Alice
Just nu sitter Alice här i min säng och leker med sina två Pippi-dockor; en stor och en liten. Den stora fick hon i julklapp av hennes gammelmormor och den lilla fick hon av V när vi var på Junibacken. Nu har vi legat i sängen och myst lite, så vi ska kliva upp nu och fixa frukost. Den lilla damen har i alal fall redan hunnit ta av sig pyjamas-byxorna och bytt ut dem till favoritkjolen (röd med Mimmi Pigg) och tagit på sig ett par skor.

Antonio
Antonio ligger här bredvid mig och jollrar. Han spanar in läget och greppar tag i allt om kommer i närheten av hans händer. Just nu stoppar han in mitt täcke i munnen. Han har sovit i en body inatt - åh gud vilka gulliga lår han har! För en månad sen (när vi var på 4-månaders kontrollen) vägde han så mycket som 8080gram, så han är rätt stor för sin ålder. Mycket att klämma på i alla fall! Visste ni förresten att han kan kräla sig framåt och rulla runt flera varv på en gång? Ibland när man lämnar honom på en filt och tittar bort i 30 sekunder, när man vänder sig mot honom igen har han tagit sig en bit framåt.

Planer
Idag ska vi åka in till stan och träffa S och hennes dotter C.
Imorgon ska vi hem till E och äta middag, och så får flickorna *bästisarna* leka.

Hörde också av min mamma att min mormor ska hem till dem, så jag kanske tar en sväng förbi hos dem i helgen, så jag får träffa min mormor. Eller snarare så att hon får träffa barnbarnsbarnen.
Vill ni veta hur gammal hon är? Hon fyllde nyss 63 år!

Unga mammor i släkten
Många i våran släkt fick barn som unga, så jag drar några exempel: min mormor var 20 år. Min mamma var 19 år. Jag var 17 år. Min mammas kusin var 15 år, och hennes mamma i sin tur var 17 år (och blev alltså mormor som 32-åring!). Däremot är jag den yngsta med TVÅ barn just nu i alla fall...

Nu ska jag fixa frukost och sen klä på oss.

En några dagar gammal bild; men det här är vad Alice sysslar med på mornarna:
Pyjamaströja, kjol, skor, lampskärm på huvudet och läser en bok.


Skorna självklart på fel fot. Borde inte det vara 50% chans att de hamnar på rätt fot, men ändå verkar det som att 90% av gångerna blir det FEL?!

Jag och min kompismanskusin i lördags:

Han: "Jag vet vad jag ska ge dig när du fyller år"
Jag: "Aha, vadå?"
Han: "En resa till Paris"
Jag: "Va? Du vet väl att jag fyller i början på mars..."
Han: "Jag vet, men jag tänkte om vi kunde åka dit med barnen, min kusin och X(min kompis)"

Jag sa att jag skulle fundera på det.

PARIS?!
Holy shit, sen jag var 10 år gammal har jag drömt om att få åka till just Paris!

Hur svarar du i mobiltelefonen? "Aa" om det är nån jag känner. Med mitt namn om jag misstänker att det är ett "lite seriösare" samtal än med vänner och familj.
Ringer det mycket till dig? Nej... men det skulle vara trevligt om det gjorde det.

Ringer du mycket? Nej, inte det heller. Skickar nog mest SMS.
Vem ringde du senast? Min mamma, för att prova om det gick att ringa ut för det inte hade gått att skicka SMS.
Hur mycket pengar har du? Snart ska hyran och andra räkningar betalas, så vi skippar den här frågan nu, va?
Senast kramat och när? Håller om Antonio just nu faktiskt.
Antal timmar sömn inatt? 4 timmar ungefär. Jag är uppe fööör sent på kvällarna!
Sov du ensam? Ja, NU gör jag det när barnen sover i sina egna sängar.
Vem sov du hos senast? Om inte hemma räknas, så hos min vän E för några veckor sen.
Vem sov hos dig senast? Antonio sover hos mig just nu. Räknas inte det, så tror jag att det var min bror och hans kompis som sov här sist.

Vem vet mest om dig? Jag själv. Annars mitt ex. Min mamma också, men inte på samma sätt.

Vem vet du mest om? Mig själv och mina barn.
Vad ser du fram emot? Sommaren 2008 och hoppas på värme.
Vad vill du ha just nu? Någon som lagar min mat och diskar.

Vem hånar du? Ingen. Kan skoja lite om (och med) folk, men inte håna.

