Gick precis upp, baby snoosar i sängen.
Jag funderar på att scrapa lite, har dock fortfarande magknip.. så lär väl slänga i min lite frukost först.

Hoppas ni får en super dag, för det ska jag försöka ha =)

---

(Här har mitt vatten precis gått, men det vågade jag inte skriva här. Haha.
Så när jag avslutar detta inlägg har jag pratat med förlossningen, väckt J och slängt ner de sista i bb-väskan och är på väg ut i bilen för att åka upp till förlossningen.. iiih spännande)

Hemma igen, vi gick ner till kyrkan och tillbaka.
2 km.
Alldeles lagom för mig. Sen svängde vi förbi mamma å Krister och snackade lite gojja innan vi gick hem igen.
Har precis lyckats identifierat mitt onda i magen, det är precis som "magknip"
Riktigt drygt.

Pratade dock nyss med en vän som sa att hon hade så dagarna innan hennes vatten gick, till det kan jag ju inte säga annat än TJOHO.
Haha.
Skulle verkligen vilja att de hela satt igång av sig självt nu snart.
Vi får väl se.
Kan väl inte hoppas på inatt, men snaaaart iaf.

Nu ska jag fortsätta titta på Beck som jag precis såg gick på nån av kanalerna här.
Perfekt avslut på våran löragskväll.

Jag har inte så jätte ont när jag sitter still, och det stör mig. Så fort jag är uppe och går gör det HUNDRA gånger ondare.
Jag vill föda barn nu!

Nu jäklar, jag ska dra upp karln ur soffan och gå ut på en promenad.
Ja det ska jag.

Då jäklar.
Återkommer med spännande info senare.

Nu har jag ätit och badat -men har fortfarande samma ont.
Alltid nått.
Dock känns det som om jag skulle kunna somna när som -den suger ju.
Jag ska ju få ondare, inte bli trött =S
Nåväl.
Jag nevermindar väl det här.
Vi får väl se vad natten för med sig. Skulle tro ingenting.
Men hoppas kan man ju alltid, om inte borde ju tappen bli lite mer påverkad.

Jaja, ska försöka att inte gå och lägga mig än.
Hoppas ni alla gylliga har en underbar lördagskväll.

Nu är vi hemma igen.
Orkade inte med att gå ut och äta i stan nu på kvällen efter dagens alla händelser.
Märkligt att man kan bli så trött av att bara sitta still och prata, haha.
Men men.
Lite trist, men kändes bättre att träffa lite "Jesper-släkt" nu, så får vi väl gosa lite här hemma själva istället.
Har fått riktigt "ont" i maggen nu på eftermiddagen.
Trodde först jag var hungrig, men när jag kom hem insåg jag att fallet inte var så. Har lite "menssmärtor/ägglossnings-smärtor" och så strålar det lite ner i benen (innersidan av låren)
Bebbsarna har vart ovanligt lugna idag också, vart nästan orolig där vid två när jag inte känt av dem allst. Men sen kom det lite kärleksfulla bufflar och då kunde jag lugna ner mig.

Ja jag kan väl kort sagt säga att jag hoppas på nått. Men det kunde ni väl räkna ut själva.
Håll tummarna för mig.
Hihi.

Idag ska vi som sagt in till Vässan.
Ska hälsa på Jespers mormor och farmor samt käka lunch med dem. Sen var det tänkt att vi skulle åka förbi min mormor och morfar, men dem skulle tyvärr bort.
Typiskt.
Det här var nog iaf sista chansen att komma iväg till dem innan vi får våra små barn.
Men dem kommer ju vara hos mamma på Julafton iaf, å då ska vi ju dit.

Ikväll hade jag ju tänkt att vi skulle gå ut och äta middag, bara vi.
Frågan är ju nu om jag kommer orka det efter det här, men det kändes bättre att träffa alla nu. Jag och baby kan ju i värsta fall bara köpa med oss nå smaskig mat hem, lite alkoholfritt vin, tända ljus -bara vi får lite mystid med varandra -på riktigt.

Vi får väl se vad min kära kropp orkar med, men två olika "event" på samma dag brukar sluta i kaos.
Haha.
Nej nu ska jag nog väcka mannnen därinne i sängen och sen äta lite smaskig frukost.
Hoppas ni får en super lördag.

37 fulla veckor och 5 fulla dag.


Humör: Bara bra. Älskar mina små "nattabletter"
Gjort: Bara gått upp.
Planer: In till Vässan, lunch med Jespers mormor och farmor.
Ser på:
Lyssnar på: Kent.
Läser:
Dricker: Vatten.
Äter:
Bästa: Att jag faktiskt fåt sova.
Sämsta: Det finns nog inget sämsta nu.
Barnen: Helt lugna.
Väder: Sol å snö.

Vart ett riktigt trevligt avslut på den här kvällen.
Jag och baby har myst en massa och kollat Idol och Beck.
Hann även med ett bad -i vanlig ordning. Dem behövs för att ryggen ska klara av 24h till.
Har för övrigt haft ganksa mycket sammandragningar ikväll, antar att det var för att jag var en sväng på stan och "flängde", nu ska jag strax ta min "nattablett" och somna in som ett litet barn.
Underbart det där.

En sväng nere på stan med mamma och bror, jag stannade till lite och kollade på underkläder i "näästan typ-den-vanliga-stoleken-jag-hade-förut"

Fredag idag då.
Gud vad fort veckorna går.
Snart jul - underbart.
Blir verkligen en annorlunda jul i år, den bästa. Får se hur vi gör på nyår, om någon/några kankse har lust att komma över på lite middag eller nå här. Nått mys ska vi väl hitta på iaf.
Julen är redan färdigplanerad iaf med "reservationer" för ändringar.
Julafton - Blir här på förmiddagen, sen traskar vi över till mamma (kommer blli bebisarnas första gång ute, så kanske går en lite längre runda än de 200m, hehe) Där diverse av min släkt finns iaf. Det blir mat, Kalle och paket. Sen får vi väl se hur länge "vi" orkar stanna.
Juldagen - Jespers pappa med familj, samt farmor och ev. mormor kommer förbi härhemma.
Annandagen - Syster Lina & Johan (blivande gudföräldrarna) och Pappa kommer hit. Kanske även Jespers mamma och syster, lite oklart hur det blir med dem än.
Känns bra och stabilt planerat, inte nått "jobbigt och stressigt" utan bara folk man tycker om. Känns skönt att det blir mycket hemmaplan också. Då man inte riktigt kommer ha "pejl" på vardagen än. Hehe.




Idag ska jag göra som normala människor och gå utanför dörren, ska "göra mig iordning" (läs: dra på mig mjukisbyxor och en lång top) strax, sen ska jag gå över till mamma och äta lite, sen ska vi och lillebror åka in till Sala.
Tror inte jag ska handla nått till de små -för en gång skull, behöver ju ingenting.
Haha. Känns så sjukt, men gud vi har verkligen det vi behöver. till och med massa kläder upp till storlek 62.
Nu får vi allt lugna ner oss lite =)
Ja men förstå själv hur svårt det har vart att låta bli den där och den där å den där.
Inte lätt heller.

Nu ska jag fortsätta lyssna på kent i vanlig ordning, ren och skär - underbar musik.
Ger mig rysningar varje morgon. Slår då aldrig fel.
Hoppas på en givande dag - ska minst sagt bli skönt med frisk luft.

37 fulla veckor och 4 fulla dag.


Humör: Bara bra. Sovit inatt - Wow.
Gjort: Ätit frukost.
Planer: Kanske en långpromenad idag i de fina vädret.
Ser på: Top Model.
Lyssnar på:
Läser:
Dricker: Vatten.
Äter:
Bästa: Bara 3 dagar kvar tills nästa "delmål"
Sämsta: Det finns nog inget sämsta nu.
Barnen: Helt lugna.
Väder: Sol å snö.

Sovit en liten stund, dock inget storslaget.
Men ikväll då ni, då ska jag sova. Har fått någon form av "sömntablett" utskrivet + att jag tar mina tavegyl som vanligt å smörjer med hydrokortison salvan.
Hoppas på att "natt-tabletten" funkar bra, fick 2 tabletter. Ska tydligen dela på dem. Mer än en halv fick jag inte ta och jag fick ju bara tabletter så det skulle räcka tills på måndag -då jag ska tillbaka och göra UL med läkaren samt diskutera eventuell igångsättning.
Så, idag tog vi leverprover - Äntligen!!
Dem tog tydligen inte sådana så ofta allst, speciellt inte när man hade gått så länge som jag gjort, då sätter dem nästan hellre igång en.
Men jag är ju inte så sugen på de va, så jag fick ÄNTLIGEN ta de ärade proverna. Det ena resultatet kan man dock inte få förräns om 1 vecka, men det andra var bra och det visade ingen leverpåverkan.
När proverna äntligen var tagna fick jag gå in i dagrummet på förlossningen och äntligen äta frukost. Gud vad mycket smaskigt dem har där.
Vart dock bara 2 vanliga mackor med ost och saftsoppa. Å inte att glömma ett glas med vatten och IS. Förlossningen rockar -dom bjöd mig på iiiis!!! Haha.
Sen sprang vi på Solveig från Klara Kliniken också, äntligen. Som jag har sprungit där men aldrig sett till henne, dock fick jag veta att hon bara kommer jobba nere på själva förlossningen imorgonkväll och lördag.
Typiskt.
Önskade verkligen att hon skulle finnas där när jag väl "ska in", men om hon bara ska jobba 2 dagar på 1.5 vecka är det nog ganska kört.
Lyckas jag pricka in det, då är jag (eller snarare de små i magen) riktigt grymma.
Hoppas kan man ju alltid.

En av barnmorskorna på förlossningen som jag träffat en par gånger nu, sa att man iaf såg på mig att det hela var riktigt påfrestande nu.
Nähä?
Jag behöver ingen sömn!!
My good, har väl aldrig sett så trött och sliten ut i hela mitt liv.
Känns bra på ett sett - då ser dem att det är riktigt jäkla illa nu, antar att det är därför dem tar en på lite mer allvar nu än i början.
Då var det mest -"Jaja jo, det här är ju ganska vanligt. Tyvärr."
Nu syns det nog verkligen på mig att det inte "gått åt rätt håll" på de här 2 veckorna, mina händer nästan skakar så fort kroppen känner sig påfrestad. Och frågar någon hur man mår, är man verkligen 1 sekund från att börja storböla.
Puh.
Men ja, nu visar dem verkligen medlidande och försöker hjälpa en.

