Dagen har rullat på, haft ont, inihelvetes (ursäkta) ont samt lite ondare ändå till och från.
Jag börjar minnas hur ont man faktiskt kan ha, damn! Jag trodde verkligen inte jag hade hunnit glömma - men tro det eller ej så verkar fallet vara så.

Det hela går dock mycket upp och ner så jag tror inte någon bebis tänker komma just nu. Dessutom måste jag ju hålla minst denna vecka ut så jag vinner över min Bm.
Haha.
Skämt å sido.
Vi får se vad som händer, only time will tell. Jag satsar fortfarande på 40 fulla veckor. Vadå, hoppas kan man ju alltid göra!

Smärtan är iaf riktigt påtaglig och det är jobbigt att vara hundra procentligt koncentrerad, vilket gör att jag är helt slut när pappa J kommer hem från jobbet. För är det nått jag måste vara hela dagarna med barnen så är det just hundra procentligt koncentrerad.
Ska lägga mig i sängen nu och hoppas på att få sova, vilade i soffan när barnen sov på förmiddagen samt lyckades somna på eftermiddagen nerbäddad i sängen. Barnen sov nästan 1.5 timme så det var alldeles perfekt. Jag vaknade dock strax efter 1 h av en värk och sen kunde jag ju inte somna om.
Typiskt.
Nåväl. Känns bra att barnen fungerar som normal igen, med sovtider osv. Och pappa J är ju hemma - det är ju guld värt. Min älskade!
Alla minibebis kläder är nu för övrigt tvättade också och hänger där på tork. Så plutti-snutti-små dom är. Verkligen. Blir väl till att packa in dom i garderoben jag gjorde iordning idag samt BB-väskan imorgon. Phu.
Håll tummar och tår för att jag får sova inatt nu. Kram