Alice och Antonio idag strax innan lägenhetsvisning
Alice gillar att sjunga egenpåhittade sånger och dansa.

Nu har första paret varit här och tittat på lägenheten. Alice och Antonio blev helt till sig i trasorna när det kom främmande människor in i DERAS hem. Inom loppet av bara några minuter hann barnen skifta mellan att vara jätteblyga, till nyfikna och hyperaktiva. Det där paret måste ha trott att det var ett dussin ungar som sprang runt och hoppade här...! 
     Av tio tillfrågade så har hälften ringt och velat se lägenheten. Det kommer folk i eftermiddag, ikväll och imorgon också. Hoppas barnen sköter sig och inte hinner stöka ner för mycket.

Nu har vi en liten lucka till nästa visning, så vi ska ut i friska luften och kanske ta en sväng förbi hos barnens mormor. Antonio har redan ringt "mummu" fyra-fem gånger idag och pratat om att åka bil.
- På lö'da' åka biiil, säger han.
Dessvärre ska bilen på lagning, så det blir inte något åkande för hans del denna gången. Kanske nästa lördag - på hans födelsedag!

Det är helt hopplöst att finna tid till bloggen när man har fullt upp med att LEVA. Tur är väl ändå det att jag låter livet rulla på istället för att sitta vid datorn när jag egentligen inte har tid att göra det. Jag har händerna fulla med allt som sker omkring oss just nu; både sånt som ni får läsa om i bloggen och sånt som jag håller utanför. 

Efter hämtning från förskolan idag gick vi till ICA för att handla det traditionella fredagsmyset... tacos! Jag hade lovat barnen redan imorse när jag lämnade, så de de har sett framemot det hela dagen. Innan vi började laga maten satt jag ett tag och skruvade ihop min nya byrå som jag köpte på IKEA igår. Det tog lång tid, men det var helt klart värt det för den slukar otroligt mycket saker! Barnen var dock snabbare än mig att fylla byrån med grejer... De öppnade varenda låda och började stoppa ner leksaker, kläder, böcker... och ja, allt som kom i deras väg.

Efter en vecka som denna med advokatmöte, jobb på en ny arbetsplats och lägenhetsrens så unnar jag mig ett glas vin och njuter av att det äntligen är helg! Jag känner mig nästan helt tömd på energi, men jag hoppas på att få äterhämta mig i helgen.

Det är inte fy skam till promenad-, cykelväg till jobbet!

Om jag dessutom tar en liten omväg, så går jag förbi 7eleven där jag kan köpa med mig en snabb frukost att äta vid Edsviken. Bara vägen dit är ett bra sätt att ladda upp inför en arbetsdag!

Apropå mitt jobb, så har jag jobbat igår, idag och ska göra det imorgon också. Så här långt (efter 3 arbetsdagar) kan jag namnen på mina kollegor och de barnen som jag jobbar med. Nu återstår det att kunna identifiera föräldrarna också. Det är en större utmaning eftersom att de är ungefär dubbelt så många och dem ser man ju inte lika mycket utav... Det är en hel del nya ansikten och nya intryck för min del, men det går galant och jag har fått mycket beröm för mitt arbete. Det värmer verkligen att få höra sånt! Arbetssätten skiljer sig mellan förskolorna, men jag börjar finna rutin och lära mig deras regler.

En kollega kom fram till mig imorse och frågade om jag bloggar.
- Öhm, ja..., svarade jag.
Hon berättade sedan att hennes 28-åriga dotter läser min blogg och älskar den. Jahapp, då lyckades jag inte vara fullt så anonym på detta jobbet heller. Ibland glömmer jag bort hur många (och vilka) det verkligen är som läser härinne, men vid det här laget har jag vant mig att jag kan bli igenkänd lite var som helst. Läskigt tyckte jag i början, men numera tycker jag bara att det är roligt!

Brist på uppdateringar har det varit i bloggen de senaste dagarna och tyvärr hinner jag inte svara på alla kommentarer heller, men ni har säkert full förståelse för det. Jag menar; ett jobb, två barn och fix som skall göras hemma. Jag håller nämligen på och försöker få i ordning här inför helgens lägenhetsvisningar då det kommer folk som står i bostadskö och vill titta på lägenheten. Samtidigt försöker jag rensa och göra mig av med saker som jag inte vill ha kvar inför den kommande flytten, men istället ligger det saker huller om buller överallt.

Därför blev det en sväng till IKEA nu på kvällen. Barnen stannade hos min mamma, medan jag och min styvfar åkte dit med bil. Den där stora tunga byrån hade jag inte fått hem på egen hand, så jag tackar för hjälpen!

Två ljuslyktor från Indiska fick följa med hem igår. Fann dem på reavdelningen och gav 29:- för dem båda tillsammans.

Iittala Marimekkoskål i den lilla modellen (12 cm) säljs för specialpris på Åhléns City just nu för endast 99:- (ordinarie 229:-). Det fanns flera olika färger, men jag köpte en i klarglas.

Apropå Iittala (och andra designglas), brukar ni ta bort klisteretiketten eller låta den sitta kvar? Har nämligen mött flera som lämnar den kvar, men lika många som inte gör det av olika skäl. Själv låter jag den vara tills den lossnar av sig självt. Hur gör ni?

Den här fina asken av flätade plastband är en höstnyhet på Åhléns och kostar ynka 45:-

Jag köpte asken för cirka en månad sedan och den fungerar perfekt som förvaring av barnens pennor. Att jag fann den på badrumsavdelningen spelar ingen roll.

Åhléns har för övrigt massor av fin och billig heminredning, så jag tog en sväng förbi Åhléns City idag där utbudet är större jämfört med ordinarie butiker. Där hittar man märken som Himla, Lexington, Marimekko, Sagaform, Iittala, Sia m.fl. Jag visar dagens shopping imorgon!

Varje kväll ser jag ett mystisk sken på himlen och jag har länge undrat vad det är för något.

Min hypotes från början var att det kommer från Danderyds sjukhus för att ambulanshelikoptrarna lättare ska hitta dit när det är mörkt ute. Efter att ha tittat på kartan så inser jag att det inte kan stämma eftersom att sjukhuset inte ligger åt det hållet.

Rent geografiskt så verkar skenet komma från Täby; och troligtvis Galoppfältet som ligger några kilometer bort i den riktningen. Så, om ni är några Täby-bor som läser detta - kommer skenet från travbanan? Eller är det någon annan som vet?

Jag vill bara veta eftersom att jag har undrat så länge...

Woho! Nu blir det comeback för videoinlägg!
Fler videoklipp kommer här framöver...! Föreslå gärna om det är något särskilt ni vill se.

Mina två testvideos är från i eftermiddag då jag hamnade på en random blogg och det plötsligt spelades "Womanizer" (Britney Spears) och Antonio satte igång och dansade direkt....


Tyvärr spelar min mobilkamera in klipp på max 11-13 sekunder och kvalitén är usel (bu för Samsung touchwiz), så det blir suddiga kortisar, men bättre än ingenting.

Men jag lyckades ju ÄNTLIGEN ladda upp ett par videos på nätet och i sin tur till bloggen! 
Ropa "Hurra!" i kommentarsfältet alla ni som tycker att det är kul!

UPDATE: Tack till Sofia och Sandra som sa att jag lätt kan ändra inställning på mobilen för att få längre klipp. 13-sekundersinställningen är tydligen avsedd för MMS. Nu såg jag att jag även kan höja upplösningen, så det BLIR bättre videos.

Jag somnade i soffan framför TV:n igår kväll, men vaknade på natten igen så att jag kunde ställa väckarklockan och förflytta mig till sängen. Det var RIKTIGT bra att jag somnade så fort, för annars hade jag säkert legat sömnlös hela natten och funderat på morgondagen. På denna dagen som är nu, alltså.

När barnen är lämnade på förskolan ska jag åka in till stan och ha ett möte med min advokat. Det är inget jag ser framemot, men hon är otroligt duktig och jag har haft henne i snart 4 år. Vi ska prata om rättegången och gå igenom några frågor som kan vara viktiga i ärendet. Som en slags förberedelse inför det som komma skall...

Idag ska alltså mer än två år gamla sår rivas upp igen och klumpen i magen växer sig större för varje minut som går. Helst av allt skulle jag vilja spola fram bandet och få allt det här rättsliga överstökat så att jag äntligen kan lägga det bakom mig! Nej, jag mår inte helt tiptop just nu... Wisk me luck!

Blandade bilder från idag

Föreståndaren från mitt nya jobb ringde idag och frågade om jag hade möjlighet att jobba imorgon. Det tog emot att säga NEJ, fast jag gärna hade velat det. Jag kommer dessvärre vara upptagen med annat som inte är ens i närheten av lika roligt. Mer info imorgon.

Något roligt däremot var när Alice klev innanför tröskeln här hemma efter hämtningen från förskolan och sa:
- Åååhh! Oj, oj, OJ... Mamma! Du har städat här! Oj, oj, oj, oj, OJJ så fint!
Det säger väl allt om vad jag har sysslat med under dagen? Det kommer droppa in en massa folk som vill titta på lägenheten framåt helgen. Det gäller att ha fint hemma då! Med mitt fullspäckade schema tvivlar jag nämligen på att jag kommer hinna ta ett ordentligt städtag innan dess, men däremot ska jag försöka göra mig av med möbler och andra prylar som jag inte vill ha kvar.

