"Du ser faktiskt ut att ha gått upp i vikt och nu skriver jag detta i all välmening då du faktiskt ju skrivit att du vill gå upp i vikt:) Det har lyckats, har du gjort något särskilt?"

SVAR: Ja, jag är gravid!

Äh, nejdå. Jag bara skojar. Däremot är jag lite "sympatigravid" med min kollega som är alldeles höggravid och sprickfärdig vid det här laget. Hon och jag har ätit ikapp på allt ätbart som har legat framme i personalrummet under våra raster de senaste sju-åtta månaderna. Majoriteten av våra kollegor är duktiga och spenderar många kvällar på gymmet, men icke jag.

Jag nöjer mig med mina dagliga promenader och mitt eviga springande efter barnen, men jag äter mycket i överlag och flera måltider om dagen.

Summa summarum är i alla fall att jag har lyckats lägga på mig ett par kilon de senaste månaderna, så att till och med min "vanliga" storlek på jeansen sitter för tight nu. Och då kan jag meddela att så fort jag skulle äta sämre under en kort period, så rasar jag ner i vikt igen. Jag MÅSTE äta mycket, ofta och regelbundet för att hålla mig i balans.

nina:
Hej, allså jag har en liten fråga, inget illa menat nu, men varför håller du Alice hemma när det är Antionio är skadad? Det gör du ofta, allså håller båda barnen hemma när det vara ett som är sjukt/skadat? Visst, jag kan förstå att du håller båda hemma om det är för en dag (som när Alice spydde på dagis) men att hålla henne hemma flera dagar är lite.. inte konstigt, men jo lite, hon borde väll kunna gå på dagis ändå? Ibland låter det som om du sätter ihop dina barn, att dom inte kan/får vara utan varandra, och det är gulligt, men självständiga ska dom väll också kunna vara? Som att Alice ska kunna gå på dagis och inte sitta hemma med er. Ta inte illa upp, jag bara undrar!
Hälsa Antionio att krya på sig, stackareen!

SVAR:
Anledningen till att jag håller båda mina barn hemma (det låter nästan som att jag tvingar dem vara hemma mot sin vilja!) fastän bara ena av dem är sjuk, är en självklarhet för mig. Jag anser inte att förskoleplatsen behöver utnyttjas om jag inte jobbar. Jag tycker att mina barn inte behöver gå på förskola mer än nödvändigt, när jag ändå har den möjligheten att ha dem hemma.

Barnen själva tycker att det är mycket roligare att vara lediga, och jag kan lova dig att vi inte bara "sitter hemma". Det är guld värt för mig att umgås med mina barn, för det är precis vad vi gör när vi är lediga tillsammans: VI UMGÅS. Jag vill ju kunna göra det när jag kan! 

En tight syskonrelation i all ära, men jag har aldrig haft avsikt att klistra ihop dem på något vis. Två självständiga individer kommer de bli ändå - och ÄR det redan! De älskar varandra väldigt mycket, leker gärna tillsammans samtidigt som de ibland vill vara på varsitt håll och syssla med sina egna intressen.

Jag lovar dig, vi har ett sunt familjeliv och mina barn mår inte det minsta dåligt för att de får vara hemma med mamma! Detta är vad som passar just OSS bäst, men kom ihåg att alla familjer är olika och väljer själva hur de vill göra!

Hur gör ni andra? Lämnar ni syskonet på förskola när det andra barnet är sjukt, eller är ni hemma allihopa? Hur resonerar ni kring detta?

Med tanke på dina ex, vad känner du egentligen nu för män?
Förlåt om det är en dum fråga, men skulle gärna vilja höra från ditt perspektiv :)
SVAR: Jag citerar Mahatma Gandhi: "Bara för att några få droppar i oceanen är smutsiga, betyder det inte att hela oceanen är smutsig".

Hur är det med karln du hade på gång med här för några månader sen? Är han helt ute ur bilden nu?
SVAR: Hmm... Har jag skrivit något om en sådan?

Hur blir det med studierna?
SVAR: Jag är åter i skolbänken till hösten, och då fortsätter jag med distansstudier samtidigt som jag jobbar som vanligt. Längre fram - och då talar vi om några år - läser jag på högskolan till förskollärare/lärare till barn i yngre åldrar.

