No one looks back on their life and remembers the nights they had plenty of sleep

DSC_0010

Jag tycker att helgerna har tagit slut alldeles för snabbt den senaste tiden. Nu har vi börjat simma varje helg, så i princip en heldag snurrar enbart kring badhusbesök som i sin tur ska tajma lagom mellan både måltider och övriga aktiviteter. Kalas och sådant, till exempel. Det känns som att alla fyller år i mars, inklusive jag och ytterligare två av mina syskon. Därtill har jag ägnat fyra av de fem senaste söndagarna till att kolla på när andra kört CrossFit Open, men nu är Open-veckorna över och söndagsförmiddagarna därmed fria.

Kvällarna har varit långa och det här med sovmorgon på helgen har liksom inte funnits på kartan, men i söndags hände det. Först vaknade jag klockan 7 och kände mig hyfsat pigg. Det hade varit klockan 6 om vi inte ändrat till sommartid och ställt fram klockan under natten, vilket kändes alldeles för tidigt. Eftersom barnen fortfarande låg och sov (!), så bestämde jag mig för att också sova lite till. Plötsligt vaknade jag med ett ryck och klockan visade 10:30. Jag hade planerat att vara i boxen en timme senare, så jag slängde i mig frukost, klädde på mig och hann inte särskilt mycket mer innan det var dags att ge mig iväg. Open 15.5 var den mest underhållande workouten att titta på (och roligast att göra!), eftersom den är grisig och kräver mycket pannben.

Barnen hade stannat hemma under tiden jag var iväg. När jag kom hem igen studsade Antonio runt och sjöng med en entusiastisk röst: ”Åh, jag är så glad, jag är så glad, jag är så lycklig och så glad!”. Jag frågade varför han var så glad, varpå han svarade att: ”Jag är glad för att du inte är arg på oss!”. Jag undrade självklart varför jag ens skulle vara arg på dem och han svarade med sin sötaste försöker-låta-oskyldig-röst: ”För att vi har lekt i vardagsrummet…”.

Oh. My. God. Jag vågade knappt titta in, men tog ett djupt andetag och gjorde det ändå. De hade byggt koja av soffkuddar och täcken, dragit ut i princip alla leksaker de hade i rummet, spridit ut allting över hela golvet och det såg ut som en tornado hade drivit runt i rummet. Det var INTE en trevlig syn. Och än mindre trevligt att städa undan.

Resten av söndagen ägnades därmed till att jag fick dra fram husfrun i mig. Medan jag (och delvis barnen) drog ett städrace passade jag också på att laga mat så att det borde räcka till lunchlådor i en hel vecka. Och hur toppar man en sådan dag på bästa sätt, om inte med att vika in världens största tvätthög och leka strumpmemory?

Swebus + Vansbrosimningen

träna-inför-vansbro-träning-vansbrosimmet-crawl-blogg-träningsblogg-crossfit-pt-personlig-tränare-swebus-4
Plötsligt känns simträningen tokseriös tack vare badmössa och röda märken runt ögonen efter simglasögonen.

Sedan några år tillbaka har jag haft ett samarbete med Swebus. Vi har gjort flera skidresor med dem de senaste vintrarna och åkt upp till både Sälen och till Kungsberget, vilket har fungerat tipptopp varenda gång. För ett par veckor sedan fick jag förfrågan att åka som utsänd deltagare till Vansbrosimningen.

Det är egentligen helt sjukt, för jag googlade ”Vansbro + dödsfall” innan jag tog reda på något annat om simloppet. Efter att ha tagit reda på denna absolut nödvändiga fakta kollade jag upp annan relevant information, så som datum och distans.

Förra året tackade jag nej till detta utan att blinka, men det hinner hända mycket under ett år och tydligen har jag hunnit ändra åsikt och ser Vansbrosimningen som en kul utmaning nu. Jag må vara obekväm i vatten, men jag är helt skadefri och har både styrka och kondition samt alldeles tillräcklig rörlighet. Förutsättningarna finns och det känns genomförbart, så det är ju bara vattenrädslan som ska övervinnas och simtekniken som ska behärskas.

träna-inför-vansbro-träning-vansbrosimmet-crawl-blogg-träningsblogg-crossfit-pt-personlig-tränare-swebus-3
träna-inför-vansbro-träning-vansbrosimmet-crawl-blogg-träningsblogg-crossfit-pt-personlig-tränare-swebus-2

