En helt vanlig onsdag + 9 vinnare!



Den senaste månaden har jag haft en så kallad "lyxvana", som jag äntligen har lyckats tackla bort. Varje morgon på vägen till jobbet köpte jag en kaffe och macka på antingen 7eleven eller cafét i centrum. På en månad blir det en förskräcklig summa på 500-800:-, som vore betydligt roligare att lägga på familjenöjen istället. Nu har jag fyllt hela kylskåpet med massor av frukostprodukter, så att jag banne mig kan ta tag i saken och göra mina egna frukostmackor som jag kan äta på vägen till jobbet! Många bäckar små...

Tänkte presentera en massa vinnare i tävlingar nu... Håll i hatten!

Följande 8 tävlingsdeltagare har blivit kontaktade via mejl/kommentar i bloggen att ni har vunnit varsin biljett till UnderBARA BARN-mässan i helgen:

Camilla Stockhaus (ej blogg):
Jag var och handlade till min son när han var 4-5 år och funderade högt för mig själv "-Undrar vilken STORlek han ska ha". Då hör jag genast från sonen "-men mamma, jag som är så liten ska väl ha en SMÅlek".



Nikita:
Albin (som är 2 år) säger dagligen saker som får en att skratta!

tex häromdagen
då min sambo Daniel stod i telefon och sa till den han pratade med
"ja fyfan ont i ryggen är inte roligt" varpå Albin snappar upp det och 2sek senare
med världens gladaste röst utbrister "FIIIIIII faaaaaaan"



Marie:
min äldsta dotter (då 3 år) och jag i konversation:

-oj mamma, vilka små bröst du har!!
-ehm...tack du..
-ja men det gör inget mamma *klapp på axeln* det är bara för lillasyster ätit upp dom!!
-*fniss*



Linda:
Har innan mammaledigheten jobbat som simskollärare till barn mellan 3-9år. En dag då jag vikarierade på en förskola visade det sig att ett av barnen gick just där.
På morgonen när jag kommer hälsar jag glatt och förvånat "Men hej XXX, går du här?" varav det blir tyst från barnet. Efter en stund kommer han fram till mig och säger inför heeela förskolegruppen inklusive två föräldrar och tre pedagoger "Hej Linda! Jag sa inte hej förut för jag kännde ju inte igen dig med kläderna på" :)

Förklarade lite snabbt att jag var hans simskolefröken inför de gapande föräldrarna, pedagogerna och de skrattande barnen. :)



Sofia:
Min son (snart 2 år) sitter med sin pappa i soffan och tittar i en av mina skvaller tidningar.
Han börjar fråga Liam: Vem är snyggast Megan Fox eller...
Liam fyller snabbt i : MAMMA !

Vi börjar skratta och jag säger Tack gubben, jag älskar dig!

Han tittar på mig och säger stolt: Mamma älska mig!

Så även om jag inte vinner så har jag en son som tycker att jag är snyggare än Megan Fox



Anna:
Melvin sitter i sandlådan och ropar på morfar, han ropar och ropar men inte speciellt högt. Till slut säger jag åt honom att ropa högre och då börjar han ropa ordet Högre... tyckte det var lite sött.



Nathalie:
Min son Vincent, 2 ½ år, är hos sin morfar i helgen. Han är inne i världens trotsperiod, och följande scenario hände i morfars vardagsrum:

- Vincent, var inte så obstinat!
- Jag får vara spenat!

Lite senare smsade jag och frågade hur min spenat mår.

- Hur mår spenaten?
(Vincent skakar lite ointresserat på huvudet, var för upptagen med en film)
- Vincent, skulle du vara spenat?
- NEJ! Jag får inte vara spenat!



Hannah:
När Colin har ont någonstans så brukar vi prata om att ta bort det onda. Tillexempel "blåsa bort" eller sätta på plåster.

På måndag så ska Colin operera sin pung och vi har pratat och förberett honom om att doktorn ska titta och ta bort det onda på snoppen.
Colin har tyckt detta är helt OK och när han skulle berätta vad doktorn ska göra för mormor så sa han
- Doktorn ska klippa bort min popp(snopp), den är ond.

Det känns lite väl dramatiskt att Klippa bort den ;)



Och den lyckliga vinnaren av en ettårsförbrukning av hudvårdsprodukter från Garnier värde 1500:- är: AKP!


Ett STORT GRATTIS till er allihopa!


BRIO + Hello Kitty = sant!

Kawaii betyder ungefär gullig, söt, älskling på japanska och beskriver verkligen oemotståndliga ”Hello Kitty” som snabbt blivit många barns (och många vuxnas) favorit världen över och nu pryder hon fyra klassiska BRIO-produkter i en superfin BRIO/Hello Kitty specialutgåva. Är det fint eller är det fint?


Den första kollektionen släpps nu den 1 oktober.

Priser:
Spis: 499 SEK
Lära-gå-vagn: 399 SEK
Sorteringslåda: 249 SEK
Dockvagn: 399 SEK


Strålande humör!


Bilder från förra veckan... Tur att vi har haft bättre väder nu!

Idag har jag varit på strålande humör hela dagen! Jag har dessutom haft energi så att det har räckt gott och väl för alla måsten. Först arbete till kl. 16:45, sedan cykla hemåt för att hämta barnen, laga middag, dammsuga hela lägenheten, fixa en fet diskhög och sortera in kläder i skåpen. Full rulle hela dagen! Egentligen borde jag känna mig helt utslagen nu, men jag gör inte det. Jag undrar vart jag plötsligt fick denna energi ifrån? Jag klagar inte, för tänk om man alltid kunde vara en sån där superwoman och inte bara somna i soffan på kvällarna...!

Andy's lekland och buffémiddag






Vi har haft en kul eftermidag på Andy's lekland i Nacka tillsammans med "R". Visserligen var det fullt med barn och hög ljudnivå (jämfört med alla andra lekland vi har varit på), men ack skoj det var! Barnen har åkt rutschkana, klättrat i hinderbanan, gingat i gungbrädan, skjutit bollar med kanon, hoppat på studsmatta, klättrat i klättervägg, kastat bollar i bollhavet... och ja, jag provade väl på en del jag med!


Efter ett par timmars lek blev vi hungriga och avslutade med kina-/ thaibuffé vi Odenplan. Det var en riktigt härlig restaurang där man kunde mixa ihop sin egen wok och få den tillagad medan man stod bredvid och väntade. Dessutom fanns massor av sushi, asiatisk mat och till efterrätt även glass, frukt och godis. Efter den rejäla middagen kunde vi nästan rulla hela vägen hem igen...


Söndagens äventyr!



Det där med barn och vatten...

Alice och Antonio sitter och bläddrar i IKEA-katalogen tillsammans och diskuterar innehållet på varje sida. De har hållit sig sysselsatta med det väldigt länge nu, vill jag säga...
- Den vill jag ha... Och en sån ska vi köpa... Den har jag hemma... Åh, titta! Det är en likadan som jag har!, säger Alice och pekar.
Det är visst inte bara min egen bibel, utan också barnens! Apropå det, vilken väldans lust jag har att bege mig till IKEA och shoppa! Men det får bli en annan gång... Typ om en månad i samband med flytten.

Om barnen snart frivilligt släpper ifrån sig katalogen, så ska vi alldeles strax börja röra på oss. Vi ska åka tvärs genom hela stan och upptäcka en rolig plats där vi inte har varit innan. Det blir garanterat skoj för barnen! Det här kommer ta hela dagen (och kvällen), så vi hörs när vi är tillbaka. Tjingeling!

Helg!


Att severa tacos på ett uppläggningsfat med tre våningar... Ja, varför inte? Det spar bordsyta och ser faktiskt ganska festligt ut.

Helgen så här långt har bjudit på god mat, trevligt sällskap, städning och klädtvätt. En salig blandning av nöjen och måsten. Nu orkar jag dock inte redogöra mer än så för jag är mest sugen på att krypa ner i kojs. Imorgon väntar en spännande dag då vi ska åka iväg och hitta på något roligt att göra tillsammans.

P.S Ni som har svårigheter med att kommentera (te.x för att delta i tävlingarna!); lägg till min blogg på Bloglovin' och öppna inlägget via dem, så funkar det utmärkt!


Vinn en UglyDoll - Cinko!


Jag vill vinna en Uglydoll
Cinko från Rarabarn.se - Leksaker på nätet. Tävlingen finns hos TUMADRE! 



Uglydolls är skapade av David Horvath och Sun-Min Kim. Dom finns representerade i hela världen i diverse modebutiker, bla Barney's i New York. De handgjorda mjuka dockorna älskas av kändisar överallt. Paris Hilton, Angelina Jolie, Brad Pitt, Cameron Diaz, Ashlee och Jessica Simpson, Nelly och Tom Cruise har alla fotats med sin favoritugly.

Varje enskild Uglydoll har en egen personlighet. De har alla en egen historia och ett eget utseende.

"Cinko är rädd för vatten. Tänk om han blir törstig? Är inte ungefär 60% av människokroppen vatten? Kan Ice-Bat smälta? Är tårar vatten? Cinko behöver hjälp. Cinko behöver dig.

Bästa sättet att lugna ner Cinko är att sitta med honom framför tv:n. Se på ett program som handlar och torra saker. Sätt honom på en handduk. Dom är torra. Eller berätta ditt favoritskämt. Nä, inte det - det andra.

Cinko är cirka 36 cm."


Tävlingsreglerna är enkla...

För dig med blogg:
1. Kopiera bilden samt den kursiva texten under den och publicera i din blogg. Se till så att länkarna fungerar!
2. länka till Rarabarn.se - Leksaker på nätet i din sidokolumn med länk www.rarabarn.se - länktext Rarabarn.se - Leksaker på nätet
3. Besök Rarabarn.se och kommentera i detta inlägg och berätta vilken Uglydoll du tycker är coolast.

