Det blev en hektisk dag med jobb, dagishämtning, köpa fika och fort in till stan på möte. Barnen var både trötta och helt till sig av alla intryck. Det blev lite tokigt att åka iväg så där direkt efter jobbet, men detta var också den dagen som jag hade kortast dag. Nu har jag i alla fall skrivit på ett avtal och vi har blivit fotograferade.

Efter mötet var det dags att få i oss en middag och min tanke var "vad som helst som går snabbt men inte McDonald's". Antonio var alldeles för trött för att sitta på restaurang och Alice hade alldeles för mycket spring i benen. Det blev lite diverse småköp på vägen till tåget. Huvudsaken var att barnen slapp gå hungriga.

Nu när vi kom hem på kvällen somnade båda barnen PÅ EN GÅNG.

Jag blir lätt rastlös när jag har rast på jobbet, så idag tog jag med laptopen hit och sitter nu i personalrummet. Om en liten stund ska jag springa in och busa med alla barnen igen, men först laddar jag upp med en kopp kaffe eller två!

Nyss ville hon envist välja kläderna själv:
- Jag vill ha MOLO-KJOL! Och krokodil-tröjan!
Bra klädsmak har hon i alla fall.

Nu är hon återigen sitt charmiga jag.
Och redo för en ny dag på dagis med brorsan.

Bild från augusti

Godmorgon!
Vi har tagit sovmorgon idag. Eller barnen väckte mig tidigt men vi låg och myste i sängen ganska länge. Vi läste böcker, sjöng och bara tog det lungt. Det är riktigt skönt efter att ha klivit upp tidigt varje dag denna veckan!

Nu ska jag berätta en sak, för jag pratade med min chef igår...
Hon är mycket nöjd med mitt arbete och tycker att jag sköter mig suveränt. De har haft förtroende nog att lämna mig helt själv med som mest tio barn - under en kort stund och med en walkie-talkie förstås! Det har gått jättebra att ha både mindre och större barngrupper helt på egen hand.

Hon undrade om jag ville jobba varje dag fram till jul... Självklart ville jag det! Jag nämnde också att jag behövde ta ett par lediga dagar och att vi ska åka till Thailand i två veckor nu i vinter. Det var inga problem för då har hon en extravikarie som kan jobba de dagar som jag inte gör det.

Nu kan man ju bara konstatera en sak... Jag är deras förstahandsvikarie och det känns jättebra efter att ha jobbat där i knappt två veckor! Hon berättade också att hon har intervjuat flera stycken, men föll för just MIG eftersom jag är tvåbarnsmamma. Det här är nog den enda gången två barn är en fördel på CV:n... Annars brukar arbetsgivare bli avskräckta för risken är stor att man VAB:ar och är borta en del om barnen blir sjuka osv.

Jag har ju skrivit i bloggen nu i veckan att jag har lämnat barnen på dagis kl 09.00 istället för strax innan jag ska åka till jobbet när jag har börjat mina dagar lite senare. Det är nog olika från förskola till förskola hur de ser på saken att man lämnar barnen när föräldern själv är ledig.

Om jag vore helt självisk i mitt handlande skulle barnen få stanna hemma hela förmiddagen och lämnas på dagis mitt i lunchen, vilan eller någon aktivitet. Det är alltså för DERAS skull jag lämnar dem tidigare.

När jag fick ett nytt arbetsschema idag visade jag den för Alice's ansvarspedagog och berättade att jag börjar kl 11.00 en dag och kl 12.00 en annan dag. Jag frågade hur hon tyckte att jag skulle ordna med lämningen de dagarna. Hon sa att redan klockan 08.45 skulle vara jättebra så att Alice hinner "komma in" innan aktiviteterna börjar. (Antonio kommer givetvis ha samma schema som Alice.)

Hon menade precis det som jag skrev i förmiddags, för att citera min egen text: "Det vore synd om deras vanor drabbas för att jag jobbar olika tider varje dag. Därför tycker jag att det är viktigt att barnen lämnas på dagis antingen kl 08.00 till frukosten eller kl 09.00 när de börjar med dagens aktiviteter."

Det gjorde mig glad att förskolepedagogen hade samma syn barnens rutiner som jag har! Det skulle ju bara bli snurrigt för barnen om de lämnas till frukosten ena dagen och till lunch den andra. Jag är helt FÖR fasta vanor.