Den här plötsliga simträningen och crawlkursen med Josefin Lillhage har alltså sin förklaring. Jag ska bli en vassare simmare för att i sommar ta mig fram 3000 meter i en kall och mörk å, med våtdräkt och badmössa på mig och i sällskap av hundratals andra människor med armar och ben vevandes överallt hit och dit. Än så länge håller jag till i simhallen och det är en bra helgaktivitet med barnen: de leker när jag simtränar. Win/win!

träna-inför-vansbro-träning-vansbrosimmet-crawl-blogg-träningsblogg-crossfit-pt-personlig-tränare-swebus-6

Jag fick så mycket bra tips av Josefin när vi träffades i tisdags. Då var det mycket information att ta in på samma gång, men nu har jag hunnit sortera och landa i allt. Några saker som hon sa blev mantra i min simträning idag: ”bli vän med vattnet” och ”andas ut med en lång suck”. Här snackar vi alltså inte om någon avancerad crawlteknik, utan snarare att finna lugnet i vattnet. Jag tränade på min andningsteknik och kände mig sakta men säkert allt mer avslappnad. Till slut simmade jag sidleds och enarmscrawl flera längder i sträck utan en enda kallsup.

Precis som med all annan träning: börja med absolut basic. När du känner dig trygg där, så är du redo att bygga vidare.

Fredagsfys före fredagsmys

Senast överförda54

På helgerna har jag alltid träningsvila och då brukar jag tycka det är skönt att känna lite träningsvärk. Det kommer jag med stor sannolikhet få göra den här helgen efter morgonens bravader.

Jag har under januari och februari tränat tung styrka och gjort personbästa efter personbästa i allt från marklyft, bänkpress och knäböj till viktade pullups och viktade dips. En ful ovana som jag fick under min tunga period var att jag började göra ”brytböj” när jag lassade tunga vikter i knäböj. Ajabaja, säger jag och petar på min egen teknik!

Brytböj innebär att man från bottenpositionen i en knäböj driver upp med höften först istället för att komma upp med både höft och axlar samtidigt. Det ser ut som att att man viker upp vikten med höften, så att det för en kort sekund ser ut som en blandning av en goodmorning och knäböj. Det är inte ovanligt att man fäller fram på det sättet när man har tung belastning, så det kan vara en god idé att filma sig själv när man gör tunga knäböj för att sedan kolla eventuella teknikmissar.

Den här ovanan måste väck med detsamma, så jag har sänkt vikterna och jobbar nu med strikt teknik i knäböj några veckor. Jag har gummiband runt knäna för att driva ut knäna ordentligt och därmed optimalt kunna aktivera säte, jag tänker chest up, armbågar ner och fokus på att komma upp samtidigt med axlar och höft.

Detta nötade jag en bra stund imorse innan jag fick den briljanta idén att köra årets sista Open-WOD. Jag förutspådde flåsfest och det är precis vad det blev! Många avskyr den här typen av workouts, men jag älskar dem. Bara jag slipper göra dem allt för ofta!

Senast överförda55
Bilderna efter 15.5 gör sig bäst svartvita, för den röda nyansen i ansiktet och den blöta svettfläcken som jag lämnade efter mig på golvet var inte vackert. 

OPEN WOD 15.5:
27 kcal rodd
27 thrusters @30 kg
21 kcal rodd
21 thrusters @30 kg
15 kcal rodd
15 thrusters @30 kg
9 kcal rodd
9 thrusters @30 kg

Rodd och thrusters, ha! Den fixar jag, tänkte jag och drog fram roddmaskinen och laddade skivstången. Jag har ju kört roddmaskin och burpees i flera vidriga wodar förut och tänkte att den här kunde vara likvärdig. Jag är inte rädd för den där mjölksyran som svider i benen, för jag har känt flåset som fått mig kippa efter andan och flera gånger varit med om när svetten regnar ner på golvet. Det var precis en sådan typ av WOD som jag skulle beskriva 15.5. Och jag hade hellre haft burpees än thrusters. Just sayin’…

Varje gång jag har kört den här typen av WOD har jag svurit över plågan och sagt att jag aldrig mer kommer utsätta mig själv för det igen. När jag sedan fått hämta andan i några minuter (läs: typ tio minuter senare) och endorfinerna i kroppen har sköljt över, så kommer jag ut till ”andra sidan” och känner ett lyckorus i kroppen. Precis så kändes den här. Jag gjorde den imorse och redan nu framåt kvällen känner jag en lättlätt träningsvärk smyga sig på både i ben och axlar. Det är inte ofta jag gör 72 thrusters, men det är helt klart en övning som jag borde göra oftare. Nu blir det fredagsmys!

