mera " adhd-typen".Satt o såg på TV med fötterna uppe på väggen o huvudet neråt..Sprang omkring o hittade på en massa.. Men den äldre har alltid även innan data-tiden, varit asocial. han är inte annorlunda nu, bara att datorn upptar hans tid.

    Den yngre däremot är ju nu snart tonåring o kanske är det mkt därför han blivit så " försämrad" i sitt fungerande..har ingen aning..
  7. Medlem sedan
    maj 2007
    #4
    Det är vanligt att de blir försämrade i tonåren. Det är mycket som händer med hormoner och så märker de att de är annorlunda, det blir så mycket mera uppenbart då. Sen är ju de flesta tonåringar "knäppa", mer eller mindre i denna period. Så när det ena läggs till det andra. Jag vill knappt tänka på hur jag själv var, mycket egensinnig och dålig empati för mina föräldrar, men en väldigt stor empati för mina kompisar och min pojkvän, det är väl här jag ser den största skillnaden mellan mig själv och sonen. Han har inget kompisliv. Själv handlade mitt liv om skolan, kompisarna, planer för vad vi skulle göra. Jag tyckte de vuxna var tråkiga och uråldriga. Det tycker inte sonen. Han jämställer sig med oss vuxna. Själv tyckte jag att de vuxna hade sitt tråkiga liv och jag och mina vänner hade vårt "rätta" liv som skulle vara för all tid och evighet (men tyvärr "forever young" var bara en myt.......)
  8. 4
    Det är vanligt att de blir försämrade i tonåren. Det är mycket som händer med hormoner och så märker de att de är annorlunda, det blir så mycket mera uppenbart då. Sen är ju de flesta tonåringar "knäppa", mer eller mindre i denna period. Så när det ena läggs till det andra. Jag vill knappt tänka på hur jag själv var, mycket egensinnig och dålig empati för mina föräldrar, men en väldigt stor empati för mina kompisar och min pojkvän, det är väl här jag ser den största skillnaden mellan mig själv och sonen. Han har inget kompisliv. Själv handlade mitt liv om skolan, kompisarna, planer för vad vi skulle göra. Jag tyckte de vuxna var tråkiga och uråldriga. Det tycker inte sonen. Han jämställer sig med oss vuxna. Själv tyckte jag att de vuxna hade sitt tråkiga liv och jag och mina vänner hade vårt "rätta" liv som skulle vara för all tid och evighet (men tyvärr "forever young" var bara en myt.......)
  9. Medlem sedan
    jan 2003
    #5
    Jag tror jag bli tokig snart..
    Sonen verkar ju inte alls må helt bra. Han kom nyss ner efter att ha sovit till kl 1 ungefär. Sedan har maken o jag ropat på honom o sagt åt honom att gå ner o äta.Men han blir bara arg. Han är sur som ättika, är mer o mer sällan på bra humör...jo, mot sena kvällen är han mera uppåt. Jag har nu värmt mat åt honom men han vägrar gå o äta, ligger bara i soffan o ser arg ut.Hans söta lilla mun är ihopknipt o ögonen blixtrar. Han är jämt arg , för det mesta. Jag tror att detta kanske är en form av depression, om än dock inte lika djup som den han hade i fjol. Vi ska snart till Bup o träffa nya läkaren o psykologen o då måste jag ta upp det här.
    Det går inte att prata med honom som med den äldre sonen. 12-åringen vägrar ALLT. Tror inte han kommer att gå till skolan heller då den börjar igen den 7:e. Det kommer han INTE att göra för nu har allt spårat ur fullständigt.

    När jag frågar vad det är som gör honom ledsen eller arg , så svarar han alltid att det är för att hans dator suger. Den är enligt honom ingen bra speldator, den kostade ca 4000 , hans brors 11.000, o nu önskar han sig en sådan dyr.. det kommer ju inte att gå.
  10. 5
    Jag tror jag bli tokig snart..
    Sonen verkar ju inte alls må helt bra. Han kom nyss ner efter att ha sovit till kl 1 ungefär. Sedan har maken o jag ropat på honom o sagt åt honom att gå ner o äta.Men han blir bara arg. Han är sur som ättika, är mer o mer sällan på bra humör...jo, mot sena kvällen är han mera uppåt. Jag har nu värmt mat åt honom men han vägrar gå o äta, ligger bara i soffan o ser arg ut.Hans söta lilla mun är ihopknipt o ögonen blixtrar. Han är jämt arg , för det mesta. Jag tror att detta kanske är en form av depression, om än dock inte lika djup som den han hade i fjol. Vi ska snart till Bup o träffa nya läkaren o psykologen o då måste jag ta upp det här.
    Det går inte att prata med honom som med den äldre sonen. 12-åringen vägrar ALLT. Tror inte han kommer att gå till skolan heller då den börjar igen den 7:e. Det kommer han INTE att göra för nu har allt spårat ur fullständigt.