Jag har många gånger försökt tänka över VARFÖR jag egentligen bloggar. Som många andra började jag för att "skriva av mig", men nu bloggar jag mest för att reflektera över min vardag och följa min egen utveckling mot ett bättre liv efter alla motgångar. Jag skulle nästan vilja påstå att det är enbart för min egen skull som jag bloggar, men efter lite djupare eftertankar kom jag på att det kanske inte är bara därför... Allteftersom att jag fick läsare har jag successivt anpassat mitt bloggande efter antalet besökare. Jag började tipsa mer om saker, anordna tävlingar och sluta skriva helt utelämnande. Bloggen har helt enkelt utvecklats en del på vägen i takt med att jag också har gjort det.

Varför jag reflekterade över detta ikväll är på grund av ett riktigt intressant mejl som jag hade i inkorgen. Ett erbjudande fick mig att tänka till om jag verkligen vill att folk ska läsa det jag skriver. Det är egentligen lite för sent att vilja ha en "privat" blogg, men eftersom jag trivs så bra med många läsare tycker jag att det inte skadar att ha en allmän blogg.

Att jag delar med mig av våran vardag, mina tankar och min livsfilosofi är för några inspirerande... För andra kan det vara provocerande... Och en del tycker att det är imponerande. Smaken är som baken - delad. Vad besökarna tycker om mig och min blogg är olika, men 99,9% av er har visat positiva reaktioner. Det trivs jag otroligt bra med!

Nu blir den här texten totalt osammanhängande, men jag har helt enkelt inte låtit fingrarna glöda ordentligt på några dagar... Det jag vill ha sagt är att jag tackade ja till ett erbjudande som har med bloggen att göra. Vad det är och vad som kommer hända får ni se... (Föredrar att hålla det hemligt än så länge). För er som läser bloggen regelbundet kommer det egentligen inte ske någon ändring alls.

Det ekar tomt i min garderob, så det var verkligen på tiden att jag köpte kläder till mig själv idag. Det var bara några minuter innan jag skulle börja jobba som jag sprang in på H&M...

Mörkgrå kofta 198:-
och
Ett par mörkgråa finbyxor med pressveck 298:- 79:-

Eftersom shoppingen fick göras så snabbt hann jag inte prova byxorna, men nu när jag gjorde det hemma upptäckte jag att de satt alldeles för löst trots att det var minsta storleken (jag kan alltså frossa i mig ÄNNU fler pizzor med gott samvete!). Antingen ger jag dem till min mamma eller så får hon sy in dem till mig...

Jag fick stanna lite längre på jobbet idag, så jag blev tvungen att ringa och kolla med barnens dagis att det var okej att de stannade en stund länge än tänkt. Det gick bra, men det blev bråttom hem och laga middag så det fick bli en pizza på vägen hem. Fast ett kilo eller två skulle inte skada min lilla taniga kropp, så jag frossar i mig med gott samvete... Och det är rena kalaset för barnen!

Jag skulle också vilja ha såna vackra lockar som min dotter har...

Snacka om vad effektiv jag känner mig nu när jag har varit igång ända sedan 06.30 imorse till nyss när barnen fick gå och lägga sig... Ikväll lyfter jag inte ett finger mer! Eller jo - bara när jag ska plocka upp naturgodiset ur påsen jag köpte idag och bläddra i mina tidningar... Och läsa bloggar.

Fast bloggvärlden är väl rätt död ikväll eftersom det är BlogAwards, eller hur? Får väl leta efter nya bloggar att läsa om det blir tråkigt här hemma. Kom gärna med tips och berätta vad bloggen handlar om (eller tipsa om er egen)! Då kan ju även ni andra som letar nya bloggar kanske hitta nån bland kommentarerna...?

Update 22.32: Jag kikar in hos alla bloggar under detta inlägg och kommer länka till dem som jag finner mest tilltalande. Foto, barn, mode, personligt... Allt är av intresse!

Jag gjorde:
blunda-scrolla-peka-metoden...



Mejla din adress till mig!

Man kan lägga sig i soffan och tänka på livets prövningar och funderingar. Det är alltid bra att göra.