Hej!
Vill först ge dig beröm för en mycket bra blogg.
Vad jag förstått är du "nästan" utbildad förskolelärare och jobbar heltid (?) är ensamstående 2 barnsmor?
Min fråga till dig är:
Hur har du råd med alla märkeskläder till dig och barnen?
Vet själv vad Molo, nova star, katvig, troll, odd molly mfl kostar.
Sen att du alltid handlar ekologisk mat.
det kostar också en hel del.
Jag har barn själv och vet hur mycket det kostar.
För som jag förstått är dina inkomstkällor jobb, underhåll + barnbidrag samt eventuella blogg pengar(?)
Kanske vill ge oss läsare lite spartips?! :)
Mvh Linnea
SVAR: Hej! Tack för fint beröm! Nej, förskollärare blir jag inte förrän jag har studerat på högskola och det lär tyvärr dröja minst 2-3 år till innan jag gör det. Jag arbetar 90%, men det stämmer att jag är ensamstående tvåbarnsmor.
Jag vet faktiskt inte hur jag har råd om jag ska vara ärlig. Jag betalar mina räkningar, köper mat och alla nödvändigheter, sparar undan en del och det som blir kvar går till nöjen, äta ute och kläder. Precis som för de flesta andra.
Det bästa tipset är att alltid hålla ett öga på ekonomin; veta vad man har för inkomster och utgifter för de kommande månaderna och sedan planera, planera, planera!

1. Har Alice och Antonio samma pappa?
SVAR: Nej.
2. Hur ofta träffar barnen sin pappa?
SVAR: Inte alls.
3. Skulle du tänka dig skaffa ett till barn? :)
SVAR: Det känns inte aktuellt nu.
Var det "meningen" att du skulle få Alice?
SVAR: Hon var oplanerad, men väldigt välkommen. I den definitionen var det absolut meningen att jag fick henne!

Hur gammal var du när du fick barn?
SVAR: Jag var 17 år när jag fick Alice och 19 år när jag fick Antonio.
Vad är fördelarna med att vara ung mamma?
SVAR: Den bästa fördelen med att jag fick barn tidigt var att jag får vara mamma längre än de som får barn senare i livet. Det finns verkligen inget som är mer värdefullt!
Hur tycker du att allting har gått hittils?
SVAR: Att vara förälder? Det har varit en fantastisk resa så här långt, och jagh ar  hela min livsstid kvar på den!
Vad har varit svårast?
SVAR: I föräldraskapet igen, antar jag? Vad som har varit svårast så här långt är svårt att peka ut, men något som var väldigt jobbigt var den rädslan jag hade för framtiden när jag var höggravid med Antonio och visste att jag skulle leva ensam med två barn. Med facit i hand blev jag lyckligare än någonsin.
Har du fått stå emot mångas fördomar på grund av din ålder?
SVAR: Nja, en del höjda ögonbryn, men jag har tillräckligt bra tro på mig själv i min mammaroll för att inte låta mig påverkas av det.

Hur länge har du varit ensamstående?
SVAR: Sedan jag var gravid med Antonio, våren/sommaren 2007.
Är du ensamstående mamma på heltid?
SVAR: Jajamen!
Varför är du ensamstående (konstigt formulerad fråga, men jag hoppas att du förstår hur jag menar)?
SVAR: På grund av mycket dåliga och destruktiva förhållanden.

Har du pojkvän eller dejtar någon?
SVAR: Sådant håller jag ALLTID utanför bloggen.

1.Läser du några andra bloggar, i så fall vilken/vilka?
SVAR: Numera läser jag andra bloggar bara lite sporadiskt på grund av brist på tid.
2.Varför ska barnen byta förskola?
SVAR: På grund av att kvalitén på deras nuverande förskola har sjunkit rejält det senaste året, och inte förbättrats alls trots klagomål från föräldrar. Hög personalomsättning och dessutom är det så många barn som har sagt upp sig nu att Alice inte skulle ha en endaste av sina kompisar kvar till hösten, och som grädde på moset ska en riktig klippa till pedagog avsluta sin tjänst snart.

Detta är inte riktigt en fråga, mer som en önskan. Jag vill se mycket mer bilder från ditt hem! spec nu när du har flyttat och köpt lite nya möbler och sånt. snälla?
sen skulle jag hemskt gärna vilja veta ditt efternamn men förstår verkligen att du inte vill ge ut det. Jag sitter och tänker sådär bara Alice ...... och Antonio ....... man undrar ju hur deras namn passar med efternamnet. Har de ett finskt efternam?
SVAR: Några små glimtar från vårat kan ni få se då och då, men jag har mycket kvar att ordna innan jag känner mig tillfreds.
Angående efternamnet, så skriver jag helst inte ut det. Jag kan i alla fall säga att det inte alls passar ihop med mina barns förnamn...

