Vi hade inga egna sandleksaker med oss idag, men det kom några andra barn till lekparken och Alice fick låna deras saker. Hon gjorde en massa kakor till mig, som jag fick "smaka" på.

  

Alice gillar gungor, men hon gillar inte att gunga. Hon gillar att hänga på dem och putta på dem.

 

Antonio låg i vagnen och njöt av den friska luften.

 

När Alice hade lekt färdigt sprang hon bort från lekparken, helt självmant. Hon skulle hem till "mummu" (mormor), sa hon.



Lika bra att ta en sväng fit, tänkte jag och så gick vi hem till min mamma. Där åt vi popcorn (heey, jag trodde de skulle ha fredags-chips!) och Alice fick leka med morbror.

Så, skärpning allesammans! Kommentera mera!

Skriv "hej", säg att mina barn är söta, fråga nånting du undrar över, berätta vem du är, tipsa mig om inredning till barnrum... Vad som helst, bara visa att du har varit här och tagit en titt på bloggen!

Det är första gången jag skriver det i bloggen nu, men IDAG har jag bloggtorka. Saknar inspiration helt och hållet på någonting att skriva. *suck*

På bilden: Antonio 2 månader (nu: snart 6 månader)


Därför  u p p m a  n a r  jag er att:
- KOMMENTERA MERA
- Ställ frågor!
- Kom med tips på vad jag kan skriva om!

"hur kom du på namnen till dina barn och har du nåra smeknamn på dom? kram :)"

Historien bakom namnet Alice är ganska lång, det började redan när jag var i 15-års åldern när min mamma var gravid med min lillebror. Jag var förbannad på henne för att hon var gravid. Tyckte det räckte med fyra barn, så jag vägrade prata med henne och acceptera graviditeten. Strax efter att graviditeten avslöjades (alltså min mammas fortfarande) åkte min styvfar till Danmark på ett jobbärende, där han en kväll satt i en krog och drack några öl. Han berättade för bartendern att han skulle bli pappa. Han fick frågan vad barnet skulle heta och rent spontant svarade han: "Alice". Bartendern blandade en drink och kallade drinken för "Alice".
På den tiden hade jag drömmar om att bli bartender, och när jag fick höra historien frågade jag vad drinken innehöll, men han kom inte ihåg det. Då bestämde jag mig för att förlåta min mamma och acceptera graviditeten och sa: "När jag blir bartender lovar jag att jag ska göra en drink som heter Alice".
När det sen visade sig att det kom ut en pojke var namnet "Alice" inte aktuellt längre.
Vid 17-års ålder blev jag gravid själv och hade jättesvårt att komma på ett namn till mitt barn. Skulle det vara en pojke var det solklart: "Antonio". Ett namn som är fint och lite ovanligt. Men tjejnamn var svårt. Till slut tänkte jag tillbaka på mitt löfte om att göra en drink som heter "Alice", men eftersom jag inte längre hade planer på att bli bartender längre, så bestämde jag mig för att låta min dotter få bära det namnet.

Antonio's namn var bestämt, redan när jag väntade Alice. Jag gillade fortfarande det namnet och det var ingen  tvekan om saken.

Smeknamn på barnen?
Alice brukar vi (inom min familj) kalla för: "Doodis" och "Chewbacka". Hon själv kallar sig för: "Dadi".
Antonio har inte fått några smeknamn än, förutom av Alice som kallar honom "Toto". Annars brukar jag kalla mina barn allt möjligt: älskling, gubben/gumman, knasunge, lilla apan, bollen, bullen, korven, tokunge, sötboll osv...

Undrar ni något mer? Fråga!

Det skiljer 1 år och 10 månader mellan dem,
men se så fint de leker tillsammans! :-)

Alice river ut alla saker från bokhyllan,
klär på Antonio en rosa sommarmössa
ställer fram leksaksmat och en docka till honom.



Mina härliga ungar!

Alice går ju inte på dagis på torsdagar och fredagar, så idag är vi lediga. Ingen väckarklocka som ringde och väckte oss och ingen tid att passa. Jag kunde ligga och dra mig i sängen jättelänge och mysa med barnen och solen lyser rätt in i sovrummet -  så härligt! (men solen avslöjar också hur smutsiga mina fönster är och hur mycket damm det flyger runt överallt... Blä!)

Lägger upp en "gammal" bild på barnen,
för de är så söta och vackra och underbara!

