Jag är lite sent ute - först igår fick jag veta att det är valborg idag. Annars brukar jag se alla tivoli-skyltar i affärerna och längs vägarna. Eftersom det inte är något tivoli i år (?), så har jag därför inte uppmärksammat dagen.

Men, eftersom det ändå är valborg och alla andra ska ut och fira - så varför inte göra det samma? Jag pratade med en vän i telefon och vi har försökt planera in något roligt, vi och våra barn. Vi har inte träffats på jättelänge nu, men det ska bli roligt för hennes dotter och Alice är bästisar. Räkna med massa spring och bus idag! Jag ser verkligen framemot det.

Hur fräscht tror ni inte att det var att komma hem när nästan alla fönster och balkongdörren har stått uppe under tiden vi var borta? Så skönt! Den svala vårvinden har svept in i mitt hem och jag är på topphumör!

Nu har vi varit ute i ett par timmar och andats in den friska vårluften! Som sagt, vi gick en skogspromenad ner till sjön och stannade för att ha lite picknick. Utflykten gav extra krafter och de ska jag nu utnyttja till lite hushållssysslor och självklart en massa bus och lek med barnen.

Alla gardiner är utdragna, några fönster är öppna och balkongdörren står på glänt. Hela mitt hem känns så mycket ljusare och luftigare. Vilken underbar känsla! Kanske skurar jag lite med ajax på golvet senare för att doften av fräscha vårblommor skulle göra pricken över i! Åh, vad jag älskar när det är så härligt väder ute!

Om en stund ska vi gå ner och hämta Alice från dagis. Då ska vi ta den där skogspromenaden som jag funderade på imorse. Och sen ner till sjön och kolla om det finns svanar där, sätta oss ner och njuta...

Picknick, kanske? Ja, bra idé!  Picknick ska det bli!
Då sätter jag igång nu och packar lite grejer - redo för ett nytt äventyr!

Imorse gick det bättre att lämna Alice på dagis. Mycket bättre. Samtidigt som jag lämnade henne var det en annan mamma som lämnade sin dotter. Hennes lilla flicka vinkade glatt hejdå till sin mamma och gjorde slängkyssar. Alice ville inte vara sämre, så hon gjorde likadant. Med ett leende på läpparna vinkade hon ända tills jag inte syntes till längre och skickade massor av slängkyssar efter mig. En liten härmapa.

Nu är jag hemma med Antonio och vi sitter och äter mellis.
Jag dricker kaffe och äter mackor, han äter gröt och fruktpuré.

Vi stannar hemma tills vi ska hämta Alice, sen kanske vi hittar på något roligt. Funderar på om vi ska ta en lång skogspromenad ner till sjön igen för det är så vackert där. Vi får se.

By the way, kan någon PLEASE lära mig Photoshop? Jag är så otekninsk man bara kan bli och fattar noll. Skulle vara schysst att göra upplägget med bilderna i bloggen lite snyggare. Maila mig: tumadre@passagen.se om du har lust att guida mig lite.

Barnen ligger och sover nu, sedan ett par timmar tillbaka.

När Alice hade gått och lagt sig hörde jag hur det prasslade i hennes säng. Hon tog av sig blöjan och sen somnade hon. Nej, riktigt så pottränad är hon inte än, tänkte jag och tog på henne blöjan igen. Hon märkte ingenting för hon låg redan och sov så djupt. Tänk om jag hade varit i köket eller badrummet och inte hört det där prasslet? Då hade hon ju garanterat kissat i sängen inatt. Ibland är det bra att vara rätt tid på rätt plats.

Nu sitter jag här och svarar på mejl och kommentarer från er läsare, kollar på barnkläder och läser andras bloggar. Framför mig har jag en kopp te och senaste VeckoRevyn. Bläddrade lite i tidningen, men lade ifrån mig den sen. Vuxenpoäng till mig - jag har tröttnat på "tjejtidningar".

Nu ligger Antonio och sover, så jag tänkte passa på att blogga lite.

Det var tungt att lämna Alice på dagis imorse. Hon grät när jag skulle gå därifrån. Fröknarna hade fullt upp med att klä på de andra barnen för att de skulle gå ut på gården och leka. De hade inte tid att ta upp Alice och trösta, så jag stannade kvar en liten stund och kramade om henne.
 
Jag sa till henne: "Du ska ut och leka på gården nu. Du får gunga, åka rutschkana och cykla...", men hon blev inte gladare för det fast hon älskar att leka ute. Till slut var jag tvungen att gå därifrån, för det blir ju jobbigare för henne ju längre tid jag står där. Då tog fröken upp henne och gick ut med henne och de andra barnen. Och jag bara hörde hennes gråt... Det gjorde så ont i mig att vända ryggen och gå.

Alice gillar dagis jättemycket men hon var ju inte där förra veckan så det kanske kändes lite ovant att komma tillbaka. Men om jag känner henne rätt så slutade hon gråta max två minuter efter att jag hade gått därifrån och började leka med de andra barnen. Jag tror det.