Vem längtar du mest efter? Just nu saknar jag Alice (på dagis).
Vem vill du helst slippa? Höhö, mitt ex!
Vem stör du dig på? Mitt ex. Mer än bara "stör mig på".
Vem vill du sova bredvid inatt? Vill ha min säng för mig själv inatt!
Vilken buss åker du oftast? Den mot Alice's dagis och hem, eller till centrum (samma linje).
Vilken årstid är det nu? Solig vinter utan snö.
Anser du dig själv snygg? Inte snygg, men fin och söt ibland.
Har du varit kär? Ja.
Är du kär nu? Nej.
Är du en bra partner? Det är jag nog, men då måste man ha en bra kille för att det ska hålla också.
Har någon varit otrogen mot dig? Ja, Alice's pappa.
Har någon varit otrogen mot någon, med dig? Nej, jag tror inte det.
Har du varit otrogen? Nej, aldrig!
Brukar du oftast ragga eller bli uppraggad? Uppraggad.
Pratar du fortfarande med personen du kysste senast? Nej, jag försöker att undvika det.

Vad åt du senast? Godis just nu...
Är du polare med grannarna? Näe, hälsar bara på dem när vi möts.
Har du varit på ett party? Ja, ett antal gånger...
Har du varit utomlands? Bara Finland *haha*
Var är dina syskon just nu? Två borde vara i skolan, en på jobbet och en hos dagmamma.
Vilken tid gick du upp imorse? Klockan 06:45.
Vad gjorde du kl 2 inatt? Kollade på kläder på nätet, haha!

Vad är det första du gör på morgonen? Tittar till barnen.
Vad ska du göra efter det här? Kolla min mejl.

Meningen är att man ska utmana någon nu,
men jag utmanar ingen specifik, så ALLA vill göra listan - do it!

Jag fick en bra start på dagen tack vare att hissen i porten har gått sönder.
Hur gjorde jag då? Jag tog loss liggdelen i vagnen och bar ner Antonio som låg i den. Gick upp igen. Fällde ihop vagnen och bar ner den. Gick upp igen. Hämtade Alice och bar ner henne. Fällde upp vagnen igen och och fäste tillbaka liggdelen. När Alice hade satt sig i vagnen, så var det bara att köra iväg och jag hade fått min styrketräning för idag.

Förresten, jag bor som tur är bara EN trappa upp. Tur att jag inte bor högre upp. Finns barnfamiljer som bor högre upp i huset. Jobbigt för dem...

Utanför porten mötte jag fastighetsvärden.
Jag: "Hej, visste du att hissen är trasig här?"
Han: "Nej, har den vart det i helgen också eller?"
Jag: "Vet inte, jag märkte det nu"
Han: '"Okej, jag ska gå och kolla upp det"

När jag kom hem igen var den fortfarande trasig. Troligtvis kommer det en reparatör senare under dagen. Istället för att trixa med vagnen och bära upp den igen, så lämnade jag den i barnvagnsförrådet.

Märkte också att det är några som håller på och flyttar in i huset och deras möbler står i porten. De kommer ju inte upp med möblerna annars. (Hmm... verkar som att hissen pajade igår, då...) Trapporna i det här huset är liksom "spiralformade". Visste ni förresten att det är andra gången nu på lite drygt en månad som hissen gick sönder? Och det här ska vara ett nybyggt och modernt hus. Ha!

Rutiner för de dagar som Alice går på dagis (måndag-onsdag)

06:45 - väckarklockan ringer och jag kämpar mig upp om jag inte snoozar en stund. Ibland vaknar Antonio med mig och följer med när jag gör mina morgonbestyr.
07:45 - jag har fixat mig, plockat fram kläder till barnen och ätit frukost. Nu ska de väckas, kläs på och Antonio ammas (om han inte har gjort det).
08:28: bussen går mot dagis...

09:05 - Alice lämnad på dagis och jag åker antingen mot centrum för att gå på öppna förskolan, umgås med vänner, hem eller vad jag än har för planer.  Vad jag gör på dagarna när jag är ensam med Antonio är olika.

14:00 - Alice hämtas från dagis.
15:00 - Nu är vi hemma igen! Dags för lite lek, bus, hushållssysslor, middag och bad. Sen läggdags.


Här tittar hon äntligen in i kameran! Busungen som leker på dagis nu. 

Upptäckte häromdagen att Antonio krälar sig framåt på golvet/i sängen. Han liksom sparkar sig framåt med fötterna och drar in knäna för att komma framåt. Lite högre upp så är han i krypställning...

Oh my, snart kryper han? ;-)

När Alice lade sig på mage ansikte mot ansikte framför Antonio tänkte jag att "Det här kommer bli en skitsnygg bild!" Tyvärr blev inte resultatet som väntat, men nästa gång jag får chansen så SKA jag lyckas!

Jag låter Alice somna i min säng och sen lyfter jag över henne till sin egen när hon har somnat. Efter några dagar när hon blir lite van med att hon vaknar i sin egen säng, tror jag att hon kommer acceptera att somna där också. Och så blir hon nog lite peppad av att somna i sin egen säng för hon ser att Antonio gör det.
Antonio sov hel natten, fram till klockan 06:00 när han blev lite hungrig. När han var mätt i lilla magen lade jag ner honom i hans säng igen och han somnade. Han väckte mig igen klockan 09:00, så då klev vi upp. Alice ligger fortfarande och sover, den lilla  busungen... Shit, klockan är snart 10. Borde inte hon vakna?