För dig utan blogg:
1. Tipsa minst 5 vänner om tävlingen via mail + en kopia till mig: (din mailadress)
2. Besök Rarabarn.se och kommentera i detta inlägg och berätta vilken Uglydoll du tycker är coolast.

Tävlingen avslutas 16:e oktober, lycka till!


"UnderBARA BARN säger underbara saker" - vinn biljett till mässan 2-4 oktober!



Helgen den 2-4 oktober är det dags för UnderBARA BARN-mässan i Älvsjö (Stockholm) igen - och jag ska dit! Nu har även 8 stycken av mina läsare chansen att vinna varsin inträdesbiljett till mässan, värde 140:-/st. Biljetten gäller för ETT inträde EN valfri dag under mässan. Mässan riktar sig till barn mellan 0-6 år och personer i dess närhet: föräldrar, förskolepersonal, mor-, och farföräldrar mf.l.

I år går den samtidigt som Hem2009 och Hem och villa-mässorna och beräknas dra cirka 70 000 besökare, samma biljett gäller på alla dessa mässor. Det kommer ca 90 utställare till UnerBARA BARN-mässan och det kommer finnas allt från försäljning av saker, till föreläsningar och andra aktiviteteter både för barn och vuxna.


FÖR ATT VARA MED OCH TÄVLA...
Tema för tävlingen är: "Underbara barn säger underbara saker". Det jag vill är att ni som deltar i tävlingen delar med er av en anekdot som ni upplevt tillsammans med barn, knasigheter barn sagt eller gjort. De flesta har någon sådan i lager!
Ni tävlar genom att kommentera under detta inlägg och glöm inte att skriva mailadress i kommentarsfältet! Tävlingen avslutas på måndag 28:e september. Lycka till!

Klicka på länken här för att läsa om vårat besök på UnderBARA BARN-mässan förra året.
För mer info: se UnderBARA BARN-mässans hemsida eller gå med i Facebook-gruppen!


Onsdag - Nej, jag är INTE gravid!


Morgonbilder

Det har varit lite tyst på bloggen, men jag har ju så fullt upp på veckorna med barn, jobb och allt som hör till. Hoppas att ni gillade tävlingen som jag publicerade nu i eftermiddags i alla fall? Lägg märke till att tävlingstiden bara är fyra dagar, så tveka inte att delta! Min frånvaro beror också på att mitt huvud värker väldigt mycket nu när det sker så mycket omväxlingar med vädret. Kan inte hösten bara bestämma sig hur det ska vara? Jag föredrar givetvis det soliga, men är medveten om att hösten innebär mycket regn också... Men att det skiftar från dag till dag förvärrar bara min migrän!

Igår fick jag ÄNNU mer garanterade arbetstider på schemat. Av alla vikarier som hoppar in, så vill mina kollegor helst ha mig närvarande vilket ger en stor ego-kick! Jag får till och med arbeta fast jag egentligen inte "behövs" (alltså, när det redan finns tillräckligt med ordinarie personal). Väldigt smickrande!

Jag känner mig bara mer och mer delaktig i verksamheten eftersom att jag också får vara med och planera, blir bjuden på middag med kollegorna nästa fredag och fick även vara med på gruppbild när det var fotografering idag.

Och förresten... Nej, jag är INTE gravid till den som undrade. Tack ändå! Graviditet för mig är nämligen det finaste tillståndet man kan vara i som kvinna, för man utstrålar glädje och lycka.

Vinn årsförbrukning av hudvårdsprodukter, från Garnier Pure Active värde 1500:-


Tävla hos TUMADRE om en årsförbrukning av Garnier's senaste hudvårdsprodukter, Pure Active. Det blir sammanlagt 20 produkter till ett värde av 1500 kr!



För att vara med och tävla - för dig med blogg: 
Skriv en motivation till varför du ska vinna och länka till tävlingen från din blogg genom att kopiera bilden samt den kursiva texten under den.

För att vara med och tävla - för dig utan blogg:
Skriv en motivation till varför du ska vinna och tipsa minst tre vänner om tävligenn via mejl, samt skicka en kopia till min mejl (tumadreblogg[a]hotmail.com).


Tävlingen är i samarbete med Bloglovin' och Garnier.
Avslutas nu på söndag, 27:e september. Lycka till!

När storasyster gungar tar mamma och lillebror några bilder





Höstjackan gjorde nypremiär igår. Nu börjar det bli kyligare ute!

Godmorgon!
Kikar in här lite snabbt så här på morgonkvisten innan jag drar iväg till jobbet. Antonio var så duktig att han vaknade nästan en timme innan väckarklockan tjöt. Det är lite frustrerande för jag skulle gärna velat sova den där timmen eftersom jag var uppe så sent inatt. När barnen var små kunde man ju sysselsätta dem med en leksak i sängen medan man låg och snoozade lite till, men nu vill de ju upp och hoppa på en gång.

Update:
Jeans, Fornarina (modell: Pin Up) - Linne, BikBok - Kofta, Gina Tricot - Jacka, H&M - Skor, Converse

Dagens skratt


Bilderna är på Antonio's ena Ed Hardy-tröja

Dagens skratt bjöd Alice på idag. Det är svårt att återberätta, men det var riktigt kul just när det hände. Det var när vi skulle kliva in i hissen och mötte en ung kille.
- Titta mamma, han har ED HARDY på sin tröja!, ropade hon så det ekade i trapphuset.

Själva grejen är att killen bara snabbt skymtade förbi oss och hans tröja knappt syntes under jackan. Ändå var Alice så pass uppmärksam att hon lyckades läsa av ett klädmärke på bara någon knapp millisekund. Killen blev röd som en tomat i ansiktet och ögonen blev stora som tennisbollar. Han log stort och jag själv brast ut i skratt.

Ja, jag vet... Humor på låg nivå, men jag har väldigt lätt för att skratta åt ingenting. Och vad är det man säger - ett gott skratt förlänger livet?


Grattis, du har vunnit 500:-...

... att shoppa barnkläder för hos underbara butiken OkiDoki barnkläder!


Klicka för större bild

Nu är tävligen om ett presenkort från OkiDoki barnkläder avslutad, och slumpen avgjorde en vinnare. Lyckosten som får 500:- att fylla sitt barns höstgarderob för denna gången heter BEATRICE!

Ett stort GRATTIS till dig och sonen Delvin!
Vänligen mejla mig så att du får din vinst.

Skansen - once again


Napparna på Skansen är alltid lika spännande! Antonio blev sur för att han inte fick smaka, men den lill-kleptoman som han är försökte han stoppa ner några i fickan istället...


Björnungarna lekte och brottades för fullt, vilket var väldigt spännande att titta på. Vi fick även beskåda en turist som tappade sin kamera när han skulle ta kort på björnarna. Som tur var lyckades han klättra ner mellan "bron" och björnarnas bur och hämta den igen.


Förra gången vi var på Skansen ville inte getterna bli klappade på trots att vi gick förbi där flera gånger. Igår var de äntligen på humör och barnen tyckte att det var superskoj att klappa dem.


Lek på en liggande björn. Antonio sa att svansen mellan björnens ben var för att "nallen har bajsat!".

Som ni säkert har förstått efter att ha sett bilderna, så var vi på Skansen igår för säkert sjuttioelfte gången i år (okej, tredje, kanske?). Vi lekte, klappade getter, åt mat, tittade på djuren och hade en supermysig dag i sällskap av "R". 

Hösten på Skansen är verkligen underbar för man kan plocka äpplen och päron från träden och njuta av att se alla färgglada löven falla ner. Vi glömde totalt bort klockan då Skansen stänger klockan 18:00, men vi inte kom ut därifrån förrän 18:30. Efteråt åkte vi Djurgårdsfärjan som avslut på dagen. Antonio somnade under båtturen, och Alice somnade på bussen på vägen hem.

Snoooooooooz...

... Eller så uppdaterade jag inte alls bloggen när jag kom hem igår! Jag fick nämligen migrän på kvällen på grund av väderomväxling. Det har ju varit sol och vackert väder i flera veckor nu, men på kvällen började det regna och AJ vad ont jag fick i huvudet då! Så fort barnen hade kommit till sängs tog jag ett varmt bad och gick och lade mig bums meddetsamma.


Macka och juice

Ett stort sömnbehov hade jag också! Trots att jag lade mig tidigt igår kväll, så ville jag ligga kvar och snooza en halvtimme innan jag lyckades kliva upp ur sängen imorse. Hann inte ens äta frukost, så efter att jag hade lämnat barnen på förskolan cyklade jag till 7eleven och köpte frukost att äta innan jag skulle jobba.

Ett litet äventyr!


Bild på mig för omväxlings skull

Ursäkta min frånvaro igår, men det är ju helg och jag försöker njuta av en lilla lediga tid som jag har tillsammans med barnen. Jag låter gårdagen vara en lucka i bloggen men jag kan i alla fall avslöja att vi åt massor av god mat och hade trevligt sällskap vilket hör helgen till.

Nu är det söndag och sista lediga dagen innan det åter blir jobb och förskola. Våra planer är att åka iväg och hitta på något roligt tillsammans. Med tanke på det fina vädret som är idag, så blir det definitivt en utomhusaktivitet. Det börjar bli dags att göra oss i ordning och ge oss iväg, men jag uppdaterar bloggen när vi är hemma igen!

Höst = mysiga filmkvällar


Jag tar tillbaka det där jag sa om att jag skulle somna gott ikväll. Helt plötsligt känner jag mig inte det minsta trött längre. Det är filmkväll för full rulle hos mig! Tända ljus, coca cola och salta pinnar. Är det höst, så är det!

Fredag


Alice idag

Vilken dag! Jag tror att jag kommer somna gott ikväll... Det känns i alla fall tungt om ögonlocken nu när barnen har somnat och lugnet har lagt sig.
Det har blivit shopping av både kläder och smink, en utelunch, jag har handlat mat, tvättat massor av kläder och städat idag. Mycket fysisk ansträngning vill jag säga.