Ja som sagt, mina värden blir ju kanske inte bättre och bättre nu för varje gång man är där. Men än så länge är dem okej, och bebbsarna mår så fint så.
Tur är väl det.
Nu när man mäter mina "värkar" så hamnar dem minsann minst på en 70 och håller i sig ett bra tag, men ändå verkar jag inte bli särskilt påverkad av det hela.
Suck.
Känner mig som stans superwomen, inget kan påverka min stålkropp. Haha.
Den högsta idag var på 103.
Ja jag hoppas då att kroppen kommer starta det här snart, skulle vara så skönt så man slapp bli igångsatt.
Men än har man ju ett tag på sig. 37+3 idag.
Jaja, vi får väl se på måndag "vad som hänt" med tappen. Spännande!




 
Den blåa linjen är tvilling 1 (pojken) och den röda tvilling 2 (flickan)
Sen längst ner ser man mina "värkar"

Nu ska jag fortsätta att vila lite, har som "träningsvärk" precis ovanför magen (direkt under brösten) Någon som har haft nått liknande?
Gör riktigt ont ibland när man vrider eller vänder på sig. Svider till sådär precis som träningsvärk gör.
Blä.

Jag är hemma igen.
Dödstrött.
Har fått lite hjälpmedel för sömnen så ska hoppa ner i sängen nu.
Uppdaterar med detaljer sen.
Barnen i magen mådde iaf fortfarande bra. Och det är väl viktigast.

Och som sagt tack för alla uppiggande kommentarer, lovar att svara på dem sen.

37 fulla veckor och 3 fulla dag.


Humör: Åt helvete (ursäkta mamma och pappa)
Gjort: Pratat med förlossningen samt en doktor i en evighet i telefonen.
Planer: Ska in dit nu på fastande mage (jag hungrar ihjäl) och sen vette tusan vad som väntar mig. Förvänta er inga bebisar bara =)
Ser på:
Lyssnar på:
Läser:
Dricker: Vatten.
Äter: I wish.
Bästa: Kanske äntligen kan få lite hjälp idag (?) *hoppas*
Sämsta: Kan inte säga om det är sömnbristen eller klådan. Pest eller Kolera?
Barnen: Fullt ös.
Väder: Sol å snö, underbart.

Slänger upp två bilder också, såhär trött ser man ut efter nästan 2 veckor av i princip riktigt dåligt eller inge sömn allst.
Diggar frisyren på "mag-kortet" också. Hihi. Det bjuder jag på.
Önska oss lycka till.
Å tack för alla söta kommentarer, blir lika glad varje morgon när jag öppnar bloggen.

Huvva.
Mår riktigt illa just nu.
Stackars mig.
Vet inte om jag ska gå och lägga mig i sängen och försöka sova, dessvärre är jag inte så jätte trött än. Men brukar ju iof alltid gå att somna ändå -när man mår såhär.
Uh.
Nej fy.

Sängen blir det nu.

Vid varje Mvc-besök görs de vanliga rutinkontrollerna
av ditt blodvärde, blodtryck, barnets hjärtfrekvens,
position och tillväxt.
En del kvinnor upplever att de känner sig nedstämda
mot slutet av graviditeten.
Det kan ju bero på en mängd olika saker: oro inför
förlossningen, trötthet pga sömnbrist och längtan efter
att graviditeten ska vara över.
Försök att få tid för dig själv och tala med din
barnmorska på MVC.
En del kvinnor kan ibland uppleva en surrande, nästan
elektrisk, känsla utmed benen och i vaginan.
Det händer när barnets huvud stöter emot nerver i
bäckenbotten när huvudet fixeras.
Vissa drabbas av diarré i slutet av graviditeten. Det kan
bero på en ökning av hormonet prostaglandin som ska
göra att tarmen töms innan förlossningen.
Om inte barnet vänt på sig själv nu kan det bli tal om
sätesbjudning -då barnet föds med baken/benen först.
Om kvinnan har rymligt bäcken kan det gå bra, i annat
fall brukar barnmorskan hjälpa till att vända barnet för
att undvika sätesbjudning.
Man får då vila en stund och sedan kopplar man in CTG
och dropp med livmoderavslappnande medel.
Barnmorskan trycker sedan försiktigt barnet i rätt riktning. Det kan vara smärtsamt för mamman och barnet kan vilja vända tillbaks igen varför vissa sjukhus väljer att göra kejsarsnitt istället.
Nu börjar moderkakan åldras och dess uppdrag att förse ditt barn med näring är snart avslutat.
Då den blir sämre på att överföra näringsämnen så kan det finnas blodklumpar och förkalkade fläckar på dess utsida.

Barnet:
Nu är barnet helt fullgånget och navelsträngen är cirka 50 cm lång.
Barnet är ca 48 cm långt och vikten ungefär 3,2 kg.
Barnet vikt ökar snabbt. Det kan växa med upp till 28 g om dagen.
Om det är en pojke har testiklarna vandrat ner i pungen och om det är en flicka är blygdläpparna fullt utvecklade.
Barnet rörs sig mindre nu, de stora kroppsrörelser du kände tidigare är små stötar från fötter och knän.
Alla inre organ är färdigbildade och i tarmarna finns en grönsvart, klibbig avfallssubstans som kallas barnbeck eller mekonium. Det består av utsöndringar från matsmältningssystemet blandat med lanugohår, gallpigment och celler från tarmväggen. Barnbecket kommer att tömmas ut antingen före eller efter födseln.

Tvillingar:

Nu kanske ni gör en sista ultraljudsundersökning.

Ännu en dag avklarad.
När klockan slår sex känns det som om dagen är slut, antar att det är för att baby slutar då.
Allt blir så mycket roligare när han är hemma. Time flyes lixom.

Vart en riktigt sooft dag idag, sov efter lunch och vaknade vid tre. Sen vart det bara lite tv:tittande och så hörde mamma av sig.
Undrade om jag hade lust att gå över på en fika, så jag hoppade ur morgonrocken (ja det är faktiskt okej, jag är höggravid) hoppade ner i mjukiskläderna och insåg att det börjat snöa igen.
Vackert.
Ännu mera vitt utanför, love love love.
Nåväl packade ner mitt hallonbladste i jackan och började vandra, lyckades knäppa lite kort under "färden" dit (de 200 m tar faktiskt en stund att gå för mig, haha)

Ja klockmässigt då -tro inge annat.
11.34
Då var den här dagen i full gång.
Tjo för de, eller nå.
Tvättmaskinen sa precis "plupp plupp" som det låter när den tvättat klart, så ska väl ta och gå och hänga den. Annars vet jag inte riktigt vad jag ska göra idag.
Funderade ju på en långpromenad, men jag kan inte bestämma mig om jag orkar eller inte. Ska kanske ringa och höra med mamma om hon är hemma och vill följa med -OM jag nu bestämmer mig för att jag orkar (?)
Svårt val.
Skulle egentligen ringa förlossningen idag också och uppdatera ang. min klåda, men funderar på att vänta tills imorgon. För frågar dem mig nu har det väl knappt hjälpt. Liiite då -kanske.
Men känns som att det är påväg åt rätt håll, så därför avvaktar jag nog tills imorgon.
Ja! Det gör jag, då var det bestämt.

Är verkligen inte sugen på att åka dit igen (på tom mage dessutom) och behöva ta nya tester. Dess ständiga tester. Tester. Tester. Tester. -Bläääh!!
Jag är sååå trött på de där blåa korridorerna nu - och då har jag inte ens fött barn än.
Suck.
Ska ju faktiskt dit på måndag också, läkar UL och diskussion ang. igångsättning.
Jag är så kluven så kluven, kan inte bestämma mig allst.
Får se om tappen är påverkad - då skulle jag kunna tänka mig det. Annars väntar jag nog in
de små själarna ett tag till.

Nej hänga tvätt var det.
Hoppas ni har en super duper dag idag -för det har nog jag.
Jag kan andas igen, lugnt och fint, utan en massa stressmoment som påverkar mig.
Jag har släppt allt nu.
Jag har insett att det kommer att hända - En dag. En riktigt vacker dag.
Å vad vi längtar.

37 fulla veckor och 2 fulla dag.


Humör: Alldeles helt okej.
Gjort: Gått upp, fixat lite i "matlådsskåpet" och lagat frukost.
Planer: Ingen aning, kanske en promenad.
Ser på: Top Model.
Lyssnar på:
Läser:
Dricker:
Äter: Snart frukost.

Bästa: Att jag har två små underbara liv i magen.
Sämsta: Klådan (fortfarande kvar tyvärr)
Barnen: Sleeping.
Väder: Klart.

Det enda rätta.

Nu har jag smörjt in i princip hela mig med "Hydrokortison" -Inatt ska jag sova!!
Punkt slut.
Nacken håller dock på att ta livet av mig just nu, kan inte kolla åt vänster alls.
Puh.
Måste ha sovit riktigt illa natten som var, för inte ens varma riskudden eller massage har hjälpt. Vart lite mjukare efter ett varmt bad nyss iaf.
Alltid nått.

Har gjort upp lite planer för helgen nu också, känns bra.
Jag har hittat nästan hela vägen hem -det gick fort ganska fort. Var inte så mycket som krävdes -då jag visste vad problemet var.
Nu tänker jag på annat, känns bra.
Fokus på rätt saker kort sagt.
Så på lördag ska jag och baby ut och äta middag.
Super mysigt.

Nej nu ska jag smaska i mig de här godigheterna.
Ha en fortsatt trevlig kväll favoriterna.

.fortfarande samma dag.
fortfarande samma gamla smärta.
.ta mig framåt.
.suck.
.jag är officiellt down.
.down there.
.vet inte hur jag ska komma upp?
.vet inte vad jag ska göra när jag kommer upp?
.... . . .
.tills dess - nada.
.som vanligt.
.sitta och titta.
.stå och titta.
.ligga och titta.
.tårar.
.fler tårar.
.uttråkade miner.
.kärleksfulla rörelser från magen.
.minnen.
.dagar som går.
.längtan.
.fruktansvärd längtan.
-
.time.
.only time can tell.
.only pain can heal.
.tisdag.
.onsdag.
.torsdag.
.fredag.
.lördag.
.söndag.
.
.6 dagar.
.6 dagar.

.en vecka i taget.

.längtan.
.kärlek.
.bara vi.
.snart är vi dubbla.
.snart är vi i mål.

Hoppsan kerstin.Godmorgon igen.
Somnade precis efter förra inlägget (vid 11) och nu har jag vaknat.
Vart en trevlig tupplur på 3 h.
Tror bestämt att det ringde när jag sov också, har nått minne av att jag vaknade till av hemtelfonen men somnade om igen.