Den där lillkillen går inte att  lämna utan uppsikt nånstas längre. Igår lade jag honom på en filt på golvet, liggandes på mage. Jag kommer inte ihåg vad jag gjorde, men det tog inte mer än 30 sekunder iaf när jag tittade på honom igen. Då hade han rullat över på rygg och låg på golvet en halvmeter utanför filten!

Och Alice. hennes favoritsyssla igår var att köra sin Pippi-docka i henens rosa dockvagn. Nästan hela dagen körde hon runt med den och tog några pauser när hon ville lyssna på Pippi-sången och dansa till den.

Från och med inatt ska barnen sova i sina egna sängar! Alice i sin växa-säng i sitt eget rum, och Antonio i sin baby-säng i mitt sovrum. Alice har somnat i min säng, så jag ska lyfta över henne till sin egen där hon får sova inatt. Antonio lade jag redan i hans egen säng. Han låg tyst där i några minuter med nappen i munnen, och sen spottade han ut nappen och somnade. VILKET BARN! Tänk om Alice hade varit likadan när hon var bebis? Den lilla tösen vaknade 5-6 gånger varje natt. Men nu sover hon bra iaf. Väldigt bra, i MIN säng. Äh, jag flyttar på henne NU så att jag får ha min säng för mig själv inatt.

180*200cm HELT FÖR MIG SJÄLV!

Här är de två som tar över min säng på nätterna!

V i s s  t   ä r   d e   l i k a ?  

Jag älskar att se på när mina två små sover. Deras små tysta snarkningar. De ligger så avslappnat och drömmer om dagen som har varit... En värld helt utan problem. Jag bara var tvungen att fota sötbollarna nyss. Jag såg att Alice hade somnat med handen på Antonios huvud. Troligtvis har hon legat och strykt honom över huvudet tills hon somnade. Vilka härligt mysiga barn jag har!

Här är mina älskade små sötbollar

Nu har jag varit dålig på att uppdatera (och svara på kommentarer), så jag ber om ursäkt för det.

Igår på eftermiddagen åkte jag och barnen till Kista, för vi skulle möta min vän och hennes dotter som äär Alice's bästa vän. Där var vi inne på Polarn o. Pyret för hon ville köpa nya vantar till sin dotter, så jag passade på att kolla efter en fleeceoverall till Antonio - men de i hans storlek är slutsålda! Lillkillen har ju redan hunnit växa ur tå overaller fastjag har försökt vara generös med storleken med dem.
På Food court åt vi på Spanjoren och delade på deras Tapas-tallrik för två personer och köpte till lite annat till den. Flickorna tyckte att det var jättekul att få plocka lite med maten. Själv tyckte jag också att det var riktigt gott!
Flickorna fick leka med karusellerna som finns där (såna där som man stoppar in en 10-krona i så låter de och åker) och där kunde de ha stannat hur länge som helst, men till slut var vi ju tvugna och röra på oss.

Efter ett par timmar i en fullproppad Kista galleria bestämde vi oss för att åka hem till mig och ta det lungt. Vi köpte med oss ett paket glass. Min vän sa att Ica's Trippelchoklad (en plastförpackning - ser lite ut som Carte'dor) är god. Minst sagt! Det var den godaste glass jag nånsin har ätit!
Hemma fick barnen leka ännu mer och vi mammor satt och drack te. Sen började vi titta på "Click" med Adam Sandler. Den filmen var rätt skruvad, måste jag säga... Men ganska bra faktiskt.
De stannade hos oss till ganska sent och fick skjuts hem sen av hennes man som kom och hämtade. Vi hade jättetrevligt, och jag har lite glass kvar i frysen som jag ska gotta i mig kanske ikväll när barnen sover...

Har slarvat bort USB-sladden så det kommer tyvärr inte upp några nya bilder just nu... Bjuder på en några dagar gammal bild på Antonio istället.

Igår var sista dagen för veckan som Alice var på dagis, så idag fick vi lite sovmorgon. Jag vaknade av att jag hörde Alice prata. När jag öppnade ögonen och tittade så satt hon i sängen med Antonio liggandes bredvid sig. Hon pratade med honom och han skrattade åt henne. Hon klappade honom fint på kinden och pussade lite på honom och han tyckte att det var jätteroligt. Och jag tyckte att det var helt underbart att vakna till att se på syskonkärlek!

På eftermiddagen ska vi möta upp en killkompis och åka in till stan och hitta på nånting roligt med barnen.
Imorgon ska jag träffa en tjejkompis (Alices bästa väns mamma / killkompisens kusins fästmö)

Alice somnade nyss, och ännu en gång på ett lite konstigt sätt. Jag märkte att hon började bli lite trött, så hon fick lägga sig i min säng. Sen slängde hon ner täcket och sin kudde och nappen på golvet och lade sig där istället. Hon somnade gott där på golvet... Antonio i sin tur vaknade precis efter att hon hade somnat och är i full fart med att riva lakan i min säng just nu. Såg nu att han har kräkts lite också. Jag som bytte sängkläder igår, får byta igen och bädda en gång till idag!