På eftermiddagen gick vi en sväng hem till min mamma för att Antonio skulle få åka bil som lovat. Han har pratat om det flera gånger om dagen de senaste veckorna. Den lille killen ÄLSKAR verkligen allt som har med bilar att göra, så även om det bara blev en kort tur här i krokarna var han överlycklig. Det var totallycka för honom.

Kort därefter öppnade sig himlen och det blev en kraftig skur, men som tur var hade Alice och Antonio gummistövlar på sig och de kunde hoppa i vattenpölarna på vägen hem igen. Vilket spökväder; sol ena stunden och störtregn den andra.

Vi träffade Ella som var barnvakt till två barn (4 och 6 år gamla) och hennes styvdotter (7 år). Tillsammans åkte vi till Barnens Djungel, Arlandastad.

Nyvaken Antonio sitter i babyhörnan.


Jag smygfotade min kompis/nya kollega som sitter på hoppborgen. Muahaha!


Alice in action i klätterställningen.


Antonio in action, på väg till den lååånga spiralrutschkanan som han ville åka SJÄLV.


Alice i babyhörnan - Vill flytta på rutschkanan så att man kan åka ner till bollarna.


Hoppsan, tur att man landar mjukt!


Måste... komma... upp...!


Lätt som en plätt ju, det gör vi en gång till!


Efter Barnens djungel åkte vi till Sätunaparken och fortsatte leka.


Alice hittade en kikare. Ella styvdotter också (i bakgrunden).


Antonio tröttnade på att gunga ganska fort.


Men han gillade att snurra!


Som sagt; att snurra!


Alice gillade det också.


Tre av fem barn leker.

Tack Ella och alla barn för en kul dag!

Bildförklaringar
Bild 1: Kaos i vårat kök.
Bild 2: Antonio är Törnrosa.
Bild 3: Prinsessorna i köket (skjutdörr till höger om ni undrar).

Igår kväll hade jag FRUKTANSVÄRD MIGRÄN (för att verkligen poängtera det, så skrev jag det med versaler). Jag orkade varken diska den där tvådagars-diskhögen, plocka i ordning efter målningen eller ställa tillbaka köksmöblerna. Därav ser det helt katastrofalt ut i vårat kök just nu och frukosten fick intas i vardagsrummet.

Såg ni förresten att jag har två prinsessor hemma hos mig? Både Alice och Antonio är Törnrosa, medan jag är Belle (ur Skönheten och Odjuret). De låtsas att vårat hem är ett stort slott. Nu har lill-Törnrosa tagit på sig ett par gummistövlar som han matchar sin fina klänning med. Läckert!

Vi har roliga planer för dagen och ska strax ge oss iväg. Jag hinner inte röja upp i köket, så det får se ut så tills... tja, ikväll? Hoppas ni har en fin söndag!

Jag minns när jag var liten, kanske i treårsåldern, och min mamma skulle tapetsera om i vårat lekrum. Hon lät mig och min storebror rita på väggarna och vi tyckte att det var jättekul! Hur ofta får man göra det egentligen?

Nu när jag var i köket och grejade med målningen, så dröjde det inte länge innan både Alice och Antonio blev nyfikna och ville ta en närmare titt på vad jag sysslade med.
- Jaaag viiiiill oooocksååå måla väggen, mamma!, sa de i kör.

De fick varsin pensel och en liten burk med målarfärg, och de blev hur nöjda och glada som helst. När jag sa att jag behövde måla på "deras vägg", så var det helt lugnt för dem. De stod snällt och tittade på och när det var klart skrubbade vi oss rena igen.

Snart väntar nästa lager av målning, och då är det viktigt att barnen håller sig borta...

I torsdags när jag var i Barkarby skaffade jag mig några nya kompisar som jag tänkte presentera här i bloggen... Det är inte alla mina kompisar som vill bli omnämda eller synas på bild så här offentligt, men det här är ett gäng som gillar att synas!

Mr. Maskeringstejp, Sir Spackel & Sir Spattel, Familjen Pensel, Roller-boy, Herr Sandpapper, Familjen Skärare och Mr. Målarfärg.

Vi har umgåtts en del i mitt kök denna förmiddag och tänkte klättra i väggarna ett tag till.

Dagens framgång firas med ett glas rosa bubbel; eller cava om jag ska vara korrekt. Det är ju trots allt fredag, barnen sover och jag känner mig välförtjänt av detta. Rätt ska vara rätt, så drycken serveras i ett champagneglas och det smakar alldeles ljuvligt!

Attans bara att korken inte går att sätta tillbaka, för jag hade då inte tänkt dricka upp hela flaskans innehåll... Skål!

Hoppas ni allihopa har en trevlig fredagskväll!

Tre timmar ledig tid idag resulterade i lite shopping, fika och en smarrig chicken cashew-lunch.

Vad trodde ni? Det är klart att jag inte kuggar på en anställningsintervju när det gäller jobb på en förskola - jag är ju född till att vara med barn!

Skämt åsido, det kanske sticker i någons ögon om jag låter så självgod. Arbetsintervjun gick i alla fall bra även fast biträdande rektor ställde en massa kluriga frågor. Hon frågade bland annat hur jag skulle hantera det faktum att nya personer ofta får en hel drös med nyfikna barn omkring sig som drar och sliter en åt alla håll, hur jag hanterar stressiga situationer och vad jag skulle göra om jag fick leda en samling med enbart tvååringar. På den sistnämnda frågan svarade jag helt enkelt att vi skulle sjunga, för generellt sätt gillar alla tvååringar att göra det och att jag kan i princip alla barnsångerna utantill. Svaren på frågorna behöver inte alltid vara invecklade, för ibland kan det räcka med det enkla.

När hon läste mitt CV stannade hon till och tittade undrande på mig... Jag hade nämligen skrivit att jag gärna arbetar kring barns hälsa, miljömedvetenhet och genus. Jag förklarade lite kort om mina tankar om det och hela hennes ansikte lyste upp. Det var en fullträff och plötsligt utbrast hon glatt:
- Vi vill ha dig här! Du verkar passa in hos oss perfekt!

När jag hade gått skvallrade hon till min kompis (som är fastanställd där) att hennes uppfattning om mig var enbart positiv. Hon tyckte att jag verkade glad och bra med barn. Jag blev dessutom erbjuden att möjligtvis även få arbeta lite på förskoleveksamheten (sexårs) och fritids om behovet finns.

Efter en lyckad arbetsintervju där jag hade skrivit på anställningsbevis och gått igenom lön, som för övrigt är något högre än på mitt förra jobb, så hade jag tre timmar ledigt innan jag skulle hoppa in och provjobba. Jag passade på att ta en promenad till ett köpcentrum där jag kikade efter födelsedagspresenter till Antonio, fikade och åt lunch.

Förskolan är väldigt stor med många barn och flera pedagoger; och alla anställda var både duktiga och trevliga. Det blev ett gott första intryck! Trots att det är en stor förskola, så var det en bibehållen lugn och harmonisk stämning och barnen visade tydligt att de känner till förskolans alla regler.

Jag tror att jag kommer trivas jättebra där och hoppas att jag får jobba så mycket som möjligt. Tack till alla er som höll tummarna, för det hjälpte! Så, grattis till mig och ett stort TACK till sötaste Ella som tipsade mig om jobbet och lade ett gott ord till chefen!

Lek på IKEA

Efter förskolan tog vi en sväng till vårat stammisställe; IKEA. Vi hade dock andra ärenden att göra i Barkarby, men jag återkommer om det imorgon eller på lördag. Det blev lite shopping på IKEA också, men det är svårt att låta bli...

Mitt lilla busfrö Alice var nära på att köra musten ur mig när vi var på restaurangen och skulle äta. Hon sprang hejvilt och jag lyckades inte få henne att tagga ner förrän hon hade sprungit ifrån mig och jag förtvivlat hade letat upp henne igen. Tursamt nog var Antonio snäll och skötte sig, men jag kan ännu inte komma underfund med hur Alice kan ha så mycket energi!
Hon gick ju en långpromenad ner till viken med förskolan, sprang runt och lekte där, strosade runt i butiker på Barkarby handelsplats, sprang och lekte på IKEA och när hon slutligen kom i säng klockan 21:00 verkade hon fortfarande pigg. Hennes batterier är alltid fulladdade!

Kul förresten att ni är så många som deltar i bloggtävlingarna som ligger uppe just nu! Det är ju rena rama prisregnet för er; och om ni mot förmodan har missat dem så kan ni ju bara scrolla ner lite grann eller kika på högerspalten. Lycka till allihopa!

Nu är det dags för tävling hos lajbansson leksaker! Billigaste E-butiken med leksaker för barn. Stort urval av barnleksaker som Micki, Duplo, Lego, Starwars, babyleksaker m.m.
 

Jag vill vinna ett presentkort värde 200 kr fraktfritt från lajbansson leksaker, billigaste E-butiken med leksaker för barn. Tävla hos Tumadre!

---

Nu har du chansen att vinna ett presentkort från lajbansson leksaker med ett värde av 200kr + att du får allt fraktfritt på ditt presentkort. 

Tävlingsreglerna är enkla:

För dig med blogg:
1. Kopiera bilden samt den kursiva texten under den och publicera i din blogg. Se till så att länkarna fungerar! 
2. Besök lajbansson leksaker och kommentera i detta inlägg och berätta vad du skulle vilja köpa om du vinner presentkortet. Kom ihåg att lämna ditt namn och din bloggadress.  