Pratade med V i telefon nyss.
Vi snackade om vad han har drömt för konstiga saker den senaste tiden, så jag plockade fram min "Drömlexikon" och läste upp vad hans drömmar betyder. Sen snackade vi om vilka karaktärer vi påminner mest om i olika tv-serier. Ja, lite allmänt skitsnack sådär.
Men på lördag ska vi ses och hitta på nåt kul.

Jag varnar för ett kanske  t r å k i g t   i n l ä g g ,  så ni behöver inte läsa allting om ni inte vill. Jag ville bara skriva av mig lite.

Idag har varit en "hata-SL"-dag! Ni stockholmare som läser det här vet ju hur våran lokaltrafik fungerar (eller snarare INTE FUNGERAR!) ibland, eller hur?

Så här tog jag mig hem från Barkarby idag:
- bussen från Barkarby skulle åka kl. 13.46. När vi hade stått och väntat på den i regnet ett tag ringde jag SL:s kundtjänst och undrade vart bussen hade tagit vägen. Mitt i samtalet dök bussen upp, ca 10 minuter försenad.
- i och med att bussen var försenad missade vi tåget och fick stå och vänta på den i ca 15 minuter. Jag visste redan nu att jag skulle bli lite försenad.
- vi skulle göra ett tågbyte, men en röst i högtalaren sa tåget som vi skulle byta till var ca 5 minuter försenad. Det stod ingenting om "beräknad ny tid" på info-skärmarna och det stod inte på de svarta tavlorna när tåget skulle komma. Fem minuter senare kommer det ett tåg på perrongen och vi kliver på. Sen isar det sig att det var ett tåg som var på väg åt det håll vi kom ifrån.
- vi klev av och väntade på tåget tillbaka. IGEN. Det tåget kom i alla fall i tid. Jag skickade ett SMS till Alice's dagis och sa att jag skulle bli lite försenad. Innan jag hann ringa min lillebrors dagmamma (jag skulle ju hämta honom idag också!), så dog batterierna på min mobil.
- sen var det alltså ytterligare ett tågbyte, och den här gången gick det bra.

När jag klev av vid min station sa jag till Ella:
- nu fattas bara en sak till av sL, så vet jag inte vad...

Jag skulle ta bussen till Alice's dagis, men den hade precis gått! Precis som jag förutspådde! Och istället för att vänta i 15 minuter på nästa promenerade jag dit, och det tog ca 10 minuter. Det regnade och var blött ute och mina skor hann bli dyngsura.
Hämtade Alice och frågade fröken vad klockan var. Hon var 14.35. Jag var 35 minuter försenad, och missade precis bussen hemåt. Vi promenerade upp till bussen och det tog 10 minuter. Där fick vi sitta och vänta i 20 minuter. När bussen kom var den redan packad med barnvagnar och rullatorer, så vi fick inte plats. Visste inte om jag skulel skratta eller gråta...
Nu skulle bussarna börja gå var 15:e minut, men istället för att sitta och vänta promenerade vi till stationen. Det brukar ta ca 30 minuter om man går i normaltakt, så jag gick i superfart och hann precis på 15 minuter! BLÖT, TRÖTT, HELT SLUTKÖRD var jag, men vi fick alla fall plats på bussen och jag kunde sätta mig i lugn och ro, prata med Antonio och ha Alice i knäet och mysa lite.

När vi var framme vid min lillebrors dagmamma kom jag inte in i porten för jag hade koden sparad i mobilen (batterierna hade ju dött), så jag fick stå och vänta tills någon som bodde där skulle in eller skulle gå ut. Det dröjde några minuter, men sen kunde jag hämta honom.
På vägen hem började Antonio bli hungrig, och Alice och min lillebror sprang åt alla håll, hoppade i vattenpölar och vägrade följa med mig hem. Jag lockade dem lite genom att tävla om vem som skulle komma hem först, och då gick det relativt snabbt att komma hem.

Ni ska veta att jag har hållit mig lugn HELA TIDEN. Jag är ingen stressad människa. Jag är en sån som säger att glaset är halvfullt och inte halvtomt. Idag har jag till exempel inte räknat upp alla negativa händelser, utan sett att efter varje hinder har jag varit närmare målet.

Nu är min lillebror hämtad, så jag ska ta ett varmt bad med Alice och koppla av en stund.

Ursäkta för ett långt och tråkigt inlägg att läsa, men jag var bara tvungen att få ur mig det här.

