På jobbet hann jag med en utflykt till en lekpark, äta lunch och precis när jag hade fyllt en kopp kaffe i personalrummet och skulle påbörja min rast ringde det på telefonen. De ringde från barnens förskola och meddelade att Alice har varit lite hängig under dagen, hostat, varit snorig, inte hade ätit något (fast hon i vanliga fall äter en eller två portioner till lunch) och hade feber.

Jag såg scenariot framför mig och föreställde mig att hon låg helt däckad på förskolan och bara längtade hem till mamma. Självklart skulle jag hämta henne så fort jag kunde sa jag och meddelade läget för mina kollegor innan jag gav mig iväg. Tursamt nog har de huset fullt, så det går ingen nöd om jag försvinner då jag enbart har fungerat som en extraresurs idag.

När jag kom till barnens förskola låg Alice i soffan och hoppade snabbt upp i min famn och gav mig en stor kram när hon såg mig. Hon kändes inte så där jättevarm och inte jättehängig heller, men hon fick förstås följa med hem. Vi hämtade Antonio också som vi var tvugna att väcka då han redan hade hunnit somna under vilan.

Innan vi gick hem gjorde vi en snabb tur till affären för att fylla på med blöjor hemma. Då minsann verkade Alice allt annat än sjuk och hängig! Hon var precis lika pigg och glad som vanligt med precis lika mycket spring i benen. När vi kommit hem bestämde jag mig för att kolla tempen som visade 38.0. Inte farligt mycket feber, men ändå lite. Alice blev nerbäddad i soffan, men två minuter senare ville hon upp och leka med Antonio. Förhoppningsvis blir febern varken högre eller långvarig - vi håller tummarna!

I vilket fall följer vi "en feberfri dag"-regeln och stannar hemma imorgon också. Vi som annars brukar vara så friska och krya verkar få en släng av det ena och det andra numera. Hoppas att det ger med sig!