Hej.
jag har lite frågor angångende barnes pappor.
jag var i samma sits som dig när det gällde misshandel och så. rättegång har blivit och han fick sitt staff, inget hårt.
och jag har liten rädlsa för killar eller så, och undra om du har några tips om hur man kan bli av med den? vet inte om du har en kille nu eller dejtar någon, men alltid värt att fråga :)
SVAR: Jag blir så besviken att de alltid tycks slippa undan med lindrigt straff! Tyvärr fortsätter de ju i samma destruktiva banor i nästa relation...
Den där rädslan för killar, eller för min del har det rört sig om noll förtroende, kommer du förhoppningsvis växa bort ifrån snart. Steg ett är att inte skuldlägga dig själv och inse att du inte har gjort något fel. Steg två är att förstå hur stark du är som har tagit dig ur ett sådant förhållande. Steg tre är att börja fokusera på dig själv, dina intressen, omges med personer du gillar och kanske även lära känna lite nytt folk.

Jag undrar helt enkelt vilken förskola valde du sen och varför?
SVAR: Jag valde den första förskolan som jag besökte, för att den kändes trygg och "familjär" på något sätt, samtidigt varierande och flexibel. Lokalerna var bra anpassade för ändamålet och pedagogerna verkade väldigt engagerade och som gillar att utvecklas hela tiden. Det var bra åldersindelning på barnen, bra pedagogik, rutiner, hemlagad mat och de fasta aktiviteterna kändes också lockande. Magkänslan avgjorde!

1. Om du inte har någon kontakt med dina barns pappa hur kan du då ha kontakt med dina barns farföräldrar? Förstår inte.
SVAR: Kontakten som jag har med Alice's farmor/farfar är oregelbunden, men vi har träffats några gånger. Självklart kan man ha kontakt med farföräldrarna fastän man inte har kontakt med fadern, för de har ju ändå inte gjort någon illa.
2. Varför har dina barn så mycket märkeskläder?
SVAR: För att designen ofta tilltalar mig, för att inte se ut som "alla andra" och för att kvalité oftast väger tungt i vad jag köper.

Hej! tack för en jättefin blogg!
Jag undrar lite över hur du "väljer ut" vad du ska skriva i bloggen, hur avgör du vad som är olämpligt eller för privat för att publiceras? Jag undrar även om du anser att det är en skillnad mellan den person du är i bloggen och den person du är i verkliga livet?
SVAR: Hej, tack för fint beröm!
Jag väljer att skriva det som jag har i fokus just här och nu. Dygnet har ju 24 timmar och jag kan omöjligt sammanfatta alla dessa på min blogg. Därför väljer jag ut det som jag vill "skriva av mig" eller spara som minne. Jag kan vara personlig, men jag har fortfarande integritet och hemligheter som jag vill behålla för mig själv. Det finns alltid saker som sker bakom kulisserna, både stort och smått, som aldrig nämns i bloggen. Något som är avgörande - och som i vissa fall begränsar mig - är vilka som läser eller kan läsa min blogg; kollegor, föräldrar till barn på mitt jobb, mina barns förskolepedagoger, vänner, familj, ovänner...

Jag tror nog att bloggen speglar mig själv som person ganska bra, men att alla egenskaper inte tar lika mycket plats. Min mamma till exempel saknar att läsa min sjuka humor i bloggen. Annars är jag inte mer än människa, och fastän bloggen oftast utstrålar en alltid glad och harmonisk mamma, så finns det förstås sådant som kan göra mig arg, upprörd och ledsen också. Sådant skriver jag sällan om eftersom att jag snabbt vänder och blir glad igen.

Såg att det ar frågestund, och jag har bara en enda fråga som jag grubblar på vad gäller dig och dina småttingar:
23 år, ensamstående - och världens mest sympatiska, engagerade, pedagogiska lilla mamma!?
NÄR tar tålamodet slut?
När går orken ur dig? Händer det?
Har kommenterat här förut och utryckt min förundran för herregud, du är ju som nersänd från himlen för att ta hand om dina barn - och jag är inte religiös :D.
Kram på dig
SVAR: Nej, inte 23 år... utan 22 år, om jag får be!
De gånger när tålamodet nästan tar slut går jag ifrån en stund och hämtar andan, för tro mig, det händer även mig! Om jag inte har den möjligheten att gå ifrån biter jag ihop och tvingar mig själv att stå ut. Bland det värsta jag vet är när man låter frustrationen gå ut över barnen.
Självklart kan även orken ta slut. Det vore inte annat än mänskligt med tanke på att jag både jobbar och sköter allting som har med barn och hem att göra helt på egen hand.
Tack för din fina kommentar, den värmde!