Ha en bra kväll

Jag står just nu i badrummet, dricker mitt morgonkaffe och fixar i ordning mig med laptopen ståendes på tvättmaskinen. Antonio ligger kvar i sin säng och dricker välling och Alice sover fortfarande.

Barnen lämnas på dagis kl 08.00 till frukosten och jag jobbar 09-15. En alldeles lagom lång arbetsdag så att man hinner göra annat än att "bara gå hem och laga middag" när man kommer hem.

Nä, nu ska jag väcka Alice och klä på barnen! Vi hörs i eftermiddag.

Förresten, mini-tävlingen med Shopaholic-burken;
ni får tävla om den idag med för jag har inte hunnit dra en vinnare ännu.
[ Tävla här ]

Arbetsintervjun gick bra! Det gick så jättebra att jag får hoppa in som vikarie redan i eftermiddag och förhoppningsvis blir det några timmar i veckan. Så, i eftermiddag kommer mina barn vara hos mormor eftersom Antonios inskolning inte är helt klar ännu, men från och med nästa vecka ska jag nog lyckas pussla ihop alla tider.

Och vill ni veta en till sak? En utav de anställda kände igen mig genom bloggen... Det där har jag tänkt på förut att arbetsplatser faktiskt lätt kan hitta till en allmän blogg, så jag är glad att jag inte skriver alltför utelämnande saker. Det finns alltid en gräns mellan personligt och privat även om den kan tyckas vara hårfin ibland.

Nu ska jag äta lunch och ladda upp mig inför min första arbetsdag! Jag kommer få hoppa in på stora barns-avdelningen och jag ser verkligen framemot att få träffa alla barnen!

(Grattis till mig!)

Ibland kan jag få en känsla av att folk tycker att en kvinna som blir misshandlad är svag. Det stämmer inte! Och kvinnan ska inte heller behöva känna skam som jag vet att många gör (återigen, jag har varit där!). Den styrka som krävs för att en misshandlad och psykiskt nedbruten kvinna ska ta sig ur ett destruktivt förhållande är ENORM. Att sedan fortsätta gå med huvudet högt när man har blivit så hårt trampad på är inte lätt. Jag önskar att alla kvinnor finner den styrkan...!

Antonio på vägen hem från dagis... Tappat en sko!

Okej. Nu är det kvällen innan Dagen D. Imorgon gäller det och jag börjar bli lite nervös! Helt plötsligt känner jag mig så liten på jorden. Det är inte bra. Den annars så självsäkra Teresa vill bara gräva ner sig under jorden och gömma sig...

Det är ju imorgon jag ska besöka förskolan där jag har sökt vikarietjänst och visa upp mig för föreståndaren. Då ska jag ju verka avslappnad fast jag egentligen är helspänd. Att bli "godkänd" av en arbetsgivare där kraven bör vara ganska strikta känns som en utmaning. Jag måste ju lyckas övertyga att jag är rätt person att hoppa in som vikarie när det behövs.

Efter ett mejl med CV och personligt brev blev jag ombedd att komma förbi och visa upp mig och ta med ett utdrag ur belastningregistret. Helt utan erfarenhet och utbildning. Det enda de har att gå på är hur de uppfattar mig som person.

Upp med huvudet. Slappna av. Känn att du duger.

Ursäkta för underexponerad bild, men jag glömde sätta på blixten...

Innan vi ger oss iväg ut måste jag ta itu med det som är kvar av Alice's vackra sminkning som hon gjorde hemma hos mormor igår. Hon har varit igång med tuschpennorna igen... Ni minns väl hur det såg ut förra gången?

Ja, just det. Och så måste jag diska, plocka undan lite, vika tvätt, hänga tvätt, fylla en maskin med tvätt, bädda sängarna och sopa golvet också. SEN går vi ut.

Nu har vi kommit en bit in på oktober och jag har ännu inte uppmärksammat Rosa bandet-kampanjen i bloggen. Nu ska jag köra igång en liten helgtävling med temat.

Antonio har fortfarande inte vaknat. Han sover middag lite längre än vanligt nu när han har börjat på dagis, men det är ju inte så konstigt med tanke på alla intryck och all den energi som han springer av sig där. Nu när han har börjat på dagis har han intresserat sig för att gå själv ännu mer och vill inte ens krypa längre...!