Här är en bild på Antonio efter badet taget häromdagen. Jag passade på att göra  t u p p k a m  på sötbollen när håret var blött. Han gillade att bada och Alice var villig att bada i badbaljan när han var klar.

Hade jag varit tio år äldre, så hade inte lika många läst min blogg, tror jag. Hade inte jag varit jag, så hade nog jag också velat läsa om hur det går för en 19-årig ung ensam tvåbarnsmamma. Som dessutom har mycket bagage med sig. Och eftersom jag är just en ung mamma, så tänkte jag berätta hur det är att vara mamma om man endast utgår från ung mamma perspektivet.

Det förväntäs av unga mammor att de inte ska kunna klara av allting själv.
Den fördomen kan jag motbevisa. Jag står helt på egna ben. Jag tar hand om barnen helt själv och jag försörjer dem också helt själv. Jag ringer inte min mamma för avlastning, och inte nån annan heller för den delen. Den enda hjälpen som jag får (vilket jag är väldigt tacksam för!) är att jag får skjuts av min mammas man till mataffären för att storhandla en gång i månaden, när min mamma passar mina barn en liten stund. Förutom handlingen, så gör jag allt själv. Lagar mat, städar, diskar, skurar golv, tvättar kläder, matar, byter blöjor, leker,gosar, uppfostrar...

Det förväntas att unga mammor lämnar barnen för att gå ut och roa sig.
Egentligen är det en riktigt dum punkt att ens tala om, för alla föräldrar oavsett ålder går ut för att roa sig förr eller senare. Men bara för att jag är ung, så går jag inte ut oftare än andra mammor. Ärligt talat så har jag bara gått ut två gånger sen jag blev mamma. När jag firade min 18-årsdag och när jag firade nyår 2007/2008. När jag firar min 20-årsdag om knappt två månader blir det tredje gången - och det är väl inte så farligt mycket?

Det förväntas att unga mammor inte ska klara av ekonomin.
Eftersom att jag inte har den erfarenheten att kunna leva på en full månadslön utan att ha barn, så vet jag inte vilka skillnader det blir i ekonomin egentligen. Men enda sen start har jag lyckats få ihop ekonomin väldigt bra. Det har varit hyror, elräkningar, internet, tv-licens, mobilabonnemang och allt möjligt att betala och sen köpa mat, kläder, blöjor och sånt på det. Det har funkat. Det blir dessutom pengar över. Men på den här punkten finns det ett undantag: när det tog slut med Antonios pappa. Då klarade jag inte av ekonomin i två månader, men det är inte ovanligt att sånt händer under en separation, oavsett åldern på föräldrarna.

Det förväntas att unga mammor inte ska kunna förstå barnen lika bra.
Jag säger inte att jag förstår allt som försiggår i deras små huvud, för vem gör det? Men jag brukar ha förståelse för varför de är ledsna och vad de vill ha. Det är en instinkt man får när man blir mamma, oavsett ålder. Jag försöker vara en pedagogisk förälder och hjälpa barnen i utvecklingen. Mina barn är snälla, följsamma, glada, lyckliga och mår bra. Då har jag lyckats få dem nöjda.

För övrigt finns det både unga OCH äldre mammor som inte klarar sig. Likaså unga mammor OCH äldre mammor som faktiskt har det riktigt bra!

Jag har funderat lite på hur jag egentligen är som förälder, vad jag har för styrkor och principer. Nu kommer jag skriva lite om det och utgå endast utifrån mina egna erfarenheter och tiden som jag själv varit förälder, dvs 0-2 år. Jag själv tycker att jag har gjort ett bra jobb och är nöjd med vad jag har åstadkommit - och det märks också på barnen att de mår bra och är trygga.

Som person är jag positiv och lugn, aldrig stressad och har mycket tålamod. Det ser jag som styrkor i att vara mamma. Hur jag är som person är också vad jag förmedlar för egenskaper till barnen. Det märks på dem redan nu, för de är båda två lugna och glada.