Mår fortfarande riktigt kasst.
Suck.
Nacken är helt åt pipsvängen och kroppen ska jag inte tala om, benen nästan darrar när jag går omkring.
Urk.
Å inga vettiga sammandragningar/förvärkar som kan bli intressanta finns inom räckhåll heller.
Kan det bli tråkigare.
Jag var då en riktig seg rackare.
Undra om det kommer komma några barn allst? Ibland känner man sig som man gjorde i början av graviditeten.. man gick och undrade om det verkligen var så underbart att nått växte därinne?!
Det har jag minsann börjat undra nu igen.

Allvarligt.
Hallå barnen?
Det måste ju vara trångt därinne.
Känner verkligen att den där lätta depressionen många får i slutet av graviditeten är riktigt nära nu. Den när man helt enkelt ger upp, det kommer nog inga barn.
Jag vet att jag inte gått över tiden. Jag är bara i v.37+1
Men tänk själv att från v.30 få höra: -"Nu kan det ju vara dags när som helst"!! från alla möjliga håll.
Jasså, ja jo jo.
Och har stod man 37 veckor senare och inte fasiken är det ett enda tecken på barn på G här heller.
Näe.
Jag kommer verkligen gå lika länge som Annica. Lätt att jag får bli igångsätt i v. 40+
Ja det är ju verkligen tur att man vet att det inte finns en möjlighet att behöva gå över 40 veckor utan igångsättning -det är väl det enda som får en att gå framåt nu.
.....

Åååå.. jag är ju så uttråkad. Hur ska jag kunna gå omkring såhär i 3 veckor till?
Jag pallar faen inte det!!

Ge mig styrka.

12 h kvar.
Sen är det bara att inse att hinnessvepningen inte fungerade storslaget på mig.
Hur den fungerade lär vi dock aldrig få veta, men skulle vara kul om man hade facit i hand om hur länge man skulle gått som gravid utan den.
Nu kommer jag bara veta hur allt gick -med den.

Nåväl natten var hemsk, skulle vara intressant att veta hur många timmar jag egentligen sov (?)
Lär ju inte ska ha vart många.
Puh.
Tror jag kliade sönder hela fötterna också, suck.
Pga riktigt dålig sömn har jag lyckats dra på mig en fruktansvärd smärta i nacken också. Känns som om den ska gå av.
Funderar på att gå och värma på riskudden och lägga mig ner här i soffan och bara ligga.
Tror det skulle göra gott.

Ja idag lär väl bli en sån där dag där jag i princip glider omkring i bara morgonrocken hela dagen.
Mår verkligen riktigt kasst.
Helt slut i kroppen, börjar närma mig 2 veckor utan tillräckligt med sömn för en höggravid kvinna. Och sen nacken på det, kan det bli värre?
Ja jo jo. Men ändå.
Jag hoppas då verkligen att tavegylen kommer börja hjälpa snart, för jag orkar verkligen inte åka till förlossningen igen och ta en massa prover och se dem mest skaka på huvudet och inte förstå hur det inte kan gå över.
Gaah.

Nej vila lite nu, så hörs vi sweets.

 

37 fulla veckor och 1 fulla dag.


Humör: Det är inte på topp om jag säger så. Helt slut.
Gjort: Gått upp och kokat lite nyponsoppa.
Planer: Ingentng, ta det lugnt och hoppas på sammandragningar.
Ser på: Top Model.
Lyssnar på:
Läser:
Dricker:
Äter: Snart är det nyponsoppa. Mm.

Bästa: Att jag har två små underbara liv i magen.
Sämsta: Ingen sömn what so ever inatt.
Barnen:  Ganska lugna därinne.
Väder: Jag tror det typ regnar (?) På snön, what? Evil.

Hade lite tråkigt här mellan alla "sammandragningar" eller vad det nu är för smärta.
Får inte riktigt någon koll på den, antar att det skulle kunna vara nått efter själva hinnessvepningen idag (?)
Jaja, strunt samma.. tråkigt fick jag iaf.
Så jag hojtade till min favorit Guinevere och bad henne om en liten uppfräschning av bilderna här på bloggen.
Vart riktigt nöjd med resultatet.
Men det blir jag ju alltid när hon vart i farten.

Jaha nähä men roligare än såhär verkar ju kvällen inte bli.
Vet inte riktigt hur jag ska få tiden att gå (?)
För av någon konstig anledning är jag inte sådär trött i kroppen som jag brukar vara vid den här tiden.. Nu brukar jag ju krypa ner i sängen och däcka på två röda.
Men idag går det inte, trots att jag dubblat dosen av tavegylen.
Skumt.
Skulle tro att jag innerst inne i kroppen går och tänker: "kanske kan det hela starta inatt."
Klart jag går och hoppas lite på de.
Men samtidigt vet jag att jag inte borde göra det, för imorgon bitti när jag vaknar och mår precis likadant som alla andra dagar kommer jag och bli besviken och lite deppig.
Suck.
Men ja, det går inte att göra nått åt.
Så är det ju när man vill någonting så innerligt, det går ju aldrig att riktigt få det "ur sig".
Hur man en beter sig.

Ska iaf göra ett försök att titta lite på nå tråkigt på tv så kommer kanske John Blund och knackar mig på axeln iaf.
Wish me luck.

Har fortfarande lite mer sammandragningar än vanligt.
Till och från kommer dem, känns väl lite mer än vanligt -men inget storslaget än. Men man känner hela tiden att det är lite molnande värk där.
Det känns på nå vis ända ner i fötterna ibland, lite skumt. Värken går även ibland bak i ryggen.

Mm..
Kom igen nu!
Skulle ju vara så spännande om det kunde "sätta igång" lite nu.
Men om jag ska vara ärlig så förväntar jag mig faktiskt i princip ingenting, jag tror inte detta kommer sätta igång min förlossning.
Tyvärr.
Så det dröjer nog ett tag till innan vi får snoosa bebisar ..

Imorse när klockan ringde hade jag inte höga förväntningar på dagen, men satt mig ändå i bilen och lämnade de fina snöiga omgivningarna runt om mig och åkte in till ett slaskigt och grått Västerås.
Gick in genom dörrarna på avdelning 33, ringde på klockan och fick komma in.
Jag hann knappt presentera mig, utan var numera känd som:
"hon med klåda -som väntar tvillingar"
Inte så konstigt efter mina täta besök -Fre, Sön, och Mån.
Fick Ctg (som vanligt) och så tog dem blodtryck och kollade pulsen.
Allt såg så bra ut och dem tycker vi har riktigt bra pli på våra två små barn därinne i magen, jag kan bara hålla med.
Får väl se hur länge det håller i sig, hehe.
Nåväl sen fick vi träffa en doktor, denna gång dock en vettig doktor som frågade och lyssnade och frågade igen. Bad om ursäkt för att jag än en gång skulle behöva förklara alltihoppa och faktiskt tittade på "utslagen" på kroppen.
Sen informerade hon om olika metoder man kunde ta till just nu och la upp en plan.
Känns skönt att veta vad som händer OM detta nu inte fungerar allst.
Äntligen en förlossningsläkare som vet hur man ska behandla en patient.
Thank lord.

Sen fick jag göra en hinnessvepning. Hon varnade mig för att det skulle göra ont, det gjorde det.
Förbannat jävla (ursäkta) ont för att vara exakt.
När det var klart så skrev hon ner namnet på en salva jag kunde använda samt ökade min dos av tavegyl.
Jag fick tydligen äta upp till 6 / dag.
Nu ska vi vänta ca 2 dagar och se om förlossningen kanske till och med startar, och om klådan kanske ger med sig lite iaf.
Den kommer ju inte försvinna, men bara man inte kliar sönder sig och får någon form av riktig sömn är vi nöjda.
Känns iaf bra att vi har en plan för det hela nu -om det nu inte skulle fungera.
Halleluliah för vettiga läkare.

Så nu håller vi alla tummarna att mina sammandragningar jag fått efter hinnesvepningen håller i sig så vi snart får träffa bebisarna.
Gör dem inte det är de ju inte hela värden -bara klådan försvinner lite. Och med dubbel dos av tavegyl och lite salva tror jag nog på det här.
Skulle ju vara skönt att inte behöva åka upp till förlossningen om 2 dagar igen och ta nya prover.
Nej nu vill jag verkligen våndas av smärtor nästa gång jag trycker på ringklockan utanför avdelning 33.

Det är jag väl värd.
Det tycker iaf jag.

37 fulla veckor och 0 fulla dag.


Humör: Ganska glad faktikt, pga morgonens äventyr.
Gjort: Vart på förlossningen. (Berättar mer sen)
Planer: Ligga här och hoppas på att det "händer" nått därinne.
Ser på: Rachel Ray.
Lyssnar på:
Läser:
Dricker: Cola.
Äter: En sån där chokladtomte ni vet, super smarr.

Bästa: Morgonen på förlossningen!!!
Sämsta: Inga bebisar än =(
Barnen:  Sådär halvt om halvt lugna.
Väder: Alldeles vitt utanför fönstret, men i stan var det bara blask. Ursch.
Tur att man bor på landet =)

Tack Linda Rosing jag kände igen mig i allihoppa.
Haha.

Älsklingen är ju det underbaraste, kramade min fot som han håller på å masserar å sa:
"Du är så fiiin. Och du beter dig precis på det sättet jag vill att du ska göra när du är gravid med mina barn."

Naaw.
Kärlek.
Nu ska jag och sammandragningarna/förvärkarna strax äta chokladmousse och bli ännu tjockare.
Mmm..
Hoppas jag får någorlunda med sömn inatt, så jag inte är så förbannat grinig imorgon när vi ska vara på förlossningen. Känner redan att jag är "irriterad" på hela situationen
 - Så dåligt med sömn på de vore nog ingen bra ide´.
Wish me luck.

Vad är det för fel .....
Suck.
Jag vet inte ens vart jag ska börja..
Var ju på förlossningen i fredags och fick tavegyl utskrivet, det hjälpte väl lite sådär men läkaren som skrev ut det åt mig var noga med att poängtera att om klådan inte försvann skulle vi höra av oss igen -i god tid.
Imorse insåg jag att det bara var att ta upp telefonen och ringa förlossningen igen och berätta om mitt problem.
Jag fick prata med en Bm som sa åt mig att komma in idag, för att ta de proverna dem inte tyckte vi behövdes ta i fredags.
När vi väl kom in fick vi göra samma sak som i fredags minus att ta de nya proverna, UL, klämma mage, kissa i mugg och prata med en vettig-läkare.
Vi fick alltså göra en Ctg i 30 min igen, å ja bebisarna mår så bra så.
Dom bara kluckar runt därinne, de små änglarna.