Jag fastnade vid datorn inatt. Denna gången hade det ingenting med barnkläder att göra. Jag satt och läste igenom min egen blogg oh det var faktiskt ganska intressant... Hittade en del småkänsliga inlägg här och var, och inspiration till att fortsätta skriva.

Nu ska jag fixa i ordning oss för Alice ska till dagis.
Och KAFFE måste jag ha. Jag var uppe riktigt sent inatt.

Jag nämnde ordet "lekpark" och responsen jag fick från Alice var:
- JA, MAMMA! Lekparken, lekparken! Alice till lekparken, lekparken...
Munnen bara gick och gick och ordet "lekpark" upprepades sådär 50 gånger.

Det låter som en bra idé förresten. Det tycker jag absolut att vi ska göra. Antonio springer ju i gå-stolen från fönster till fönster och rycker i gardinerna, alla sladdar som hänger ner och drar ner prydnadssaker och blomkrukor. Han har lärt sig nu.

Någon som minns när jag
berättade om masken som
jag hittade i salladen?
(klicka här om du vill läsa)

Jag reklamerade till Ica
och igår fick jag hem 50:-
i matcheckar tillbaka.

Tack Ica! Det räcker till
en förpackning babygröt.
Eller fem burkar barnmat.

1) hur reagerade din familj när du blev gravid båda gångerna ? (du behöver inte svara om det är känsligt)
Svar: Det har bara varit positiva reaktioner. Det första min mamma sa var att hon skulle stötta mig oavsett vad.

2) sen undrar jag när dina barn måste sova på helger ? är det bestämd tid eller får dom vara uppe så länge dom orkar ?

Om hela våren och sommaren fortsätter med denna härliga sol och värme är drömmen om en utladssemester så gott som passé. Just nu är Sverige underbart! Det har varit en härlig dag, en riktigt härlig dag! Nu kom vi precis hem och mitt humör är på topp!

Linn & Maggan som vann varsin VooDoll av mig i en tävling på bloggen nyligen ska få sina små paket hemskickade idag. Men Alice var snabb med att sätta ett litet konstverk på båda kuverten, så hon bidrar med  en liten teckning till er också.

När jag vaknade låg Alice och Antonio och skrattade, båda två i hans säng. Bredvid stod en stol som Alice hade ställt där för att kunna klättra ner i hans säng. Smart unge.

Högst upp på min önskelista har jag en
fleecejacka från Molo till Antonio.

Vilken färg och när jag köper den återstår att se...
(bilden är lånad från MatadorKids)

Jag börjar tappa suget för bloggandet när jag ser att antalet unika besökare sjunker hela tiden. Kanske beror det på att folk inte sitter inne och häckar vid datorn längre, utan är mer aktiva på dagarna nu när solen kikar fram? Men lustigt nog började antalet unika besökare sjunka redan för en månad sedan i samband med att jag raderade bort alla känsliga inlägg i bloggen och berättade att jag inte skulle publicera sådana inlägg längre. Kanske ville folk läsa om jobbiga saker som har hänt oss - eller så har jag blivit en sämre bloggare helt enkelt? Tanken med bloggen är att fokus ska ligga på barnen och vårat liv som familj. Vårat förflutna och privata saker skriver jag inte längre, sånt skvallrar jag om med vänner istället. Märker också att jag inte får samma respons i bloggen och det blir allt mer: "ha en bra dag"- och "ha en fin kväll"-kommentarer som folk spammar med. Riktigt tråkigt tycker jag att man inte får respons för det man publicerar.

Skickade SMS till Ella och frågade om vi kunde ses, men hon bara jobbar hela tiden och har inte tid. Det är trist när alla kompisar bara jobbar jämt, så får man gå runt och vara mammaledig helt själv. Ledigheten klagar jag inte på! Det är hur skönt som helst att få vara med barnen dygnet runt och göra vad man vill på dagarna. Det är bara vänners sällskap som jag saknar ibland.

IdaT har massor av plagg som passar båda könen och finns från prematurstorlek 40 upp till 8 år.

I kollektionen finns: bodies, bodysuits, klänningar, t-shirts, bandanas, mössor, leggings, stövlar, regnställ, overaller m.m.

    

IdaT enligt mina erfarenheter:
- färg och form håller bra i tvätten
- färgglatt och lättmatchat
- slittåliga sömmar
- små i storlek - köp en storlek större!

   

Kläderna är enfärgade med allover-tryck med olika djur.
(Klicka för större bilder.)

IdaT säljs i utvalda barnklädesaffärer,
men också i många webshopar, bl.a:
Babyclothes
Babyshop
Matadorkids
Harmonibarn
Luckylittleme

En kommentar som jag fick:

Vem av Alice eller Antonio älskar du mer?
Och du kan inte svara båda lika mycket för du måste tycka om någon mer är den andre. tacksam för svar.