För dig utan blogg: 
1. Tipsa minst 5 stycken vänner om tävlingen via mail + en kopia till mig (tumadreblogg@hotmail.com)
2. Besök lajbansson leksaker och kommentera i detta inlägg och berätta vad du skulle vilja köpa om du vinner presentkortet. Lämna ditt namn och din mailadress.

Något som jag finner intressant är att analysera barns teckningar. Det visar så mycket om vad som försiggår i deras små huvuden, och det är inte konstigt att man använder sig av just den metoden inom barnpsykologin. Barn sätter inte alltid ord på sina känslor, så det är ett bra sätt att låta dem rita tankarna istället!

Alice brukar alltid rita sig själv väldigt stor (tyder det kanske på att hon ser sig själv väldigt uppmärksammad?), och ofta tillsammans med mamma och Antonio (familjen som står henne nämast) samt vårat hus (hennes trygghet - alla dessa färger kanske är hennes älskade leksaker?).

Igår hade hon ritat en teckning på förskolan där även Pippi Långstrump figurerade. Hon älskar Pippi och det är hennes stora idol. Den senaste tiden har regnskyddet funnits med på hennes teckningar - för det har regnat en hel del sista tiden. Ibland ritar hon stränder, men igår blev det ett par moln och en stor sol, precis det vädret vi hade.

Vad brukar era barn rita?

Minns ni när jag lottade ut grymma t-shirts och bodies från RockTheDog.se? De har ju alla dessa snygga tryck med olika hundraser och kändisar; bland annat Mohammed Ali, Carrie från Sex and the City, Blondie, David Bowie mfl.

Jag såg precis att Freshmilk har tagit in delar av kollektionen. Utbudet är förstås större på RockTheDog.se, där man till och med kan välja ett "familjepaket" (som jag lottade ut i bloggen förut) där mamma/pappa kan matcha med sitt barn.

Jag gillar verkligen Freshmilk 's fina barnkläder och dess koncept att man får poäng för sina inköp som man i sin tur kan växla ut mot presentkort i butiken. Det är ingen liten återbäring heller; man får en krona tillbaka för varje tia man handlar för!

Alice var superledsen när jag lämnade henne på förskolan idag, men när det var gjort kikade jag ut på förskolegården och såg att hon var hur nöjd som helst. Det är mest när mamma är där som hon blir sådär klängig, men så fort jag har lämnat henne är hon lika pigg och glad som vanligt. Hennes avdelning skulle ut på en långpromenad till Edsviken och mata fåglarna, så jag tror att hon har haft en superkul förmiddag. Antonio stannade ute på förskolegården och haffade direkt tag på en cykel att trampa på.

Nu har jag precis skrivit klart mitt CV som jag ska ha med till arbetsintervjun imorgon. Det gäller extraarbete (timvikarie) på en förskola här i Sollentuna minst en gång i veckan. Det var en kompis till mig som är fastanställd på förskolan som tipsade mig om detta och rekommenderade mig till förskolechefen, varpå jag ringde henne och fick komma på intervju. Imorgon, alltså.

Varje gång vi går ner till affären vill barnen stanna en stund och leka vid fontänen. Att leka med vatten är kul, och man blir dessutom blöt!

Det har varit strålande väder idag som passade bra för utomhuslek. På kvällen blev det kvällsbad, tandborstning och pyjamaspåklädning i vanlig ordning. Antonio och Alice har fått för sig att det faktiskt är roligt att jaga bort tandtrollen från munnen, men att tvätta håret är något som Alice fortfarande avskyr. Varje gång det är dags skriker Alice så högt hon bara kan... Både innan, under tiden och efter hårtvättningen. Jag har provat alla möjliga knep, men det kräver mycket mer än så för att den lilla damen ska acceptera att håret blir blött.

Fynd på Tradera: helt nytt för endast 21:-!

Med Hoya StarSix filter får man en snygg "stjärn-effekt" på alla ljuskällorna på bilden. Lampor, ljus, diamanter, billjus, solstrålar, stjänor och så vidare... Man fäster filtret utanpå objektivglaset och fotar som vanligt; och en fördel är att om man råkar tappa kameran, så är det filtret som tar stryk och inte objektivet - vilket också är betydligt billigare att ersätta!

Ljusen kommer från IKEA (59:-) och ljusfatet kommmer från Åhléns (39:-).

Ni som brukar shoppa på Nelly.com - missa inte den nya barnavdelningen!

Barnkläderna finns i storlek 0-12 år och du hittar märken som: Diesel, Converse, Katvig, Hummel, Kavat, Svea, Dirdriksons, Levis m.fl.!

Här var det ombytta roller! Antonio kör vagnen där Alice sitter och jag promenerar bredvid...

Om drygt två veckor fyller min lille prins 2 år och nu är jag på jakt efter födelsedagspresenter till honom. Antonio älskar bilar och fordon av alla dess slag, tigrar, apor, Pippi Långstrump, Spiderman, Hello Kitty, I Drömmarnas Trädgård, laga mat, måla och läsa. (Och fina kläder...)

När Alice fyllde två år kändes det jättekonstigt för hon var så liten jämfört med alla andra i hennes ålder, och plötsligt var hon inte en bebis längre. Med Antonio känns det lite annorlunda, för han känns redan som en tvååring. Han pratar, är envis, kissar i toaletten, kan och vill göra allting själv som en tvååring. Han är definitvt ingen bebis längre - han är en stor pojke, och det säger även han själv. Åh, vad barnen växer snabbt!

Läggdags ikväll

Här är saker på gång! Idag har jag bokat tid för en arbetsintervju och sagt upp min lägenhet. Om några veckor kommer en besiktningsman och tittar igenom min nuvarande lägenhet och sedan ska jag få skriva kontrakt på den nya. Inflyttning sker 1:a november. Apropå förändringar, så skulle jag vilja ha ny bloggdesign - om nu någon känner sig manad att hjälpa till?

På eftermiddagarna har jag inte en enda sekund över till att blogga, för jag har fullt upp med att diskutera livets alla gåtor med Alice och besvara hennes oändliga "varför-frågor". Och en hel massa annat också, såklart. Hon filosoferar så mycket om allt möjligt; bland annat frågar hon varför huset är vitt, varför några människor är bruna, varför citronen smakar surt, varför Antonio är kortare än henne, varför man har tio fingrar, varför vattnet är blött, varför det är mörkt på kvällen, varför det regnar... Ja, allt! Det är roligt med dessa frågor, men det är inte lätt alla gånger att svara på dem.

Hon är inte diskret alltid... Som till exempel när vi satt på bussen häromdagen då hon fick syn på något, och hon nästan skrek ut det:
- Titta, mamma! Där kommer en tant med en TJOCK mage! Mamma, varför är tantens mage så STOR? Varför har hon ätit så mycket mat, så magen har blivit stor? Varför har hon en så tjock mage?

"Schh...! Inte så högt. Prata lite tystare så ska jag berätta...!"

Jippiee, äntligen har Nova Star släppt sin höstkollektion och jag är lika förtjust som vanligt!
Favoriten denna gången är "Winter chinos"-byxorna (längst till vänster i kollaget). Ett par chinos med mudd till Antonio - från Nova Star! Måste ha! Det sa bara *klick-klick!* och nu väntar jag på att de ska komma med posten...

---

Busfia.se är en nyöppnad webshop där du har möjlighet att skapa ett helt unikt smycke. Nu har du chansen att få ett armband skräddarsydd för just Dig!

TÄVLINGSREGLER:
- Surfa in hos Busfia.se och titta på vilka valmöjligheter du har.

OBS! Tävlingen gäller ett armband (ärtlänk), 20 cm med en valfri berlock.

Navigeringshjälp:
Designa själv > Armband > 20 cm > Ärtlänk > Välj en valfri berlock >
Skräddarsy din belock; fingeravtryck, barnkonst, hand-, eller fotavtryck eller text.

- Lämna en kommentar under detta inlägg och berätta hur DITT armband skulle se ut!
(Modell, storlek och motiv på berlocken)

- Glöm inte att ange namn, e-postadress och eventuell bloggadress.

- Det är frivilligt att kopiera bilden samt den kursiva texten under den och publicera på din egen blogg, men om du gör det så ökar din chans att vinna. Kom då ihåg att skriva en ny kommentar där du skickar länk till ditt inlägg.

Tävlingen pågår mellan 17 augusti-31 augusti. Lycka till!

Benen är justerabara i tre lägen så att möbeln kan "växa" med barnet. Spisplattorna har röda lysdioder som gör att man kan tända och släcka dem med en knapp precis intill. Underdelen med diskbänk, skåp, ugn och spisplattor säljes separat med överdelen med micro och hyllor.

---

TÄVLINGSREGLER:
- Surfa in på webshopen Okidoki barnkläder och välj ut några favoritplagg.
- Kommentera under detta inlägg och berätta vilka plagg du gillar bäst.
- För att öka chansen att vinna kopierar du tävlingsbilden samt den kursiva texten (med länk till tävlingsinläget) under den och länkar i ett inlägg på din egen blogg.
- Skriv sedan en ny kommentar där du länkar till ditt inlägg.

Tävlingen pågår mellan 17 augusti-17 september 2009. Lycka till!