Stora barn, stora problem?

Antonios små hyss är en liten fis i rymden om man jämför med alla rackartyg som Alice sysslar med. Idag blev jag nästan gråhårig när vi var och handlade... Vi var nämligen i en affär där vi inte handlar sådär jätteofta, men vi åkte dit för att de har bättre utbud på frukt och grönsaker. Hur som helst...

I början gick det jättebra när barnen provsmakade frukt som de i affären hade ställt fram för alla som är där och handlar. Jag småplockade saker som jag ställde på vagnens sufflett och vi gick runt och tittade på alla barnfilmer och böcker. När det var dags att betala fick Alice en spontan impuls och bara sprang rätt in i affären igen...

Min första reaktion var att ropa efter henne i hopp om att hon skulle vända tillbaka, men hon försvann blixtsnabbt bakom hyllorna. Jag lämnade allting kvar vid kassan och sprang efter henne med vagnen. Ett gäng kvinnor pekade åt det hållet hon hade sprungit och jag sprang efter för att få tag på henne igen. Men hon var försvunnen!

Jag sprang runt i hela affären i panik och ropade på henne. Tappade glödlamporna som jag hade plockat på mig och de gick sönder allihopa i farten. Jag var nära på att brista ut i gråt för hon var verkligen borta! Kvinnorna som hade sett henne hjälpte mig att leta. Det kändes som en evighet, men det var nog egentligen bara ett par minuter som Alice var helt ur sikte. Jag inbillade mig alltifrån att hon sprang vilse in på lagret eller UT från affären till och med...

Då hörde jag henne skratta vid kyldiskarna, men hon är så liten och kort så jag kunde inte se henne. Jag ropade på henne och hörde henne svara:
- Du kan inte ta mig...! Lalalalalalaaa! Du kan inte ta mig!

Den paniken man får när ens barn försvinner är... FRUKTANSVÄRD!

Hej!

Jag undrar ifall Antonio har börjat gå ännu?

Kram

Du har supersöta barn:)

SVAR: Tack! Han går utan stöd, men kryper ibland också för att komma fram snabbare. Utomhus är det dock svårare för honom att gå med alla tjocka kläder och klumpiga skor.

Min bästa väninna har en dotter med Downs Syndrom och jag tycker din son har de typiska dragen som hör till syndromet.

SVAR: Hade han haft det skulle det stå i bloggen. Antonio är halvcolombian och halvfinsk och har sina drag därefter tillsammans med en gnutta underbar babyfett.

Min styvfar gav mig ett gäng Digital Foto-tidningar...

Där står grymt bra tips om hur man fotograferar, tar bättre bilder, redigerar, recensioner, andra tips och dessutom finns det massor av fina bilder att inspireras av... Det blir massor att studera för min del!

Ja, just det. Jag skulle ju städa idag, men vet ni hur det gick?
Vi skulle ut med soporna och så råkade vi stanna utomhus istället. Alice ville hoppa i vattenpölarna och leka. Det enda jag hann rensa när vi var hemma var lite minne på min dator och sortera bilder. Inga hemmasysslor blev gjorda och nu är vi hungriga...

UPDATE:

Barnen sover så sött bredvid varandra på mormors soffa.
Fotat precis innan jag klädde på dem och gick hem...

... Men nu ska vi tillbaka till mormor!
Hon skall nämligen se efter barnen en stund medan jag går på lägenhetsvisning.

Jag valde att gå bara på ena lägenhetsvisningen av dessa två erbjudanden som jag fick, eftersom den andra saknar badkar. Nu när jag har bott i ett nybyggt hus i två år skulle det kännas lite konstigt att "byta ner mig" till ett omodernt 50-tals hus. Jag har stått i kön så länge att jag inte har lust att flytta till en lägenhet som bara känns "helt okej"... Det ska kännas: "JA! Här VILL vi bo!".

Därför skulle jag hoppa av glädje om jag fick denna lägenheten som faktiskt är helt nyrenoverad sedan två år tillbaka, om den motsvarar mina förväntningar vill säga. MEN, det är 4 stycken som är högre placerade än mig i kön, så jag kanske inte får lägenheten alls... Fast nu när jag äntligen har så pass bra kötid kommer nog erbjudanden trilla in titt som tätt. Det dröjer kanske inte länge till innan flyttlasset går trots allt.