Nu är det helg!


Ett varmt bad och tända ljus.


Nu är det helg och vi ska njuta av god mat, trevligt sällskap och roliga aktiviteter tillsammans. Så här inledelsevis får fredagen vara fixardagen inför det som komma skall. Jag måste fixa tvätten, handla mat och shoppa lite höstkläder samt smink.

Önskar er alla en fin helg!

Min (nästan) dagliga motion



Morgonbilder

Det är ingen tvekan om saken. Jag kommer fortsätta cykla till och från jobbet så länge vädret tillåter det. När det inte längre är cykelväder, så kommer jag promenera dit. Ingen kollektivtrafik för min del, inte! Inte ens när det börjar snöa, för jag tycker det är så skönt med en stunds motion varje dag.
Bara under den senaste månaden har det hunnit ske massor av förändringar ute i naturen. Löven har börjat skifta färg och några har dessutom hunnit falla ner på marken. På mornarna skiner solen, men temperaturen har börjat gå ner under 10-strecket. Himlen är klarblå och gräset är fortfarande grönt. Det är sådär friskt kyligt ute och doftar nyfallna höstlöv. Det är verkligen en underbar tid på året nu!

Nu blir det ett varmt bad, fixa naglar, hårinpackning och sånt. Imorgon är jag ledig, så jag startar min helg redan nu.

Action Aid säger: Kom närmare!

Nu startar ActionAid en kampanj för att få fler svenskar att komma närmare utsatta kvinnor i fattiga länder.  

Via 25 engagerade bloggar publiceras idag 25 olika berättelser om kvinnor från hela världen. Samtliga berättelser är fattiga flickors och kvinnors egna skildringar av sina liv.

En gång i månaden skickar ActionAid ut den här typen av korta berättelser till sina prenumeranter. Berättelserna är autentiska och beskriver fattiga flickors och kvinnors vardag. Historierna fokuserar på möjligheter och handlar om hur ActionAid hjälper fattiga kvinnor att hjälpa sig själva.




Vill du läsa fler e-berättelser?
Klicka här, eller anmäl dig till ActionAid's nyhetsbrev!


Vardagslivet är det bästa livet



Bilder efter förskolan idag


I denna vardagssörja hinner jag som bäst att aktivera mina barn med ett kort besök i någon närliggande lekpark efter hämtning i förskolan. Sedan är det dags att gå hem, äta middag, kvällsbada och sova. På kvällarna har jag min egentid då jag har chans att koppla av en stund. Så ser det ut hos oss varje (var)dag, men enligt mig är vardagslivet det bästa livet! Helgerna blir väldigt uppskattade då jag kan ägna all min tid åt mina egna barn!

Idag fick jag några ändringar i mitt arbetsschema. Det blir något längre dagar än vad det var tänkt först, men det sitter nog bara fint på kontot sen när det är löning. Ingen större skillnad, men nu måste jag ändå skriva ytterligare ett nytt schema för mina barn till deras förskola...


FRÅGA: Seriöst, tycker du det är kul att jobba med barn? Bara en massa skrik och gråt varje dag och så mycket dötid, fy fan säger jag bara, så trist är det.

SVAR: Jag trodde att jag hade gjort klart för er allihopa att jag trivs kanonbra med att jobba på förskola? Är i alla fall glad att ingen av mina kollegor eller mina barns pedagoger tänker som du! Det är knappast någon "dötid", utan man får nya utmaningar hela tiden. Dessutom blir det inte särskilt mycket gråt och stök om man har välfungerande verksamhet med bra struktur. Och ja, jag trivs superbra med mitt jobb! Varför trodde du annars att jag vill utbilda mig mer inom ämnet och valt att arbeta med yrket? Det finns inget bättre!

Onsdagmorgon


En bild från förra veckan bara för att inlägget inte ska vara helt bildlöst...

Det är så mysigt att vakna på morgonen och se att det ligger ett sovande barn bredvid! Alice smyger nämligen ibland upp på natten och kryper ner i min säng. Hon gör det så tyst att jag sällan vaknar, men det blir allt en trevlig överraskning på morgonen.

Hon är alldeles så där sovvarm och len när hon ligger och snusar i min säng. Hennes bröstkorg rör sig i takt med hennes lugna andning och hon ser alldeles avslappnad ut. Det tar emot att väcka skönheten, men jag petar försiktigt på henne och viskar:
- Godmorgon, Alice... Det är dags att vakna nu.
Hon vänder på sig. Gäspar. Gnuggar sig i ögonen. Plötsligt ler hon brett och sträcker ut armarna mot mig. Jag lutar mig ner och hon slänger armarna runt min hals och ger mig en ordentlig morgonkram.
- Har du sovit gott?, frågar jag.
Hon nickar och ger mig en puss på munnen. Vi ligger och småpratar en liten stund innan vi kliver upp för att möta en ny dag. Och väcka lillebror som förhopningsvis är på lika mysigt morgonhumör. Det brukar han vara!


Svar på era frågor

du beskrev att du levt med våld i hemmet hela din uppväxt och (givetvis!) tagit skada av det, kanske på ett sådant sätt att det gjort att du hamnat i vålsamma förhållanden, och själv blivit utsatt för kvinnomisshandel. nu drar jag en paralell till killar som växt också växt upp med våld i hemmet (alltså sett sin mamma bli misshandlad av sin pappa och kanske själv också). som tjej identifierar man sig med sin slagna mamma? som kille identifierar man sig med pappan som slår? teresa, VAD HADE HÄNT OM DU VARIT KILLE MED SAMMA UPPVÄXT? jag söker INGA ursäkter (för det finns inga) för killar/män som misshandlar psykiskt och eller psykiskt, jag vill bara veta VARFÖR??
SVAR:
Jag tror inte att män som slår kvinnor alltid har blivit utsatta för våld i hemmet. Jag tror att män som överhuvudtaget inte har någon respekt för andra människor har en tendens att bli våldsammare.
Jag kan själv jämföra med mina två bröder (18 pch 24 år gamla), som levde under likadana hemförhållanden som jag. Båda har fast förhållande och har en otroligt bra respekt för kvinnor. Jag tror att de under sin uppväxt har lärt sig hur man absolut inte behandlar en kvinna och det är jag stolt över.


OM du hamnade i ett förhållande och första slaget kom, skulle du gå?
SVAR:
Jag skulle gå DIREKT utan tvekan. Jag vet att jag förtjänar bättre än så.

Jag har en fundering, kanske för privat men Vad är det för rättegång du ska på?
SVAR:
I torsdags var jag på rättegång angående misshandel m.m. som jag blivit utsatt av av mitt ex.

Jag skulle vilja veta lite om din bakgrund, uppväxten och så.
Jag vet att du haft det tufft men inte riktigt på vilket sätt. Det hör inte till vanligheterna att någon som haft det väldigt jobbigt i sin uppväxt utvecklar ett sådant självförtroende som du har, och all denna kärlek, kärlek, kärlek till dina barn. Hur skall man kunna ge det om man inte fått någon själv?
SVAR:
För att ta reda på mer om bakgrund så kan jag hänvisa dig till mina arkiv, så slipper jag dra upp allting igen.
Men jodå! Jag har fått massor av kärlek under min uppväxt, men endast ifrån min mamma då jag inte har haft någon lämplig fadersgestalt. Hon har dessutom "smittat av" sin styrka till mig och det är tack vare henne jag har kunnat överleva allting jag har gått igenom. Varför mina barn blir överrösta med kärlek är förstås för att jag älskar dem oändligt mycket och vet precis vad de inte ska behöva genomlida under sin barndom. Jag vill ge dem en lycklig barndom med mycket kärlek och tid.

Ska du flytta?
Till större eller mindre i så fall, och är det långt från var du bor nu?
SVAR:
Den 1:a november flyttar vi till en liiite större lägenhet. Det blir precis här i krokarna, men ett bättre läge. Närmare till affären och närmare till förskolan. Jag "byter ner" mig från nybyggt till nyrenoverat, men får därmed också en något billigare hyra för fler kvadratmeter.


Undrar hur det går med dina studier..det var ju något strul med antagningen...Blir det så att du jobbar denna termin istället och fortsätter läsa nästa???
SVAR:
Ja, det där med antagningen funkade lite konstigt. Jag hade först sökt för hela utbildningen och fick besked om att jag hade blivit antagen. Då läste jag första terminen och på sommaren väntade jag på brev angående kursstaterna till hösten, men eftersom det inte dök upp ringde jag skolan och fick beskedet att man ska söka på nytt inför varje termin. Då hade ansökningstiden redan gått ut, men jag gjorde ett försök ändå. Tyvärr hörde jag inget från skolan innan det var dags att studera igen och har ännu inte gjort det, så det är bra att jag fick möjlighet att jobba istället!


Jag undrar hur det blev med din utbildning till barnskötare? Pluggade inte du på 50% förra terminen, eller blev du klar innan sommaren?
SVAR:
Jag pluggade 100% (och jobbade deltid) i våras. Som det står ovan så har jag inte fått besked om höstterminen, men senast till våren ska jag plugga igen så att studierna blir slutförda.


Har funderat lite, du behöver inte svara om du känner att det är för privat. Har fått känslan av att du har det rätt bra ekonomiskt? Undrar lite om du har några tips på hur man kan spara mer pengar, när man har en ganska låg föräldrapenning men endå vill kunna leva och uppleva så mycket som möjligt med sitt barn och man utan att behöva jobba massa extra nu under ledigheten? Har du sparat pengar sedan tidigare eller har du bara en väldigt bra inkomst just nu? Tacksam för svar :)!
SVAR:
Jag har absolut inte en bra inkomst. Jag är liksom ensam försörjande av två barn, så jag får helt enkelt göra det bästa av situationen. Mitt bästa tips är att ha ett buffertkonto som det automatiskt dras in pengar till från vanliga kontot. Det gör nytta för mig de gånger jag känner att pengarna inte riktigt räcker till; te.x denna månad då jag inte ens har någon lön eller annan ordentlig inkomst utöver barnbidrag och allt det där.