En liten grej som gör stor skillnad

2015-03-2312
DSC_0293
2015-03-2313
DSC_0328
Det kan hända att Gladiatorerna har viss inflytande i vad barnen vill leka utomhus…

För ett par veckor sedan stängde jag av alla notisfunktioner i min Facebook-app och tog även bort funktionen med appsymbolbricka, alltså den där röda cirkeln som sitter uppe vid ena hörnet och indikerar antalet händelser. Det kändes märkligt i början, men nu tycker jag att det är skönt.

Jag kommunicerar och håller kontakt dagligen med både klienter och kollegor på Facebook, så det är en plattform som ingår i mitt arbete. Utöver det har jag ett gäng konversationer med härliga vänner. Nu blir det en surprise varje gång jag loggar in då jag inte har en aning om jag har ett eller ettusen händelser och meddelanden att gå igenom. Det bästa av allt är ändå att jag inte är online lika ofta och kan därmed nyttja min tid på ett mer strukturerat sätt. Hemmajobbet blir mer effektivt och jag får ännu mer tid över till annat.

Per automatik har det också blivit så att jag inte kollar instagram och andra sociala appar typ hela tiden. Telefonen som mer eller mindre suttit fastklistrad i handen kan plötsligt ligga helt orörd i flera timmar nu. Det känns lite som om jag fått en avgiftning. Så värt!

Crawl på Eriksdalsbadet med Josefin Lillhage

vansbro-vansbrosimningen-crawl-crawlkurs-eriksdalsbadet-träning-träna-inför-vansbrosimmet-pt-personlig-träning-blogg-1
Eriksdalsbadet vid Skanstull i Stockholm är Sveriges nationalarena för simidrott. Som landets största badanläggning rymmer den bland annat utomhusbassäng, 25-metersbanor, 50-metersbanor, hoppbassäng och äventyrsbad.

vansbro-vansbrosimningen-crawl-crawlkurs-eriksdalsbadet-träning-träna-inför-vansbrosimmet-pt-personlig-träning-blogg-2
Där håller fd elitsimmerskan Josefin Lillhage till när hon undervisar eller håller kurser i crawl. Hon är en av Sveriges bästa simmerskor med både VM-guld, EM-guld och deltagande i OS på sin meritlista. Världsklass!

Jag har precis börjat ta simlektioner med Josefin. Hon är så lugn, ödmjuk, besitter en fantastisk pedagogisk förmåga och har öga för småsmå detaljer. Jag har alltid känt mig obekväm i vatten och särskilt med huvudet under vattenytan, men i hennes närvaro kunde jag verkligen ta mig ur min komfortzon. Aldrig någonsin har jag haft huvudet under vattenytan så mycket som med Josefin och aldrig någonsin har jag känt mig åtminstone lite bekväm med det. Jag var inte helt avslappnad, men i vissa korta stunder kunde jag känna ett flow som jag aldrig tidigare gjort. Det blir så mycket lättare när någon kompetent berättar hur du ska göra.

Tidigare har jag simmat på ”mitt sätt” och hållit mig flytande i vatten. Jag har tagit mig framåt, men inte alls haft någon aning om hur man gör det på ett klokt sätt. Man vill ju ta sig fram så snabbt som möjligt, men med minsta möjliga ansträngning. Andningen spelar stor roll och där har jag en del att jobba på, men jag tror att det släpper mer ju bekvämare jag blir i vatten. Där har jag stor hjälp av Josefin, som både får mig att slappna av, andas och få in tekniken i simningen.

Vad gäller tekniken i crawl, så lärde jag mig massor. Det vore ju konstigt annars för jag är ju nybörjare. Upplägget på vårt första pass var bra då Josefin lärde mig grunden i alla rörelser, allting ifrån hur fötterna arbetar, till den stora motorn i höften och givetvis armtagen. Vissa delar behövde jag (och kommer behöva) träna lite mer på.

Som alltid när man gör något nytt, så behöver kroppen vänja sig och det kräver en hel del träning innan koppling sker mellan hjärna och nervsystem. ”Övning ger färdighet”, säger man och det stämmer!