Jag kom på att igår för tre år sedan testade jag positivt när jag väntade Alice. Tiden går otroligt fort - TRE ÅR?! Av en ren tillfällighet råkar jag faktiskt känna mig lite nygravid just nu; konstant illamående och trött.

Illamåendet är skitjobbigt just nu för jag tål inte ens lukten av mat, precis som om jag var gravid. Därför har jag inte kunnat äta ordentligt idag, så kroppen säger emot och jag blir trött. Jag är nämligen ett fan av rutiner, så min kropp är helt inställd på att äta vid fasta tider och protesterar av minsta lilla slarv.

Som pricken över i verkar min huvuvärk bara bli värre och värre, likadant med värken i nacken. Men om två timmar är min dag som mamma avklarad när barnen ska sova, och då får jag lite lugn och ro... Tills dess: bit ihop och håll ut!

Vi lånade sju stycken böcker och en åttonde fick Antonio som gåva. Jag hade nämligen med mig ett kort som jag fick från BVC när Antonio skulle kontrolleras första gången.

Just nu håller barnen på och utforskar böckerna på egen hand, men snart kommer väl Alice med en bok och vill sätta sig på soffan med mig och läsa.



Böckerna "Min skattkammare" och "Barnens första bok" rekommenderar jag ALLA föräldrar. Där finns en massa rim, ramsor och små sagor som passar nästan alla åldrar! 

Nu ska jag ta fram min pedagogiska mamma-sida och ta med mig barnen till biblioteket. Vi ska låna lite nya böcker - det känns som att det behövs med tanke på att jag kan läsa alla Alices böcker med förbundna ögon utan att missa ett enda ord. Typ. Det kommer nog sluta med att jag får hem med mig sådär sjuttioelva böcker och kommer få sitta resten av eftermiddagen i soffan med två ungar i knäet och läsa tills jag får tunghäfta, tror ni inte det?

Btw, fortfarande huvudvärk.
Men vad gör man inte för barnens skull?

- 4,5 dl vetemjöl
- 4,5 dl grahamsmjöl
- 1½ msk bakpulver
- 1 tsk socker
- 1 tsk salt
- 100 gram margarin
- 4 dl filmjölk

(det går bra att byta ut grahamsmjölet mot vetemjöl och filmjölken mot mjölk)

Gör så här
Blanda mjölet med bakpulver, socker och salt. Skär margarinet i små bitar och knåda ihop till en smulig deg i en bunke. Tillsätt filmjölken och arbeta snabbt ihop till en deg. Dela degen i 4 bitar och gör platta bullar som du lägger på en plåt med bakplåtspapper. Skär ett djupt kryss i varje bröd och hacka några hål med en gaffel.

Grädda mitt i ugnen i 250°; ca 12 min.

Kortärmad bodysuit, Katvig
Mjukisdress, Eckö unltd
Mockasiner, Polarn o. Pyret

En kommentar som jag fick idag:

Stark, självsäker och positiv det är precis vad du är (eller iallafall verkar vara), vad behöver man mer för att leva ett bra liv? Många tycker säkert att en kille hade hade passat in (säkert du också många gånger) men varför det, egentligen? Självklart skulle det underlätta för dig många gånger, men i övrigt verkar du vara en helt fantastisk mamma som kan kombinera livets alla nödvändigheter. Dagligen sprider du glädje och du kan få en molning dag solig genom att sprida din positiva energi och din syn på livet. Och tänk, jag har ju inte ens träffat dig :)

Avslutningsvis vill jag återigen påpeka hur imponerad jag är. Du förtjänar allt bra i livet och jag är helt övertygad om att dina barn kommer få en helt makalöst bra uppväxt. Stå på dig och fortsätt göra det du gör, jag kommer iallafall alltid läsa din blogg!

Beundransvärda kramar / Josefin

Jag har suttit och läst drygt 100 motiveringar både bland kommentarerna och i mejlen. Jag hade gärna velat skicka iväg en VooDoll till er llihopa men blev tvungen att välja bara två värdiga vinnare...

Grattis till Maggan som vann PowerMum!


Grattis till Linn som vann Ninja!

OBS!!! Maggan och Linn, mejla era adresser till mig så skickar jag iväg dockorna till er! ( tumadre@passagen.se )



Såg att vinnaren av "Ninja" hade lämnat en felaktig bloggadress, så jag har inte kunnat kontakta henne.

Alice sitter och ritar här bredvid mig just nu. Hon säger att hon ritar Mimmi Pigg, Pippi Långstrump, mamma, Alice och Antonio. Det blir mest streck och lite kludd, men i mina ögon är hon en sann konstnär. Nu säger hon att hon ritar en vovve och en katt.

Får Alice välling?!?!?! Är hon inte snart TRE ÅR? ....

Svar:
Alice har inte fyllt 2½ år ens, och jo hon får välling. Det innehåller så mycket näringsämnen som jag vill att hon ska få i sig samtidigt som hon blir mätt i magen för natten. Jag har inga problem med att hon får välling i ett par år till. Det ingår i hennes kvällsrutiner och det är en mysig avslutning på dagen för henne (hon dricker välling bara på kvällen). Inget fel med det.