När jag hämtade min lillebror från dagmamma var den första kommentaren jag fick:
"Oj, vad du är lik din mamma!"
Den har jag fått höra hundratals gånger, ända sen jag var liten. Jämt. Skulle nästan själv kunna erkänna att jag faktiskt är en liten kopia av henne.

En annan rolig kommentar som jag fick idag var av en tjej som jag mötte på vägen hem, när jag sköt barnvagnen med ena handen, höll Alice i andra handen och hon höll min lillebror i sin andra hand. Hon undrade först om alla barnen var mina, men jag sa att en av dem var min lillebror.
"Okej, jag tycker du ser ut att jobba på dagis!"

Jag har inte laddat upp bilder från idag, så jag bjuder på en några dagar gammal bild på Alice och Antonio. Tyvärr är Antonio lite suddig på bilderna, men han rör ju på sig så mycket...



Snacka om syskonkärlek! Visst är det härligt?!

Glömde skriva det i lördags, men GRATTIS till min storebror och hans nya färstmö som förlovade sig 23:e februari!

När Alice har hämtats från dagis idag ska jag stanna på vägen och hämta min lillebror från sin dagmamma också. Det ligger precis här i närheten, så det blir inte så jobbigt. Han ska vara hemma hos oss i några timmar och sen kommer min mamma och hämtar honom. Det är roligt, förutom att Alice och han blir riktiga busungar när de träffas! Om ni undrar, så är han snart 4 år, han fyller om 2 veckor ungefär.
Och det här gäller inte bara idag... Jag ska hämta honom och passa honom imorgon också, och på onsdag med. Så i tre dagar ska jag vara ensam med tre ungar i några timmar. Wish me luck!

Funderar på att sälja Alice's första barnvagn (Teutonia Primus Techno Duo), så jag gjorde rent den och tvättade hela klädseln. Jag lät Antonio provligga i den och han gillade vagnen, för det är så schyssta fjädringar i den så att det blev värsta gunget när man vickade på den lite grann. Inte undra på att Alice alltid somnade så fint i den vagnen när hon var bebis...



Den där kortärmade bodysuiten som Antonio har på sig köpte jag i vårat lilla centrum här nerför backen. De har en riktigt schysst barnbutik där med märkeskläder för barn, bl.a Katvig (som den har har på sig på bilden), Molo, Finger in the nose, Lip fish och massa annat! Och en riktigt trevlig försäljare har de också där... Det är FARLIGT att gå in i butiken, för man har verkligen lust  att köpa allting därinne...

Centrumet här nere har för övrigt inget annat roligt, bara Ica, pizzeria, frisör, fruktaffär, filmbutik (med solarium, apotek, tobaksaffär, glasögonbutik och en liten skönhetssalong.

Fick ett SMS från Alice's farmor efter våran träff igår:
"Tack för att jag fick träffa Alice igen. Jag känner mig glad och lugn för att Alice har en sån bra mamma som bryr sig så mycket om henne! Kram XXX".

Jag var uppe still sent inatt och fixade en ny design till bloggen. Den dyker upp snart, för det finns lite saker kvar som jag ska justera bara innan jag lägger upp den.

Jag är egentligen inte alls på humör för att göra det, men idag ska vi åka åka träffa Alice's farmor. Vi ska åka till Eurostop, Märsta och den resan (kommunalt) tar 1 timme och 6 minuter härifrån. Och sen en tillbakaresa också. Men sen är det inte för min skull vi åker heller, utan för Alice's skull. Fast egentligen känns det som att det mest är för farmors skull, eftersom Alice inte får ut så mycket av de här träffarna ännu.

- Besöka Alice's nya dagis.
Kolla hur deras dagsverksamhet ser ut, vad för rutiner de har och helt enkelt kolla att personalen verkar trevlig, lokalerna fräscha och bra gård att leka i.

D e t   ä r   F U L L T   Ö S   h ä r   h e m m a   j u s t   n u !

Min kompis man ringde mig och undrade om jag kunde passa deras dotter i ett par timmar.
Självklart kunde jag det! Det är ju goda vänner till mig och dessutom är det Alices bästa kompis.

Nu har hon varit här i snart en timme och flickorna har jätteroligt ihop.
Men så är det också leksaker ÖVERALLT. Men det bästa är ändå att se hur bra de leker ihop och höra deras skratt hela tiden. De trivs verkligen ihop.

Antonio ligger i magen, 6 dagar över tiden.