Fler svar på läsarfrågor finner du under fliken "Frågor och svar" på högerspalten.

FRÅGA: "Tack för en strålande blogg, som sprider så mycket positiv energi! Du verkar vara en mycket engagerad mamma, stark kvinna och du sprider verkligen ljus genom din blogg :)

Jag skulle vilja fråga dig, som tvåbarnsmamma, hur det var under bebistiden när Antonio var nyfödd? Funkade det bra med två barn rätt så tätt eller var det väldigt tungt?

Jag har en son som idag är 11 månader, och nu har jag och min sambo börjat prata om att skaffa ett syskon. Pågrund av lite olika faktorer så blir det förhoppningsvis ett syskon så snart som möjligt, men om inte nu, så "måste" vi vänta minst 5 år innan vi kan börja försöka igen. Är det att rekommendera, tycker du, att ha två barn tätt, eller tror du det är bättre att vänta såpass länge som fem år?

Jag har valt att inte skriva ut min blogg, eftersom vi vill hålla det här lite för oss själva innan vi kommit fram till någonting. Men jag vore väldigt tacksam om du antingen vill maila mig till svar eller skriva det i ett inlägg :)

Du är en förebild för många, så fortsätt precis som du gör!"

---

SVAR: Först och främst: TACK för en fin kommentar! Sedan vill jag säga att det är Ert beslut hur ni väljer att göra, men mina egna erfarenheter av att ha barn som är täta i åldrarna är väldigt positivt. Det skiljer 22 månader mellan Alice och Antonio, alltså ett år och tio månader.

För mig fungerade det bra under bebistiden när Antonio var nyfödd. Alice fick vara delaktig som storasyster redan från början då jag höll henne ledig från förskolan för att hon skulle knyta an till sin lillebror. På så sätt upplevde jag det som att hon aldrig behövde känna sig åsidosatt eller särskilt svartsjuk, vilket annars kan vara ett jobbigt problem när man får sitt andra barn.

När jag ammade läste jag ofta samtidigt en bok för Alice och hon fick hjälpa till med enkla uppgifter som te.x att hämta en ny blöja, en filt osv. Hon kände sig "stor och duktig" samtidigt som hon fortfarande var mammas lilla flicka. Precis så där som tvååringar behöver få göra.

Allt eftersom att Antonio växte och barnen fann mer glädje i varandra märkte jag att den allra finaste gåva man kan ge sitt barn är ett syskon. En av alla fördelar med att de är så pass täta i åldrarna är att de har lätt för att leka med varandra, men det sker förstås att de hamnar i en hel del konflikter också. Annars har de lätt för att peppa varandra när det uppstår något problem. Dessutom är de båda två i en fas just nu då de suger i sig nya kunskaper och de har mycket att lära av varandra. De lär varandra nya ord, nya lekar och framför allt hur ett socialt samspel mellan barn fungerar.

Med två barn får man som förälder nya utmaningar, sånt som inte är lika självklart när man bara har ett barn. Saker som att lära sig att dela med sig, säga förlåt och att vänta på sin tur är några av de saker som man måste handskas med varje dag när man har två barn.

Om det finns något som är bättre än att ha ett barn, så är det att ha två!

FRÅGA: Hej! Jag måste bara ställa några fråga..Vad tycker du är den största skillnaden mellan att ha ett barn och att ha två barn? Har du märkt om ekonomin har blivit mycket mer ansträngd? Och om du jämför hur mycket tid det tog när du bara hade ett barn med hur mycket tid det tar att ha två, vad tycker du då?

SVAR: Bra fråga!