    När jag frågar vad det är som gör honom ledsen eller arg , så svarar han alltid att det är för att hans dator suger. Den är enligt honom ingen bra speldator, den kostade ca 4000 , hans brors 11.000, o nu önskar han sig en sådan dyr.. det kommer ju inte att gå.
  11. Medlem sedan
    jan 2003
    #6
    En annan sak!! Sonen har sedan en tid alltid hållit en kudde på sidan om ansiktet, då han sitter i TV-soffan o ser på TV. han blir arg om man tittar på honom o upplever att man " glor". Den äldre sonen gör ofta likadant.
    Om det inte finns nån kudde i soffan av nån anledning så tar 12-åringen istället en filt o lindar in sig i så men inte ser ansiktet , eller så sätter han upp sitt ena ben för ansiktet. Är detta något du eller någon annan känner igen?? Hans äldre systrar reagerar på detta men jag brukar inte säga något åt honom.
  12. 6
    En annan sak!! Sonen har sedan en tid alltid hållit en kudde på sidan om ansiktet, då han sitter i TV-soffan o ser på TV. han blir arg om man tittar på honom o upplever att man " glor". Den äldre sonen gör ofta likadant.
    Om det inte finns nån kudde i soffan av nån anledning så tar 12-åringen istället en filt o lindar in sig i så men inte ser ansiktet , eller så sätter han upp sitt ena ben för ansiktet. Är detta något du eller någon annan känner igen?? Hans äldre systrar reagerar på detta men jag brukar inte säga något åt honom.
  13. Medlem sedan
    maj 2007
    #7
    Och får han en ny dator så hittar han garanterat något annat att irritera sig över om jag känner rätt....
    Just nu håller sonen på med att bearbeta mig med att han skall ha en bärbar dator. Annars kommer han inte att klara skolarbetet under vårterminen. Han MÅSTE ha en egen. Vi har sagt att han skall få en när han börjar på internatet nästa höst och inte en dag innan, det kommer vi inte att ändra på. Jag kom på den lysande idén att han kunde få en Alphasmart, om inte skolan fixar en så kan jag köpa en till honom. För han sa att han inte skulle göra annat än sina skolarbeten på den. Hrmm av någon konstig anledning så dög det inte med en sådan. Det måste vara en bärbar pc. "Men då klarar du ju inte skolarbetet och spela spel och sånt skulle du ju inte ha den till så då är det ju utmärkt med en Alphasmart.". Nu vet inte sonen riktigt hur han skall snacka sig ur detta. "Men jag vill inte att ni eller skolan slösar så mycket pengar på mig" säger han. Men du tycker att vi skall slösa mycket mer pengar på en laptop säger jag då. Hrmm för en gångs skull har han inget svar. (får man känna sig lite som vinnare ibland fast det är fult mot ens barn, ja dte får man för det är ju sällan man lyckas med det).
  14. 7
    Och får han en ny dator så hittar han garanterat något annat att irritera sig över om jag känner rätt....
    Just nu håller sonen på med att bearbeta mig med att han skall ha en bärbar dator. Annars kommer han inte att klara skolarbetet under vårterminen. Han MÅSTE ha en egen. Vi har sagt att han skall få en när han börjar på internatet nästa höst och inte en dag innan, det kommer vi inte att ändra på. Jag kom på den lysande idén att han kunde få en Alphasmart, om inte skolan fixar en så kan jag köpa en till honom. För han sa att han inte skulle göra annat än sina skolarbeten på den. Hrmm av någon konstig anledning så dög det inte med en sådan. Det måste vara en bärbar pc. "Men då klarar du ju inte skolarbetet och spela spel och sånt skulle du ju inte ha den till så då är det ju utmärkt med en Alphasmart.". Nu vet inte sonen riktigt hur han skall snacka sig ur detta. "Men jag vill inte att ni eller skolan slösar så mycket pengar på mig" säger han. Men du tycker att vi skall slösa mycket mer pengar på en laptop säger jag då. Hrmm för en gångs skull har han inget svar. (får man känna sig lite som vinnare ibland fast det är fult mot ens barn, ja dte får man för det är ju sällan man lyckas med det).
  15. Medlem sedan
    maj 2007
    #8
    Jaha här skrev vi på samma gång, tydligen inget bättre för oss en trist söndag som denna. Ja, detta med att avskärma sig gör både mannen och yngste sonen. Kan vara med en kudde eller som mannen gör ibland, drar upp luvan på Hoodtröjan. Vill känna sig omsluten. Mannen säger också att han ofta som barn ville krypa in i trånga utrymmen och känna sig omsluten, gillar trånga utrymmen och att känna sig omsluten. Äldste sonen sov oftast under täcket som yngre, nu vet jag inte hur han sover för han låser sin dörr med en hasp på natten. Det är nog en känsla av att känna sig trygg om jag förstår det hela rätt. Ett annat sätt att avslärma sig på är solglasögon som mannen ibland behöver använda även om det inte är sol. Detta har sonen tagit efter och tycker det är skönt. Så låt dem bara ta kuddar eller filtar och skapa sin egen lilla avskildhet, tala med syskonen om att ibland kan det kännas skönt att göra så.
  16. 8
    Jaha här skrev vi på samma gång, tydligen inget bättre för oss en trist söndag som denna. Ja, detta med att avskärma sig gör både mannen och yngste sonen. Kan vara med en kudde eller som mannen gör ibland, drar upp luvan på Hoodtröjan. Vill känna sig omsluten. Mannen säger också att han ofta som barn ville krypa in i trånga utrymmen och känna sig omsluten, gillar trånga utrymmen och att känna sig omsluten. Äldste sonen sov oftast under täcket som yngre, nu vet jag inte hur han sover för han låser sin dörr med en hasp på natten. Det är nog en känsla av att känna sig trygg om jag förstår det hela rätt. Ett annat sätt att avslärma sig på är solglasögon som mannen ibland behöver använda även om det inte är sol. Detta har sonen tagit efter och tycker det är skönt. Så låt dem bara ta kuddar eller filtar och skapa sin egen lilla avskildhet, tala med syskonen om att ibland kan det kännas skönt att göra så.
  17. anonymt namn
    #9