Det här är lite tröttsamt. Jag skulle ju ha en avkopplande kväll och försöka slappna av så att jag kunde somna bra inatt och få en ordentlig sömn för en gång skull... Precis som (nästan) alla andra nätter blir jag sömnlös ändå. Inte ett blund. Det spelar ingen roll hur trött jag är på kvällarna... Det går bara inte att somna.

Och nu har klockan passerat 04.30, det är mörkt, tyst och dimmigt ute.
Alla lampor hos grannarna är släckta och allt står helt still. Ingen trafik.

Frågor om barnens pappor och min ekonomi är det som ni har varit mest nyfikna på. Det är nog för att det är två ämnen som jag sällan talar om i bloggen...

EKONOMI

1) Jag undrar hur du har råd med allt för du har ju skrivit att du bor i ett nybyggt hus med dyr hyra men ändå har du råd att shoppa massor av märkeskläder till barnen, äta ute osv...? Jag förstår inte hur det går ihop eftersom du har berättat att du får underhåll bara genom f-kassan och att barnens pappor inte betalar nånting och du har ju bara föräldrapenning nu va?

2) fick du ett stort skadestånd? är det därför du klarar dig så bra?? för jag kan inte förstå hur det annars går ihop... du är inte ensam om att vara ensamstående... känner många som är det och jag är själv det. och jag prioretarar mitt barn framför mig, precis som du gör. men inte kan jag köpa märkeskläder och gå ut å äta och sånt som du gör. så hur sjutton gör du? många som undrar. kanske dags att vara på det nu.

SVAR: Okej, det är nog dags att göra det här klart för er som undrar.

Först och främst; jag är helt självförsörjande. Barnens pappor bidrar inte med ett öre. Det underhållsstöd som jag får kommer från försäkringskassan. Utöver det har jag bostadsbidrag, barnbidrag, min föräldrapenning (som för övrigt var sista fulla utbetalning denna månad) samt min lön för bloggen.

Ja - hyran är svindyr, jag shoppar en hel del och äter ute lite då och då. Men jag har inga lån, inga avbetalningar och inga dyra bensinpriser att betala då jag inte ens har körkort. När alla räkningar är betalda (Internet, mobil, laptop, tv-avgift, el, hyra osv.) och månadens matpengar är undanlagda har jag några tusenlappar att röra mig med och därmed kan jag unna oss saker. Om jag till och med säljer på Tradera har jag ytterligare en slant extra.

BARNEN

Hur långa är Alice och Antonio?

SVAR: Jag vet faktiskt inte. Det var länge sen vi var på BVC.

Varför är dom så söta? :)

SVAR: Jag återkommer när jag vet svaret, för jag undrar också.

hur uttalar man Antonios namn? e d A N T Å N I O, eller A N T O N I O (Nijo)

SVAR: Skulle nog säga att det är mer som det förstnämnda.

Har Alice träffat sin farmor mer än dom gångerna som du har skrivit om?

SVAR: Tre gånger tror jag att de har setts och jag har skrivit om alla de gångerna i bloggen.

Vad säger Alice:s farmor om det som hänt?

SVAR: De gånger vi har träffats har vi gjort det för att hon och Alice ska lära känna varandra, så vi har inte gått in i såna diskussioner mer än bara lite hastigt. Hon är givetvis ledsen för att det har hänt en hel del dåliga saker, men hon är glad över att Alice har det bra nu och inser att läget är bäst som det är nu.

Har Antonio träffat ngn från sin släkt ?

SVAR: Nej, men en gång sprang vi på hans farfar av en slump i ett köpcentrum så de fick hälsa på varandra.

Vad var Alices och Antonios första ord?

SVAR: Alices första ord var MAMMA. Det missbrukade hon länge innan det kom nya ord.

Antonios första ord har kommit i stort sett samtidigt; mamma, äta, titta, hejdå, Alice, flaskan osv. Dock med hans speciella bebis-uttal.

OM MIG OCH FÖRÄLDRASKAPET

Har du några dolda talanger?

