Tuff viking

20140425-084155.jpg

Den är bra fin, den där tischan ändå. Jag invigde den på gymmet i onsdags när jag körde ett lätt konditionspass inför halvmaran imorgon. Och se där, vilken bred rygg jag fick till på ena bilden – kanske jag har ett par vingar där bak som får mig att flyga fram imorgon…

Det är större risk att du dopar dig om du lyfter mer än 32 kg!

tunga_hantlar_32_kg_50_kg_hantel_gym

Jag läste i lokaltidningen att ett gym har plockat bort alla  hantlar över 32 kg. Innan dess hade de hantlar upp till 50 kg. De hänvisade till företagets policy och menar att tyngre vikter ökar risken till att hamna i en dopningskultur. Tycka vad man vill, men jag är inte helt med på de linjerna och jag förstår att en del kan bli upprörda över detta. Varifrån detta påstående härstammar går bara att spekulera i, men jag tror att det egentligen handlar om…

1) Det handlar om okunskap. Någon har någon gång påstått i något sammanhang att någon måste vara dopad för att klara av att utföra en bicepscurl med en 32 kilos hantel. Ja, det är sjukt tungt att träna småmuskler som biceps med så tunga vikter, men om man ser vältränade män på gymmet, så klarar de ofta övningar som hantelpress, axelpress, marklyft, raka marklyft och hantelrodd med vikter som 32 kg. Och mer än så. Man behöver definitivt inte gå på steroider för att klara detta – särskilt inte om man tränar större muskelgrupper!

2) Det handlar om ekonomi (och att välja målgrupp). De som tränar med de tyngsta vikterna tränar uppenbarligen ofta och regelbundet. De kommer till gymmet 4-6 gånger i veckan. De syns, hörs och tar mycket plats. De kanske till och med känns som lite avskräckande för ”den stora folkmassan”, alltså vanliga motionärer. De som tror på okunskapen i punkt 1. Företaget vill rikta sig till denna målgrupp med vanliga motionärer, som köper ett medlemskort och kommer till gymmet kanske 1-3 gånger i veckan eller ännu mer sporadiskt. De kan därmed ha fler medlemmar (= mer intäkter) utan att det blir alldeles för trångt på gymmet. Den bästa kunden är den som köper medlemskort men sällan dyker upp, visst? Det sliter ju inte ut utrustningen lika mycket heller i relation till antalet medlemmar…

3) Det handlar om ännu mer ekonomi (givetvis). Om vi utgår ifrån att företaget vill ha ”vanliga motionärer” som målgrupp istället för byggare, enligt spekulationerna i punkt 2, så har jag ytterligare en tanke om varför det kan handla om ekonomi. Byggarna ställer gärna krav på utrustningen, vill att företaget köper in nytt, tyngre, annorlunda, mer modernt o.s.v. (= företaget får mer utgifter), medan målgruppen med vanliga motionärer istället är helt tvärtemot. Motionärerna är den köpstarka gruppen som gärna pröjsar överdrivet dyrt för kläderna, sportdryckerna och proteinbarsen som säljs i receptionen (= företaget får intäkter). Motionären tror så klart att den där drycken som sägs bränna fett och proteinbarsen som lovar ”build muscles” kan vara genvägen till den superkropp de drömde om när de tecknade medlemskap. Eller? (Nej, byggarna vet att man tränar hårt och äter riktig mat!)

Vad tycker ni? Har ni fler teorier?

Fotbollsskola

20140423-194304.jpg
Akta dig, Messi! Nu får du konkurrens. Denna kille är både duktig, glad och sjukt söt!

Nu är jag officiellt en fotbollsmorsa! Antonio har börjat fotbollsskola och hans kära mormor har i samband med detta lyckats kamma in några extrapoäng hos det stolta barnbarnet: hon har nämligen bidragit med både nya fotbollsskor och ett par benskydd. Nöjd mormor, nöjt barn och nöjd mamma. Win/win/win!

Snart halvmara

2014-04-142

Okej, jag erkänner. Jag har INTE tränat som jag borde ha gjort inför kommande halvmara-lopp på lördag. Jag kan räkna årets alla löppass på fingrarna (!), inklusive intervaller. Så nej, jag har inte tränat mycket löpning inför mitt livs hittills största löp-utmaning. Jag trodde att anmälan till Women’s health halfmarathon skulle vara en morot till min icke-existerande löpträning och att det skulle få mig att ge mig ut och springa lite mer. Det blev inte riktigt så.

Många gånger som jag har haft löpträning inplanerat har något annat kommit i vägen, så som ”för lite energi”, ”träningsvärk i benen”, ”inte ätit optimalt”, ”kan ha huvudvärk på gång”, ”lite ont i nacken, så jag måste nog träna rygg istället”, ”stela fötter”, ”sovit för dålig i natt”, ”känner mig lite snorig”, ”det regnar ju ute”, ”jag gör det imorgon istället”, ”hinner inte”, ”orkar inte”…

Eftersom den grenspecifika träningen inte har blivit gjord ordentligt kommer jag att springa loppet på andra meriter. Mitt pannben är mitt starkaste vapen, alltså min vilja att hela tiden överträffa mig själv och min tro att kroppen alltid klarar mer. Därefter kommer all träning jag har bakom mig – allt det där andra än just löpning. Jag har tränat mycket styrka, uthållighet och explosivitet. Varvat tunga knäböj med boxhopp. Jag kan omöjligt ha slitit alla timmar på gymmet i onödan.

Innerst inne vet jag att jag ORKAR att hålla igång flera timmar i sträck, om jag vill.  Jag sprang strax över två mil för snart en månad sedan. Den totala sträckan var lite mer än vad halvmaran är, vilket är en stor mental lättnad för mig. Dessutom gick det bra den gången och jag kände mig pigg, glad och stark hela vägen (fast det kändes lite stumt i benen efter ungefär 15 km). Den känslan vill jag ha på lördag också.

Och vet ni vad, eftersom jag inte har sprungit i något annat än minimalistiska skor (alltså ”barfotaskor” med tunn sula och ingen dämpning), så känns det övermodigt att byta skor inför loppet. Majoriteten väljer säkerligen att springa med dämpning, men mitt löpsteg klarar inte av den typen av skor. Barfotaskor på halvmaran it is!

Utmaningar

20140422-175831.jpg

20140422-175838.jpg

 

Och så var påsken slut och våren har kommit…! Underbart. Denna vecka har jag som mål att: stressa mindre, äta bra, dricka mycket vatten, sova bättre och inte träna alldeles för hårt. Det kanske låter simpelt, men sanningen är att det är en liten utmaning för en sådan som jag…

Varför det är särskilt viktigt denna vecka är för att jag hoppas på en pigg och stark kropp på lördag när jag springer mitt första lopp någonsin, halvmaran. Inget konstigt med det.

Apropå lopp, så fick jag hem ett brev idag. Tough Viking (som blir mitt andra lopp) skickade deras officiella t-shirt med logga som jag beställde i samband med anmälningen. Den är som en skrytig motivationshöjare, men jag gillar det. Jag gillar utmaningar.