Två dagar senare föddes han. Min älskade fina son!

Min storebror och hans flickvän är på besök här, men just nu är de nere i centrum för att handla hem pizza. Själv håller jag på och tvättar kuddar, täcken och kläder åt dem för de har tappat bort nyckeln till tvättstugan. Jag försöker passa på och skänka bort saker som jag inte vill ha, tex gamla sängkläder och sånt. De behöver de, så de tar emot allting som jag vill bli av med!

Oh no.
Lånade SIM CITY av min syster, så gissa vem som var uppe hela natten och spelade på datorn? Farligt beroendeframkallande spel det där. Men då ska vi inte snacka om hur mycket jag satt och spelade THE SIMS när vi hade Playstation hemma när mitt ex bodde här.  Och GTA var också beroendeframkallande. Nej, jag kommer nog aldrig köpa ett eget Playstation, för då kommer jag bo framför TV:n när barnen sover.
Nu ska vi ut och gå. Det är 5 plusgrader ute idag. Vilken skillnad mot de 6 minusgraderna igår!

Där ser ni hans två söta små tänder. Men de är vassa, så akta er!

Hormonerna spökar runt i kroppen nu när jag är på väg att sluta amma. Jag blir deppig och känner att gamla sår börjar rivas upp. Jag blir känslig för minsta lilla pik och flera års sömnsvårigheter (som är följden av mitt förflutna) börjar visa sig. Trött, deppig och känslig med andra ord. Nä, just nu är jag inte på topp. Och istället för att skriva ett depp-inlägg ska jag ta ett varmt bad och koppla av en stund.

Så här fina var barnen på Alla hjärtans dag <3

Alla hjärtans dag spenderade jag med V. Han hade med sig mat och dricka och en jättefin bukett med långa stora röda rosor. Dessutom hade han lyckats få tag på stora riktigt goda jordgubbar i en hjärtformad ask. Undrar vart han köpte dem?
Efter middagen såg vi på en film och tog det lungt. Vi kollade på "Supersugen",  en löjligt rolig american highschool-film som handlar om tre killar som vill bli av med oskulden. Den får inte högsta betyg av mig för den typen av filmen är uttjatad tycker jag.
När han skulle gå tog han fram ett kort ur jackan och sa:
"Jag glömde det här, den skulle komma med blommorna" och räckte över det till mig. Han sa att jag skulle läsa det först när han hade gått. Så fort jag hade låst dörren efter honom läste jag kortet. Det var inte direkt en: "ha en trevlig alla hjärtans dag!"-hälsning det stod i den, utan mer som en kärleksförklaring.
Nu känns det verkligen som att jag har gjort bort mig som inte har insett HUR mycket han gillar mig. Och här går jag och tror att vi bara kommer kunna vara vänner... Nu är problemet HUR, VAD och NÄR jag kan säga till honom att jag faktiskt inte är intresserad av honom mer än som en vän. Jag vill inte förstöra våran vänskap och jag vill inte såra honom.

Jag är så trött på att mitt ex har kvar mina grejer i Sala och varje gång jag har frågat om dem så har jag fått svar som: "Jag har inte tid" , "min kompis har inte tid att skjutsa mig" , " nej jag kan inte, för jag jobbar så mycket" osv...
Så, i måndags skickade jag ett SMS till honom: "Inom en vecka SKA jag ha tillbaka mina grejer från Sala, annars gör jag en polisanmälan!" .
Han ringde mig imorse och sa att han har varit iväg till Sala och hämtat alla saker med sin pappa. Men eftersom allting har legat i ett utomhusförråd (ett gammalt trähus) hade tydligen det mesta möglat... Spjälsängen var förstörd. Men min micro och barnmatsolen fick de med sig. Jag frågade aldrig ifall kläderna, Alice's bebisfoton, ultraljudsbilder, MVC- och BB-journaler hade klarat sig. Hoppas det. För det är oersättligt. Sen skulle det vara kul att få hem lite fler gardiner, mattor och lampor som var mina.
Jag sa att han skulle komma över med grejerna i helgen. Men han sa att han inte kunde. Han sa bara att han ska höra av sig när han kan. Men i så fall måste jag lyckas tajma det så att min storebror kan vara här när han lämnar över grejerna, för att se att allt är lungt. Hoppas att han kommer hit med mina saker snart - nu har jag tjatat om dem i 1 år och 4 månader! (ja, alltså när jag flyttade in till den här lägenheten som jag bor i nu - innan jag ens vart gravitd med Antonio och när vårat förhållande fortfarande var lungt).