Det dyker ofta upp frågor som jag redan har besvarat i bloggen.
Läs under kategorin "Frågor och svar" om du är nyfiken över något,
eller kika förbi kategorin "Info om oss" om du vill veta mer om oss.

Ni har väl inte missat att ni kan klicka och se alla månadens inlägg i arkiven? Då kan ni som har missat att läsa bloggen i ett par dagar se alla de senast publicerade inläggen.

Förresten så tycker jag att ni har blivit sämre på att kommentera med tanke på hur många ni är som läser.
Jag gillar att läsa era kommentarer och svarar på dem allihopa, så var inte snåla med dem nu! Kommentera mera.

Det gick inte att logga in på bloggen igår när jag kom hem. Det hör inte till ovanligheterna att blogg.se strular ibland. På tal om det - jag undrar när de ska flytta över min blogg till den nya plattformen? Jag fick mejl för ett par veckor sen att de skulle sköta flyttningen manuellt, men bara skulle "fixa en sak" först.

Jag kunde inte hålla mig ifrån att ringa hem en gång igår för att kolla läget. Barnen hade ätit bra och skulle precis gå och lägga sig. Antonio hade tydligen varit lite pipig innan han somnade (kanske saknade mamma?) och Alice läxade upp mormor att inte förväxla deras nappflaskor. Hon hade nämligen gett välling till Alice i Antonios flaska och då vägrade hon ta emot den. Rätt flaska till rätt barn ska det vara.

Nu ska jag fixa lite förmiddagsbestyr innan jag lägger upp bilder från gårdagen och berättar lite om vad vi gjorde för skoj.

.

Ikväll ska jag vara något som jag inte brukar vara - jag ska vara barnfri!

De gångerna jag har varit barnfri går att räkna på en hand:

1) när jag firade min 18-årsdag.

2) en gång när jag och mitt ex gick på bio.

3) när jag firade nyårsafton 07/08.

4) när jag firade min 20-årsdag.

Jag är fortfarande ovan vid tanken att lämna mina barn hos någon annan för att jag själv ska ut och roa mig. Jag får fortfarande lite ångest och känner dåligt samvete. Detta ska man givetvis inte behöva göra, för ALLA mammor behöver få vara barnfria ibland. Ett uttryck man får höra i sådana här diskussioner är: "en glad mamma är en bra mamma". Det stämmer, fast jag själv är glad och positiv för det mesta ändå.

En sak som gör att jag faktiskt får lite bättre samvete är att mina barn får egen tid med sin mormor. Varje gång vi är hemma hos henne har hon fullt upp med annat och hinner inte ta sig tid att umgås med barnbarnen. Det låter lite elakt kanske men det är för att hon jobbar väldigt mycket och har mycket att stå i hemma också. Ikväll ska hon komma hem till mig när jag går ut, så hon får vara helt själv med mina barn. Då får hon en liten paus från sin vardag och mina barn får tid med mormor. Tre flugor i en smäll alltså.

Jag vet att jag kan verka lite överpositiv ibland, men det är sån jag är. Jag har lärt mig att inte älta över problem när jag istället kan vara glad. Jag förnekar inte att jag grubblar över saker, för det händer nästintill varje natt då jag ligger vaken.

På dagarna föredrar jag att fokusera på allting som är bra. Jag vill ta vara på varje minut i livet och glädjas åt alla små ting. Jag vill inte att mina dagar ska innehålla stress och bekymmer, så därför försöker jag alltid hålla mig positiv och se det goda i allting.

En viktig sak som jag vill nå ut med min blogg är att även de som har haft det svårt i livet ska kunna ta sig vidare och inse att alla är värda ett bra liv. Jag vill att alla ska ha både styrka och mod att göra sig själva lyckliga efter alla motgångar. Jag har varit där, så jag vet vad jag talar om. Jag hoppas att folk som läser min blogg inser att livet ska man ta till vara på.

Många gånger har jag fått frågor i stil med:

"Är det svårt att vara ensamstående till två barn i så ung ålder?"

Att ha två barn innebär givetvis dubbelt så mycket arbete. Jag har fortfarande 24 timmar om dygnet, men har istället två barn som ska vara mätta i magen, två barn som ska ha torra blöjor, två barn som ska nattas, två barn som ska kläs på och två barn som ska dela på mammas uppmärksamhet. Fördelen är att barnen underhåller varandra - mer och mer med tiden. Vilket i sin tur också leder till svartsjuka och konflikter mellan barnen, vilket jag ännu *peppar, peppar* inte har behövt ta itu med särskilt många gånger.

Att vara ensamstående är utifrån mina egna erfarenheter lättare än att ha sambo. Det är ingen hemlighet att jag har haft det struligt med ex-pojkvänner och det har hänt både det ena och det andra, så jag tycker att det är skönt att kunna stå på egna ben nu. Visst kan jag sakna ett vuxet sällskap vid middagsbordet, någon som fixar disken eller lagar maten ibland, någon som sköter storhandlingen eller ger mig sovmorgon och någon att prata med på kvällarna när barnen har gått och lagt sig. Jag gör allting själv, men jag trivs bra med det för då blir saker gjorda på mitt sätt.