Att bli mamma överhuvudtaget är en enda stor fantastisk omväxling i livet när man får mer än sig själv att tänka på. Plötsligt ska man se till att det lilla barnet ska vara mätt i magen, ha rena kläder och må bra. Livet får en ny mening och det är en enda bergochdalbana av känslor och tankar.
När jag hade växt in i rollen som mamma till ett barn var det dags att få tillökning i familjen. Ännu ett barn! Under graviditeten med Antonio var jag orolig över hur jag någonsin skulle kunna älska något barn så mycket som jag älskade min lilla Alice. Det kan vara tabubelagt att tala om dessa känslor, men det är fullkomligt naturligt. Dock löste sig den frågan väldigt snabbt, kan jag lova! Han blev lika mycket älskad från första sekund!
Samtidigt gick jag med vetskapen att jag skulle vara tvåbarnsmamma helt på egen hand, vilket var väldigt skrämmande. Från att ha varit en familj med mamma-pappa-barn, till att bli en familj med mamma-barn-barn... Hur skulle detta gå?

Alice var 1 år och 10 månader när Antonio föddes. Det tog inte alls lång tid för henne att anpassa sig med sitt nya syskon. Hon fick vara delaktig i det mesta som hände kring oss och jag hade henne hemma de första veckorna efter förlossningen. Sedan gick hon på förskola 15 timmar/vecka istället för heltid som man får vara de första två månaderna. Jag tyckte helt enkelt att det var viktigt för även henne att knyta an till våran nya familjemedlem.

Precis som med vilket annat barn så innebar den första tiden mycket amning. Denna gången kunde man dock inte alltid göra det i lugn och ro, men jag gjorde så gott jag kunde. Alice fick ofta sitta bredvid oss och jag läste en bok för henne medan Antonio fick sig en slurp. Hon lärde sig snabbt acceptera att jag inte kunde ge all min tid och uppmärksamhet enbart till henne.

Det där med tid. Dygnet får ju inte fler timmar för att man får fler barn. Man måste bara lära sig att fördela tiden på ett annat sätt. Och rent ekonomiskt, så ja... Ett barn kostar mycket pengar, och två barn skulle i regel kosta dubblet så mycket pengar. Men eftersom att jag hade sämre inkomster när jag var mamma till enbart Alice än när jag blev mamma till Antonio också, så har jag inte haft någon märkbar förändring. För mig går det snarare bara uppåt!

Visst. Två barn innebär mycket mer att göra, men man växer in i det i takt med rollen. Ett syskon behöver inte heller enbart betyda mer arbete, för ett syskon fungerar också som en slags avlastning. Barnen leker ju med varandra (och bråkar...) och med två (eller fler) barn får man uppleva situationer i föräldraskapet som man inte skulle ha gjort om man endast hade ett barn. Det blir nya utmaningar för varje nytt barn, kan man säga.

Som vi lever nu skulle jag inte kunna tänka mig något annat än livet som tvåbarnsmamma. Jag tänker så här: Vad är bättre än att ha ETT barn? Jo, att ha TVÅ!

du beskrev att du levt med våld i hemmet hela din uppväxt och (givetvis!) tagit skada av det, kanske på ett sådant sätt att det gjort att du hamnat i vålsamma förhållanden, och själv blivit utsatt för kvinnomisshandel. nu drar jag en paralell till killar som växt också växt upp med våld i hemmet (alltså sett sin mamma bli misshandlad av sin pappa och kanske själv också). som tjej identifierar man sig med sin slagna mamma? som kille identifierar man sig med pappan som slår? teresa, VAD HADE HÄNT OM DU VARIT KILLE MED SAMMA UPPVÄXT? jag söker INGA ursäkter (för det finns inga) för killar/män som misshandlar psykiskt och eller psykiskt, jag vill bara veta VARFÖR??
SVAR: Jag tror inte att män som slår kvinnor alltid har blivit utsatta för våld i hemmet. Jag tror att män som överhuvudtaget inte har någon respekt för andra människor har en tendens att bli våldsammare.
Jag kan själv jämföra med mina två bröder (18 pch 24 år gamla), som levde under likadana hemförhållanden som jag. Båda har fast förhållande och har en otroligt bra respekt för kvinnor. Jag tror att de under sin uppväxt har lärt sig hur man absolut inte behandlar en kvinna och det är jag stolt över.

OM du hamnade i ett förhållande och första slaget kom, skulle du gå?
SVAR: Jag skulle gå DIREKT utan tvekan. Jag vet att jag förtjänar bättre än så.

Jag har en fundering, kanske för privat men Vad är det för rättegång du ska på?
SVAR: I torsdags var jag på rättegång angående misshandel m.m. som jag blivit utsatt av av mitt ex.