Vad tycker du om utomhusdagis?
SVAR:
Förskolor med utomhuspedagogik, även kallade "Ur och skur"-förskolor verkar toppen! Har aldrig jobbat eller haft mina barn i sådant, men Alice's första förskola påminde mycket om den pedagogiken. De startade dagen med frukost och samling utomhus, vistades ute under dagen, åt lunch ute, sov ute, åt mellis ute... och ja, gick i princip in bara när de skulle pyssla, måla eller byta blöjor. Fast de målade och pysslade utomhus också i och för sig. Det är ju känt att barn håller sig friskare om de vistas mycket utomhus då bakterierna inte sprids lika lätt, så jag tycker absolut att man ska vara utomhus med barnen så mycket det går!

Ska ni vaccinera er mot svininfluensan?
SVAR:
Nej.


Hur många barn max skulle du vilja ha?
SVAR:
Svårt att sätta en siffra. Det får framtiden avgöra!


När började din mage att synas? Med Antonio respektive Alice?
SVAR:
Jag minns inte riktigt i vilken vecka, men det berodde också på vad jag hade på mig för kläder. Minns att Antonio syntes betydligt tidigare eftersom att han var mycket större och jag redan hade varit gravid kort innan.


Hur upptäckte du att du var gravid med Alice/Antonio. Vilka var dom första tankarna och känslorna?
SVAR:
Jag blev glad båda gångerna. Att få barn är den finaste gåva man kan få! De första tecknen var trötthet och illamående med Alice. Med Antonio fick jag en "känsla" som är svår att beskriva. Jag visste helt enkelt att det var något på gång.


Tog du reda på könen under graviditeten?
SVAR
: Ja, och det stämde båda gångerna.


Jag undrar bara hur det går med språket för både Alice och Antonio? Läspning, svårt att uttala vissa bokstäver/ord m.m?
SVAR:
Antonio har ett bra ordförråd och gör sig bra förstådd, kan böja på ord och räkna. Han kan prata några meningar åt gången och ibland kan meningarna bestå av upp till 5-6 ord. Uttalet är bra, men inte helt korrekt. Alice har också ett bra ordförråd, men hon har svårare att uttala ord, men gör sig förstådd ändå. Hon pratar i långa meningar och böjer orden korrekt, så själva språket klarar hon fint.

Jag älskar namn, och jag förstår och respekterar att du inte vill avlsöja vad dina barn heter (utöver Alice och Antonio så klart) men jag skulle tycka det va superkul att veta hur du tänker angående övriga förnamn (mellannamn i folkmun). Heter de bara ditt efternamn eller även pappornas. Har du tagit inspiration från deras rötter eller någon betydelsefull person.
SVAR:
Alice Felicia Teresa och Antonio William Léon är deras namn.
Felicia klingar fint med Alice och betyder lycka. Teresa kommer efter mig, såklart.
William tyckte jag lät fint, och Léon valde jag både för att få namnet mer spanskklingande och för att han var beräknad att födas i lejonets tecken (men blev jungfru istället).


Jag undrar vad/hur du gör/har gjort för att stärka din självkänsla efter allting du varit med om?
SVAR:
Jag har tagit god tid på mig att fokusera på mig själv och barnen - vårat liv. Jag har gjort sådant som jag tycker om att göra och mår bra utav. Sedan har jag lärt mig att sluta grubbla på jobbiga saker och fokusera på nuet. Det är viktigt för mig att njuta av stunden och göra saker som jag mår bra utav.

Enligt min mening så ser Antonio mer sydameriskansk ut än Alice. Ser Antonios pappa också mer sydamerikansk ut än Alice pappa? Eller har bara Alice fått lite mer svenska drag från dig?
SVAR:
Bådas pappor ser sydamerikanska ut, men det finns ju flera olika folkslag därifrån; indianer, stadsbor, mulatter, svarta osv... Därför har de också lite olika drag.

den här frågan är väll inte så rolig, men om det fanns drakar skulle du då vilja ha en?
SVAR:
Haha, jo rolig var den! Skulle inte vilja ha en drake... Usch, vad läskigt! Var skulle den få plats, liksom?

Och hur lång är du?
SVAR:
163 cm kort.

Er du helt svensk? Eller har de søte barna dine utenlandske fedre?
SVAR:
Mina föräldrar är från Finland, men själv är jag född i Sverige. Alice's pappa är från Ecuador och Antonios pappa är från Colombia.

Jeg lurer på om du er adoptert, eller om din mor eller far er utenlandsk?
Har du flere helsøsken?
SVAR:
Läs svaret ovan. Jag har ett helsyskon och tre halvsyskon. Ser dock inte på dem som helor eller halvor, utan syskon allihopa!

Du verkar så himla positiv till livet och jag skullle gärna vilja att du skriver ännu mer inspirerande inlägg om din syn på livet. Det här kanske inte blev en fråga men jag undrar om du vill dela med dig av dina tankar och tipsa lite om hur man lär sig att uppskatta livet så bra som du gör?
SVAR:
Tack! Minns att jag skrev en del "pepp-inlägg" förut, men då började folk påstå att jag målar upp en rosaskimrande drömvärld och glömmer helt och hållet bort verkligheten. Det är olika hur man uppfattar sånt, men jag skulle helt klart vilja sprida lite mer av min positiva syn på livet.


Hur ser nattningen ut hemma hos er?
SVAR:
Oftast blir det kvällsbad, men ibland skippar vi det och läser saga istället. Sedan tar barnen på pyjamas och dricker välling (Antonio i flaska och Alice i mugg). När det är klart borstar vi tänderna och sen blir det läggdags. Antonio somnar oftast av sig själv, men Alice vill ibland att jag ligger en stund bredvid henne och pratar. Ibland kan det vara lite sång, musik eller godnattsaga vid läggdags.

Sover barnen i samma rum än? Och isf undrar jag hur du gjorde för att "vänja" dom vid det.
SVAR:
Efter Thailandsresan i februari ville barnen absolut sova i min säng eftersom att vi hade samsovit under våra två veckor på hotellet. För att avvänja dem flyttade jag först barnens sängar in i mitt sovrum. Efter ett tag flyttade jag tillbaka deras sängar i deras rum, så nu sover de som vanligt igen.

kan inte du berätta lite hur du sköter ekonomin?
(du behöver inte berätta vad du tjänar och måste betala och blablabla)
SVAR:
Pengarna ramlar in på kontot mellan 20-27:e varje månad och då är det dags att betala alla räkningar, och en liten summa läggs in på ett buffertkonto. Sedan ser jag till att det finns pengar till mat, nöje, kläder och andra planerade utgifter inför den kommande månaden... men även oväntade utgifter! Ja, vad ska man säga... Jag planerar och sköter ekonomin som vilken annan familj som helst?



Jag undrar hur viktigt du tycker det är att köpa och äta ekologisk mat. Vet att du köper endel ekologiska kläder!
SVAR:
När den valmöjligheten finns så väljer jag oftast ekologiskt. Vad gäller frukt och grönsaker handlar jag i princip alltid ekologiskt för att undvika besprutningsmedel. Mjölk, fil m.m. är också alltid ekologisk. Kött, kyckling och fisk i den mån det går. Sedan försöker jag handla närodlat, säsongens varor och väljer gärna bort sånt som innehåller mycket konserveringsmedel, färgämnen och andra konstiga saker. Visserligen är inte det sistnämnda en ekologisk tanke, men ändå.


Har du börjat fundera på vilka vinterkläder du ska ha till dina barn i år? Funderar själv på en Troll overall till min dotter. Kommer ihåg att du var nöjd över troll overallen som Antonio hade förra vintern! Skulle du kunna tänka dej en sådan till Alice också?
SVAR:
TROLL är den bästa overallen jag har haft till mina barn, och bättre än någon annan överall jag har sett på te.x mitt jobb eller min bekantskapskrets. Ull är ett supermaterial, overallen är otroligt slitstark, helt vattentät men ändå tunn och skön att ha på sig! Överväger starkt att barnen får varsin TROLL-overall i år. Om någon förresten är intresserad av Antonio's TROLL-overall som han hade förra året (storlek 86), så finns den till salu...


Tar du kort manuellt? & är du självlärd eller har du gått en kurs?
SVAR:
Alltid manuellt, och jag är självlärd.


Har du ensamvårdnad över båda barnen?
SVAR:
Jag har ensam vårdnad över båda.

Har papporna umgängesrätt?
SVAR:
De har inte begärt något ännu.

Brukar barnen fråga efter sina pappor?
SVAR:
Nej. Alice har redan fått klart för sig att alla familjer ser olika ut. En del bor med sin pappa, andra inte. En del bor med sin mamma, andra inte. En del har storasyster, andra har lillebror... Och en del har inga syskon alls. Hon accepterar läget som det är nu. Hennes familj ÄR mamma och lillebror och det är hon stolt över.


Kommer du att berätta för dina barn om deras våldsamma pappor om de frågar eller vad kommer du ange som anledning till varför de inte får träffa pappan?
SVAR:
Om fler frågor dyker upp, så ska jag göra så gott jag kan för att besvara dem, men endast beroende på hur mogen jag anser att barnet är att höra sanningen.

Jag undrar om du har något slags "hopp" om barnens pappor, dvs att de ska ordna upp sina liv och en dag vilja bli delaktiga i sina barns liv? Är det i så fall någon utav dem som du tror mer på än den andre? Har de någon gång försökt ta kontakt med sina barn?
SVAR:
Jag förväntar mig ingenting av dem. Jag tror varken mer eller mindre på den ena eller andra.