Sen byttes Bm ut mot en "läkare" hon sa väl i princip ingenting som lät som om det skulle komma från en läkares mun.
..
I vilket fall som helst ska vi till förlossningen imorgon kl: 10.00 igen och ta de där förbaskade proverna samt ha ett "samtal" ang vad man annars kan göra åt saken!
För hon ville inte ta nå prover idag pga att barnmorskorna och undersköterskorna inte klarade av att "ta hand" om provresultaten under natten.
Suck.
Inte någon som kunde sagt det till mig på telefonen idag?
Nej det ska man åka 6 mil fram och tillbaka för att få höra.
Jag blir så trött.
Hade ju hellre suttit hemma och väntat på att få en "telefontid" med en läkare, så hade dem kunnat förklara läget och bett mig komma imorgon.

Imorgon ska det iaf diskuteras.
Och jag ska minsann försöka att inte vara sådär "för-snäll" som jag blir när jag är där. Utan säga att det här funkar inte -styr upp det.
För annars verkar det ju inte hända någonting.
Även fast jag våndas i smärtor hemma så blir mitt svar när dem frågar mig hur jag mår: "Okej."
Jag fattar inte.
Jag vill helt enkelt inte vara till besvär.
Låter säkert konstigt, men jag är verkligen så.


Nej nu ska jag fortsätta vara sur över att vi var tvugna att åka in dit idag för ingenting.
Jag har till och med köpt julmust och "Sour Winegums" -så grinig var jag när vi åkte från förlossningen.
Ska ta ett bad strax för jag är alldeles frossig och har en massa sammandragningar nu, kunde dem inte ha kommit när man låg där med värk-mätaren.
Näe.. dem ska komma nu.
När man sitter här hemma. Haha. Ja, kroppen är rolig.

För övrigt har jag fått nästan en gul färg mellan fingrarna där vissa av kliattackerna brukar tillta.
Så håller väl på å får gulsot nu också ska ni se.
Ska bli jäkligt spännande att se vad som görs åt det imorgon då.

Jag funderar på att kort sagt lösenordskydda min blogg.
Jag vet egentligen inte hur jag tänker, men känner att när vi snart har dem små och jag givetvis kommer vilja lägga ut tusentals bilder på dem etc så skulle det på nå vis kännas bättre.

Jag har inte bestämt mig än.
Men med flera hundratals läsare om dagen började den tanken iaf gnaga i mig.
Vill man ha lösenordet får man skriva en kommentar om vem man är och så nu innan.
Inte så komplicerat dårå.


Det vore ju samtidigt så tråkigt att lösenordsskydda den. Kanske jag kommer på nå annat.
Jag är ju ganska kreaktiv. Haha.
Funderar starkt på att föda barn inatt iaf, men jag vet inte ..känns som bara Jesper är på min sida. Våra kära barn verkar onekligen ha en helt annan plan.
Någon som vet hur man kan övertala dem?

Ärsch nu fick jag mitt is begär också.
Suck.
Lär styra.

---

Update.
Jag verkar ju ha världens underbaraste läsare.
Dock är det ju bara ett 50 tal som svarat emot de 250 som onekligen läser.
Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra. Men det löser sig nog =)

Det vart en riktigt fixa och trixa dag för mig idag.
Härligt.
Sitter vid min underbara laptop nu, inte babys -min med all min underbara musik. Som självfallet har spelats non stop sen jag styrde upp den idag.
Känns bra.
Garderoberna i spelrummet är numera också "som jag vill ha dem" innan var det mest två garderober som bara stod där, halv tomma med tomma ikea kassar i (?)
Why?
Oh jag vet inte. Kan bli så när man har MASSOR med plats -helt plötsligt.
Så jäkla skönt att ha en garderob för handdukar (som inte är proppfull) å en till sängkläder, lakan etc (som heller inte är proppad) och sen en med extra täcken, kuddar, filtar etc (sooooom ...heller inte är full)
Å inte nog med det har man garderober i barnens rum och i vårat sovrum. Me likie.
För att inte tala om garaget, förrådet och källaren.
Oh tro mig det är en dröm för en pedant att flytta till hus från lägenhet. Haha.

Nåväl tvättat har jag minsann hunnit med också, och håller på att byta sängkläder nu. Barnens täcken och sovpåsar är ruskade och än en gång uppfreschade.
Perfekt.
Funderar på att styra lite lunch nu.
Soppa är jag riktigt sugen på. Det blir det, kantarell och champinjon soppa -med massa extra champinjoner i så klart.
Smarr.
Nu borde ju snart min baby komma hem från jobbet också. Woho.

Nej nu kurrar det faktiskt i maggen.
Adios.

Jag sov som en prinsessa.
Somnade vid elva och märkte knappt när baby kröp ner brevd mig ca 2 h senare.
Var upp och kissade en endaste gång, kände jag nästan lika starka förvärkar som natten innan men var alldeles för trött för att ens orka bli glad.
Somnade om och upp igen och kissade när babys klocka ringde.
Samma sak då, förvärkar men inga problem att somna om. Så vaknade jag nyss, tycker dem har gått ner ett snäpp nu och liknar mer sammandragningar bara.
Men jag orkar snart inte bry mig -vilket nog är det som är bäst. För med en stressad kropp kommer det väl aldrig nå små har jag insett.
Lika bra å bara "let it go" då kommer dem väl. Pang bom bara.

Snart har jag iaf gått 37 fulla veckor.
My good.
259 dagar.
Det är riktigt BRA för en tvillinggravid ska ni veta. Jag rockar på att vänta barn. Haha.
Då betyder det ju även ca 1 vecka kvar till prat med doktorn också ang eventuell igångsättning. Vi får väl se vad som händer helt enkelt.
Är ju egentligen inte sugen på att bli igångsatt men samtidigt ..
Puh.
Hoppas jag får innan kort sagt, alla tror ju det. Å jag, jag hoppas det innerligt. Hihi.

Oh well frågan är väl kanske vad man ska göra idag?!
Jag ska nog tvätta lite handdukar, vädra täckena i de smås sängar och byta sängkläder i våran.
Thats it.
Sen har man ju hela kvällen till nå mycket trevligare - Nämligen bara att göra ingentng. Någonting som tydligen ska vara ganska viktigt att göra såhär "innan" man får barn.

36 fulla veckor och 5 fulla dag.


Humör: Gudomligt efter den här nattens sömn.
Gjort: Bara vaknat och druckit lite vatten.
Planer: Tvätta lite handdukar, sängkläder etc.
Ser på:
Lyssnar på: Kari Rueslatten -Fishing.
Läser:
Dricker:
Äter: Snaaart frukost.

Bästa: Sömnen och sammandragningarna så klart.
Sämsta: Inga bebisar än =(
Barnen:  Halv lugna.
Väder: Helt okej.

Förmiddagen spenderades ju som sagt på förlossningen.
Låg med CTG i ca 30-45 min och bebisarna härjade på som vanligt.
Hade det inte vart för att ryggen höll på att gå av hade jag lätt kunnat somna därinne i förlossningssalen till ljudet av våra barns små bultande hjärtan.
Mys.
Efter det klämdes det ganska vilt på magen av en barnmorska -vilket har resulterat i fett jäkla mycket sammandragningar/förvärkar under hela dagen.
Pain.
Sen fick jag träffa en läkare och en underläkare, dem utförde ett ultraljud och skulle självklart även dem klämma på magen.
Ajj.
Pust och stön.
Nåväl, såg väl max en fot eller nått under ultraljudet, haha. Nu är det verkligen i princip omöjligt att fatta någonting av "bilden" man ser.
Sen mätte dem flödet i navelsträngen - och allt var så bra så.
Lika skönt att höra dem säga det varje gång.
Våra små barn.
Fick tavegyl utskrivet så ska ta dem innan måltid nu. 1-2 tabletter/dag och förhoppningsvis så ska dem ta bort min klåda.
Det hoppas jag verkligen på.
Klarar nog inte av en 3e natt -utan sömn.

Om tabletterna inte hjälper eller klådan sprider sig skulle jag omedelbart höra av mig till förlossningen igen.
Men det får vi ju verkligen hålla tummarna för att det inte händer.
Vet inte om det är sömnen jag inte fått på x-antal dagar eller tavegyl-tabletterna, i vilket fall som helst har jag då svårt att hålla mina ögon öppna nu och klockan har inte ens slagit nio.
Nu ligger vi i soffan och kollar på idol och jag ska strax be om lite massage av bästa baby, köpt hem lite fredags snask och alkoholfri öl också. Får väl se om orken hittar tillbaka till min kropp så kanske man kan njuta av nått sånt också.

V får väl se om sammandragningarna/förvärkarna håller i sig ikväll, det hoppas jag stenhårt på.
Hade riktigt ont natten nu som var, då kände man verkligen att det går framåt.
Underbart.
Dem kan gärna bli lite värre också så nästa gång vi sätter våran fot på förlossningen är det inte för en bokad tid -utan för att föda barn!

Pratade nyligen med förlossningen efter att Jenny-vännen sagt åt mig att jag nog borde ringa dit pga min fruktansvärda klåda på fötterna och händerna, det kunde tydligen vara någonting med leverpåverkan.
Personligen förstår jag inte så mycket.
Men vi ska infinn oss där imorgon bitti 08.30 för att träffa en barnmorska och en doktor och genomföra diverse tester.
Hoppas verkligen att alla levervärden ser bra ut.
Ursch, man blir ju alltid så orolig, men ja känns skönt att få det uppkollat iaf.

Tack Jenny för att du fick mig att ringa.


Nu ska jag och bebisarna i magen vila lite och kolla på tv.
Funderar på att önska mig lite färdig mat hem idag. Sen blir det nog bara till att mysa med baby och hoppas på det bästa inför imorgon.

Jag somnade.
Ja det gjorde jag.
Sov från strax efter 11 till 13.30
Skönaste.
Hade nämligen en skum natt inatt, somnade som vanligt och sov fram tills någon gång när jag var upp och kissade sen somnade jag om, vaknade och upp och kissade SEN när jag skulle somna om -Omöjligt.
Jag låg och vände och vred mig samt panik kliade mig på fötterna (?)
Sedan började även händerna klia.
Rabies?
Allvarligt.
Jag låg och kliade i någon timme -hysteriskt.
Helt sjukt.
Jag fick sådär i förrgår kväll också, alltså samma dag som jag tog min första långpromenad.
Tror det måste ha någonting med blodcirkulationen att göra, för nu har jag fått så båda dagarna jag vart ute och traskat.
Ska det fortsätta å rabiesklia slutar jag fan gå ut och gå.
Det är liksom inte så lätt för en flodko att ligga och klia sig på fötterna i 2 h om nätterna.
Fast jag tror jag ska gå ut och gå lite idag också, nu efter maten. Får väl se om rabiesen håller i sig, då slutar jag!!