Jag skulle vilja veta lite om din bakgrund, uppväxten och så.
Jag vet att du haft det tufft men inte riktigt på vilket sätt. Det hör inte till vanligheterna att någon som haft det väldigt jobbigt i sin uppväxt utvecklar ett sådant självförtroende som du har, och all denna kärlek, kärlek, kärlek till dina barn. Hur skall man kunna ge det om man inte fått någon själv?
SVAR: För att ta reda på mer om bakgrund så kan jag hänvisa dig till mina arkiv, så slipper jag dra upp allting igen.
Men jodå! Jag har fått massor av kärlek under min uppväxt, men endast ifrån min mamma då jag inte har haft någon lämplig fadersgestalt. Hon har dessutom "smittat av" sin styrka till mig och det är tack vare henne jag har kunnat överleva allting jag har gått igenom. Varför mina barn blir överrösta med kärlek är förstås för att jag älskar dem oändligt mycket och vet precis vad de inte ska behöva genomlida under sin barndom. Jag vill ge dem en lycklig barndom med mycket kärlek och tid.

Ska du flytta?
Till större eller mindre i så fall, och är det långt från var du bor nu?
SVAR: Den 1:a november flyttar vi till en liiite större lägenhet. Det blir precis här i krokarna, men ett bättre läge. Närmare till affären och närmare till förskolan. Jag "byter ner" mig från nybyggt till nyrenoverat, men får därmed också en något billigare hyra för fler kvadratmeter.

Undrar hur det går med dina studier..det var ju något strul med antagningen...Blir det så att du jobbar denna termin istället och fortsätter läsa nästa???
SVAR: Ja, det där med antagningen funkade lite konstigt. Jag hade först sökt för hela utbildningen och fick besked om att jag hade blivit antagen. Då läste jag första terminen och på sommaren väntade jag på brev angående kursstaterna till hösten, men eftersom det inte dök upp ringde jag skolan och fick beskedet att man ska söka på nytt inför varje termin. Då hade ansökningstiden redan gått ut, men jag gjorde ett försök ändå. Tyvärr hörde jag inget från skolan innan det var dags att studera igen och har ännu inte gjort det, så det är bra att jag fick möjlighet att jobba istället!

Jag undrar hur det blev med din utbildning till barnskötare? Pluggade inte du på 50% förra terminen, eller blev du klar innan sommaren?
SVAR: Jag pluggade 100% (och jobbade deltid) i våras. Som det står ovan så har jag inte fått besked om höstterminen, men senast till våren ska jag plugga igen så att studierna blir slutförda.

Har funderat lite, du behöver inte svara om du känner att det är för privat. Har fått känslan av att du har det rätt bra ekonomiskt? Undrar lite om du har några tips på hur man kan spara mer pengar, när man har en ganska låg föräldrapenning men endå vill kunna leva och uppleva så mycket som möjligt med sitt barn och man utan att behöva jobba massa extra nu under ledigheten? Har du sparat pengar sedan tidigare eller har du bara en väldigt bra inkomst just nu? Tacksam för svar :)!
SVAR: Jag har absolut inte en bra inkomst. Jag är liksom ensam försörjande av två barn, så jag får helt enkelt göra det bästa av situationen. Mitt bästa tips är att ha ett buffertkonto som det automatiskt dras in pengar till från vanliga kontot. Det gör nytta för mig de gånger jag känner att pengarna inte riktigt räcker till; te.x denna månad då jag inte ens har någon lön eller annan ordentlig inkomst utöver barnbidrag och allt det där.

Vad tycker du om utomhusdagis?
SVAR: Förskolor med utomhuspedagogik, även kallade "Ur och skur"-förskolor verkar toppen! Har aldrig jobbat eller haft mina barn i sådant, men Alice's första förskola påminde mycket om den pedagogiken. De startade dagen med frukost och samling utomhus, vistades ute under dagen, åt lunch ute, sov ute, åt mellis ute... och ja, gick i princip in bara när de skulle pyssla, måla eller byta blöjor. Fast de målade och pysslade utomhus också i och för sig. Det är ju känt att barn håller sig friskare om de vistas mycket utomhus då bakterierna inte sprids lika lätt, så jag tycker absolut att man ska vara utomhus med barnen så mycket det går!

Ska ni vaccinera er mot svininfluensan?
SVAR: Nej.

Hur många barn max skulle du vilja ha?
SVAR: Svårt att sätta en siffra. Det får framtiden avgöra!

När började din mage att synas? Med Antonio respektive Alice?
SVAR: Jag minns inte riktigt i vilken vecka, men det berodde också på vad jag hade på mig för kläder. Minns att Antonio syntes betydligt tidigare eftersom att han var mycket större och jag redan hade varit gravid kort innan.