Några saker som är viktiga:
VAR NÄRA BARNET. Man ligger och luktar på bebis när man har en nyfödd, men det är inte bara de allra minsta som behöver närhet. Även de större barnen behöver pussar, kramar och gos. När ett barn känner sig älskat utvecklar det självkänsla.
PRATA MED BARNET. Det säger väl sig självt - hur ska barnet annars lära sig prata? Ställ öppna frågor (inte bara "ja/nej"-frågor), berätta, diskutera, vägled, läs böcker, sjung... Lyssna på barnet när det pratar och bekräfta det han/hon säger.
LEK MED BARNET. Barn tycker att det är roligt när föräldrarna är med och leker. Bygg med klossar, bygg pussel, bygg tågbanor, kör bil, laga "mat", lek med dockor... Det finns massor av saker som blir roligare när man är flera och leker!
UTVECKLINGEN AV BARNET. Det är vi föräldrar som ska hjälpa barnet att utveckla både grov- och finmotoriken. Grovmotoriken är att krypa, gå, klättra och balans och det gör man enklast hemma eller ute i lekparken.  Finmotoriken bygger man upp bra med hjälp av att låta barnet upptäcka saker på egen hand; måla, rita, klistra, leka med lera, baka osv.
LÅT BARNET VARA MED. Då känner han/hon sig behövd och därmed utvecklar självkänslan. Låt barnet vara med att laga mat, diska, städa, torka. Lär barnet att skrapa rent tallriken, slänga smutstvätten i korgen, plocka upp sina egna leksaker... Det är bra om barnet lär sig redan från början att det är viktigt att hålla ordning.
BERÖM, UPPMUNTRA, BEKRÄFTA. Beröm när barnet har gjort något bra och uppmuntra det till att göra det igen. Bekräfta vad barnet säger och vill och det är jätteviktigt att bekräfta barnets känslor och inte ignorera det. Återigen; självkänsla.
SJUNG OCH DANSA. Barn lär sig leka med ord med hjälp av rim och ramsor. Sånger och sångrörelser är roligt och utvecklande. Att dansa gör musiken bara ännu roligare, och bäst är det självklart när en förälder är med och dansar.

När barnet vill och inte vill kan vara knepigt. Jag visste redan från början att om man ger barnet allt det pekar på blir det bara värre med åren. Därför har jag lärt Alice att säga "hejdå" till saker som är roliga i affären. Först får hon titta på saken en stund, sen säger jag att hon måste säga hejdå till den. Då lägger hon tillbaka den och säger hejdå. Helt utan problem.
Sen finns det gånger när barnet inte vill göra som man säger. Ibland finns det lösningar på det, tex om han/hon inte vill ta på sig de kläder man har valt ut. Då får barnet välja själv vad det vill ha på sig.
Självklart ska barn få som de vill ibland, men de ska ändå veta att det är föräldern som bestämmer. Man upptäcker själv vad barnet själv kan vara med och bestämma om och tvärtom.
Det svåra är när barnet inte alls vill det som man själv vill. Då gäller det att behålla lugnet och försöka uppmuntra barnet eller i vissa fall vilseleda med hjälp av en leksak eller nåt att äta, tex banan, äpple, smörgåsrån... Viktigt är att inte visa stress eller irritation och bara ta ett djupt andetag och göra ett nytt förskök om man misslyckades första gången.

Antonio vaknade med mig imorse och satt fint och lekte med en bitleksak medans jag sminkade mig och åt frukost. Han är påklädd och mätt i magen nu och allmnt nöjd som det ska vara. Snart ska jag väcka Alice och klä på henne också och sen rör vi iväg mot dagis för att lämna henne. Hon får frukost när hon kommer dit klockan 09:00.

Idag ska jag och Antonio på ett möte hos soc. Hans pappa har begärt umgänge med kontaktperson och de vill prata med mig. Han begärde det när vi hade delad vårdnad (som skatteverket dumt nog registrerade utan minsta lilla kråka från mig). Nu är vårdnaden ensam på mig sen snart en vecka tillbaka, så jag tror inte att det kommer bli något umgänge - det är ju jag som beslutar om saken vad jag vet.

Min kompis mans kusin (=en killkompis som är intresserad av mig) ringde igår kväll. Vi snackade lite skit en stund och sen bestämde vi oss för att ses på torsdag eftermiddag när han har slutat jobbet. Jag vet inte vad vi ska göra, men han sa iaf åt mig att möta honom på station och sen skulle han hitta på nåt kul som vi kunde göra med barnen - kanske inne i stan.

Hah, nu vaknade lilla busungen. Behövde inte väcka henne. Nu ska jag klä på sötbollen.

Idag har vi hunnit:
- vika in torr tvätt, hängt upp en tvätt på tork, fyllt en maskin
- diskat en stor diskög
- dammsugit och moppat golv
- bytt sängkläder i min och Alices säng
- sorterat och vikt in ALLA barnkläder
- BAKAT CHOKLADBOLLAR! :-)

Nu sover barnen middag... Det är så härligt att lyssna på deras små snarkningar.