"Mamma, ta kort på mig!", sa Alice imorse och satte sig på en stol. Antonio ställde sig bredvid och posade glatt. Alice däremot ville blunda på varenda bild (fråga mig inte vad det är för ett tokigt påhitt!).

Alice hade letat fram en RocaWear-dress som har legat längst in i garderoben jättelänge. Jag tror inte att den har blivit använd någon gång tidigare på grund av att dressen inkluderar ett par byxor. Hon är som bekant en kjol-, och klänningsflicka som äntligen har börjat acceptera leggings och byxor. Antonios kläder kommer från Hummel.

Något som har tagit semester från bloggen i sommar har varit tävlingar, men snart dyker det upp nya, så håll utkik!

Det tar fem minuter att gå till barnens förskola i normal takt (eller 15-20 minuter med barnen...), men imorse gick vi ut en halvtimme innan så att barnen fick cykla ute en stund. Barnen vaknar ändå långt innan väckarklockan ringer, så vi har alltid gott om tid på oss på morgonen.

Vid lämning vill Alice alltid ha många kramar och pussar. Och helst vill hon inte att jag går alls. Hon klamrar sig fast vid min hals och kryper upp till mig som en liten apunge. Antonio däremot är lättare att vinka "hejdå" till. Han ger mig snabbt en gosig kram och en smaskig puss på munnen och sedan springer han iväg och leker. Så tighta syskon som de är, men ändå är de så olika!

Det är väldigt backigt här jag bor, så vi gick till en park fem minuter bort där barnen kunde cykla i cirklar. Däromkring finns hallon-, och vinbärsbuskar och körsbärsträd som vi plockade och fyllde Antonios cykelkorg med.

Barnen trampade på jätteduktigt och Alice glider fram som en riktigt fartdåre. Tack och lov har hon lärt sig att använda bromsarna nu, för annars hade hon flugit in i buskarna många gånger... Det blåste dessutom riktigt mycket idag, så barnen fick lite motstånd i sitt cyklande.

Eftermiddagen spenderade vi hos mormor där vi gjorde... ingenting. Det kan också vara skönt emellanåt, men framåt kvällskvisten var det dags att cykla hem igen.

Nyvaken lillebror och glad storasyster.

Det är inga långa stunder Antonio sover middag nuförtiden. Det är i sin höjd 30-45 minuter numera, men det räcker gott och väl för att han ska orka leka och busa resten av dagen. Ibland sover han inte middag alls, men det varierar förstås från dag till dag.

Alice ville välja kläderna både till henne själv och till Antonio. Snäll som hon är ville hon även hjälpa Antonio att klä på sig, och med en liten hjälpande hand från mig gick det bra. Resultatet blev:
Alice: Pippi t-shirt och kjol från Åhléns, strumpbyxor från Barnlycka.se.
Antonio: Tröja från Villervalla, ekologisk tröja från MaxoMorra, jeans ärvda från morbror och strumpor från Polarn o. Pyret.

Nu ska jag borsta Alice's hår, sätta upp i "Pippi-tofsar" och sedan går vi ut och cyklar. Vi kanske tittar förbi hos min mamma också eftersom att barnens gammelmormor är på besök och åker hem ikväll.

Trots att Antonio var hysteriskt trött, så ville han inte somna. Han fick vara med och pyssla med mig och Alice. Men nu efter lite pyssel ligger hanoch sover gott...

Vi plockade fram våra "Paint your own mug"-set. Det står en rekommenderad ålder på 8 år (!), men målandet gick bra för både Alice och Antonio. Med ett vuxet sällskap som håller koll på att inga färger hamnar i munnen, så passar det fint även för yngre barn. 

In action.

Barnen älskar sin sångpåse och den används flitigt hos oss. När vi har sjungit klart alla sångerna kan det vara kul att göra något annat än att plocka tillbaka alla figurerna...

I skrivande stund är Antonio hysteriskt jättetrött och ligger i sängen redo för att sova. Hans säng finns i mitt sovrum, så jag ligger själv i sängen och surfar runt lite på nätet. Alice är en duktig flicka som just nu håller på och städar i sitt rum. När lillebror har somnat ska vi plocka fram lite pyssel som är mest lämplig för barn över tre år.

In action!

Recept på "Fågelsoppa a'la Alice och Antonio":
- Vatten
- Rönnbär
- Lite smågrus och gräs
Rör om i en grop med en pinne tills soppan ser god ut! Lämna sedan att äta till fåglarna.

Ovannämnda soppa kokade Alice och Antonio ihop idag till alla hungriga fåglar därute. På kvällen när vi var på väg hem vandrade vi förbi för att titta om fåglarna hade varit där och ätit. Vi konstaterade att så var fallet (för någon/något hade i alla fall varit där och pillat upp rönnbär) och barnen var helt övertygade om att deras "fågelsoppa" hade blivit en given succé.

Apropå att vandra hem på kvällen... Det börjar bli mörkt och kyligt ganska tidigt nuförtiden. Det är ett tecken på att sommaren snart är slut. Helt otroligt vad tiden går fort och jag blir påmind om att Antonio fyller två år snart!

Alice med kameran och hawaii-kransarna i högsta högg.

Vi har haft fullt upp idag, men nu har lugnet infunnit sig och jag har lite tid att uppdatera bloggen...
På eftermiddagen träffade vi våra nya kompisar som vi sprang på i lekparken för ett tag sedan. Vi inledde med att leka i parken, och sedan gick vi ner till affären för att köpa glass. Plötsligt öppnade sig himlen och regnet öste ner, så vi blev hembjudna till dem för att låta barnen fortsätta leka.

Barnen hade jätteroligt med lek, dans och såpbubblor. När det började bli dags att äta middag tyckte de att vi skulle stanna kvar och grilla hamburgare med dem. Efter lite mat, vin och en hel massa lek och bus var det dags att bege oss hem efter en trevlig eftermiddag hos våra nyfunna vänner.

Det är en rätt lustig historia det där, för den familjen bor grannar med mina föräldrar och har en helt identisk lägenhet som dem, så mina barn kände sig väldigt "hemma" där. Dessutom har de en perfekt utsikt över mina barns förskolegård och ett läge så att man nästan kunde se ända till Globen också.

IKEA två gånger på en vecka - det är inte illa! Barnen har haft jätteroligt, men betedde sig nästan som två huliganer. Oj, så de har sprungit runt och haft för sig och jag önskade många gånger att jag hade långa slingriga bläckfiskarmar och ögon i nacken! Det gick bra i alla fall och vi kom allihopa hem levande.

Precis innan vi skulle bege oss hemåt köpte vi korv med bröd och då lyckades Antonio spilla ner dricka över sina byxor och hela vagnen. Vad göra? Jo, han fick låna Alice's strumpbyxor och ha mammas kofta som sittunderlag i vagnen. Det är så typiskt att man inte har extrakläder med sig när det behövs. Det får bli en påminnelse till nästa gång.

Med mig hem fick jag den nyaste IKEA-katalogen (som släpptes ut idag och ges ut i ett mindre handväskvänligt format än tidigare), en DVD-film om IKEA's historia som delades ut i entrén och självklart en massa småplock som är mer eller mindre bra att ha.

Det är förresten en väldigt fiffig grej det där med snabbkassan där man själv får scanna in sina varor. Jag brukar använda den när jag inte har handlat så mycket. Alice tycker också om den, för då kan hon leka kassörska. Det är otroligt att ett varuhus kan lyckas få barn att gilla vara med och shoppa!

Mina två vilddjur är väldigt saknade just nu, men om bara en timme ska jag iväg och hämta dem från förskolan. Sedan väntar en eftermiddag på *trumvirvel*... IKEA! Snart kan vi lika gärna packa flyttlasset och bosätta oss där istället om det ska fortsätta på detta viset.

I måndags kunde jag inte köpa något därifrån för jag hade min stora skrivare att släpa på, men idag ska jag försöka få med mig någonting. Det blir inga som helst problem att övertala barnen att åka dit, för de gillar det blågula varuhuset så mycket. Då är vi tre om saken!

Barnen går sista dagen på förskolan för denna veckan, för imorgon är det fredag och då skall de vara lediga. De trivs superbra med både nya och gamla kompisar samt pedagoger. Dock förstår jag inte hur de kan ha så mycket energi för de är inte särskilt trötta på kvällarna och imorse vaknade Antonio en timme innan väckarklockan skulle ringa. En timme mindre sömn än räknat, men jag är rätt härdad vid det här laget! Det blev en enda lång mysmorgon med gott om tid på oss att äta frukost.

P.S Nu kan man bläddra i den svenska IKEA-katalogen online!

Bilar, motorcyklar, cyklar, flygplan, helikoptrar, tåg... Antonio gillar alla möjliga slags fordon. När han fick syn på en cykel idag var han snabb på att vilja prova den, så jag lovade honom att vi ska ta en cykeltur på fredag med hans lilla trehjuling. Alice's cykel har fått punka, så det ska åtgärdas så fort som möjligt så att hon också kan vara med. Någon som känner sig villig att fixa (pik till styvfar!)?

Plötsligt fick barnen syn på en hårig larv som fångade deras intresse. Det är inte varje dag man springer på en larv som ser ut som en orangeprickig piprensare. När jag skulle flytta bort den på gräset tog jag hjälp av ett grässtrå och larven klamrade sig stenhårt fast och såg ut som en liten hårig stjärna. En lustig liten sak.
 