Att det är svårt vill jag inte påstå. Jag har haft det svårt i livet och kan inte riktigt jämföra det med att ha barn. Redan från det att jag själv var bebis tills jag lämnade mitt ex förra sommaren har mitt liv kantats av motgångar. Jag har upplevt flera traumatiska händelser som har satt spår i mig. Mina barn förgyller mina dagar och därför vill jag inte säga att är svårt. Det ÄR ett ansvar, men det är ett underbart ansvar för mig. Jag trivs bra som mamma, är bekväm med rollen och allting kommer naturligt.

Nu är vi tillbaka efter en vända i lekparken och lite småköp på Ica. Eftermiddagsplanerna är att plocka undan lite här hemma, dammsuga, skura golv och fixa tvätten. Jag är pedant ibland när det gäller städning, så jag skäms om det är minsta lilla dammtuss i ett hörn någongstans. Fast man ska väl inte begära att en ensamstående tvåbarnsmorsa ska ha ett hem som platsar i inrednignstidningar, eller hur?

Utanför mitt fönster sitter två tjejer på gräset och fikar. De klär av sig jackorna, sätter sig på filten och njuter av vårsolen. Jag ska inte vara sämre själv, för nu ska jag och barnen ut i lekparken!

... efter sommaren!
För visst skulle den här stranden se bättre ut med sol och bad?

Här är en bild från våran promenad nu i veckan.

Fasta vanor är viktigt för oss. Både Alice och Antonio vet vad som gäller vid till exempel läggdags. Varje kväll försöker vi varva ner en stund. Vi börjar med att släcka ner hemma, sedan äter vi kvällsgröt, byter om till pyjamas, borstar tänderna, läser en bok och sedan bums ner i kojs.

Samma ät- och sovtider varje dag underlättar vardagen för mig som mamma. Utan rutiner skulle jag inte överleva dagarna med allt vad det innebär. Det är en trygghet för mig och barnen att ha struktur i vardagen så att vi hinner fixa alla sysslor som skall göras och ändå hinna spendera mycket tid med varandra också.

Det är så härligt väder ute så efter lunchen ska jag ge mig ut i lekparken med barnen. Då ska Alice få springa av sig sin överskottsenergi och om jag hittar en babygunga ska Antonio få gunga för första gången.

Antonio brukar sova en stund på förmiddagen, men idag verkar han vara ovanligt pigg. Jag som lever på rutin lade ner honom i sängen i hopp om att han skulle somna. Då började Alice dra i mig och säger:
"Sova i Totos säng, sova i Totos säng..." ( Toto = Antonio ).

Hon fick göra lillebror sällskap i sängen och nu ligger de där och myser så fint. Antonio med en flaska välling och Alice med snuttekudden och nappen.

En kommentar som jag fick:
Vad har du för råd till tjejer som antingen är livrädda för att föda barn eller graviditet (oavsett ålder)? Och även de som nyligen fått reda på att de är gravida men inte är tillsammans med fadern eller fadern inte vill ha något att göra med graviditeten/barnet?

Hade bråttom iväg imorse, så jag hann inte fota ordentligt.

manchesterkjol, Lindex / Hello Kitty t-shirt, H&M / Musse Pigg-hood, morbrors gamla (H&M)

Hittade Musse Pigg-tröjan långt in i garderoben och Alice ville ha den på sig. Hon är ju överförtjust i Mimmi Pigg som bekant. Ja, ni ser - hon har ju Mimmi-dockan i handen på bilderna. Den hänger med till dagis varje dag och hon får ha den när hon sover.

Och jag kan inte hålla mig för att avslöja det: men senare i veckan kommer det dyka upp en TÄVLING i bloggen!

Många mammabloggar lägger ut bilder på sina barn. Det är en självklarhet i många fall, tycker jag. Men vart går gränsen på vad man bör och inte bör publicera? Jag har tänkt på det många gånger. Det är nog fler föräldrar som har tänkt också.

I början när jag bloggade nämnde jag inte ens mina barns namn. Jag visade inte heller bilder på deras ansikten. Sakta men säkert dök det upp allt fler bilder och deras namn dök upp i vart och vartannat inlägg.
Nu publicerar jag bilder på dem varje dag, MEN jag märker mina bilder för att känna mig tryggare. Sedan finns det bilder som jag ALDRIG kommer publicera i bloggen. Till exempel nakenbilder eller annat som skulle kunna locka till sig idioter.

Ibland får jag frågan om vad jag tror att mina barn kommer tycka om de hittar sig själva på nätet om några år.
Det är en svår fråga att besvara - OM de kommer hitta sig själva. Jag kommer radera bloggen när jag känner för det, för alla bilderna har jag redan sparade på datorn, så det är inget jag kommer gå miste om. Sedan att bilder kan vara kvar på internet i evigheter, det kan jag inte rå för. Det är en risk som jag själv tar och det gör alla föräldrar som publicerar bilder på sina barn.