Känner mig fortfarande lite annorlunda nere i maggen, lite menssmärtor som kommer och går.
Men inte lixom stannar till tillräckligt länge.
Typiskt.
Men antar attd det hela går framåt iaf.
Förut hade jag ju bara sammandragningar i princip -starka och svaga. Men nu har jag ju dessa andra  smärtor som "menssmärtor" vilket tydligen ska vara ett steg i rätt riktning.
Tycker dem blir värre när jag vart och kissat (?)
Sen har jag helt plötsligt börjat svettas som en gris också, när jag sover. Vad är de?
Trodde först att det var den "plastade froten" men insåg alldeles nyss att jag var i princip lika svettig nu när jag vaknade i soffan. Skumt.
Någon gravid prick som känner igen sig?
Jaja.
Give me lite real pain nu.
..
För jag vill ha barn - Nu, gärna igår.
Suck.
Nu vaknade de små också, nu ligger dem och sparkar ikapp därinne -tror dem håller med mig om att dem vill ut.
Hihi.
Or not, dem verkar trivas därinne.
Kan väl inte klandra dem. Verkar vara en lugn och trivsam miljö därinne. Dock kan man ju tycka att dem borde tycka att bostadsytan därinne borjar bli lite tight?
Men näe, de verkar ju gilla att ligga i princip på varandra. Kommer nog märkas när dem kommer ut också.
Vi får väl se.

36 fulla veckor och 3 fulla dag.


Humör: Uttråkad.
Gjort: Frukost.
Planer: Kanske ut en promenad, annars inte ett dyft.
Ser på: Top Model.
Lyssnar på:
Läser:
Dricker: Oboy dagen till ära.
Äter: Smörgåsar med ost och tomat.

Bästa: Att jag fortfarande känner mig lite skum i maggen.
Sämsta: Att jag vet att det inte kommer hända nått ..än!!
Barnen:  Sover med rumporna upp.
Väder: Mulet.

Tycker mig känna en märklig feeling i magen.
Vet inte vad det är.
Men det får gärna fortgå.

Ska strax färga håret och krypa ner i ett varmt bad, ögonbrynen måste minsann också plockas.
Sen hoppas jag att middagen serveras. Jag är sugen på nått läskigt gott -vet bara inte vad det skulle vara.
Lär ta mig en titt in i kylen/frysen innan baby kommer hem så jag hinner fundera ut nå smarre att önska mig.
Hihi.

Får se vad man ska göra sen då, ingenting skulle jag tro.
Lär väl bli en sån där vanlig slapp / längta efter bebisarna kväll.

Hemma igen nu då efter dagens "utsvävning"
Har lite sammandragningar nu, och hoppas väl på att dem inte försvinner utan snarare blir så starka att jag vill försvinna från jordens yta.
Men vi får väl se.
Kommer väl inte hända.
Vi kommer nog inte få nå barn, jag tror jag är skengravid.
Förlåt alla ni starka höggravida tjejer/kvinnor därute som gått över tiden, här sitter jag och klagar och befinner mig i v.36+2
Ni får väl försöka tänka på att det är två i min mage, kanske man kan få gnälla lite mer (?)
Eller?
Hur som så klagar jag och det tänker jag fortsätta göra.
För den här graviditeten har vart riktigt jobbig för min redan innan trasiga rygg, puh. Kan knappt fatta att jag vart sjukskriven nu i 26 veckor -Hur insane är inte det?!
Hur har jag fått tiden att gå?
Och ändå på nått vis känns det som om tiden flygit förbi. Och jag vet att jag kommer sakna magen sen när den är borta.
Kanske inte på en gång, men i sinom tid.
Garanterat.
Sen att man känner sig elak mot de små när man bara vill att dem ska komma ut, det är en sak de å.
Suck.
För det gör man verkligen.
Men samtidigt så har jag ju nått genomsnittslängden nu, så det är faktiskt okej.
Så det så.

Nej, ska lägga mig ner och vila lite nu känner att jag börjar bli riktigt grinig.
Sen får vi väl se vad som händer.
Jag vet iaf vad jag hoppas på.

UGGs.

36 fulla veckor och 2 fulla dag.


Humör: Helt okej.
Gjort: Sorterat och slängt diverse "gravid" tidningar.
Planer: 50% chans att det blir promenad idag igen.
Ser på: Oprah.
Lyssnar på:
Läser:
Dricker:
Äter: Fil, banan och russin.

Bästa: Att jag haft lite sammandragningar under natten.
Sämsta: Inget verkar hända än.
Barnen:  Halv lugna.
Väder: Mulet.

Dagen har flytit på ganska bra - Förutom den eviga längtan av bebisar som inte kan försvinna.
Efter frukost så slappade jag lite här hemma innan jag bestämde mig för att verkligen slå slag i saken och bege mig ut på en lågpromenad.
Dock fanns ju Ipoden i bilen så det fick bli telefonen och rix fm. Men lika bra gick ju det.

Var så skönt att äntligen vara ute och "röra" på sig.
Har ju verkligen under 25 veckors tid hela tiden vart tvungen att tänka på "vad jag gör" på ett sådant sätt att mitt eget liv faktiskt helt enkelt skjutits åt sidan.
Nu när jag äntligen fått beskedet att det är helt okej för de små i magen att titta ut, så känner jag att jag vågar "börja leva" lite igen. I den mån det går då.
Man är ju inte riktigt människa än -men det kommer en tid till det också.
Promenaden gick bra, sakta men säkert kort sagt.
Var ute och gick i 1 h, fick lite starka sammandragningar i början av promenaden men jag fortsatte att gå och dem gick över ganska fort, har inte känt av dem nå mer nu efter promenaden heller.

Men gud vad skönt det var med frisk luft, sådär på riktigt.
Var alldeles rosenröd om kinderna när jag kom in, och magen började kurra alldeles lagom när jag klev in på våran tomt igen.
Vart lövbiff och pommes -resterna från igår. Riktigt gott.
Efter det vart det lite tv sen slocknade jag på soffan och vaknade runt 17.00 igen. Så då var den här dagen också förbrukad då.
Starkt jobbat.
En dag närmare vårat mål.

Ikväll blir de mys med en massa frukt och "bubbelvatten" troligvis ett skönt bad också.
Sen kan man ju alltid hoppas att lite värkar kan starta också. Hu hum!!

Åter igen gryr dagen vid din bleka skuldra
genom frostigt glas syns solen som en huldra
ditt hår, det flyter över hela kudden

Och om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där
jag aldrig ger dig
men du, jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

Vårgardinen böljar svagt där solen strömmar
och långt bakom ditt öga svinner nattens drömmar
du drömmer om något fint
jag ser du småler

Och om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där
jag aldrig ger dig
men du, jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

Utanför vårt fönster hör vi markens sånger
och som ett rastlöst barn om våren
dagen kommer
jag tror vi flyr rakt in i solen

Och om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där
jag aldrig ger dig
men du, jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag

jag ger dig allt jag har
kvar

36 fulla veckor och 1 full dagar.


Humör: Sådär, ganska trött.
Gjort: Precis vaknat.
Planer: En långpromenad står på schemat idag.
Ser på: Nyhetsmorgon.
Lyssnar på: Ja reporten på nyhetsmorgon.
Läser: Inget.
Dricker: Ska strax ta mig lite saftsoppa.
Äter: Alldeles strax blir det frukost.

Bästa: Att bebisarna får komma när som helst.
Sämsta: Inga förvärkar än.
Barnen:  Lugnt, dem verkar sova därinne.
Väder: Mulet, risk för regn.

Awww..
Den ger mig verkligen tårar i ögonen.

Då var väl den här trista dagen snart slut då, kvällen kvar -men den är ändå bara mys. För den får man spendera med baby.
Egentid.
Bara vi.
Inte mycket sån kvar nu.
Nu tänker man verkligen på de små stunderna man får spendera alldeles ensamma - Fast det är många så ängnar man dem alla en liten tanke när man sitter där.
För snart är det inte bara vi längre, som vi längtar efter det.
Såklart.
Åh ska bli så mysigt att få träffa bebisarna.
Våra bebisar.
Längtar.

Nu har jag iaf städat hela huset. 150 kvm.
Puh.
Vill ju inte be baby om det när han kommer hem efter att ha jobbat en hel dag.
Stackarn.
Nej sån e jag verkligen inte.
Han skulle minsann åka och handla efter jobbet.
Sweetie.
Men jag funderar då på om jag inte vill följa med. Skulle verkligen vilja komma ut.
Luft -frisk luft skulle inte vara helt fel.
Måste nog allt ringa honom alldeles strax när han slutar och säga pick me up, pick me up!!

Mami och lillebror var har en sväng idag också.
Tack för det besöket.
Behövde träffa lite folk, är verkligen inte kul att bara sitta hemma ensam, men samtidigt så orkar man ju inte träffa folk heller.
Tur att man har förstående vänner.
Sen ska ni få komma hit och titta på de små. Längtar!  =)

Nu ska jag minsann lägga mig ner i soffan och slappa en stund innan jag blir upphämtad inför handlingen.
Hoppas ni har en trevlig kväll.

Kroppen:
Livmodern sjunker nu något och ger mer plats
åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på
urinblåsan bli starkare och man måste kanske
kissa oftare.
Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i
bäckeningången. Hos omföderskor är det vanligt att
huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.
Nu är det vanligt att känna förvärkar. Livmodern blir
hård i ungefär 30 sekunder och sedan slappnar
den av.
Dessa sammandragningar ska inte göra ont.
Ofta stiger nu känslan av spänning och förväntan ju
närmare förlossningen du kommer.

Barnet:
Barnet är ca 47 cm långt och vikten ungefär 3 kg  ( Våra små väger: 2231 & 2408 gram )
Nu betraktas barnet som fullgånget och är redo för sin resa till livet utanför livmodern.
Om barnet ligger med stjärten eller fötterna först så erbjuds du kanske en yttre vändning nu. Det vill säga en läkare försöker genom mild massage att vända barnet så huvudet ligger nedåt mot bäckenöppningen.
Får du värkar i denna vecka försöker man inte hindra förlossningen från att komma igång. Det finns forskning som tyder på att barnet själv producerar hormoner vilket signalerar att det är för trångt och det leder till start av värkar.
Under graviditetens större del har barnet förlitat sig på dig för att slippa infektioner, men under tiden har barnet också byggt upp sitt eget immunsystem. Efter födseln fortsätter detta att utvecklas och stärks även genom amning.
Den första mjölken som kommer ur dina bröst kallas råmjölk och är rik på näring och antikroppar.
Den egentliga modersmjölken kommer igång två - tre dygn efter förlossningen med hjälp av barnets aktiva sugande på brösten. Mjölken är näringsmässigt väl sammansatt, ger ett bra skydd mot infektioner och stärker barnets immunförsvar.
Barnet brukar nu träna sig på att andas men eftersom att det varken har luft i eller utanför lungorna, resulterar detta ofta i fostervatten i strupen med hicka som följd. Detta är helt normalt och inget att oroa sig för.
Bebisens koordination är så pass utvecklad nu att den kan gripa saker med fingrarna och om man skulle lysa med en stark lampa mot magen kan det hända att den vänder sig mot ljuset.
Bebisen samlar också näring i organen för att klara eventuella påfrestningar vid förlossningen.