(Det var någon som undrade vart barnens fina mössor kommer ifrån; Alice's farmor har köpt dem i Ecuador.)

Detta har jag sysslat med nu...

Nu slipper mina vänner och familj att jag snyltar på deras scanner/kopiator/skrivare för i måndags köpte jag en egen! Min nya vän heter Canon Pixma och i samband med köpet fick jag även 100:- rabatt på fotopapper. Jag kunde inte hålla mig ifrån att skriva ut en massa härliga bilder från våran Thailandsesa som så småningom ska ramas in och sättas upp på väggen.

Under tiden som skrivaren arbetade passade jag på att bläddra igenom senaste Family Living, men sparar läsningen till någon kväll då barnen sover. I detta numret får man se bilder från Kristin Kaspersen villa här i Sollentuna, och hon skriver också sin sista krönika för tidningen.

Barnen igår efter förskolan

Igår när jag hämtade barnen från förskolan öste regnet ner, så vi skyndade oss hem till min mamma som bor precis bredvid. Högsommarvärmen försvann lika fort som den kom och sådana väderomväxlingar resulterar som bekant i huvudvärk för mig. Det blev en plågsam kväll och natt med "väder-migrän", men tursamt nog var det borta imorse.

På vägen till förksolan imorse

Nu är barnen på förskolan och jag har precis varit ner till affären och köpt hem lite mat. Jag har inte kunnat släppa det där om den aggressiva mamman som jag såg i måndags, så jag ringde polisen och anmälde det. Allting jag hade att komma med var händelse, plats, tidpunkt, utseende och flickans förnamn. Förmodligen gjorde det ingen nytta, men trots att jag inte agerade på plats så känner jag i alla fall att jag har gjort någonting som lättade mitt samvete. Hade jag varit snabbare i mitt handande i måndags så hade jag sprungit efter dem på parkeringen och tittat om de klev in i en bil och sedan noterat registreringnumret. Alice och Antonio var jätterädda för kvinnan och blev helt ihopkrupna så jag kunde inte vara snabb nog att göra det.

Vi gjorde en tripp till IKEA igår. Alice pratar jämt om att åka till IKEA, för där kan man spela, leka, äta korv, köttbullar, glass, pizza, ligga i sängar, krypa i tunnlar, sitta i soffor, titta på TV, gunga, klättra, leka med tågbanor... Hon älskar helt enkelt det blågula varuhuset.

- Mamma, IKEA är en affär också, sa hon igår. För barnen är IKEA inget vanligt varuhus... Det är som en enda stor lekplats!

---

När vi hade gjort våran runda i varuhuset köpte vi korv och satte oss utomhus på några bänkar och njöt av eftermiddagssolen. Plötsligt hör vi ett enormt VRÅL och ser en flicka i kanske 5-, eller 6-årsåldern (att jämföra med alla femåringar som jag har träffat, så såg hon äldre ut). Hon hade tappat sin napp (!) på marken och skrek så högt att våra trumhinnor nästan sprack. Efter henne kommer mamman, rycker tag i flickans arm och skriker ännu högre. Hon skriker att flickan "skämmer ut henne" och "beter sig som en j*vla otacksam snorunge".

De satte sig sedan på en bänk och mamman totalt ignorerade sin dotter som ville ha dricka. Flickan börjar klänga på mamman varpå hon spiller ut drickan. Mamman får ett utbrott och knuffar undan sin dotter så hon ramlar ner på marken. Flickan gråter och mamman bara fortsätter skrika och svära att "du är så j*vla misslyckad, du klarar för f*n ingenting, stick härifrån nu din j*vla unge!". Mamman reser sig upp och börjar gå mot parkeringen. Flickan springer gråtandes efter, men mamman vänder hastigt om och säger åt henne att dra iväg för hon vill inte ha henne längre.

Detta hemska scenario utspelar sig alltså precis vid utgången intill parkeringen och vi var flera stycken som såg. Mamman verkade hemskt aggressiv och det märktes att de har varit med om såna här bråk många gånger tidigare. Första tanken var att ringa polisen, men de skulle inte hinna dit i tid. Andra tanken var att ringa socialtjänsten, men eftersom att jag varken vet vad mamman heter eller vart de bor, så finns inget att säga.

Hur jag än hade velat så kan jag inget (?) göra för att hjälpa flickan och hennes mamma. Det enda jag kan göra är att hoppas att NÅGON i deras närhet (grannar, släkt, vänner, förskolepersonal osv) har reagerat och anmält. Ett barn ska inte bli knuffad, kränkt och behandlad så illa.

Det gick bra på förskolan igår, men pedagogerna berättade att både Alice och Antonio hade varit lite mer tillbakadragna än vanligt. Det hade jag räknat med och det är just därför barnen får mjukstarta med en "kort" vecka.

Under dagen hade Alice smutstat ner sin Nyckelpige-klänning (till er som undrade; så är den från ett svensk och ekologiskt märke som heter Duns) och hade fått byta om till extrakläder.
     Saken är den att jag hade glömt packa ner kortärmade tröjor, så hon hade en kofta och kjol på sig när jag hämtade henne. Det hade inte varit några problem på förskolan, men så fort jag kom ville Alice ta av sig kläderna för det var både "för varmt", "för kallt", "kliade", "var för stort", "var för litet"... Det passade helt enkelt inte.

När jag sedan berättade vart vi skulle åka efter förskolan blev hon lite gladare, men hon ville fortfarande ha nya kläder på sig. Eftersom att vi ändå hade vägarna förbi H&M, så gjorde vi ett litet stopp där och Alice fick en Hello Kitty-ballerinaklänning som hon har suktat efter ända sedan hon såg bild på den i senaste H&M-katalogen.
     Jag hade ändå tänkt köpa den till henne och hon fick dessutom de tillhörande ballerinaskorna, så hon blev världens lyckligaste lilla flicka! Hon fick byta om direkt efter att vi hade betalat och då var det inga fler sura miner på hela dagen.

Ibland kan man alltså köpa lycka för pengar!

För exakt ett halvår sedan...

...befann vi oss i Thailand. Jag kikade tillbaka i arkiven för att titta på bilderna som fanns i blogginläggen den 10:e februari, och fann bland annat dessa som syns här ovan. Bilder från Elephant-trekkingen och showen, en åktur med TukTuken, smarriga efterrätter och en blåsfisk. Härliga minnen!

Tyvärr verkar det inte bli en utlandsresa nu på sensommaren, så vi satsar på en resa i vinter istället. Om jag skulle välja så åker jag faktsikt helst iväg på en semester när det är som allra kallast och slaskigast väder i Sverige. En svensk sommar överlever man ju, men det hade varit skönt att komma bort från allting nu när det börjar bli dags för möten med min advokat och så småningom även rättegång.

---

Klockan 14:00 ska jag hämta barnen från förskolan. Det har verkligen känts helt tomt och tyst hemma när de inte har varit här. Efter hämtningen ska vi åka iväg någonstans som Alice har tjatat länge om... Jag återkommer senare!

Och ser man på! Högst upp på vänsterspalten ser man mitt bloggnamn klart och tydligt. Jag tackar och bockar för den fina utmärkselsen!

Glada och förväntansfulla

Alice och Antonio var glada och förväntansfulla imorse när vi gjorde oss i ordning för att komma iväg till förskolan. Vi packade med oss extrakläder och Alice fick bära sina egna i ryggsäcken. 

Det syntes på Alice att hon kände sig som en stor flicka när hon stapplade fram i lätta steg mot förskolan. Hon skulle gå sin första dag på storabarnsavdelningen (4-5-åringar) och plötsligt kändes hon större än någonsin. Hon verkade så självsäker och kaxig, men så fort vi hade klivit innanför dörren på förskolan klängde hon sig fast vid mitt ben som den lilla flicka som hon alltid har varit. Det dröjde dock inte länge innan hon fann tillbaka till sina kompisar och gav sig in i lekens värld.

Antonio går kvar på sin blandavdelning med barn 1-4 år. Han följde först med för att vinka "hejdå" till Alice och verkade tycka att det var jätteroligt att springa omkring bland de större barnen. När det var dags för honom att gå ut på gården saktade han ner tempot betydligt och började gå i slowmotion. Han blev helt tyst och klängde sig fast vi mitt ben. Han ville kramas extralänge innan han till slut släppte taget.

Jag slapp inte den där klumpen i magen när jag lämnade mina barn. De är trygga och trivs bra på sin förskola, men det kändes så konstigt att lämna dem efter en sån här lång ledighet. För att underlätta för oss alla ska vi mjukstarta med en 15-, eller 20-timmarsvecka. Då kommer de förhoppningsvis snabbt in i rutin igen och vardagsracet kan rulla igång.

Vi gick HELA Skansen runt (och ni som har varit där vet ju hur stort  det är!); upp och nerför alla backar, längs varje gångväg och förbi varenda hus. Jag bockade av på kartan för att checka att vi hade passerat allting. Vi gick även in i en del gårdar och hus, och särskilt Alice tyckte om att se hur man levde förr i tiden och höra spännande historier.

Dalahästarna blev ett av alla stoppen som barnen gillade mest.


"Hoppla, hoppla, wiihaaw!", ropade Antonio och ville INTE kliva av hästen.