Allt eftersom att bloggen har blivit större har jag också raderat många inlägg. Framförallt känsliga inlägg om vårat privatliv och information som lättare leder till oss.

Det finns galningar ute på nätet. Det finns idioter som snor bilder på andras barn. Man kan aldrig vara trygg i att lämna ut information. Men på nätet är man aldrig anonym i vilket fall.

Nackdelen med en välbesökt blogg är att fler hittar till den och därmed kan sno bilder. Men å andra sidan är chansen också större att någon som är bekant med bloggen skulle känna igen ifall bilderna har hamnat i fel händer. Risken med de mindre bloggarna är att lika många inte skulle lägga märke till ifall bilderna är stulna därifrån, och i många fall märks inte ens bilderna i "mindre" mammabloggar.

Jag uppmanar ALLA föräldrabloggar att märka alla bilder på barnen som publiceras!

Många har frågat mig om "ungmamma93"-bloggen.


Avgör själva om det var en fejk-blogg:
Jag satt och läste drygt 175 kommentarer i bloggen innan den lades ner. Jag fick veta att:

- hon hade snott bilder på andra barn och kallat dem för sin son. Inte bara ett barn, utan flera olika.
- hon hade i början kallat sonen för Kriss och senare ändrat namnet till Max.
- enligt kommentarerna var miljön i bilderna väldigt 80-tal och amerikansk.
- hon hade gjort om en video från youtube och sagt att det var hennes son som dansade. Hon hade filmat en snutt med på dataskärmen för att få en annan kvalitet på filmen och gjort om musiken.
- IP-adressen spårades i Malmö, fast hon påstod att hon bodde i Göteborg.
- enligt rykten drev hon också hennes ex's blogg, som också är borttagen nu.

FEJK?
Man börjar ju undra om det var en 14-årig flicka bakom skärmen eller en snuskgubbe?

linne, La redoute / jeans, H&M / tröja, H&M



Ett mirakel skedde imorse! Alice tog på sig ett par byxor!
Men det är nog för att Hello Kitty är så populärt på dagis.

På bussen i torsdags satt Antonio och stirrade intensivt på en annan mamma. Hon log åt honom och jag sa lite skämtsamt att: "Oj vad han tittar på dig!". Plötsligt stod vi där och snackade om lite allt möjligt och bytte telefonnummer med varandra. Så lätt var det att hitta en ny kompis som dessutom bor i närheten! Ska nog ta och skicka ett SMS och kolla om hon vill ut och äta lunch någon dag.

Precis när jag hade klivit utanför dörren
och skulle hämta Alice från dagis gick 
solen i moln och det började regna.
Det gör ingenting - för jag har mina
två SOLSTRÅLAR här hemma som
förgyller mina dagar mer än allt annat!

Alice somnade så fint i min säng härom natten med benen
och armarna åt alla håll.

Det blev en till bild i samlingen: "sköna sovställningar".
Barn är verkligen underbara. Godnatt!

Fick ett mejl från blogg.se angående bytet till nya plattformen. De skulle bara göra en sak först (?) innan de kunde sätta igång. Vet inte vad och när, så det återstår att se. Nu ska jag försöka sova lite.

Som slutade med att jag låg hemma med migrän och helt slutkörd.

Vi var på Stinsen med Lisa och hennes söta dotter.

Vi började med lite shopping. Ungarna skötte sig galant till en början, men sen fick Alice så mycket spring i benen så det blev till att jaga henne i butikerna och låta henne springa av sig en stund på lekplatsen.

Vi åt lunch. Gravad lax med dillstuvad potatis.
Alice fick en egen liten tallrik.


Inne på skötrummet provade Alice en saccosäck.


Tack för butiker som Polarn o. Pyret och Exit (på bilderna) som har lekhörna i affären! Det är guld värt.
 

Efter allt shoppande och spring efter Alice avslutade vi dagen med en snabb fika innan vi handlade blöjor och barnmat och åkte hem igen.

Byxor, Lindex / Zip-tröja, Polarn o. Pyret / kortärmad bodysuit, Katvig

Mitt mamma-ego får en rejäl upplyftning när Alice ställer sig framför kylen och säger: "Mamma, tomat, gurka!". Härligt att jag har lyckats få henne att gilla grönsaker så mycket.

Eller när jag står och torkar bord och hon säger: "Alice torka!" och sen när jag ger henne en trasa säger hon: "Tack, mamma!" och börjar torka bordet med mig. En duktig tjej.

Om det är någonting jag är dålig på så är det att steka pannkakor!
Jag lyckades inte göra en enda pannkaka som blev bra.

Men Alice är glad och säger:
- Jaa! Pippi-pannkakor!