Tvillingar:
Om du väntar tvillingar kan det bli dags att föda nu. 36 - 37 veckor är genomsnittslängden för en tvillinggraviditet.

Nyvaket var de här.
Vaknade av att de spöregnade (what, var är min vinter?) gick på toa men somnade om igen. Sen vaknade jag någon timma senare, skyblöt.
Jag hade tydligen svettats bort mitt illamående iaf (?) Haha.
Det var full rulle i magen och jag var kissnödig -igen! Så klart.

Nu har jag fått i mig mat iaf. Smarr.
Mår ganska bra nu, bara lite trött och "värkig".

Nu ska jag nog kolla på de desperata husfruarna.
De blir nog fint.
Hoppas de små sammandragningarna/förvärkarna jag har håller i sig.
Iiiiiiih.

Nu är jag sur.
Fett sur.
Jag mår illa -som sören.
Uh.
Får typ springa på toa titt som tätt för att jag tror att jag ska spy, men det händer ingenting.
Än så länge.
OMG kort sagt.
Åh.

Kul att må såhär -igen!!
Påminner ju verkligen om de första veckorna i ens graviditet.
Suck.
Försökt få i mig nått "tuggbart" men ja näe fy, det säger stopp. Ett äpple fick jag iaf i mig -det var iaf friskt och gott.
Men åå.
Jag är verkligen sur - På riktigt sur!!!
Hade precis klätt på mig för jag tänkte följa med mami till Sala och bara springa in på apoteket och köpa prematurblöjor, men det blir det ju inte snack om.
Surt.
Jag som ville komma ut och få lite luft.
Nu blir det soffan. Rakt av.
Kanske till och med toagolvet.
Åååh.
Illamående är ju verkligen bland det värsta också.
Det är ju helt, åh.

Jaha.
Nu fick jag stans sammandragningar också.
Ja men bring it on.
Kul när man mår illa. Verkligen.
Kanske blir bättre om man lägger sig ner iaf.
Ska göra ett försök, men fan (ursäkta) vad sur jag är.
Gaaah.

Då traskade man in i v.37 nu då.
Fy fan (ursäkta)
Jag är ju ganska bra på att vara gravid. Haha.
Då ligger jag ju då exakt i mitten av "genomsnittet för tvillinggravida" nu då. Det är nämligen så att vi tvillinggravida föder i genomsnitt mellan v.36 och v.37
Se där.
Då så bebisarna - Come on out !!!!
Näe, är väl alltid bra om dem vill behaga att stanna därinne till v.38 - Den veckan är ju lixom den ultimata på nå vis.
The week.
Haha.
Så ja hela nästa vecka skulle jag ju egentligen bli som gladast om dem behagade att titta fram.
Men när den veckan är slut då ni.. på måndagen efter ska jag nämligen på UL igen med läkaren (då har jag gått 38 fulla veckor) och då blir det ju snack om eventuell igångsättning.
..
Hmm.. skulle vara så bra om dem ville komma utan det.
Men ja, hellre det då, än att vänta.

För nu är det verkligen en "nära döden upplevelse" det här - Pain pain pain.
Huvva.
Man vill ju knappt lämna huset, men jag är samtidigt sååå less på att bara sitta härhemma och uggla ensam hela dagarna.
Tycker mest synd om baby om jag ska vara helt ärlig - Man är ju inte så rolig att umgås med. Fast man försöker. Se är man grinig och ful och jävlig också.
Till på köpet.
Suck.
Stackarn!!
Ja att en graviditet kan sätta förhållandet på prov - det kan jag faktiskt förstå.
Men några "sånna" problem vart det ju inte för oss, känns bra. Det är vi - Äkta.
På alla sätt och vis.
Å tänk att vi snart är en familj.
Wow.
Vad jag längtar.

Om man kollar på värk fronten så la sig ju allt igår (skit) efter mitt varma bad.
Smärtan avtog och jag kunde sova skönt hela natten, om man bortser från alla kisspauserna. Vaknade imorse och hade lite halvt om halvt ont, bokade av sjukgymnasten -samt tiden nästa vecka.
Hon förstod och önskade mig lycka till nu.
Så ja, då satt man här.
I väntans tider.
Ensam, trött och nästan helt utan några sammandragningar/förvärkar.
Trist.
Kan de inte bara komma nu så man kan få börja klocka dem och förstå att snart så är
"det dags"
Men det verkar vara som jag sa från början - Att jag kommer då fasiken inte få nå barn förräns runt v.38
Man känner faktiskt sin kropp ganska bra.

Nu ska jag plocka undan min frukost och vila lite tror jag, sen ska jag ringa mami och kolla vad hon har för planer idag.
Skulle vilja komma ut en lugn kortis -kanske en fika på stan? Max. Haha.
Men sen åka raka vägen hem och bums ner i säng och sova.
Ja, det är nog mina planer för dagen, och se Desperate Housewives också. Så klart.

Mina tuttar har för övrigt börjat läcka mjölk igen.
Suck och stön.
Jag som faktiskt hade ett uppehåll på flera veckor nu, men nej. Då var det helvetet tillbaka också.
Kul.
Jaja, känns iaf bra på ett sätt -då känns det som att man vet man att det finns resurser därinne.

Inte mycket som händer här.
Same same -but different.
Vart lite bättre efter ett varmt avslappnande bad jag nyligen tog.
Super skönt.
Värken har dock spridit sig lite mer bakåt mot ryggslutet också. Aj aj.
Ja man undrar ju vart det här kommer leda -troligvis framåt iaf. Men i vilket tempo (?)
Känns iaf skönt att man känner att kroppen jobbar.

Troligvis har jag väl en bit kvar -en lång bit.
Men ja, jag ser iag ljuset i tunneln. Och helt ärligt hoppas jag på att det verkligen snart sätter igång.
Ja only time can tell.

Nu blir dem bara värre.
Värre och värre och värre.
Ni ska bara veta vad jag hoppas på.
Vågar knappt tänka tanken -men tänk OM dem inte slutar?!
Åh ja!

Är fortfarande precis som mina vanliga sammandragningar/förvärkar, men dem kommer oftare nu.
Tätare och tätare.
My good vad angry jag kommer bli om dem försvinner.
Hehe, näe.. men lite besviken iaf.
Det får så gärna starta nu.
36 fulla veckor.
Helt gat damn jääääkla okej för en tvillinggravid ska ni veta!!
Oh nu börjar det verkligen bli mer "menssmärtor" av hela smärtan.
Åh snälla fortsätt.

..

Dagen flyter ju på ganska bra trots att man mår som en överkörd.. ja vad som  helst.
Allt som är överkört lär väl må i princip likdant.
Vilat mest hela dagen, kollat på en fruktansvärt dålig film, samt somnat till en annan.
Fick i mig lite mat tidigare iaf, så känner att man fått lite mer kraft i kroppen.
Tack för den.
Syster Madeleine kom förbi här nyss och snackade lite skit, vi pratar ju mest barn nuför tiden när vi båda går i väntans tider.
Trevligt värre.

Hon skulle över och fira sin far (min bonuspappa) alla skulle nämligen samlas hos bonus farmor och farfar idag och fika. Men jag kände att det fanns inte en möjlighet att min kropp skulle orka detta -så vi ska troligvis gå över till mamma lite senare och säga grattis grattis där istället.
Kändes lite mer som min stil just nu.
..

Ursch är alldeles öm i hela nederdelen av magen.
Suck.
Gör tillochmed ont när jag sitter upp vanligt.
Blä..
Ska styra ett varmt bad sen tänkte jag, brukar kännas lite bättre då.
Men det kommer väl en dag när det inte hjälper - Den dagen längtar jag efter.

Tadam!!
Detta låg i paketet till Jenny & Teds två små socker söta bebisar.


Igår var alltså en ganska busy dag må jag säga.
Jag och Jesper åkte hemifrån vid tio tiden, sen sprang vi lite på stan åt lunch och begav oss till Surahammar, å firade farsdag -lite i förskott sådär.
Jesper tog lite läckra bilder jag nästan bara måste slänga upp, å jag lyckades fånga honom på bild när han lekte "brandsoldat" med pappas silver-hjälm.


Syns det att vi är syskon på sista bilden eller? -"Syskonen titta åt vänster" =)

Ja sen bar det av till Västerås, hem till Jenny Ted och alla barnen, Leo var som vanligt ett riktigt litet charmtroll och de andra två smååå -var de mest socker söta jag någonsin skådat!
Himmel.
Ja nu längtar man verkligen efter att våra små ska komma till världen.
Tror det var det enda vi pratade om när vi kommit hem, hihi. Ja längtan är enorm.
Var iaf en riktigt trevlig kväll, å smaskens med tacos i magen. Tackar!!

När vi kom hem efter ett stopp på Statoil (Jag fick ett enormt behov av "Tutti Frutti" helt plötsligt) så la vi oss i soffan och kollade på Beck, jag tog mig 2 stora glas med vatten och runda slängar 22 is bitar och knaprade varvat med min Tutti Frutti-påse och Jesper körde på lite ostbågar han.
Vart en mysigt avslut på kvällen, vid tolv var jag dock så trött att jag knappt kunde stå och fick dryga sammandragningar/förvärkar.
Så jag värmde på kudden, la den långt ner på magen och måste ha somnat på två röda. Märkte inte ens när baby kom och la sig.
Och hör och häpna -Jag sov hela natten!!!!!
Utmattad -Nähä?!
Inte upp och kissa en enda gång, och tro mig det har inte hänt sen jag var i v.9-10 kanske.
Vilket betyder - runt 26 veckor sedan!! My good.
När jag väl vaknade och gick upp och var i vardagsrummet såg jag nämligen att det var ljust (?) ute och att altanbelysningen var släckt (den slocknar runt 06-07 tiden på morgonen) då förstod jag att det var nå skumt och kollade på klockan.
07.00
Ja jag kunde knappt fatta det.
Haha.
Sen gick jag och la mig och sov till kl 10.00 igen.
What a night, what a night.
Lyxet, rena rama lyxet. Kan knappt fatta det än.
Jag skrev ju igår morse att jag tror jag kommer sova gott inatt -men detta, detta kunde jag aldrig anat.