Har ingen av papporna träffat sina barn eller visat intresse?
SVAR:
Alice's pappa har visat noll i intresse, men Antonio's pappa kanske jag får utreda saken med.

Var rättegången med antonios pappa eller med alices pappa?
SVAR:
Antonios.

Har du anmält dem båda?
SVAR:
Ja, men jag hade inte ork nog att slutföra anmälningarna med Alice's pappa, så det lades ner. Det var så långdraget med både grov kvinnofridskränkning, misshandel, olaga hot m.m.

Vad säger tex Alice farmor om situationen?
SVAR:
Hon läser min blogg och vi har sporadisk kontakt för att Alice och hon ska kunna träffas ibland. Då diskuterar vi helst inte det förgågna utan fokuserar på nuet. Jag kan inte föra talan om hur hon tänker kring allt som har hänt, men hon känner till en del saker i alla fall.


Jag undrar om du pojkvän eller dejtar någon? Anledning till varför jag frågar är för att det ibland har dykt upp bilder på dig tillsammans med barnen tex på stranden i somras. Bara för någon vecka sen ändrade du bloggens rubrik och tog bort ordet "ensamstående" och i bloggbeskrivningen tog du bord "singelmamma". Så då undrar jag om du har någon på G där eller?
SVAR:
Jag väljer sjäv vad jag vill dela med mig av i bloggen. Resten är privat.


Om du träffade en pojkvän skulle du skriva det i bloggen eller hålla det helt hemligt?
SVAR:
Hålla hemligt... Och avslöja när jag anser att det är bra läge att göra det.


Popcorn


Barnen somnade gott ikväll efter kvällsbad och popcorn.

Goda vänner är livskvalitet


Nu är det äppelsäsong! Efter jobbet cyklade jag som vanligt till barnens förskola och plockade med mig några äpplen till oss. Barnen mumsade gott i sig varsitt äpple på vägen hem, men då gjorde vi ytterligare ett stopp vid ett annat äppelträd och plockade ännu mer. Vi satte oss då vid en skogsdunge i solskenet, åt äpple och hade en mysig stund.

Mitt i livets goda finns det en sak som irriterar mig särskilt just nu. Nämligen folk som tror sig veta saker om andra som de egentligen inte har någonting att göra med. Att sedan lägga sig i andras liv och snacka goja i brist på ett eget liv att sköta... Det tycker jag är rent ut sagt ett löjligt beteende. Det är enligt mig brist på självkänsla att hålla på och försöka trampa ner på andra och kalla folk för en massa fula glåpord. Kan en människa verkligen må bra av att göra så? I så fall är det dags att växa upp och skaka av sig aggressionerna i kroppen, tycker jag!

Tur är väl då att jag umgås med betydligt förståndigare personer än så! Det är viktigt att omges av folk som ger en positiv energi, och som man mår bra av att ha i sin närhet. Goda vänner är livskvalitet för mig! Personer som respekterar sina medmänniskor och unnar varandra lycka i tillvaron. Personer som bryr sig om andra och och aldrig skulle ägna sig en tanke att vilja såra någon annan.

R-E-S-P-E-K-T!

Vi gungade lite grann efter förskolan också - vilken sensommarvärme!

Tänkte förresten att jag svarar på frågorna i frågestunden ikväll, så om det är någon som undrar över något så kan det vara klokt att scrolla ner några inlägg och slänga in en kommentar. Ha en skön eftermiddag!


Gooood morgon tisdag!



En sen natt i kombination med tidig morgon är inte så kul. Det funkar på natten när man tänker "ähh, en timme mer eller mindre sömn spelar ingen roll", men när man vaknar på morgonen och knappt har någon ork att kliva upp så ångrar man sin tanke... Ja, ur sömn-perspektivet i alla fall. Tursamt nog har det inte blivit så där höstmörkt på mornarna ännu, så jag får fortfarande vakna med strålande sol på morgonen (och två pigga barn!). Det är till och med så där perfekt väder för att spendera i skogen, vilket jag kommer göra den större delen av dagen.

Nu har Alice börjat längta mer och mer efter sin födelsedag. Jag säger till henne att det blir när det är mörkare ute, alla löven har fallit ner, det blåser och regnar massor. Varje gång det har börjat mörkna på eftermiddagen och höstvädret sätter igång, så tror hon att det är dags. Löven har ju börjat skifta färg och falla lite grann, men det är inte lätt att förklara för henne att hon får vänta ända tills november.
Dessutom påstår hon envist att hon fyller FEM år. Egentligen blir hon fyra, men jag antar att hon vill vara som sina kompisar och kära morbror. Så fort som tiden går, så dröjer det inte så länge till... Tänka sig att jag snart har varit mamma i fyra år - och så mycket som har hänt sedan dess! Det är verkligen den bästa gåva som finns!

Jaaa, äntligen fasta arbetstider!


Världens sötaste Alice på vägen hem från förskolan idag

Jag har arbetat på mitt nuvarande jobb i snart en månad och jag har inte haft särskilt många lediga dagar sedan jag började där. Idag fick jag ett fast schema med garanterade arbetsstider, men även så att jag kan hoppa in vid behov utöver de förutbestämda tiderna. Det är en riktig lättnad för mig som har barn på förskolan att ha fasta arbetsstider istället för att komma med nytt schema varje vecka eller att inte ha någon aning alls om vilka tider jag jobbar.

Mina kollegor har berömt mig massor och talat mycket gott om mig för chefen, så de bestämde att jag får jobba regelbundet. Jag ska dessutom vara med i planeringen av verksamheten, vilket innebär att jag slutar klockan 18:00 vissa tisdagar. De dagarna kommer mina föräldrar få hämta Alice och Antonio från förskolan för att jag ska få ihop det. Det känns verkligen BRA i magen att jag ska få vara med och styra upp lite i verksamheten och inte bara hoppa in som en deltagare.

Och vilken fantastisk förskola jag jobbar på! Skulle kunna rabbla upp alla positiva sakerna i en evighet... Det är en väl fungerande verksamhet med bra struktur och rutiner. Alla pedagoger är så samarbetsvilliga, glada och berömmer varandra varje dag. Barnen är helt underbara och alla föräldrar är trevliga! Behöver jag ens fortsätta? I'm so happy!


Plötsligt ville Alice inte att jag skulle ta kort längre, så hon blev arg. Se hennes ilskna kroppspråk på bilden längst till höger...

Tack!

Jag har sån lust att skriva ett långt inlägg med massor av svordomar (jävlaskitfanhelvete), VERSALER, fetstil och utropsstecken (!!!!!), men hejdar mig för att jag inte vill smutsa ner min blogg med sånt. Nu när det är sagt vet ni i alla fall med vilken ton jag tänker detta som jag skriver nu...

Jag undrar hur mitt ex hade mage att avsluta rättegången med en hälsning till mig. Först ursäktade han sig för allt han har gjort, bad om förlåtelse och bla, bla, bla... Sedan sa han att han har väntat med att söka umgänge med Antonio tills rättegången var avklarad och att jag nu kan börja förbereda mig på ännu mer rättslig process då han kommer blanda in advokater åt höger och vänster.

På två år har han helt och håller struntat i Antonio. Han har inte brytt sig om att skicka något till honom på vare sig julafton, födelsedagar eller övriga 363 dagar på året. Trots att han vet när Antonio fyller år, så hälsade han inte ens ett litet "Grattis i efterskott" när han väl hade chansen att säga det - trots att Antonio's födelsedag var bara fem dagar innan rättegången. Jag undrar om han ens bryr sig om ett umgänge på riktigt eller om han bara vill fortsätta bråka...

Javisst, ett umgänge mellan far och son bör inte påverkas för att föräldrarna är oense, men hade inte han gjort det han gjorde så skulle situationen inte sett ut så här. Hade han inte betett sig illa mot Alice och inte visat att han var en olämplig far, så skulle jag inte misstro hans roll som pappa. Men på grund av allt han har gjort så misstror jag hela hans manlighet; både som far och pojkvän. Han är inte ens värd att kallas "man" i mina ögon.

Jag har ingen som helst tillit till honom. Jag tror inte att hans närvaro skulle göra Antonio lyckligare än vad han är. Antonio är så trygg han bara kan vara med MIG och sin älskade storasyster Alice. Hellre ingen pappa än en dålig pappa, anser jag då. Skillnad vore ju om han åtminstone var någorlunda lämplig att ha barn, men mina barn tänker jag fortsätta uppfostra utan hans "hjälp". Antonio trivs bra som det är nu och saknar ingenting - allra minst något som han bara skulle må dåligt av.

Den här karusellen kommer bara fortsätta. Ända tills Antonio är stor nog att fatta sina egna beslut, så kommer jag göra det åt honom. När han är stor nog att kunna välja själv, så kommer han få göra det. Tills dess gör jag det åt honom. För hans egen skull.


Nu kan vi sluta tänka i svordomar, versaler, festil och utroppstecken. Nu blir det åter trevlig ton i bloggen...

Ni underbara läsare kommer med så fantastiskt kloka kommentarer! Om ni bara visste hur glad och peppad jag blir av att läsa det ni skriver! TACK! Fast en del kommentarer som droppar in här på bloggen skulle jag gott klara mig utan. Jag har tagit nog med skit (framförallt) denna veckan och orkar inte tackla hur mycket som helst, för jag mår fortfrande uselt efter rättegången... Tänk gärna en eller två gånger innan ni sänder iväg kommentarer ifall jag verkligen behöver läsa dem... Men till er som känner till hyfs; TACK återigen!

Barnkalas!


Gårdagens frånvaro berodde på att jag hade fullt upp med barnkalas. Antonio's tvåårsdag firades en vecka i efterskott, men det gick ingen nöd på honom! Han var snarare glad över att ha fått bli firad så många gånger. Som synes har Antonio fått en ny frisyr också; nästan som hans "vanliga" mohikanfrisyr, fast ännu mer kortklippt och helt snaggat på sidorna och i nacken.


