En svag sol är på väg att försvinna bakom horisonten... Än har vi inte varit ute i den friska höstluften idag, men det känns inte heller fullt så lockande att lämna värmen i hemmet och ge sig ut när termometern visar 1°. Frisk luft vill jag ha, men inte kyla! Det är faktiskt rätt skönt att bara vara hemma också, även om jag nästan kryper på väggarna av rastlöshet. Jag trivs så bra när jag har mycket att göra - kanske för att det är så jag är van vid att ha det?

Alice har sovit nästan hela dagen, men nu har febern äntligen gått ner igen. Jag är dock beredd på att den kan gå upp lika fort, med tanke på hur det har varit de senaste dagarna. Den bästa medicinen har varit mycket vila, vatten, många pussar och kramar.

Antonio visar inga tecken alls på feber eller annan sjukdom. Däremot har han varit uttråkad nu när storasyster inte har varit uppe och busat med honom. Men han lyckades plocka fram sin allra flitigaste sida idag och hjälpte mig att fixa fem maskiner tvätt. Han är en riktig liten arbetsmyra, precis som mor sin...!

Vi ska strax ut på en kort promenad och förbi hem till min mamma där vi ska äta middag. Hon bor bara två-tre minuter uppför backen, och det känns som en alldeles lagom avstånd just nu. Nära dit, och nära hem igen - men ändå så att man hinner få sig en nypa frisk luft på vägen! Det gör oss mer nytta än skada.