Jag har en pigg, GLAD och utvilad liten pojke här som vaknade precis efter att ha sovit middag. Han är i full fart med att rulla runt och öva på att krypa i min säng just nu. Tänkte mata honom med lite lunch och pussas och kramas en stund innan vi hämtar hem Alice från dagis. Sen blir det kramkalas med alla barnen!

Måste bara säga att jag har riktigt underbara läsare!
-Klicka på länken här så får ni läsa en kul grej som en tjej har skrivit om mig.
- Klicka på länken här också för att se ett till inlägg som jag hittade hos en annan.

Snart har jag varit registrerad i en vecka...

Eftersom jag nämnde att Antonio fyllde 7 månader igår, så kan jag likaväl nämna att ALICE FYLLER 2 ÅR OCH 5 MÅNADER IDAG! Grattis!

Lilla damen har inte varit lätt att få på kort idag men jag har gjort mina försök! De här kläderna valde hon helt själv, förresten.´
tröja, Esprit / Kjol, Name it

Nu släpper jag fokus på barnbloggandet för det här inlägget, för jag är i behov av tips från er läsare!

Jag vill göra gelenaglar.
Så nu till min fråga.

Har någon tips på en bra salong som är relativt billig i Stockholm?


Tips, tack!

För nu har barnen vaknat efter deras tupplur. Pigga, glada, utvilade och fyllda med ännu mer energi!
Alice säger: "hem till mummu". Antar att hon vill hem till mormor. Kanske drar en sväng förbi där istället för att leta glassplitter resten av dagen. Nu borde det mesta ha åkt in i dammsugarpåsen i alla fall, så jag hoppas Alice inte trampar och får en glasbit under foten, elelr att Antonio inte kryper och... aj!

Alice har börjat använda ordet "NEJ" allt oftare nu. Det kan handla om att jag säger åt henne att äta, gå och lägga sig eller bara att plocka undan efter sig. "NEJ!", säger hon då. Den lilla damen har en stark vilja nu och hon börjar visa den mer och mer. Men än så länge har hon fattat grejen att det fortfarande är mamma som bestämmer. Bra där, flicka lilla... Sötnosen.

Efter ett par dagar med besöksräknaren har jag fått konstaterat att min blogg är bland topp 10 i kategorin "Föräldraskap och barn". Några dagar till så får vi se hur högt upp på listan jag egentligen ska vara (de räknar flest unika besökare / vecka). Spännande!

Nu har vi ätit middag. Fläskfilé med potatisklyftor, bearnisesås och sallad.




Vi tände tre ljus för att hedra de två mördade barnen i Arboga och ett ljus för den svårt skadade mamman.
 
Alla ljusen brann fint, men sakta började ljuset i mitten (som jag tänkte att vara till mamman) rinna över och sprida stearin över hela ljusfatet. Min tanke var att det var hela hon som smälte sönder efter att hon hade fått reda på att hennes barn hade blivit dödade.

Den där annonsen som jag har om att det är en undersökning för att få en klarare bild av vem det är som läser "TUMADRE"s blogg... Jag har loggat in för att kolla på resultatet och det är rikigt roligt att se! 

Majoriteten av mina läsare är kvinnor mellan 18-25 år, har gymnasieutbildning, studerar fortfarande, har barn och bor i en större stad. Sen är det ni som är både yngre och äldre alltifrån arbetare till egen företagare, med och utan barn, boendes ute på landsorten och ett par killar också.

(Alla ni som har svarat har varit helt anonyma,
det är alltså bara en överblick som jag har fått se!)

Eftersom bloggen är mycket välbesökt och jag öppet visar vilka jag och mina barn är, så bestämde jag mig för att plocka bort alla inlägg i kategorin "känsligt". Jag skapade en extrablogg där jag kan skriva av mig känsliga grejer, men den är LÖSENORDSSKYDDAD. Det inlägget jag talade om igår att jag hade skrivit är publicerat där nu för jag känner inte att det är någonting som ska vara allmänt för alla. Från och med nu ska jag inte skriva lika ingående om känsliga saker i den här allmänna bloggen, för mitt och mina barns säkerhet.

Nu ska jag försöka sova lite. Hoppas att Alice inte vaknar inatt som hon har gjort de två senaste nätterna. I vilket fall som helst har jag konstaterat att mammor har ett slags förråd i kroppen som samlar extra energi som behövs vid vakna nätter osv. Det fick jag uppleva många gånger när Alice var bebis. Hon sov sällan mer än två timmar i raken! Efter regn kommer solsken - för nu har jag två ungar som sover hela nätterna båda två, för det mesta vill säga.

tänkte på en grej. du tar jättefina och söta bilder men vore det inte roligare med finare kvalité på fotona? tror det lönar sig att investera i en digitalkamera för i framtiden så tror jag skarpa kort där de rätta färgerna kommer fram uppskattas mest. och det finns ju bra kameror till schyssta priser nu för tiden :)

Svar till Lollo -
Jag har digitalkamera, men jag saknar USB-sladden till den. Bilderna jag har på den sparas alltså bara i minneskortet.