Hur upptäckte du att du var gravid med Alice/Antonio. Vilka var dom första tankarna och känslorna?
SVAR: Jag blev glad båda gångerna. Att få barn är den finaste gåva man kan få! De första tecknen var trötthet och illamående med Alice. Med Antonio fick jag en "känsla" som är svår att beskriva. Jag visste helt enkelt att det var något på gång.

Tog du reda på könen under graviditeten?
SVAR: Ja, och det stämde båda gångerna.

Jag undrar bara hur det går med språket för både Alice och Antonio? Läspning, svårt att uttala vissa bokstäver/ord m.m?
SVAR: Antonio har ett bra ordförråd och gör sig bra förstådd, kan böja på ord och räkna. Han kan prata några meningar åt gången och ibland kan meningarna bestå av upp till 5-6 ord. Uttalet är bra, men inte helt korrekt. Alice har också ett bra ordförråd, men hon har svårare att uttala ord, men gör sig förstådd ändå. Hon pratar i långa meningar och böjer orden korrekt, så själva språket klarar hon fint.

Jag älskar namn, och jag förstår och respekterar att du inte vill avlsöja vad dina barn heter (utöver Alice och Antonio så klart) men jag skulle tycka det va superkul att veta hur du tänker angående övriga förnamn (mellannamn i folkmun). Heter de bara ditt efternamn eller även pappornas. Har du tagit inspiration från deras rötter eller någon betydelsefull person.
SVAR: Alice Felicia Teresa och Antonio William Léon är deras namn.
Felicia klingar fint med Alice och betyder lycka. Teresa kommer efter mig, såklart.
William tyckte jag lät fint, och Léon valde jag både för att få namnet mer spanskklingande och för att han var beräknad att födas i lejonets tecken (men blev jungfru istället).

Jag undrar vad/hur du gör/har gjort för att stärka din självkänsla efter allting du varit med om?
SVAR: Jag har tagit god tid på mig att fokusera på mig själv och barnen - vårat liv. Jag har gjort sådant som jag tycker om att göra och mår bra utav. Sedan har jag lärt mig att sluta grubbla på jobbiga saker och fokusera på nuet. Det är viktigt för mig att njuta av stunden och göra saker som jag mår bra utav.

Enligt min mening så ser Antonio mer sydameriskansk ut än Alice. Ser Antonios pappa också mer sydamerikansk ut än Alice pappa? Eller har bara Alice fått lite mer svenska drag från dig?
SVAR: Bådas pappor ser sydamerikanska ut, men det finns ju flera olika folkslag därifrån; indianer, stadsbor, mulatter, svarta osv... Därför har de också lite olika drag.

den här frågan är väll inte så rolig, men om det fanns drakar skulle du då vilja ha en?
SVAR: Haha, jo rolig var den! Skulle inte vilja ha en drake... Usch, vad läskigt! Var skulle den få plats, liksom?

Och hur lång är du?
SVAR: 163 cm kort.

Er du helt svensk? Eller har de søte barna dine utenlandske fedre?
SVAR: Mina föräldrar är från Finland, men själv är jag född i Sverige. Alice's pappa är från Ecuador och Antonios pappa är från Colombia.

Jeg lurer på om du er adoptert, eller om din mor eller far er utenlandsk?
Har du flere helsøsken?
SVAR: Läs svaret ovan. Jag har ett helsyskon och tre halvsyskon. Ser dock inte på dem som helor eller halvor, utan syskon allihopa!

Du verkar så himla positiv till livet och jag skullle gärna vilja att du skriver ännu mer inspirerande inlägg om din syn på livet. Det här kanske inte blev en fråga men jag undrar om du vill dela med dig av dina tankar och tipsa lite om hur man lär sig att uppskatta livet så bra som du gör?
SVAR: Tack! Minns att jag skrev en del "pepp-inlägg" förut, men då började folk påstå att jag målar upp en rosaskimrande drömvärld och glömmer helt och hållet bort verkligheten. Det är olika hur man uppfattar sånt, men jag skulle helt klart vilja sprida lite mer av min positiva syn på livet.


Hur ser nattningen ut hemma hos er?
SVAR: Oftast blir det kvällsbad, men ibland skippar vi det och läser saga istället. Sedan tar barnen på pyjamas och dricker välling (Antonio i flaska och Alice i mugg). När det är klart borstar vi tänderna och sen blir det läggdags. Antonio somnar oftast av sig själv, men Alice vill ibland att jag ligger en stund bredvid henne och pratar. Ibland kan det vara lite sång, musik eller godnattsaga vid läggdags.

