Att uppskatta vardagen

När jag vaknade imorse såg jag att Alice låg bredvid mig i min säng. Hon måste ha smygit dit någon gång inatt och lagt sig. Antonio var dock redan vaken i barnkammaren. Han stod och kikade ut genom fönstret på alla bilarna som åkte förbi.

Äntligen! Som jag har saknat att få återgå till det normala. Det här alldeles, alldeles vardagliga. Att vakna av väckarklockans tjut, se gryningen i lugn och ro medan man äter frukost, sminka sig, klä på sig, borsta tänderna, klä på barnen, borsta deras tänder... och gå till jobbet!

Jas aknar oxå den rikiga vardagen med jobb och grejer. Mammaledigheten är supermysig på många sätt, och nu är ja ju gravid igen och har ännu ett år hemma. Men jag kan sakna det där rullande schemat från dag till dag :)

Föresten, du kan väll skriva lite om vad du ger för mellanmål, "godis" osv. Vet (tror) att du inte ger rikigt godis. Men olika roliga förslag skulle vakul att läsa om. Allt frn fruktsallader till morötter å dipp :)

Visst är vardagen skön ändå... Det är ett bra tecken på att man trivs med det man gör..

Hoppas du får en bra dag!

Det som är bra med att vara sjuk är just att när man blivit frisk igen så uppskattar man vardagen så otroligt mycket! Underbart att få tillbaka sin energi och återgå till det normala, som du skriver :)