Nu är det mycket roligare att logga in på datorn!

Jag märkte att jag hade gett Antonio fel välling i mörkret inatt. Istället för den milda havrevällingen har han fått i sig en hel flaska utav Alice's fullkornsvälling! Ajdå, hoppas bara att hans lilla bebismage inte får alltför ont nu!

Barnen sover sen länge sen tillbaka och jag somnade också när Alice skulle sova. Vaknade och kom på att batterierna på mobilen var slut, så jag blev tvungen att kliva upp för att leta efter laddaren och ställa alarmet. Ska försöka somna om, men jag känner mig jättepigg nu.

Ni läsare undrar lite om hur det går för bloggen, så jag bestämde mig för att göra ett inlägg om hur det står till just nu.

- Nej, jag har inte tjänat pengar på bloggen. Jag har annonser, men det är inte många som klickar på dem, så jag har inte fått någon utbetalning än.
- Nej, jag blir inte sponsrad av något företag än och får alltså inga gratis prylar hemskickade.
(det kan ske ändringar, men i dagsläget är det så)

- Ja, jag försöker svara på alla kommentarer jag får.

Försöker också svara till er som bara lämnar en mejladress, men det är jag tyvärr lite slarvig med ibland. Vissa dagar svarar jag till alla som bara lämnar mejl, andra dagar bara några och ibland ingen alls. Som ni nog förstår har jag fullt upp med både barn, hem, ett liv och blogg!

Jag läser ALLA kommentarer och uppskattar VERKLIGEN alla positiva ord från er!

En sak som gör mig glad är att det dagligen dyker upp någon/några som avslöjar i en kommentar att hon har läst min blogg ganska länge men aldrig har lämnat en kommentar. Det är verkligen roligt när mina läsare ger sig tillkänna och skriver några rader om sig själv. Då får jag också en bild av vilka det är som läser bloggen. Och ni är verkligen en blandad målgrupp med både unga och gamla från flera olika länder dessutom!

En annan sak som jag verkligen uppskattar är när jag ser att folk tar sig tid att kolla i mina arkiv för att få en bättre bild av vem jag är och vad jag har gått igenom.

Byxa + hoodie, ECKÖ / Piké, Lacoste

Pippi-kjol och Pippi-hoodie, Åhléns / Strumpbyxor, H&M / Piké, Lacoste

Linne, H&M / Topp, H&M / Jeans, Fornarina (Flirt bit)

Passar bra när man är på inskolning. Lätt och bekvämt.

Barnen är påklädda, jag är fixad och klar. Jag har fått i mig mitt kaffe så jag överlever dagen. Snart är det  dags att röra på oss mot dagis. Klockan 09.30 ska vi vara där och stannar där ungefär lika länge som igår, till strax innan 11 gissar jag.

Skickade ett SMS till min mamma igår kväll: "Hemsk migrän. Illamående. Jag dör." Lite överdrivet i sista meningen kanske, men hon ringde upp. Vet inte varför jag skickade det till henne. Antar att jag bara ville att hon skulle få veta att jag ligger hemma med världens värk. Vet inte varför jag i så fall ville att hon skulle veta. Tänker inte analysera mina tankar heller.

När jag har migrän är det enda tillfället jag känner att jag inte orkar ta hand om mina barn. Det låter ganska hårt att säga det, men ni som lider av migrän vet hur tungt det är. Jag blir alldeles utmattad, har så ont att jag tänker att det vore skönt att bli halshuggen. Huvudet är tungt, spänner och trycker. Det värker i axlar och nacke. Jag blir extremt ljus- och ljudkänslig. Då är det riktigt svårt att ta hand om två barn på egen hand.

En gång när det var riktigt illa och jag inte hade några värktabletter ringde jag min mamma. Hon sprang över med ett par stycken och jag bad henne byta blöjor på mina barn för att jag själv inte klarade av det. Jag var alldeles för matt i kroppen för att ens kunna röra på mig ordentligt. Att ha den slags migrän är riktigt jobbigt!

Huvudvärken ville inte släppa igår kväll och jag somnade tills slut med världens huvudvärk. Det värker fortfarande, men jag överlever. Det blev en sömnlös natt för min del kan jag säga. Dels för kaffet, dels för huvudvärken och får att barnen vaknade sammanlagt tre gånger inatt! De brukar låta mig få sova hela natten, men just den här natten när jag mådde så dåligt och spydde på grund av min migrän skulle de minsann hålla mig vaken! Bra timing, ungar!



Hur som helst, så är det en ny dag idag med betydligt värre väder än igår, men det är bara upp och hoppa! Le och var glad! Det är dags för nya tag och inskolningsdag nummer två på dagis idag.

Tack för alla tipsen om vad jag kan göra åt min migrän. Deessvärre hjälper inte receptfria medicin (alvedon, ipren, panodil, magnecyl, eeze osv) och inte heller någon form av Naproxen som jag fick utskriven förut. Det gäller att hitta en medicin som fungerar bra och jag hoppas att jag gör det snart!