På tisdag ska jag ha ett möte med soc. Mitt ex har begärt umgänge med kontaktperson, så de måste prata med mig först. Saken är den att han ansökte om det när vi hade gemensam vårdnad och då hade han rätt till det, men i onsdags redigerade Skatteverket vårdnaden helt och hållet till mig. Troligtvis kommer det inte hända någonting alls.
Pratade med en vän i telefon igår, som var på husdjursmässan i Sollentuna i lördags. Jag nämnde till henne att Antonios pappa hade ringt mig och sagt att han skulle dit i lördags med sitt jobb.
"Då är jag 100 procent säker på att jag såg honom! Han stod med några andra precis före oss i kön". Tänk att världen är så liten och vilken slump. Av alla hundratals som var där, så var det just de som stod efter varandra i kön. Min vän har bara sett honom på kort och han hade inte sett henne överhuvudtaget, så de hälsade inte på varandra eller nåt. Men hennes beskrivning på hur han såg ut och vad han hade på sig stämde (han har alltid ett speciellt märke på sin keps och sina skor = kännetecken).

Imorgon ska vi på ett års-kalas hos en kompis dotter. Barnkalas är roligt!
Det gick inte att ladda upp någon bild nu, skumt. Men det kommer sen då.

Idag har våran helg börjat igen. Ingen dagistid att passa och inga ärenden att sköta. Skönt, skönt.
Jag fick sovmorgon till klockan 09.30 när jag blev väckt av *nu ska ni få höra!* att Alice satte på stereon på hög volym och det strömmade ut "Här kommer Pippi Långstrump, tjolahejsolahoppsanhejsansaaa!" ur högtalarna!!! När jag öppnade ögonen stod hon och dansade och hoppade runt på golvet som en riktig tokunge. Sen tittade jag på Antonio som låg bredvid mig. Där låg han bara och skrattade åt Alice (eller kanske musiken och för att jag tittade på honom). Vilka ungar!
Klev upp för att ta en dusch. Till er som undrar så lägger jag Antonio i babysittern eller i babygymmet  i badrummet när jag duschar. Alice brukar leka med sitt under tiden, och oftast också i badrummet. Då ser jag båda två (ifall Alice inte springer ut till ett annat rum) och barnen låter mamma få duscha i lugn och ro.

Det är så skönt när båda barnen är så skötsamma, men jag har ändå hjälpt dem på traven att bli det genom att alltid ha rutin på saker och upprepningar och sånt. Min metod har funkat otroligt bra och jag är glad över att jag har lyckats med det.

Här är en bild på Alice som äter på en klubba som min kompismanskusin köpte till henne på Junibacken i lördags. Den fick hon på vägen hem från dagis nu i veckan för jag hade glömt packa med mig knäckebröd, banan, äppelbitar eller nåt annat lite nyttigare och gott som hon brukar få smaska på på vägen hem.

Helt otroligt vad jag har hittat grejer här hemma idag! Nu ska ni få höra...

1) Jag höll på och rensa lite i bokhyllan i vardagsrummet. Där hittade jag USB-sladden till min digitalkamera. Wow! Nu kan jag börja fota lite bilder med bättre kvalitet än bara med min mobilkamera som spökar ibland.

2) Av en slump hittade jag ett gammalt kuvert som jag var på väg att slänga, men märkte att det låg något där i. Och vad hittade jag? Jo, mitt leg och mitt ica-kort som jag tappade bort i september förra året! Leget är spärrat och jag har gjort nytt, men ica-kortet kan jag börja samla bonus med igen, höhö. Det är lilla Alice som har lekt med mina kort och stoppat ner dem där. Jag som var stensäker på att jag hade tappat dem nånstans.

3) Efter att ha rensat i bokhyllan börjde jag fixa tvätten. Jag kollade i fickorna på ett par jeans, vilket jag annars inte brukar göra OCH TUR VAR DET, för i fickan låg 2000 kr! Jag tog ut dem i mellandagarna för att shoppa, men jag trodde att jag hade spenderat dem på kläder och uteluncher m.m. men tydligen inte... Weei! Lite pengar att handla för imorgon i Barkarby outlet! Haha!



Gissa vad den här lilla busungen gjorde idag?
Antonio satt och sög på sina fingrar och dreglade. Då säger Alice: "Torka Antonio" (men det låter typ såhär: "toka Toto") och snabbt som blixten springer hon iväg och kommer tillbaka med en tvättlapp och torkar lillebror runt munnen, klappar honom fint på huvudet, ler och säger "sådär!".
Vilken syster, va?

På bussen mot Alice's dagis upptäckte jag att JAG HADE GLÖMT MIN VÄSKA HEMMA! Inga pengar = ingen shopping. Jag som ville handla kläder... J*vla skit. Men vi kan ju se det positiva: vilken tur att jag inte upptäckte det på bussen på vägen till Barkarby eller ännu värre: i affären!
Vi åkte hem direkt efter dagis istället, så Barkarby imorgon då.

Fick ett sms från en kompis nyss, hon sa att hon står och väntar på bussen utanför mitt hus. Hon jobbar som barnflicka och hade varit hos sin mamma med barnen. Jag kollade ut men såg henne inte först, men sen när jag gjorde det tog jag med ut Alice till balkongen och vi pratade en stund. Sen vaknade Antonio här inne så jag var tvungen att gå in igen, men henne ser jag på onsdag igen för då ska vi på öppna förskolan.