"Där är en nakenfis!", ropade Alice när vi kom till Rosengården. Hon sa precis samma sak förra året och syftade givetvis på ängla-skulpturerna. För övrigt är Rosengården fantastiskt vackert med rosor i alla möjliga färgskalor i rosa, orange, rött, vitt och gult. Dessutom är det en härlig utsiktsplats.




Alice försökte leta efter napparna som hon slängde till kattungarna förra året.


Vi gick förbi hos getterna flera gånger, men de ville inte vara ute i klapphagen. Det var synd, för barnen hade gärna velat klappa dem. Har aldrig varit med om att de har varit så skygga!

En utav gångerna som vi stod där träffade vi en trevlig bloggläsare. Hon körde med en kul öppningsfras: "Hej, du har en bra blogg!". Annars brukar jagfå höra något i stil med: "Ursäkta, men visst är det du som är...?". Det är rätt kul att man kan bli haffad lite varsomhelst när man minst anar det. Tack Hanna för att du kom fram och hälsade!

Lek utanför Lill-Skansen.


Lek i Ekorrparken.


Lek i Päronparken.

Som synes har vi haft en härlig dag som ett avslut på en skön långsemester!

Dagis, dagis, dagis, dagis... Visste ni att för 11 år sedan infördes förskolans egna läroplan, Lpfö98, och barnomsorgen flyttades från socialdepartementet till utbildningsdepartementet? Året var 1998 och dagis bytte namn till förskola.

- Säger ni förskola?, frågade min mamma.
- Ja, det heter ju så, svarade jag.

"Dagis" är dock det ord som jag oftast hör komma ur folkmun, men när jag och/eller mina barn talar om förskola, så säger vi förskola. Det är nästan som att kalla chokladboll för negerboll.

---

Hur som haver, så sker det inskolningar över hela landet just nu och tusentals föräldrar drabbas av ångestkänslor och gråter för att de "överger sina barn till främmande människor". Jag har också varit i den sitsen. I januari 2007 skolades Alice in på förskolan, och hon var då 14 månader gammal. Antonio var en färsk bulle i ugnen och jag var verkligen tvungen att jobba för att tjäna pengar, trots att jag hade några föräldradagar kvar att ta ut. Det var mycket omtumlande och helst av allt ville jag stanna hemma med mitt barn.

En del barn kastar sig in i förskoleverksamheten på en gång, medan andra gråter otröstligt igenom hela invänjningen. Jag vet inte vilket som är värre för en förälder; för om barnet struntar i att man lämnar honom/henne, så inbillar man sig att man är en dålig förälder vars barn inte bryr sig om att bli bortlämnat. Och när barnet gråter otröstligt får man ett enormt dåligt samvete när man lämnar barnet där. I båda fallen känner man sig usel, men det är helt normala mammatankar.

Alice var den typen som gärna ville utforska förskolan, och när jag vinkade "hejdå" till henne så ignorerade hon mig bara.
"Det visar bara att hon litar på dig och vet att du kommer och hämtar henne", sa någon. Vadå? Jag har aldrig lämnat henne hos främlingar förut och stuckit iväg, så hur skulle hon då kunna veta att jag kommer tillbaka? Och vad ska folk tro att jag är för en mamma som har ett barn som inte ens visar att hon saknar mig?
Det kändes som att alla de andra barnen grät när deras föräldrar gick iväg, medan Alice bara verkade gilla läget. Jag önskade att hon också skulle gråta åtminstone lite grann för att visa att hon får saknadskänslor. Men nej, hon tyckte om att strosa omkring på förskolan och leka med sina nya kompisar.

När det hade gått två veckor av inskolningen hade alla barnet funnit sig tillrätta, men då började Alice utmärka sig. Det var nu hon insåg vad som skedde och blev helt otröstlig. Det gjorde så ont i mitt mammahjärta att lämna mitt gråtande barn. Jag grät hela vägen till jobbet, drogs med ett dåligt samvete på dagarna och när jag hämtade henne grät jag av lycka för att vi återförsonades. Karusellen gick i två månader innan hon till slut kunde vinka "hejdå" till mig utan tårar.

---

Det var kämpiga tider även vid sidan om förskolan och jobbet. I samma veva som Alice började på förskolan häktades plötsligt min dåvarande pojkvän för ett allvarligt brott (inte misshandel eller något annat som har med våld att göra, om ni undrar). Till en början fick han prata i telefon 10 minuter om dagen, men sedan upphörde hans rättigheter och vi kunde endast hålla kontakt via brev som alltid mellanlandade hos åklagaren.

Med Antonio liggandes i magen hade jag miljontals tankar som snurrade i mitt huvud och jag var ständigt orolig för hur våran framtid skulle se ut. Att ta itu med allting på egen hand var tufft. Jag stod helt plötsligt själv med min dotter, jobbade heltid och var ensam gravid. Jag mådde illa, var trött och allting kändes helt kört. Det var ju inte sådär jag hade förväntat mig att det skulle bli. 

Efter ett beslut från åklagaren fick jag slutligen besöka Antonios pappa, men det skulle ske i ett bevakat rum och vi fick absolut inte ha någon fysisk kontakt. Han fick inte ens röra min mage där hans son låg och sparkade under den halvtimmen som vi satt där och pratade. Mer än så fick jag inte se honom under de 4½ månader som han satt häktad. Inte förrän det blev dags för rättegången som pågick i flera dagar, där jag både vittnade och satt i publiken för att följa åtalet. Det slutade med att han friades och kunde komma tillbaka hem, men det blev inte som förväntat och det följde en hel del problem som slutade med att vi gick skilda vägar. Han var inte längre samma människa som innan och trots flera chanser, så sabbade han allting för sig.

Jag gick igenom resten av graviditeten själv och började anpassa mig till att vara ensamstående med min dotter och mitt kommande barn. Inte förrän i slutspurten av graviditeten (ja, för exakt två år sedan) lyckades jag rycka upp mig och sakta men säkert börja skaka av mig de värsta känslorna.

---

Antonio föddes och blev den allra mest harmoniska barn jag någonsin sett, vilket alla som träffade honom under hans första halvår kan intyga. Han var lugnet personifierad och livet som ensamstående tvåbarnsmamma blev inte så katastrofalt som jag hade trott.

Det finns bara en sak som är större än att vara mamma till ett barn, och det är att vara mamma till fler!

När Antonio var 13 månader gammal skolades han in på förskola och jag började både jobba och plugga samtidigt. Då var vi återigen i den där bergochdalbanan av känslor, men denna gången kände jag mig tryggare med att skola in mitt barn. Alice hade ju visat klart och tydligt att hon gillade förskolan, och Antonio var redan bekant med miljön i och med att han hade följt med vid hämtningar och lämningar.

Därför blev det inte lika tufft att skola in honom, fast det ändå tog emot att lämna min lilla minsting bland alla "stora barnen". Han kände sig trygg när han vinkade "hejdå" och det kom inte en endaste droppe tårar. Bara lite från mig, men det var oundvikligt. Skillnaden med mig denna gången var att jag inte brydde mig det minsta lilla om "vad andra skulle tro att jag var för en mamma vars barn inte gråter och saknar mig när jag lämnar honom". Han hade ju sin storasyster som vid det här laget var veteran inom förskola och det var hans trygga punkt.

Jag visste att Antonio var tillräckligt trygg för att bli lämnad och upptäcka världen med egna ögon utan att mamma står bakom ryggen hela tiden. Frigörelseprocessen är en del av vad barnen lär sig på förskolan och det är nödvändigt för att de ska kunna växa upp och bli självständiga individer. De behöver ha ett socialt liv utan att mamma har ett finger med i spelet hela tiden.

---

Imorgon är det måndag, och efter nio veckor hemma ska barnen tillbaka till förskolan. Antonio talar om sina pedagoger och kompisar, medan Alice talar om att hon ska börja på storabarnsavdelningen. Båda verkar positiva till att komma tillbaka efter en lång och skön sommar!

Det här kommer gå toppen både för mina barn - och Era!

(Detta inlägg tog mig drygt en timme att skriva...!)

Vi har landat hemma efter dagens lilla äventyr som blev en heldag på Skansen! Vi drog oss undan ifrån att åka buss eller Djurgårdslinjen när vi hade stigit av tunnelbanan vid Östermalmstorg. Promenaden längs Nybrokajen/Strandvägen kändes betydligt mer lockande än den trånga överhettade kollektivtrafiken.

Barnen kikar över Djurgårdsbron. Precis mittemellan dem (i bakgrundsoskärpan) skymtar Stadshuset.

Antonio och jag.

En nyfunnen vän som hängde efter Antonio hela tiden. Jag antar att han bara blev sugen på att ta en tugga av Antonios goa kinder (vem gör inte det?)...


... Men Antonio gillade inte idén, så vi gick därifrån och vandrade vidare mot SKANSEN! (Anledning till varför Alice inte syns på dessa bilder är för att hon var rädd för "ankorna" och antingen bara hängde fast vid mitt ben eller kurade ihop sig i vagnen.

Jag återkommer med bilder från våran dag på Skansen när barnet har somnat. Så som de har lekt och sprungit idag, så lär de somna precis vilken minut som helst nu...

Det vore synd om man bara satt inomhus en dag som denna, och än mindre har man lust att stå inne och laga lunch... En sådan härlig värme! Vi begav oss istället ner till affären för att köpa något ätbart och sedan fick barnen välja vilken av alla tiotal närliggande lekparker vi skulle besöka.