Tårtan blev verkligen poppis och tog slut nästan på en gång. Det var chokladbotten med krossade jordgubbar och grädde emellan, spritsad grädde på toppen och riven choklad på kanterna. Choklad, jordgubbar och grädde är ALLTID en given kombination.
Antonio älskar tigrar och apor, så det blev djungeltema på kalaset. Tallrikar, muggar, servetter, djungelfigurer, djungelkritor, ormblåsor, kalaspåsar m.m. kommer från Kalasbolaget. Till er som letar kalastillbehör rekommenderar jag verkligen den sidan! Det hade varit toppen att ha en vit pappersduk på bordet, men det funkade lika bra att ge barnen varsitt papper att rita på med kritorna som ingick i dukningen.


Efter tårta var det dags att få egna kalaspåsar. Kinderäggen lockade barnen allra mest.

Antonio har nu fått mängder av nya pussel, böcker, bilar, en ryggsäck, magnettavla med Drömmarnas Trädgård och massor av annat fint. Han gillar ALLT som han har fått den senaste veckan och leker flitigt med sina nya leksaker.

På kvällen åt vi tacos med min familj; mamma, styvfar, alla syskon och svägerska. Vilken kalasdag! Ni kan säkert ana att jag somnade så fort barnen hade gjort det...

Här kommer Pippi Långstrump...


Alice tappade bort sin älskade Pippi-docka i somras, men igår fick hon en ny från Dodde.se!

Det var som plåster på såret efter en jobbig rättegång för mig att se hur glad hon var över sin nya docka! Vi var på en lekpark när hon öppnade paketet och det syntes tydligt hur lycklig hon var över sin nya Pippi när hon gungade, klättrade, lekte i sanden och gjorde allt tillsammans med henne.



Nu är det över...


Barnen efter förskolan igår; sitter och äter munk och har ingen aning om vad mamma gjorde medan de lekte med sina kompisar!


Jag önskar att jag kunde svara på alla stöttande kommentarer som jag har fått idag och igår, men ni är över 150 stycken fantastiska underbara läsare som höll tummarna och önskade mig lycka till! TACK! Det värmer att ni är så fina!

Nu vill ni förstås veta hur det gick på rättengången, eller hur?

Jag vet inte var jag ska börja för det går fortfarande på re-play i mitt huvud. Att det var tufft att sitta där kan jag inte förneka, för det är ju en dag som har knackat mig i ryggen väldigt länge. Att ha hamnat i en så stor konflikt med sitt barns far är en helt sjuk känsla, men jag vet att jag gjorde det enda rätta som anmälde. Och jag önskar att alla kvinnor som blir slagna av sina män gör detsamma!

Mitt ex (som alltså var åtalad för misshandel) ville/kunde inte närvara på plats, men var med i videokonferans istället. Han deltog "live" i rättegången fast han egentligen befann sig hundratals mil ifrån oss. Istället för att sitta rakt framför mig, så var han en STOR TV-skärm som syntes över hela rättsalen. För att undvika se honom fick jag helt enkelt böja på huvudet och titta ner. För tro mig, jag ville inte se honom efter allt han har utsatt mig och mina barn för. Bara synen av honom gjorde mig kräkfärdig och skakig.

Jag hade enormt stöd av både åklagaren och min advokat. Dock var hans försvarsadvokat ett riktigt pain in the ass som ifrågasatte min historia och försökte få det till att jag provocerade fram bråket; och därmed inte skulle få åtalet igenom. Att höra honom förneka allting som han har gjort gjorde mig så arg. Hela rättegången var en enda bergochdalbana av obehagliga känslor.

Min mamma var vittne i rättegången för att bekräfta det som hänt och hur dåligt jag mådde efteråt. Jag ville dock inte att hon skulle sitta som åskådare, så hon satt utanför och väntade på att det skulle bli klart. Hon skulle förmodligen bara må ännu värre om hon fick höra en detaljerad historia om hur hennes dotter har blivit misshandlad och jag skulle inte kunnat hålla lika mycket fokus. Inte för att jag hade så mycket fokus under rättegången, för alla ord som sades bara rördes ihop till en enda surrande sörja i mitt huvud. Jag bara körde på som om jag var en robot. Vid pauserna sa mamma att jag såg ut att ha massor av is i magen för att det inte kunde läsas av på mitt ansikte hur rättegången gick. I själva verket hade jag bara "kopplat bort" allting för att det hade blivit för mycket känslor, minnen och obehag.

Domen skulle egentligen dröja i ett par veckor, men han fick den på en gång. Nämndemännen valde att tro på mig. De ansåg att min historia var tillräckligt detaljerad och trovärdig. Jag vann!

Men vad vann jag egentligen? En skrutten summa pengar i skadestånd som inte alls är värd all den smärta jag har gått igenom. Den är inte alls värd all den ångest, alla de sömnlösa nätterna och alla tårarna jag har gråtit. Den är inte alls värd det faktum att jag kommer ha det här såret i resten av mitt liv. Det är inte värt det, men jag fick i alla fall åtalet igenom.

Och vad fick han? Jo, han fick skyddstillsyn och övervakare. Han går med andra ord helt fri, fast han egentligen borde sitta bakom lås och bom. Ja, faktum är att fängelse SKULLE ha blivit hans straff om han inte hade skjutit på rättegången så länge som han gjorde. Jag tar alltså tillbaka det där om att han inte skulle komma lindrigare undan ifall han sköt på det, för det gjorde han. Anledning är att han under drygt två år har haft gott om tid på sig att komma upp på fötter igen och visa att han kan förbättra sitt liv. Han har flyttat, skaffat en ny flickvän och barn, ett jobb... Och ja, nu anses han tillräckligt "säker" att vistas därute. Men är han verkligen det?


Nu är i alla fall all denna rättsliga process över, och han har en dom på sitt belastningsregister som inte komma vara till någon nytta för honom. Jag är glad att det är överstökat nu, men jag kommer ändå leva med vetskapen om allt dumt han har gjort.

På kvällen hade jag dunkande huvudvärk på grund av stress, så jag hade ingen ork att uppdatera er om rättegången. Och idag har jag jobbat, så jag hoppas att ni har överseende med att denna rapport dröjde lite.

RÄTTEGÅNG.

Nu är dagen kommen. Jag har en stor klump i magen. Över två år har gått, men nu är det dags. Det är nästan så att jag vill slänga mig över toalettstolen och bara kräkas. Jag mår illa och får ångest bara av tanken att jag snart sitter i rättssalen och drar upp hela den fruktansvärda historian inför flera främmande personer. De ska bedöma min trovärdighet och besluta om vilket straff han ska få för det han gjorde. Men...

Min advokat ringde och lämnade ett röstmeddelande när jag var på jobbet igår. Tydligen kommer inte mitt ex närvara på rättegången, så förhöret med honom kommer att ske via mejl. Hur det nu än ska gå till... Varför det blir så har jag ingen aning om, men om jag ska gissa så antar jag att han är för FEG för att komma. Han säkert totalvägrar. Han drog ju ut på hela rättsprocessen genom att vägra besvara telefonsamtal, inte svara på frågor när någon slutligen fick kontakt med honom, inte uppge sin adress, förneka allting och bara hänvisa alla till sin advokat. Tror han att han kommer lindrigare undan, eller?

Här har liksom jag gått i över två år och varit nervös inför rättegången, drömt mardrömmar och mått skit över det som har hänt - så vägrar han ens närvara när det är dags att skapa rättvisa! Det känns som ett hån mot mig som har kämpat i över två år. Jag blir arg men ändå lättad. Det kanske känns lättare för mig att tala ut om jag slipper se honom, men jag önskar på något sätt att han ändå fick höra vad jag har att säga, så att han får skämmas, känna skuld och må dåligt över det han utsatte mig för. Det här känns så orättvist, men jag hoppas att det blir en rättvisa skapad nu. Fast jag kommer få leva med såren i resten av mitt liv.

Önska mig lycka till idag. Jag behöver det.

09-09-09 - onsdag


Bilder från imorse: Antonio var glad, men Alice var sur.

Antonio:
tröja från Molo, jeans från Nova Star och strumpor från Polarn o. Pyret.

Alice:
tunika från ekologiska Serendipity, kjol från Louie Louis, strumpbyxor från H&M.

Antonio har precis gnuggat sig färdigt i ögonen, lagt sig tillrätta i sängen och somnat för natten. Han är så duktig vid läggdags, för han går ofta själv till sängs när han känner att det är dags att sova. När han vaknar på morgonen springer han (nästan) alltid glatt in till mig och ropar:
"Nu är jag vaken! Här kommer jag!"

Alice verkar fortfarande pigg. Hon har ju energi så att det räcker och blir över! Om hon ändå kunde dela med sig av överskottet till mig, för jag känner mig småtrött och vill gärna komma i säng tidigt ikväll så jag orkar kliva upp när klockan ringer imorgon bitti. Tänka sig att hon slutade sova middag för över ett och ett halvt år sedan, så det är alltid full rulle på den damen...

Frågor och svar!


Den senaste tiden har det dykt upp en hel del funderingar om lite allt möjligt hos er bloggläsare och några av er har önskemål om en ny frågestund i bloggen. Tänkte att det är på tiden att ni återigen får ställa ALLA era frågor som jag sedan svarar på i ett separat inlägg.

Ställ era frågor under detta inlägg, så besvarar jag dem så gott det går någon gång under veckan! Det kan vara vad som helst...


Fyra lediga dagar är slut


Kvällsbad igår

Ett under har skett! Alice tvättade sitt hår helt FRIVILLIGT igår. Det blev skumbad för barnen och Alice var förstås tvungen att skölja bort alla bubblorna på håret. Hon vägrade låta sig duschas eller att jag skulle hälla vatten över hennes huvud, så hon fick den geniala idén att borsta bort skummet med en badborste. Det gick bra och rent blev det också.