 Här är Alice med sin fina namnnapp

Inatt sov Alice i sin egen säng. Hon somnade i vagnen på vägen hem och fortsatte sova när jag lade henne i sängen. Hon sov hela natten, vilket hon brukar göra. Men Antonio däremot vaknade kanske 3-4 gånger och ville amma. Det är något ovanligt, men det kan bero på att han inte ville ha flaskan med ersättning igår kväll när han skulle sova, vilket också är ovanligt. Men, men, jag var ju helt slut efter gårdagen, så jag somnade om fort igen och det gjorde Antonio också. Det var en kul dag igår förresten!

Imorse vaknade jag som vanligt utav att Alice hoppade på mig och ville kramas. Antonio låg redan vaken då. Han är så otroligt lugn och skriker inte ens är han vaknar. Man får liksom titta till honom ibland för att man ska märka att han ens har vaknat. Han ligger bara och spanar läget och njuter av livet. Alice var precis tvärtom. Hon vägrade ligga ner och ville bli buren hela tiden. När man låg i samma säng som hon var man tvungen att ligga stel som en pinne och inte röra på sig för då vaknade hon på en gång. Antonio kan man vända på, lyfta, byta blöja och kläder på fast han sover.

Här är ett kort på Antonio som jag fotade inatt. Den är ganska kul som verkligen framhäver hans mjuka runda kinder. Håret ser ut att stå i tuppkam. Pyjamasen är Alices gamla och eftersom han rör på sig i sömnen så har den glidit ner lite under axeln.



Dagens planer är att städa lite, som vanligt och fixa disken. Eftersom jag inte har annat inplanerat så funderar jag på att ta med barnen hem till mormor så Alice får leka med morbror. Jag har tinat upp fläskfilé som jag tänkte ha på pizzan så lunchen ska jag sätta igång med om en stund. Och lite senare måste vi gå ner till affären och handla hem lite mer ersättning till Antonio, mjölk, bröd, frukt och grönt, juice och sånt. Och en refill till Sodastream.

Antonio har haft på sig en tröja från TIMBERLAND och ett par svartvita camobyxor.
Halksockor också fast han varken får eller kryper, men ändå... Man tager vad man haver.


Alice valde kläderna själv och det blev en lila-randig baströja från Lindex, en bolero från H&M ett par rosa strumpbyxor och en kjol med paljetter och volanger.


Mamma hade på sig ett vitt meshlinne från H&M med en grå kofta från BikBok (syns ej på bild), en kort jeanskjol från FORNARINA, kabelstickade gråa strumpbyxor från H&M, skinnjacka, vit halsduk och svarta stövlar i musketörmodell. Väskan är Friis & co.

Fick en kommentar:

" Hej, har just hittat din blogg. Kan du inte skriva ett inlägg om historien bakom dina barn? Din tveksamma fångest av killar(inget illa menat)? Vill du fortsätta va singel? Varför du inte gjorde abort? hur lever du? vill du ha fler barn? osv osv... Är intresserad av vem du är =) "

Svar:
Det mesta står redan i min blogg lite här och var, men jag kan försöka fatta mig lite kort.
Historien bakom mina barn? - Alice blev jag gravid med när jag var nyss fyllda 17 år. Då var jag tillsammans med en ett år äldre kille som missbrukade och misshandlade mig. Att vara i ett sånt förhållande sänker ens självkänsla snabbare än man hinner reagera på det. Men honom såg jag sista gången den dagen han slog mig den dagen Alice föddes drygt en månad för tidigt.
När hon var nyfödd träffade jag en ny kille. Vi flyttade snabbt ihop och han var ett stort stöd för mig efter allting som hade hänt. Jag hade förlorat alla mina vänner både för att jag hade flyttat runt så mycket och för att Alices pappa hade "skrämt bort" dem. Min nye pojkvän och jag hade det bra ihop; han uppvaktade mig som ingen kille nånsin hade gjort förut och vann mitt förtoende. Vi ville ha ett syskon till Alice, men ville vänta med att vi skulle vara lite stabilare med jobb m.m., men jag blev gravid ändå.  När jag var nygravid kte han in i häktet i drygt tre månader, då började Alice på dagis och jag började jobba. När han kom ut började han flippa ur: han festade, slog Alice i magen, somnade när hon låste ut sig på balkongen, kom och gick som han ville, spenderade pengar som en idiot, slog mig när jag var gravid i sjunde månaden och försökte kväva mig.
Mitt val av killar? - jag vet inte om jag kan skylla på en taskig uppväxt som gav mig dålig självkänsla. Jag går inte in på detaljer i en allmän blogg, men jag kan säga att jag under hela min uppväxt upplevde saker som jag inte ens önskar min värsta fiende.
Om jag vill fortsätta vara singel? - Det vill jag faktiskt. Jag har märkt hur bra jag mår som singelmamma och hur skönt det är att bara få vara för sig själv. Just nu vill jag bara koncentrera mig på att mina barn har det så bra som möjligt och att jag "lär känna mig själv" lite bättre innan jag ger mig in i ett nytt förhållande. Jag har sagt till mina vänner och familj att sådär 2-3 år skulle vara bra att vara singel.
Varför jag inte gjorde abort? - Jag kan säga att när jag var på MVC första gången för att testa mig frågade barnmorskan mig om jag ville att testet skulle vara positivt eller negativt, svarade jag blixtsnabbt "negativt". När det sen visade sig att jag faktiskt var gravid frågade hon hur jag ville göra och utan att tveka sa jag att jag ville behålla barnet. Jag kan inte riktigt formulera hur jag tänker, men jag skulle aldrig kunna leva med tanken att jag har gått miste om ett barn som jag skulle ha älskat mer än något annat. Aldrig.
Hur vi lever? - Vi bor i en hyresrätt på 69kvm norr om Stockholm. Vi vaknar, äter frukost, klär på oss precis som alla andra. Kan inte säga att vi lever på ett speciellt sätt. Vad ska jag säga? Vi lever bra! Vi är glada och harmoniska med bra fungerande rutiner och mycket kärlek och mys! Vi träffar vänner, handlar, städar hemma och sköter allting som en helt vanlig familj. Och jag ÄLSKAR DET!
Om jag vill ha fler barn? - Jag har alltid tänkt att "en flicka och en pojke är bra, sen räcker det!". Nu har jag tydligen gjort mitt, men jag är så ung så jag vet inte vad framtiden för med sig. Det är i alla fall inget som står på önskelistan just nu. Men jag har märkt att det enda som är bättre än att ha ett barn - är att ha två barn! Undrar då vad som är bättre än att ha två barn...? Tre barn kanske?