Det verkar som att högsommarvärmen är tillbaka för de senaste dagarna har bjudit på massor av solsken. Hoppas att det håller även nästa vecka... och veckan efter det... och veckan efter det...! Imorgon har jag i alla fall ett litet äventyr inplanerat som jag VET att kommer bli uppskattat av barnen.

Alice och Antonio var glada över att jag även idag skulle vara barnvakt åt mina två yngre syskon. Det har varit en fulladdad dag som har innehållit lek, bråk, skratt, mat, film, bus och ett besök till en trevlig lekpark med utomhusdusch.

När jag hade haft alla dessa fyra vilddjur helt själv ända från morgon till eftermiddag, så var det dags för min mamma att komma hem från jobbet. Det blev en tacomiddag enligt Antonios önskemål som jag fixade till hela gänget. Efteråt var det min tur att ta en liten paus från barnen för jag skulle gå på lägenhetsvisning.

Efter tre års köande har jag placering 3 på den lägenheten som jag tittade på. Det kändes fräscht och alldeles lagom för våran lilla familj, så för en liten stund sedan tackade jag JA till den. Nu gäller det bara att hålla tummarna så att de två som ligger före mig i kön väljer att avstå...

Lägenheten ifråga är lite större än min nuvarande, nyrenoverat och har ett superbra läge nära till både förskola, mormor och affärer. Nackdelen är att det inte finns någon hiss i huset (men mina barn kan ju gå uppför trapporna själva), att både köket och badrummet är mindre än vad jag har nu samt att det saknas badkar.

Redan på morgonen började mitt uppdrag som barnvakt till mina två yngre syskon. För att göra något kul utav dagen gick vi ner till en hyfsat närliggande strand. Vi hittade en cirka 5 meter bred liten folktom strand med väldigt långgrunt vatten. Barnen kunde springa och plaska precis så mycket de ville och jag kunde ha full uppsikt över dem allihopa hela tiden. Det bästa var att vi hade den lilla stranden helt för oss själva ett tag och det var perfekt badväder.

Tyvärr fick jag nackspärr och huvudvärk när vi hade kommit hem igen, men jag klarade mig tills min mamma hade kommit hem från jobbet och kunde hålla pejl på alla barnen. Jag tog tillfället i akt och skulle vila bort huvudvärken, men då somnade jag. Det kändes inte helt tokigt att ta sig en tupplur efter dagens äventyr.

Det finns inget doftljus som doftar lika gott som Yankee Candle och det har säkert många fler än jag upptäckt vid det här laget. Min personliga favoritdoft är "Clean cotton", och som namet antyder så doftar det nytvättade kläder.

Doftljus i all ära, men ett annat tips för att fräscha upp hemma är att införskaffa Yankee Candles underbara Car Jar. Placera en i garderoben, badrummet, i hatthyllan vid entrén... Eller ja, precis överallt där du vill att det ska dofta gott och fräscht! Det gör otrolig skillnad!

Apropå nytvättat, så har jag tvättat rent en ENORM tvättberg idag... Nu återstår bara att vika in allting i garderoberna, men det får vänta till imorgon. Det känns som att jag har fått nog av allt som har med tvätteri att göra just nu.

Vi blev bortbjudna hem till min mamma för att provbaka inför min styvfars födelsedagsfest om en månad. På vägen dit mötte vi en bloggläsare som vi har sprungit på några gånger tidigare. Hon har två supersöta döttrar, varav en är endast tre veckor gammal. Jag blir helt till mig när jag ser så små bebisar... tänk att mina också har varit så små! Tiden går verkligen fort med dessa underverk!
Vi småpratade lite grann och konstaterade att det är babyboom, speciellt här i Sollentuna som faktiskt är Sveriges barntätaste kommun. Det vimlar av mammor och barn överallt!


I vanliga fall brukar min mamma vara väldigt skicklig på att baka, men idag blev det 1-0 till mig. Hennes kaka blev helt bränd i ugnen, så att till och med brandlarmet gick igång (sorry, mami men det var faktiskt lite roligt!), och alldeles lös och kladdig inuti. Jag gjorde chokladmuffins som jag dekorerade med marshmallowfondant. Eftersom att det ska vara cowboy-tema på födelsedagsfesten, så testade jag att knåpa ihop en cowboyhatt. Inte riktigt en tia utseendemässigt, men det blev i alla fall ätbart.

Ni minns väl att jag vann en tävling och blev utsedd att vara en av tre stycken som fick äran att skriva fyra gästkrönikor på BRIO's blogg? Motiveringen löd: "Du har ett bra skriftspråk, du målar med orden och skriver berörande". Jag vann tydligen första pris och blir därmed först ut att skriva mina krönikor. På fredag publiceras den första, och därefter de tre följande fredagarna.

Nu står det dock lite still i mitt lilla huvud, för jag kan inte riktigt komma på fyra ämnen som skulle vara intressant att läsa om. Därför ber jag Er att komma med idéer och önskemål - vad skulle ni vilja att jag skrev krönika om? Observera att det kan vara i princip vad som helst så länge det handlar om barn och föräldraskap, och de ämnen kommer jag alltså att behandla utifrån mina egna persepektiv.

Kort efter att Mammablogg galan i juli hade gått av stapeln, så lanserades en ny community för endast mammabloggare. Grundaren till Mammablogg galan och nätverket Mammabloggarna. se är en och samma person.

Jag liksom många andra bloggande mammor deltog både på galan och gick med i nätverket. En månad  har gått nu och sajten ligger plötsligt nere. Många undrar säkert vad som har hänt?

Jag känner till storyn. Men informationen som jag har är inte min egen, utan något som Malin har berättat för mig. Därför tänker jag inte heller berätta i klarspråk om alla detaljerna som jag känner till, även om många därute vill veta.
Malin var en av de bloggare som som hade flyttat sin egen blogg till att börja skriva hos Mammabloggarna.se, och hon var även den första i raden i att hoppa av verksamheten.

Om hon eller någon av de andra inblandade parterna väljer att skriva ut hela storyn i sina bloggar, så är det upp till dem. Malin valde dock att berätta sin sida av det hela för mig bara helt sådär utan att jag ens hade begärt att få veta. Tack Malin för att du tog dig tid och anförtrodde mig!

I nyhetsbrevet som alla medlemmarna fick blev vi informerade om att Malin hade valt att sluta blogga hos dem på grund av strul med Försälringskassan. I själva verket låg det betydligt mer bakom hennes beslut som inte framkom i mejlet. Strax därefter började de resterande bloggarna hoppa av en efter en tills sajten stängdes av.

Det har skrivits om både förtal, hot, lögner, pajkastning och nätmobbning. Fler detaljer än såhär har inte nått allmänheten, men att döma av det jag fått reda på så kan jag bekräfta att så är fallet bakom alla avhopp och nerstängningen. Det som har hänt är rent ut sagt ett löjligt beteende i ett falskt spel.

Foto: Alice.

Kameran har tyvärr legat orörd i väskan hela dagen, tills ikväll då vi var på väg hem och Alice plötsligt ville ta några bilder själv. Hon fick låna kameran och började snurra lite på obektivet och knäppa bilder precis sådär som hon brukar se mamma göra. Efter ett tag blev det ett femtiotal bilder på marken, bänkar, brevlådor, cyklar och till och med en död padda. Jag undrar vart hon har fått det där intresset ifrån...

Dagen har vi spenderat i sällskap av min mamma, lillebror (5 år) och lillasyster (11 år). Vi har lekt i parken, plockat massor av vinbär och grillat.

Tyvärr har jag fått höra och läsa både det ena och det andra om vad folk tycker om att jag är ensamstående mamma. Någonstans har ordet "misslyckad" dykt upp, vilket borrar sig djupt i mig. Vadå misslyckat? Det här måste redas ut omedelbums!

Vad menar man med det - är alltså resterande av Sveriges ensamstående mammor också misslyckade eller? Blir man en sämre människa för att man har haft ett förhållande som inte fungerade? Såvida det har varit barn inblandat, så är det tydligen TABU i mångas ögon!

En del går igenom det en gång, andra går igenom det två gånger medan vissa "lever lyckligt i alla sina dagar". Ingens öde är den andras lik. En del verkar bara ha svårt för att acceptera att några sticker av lite på vägen mot det där perfekta sagoslutet.

Sedan refereraras det till min ringa ålder. Att jag redan vid 19 år axlade hela ansvaret själv för mina två barn. Det är tydligen väldigt misslyckat, för då har jag inte "rest, shoppat, träffat vänner, festat"... Ja, ni vet, det där vanliga tjafset som inte håller för fem öre.
Att resa med barn är helt fantastiskt, jag shoppar gärna med och till mina barn, jag träffar vänner tillsammans med mina barn och har tack vare dem lätt för att knyta nya kontakter.
Festa... Behöver jag ens dra upp det? Vardagslivet med mina barn så mycket mer värdefullt för mig än tanken på att ränna ute på klubbar. Att festa lite ibland vid speciella tillfällen kan vara roligt, men att ta ett glas vin i goda vänners sällskap är mycket trevligare.