Jag har en "jag-går-och-irriterar-mig-på-allt-och-alla-dag".
Det kom in en tjej på bussen med stark parfym, som enligt mig luktade billigt och skitäckligt. Jag hade lust att slita henne i jackan och slänga ut henne från bussen. Det kom upp en annan mamma med sin barnvagn och hon råkade snubbla till över min vagn. Jag råkade av misstag ge henne värsta mördande blicken och hon ställde sig direkt på andra sidan. Sen satt det en tant och glodde på mig under hela bussresan och jag blev jätteirriterad.
När jag äntligen klev av bussen såg jag att den gamla tanten stannade framför mig och väntade på mig. Jag var förberedd på att hon skulle slänga ur sig en elak kommentar för att hon hade suttit och glott på mig hela resan.
"Jag ville bara säga att du är jätteduktig!", sa hon.
Jag tackade artigt och hon berömde mig för att jag verkade så lugn och fin med mina barn. Hon sa att hon har tvillingsöner och vet "hur det är att ha två småbarn".

Irritationen släppte och jag blev på bättre humör. Det är egentligen slöseri med tid att gå runt och irritera sig på saker. Den tanten satt och kollade på mig för att jag pratade så lungt och fint med mina barn bara.

Att jag går runt och irriterar mig på saker är OVANLIGT. Ni som känner mig vet att jag är lugn och positiv för det mesta och tar saker med en nypa salt. Och för att inte tala om tålamodet och uthålligheten jag har...

Pratade med S igår på MSN och hon nämnde att humöret kan spöka lite när man slutar amma. Jag har trappat ner rejält nu med amningen eftersom mjölken inte rinner till ordentligt, så jag har börjat få lite trevliga humörsvängningar nu märker jag...

Yeahyeahyeahyeah!

Fick hem presentkort på totalt 700:- som jag kan använda på massa olika ställen. Bl.a H&M, Polarn o Pyret, Kicks, Åhléns, BR, Cubus, Lagerhaus, Waynes Coffee m.fl.

Och varför fick jag det? Jo, för jag har hittat den här sidan!

Vad kan det vara? Ungefär 35 mil upp till Sundsvall härifrån. Hur som helst, så gick resan upp riktigt bra. Baren skötte sig och det var kul att vara på roadtrip. Men det tog lång tid för vi stannade ett par gånger också på vägen för att äta, byta blöjor, ta en cigg, sträcka på benen osv...

Packning för en helg...


Hotellet var fint. Vi fick våra rum till kraftigt reducerade priser och fri tillgång till relaxen och massa andra förmåner tack vare att min kompis bror har hotellet.

 

Det blev varken gelénaglar, ny frisyr eller solarium för min del. Däremot badade vi i poolen, fick massage, åt jättegoda luncher och middagar, träffade massa roliga norrlänningar, upptäckte en riktigt fin stad, bastade, var uppe hela nätterna och sov nästan ingenting.

Lounge-lördag
   

OUTFIT i lördags kväll.
  

Bilresan hem var seg. Det tog väl drygt 4 timmar och alla var jättetrötta. Även fast det egentligen var tänkt att vi skulle slappna av, vila och ta det lungt.

Nu är jag trööööött. Men vi hade det jättetrevligt, roligt och bra. Barnen hade kul och klarade både den nya miljön och bilresorna jättebra!

Jag: "tryck där" och pekar på a-tangenten.
Alice trycker på: 3aaa

Jag: "tryck där" och pekar på l-tangenten.
Alice trycker på: l

Jag: "tryck där" och pekar på i-tangenten.
Alice trycker på: iiiiiiiiiiiiiiii

Jag : "tryck där" och pekar på c-tangenten.
Alice trycker på: c

Jag: "tryck där" och pekar på e-tangenten.
Alice trycker på: eee

Försökte få Alice att skiva sitt eget namn.
Resultatet blev: 3aaaliiiiiiiiiiiiiiiiceee

Nu har jag satt upp en sån där banner som du kan klicka på om du vill följa min blogg via Bloggkoll.com. Den syns där på vänsterspalten under bilden på mig.