Fler frågor?

Fick SMS från min kompis sambos kusin (han som jag var och fikade med nyligen och som var med och firade nyår). Han undrade om jag hade lust att ses på fredag eller lördag. Han erkände också i ett SMS att han är intresserad av mig. Jag gick med på att träffa honom över en fika/lunch på lördag, efter att ha träffat Alice's farmor. Ja, henne har vi också stämt träff med nu. Jag tycker det är bra att Alice har lite kontakt med andra sidan släkten också, fast hennes pappa har valt att inte vara delaktig.
På måndag börjar Alice på dagis igen. Hon går där måndag, tisdag och onsdag. På onsdag ska jag och Antonio träffa en vän till mig och gå på öppna förskolan när Alice är på dagis. Jag antar att det blir en utelunch då också, som vanligt.

Äntligen hade vi en mys-dag hemma - det behövdes verkligen efter julhelgen / mellandagsrean / nyårsfirandet... och ALLT! Idag har jag bara haft mina mjukiskläder på mig, haft håret i tofs och varit osminkad. Barnen har också varit lite ledigt klädda. Lyckades dessutom få Alice att sova middag (vilket hon av någon konstig anledning har slutat att göra nyligen - men hon håller sig lika glad och pigg ändå!) och fick ta en powernap jag med. Skönt skönt.

På kvällen tog Alice ett bad och badade tills hon var jätteskrynklig och badvattnet kallnade. Det vill säga över en timme eller nåt. Under tiden grejade jag med mitt i badrummet: fixade tvätt, städade, skurade och torkade. Antonio satt helnöjd sugandes på sina fingrar (han har börjat dissa nappen och suger hellre på pek- och långfingret nu).

Jag har funderat en hel del på hur jag vill att det här året ska bli. Framför allt vill jag fortsätta njuta av mammalivet så som jag har gjort efter att jag hade deppat klart efter allting som hände med exet i somras. Jag vill fortsätta vakna med ett leende på läpparna varje morgon och mötas av två par ögon som stirrar på mig. Jag vill fortsätta fika och ha mina lunchträffar med kompisar, springa runt lite i affärer och när Antonio blir lite större så aktivera barnen med besök på Junibacken, Skansen, Aquaria och sånt. Stackars Alice var på Junibacken sist i september...Länge sen ju (men ni ska veta att ända sen dess har Alice älskat Pippi Långstrump!) Men jag kan inte ha med Antonio på såna grejer än, men det kommer till sommaren! Då blir det full rulle med barnen! Jag längtar...

För det andra så ska jag fortsätta hålla huvudet högt så som jag har lyckats göra trots alla motgångar jag har stött på. Jag ska fortsätta ta hand om mina barn och mig själv och göra de val som är bäst för oss - framför allt mina barn! Om jag har möjlighet ska jag vara mammaledig året ut och bara leva det underbara liv som jag lever just nu!

N Y Å R S L Ö F T E N (snarare mål, kanske?):
1) Plugga körkort / övningsköra och TA KÖRKORT!
2) Gå till frisören och få professionell massage.
3) Fira min 20-års dag minst lika bra som nyår 07/08