Fyra lediga dagar försvann fort och nu är det dags att åter jobba hela veckan. Känner mig lite trött efter knappt någon vila i helgen, men det här ska gå bra.

Klart! Här får ni se...


...resultatet! Det nya vita köksbordet och fyra tillhörande stolar är fixade! Det gamla svarta bordet skymtar fram därbak men det skall jag skruva isär snart...


Att roa barnen medan jag skruvade ihop de nya köksmöblerna var inga problem... Addera barn med kartonger så blir resultatet LEK. De har fortfarande inte tröttnat!


Arbete pågår...


... med att skruva ihop våra nya köksmöbler!

Vilken tur att vi lyckades få leverans på våra nya köksmöbler just idag då vi är lediga på grund av planeringsdag på barnens förskola! Leveranser på kvällarna brukar ju kosta ytterligare några hundralappar, så där spar vi en liten slant.

Månadens tävling!

Vill du vinna ett presentkort på 200 kronor att handla för hos webbutiken Lajbansson leksaker samt fri frakt på det du väljer att beställa? Då har du kommit helt rätt. Reglerna är enkla och alla kan vara med! Tävlingen avslutas 30 september, så nu får även ni ta del av allt födelsedagsfirande som har varit i helgen!

Jag vill vinna ett presentkort värt 200 kr + fraktfritt från Lajbansson leksaker, billigaste E-butiken med leksaker för barn. Tävlingen finns hos http://www.alltforforaldrar.se/tumadre/


Tävlingsreglerna är enkla...
För dig med blogg: 
1. Kopiera bilden och den kursiva texten ovan (under bilden) och publicera i din blogg. Se till så att länkarna fungerar!
2. Länka till lajbansson leksaker i din sidokolumn med länk www.lajbansson.se - länktext lajbansson leksaker.
3. Besök Lajbansson leksaker och kommentera i detta inlägg och berätta vad du skulle vilja köpa om du vinner presentkortet, samt lämna ditt namn och din bloggadress.
 För dig utan blogg: 
1. Tipsa minst 5 vänner om tävlingen via mail + en kopia till mig: (tumadreblogg@hotmail.com)
2. Besök Lajbansson leksaker, kommentera i detta inlägg och berätta vad du skulle vilja köpa om du vinner presentkortet, samt lämna ditt namn och din mejladress.

LYCKA TILL!
P.S Det kommer ännu fler tävlingar i samarbete med Lajbansson leksaker framöver!

Happy Birthday - bilderna kommer en dag senare


Bilder från Antonios födelsedagsfirande igår
 
Har tyvär inga bilder från idag, så jag bjuder på dessa från igår då vi firade Antonio och min mamma. Ikväll har vi firat min styvfar med middag, tårta, kaffe och kalas. Det har varit en riktig festhelg med tre födelsedagar.

I år fick min mamma en ansiktsbehandling 90 minuter De lux i födelsedagspresent som jag hoppas att hon kommer uppskatta. En fembarnsmamma som hon (vi syskon är 24, 21, 18, 11 och 5 år gamla) förtjänar att bli ompysslad och få tid för sig själv!

För två år sedan fick hon trots allt den allra finaste födelsedagspresenten man kan få, då jag ringde och väckte henne tidigt, tidigt på morgonen när hon hade sovande jour på jobbet:
- Godmorgon, mamma!
- Öhh... godmorgon...,
svarade hon yrvaket.
- Grattis på födelsedagen! Jag har värkar... De kommer varannan minut och gör JÄTTEONT! Jag ska nog åka in till sjukhuset snart... Kan du ringa och beställa taxi åt mig?

Inte kan man få en bättre födelsedagspresent än ett barnbarn?


Ännu mer kalas!


Inbjudningskort till nästa veckas kalas, från Kalasbolaget.se.

Först och främst: Antonio tackar och bockar för alla era fina grattis-hälsningar! Han hade en superkul dag igår då han var både stolt och glad över att bli så mycket uppmärksammad och för alla fina paket han fick.

Tyvärr glömde jag min kamera hemma hos min mamma igår, så det blir inga födelsedagsbilder just nu. Som tur är har vi vägarna förbi där ändå idag så att jag kan hämta kameran. Det är nämligen inte slut med kalasandet ännu, för idag fyller min styvfar år och det ska firas och ätas ännu mer tårta! Vilken festhelg!

Och ett off topic-meddelande: Du förlorade spelet! ;-) (muahahahaha!)

Enligt hans egna önskemål...


... besökte vi McDonald's idag!

I veckan fick Antonio syn på en McDonald's-annons i lokaltidningen. Han såg ett barn utmålad till tiger och sa genast att han ville bli målad likadant. Han var ju så fin och stolt över sin tiger-målning i våras och nu skulle det enligt annonsen vara ansiktsmålning på samtliga McDonald's restauranger i hela Sverige.

Efter att ha intagit en flottig lunch var det dags att bli målade. Alice ville bli målad till Hello Kitty och Antonio var fast besluten om att han skulle bli en tiger. Han stod och väntade snällt på sin tur medan Alice blev målad, men när det väl var dags och han satte sig på stolen drog han genast ner huvudet och vägrade titta upp. Det var som om han blev "blyg-generad" och bara ville ner från stolen igen.
- Vill inte måla tiger!, sa han helt plötsligt efter att ha pratat om det i nästan en vecka.
Nehepp, då hade han tydligen ångrat sig och barnen fick leka i lekrummet istället. Trots att det irrade runt en massa barn målade till både Kitty, Spiderman, Tigrar och Monster, så var Antonio inte alls sugen på att måla sig längre.

Han hade i alla fall jättekul i lekrummet och nu är vi hemma en snabbis innan vi drar vidare hem till "mummu". Det ska ju firas både Antonio och min mamma idag eftersom att de båda fyller år!


Alice's kalaskläder


Alice fick ett par Pippi Långstrump-leggings av mormor igår och hon ville förstås ha på sig dem idag. Till det har hon på sig en klänning som farmor har köpt i Ecudor. Hello Kitty-hårspännet köpte vi i Thailand och Mimmi Pigg-halsbandet med matchande armband från H&M fick hon som "Storasystergåva" idag.

Lillebror ligger och sover middag just nu, men så fort han har vaknat ska vi röra på oss och göra något kul.

Födelsedags-outfit


Födelsedagsbarnet inviger sina nya Nova Star "Winter-chinos" från höstens kollektion. Han matchar med Ralph Lauren-piké och Lacoste-skjorta.

Byxorna är poppis både hos mig och Antonio. Nova Star har ju så lekvänliga kläder med skön passform, och dessa är dessutom tunt fodrade för att kunna passa även när det är lite kyligare ute. Jag upplever dem dock som något större i storlek än jeansen, men muddarna går ju att vika upp och midjan går att reglera så användningstiden blir lång i vilket fall!

Även fast det är lördag och Antonio's födelsedag, så blir det inget barnkalas just idag. Det sparar vi till nästa helg då en del pusselbitar har hunnit falla på plats för att det ska hinnas med och finnas möjlighet att ordna ett ståhej. Antonio bryr sig inte ifall kalaset blir försenat - jag tror snarare att det blir kul för honom att bli firad flera gånger! Men självklart ska han bli uppvaktad idag på hans stora dag också!

Dagens planer blir något som Antonio själv vill göra efter att ha sett en annons i lokaltidningen. Han ska dessutom få åka bil dit och äta god mat, så det kommer nog bli en hit!


GRATTIS Antonio 2 år!



För exakt två år sedan hade jag nyss kommit in till Danderyds förlossning med jätteonda värkar. Klockan 10:21 föddes min älskade son, 52 sentimeter lång och 4450 gram. Nu har jag varit mamma till detta fantastiska underverk i två år, och tillsammans med sin storasyster har han förgyllt varenda dag!

Antonio fick starta sin födelsedag med att öppna paket i mammas säng, dra på sig födelsedagshatten och bli sjungd för. Alice fick också ett litet "Grattis till storasyster"-paket, så nu är båda nöjda och glada!

GRATTIS på din 2-års dag älskade Antonio!

Grattis till min mamma som också fyller år idag, och vilken kul slump att det är "Underbara barnbarnsdagen" just den dagen då Ni delar födelsedag!

Män som hatar kvinnor


Äppelplock idag


Barnen sover och jag ska titta på "Män som hatar kvinnor" alldeles strax. Har hört att den ska vara riktigt bra, men jag har inte helt klart för mig vad det handlar om. Titeln antyder ju en del, så jag undrar om det verkligen är en lämplig film att se så här dagarna innan rättegången...

Fredag


Pannkakor med hemmagjord blåbärssylt till frukost

Vi inledde helgen med pannkakor med hemmagjord blåbärssylt till frukost och hemmagjord vinbärssaft till det. Det blev en rejäl sockerkick för oss allihopa, men strunt samma... Det är ju helg nu! I alla fall för oss, eftersom att jag inte behövs på jobbet idag och stannar hemma med barnen istället. På måndag har barnens förskola planeringsdag och håller stängt. Då blir det ytterligare en dag ledigt, så vi har en lång helg att se framemot nu och kommer tillbaka till varadagsrutinen först på tisdag...

Önskar er allihopa en fin helg!


Antonios dag på förskolan


Antonio fyller två år på lördag, men eftersom att vi är lediga imorgon blev han firad på förskolan idag. Barnen som fyller år på deras förskola blir uppmärksammade under hela dagen och får verkligen känna sig speciella. Först och främst hänger det en flagga vid avdelningens entré under hela dagen så att alla vet att det är någon som fyller år. Vid måltiderna får födelsedagsbarnet ha ett fint underlägg och en flagga framför sig och vid sångstunden får han vara först med att välja sång. Sedan sjungs det förstås "Ja må han leva" och födelsedagsbarnet får ett kort och ballonger.