MÅNDAG: Alice ska lämnas på dagis. Antonio ska på BVC. Sen ska vi äta lunch med K innan vi åker och hämtar Alice.
TISDAG: När Alice är på dagis ska jag och Antonio träffa L och hennes dotter, gå på öppna förskolan och äta lunch.
ONSDAG: När Alice är på dagis ska jag och Antonio KANSKE träffa E, gå på öppna förskolan och äta lunch.
TORSDAG: Vi ska träffa Alices farmor på dagen. Sen ska vi hem till V och äta middag.
FREDAG: Vi åker till SUNDSVALL!!!
LÖRDAG: Vi är i Sundsvall och kopplar av på stan. hotellet, skönhetssalongen.
SÖNDAG: Vi åker hem igen.

Det blev bara en snabb vända hem idag innan vi gick iväg hem till min mamma. Allt vi hann göra var att laga en snabb lunch och kolla mejlen, i stort sätt.

Min mormor är på besök hos min mamma, som sagt och det var lika kul att träffa henne som vanligt. Vädret hade varit okej hela dagen fram tills för någon timme sen när det började snöa och blåsa mer och mer. Hade nog stannat där längre, men kände att jag var tvungen att ta mig hem innan stormen blir värre.

Men fyyy f*n vad det stormar där ute! Hade inte regnskydd eller nånting med mig och jag var klädd som om det var mildaste vårvädret eller nåt. Alice virade jag in i två filtar och täckte hennes ansikte med filt och drog mössan över ögonen. Antonio filtade jag in i liggdelen och drog hans snuttefilt över ansiktet och båda suffletterna över.

Barnen klarade hemvägen fint, men jag frös arslet av mig och kunde knappt se vart jag var på väg på grund av all snö överallt. Nu är mascaran utkletad i hela ansiktet och håret står åt alla håll. Första jag gjorde när jag kom hem var att ta av mig alla blöta kläderna och byta om till mjukiskläder... Skönt.
Hey, vart kom snön ifrån egentligen?

Foton lägger jag upp i en senare uppdetering.
Nu ska jag dricka en kopp te och mysa med barnen.

Den dagen jag åkte in till förlossningen med Antonio, den dagen åkte en bekant till mig hem från BB med sin två dagar äldre dotter. Henne träffade jag sist när våra minstingar (hon har också en tvååring) var nyfödda. Hon dök i alla fall upp hos min kompis igår med barnen.
Det blev verkligen en tjejkväll! Det var vi tre mammor, fyra flickor (tre 2-åringar & en 5-månaders), en kattmamma och hennes två kattungar, som också är flickor. Alltså hela 10 stycken mot EN ENDA ensam man i huset - min lilla Antonio. Men han skötte sin roll som mannen i huset rätt lungt.

När den andra mamman hade gått hem igen kom min kompis man och manskusin V hem. Vi bestämde att jag och barnen skulle sova över hos dem för klockan började bli mycket.

Medans jag och min kompis satt i soffan och pratade, så somnade killarna i soffan (antar att de tröttnade på att höra våran konversation?!). Vi fotade dem; för särskilt V såg roligt ut för han kramade om en rosa nalle i sömnen och lutade sig mot sin kusin. Skulle nästan vilja lägga upp kortet här, men så elak är jag inte...  HÖHÖ!

Efter en stund bestämde vi oss för att gå och lägga oss, och DÅ vaknade killarna ur sin dvala. Min kompis man gick och lade sig, men V stannade uppe för att kolla på TV. Jag gjorde honom sällskap ända fram till halv fyra imorse. Sen gick han hem och jag gick och lade mig.
Blev inte så mycket sömn, men jag är en nattmänniska och vaknar ändå efter bara 4 timmar. Vet inte varför, men jag kan inte sova längre än så.

Fick skjuts hem och vi kom nyss, men snart ska vi röra på oss hem till min mamma, för min mormor är på besök där över helgen.

Vi är lite uttråkade här hemma innan vi ska röra oss iväg till min kompis,
så jag har provat lite olika kläder på Alice.

Jag fyndade en ljusljusbeige Baby Phat-bolero till Alice på Tradera nyligen. Provade ut en massa outfits som skulle passa till den och kolla hur snyggt det blev!

Baby Phat-bolero
Lindex brun body.
Brun manchesterkjol.
Rosa/brunrandiga strumpbyxor.

Var annars än på Tradera hittar man en sån snygg bolero som den - så billigt?!



*
Baby Phat är ettt hiphop-märke för tjejer designat av Kimora Williams.
För män finns en motsvarighet till märket som heter Phat Farm.