Det finns också gott om tid att utbilda sig och arbeta. Det går bra att göra det även efter att man har fått barn. Att bli förälder handlar inte om hur högt upp på karriärsstegen man har kommit, eller hur mycket pengar man tjänar.
Det är givetvis en fördel om man har det bra ställt, men alla gör inte sakerna i den ordningen som tycks vara "rätt" i samhället. Huvudsaken är att man får livet att gå ihop, att man gör sitt bästa som förälder och att barnen växer upp i en trygg och bra miljö. Det behöver inte alla gånger inkludera en stor villa, för ett barn trivs i sitt hem så länge det får kärlek där.

Tydligen är jag också dum i huvudet som inte tänkte mig för innan jag "skaffade barn" eller inte väntade tills förhållandet med min pojkvän var tillräckligt stadigt. Då är frågan: är man någonsin garanterad att leva ihop resten av livet? Man vet aldrig vad som väntar bakom hörnet - och när man väl står där med ett barn i magen och tvingas fatta tuffa beslut, så tar man inget för givet. Det är ingen dans på rosor, men det är det som kallas för livet, och ingens liv är den andras lik.

Det där argumentet om "ung och dum" håller alltså inte, för mina barn är det bästa som någonsin hänt mig och så fort jag blev mamma fann jag också meningen med livet. Jag är otroligt lycklig som fick äran att bli deras mamma och hade jag inte fått barn just då, så hade det inte blivit just Alice och Antonio.

Det löjligaste av allt är de som påstår att jag har mina barn enbart för att få uppmärksamhet. En del åsikter borde folk verkligen hålla för sig själva... Det spårar ju ur helt och hållet!

De senaste dagarna har vi i princip bara har suttit hemma och pillat oss i naveln, men idag har vi gjort lite mer än så.

Först och främst, så har vi haft slut på välling i några dagar vilket har resulterat i en VÄLDIGT skrikig Antonio de senaste kvällarna. Eftersom att jag inte vill gå in på ICA med Alice som har vattkoppor, och den lilla livsmedelsaffären tvärsöver gatan inte säljer välling, så finns en reservplan... Min mamma har en burk välling hemma som jag har lämnat där!

FRIHET!!!

Till skillnad mot vad det har varit de senaste veckorna så var vädret kanonfint idag. Det passade bra att gå ut på en promenad och hämta vällingburken.

Tyvärr visade det sig att ingen var hemma hos min mamma (och jag hade inte ringt i förväg för att kolla upp det i och med att jag hade slarvat bort min mobil), så vi stannade en stund därute och plockade halvmogna körsbär.

Halvmogna körsbär.

Då ser Alice någon som står och plockar vinbär i en buske, så hon springer dit för att titta om det finns något gott till henne också. Min plikt som mamma till ett barn med vattkoppor är att förvarna folk vi möter för att undvika att någon blir smittad mot sin vilja.
Tjejen i busken lyfter på huvudet och svarar att det inte gör någonting för hon hade det när hon var liten, och då ser jag ett välbekant ansikte... Det var ju Kelly, hon som har den där sockersöta rosa bloggen som jag har läst i ett par år nu!

Saken är den att vi är grannar och hon bor i huset mittemot mig, men tidigare har jag bara sett henne nere i centrum, på bussen och ofta i sällskap med någon annan, så nu hade jag ett ypperligt tillfälle att hälsa på henne. Vi småpratade en liten stund om allt och inget, tills Alice kände för att leka på parken intill.

En till dig... och många till mig! (Antonios prickar i ansiktet är MYGGBETT efter blåbärsplocket och Alice's prickar är vattkoppor som ni säkert har förstått vid det här laget)

Vi hade hela parken för oss själva en stund, tills det dök upp en mamma med sin son. Jag var givetvis tvungen att varna för vattkoppor igen fast de håller på och torkar ut vid det här laget. Det var lungt för hennes del för sonen måste ju få vattkoppor någon gång ändå, sa hon.

Det blev kärlek vid första ögonkastet. Alice och den treåriga pojken blev som bästa vänner, två riktiga själsfränder. De lekte, skrattade, skojade, sprang, klättrade, gungade och hade hur kul som helst. Antonio hängde efter så gott han kunde, men lekte även lite för sig själv och tankade kärlek hos mamma.

Jag och pojkens mamma började prata och det "klickade" på en gång trots att det skiljer tolv år mellan oss och våra liv ser helt olika ut. Tiden bara rusade och två timmar senare stod vi och plockade vinbär tillsammans. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, och helt plötsligt sa hon att det kändes som att vi hade känt varandra i tio år. När vi skildes åt hade hon fått mitt mobilnummer inför kommande lekdejter.

Lekparken

Innan vi gick hem igen tittade vi förbi hos min mamma i hopp om att få hem den där vällingburken, men ingen var hemma.
 När det blev läggdags för Antonio fick han "vällingabstinens" igen och började skrika för full hals. Jag letade desperat efter min mobil, och till slut fann jag den inbäddad under lakanen i min säng... Av alla ställen!

Äntligen kunde jag ringa min mamma och be henne komma över med vällingen, men de var på besök hos "farfar". Det dröjde dock inte alltför många minuter innan de stod utanför porten. Saken är den att jag inte kommer ihåg min egen portkod, så alla som kommer på besök hos oss brukar alltid ringa i förväg så att jag kan springa ner och öppna. Alice låg redan och sov, så jag tog Antonio i famnen och sprang snabbt ner för att hämta vällingen.

Därute får jag syn på att de har köpt en ny bil (utan att ha sagt något till mig innan!), så av ren reflex går jag ut för att titta på den. Eftersom att jag lät dörren gå i lås och inte hade nycklarna med mig, så upptäcker jag att jag precis hade låst ut mig och Antonio, med Alice liggandes ensam i lägenheten! Min styvfar rotade lite i sin mobil och där hade han tydligen min portkod uppskriven, så vi vart inte utelåsta så länge. Men ändå, under den korta stunden jag trodde att vi var utlåsta växte det en liten klump i magen... Och nu vet jag äntligen min egen portkod!

Hur som haver, idag har vi alltså raggat upp nya kompisar, Antonio fick sin efterlängtade välling och somnade gott till slut. Dessutom hade min mamma köpt finsk lakrits till mig från deras båtresa igår som jag sitter och äter utav nu...

Jag måste säga att höstens MOLO-kollektion gjorde mig lite besviken i och med att jag inte fann så jättemånga ögonstenar, men dessa tre prints är mina höstfavoriter och kommer så smånigom dyka upp som både kjolar, klänningar, tröjor, bodysuits m.m.

Jag önskar att MOLO snart tar steget och börjar tillverka sina kläder i ekologisk bomull! I hope my wish will come true, för då skulle Alice och Antonio garanterat ha ännu mer Molosar i garderoberna.

Bilder från igår kväll

Alla har sina ups and downs och jag är inget undantag. Alla har bara sina olika sätt att hantera dessa och det man tror sig veta i teorin fungerar inte alltid i praktikten. Jag har en del att ta itu med just nu som tynger mig.

Jag kände för att pausa från alla måsten igår, så jag letade upp numret till restaurangen tvärs över gatan och ringde och beställde pizza till oss. Tänka sig att jag har glömt bort att vi faktiskt har en rätt trevlig restaurang så nära, men det kan nog bero på att jag inte har ätit därifrån sedan Antonio låg i magen... Och kanske också för att det endast är kvällsöppet. Någon kväll måste jag prova deras plankstek (det är ju så gott!) eller libanesiska mat.

Pizzan gjorde gott i magen, fast jag i vanliga fall kan känna mig illamående av att äta sånt. Barnen åt tills de blev sprickfärdiga, så det blev en stor hit hos oss. Det var extrakul för barnen att de dessutom fick varsin leksak av en servitör när vi hastigt sprang in för att hämta maten. Nallebjörnen var inte till något besvär, men tjutet från flöjten fick jag stå ut med ända tills Alice somnade...

Jag är vanligtvis ingen ryggsovare, men när jag ligger på spikmattan om kvällarna händer det ibland att jag somnar på den... Man kan med andra ord säga att jag mer eller mindre har blivit kvitt mina sömnbesvär, eller åtminstone insomningsprocessen eftersom att jag fortfarande har en tendens att vara vaken långt in på natten.

Angående min migrän så kan jag fortfarade inte dra några slutsatser huruvida spikmattan fungerar eller ej. Än så länge har jag endast haft migrän på grund av väderomväxlingar och inte den där andra sortens superjobbiga migrän som smyger fram då och då. Förhoppningsvis håller den sig borta framöver också.

I augusti beräknas IKEA-katalogerna dyka upp i brevlådorna (stackars, brevbärare!), men jag kunde inte hålla mig så jag tjuvkikade på den amerikanska versionen av IKEA-katalogen på nätet.

Det dyker ju upp nyheter i varuhuset året runt, så jag hittar inte särskilt mycket nytt i katalogen. Bilderna däremot kan vara riktigt inspirerande och ett smakprov ser ni nedan.


Bilden känns som tagen ur mitt liv. Jag ser mig själv som kvinnan som sitter på golvet omgiven av en massa lekande barn (mina två vildingar känns som ett dussin ibland!) i ett hem som jag försöker hålla vitt och städat. Det behövs smart förvaring för barnens alla leksaker och samtidigt mycket lekutrymme... Dock saknas det textilier på bilden som har en ljuddämpande effekt!

Ja, till och med den där garderoben påminner mig om ett LACK-bord (från IKEA, förstås!) som jag målade med svart skoltavelfärg förut för att barnen skulle få rita direkt på bordet. Det ÄR kul att måla på annat än bara på papper!