När jag hämtade Antonio var han jättestolt över ballongerna och kortet som han har fått. Sedan han kom hem har han ännu inte släppt ifrån sig dem! Vilken lycka!


Torsdag 3 september, åtta till sexton.


Antonio myser med morgonvällingen


Så typiskt att bloggen strulade igår kväll när jag för en gångs skull hade lite tid att surfa på nätet. Jag gör ett nytt försök nu och hoppas på framgång.

Så mycket som jag jobbar just nu skulle man nästan kunna missta mig som heltidsanställd, vettni! Till min fördel lyckas jag skrapa ihop en schysst lön (i mina mått mätt) till nästa månad - och nästkommande om det fortsätter på detta viset! Jag trivs jättebra med en bunt härliga kollegor, underbara barn och en verksamhet som bara "flyter på", så på eftermiddagarna känner jag mig inte ens trött utan snarare inspirerad och motiverad inför kommande arbetsdagar och att sysselsätta mina egna småttingar.

På kvällarna känner jag enorm lycka över att spendera tid med Alice och Antonio då jag har spenderat hela dagen med andras barn. Trots att jag redan har läst en massa böcker på jobbet, så läser jag gärna ännu fler till dem. Trots att jag har pärlat, målat, ritat, lekt, sjungit, bakat med lera och byggt pussel på jobbet, så gör jag det gärna en gång till med dem. Ja, jag känner mig till och med ännu piggare på att sysselsätta dem nu när jag jobbar igen!


Psykisk och fysisk misshandel

Jag fick en intressant kommentar som inspirerade mig till att skriva nåra rader om ämnet. Jag kortade dock ner kommentaren lite grann, men så här stod det:

"Om jag har förstått det hela rätt så har dina (jättefina!) barn olika pappor. Har jag rätt om jag påstår att du blev psykiskt och/eller fysiskt misshandlad i båda dom förhållandena? Anledingen till min fråga är inte bara nyfikenhet. Jag har hamnat i diskussioner och hört ganska många (faktiskt) som säger:
"Dessa kvinnor som blir slagna och utnyttjade, nertryckt osv söker sig till "sånna" män. Kommer de ur ett förhållande där de blir slagna så träffar de nästa man och samma sak händer... gång på gång."
JAG VÄGRAR tro att det är något i oss kvinnor som gör att vi söker oss till "elaka" män när vårt självförtroende har blivit trampat (rejält) på.. Skulle verkligen uppskatta om du skrev DIN syn på saken och jag vet att det skulle hjälpa många och framför allt, ändra attityd hos folk."

Först och främst; ja. Mina barn har olika pappor och förhållandena med dem båda innehöll både fysisk och psykisk misshandel. Redan från det att jag var nyfödd tills jag var 15 år levde jag i sådan hemmiljö, så i princip hela mitt liv har jag levt med detta. 

Det finns inga egentliga orsaker till varför tjejer/kvinnor hamnar i våldsamma och destruktiva förhållanden, men ibland vill jag tro att jag själv inte tog mig ur i tid på grund av att jag trodde att te.x örfilar och glåpord var "normalt" i ett förhållande om man började gräla.

Om ni minns Aftonbladets kampanj om de hundratals kvinnor som blivit mördade av sina pojkvänner/sambor/män/ex, så upplyste man att det inte fanns något mönster i vilka kvinnor som blivit drabbade. Det kan hända vem som helst; oavsett ålder, bostadsord, bakgrund, samhällsklass, yrke osv.

Jag växte alltså upp med våld i hemmet och hamnade sedan själv i två sådana relationer. Att jag tog mig ur första gången är tack vare mina föräldrar som upptäckte vad som skedde. Att jag kort därefter hamnade i ytterligare en sådan relation är självklart INTE för att det var något jag sökte. Aldrig att jag hade velat hamna i samma helvete igen, men det gjorde jag - och vid en tidpunkt då jag var otroligt svag efter det tidigare jobbiga förhållandet.

Ett destruktivt och våldsamt förhållande börjar ofta som vilket annat förhållande som helst, och alla dessa små "tecken" på att något är fel växer fram sakta, sakta, sakta... Knappt så att man märker dem själv! Man glömmer, förlåter och ger en ny chans, men efter ett tag har det hänt så många gånger att självkänslan är nere i botten. Det trappas upp hela tiden och successivt blir förhållandet bara alltmer våldsamt.

Man vet inte längre vad man skall göra. Man känner knappt igen sig själv längre. Man har höjt sin ribba så många gånger och vet inte längre vad som är oacceptabelt. Man vågar inte bryta upp för att man är rädd för vad som skall hända. I många fall har man inte ens sina vänner kvar och har dålig kontakt med familj och släkt. Man är inte längre samma person som man var innan - och detta kan alltså hända precis VEM SOM HELST.

Å andra sidan känner man sig stark som orkar stå ut. Men i själva verket är man starkast när man tar sig ur!

Varför en kvinna som har varit i en sådan relation kan hamna i liknande igen tror jag absolut inte beror på att hon "söker sig" till sådana män. Vem vill bli misshandlad, liksom? Jag tror snarare det handlar om kvinnans självkänsla.
Efter ett våldsamt förhållande är man totalt nertrampad och den tanken har slagit mig några gånger att dessa "psykfall" (de våldsamma männen, alltså) känner på sig när de har träffat en "svag kvinna". Det är ju inte särskilt svårt att skilja på en självsäker och icke-självsäker tjej, eller hur? När han har träffat en tjej som han vet att saknar tillräckligt med självkänsla tar han tillfället i akt; stöttar, startar ett förhållande... och har total kontroll över henne. Det är precis vad det handlar om: han har otroligt kontroll-, och maktbehov. Då har hon hamnat i samma helvete igen. Hon blev ju förälskad i en man som var otroligt snäll och stöttande från början... men som sedan växte fram till ett monster.

Att reagera så fort man anar att något är fel i förhållandet är otroligt viktigt för lyckas ta sig ur i tid! Att våga berätta och söka hjälp är viktigt för att man ska lyckas ta sig ur när man befinner sig i monstrets klor. Innan man ger sig in i en ny relation är det viktigt att man har byggt upp självkänslan på nytt. Detta kan ta flera år, men det är en viktig grund för att man ska inse sitt eget värde, kunna se "feltecken" och vara tillräckligt stark för att bryta upp så fort som möjligt!

Singelförälderdate

Att dejta som ensam förälder brukar inte vara något hinder. Jag har ingen egen erfarenhet av just nätdejting, men mång söker sig via den vägen. Då kan jag tänka mig att en del singelföräldrar känner sig något obekväma på dejtingsajter där det vimlar av singlar utan barn.

Därför skapades SingelFörälderDate.se som är en nätdejtingsajt enbart för singelföräldrar!

Två tävlingar - två vinnare

Nu har barnen kommit till sängs och är på väg att somna. Jag passar på att göra min plikt och slumpar fram vinnare i de två tävlingar som egentligen skulle ha avslutats igår. Det är riktigt skoj att ni var så många som ville delta i tävlingarna!


Vi börjar med tävlingen om ett smycke från Busfia.se ; en hemsida där man har möjlighet att skräddarsy sitt eget unika smycke.

Vinnaren är Katarina & Neo!
GRATTIS! Sänd iväg ett mejl till mig så ser jag till att du får din vinst!

Och så hade vi tävlingen om ett presentkort värde 200:- hos Lajbansson leksaker ; en webshop med billiga barnleksaker. Tänkte även berätta att det kommer fler tävlingar hos dem framöver!

Vinnaren denna gången är Madde!
GRATTIS! Sänd iväg ett mejl till mig så ser jag till att du får din vinst!


Kladdig middag och kvällsbad

Till barnens stora glädje blev det pannkakor till middag. Främst var det för att vi skulle få ett bra tillfälle att smaka på gammelmormors hemgjorda blåbärssylt som har stått i kylen i ett par veckor, men så går det ju så fasligt snabbt att göra också vilket är en fördel om man jobbar och har två hungriga magar att mätta på eftermiddagen.

Barnen åt massor. Och det blev väldigt kladdigt. Jag fick inte chans att äta förrän barnen var klara, men då var det dags att bada dem. Jag fick ta min tallrik till badrummet och äta medan jag vakade över deras vilda vattenlekar.

- Jag vill INTE ha vatten i ögonen, ropade Alice.
Som bekant hatar Alice att ens bli yttepyttelite våt i ansiktet eller håret. Några sekunder senare hör jag henne säga till Antonio:
- Sitt ner, så ska jag hälla MYCKET vatten över dig.
Lillebror gör ofta som storasyster säger, så han sätter sig snällt och säger:
- Okej.
Och så häller Alice massor av vatten över honom. Han däremot gillar att skvätta och plaska, så han hade minst lika roligt som storasyster.

Vem kramas?


Barnen igår... Hur tror ni detta gick? En vagn, en pojke på trehjuling och en cykel.


Godmorgon! Det är REDAN september och nedräkningen till både Antonio's födelsedag och rättegången är i full gång. Denna månaden har jag alltså både roliga och jobbiga saker att se framemot.
Nu på morgonkvisten får jag ta mig tid till att blogga eftersom att barnen vaknade en timme innan väckarklockan ringde. Alice underhåller sig med barnkanalen och Antonio står och "sminkar sig" med min puderborste.

Småbarn kräver inte mycket för att underhållas; det räcker med att ge dem en tom toapappersrulle, en stor kartong, en kastrull och en slev så kan de hålla sig sysselsatta rätt länge. Tänk att man ändå köper leksaker för tusentals kronor varje år!

Ni var flera som undrade över bilderna till inlägget nedan. Mannen ni ser är min storebror och det är hans fästmö som står och kramas med honom.

P.S Två tävlingar skulle ha avslutats igår, men jag drar vinnarna ikväll.


Blogg listad på Bloggtoppen.se Blogvertiser
RSS 2.0