    Skydda sig?

    Jag känner igen det där beteendet med att "gömma sig". AS-barnet gör likadant, och fast hon är 15 så tror jag att hon upplever att ingen ser henne, precis som små barn gör. Detta beteende är särskilt vanligt i jobbiga situationer, t ex när man försöker prata allvar eller få henne att göra något som hon inte vill.
  18. 9
    Skydda sig? Jag känner igen det där beteendet med att "gömma sig". AS-barnet gör likadant, och fast hon är 15 så tror jag att hon upplever att ingen ser henne, precis som små barn gör. Detta beteende är särskilt vanligt i jobbiga situationer, t ex när man försöker prata allvar eller få henne att göra något som hon inte vill.
  19. Medlem sedan
    jan 2003
    #10
    Ok, jag har aldrig hört talas om det förut faktiskt..då är det alltså något som flera gör..
  20. 10
    Ok, jag har aldrig hört talas om det förut faktiskt..då är det alltså något som flera gör..
Sidan 1 av 2 12 SistaSista

Liknande trådar

  1. Databeroende....
    By oskarlisa in forum Ordet är fritt
    Svar: 16
    Senaste inlägg: 2010-04-04, 21:50
  2. Kontroll av databeroende?
    By villemoa in forum Ordet är fritt
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2009-01-06, 11:51
  3. Databeroende son...
    By CocoGbg in forum _0602 Februaribarn
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2008-11-14, 15:04
  4. Hur många databeroende har vi här
    By Lilla_jag_79 in forum Ordet är fritt
    Svar: 25
    Senaste inlägg: 2008-09-26, 21:01
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar
annons

Faktabank

Artiklar och nyttig information

Vårt instagram-flöde

Annons:
Annons: