Vad kan det vara som Antonio får syn på ute i mörkret...?

De senaste dagarna har barnens färdmedel varit pulkan, trots att den skrapar mot asfalten lite här och var. "Det gäller att passa på, det gäller att passa på", tänker jag varje gång jag drar ut med den gigantiska pulkan och ser hur barnens ansikten lyser upp. De älskar verkligen den där pulkan.

Nu ligger mina pluttar och sover.
Själv ska jag ta mig ett glas vin och utsätta mig själv för lite smärta.
Jag ska nämligen plocka fram epilatorn. AJ AJJ!!! Det är nästan så att man vill gå ut och rulla sig i snön innan man ens har börjat! Det gör fruktansvärt ont till en början, men efter en stund vänjer man sig. Dessutom slipper man tänka på hårväxt flera veckor framöver. Thailand, here we come!
Vill man vara fin får man lida pin...

Bild lånad från Föräldrar&Barn

Jag har läst den färdigskrivna artikeln till tidningen Föräldrar & Barn, och godkänt innehållet. Vi kommer vara med i nummer 4, som finns ute i butik någon gång i slutet på mars. Jag påminner er när det närmar sig, men precis när som helst nu i dagarna ska mödravårdscentralen börja ge ut tidningen FöräldraGuide Gravid, där det finns en liten krönika skriven av mig.

Något som är intressant med denna bloggen är kommentarerna. Ett simpelt inlägg kan väcka flera olika slags reaktioner. Ta till exempel inlägget som jag skrev imorse...

Sandra: "Dåligt, jag hade blivit arg faktiskt om en lärare gjort så att mitt barn inte kunde aktiveras med sånt på 1,5 dagar när jag ändå betalar för dagiset. Har du sååå långt dit så du inte kunde lämna och insistera på att lämna för barnens skull?! Ego faktiskt."
(svar: jag upptäckte att nycklarna fanns i jackfickan när jag var på väg till skolan som ligger på andra sidan stan. Hade jag haft möjlighet hade jag givetvis stannat till på vägen, men saken är den att det inte var möjligt vare sig tidsmässigt eller geografiskt eftersom mitt jobb och min skola ligger åt två olika håll.)

ina: "Tycker dock att det är bra, för då lär sig barnen att använda sin fantasi istället för att få idéerna rakt i hand :) Många barn ser leksaker materiellt. En plastbil t.ex är en bil, men en kotte kan inte vara det för en bil ser inte ut så.

(Läst för mycket pedagogik och psykologi på Barn & Fritid ;))"

(svar: en och annan problemlösning skadar inte vare sig barn eller vuxna, utan utvecklar istället det kreativa tänkandet. Jag förstår tanken med kommentaren och vill bara lägga till att i läroplanen står det att förskolan ska främja barnets fantasi.)

Jo förresten, det där med nycklarna till uteförrådet löste sig för vi förvarar stjärtlappar i ännu ett förråd. Så lätt fixat var det.

Jag gjorde en sån där småklantig sak i onsdags när jag lämnade jobbet. Jag hade precis varit ute på gården med ett gäng barn innan jag skulle hem. Jag hjälpte till att klä av dem allihopa och såg till att de kom in ordentligt innan jag rusade iväg till bussen.

Och igår på vägen till skolan upptäckte jag att jag hade råkat få med mig nycklarna till uteförrådet där alla utomhus-leksakerna förvaras. Jag skickade genast ett sms till en kollega och förklarade läget. De fick helt enkelt vara utan pulkor, stjärtlappar och andra saker hela dagen igår... Och inte bara igår utan även idag på förmiddagen, för jag dyker inte up till jobbet förrän kl. 11.00.

Och så är det ju äntligen fredag! Jag jobbar en kort dag idag. Jag börjar sent och slutar tidigt. Det känns skönt, särskilt nu när det snart är helg. Just nu står det helt still i huvudet för jag har hundratusentals saker att tänka på. Jag har egentligen massor att berätta för Er, men jag måste få koppla av för en liten stund först.

Det har i alla fall varit mysigt att spendera hela morgonen tillsammans med barnen och veta att vi har flera timmar tillsammans på eftermiddagen också. Idag är ingen vanlig "lämna på dagis-jobba hela dagen-hämta på dagis-laga middag-sova"-dag. Skönt.

PS. Antonio klarade både natten och morgonen BRA utan välling.

Big mistake! Jag satt uppe till klockan 03.00 inatt för att gå igenom och ändra lite i min läxa som ska lämnas in senst idag. Det slutade med att jag ändå inte blev hundra procent nöjd med mitt arbete och jag tror nog att en duktig lärare ser att man presterar bättre för varje gång.

Hur som helst. Väckarklockan var ställd på 06.00, men barnen vaknade så tidigt som 05.30. Jag ska citera Alice när hon vaknar: "Nu är jag vaken! Upp och hoppa!". Sedan kör hon igång utan att man ens hinner blinka ögonen. Själv är jag rädd att jag kommer somna på den en timme långa resan till skolan - vadå, 2,5 timme sömn? Det är inte mänskligt!

Hoppas ni har en bra dag!

Barnen älskar att läsa böcker!

Tack för alla tips och erfarenheter under förra inlägget!
Det är verkligen kul när ni visar erat intresse och engagemang!

Antonio har upppmärksammat mig på att han vill gå hem till "mummu", både genom att upprepa det hela tiden och genom att dra fram och tillbaka med sin overall. Alice har hakat på hans idé och säger att hon vill hem till "mummu" och leka, äta, spela spel m.m. Just idag har vi inga särskilda planer, så det skadar ju inte att lyssna till barnens förslag.

Efter en massa bus och stoj med storasyster blir man lite trött... och törstig!

Nu sitter jag och väntar på att min vän ska höra av sig om vilken tid vi ska träffas, men kommunikationen funkar inte så jättebra eftersom det är en trasig mobiltelefon involverad. Jag borde verkligen ta och klicka hem en mobiltelefon omedelbums, men jag har inte ens tid att sitta och jämföra alla kvalitéer. Tipsa gärna om bra mobiler (igen!)!

Hmm... Eftersom jag ändå vet vart vi ska och har en liten nys om ungefär vilken tid, så kanske jag kan chansa och ta tåget och hoppas att jag träffar henne? Och sen får jag även hoppas att Antonio sover middag i vagnen en liten stund (vilket han inte brukar tycka om att göra i vanliga fall), så att han orkar vara med hela dagen!

Antonio tar verkligen i när han sjunger "Blinka lilla stjärna",
för tro det eller ej, men det var precis det han gjorde när jag tog denna bilden nyss!

Från en sak till en annan. Jag tänkte bara meddela att den sista tiden har jag mått "mindre bra", på grund av en enorm stressfaktor som har tyngt mig ett tag. I nuläget känns det inte som att det är något som jag tänkte skriva om i bloggen och det är just därför jag har hållt det utanför. Det bästa är att det här kommer lösa sig - och det VET jag, men det har dröjt lite längre än väntat - därav mitt problem. Nä, nu talar jag bara i gåtor, men det hoppas jag att ni har lite förståelse för. Ni som har märkt detta mellan raderna att jag har varit lite "off" i bloggandet vet nu varför, men det blir nya tag snart igen!

En sak är säker; OM EN MÅNAD kommer jag lysa ikapp solen när jag ligger på en stekhet strand i Thailand! Efter våran semester kommer jag piffa upp min lägenhet big time (måla väggar, köpa nya möbler osv.). Detta blir nog ett intressant bloggår ska ni få se! Det tvivlar vi inte på, eller hur?

Slottet/viken var väldigt välbesökt av oss i somras och nu gjorde vi en favorit i repris - men i betydligt kallare väder! Allra helst hade det varit skönt att gå dit runt kl. 8-9 på morgonen och se gryningen, men den disciplinen saknar jag - särskilt på helgerna...!

En promenad mitt på dagen blev det i alla fall, när Antonio var utvilad och alla var mätta i magen efter lunchen. På vägen dit gick vi förbi affären och köpte med oss lite bröd (dels för att mata ankorna med och sen för att ha hemma) och varsin åklapp till barnen.

Nu är vi inne i värmen igen och har precis ätit mackor.

Det bästa är att han plockar upp efter sig också!

Det hände något otäckt imorse. Det var när jag reste på mig som jag kände mig alldeles yr och helt matt i kroppen. Jag blev nästintill svimfärdig och lite illamående, och kallsvettades så att håret och kläderna blev alldeles blöta. Det varade i bara några minuter tills jag hade tagit mig in i sovrummet med några stapplande steg och lagt mig i sängen för att vila. Barnen följde med in och vi låg därinne en stund och bara tog det lungt. Efter ett tag tog jag en dusch och sen var allting som vanligt igen. Helt otroligt vad kroppen kan spöka ibland!

Syskonen tar sig fram i snön!

Ikväll behövdes ingen nattning. Alice gick in på sitt rum, stängde dörren om sig och drog täcket över huvudet. Några minuter senare hade hon somnat och då drog Antonio mig i handen och sa att han också ville sova. Det fick han självklart göra och han slocknade på nolltid! Måste ha varit en tung dag i pulkabacken... När klockan var 18.30 låg de båda två och sov, så jag kan räkna med en tidig väckning imorgon bitti.

Men det hindrar inte mig från att stanna uppe och njuta av kvällen!

Det var skönt att vakna utan huvudvärk imorse! Det hade jag nämligen hela kvällen igår...
Hoppas alla mina underbara läsare har haft ett trevligt nyårsfirande och TACK för alla hälsningar! Det värmer är ni kikar in här även på sådana här festliga dagar bara för att lämna ett litet spår efter er. Det uppskattas verkligen!

Antonio slumrade till strax innan tolvslaget, men jag lyckades klä på honom overallen, stoppa in honom i åkpåsen och ner i vagnen. Alice var piggare än någon annan och följde glatt med ut för att titta på fyrverkerierna. Det var lungt och inte sådär fasligt mycket oljud, så barnen klarade sig bra tills vi gick in igen. Antonio vaknade i vagnen och var helt faschinerad av alla sprakande färgerna uppe i den kolsvarta himlen.

Jag ser framemot ett nytt och spännande år tillsammans med mina barn!

Förra året hände det massor som förändrade våra liv till det positiva och jag förutspår ytterligare sådana händelser även i år... Vi får se vad året 2009 har att bjuda på!