Allvarligt, sånt händer inte?! Tror jag måste fira det här med att tvinga baby med på en tur till stan -Och köpa julgranskulorna och julgransmattan på IKEA.
Ja det tror jag minsann jag måste.
Men först frukost -riktigt sugen på Nyponsoppa idag. Mm.

Jaha.
Ny dag.
Lördag -med baby hemma -Kan det bli bättre?
Jag börjar bli riktigt bortskämd, 3 e helgen i rad. Lyx, lyx, lyx.

Idag har vi ganska mycket vi ska bestyra, känns skönt - Nå annat än att tänka på att man vill ha bebisar. Nu nu nu.
Vi ska in till Västerås ganska snart, där ska vi troligvis beställa lite grejjor, Jesper ska klippa sig, jag ska köpa farsdagspresent till min papps och så lär vi väl käka lunch.
Sen ska vi bege oss till Surahammar -där pappsen bor. Möta upp syster Lina och hennes Johan vid 13.30 tiden och fira våran papps.

Kl 18.00 ska vi vara i Västerås igen, nämligen bestämt hemma hos Jenny och Ted -ska äntligen få träffa deras små flickor för första gången.
Spännande.
Jag kommer väl vilja ta med dom hem.
May i? Hihi.
Jag tror vi ska äta tacos också, inte makaroner och korv iaf. Eller vad säger du Jenny?
Vi ska iaf tydligen bli bjudna på mat, så snälla är dom.

Som sagt en ganska fullspäckad dag, antar att jag kommer för en gång skull somna ganska snabbt och smärtfritt inatt.
Puh.
Hoppas på det iaf.


Nej nu lär man väl sätta på sig lite kläder -även om mjuksibyxor är typ det enda man kan ha nuförtiden eftersom att allting annat gör sååå ont på magen.
Speciellt vid eventuella förvärkar som kommer och går lite som dem vill.
Får se om man kan hitta en "söt topp" till det hela.
Haha.
Det är inte lätt att vara höggravid med tvillingar när det gäller klädväg ska ni veta. (Inte när det gäller så mycket annat heller)
Tur att man jobbat på Gina Tricot, och har en galet stor garderob -de tröjorna är verkligen "töjbara"

Känner mig helt plötsligt från ingenstans krasslig (?)
Drygt.
Är lite halv varm och alldeles matt.
Blä.
Hoppas inte jag blir förkyld nu, men det kan ju gärna få vara den där falska "några-dagar-innan-man-föder-sjukan"
Tänk om det är så.
Oh.
Näe.. det är säkert bara en vanlig förkylning.
Suck.
Typiskt.
Vi får väl se, helt enkelt.

Måste nog försöka vila lite sen, baby skulle köpa med sin ananas, melon och grejer hem idag.
Mm.
Smarr.
Han borde äl dyka upp här när som.
Längtar.
Blir väl till til att bara mysa i soffan ikväll, troligvis lär jag väl ta ett riktigt varmt bad också, om jag ska fortsätta må såhär.
Suck.

Haha.
Man tackar vl för det då.
Det var en av de sakerna doktorn på
Special Mödravården konstaterade idag.
Känns bra.
Var alldeles underbart att få se de små igen.
Åh vad vi längtar efter er nu.

Vi började med att göra en CTG
Sen var det ett litet samtal med doktorn och UL.
Allt såg så bra ut så, dem verkar må kalas
inne i magen enligt honom -så vi litar på det.
Nu märker man att det är tvillingar, avikelserna är
nu lite större en vad dem var för några veckor sedan.
Tvillingar växer ju inte på sig lika mycket som
enlingar gör -det brukar börja synas
efter v.30 ungefär.

Våran pojke (tvilling 1) vägde 2231 gram
-och förväntades väga 2742.
Alltså har han en avikelse på -18.6%
Och våran flicka (tvilling 2) är fortfarande lite större än sin bror och vägde 2408 gram -så hennes avikelse ligger nu på -12.2%
Dem får ha avikelser på upp till -20% innan man börjar göra lite extra koller, men han tyckte att deras avikelser kommit nu så pass sent på slutet (v.35) och att det inte var så konstigt -det finns ju nämligen ingen plats åt dem därinne.
Så vi behövde inte allst oroa oss över att dem är lite mindre.
"det är ju som sagt två, då blir de lätt så."

Minisarna.
Åh vad vi längtar efter er.
Vi bestämde oss för att inte göra någon "undersökning" idag då jag inte haft så många och starka förvärkar så det har nog inte hänt så mycket.
Jag avstod även från att ta upp någonting om eventuell igångsättning.
..
Jag har bestämt mig för att härda ut minst till v.38 innan jag personligen nämner någonting om nått sådant till dem.
Det lät på våran doktor iaf som att han trodde att inom 2 veckor så skulle vi få träffa våra barn.
Wow.
Vi får väl se.
Spännande.
Vi bokade dock in ett besök exakt om 2 veckor från om med idag (då är jag i v.38) - då vi bla. ska göra en undersökning och så ifall ingenting startats av sig självt innan dess.
Det känns bra.
För det börjar ju verkligen bli jobbigt nu, och jag vill gärna inte få nå fler bestående ryggproblem efter min graviditet.
Någon måtta får det ju vara.

Av alla tvillinggravida som Västerås förlossning tar hand om är det runt 1 % av dem som går fullgången tid (alltså 40 fulla veckor)
Vilket känns bra -då jag faktiskt vet en som gjort det. En tjej i min tvillinggrupp fick bli igångsatt när hon var i v.40+
Så då borde ju den chansen vara som bortblåst för mig.

Nej nu ska jag vila lite granna, allt klämmande, ruckande och tryckande på magen har gjort att jag fått en hel del sammandragningar/förvärkar nu på eftermiddagen.
Får väl se om det går att vila annars får det väl bli ett varmt bad.

Vaknade av våra båda små som låg och kickade på varsinn sida.
Mysungarna!!

Somnade på soffan efter lunchen -så klart.
Nu ska jag försöka packa lite grejor, slå in ett paket till Jennys små och måla om en ljusstake.
Puh.

Kroppen:
Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Livmodern når ända upp till bröstbensspetsen.
Från och med nu går de flesta på kontroller en gång i veckan eller varannan vecka. Är detta din första graviditet har barnet förmodligen fixeras sig i bäckenöppningen nu.
Magen sjunker ner och det blir lättare att andas men du kanske behöver kissa oftare. Nattsömnen blir ofta avbruten då du behöver ändra läge med kroppen.
Det kan hända att du även drömmer mycket och att drömmarna är ovanligt livliga. Många är de tankar som du bearbetar inför förlossningen och den nya familjen.
Under hela graviditeten har säkert tankar runt förlossningen funnits mer eller mindre. Det känns säkert som om du har varit gravid bra länge nu och förlossningen börjar kännas allt mer aktuell. Vissa ser med spänning fram emot förlossningen medan andra har blandade känslor.
Hur som helst är det bra att ta reda på hur förlossningsskedet går till och vilka smärtlindringsmetoder som finns att tillgå.

Barnet:
Barnet är i princip helt fullgånget och väger ca 2,8 kg, längden är ungefär 46 cm.
De sista veckorna ska barnet äta upp sig för att klara livet utanför livmodern.
Barnet lägger på sig extra mycket fett i ansiktet och dessutom har sugmusklerna utvecklats vilket gör att fostret har ett rundare ansikte.
Hjärnan är färdigutvecklad. Kalcium från modern har gjort fostrets skalle hårdare men den är fortfarande så mjuk att den kan deformeras under födseln när bebisen pressas igenom slidan. Men efter några timmar eller dagar är huvudformen tillbaka till det normala.
Nu ligger nästan alla bebisar med huvudet nedåt och det har sjunkit ned i bäckenet. Fostervattnet minskar eftersom din kropp absorberar en del av det.
Vid det här laget har du märkt att barnets rörelser har förändrats, vilket beror på att det är trångt i livmodern.
Du känner antagligen bara benen och fötterna som sparkar, huvudet som studsar mot bäckenbotten och armarna med svagare rörelser.
Dock brukar rörelserna upplevas som kraftfullare och tydligare. Ofta kan man se konturerna av en armbåge eller häl som putar ut mot huden.
Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man t.ex puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka. Kanske tar barnet bort foten för att sedan placera den på samma ställe igen.
Även om rörelserna ändrar karaktär bör ingen dag förflyta utan några livstecken från barnet. Kontakta din MVC inom 72 timmar om rörelserna minskar i antal.
De sista veckorna kan vara tröttsamma. Ditt barn kommer att vara tre gånger så tungt vid födseln jämfört med vad det var i v.28.

Tvillingar:

Om du väntar tvillingar kan det bli dags att föda nu. 36 - 37 veckor är genomsnittslängden för en tvillinggraviditet.

Bring it on.

Morrn då gänget.
Idag är en sån där dag där man inte har någonting bokat.
Iof är väl de flesta sådana dagar men jag brukar ju ändå lyckas "planera" in någonting och helt plöstligt är jag här och där.
Idag dock ska dagen spenderas enbart i huset vårat.
Sov helt okej inatt, antar att det var för att jag verkligen inte sov en blund på hela dagen igår trots att jag heller knappt sovit på natten.
Så i vanlig ordning kanske man skulle kunna säga att man vaknade utvilad, men det vet jag inte vad de är längre -och det kommer nog ta ett bra tag innan jag kommer känna så igen.

Jaja, torsdag idag då.
Gud vad veckorna går fort.
Imorgon ska vi se bebbosarna igen, wihii.
Längtar.

Vi har för övrigt fått en ny digital kamera -av Jespers pappa.
Super snällt.
Vi hade ju två, men så råkade ju den ena gå sönder (troligvis var det mitt fel, den låg iaf i min väska och sen helt plötsligt fungerade den inte längre) What to do, what to do.
I vilket fall som helst var det störande att den gick sönder just nu -när vi ska ha barn.
Då hade vi ju helt plötsligt bara en kamera - Och det är alltid bra att ha två, om batteriet råkar ta slut, eller det händer nå annat med kameran.
Vill alltid ha en bra digital kamera med mig när de små kommit till världen.
Vi tänkte väl iaf laga kameran sen för den är så grymt jäkla bra.
Nu fick vi då iaf som sagt en av Jespers pappa, så nu behöver vi inte stressa med lagningen av den trasiga innan bebbosarna kommer.
Skönt.
Den funkar riktigt bra och den bli grymma bilder -så tack tack tack än en gång.

Den här natten kan ju ha vart den värsta av dem alla.
Har i princip inte sovit allst och fick panik flera gånger och ville bara sätta mig upp och gråta.
Men så vill man ju ogärna väcka mannen i sitt liv med en massa tårar när man vet att han ska upp och jobba om bara några få timmar.
Tillslut somnade jag iaf.