SVAR: Om du menar sånt som jag sällan/aldrig berättar om i bloggen... Ja, då finns det massor! Kan nämna några: Jag kan nå med tungan upp till nästippen. Jag är grym på att måla/teckna/rita. Jag kan dansa salsa. Jag kan gå snabbt med överfulla glas utan att spilla (har jobbat som servitris).

Vilket är ditt drömjobb?

SVAR: Jag har inte bestämt mig ännu.

Du måste nog vara världens mest positiva mamma, som har småbarn som faktiskt kan vara vädligt jobbiga, hur lyckas du? (att vara så positiv alltså)

SVAR: Efter att ha haft motgångar i 19 år och till slut tagit mig ur allting har jag lärt mig en hel del saker... Bland annat att uppskatta vardagen. Istället för att se svårigheter med allting har jag en förmåga att vända på det och fokusera på det lilla positiva istället.

Vilka drömmar har du för framtiden?

SVAR: Köpa bostadsrätt, skaffa körkort och bil, hitta ett jobb som jag trivs med och fortsätta ta hand om min lilla familj så att vi mår bra.

Har du någon kontakt med din riktiga pappa? Du nämner bara din mamma och hennes man annars... :)

SVAR: Nej, inte alls.

Är de svårt å vara ensamstående mamma ?

SVAR: Enligt mina erfarenheter är det ENKLARE att vara singelmamma än att ha ett samboförhållande som inte fungerar. Så som det är just nu trivs jag bra med.

Skulle vilja veta vad det tuffaste du gått igenom som mamma är... för alling kan ju inte vara guld och gröna skogar?? det jag syftar på är tex fördomar, ekonomi? ensamstående... Hmm you name it. helt enkelt vad som varit tufft.. Ser upp till dig;)

SVAR: Den tuffaste perioden var när jag hade sambo. Då hade vi ingen koll på vare sig ekonomi eller städning. Nu när jag sköter allt på egen hand funkar det mycket bättre!

PAPPA-FRÅGOR

Kommer du nångång berätta för dina barn om deras pappor, och vad dom har gjort/vad du har varit med om?

SVAR: Ju äldre de blir desto mer kommer de få veta. Det finns ingen anledning att dölja något. Ärlighet varar längst, men den är full av taggar så jag kommer bespara de från alla de jobbigaste detaljerna.

Om dina barn kommer vilja ha kontakt med sina pappor i framtiden kommer du då isåf uppmuntra dom till det?

SVAR: Det är upp till dem. Jag kommer varken uppmuntra eller neka.

Polisanmälde du barnens pappor och fick de något straff i så fall?

SVAR: Självklart gjorde jag det - det SKA man göra om man råkar ut för det jag gjorde! Dessvärre funkar inte rättsystemet så bra som den borde... En del åtalspunkter har lagts ner och andra är fortfarande under utredning men det går i snigelfart. Detta trots att det finns starka bevis och dokumentationer.

Men va hände med ex:et?

SVAR: Jag går inte in på detaljer, men det går nog att rota fram en del genom mina arkiv.

Varför lämna han er?

SVAR: Jag gjorde det.

ÖVRIGT

Vad använder du för fotoprogram? tycker du att det är svårt att redigera bilder?

SVAR: Photoshop CS3. Det är svårt att lära sig, men när man kan det så går det galant. Har fortfarande en hel del kvar att lära för enligt mig kan jag knappt någonting.

Hur gamla var din mormor och din mamma när de fick barn? Var de också unga?

SVAR: Om jag inte har helt fel så var min mormor 19 när hon fick första barnet och 20 när hon fick min mamma. Min mamma i sin tur var snart 20 första gången och 23 när hon fick mig.

Vilka egenskaper tycker du är viktigast hos en förälder?
SVAR: Ansvarsfull, tålamod, självförtroende för att klara av uppgiften.

Lekfull, pigg, glad och underhållande för att göra uppgiften roligare.

Nu är det paus mitt i filmen. Vi kollar på "Patrik 1,5".
Upptäckte på bion att batterierna på kameran är slut och det var synd för jag hade gärna velat ta lite bilder. Filmen är bra och jag får lite motion också eftersom Antonio inte vill sitta still, så vi går på promenader upp och ner i salongen. Nu ska vi tillbaka in igen!