Något utmattad och pajj i hela kroppen imorse när hans klocka ringde.
Suck.
Självklart fick jag en massa dryga smärtor och insåg att sömn inte fanns med på min morgonplanering.
Bara att gå upp och in på toaletten resulterade i näsblod.
Ja.
Inga ord har jag.
Kroppen är minst sagt helt trasig.

Följde iaf med mamma in till stan sen.
Orka inte sitta i huset och bara stirra och önska att man hade nått att göra.
Gick mot mina förväntingar jäkligt bra.
Tjoho.
Var en sväng på stan, sen förbi IKEA och kollade lite på julsakerna, personligen uppdaterade jag ju mitt "julpynt" för 1 år sedan -så ingenting nytt behövs väl egentligen införskaffas.
Men alltid kul att kolla.
Jag är ju dock inte så glad i hågen på allt krims krams julen för med sig, med det är ju samtidigt min favorit tid på hela året så självfallet har jag lite pyntat hemma.
- Har nuför tiden: 2 svarta elljusstakar i fönstret, 1 stjärna i fönstret, 1 adventsljusstake på bordet samt julgran och dörrkrans.
Julgranspyntet går i rött och guld.
Jag är nöjd.
Funderar dock på att köpa 6 st gigantiska julgranskulor i guld som dem har på IKEA.
Jag får se, tycker dom är mäktigt häftiga. Skulle ge granen lite mer "liv"
Hittade även en julgransmatta med belysning som jag fastnade för. Den jag har hemma är bara röd och tråkig, kankse lär slå till. Den här är ju riktigt snygg!!

(bilderna är klickbara)

Åh nu fick jag "magknip" också.
Vad trött jag blir.
Jag som inte haft ont på nästan hela dagen.
Suck.
Jaja, gravid och lycklig -är det så det heter?!
Bara 3 dagar kvar tills fredag iaf, åh lycka. - Att få se de små igen.
Kanske man även får veta någonting om slutet på det hela.
..
Jaha å på söndag är det Farsdag -och vi som trodde att Jesper kanske skulle få "fira" det i år.
Men då blir det nog inte så.
Han får som jag -vänta tills nästa år.
Då jäklar.


Nu ska jag och mamma strax dricka the.
Mysigt värre.

Ständiga smärta.
Suck.
Idag när jag tog ett bad insåg jag att jag knappt är rörlig längre, jag har lixom vart smidig på nå vis under hela graviditeten.
Även fast man vart stor och klumpig har smidigheten funnits där.
Men nu verkar den vara puts väck.
Kunde knappt ta mig upp ur badet.
(?)
What the ....

Näe, jag är verkligen trött på att vara höggravid nu.
Blä blä blä.
Vill kunna ligga nära den jag älskar.
Vill kunna sitta i en soffa, ligga i en säng, gå i en affär, vad som helst - utan smärta.
Sen jag började skriva det här inlägget har jag bytt "ställning" 3 ggr och jag känner att den 4 e är nära.
Näe nu måste jag kissa också.
Åh.
Suck.
Jag lägger ner.

Eftersom att många har vart nyfikna på vårat nya hus, så ska ni få en liten inblick hur det ser ut hemma hos oss.
Vi har målat om och styrt lite, nu är det bara alla golven kvar som vi inte riktigt vet hur vi ska bestyra. Kontoret och gästrummet är heller inte renoverade.
Men det kommer en tid till det också.





Det var de.
150 kvm rakt av.

Måste dock säga att när man kollar igenom bilderna själv, så ja.. jag vet inte.
Tycker hela huset ser alldeles litet ut på bilderna.. och näe.
Verkligen bättre i verkligheten. Haha. Speciellt barnens rum -det rummet är verkligen grymt sweet in real life. Men på bilderna tycker jag nästan bara det ser stelt ut.
Nåväl, jag är väl inte och har aldrig varit någon bra fotograf heller.

Då hade klockan slagit fyra denna udnerbara tisdag (?)
Vi säger så.
Jag vaknade för 30 minuter sen och har precis hällt upp mig ett glas cola med is, belöningen efter att ha städat två toaletter.
Sug på den ni.
Nu ska jag damma hela huset.
Mm mm så ligger det till.
Lär väl ta en timme iaf, med alla de här rummen.
Pust.
But i like it, i like it clean.

Kanske hinner med att gå hem till modern på en kopp the sen innan baby kommer hem med sällskapet, Skuggan och Karin ska nämligen komma förbi här ikväll, så ska vi käka lite och så.
Trevligt värre.
Men dem lär väl inte dyka upp förräns vid en sju skulle jag tro.
Näe, nu ska jag dricka upp min cola, slänga i de nya "baby pyjamasarna" i maskinen och damma klart det här huset medans jag och magen lyssnar på kent.
Lovey.


Måste förövrigt säga att jag nästan skulle vilja filma mig själv när jag går, fan (ursäkta) så jag ser ut.
Har så jäkla ont lååångt ner i svanken/benen speciellt på vänster sida. Så jag kan lixom inte riktigt stödja på det benet, Så när jag försöker gå omkring här hemma ser jag ut som en halv skjuten räv.
Haha.
Jag känner verkligen hur jäkla sjukt det ser ut.
Men men, thats life.
My life in pain.

Enligt världen har vi bytt dag igen.
Det måste betyda att det är tisdag idag, igår var det måndag och max 34 dagar kvar.
Idag är det max 33 dagar kvar.
Jag är lika trött som vanligt, men har iaf nyss fått i mig lilte lunch -så nu är det väl dags att sova antar jag.
Jag är så trött att jag inte ens orkar lägga mig ner.
Suck.
Jag vill ha ork igen.
En dag, en dag kommer den tillbaka.

Inga värk-aktiga saker idag iaf.
Skönt -men samtidigt tråkigt.
Då känner man ju inte ens att det går framåt.
Men det gör tydligen det -enligt världen.

Nu ska jag strunta i världen och alla tråkiga dagar som kommer och går -och bara sova.

En annan dag får vi barn.
Idag är vi ännu en dag närmare den dagen - Våran dröm.
Längtar.

Även om jag faktskt önskade att så var fallet.
Ursch.
Känner mig som världens sämsta (blivande) mamma när jag säger så.
Har ju bara precis gått in i v.36 så nog vet jag att dem gott och väl kan ligga därinne i den trygga miljön och växa till sig lite mer.
Men jag har ju så ont -Hela tiden.

Det är så sjukt påfrestande.
Suck.
Ja, tungt är det nu.
Var hos sjukgymnasten imorse igen och fick flytta runt nålarna lite pga att värken nu är på ett helt annat ställe än förra veckan.
Gud vad ont det gjorde. Jag trodde jag skulle svimma, var tvungen att börja profylax-andas.
- "Ja man känner ju att musklera här är lite fööör spända kankse"
Ja jojo stönade jag.
Och baby tittade upp på mig från sin Illustrerad Vetenskap-tidning med de där "drop dead gorgeous"-ansiktet och sa försiktigt; -Gör det så ont älskling?
Han är ju det underbaraste.
Åh jag smälter varje gång jag tittar på honom.
Vackra vackra han.

Ska ta ett varmt smärlindrande bad snart.
Äta lite blodpudding först.
Maten idag vart en aning förskjuten, när jag åkt hem med sjuktransporten hoppade jag av lite snabbt vid mor och tog en kopp kaffe sen gick jag hem.
Kollade på ett avsnitt av Desperate Houswifes och somnade runt 13.00 Sen sov jag heeela dagen -åt lunch vid 16.30
Så är väl time för lite middag nu då, 20:43 haha.
Oh yes.
Åhhh satans förvärkar -aj aj aj!

Näe ja ni vet att jag lever nu iaf -utan våra beboosar i famnen.
Suck.
Snart, snart lär dem ju komma.
Längtar tills på fredag då jag får se dem igen.

Idag åkte jag och baby till Västerås och styrde lite grejjer.
Tror vi är nöjda. Riktigt nöjda.




Ja sjukt söta är dom -kort sagt.

Kvällen kommer att spenderas hemma, ska strax äta Fajitas.
Pumpan står och lyser utanför dörren.
Jag är fortfarande snuskigt öm i maggen, så lär väl ta ett varmt bad sen och se hurvidare värkarna kommer och går.
Inhandlade glögg idag också, så blir väl till att mysa framför tv:n ikväll bara.
-Medans brasan sprakar i bakrunden.
Mys.

Kan ju hoppas på att värkarna masar på lite nu så vi kan få träffa våra två små barn snart.
Men ja, det tar nog ett tag ska ni se. Suck.

Pust.
Inte en minut för sent.

Jävlar i min låda vad ont jag har.
Bebisar på g kanske?
(hoppas)

Det skulle ju rula.

Herre min bjuver.
Vaknade inatt av en sån jääääkla förvärk (?)
Hela min existans rubbades och det enda jag hann tänka var; "Näe, är det dags nu?!?"
Sen kom jag på; "Andas, andas, andas."
Och jag började med djup andningen och lyckades hålla den hela värken.
Trodde baby skulle vakna när jag låg där och flåsade -men icke.
Den lilla rackarn får minsann sin underbara sömn varje natt, vare sig jag tror jag ska föda barn eller ej.

Men shit vilken smärta.
Aldrig i mitt liv har jag ens vart i närheten av en liknande upplevelse.
Man tyckt att det gjort ont tidigare, under sammandragningar/förvärkar eller vad man nu haft. Men det här det var insane.
När värken hade gått över vågade jag knappt ställa mig upp ifall vattnet skulle gå.
Haha.
Men kissnödig till tusen som jag var, så var jag ju tvungen att till slut "häva mig ur" sängen och gå på toaletten.
Dock utan någon vattenavgång.
Puh.


Några timmar senare på morgonkvisten fick jag en likadan värk.
Det är hemskt när man vaknar ur sin sömn av värkar sådär.
Man blir ju livärdd.
Under denna hann jag iaf komma in i andningen snabbare, tanken; "Kanske nu då?",  flög ju självfallet upp i huvudet,
Men nej.
Jag gick och kissade och kunde efter ett tag somna om igen.

Kanske kommer dem börja komma nu då lite mer regelbundet.
Spännande.
Vi får väl helt enkelt se.
Men ja jävlar ja (ursäkta, men hallå pain) vet inte om det var under eller efter den första värken jag fick, men jag minns iaf en tanke till som slog mig, och det var;
"Men shit är det SÅHÄÄR ont det gör under ett värkarbete????"


"Varje värk för dig närmare ditt barn"

Ja jojo.
Tur är väl det.
Men aj.
Är alldeles öm i magen förtfarande =S
Sitter en liten lätt "molnande värk/mensvärk" kvar och hugger till lite då och då, men de påminner mer om nå sammandragsaktigt -No way near det där inatt.
Shit.