Sover barnen i samma rum än? Och isf undrar jag hur du gjorde för att "vänja" dom vid det.
SVAR: Efter Thailandsresan i februari ville barnen absolut sova i min säng eftersom att vi hade samsovit under våra två veckor på hotellet. För att avvänja dem flyttade jag först barnens sängar in i mitt sovrum. Efter ett tag flyttade jag tillbaka deras sängar i deras rum, så nu sover de som vanligt igen.

kan inte du berätta lite hur du sköter ekonomin?
(du behöver inte berätta vad du tjänar och måste betala och blablabla)
SVAR: Pengarna ramlar in på kontot mellan 20-27:e varje månad och då är det dags att betala alla räkningar, och en liten summa läggs in på ett buffertkonto. Sedan ser jag till att det finns pengar till mat, nöje, kläder och andra planerade utgifter inför den kommande månaden... men även oväntade utgifter! Ja, vad ska man säga... Jag planerar och sköter ekonomin som vilken annan familj som helst?



Jag undrar hur viktigt du tycker det är att köpa och äta ekologisk mat. Vet att du köper endel ekologiska kläder!
SVAR: När den valmöjligheten finns så väljer jag oftast ekologiskt. Vad gäller frukt och grönsaker handlar jag i princip alltid ekologiskt för att undvika besprutningsmedel. Mjölk, fil m.m. är också alltid ekologisk. Kött, kyckling och fisk i den mån det går. Sedan försöker jag handla närodlat, säsongens varor och väljer gärna bort sånt som innehåller mycket konserveringsmedel, färgämnen och andra konstiga saker. Visserligen är inte det sistnämnda en ekologisk tanke, men ändå.

Har du börjat fundera på vilka vinterkläder du ska ha till dina barn i år? Funderar själv på en Troll overall till min dotter. Kommer ihåg att du var nöjd över troll overallen som Antonio hade förra vintern! Skulle du kunna tänka dej en sådan till Alice också?
SVAR: TROLL är den bästa overallen jag har haft till mina barn, och bättre än någon annan överall jag har sett på te.x mitt jobb eller min bekantskapskrets. Ull är ett supermaterial, overallen är otroligt slitstark, helt vattentät men ändå tunn och skön att ha på sig! Överväger starkt att barnen får varsin TROLL-overall i år. Om någon förresten är intresserad av Antonio's TROLL-overall som han hade förra året (storlek 86), så finns den till salu...

Tar du kort manuellt? & är du självlärd eller har du gått en kurs?
SVAR: Alltid manuellt, och jag är självlärd.

Har du ensamvårdnad över båda barnen?
SVAR: Jag har ensam vårdnad över båda.

Har papporna umgängesrätt?
SVAR: De har inte begärt något ännu.

Brukar barnen fråga efter sina pappor?
SVAR: Nej. Alice har redan fått klart för sig att alla familjer ser olika ut. En del bor med sin pappa, andra inte. En del bor med sin mamma, andra inte. En del har storasyster, andra har lillebror... Och en del har inga syskon alls. Hon accepterar läget som det är nu. Hennes familj ÄR mamma och lillebror och det är hon stolt över.

Kommer du att berätta för dina barn om deras våldsamma pappor om de frågar eller vad kommer du ange som anledning till varför de inte får träffa pappan?
SVAR: Om fler frågor dyker upp, så ska jag göra så gott jag kan för att besvara dem, men endast beroende på hur mogen jag anser att barnet är att höra sanningen.

Jag undrar om du har något slags "hopp" om barnens pappor, dvs att de ska ordna upp sina liv och en dag vilja bli delaktiga i sina barns liv? Är det i så fall någon utav dem som du tror mer på än den andre? Har de någon gång försökt ta kontakt med sina barn?
SVAR: Jag förväntar mig ingenting av dem. Jag tror varken mer eller mindre på den ena eller andra.

Har ingen av papporna träffat sina barn eller visat intresse?
SVAR: Alice's pappa har visat noll i intresse, men Antonio's pappa kanske jag får utreda saken med.

Var rättegången med antonios pappa eller med alices pappa?
SVAR: Antonios.

Har du anmält dem båda?
SVAR: Ja, men jag hade inte ork nog att slutföra anmälningarna med Alice's pappa, så det lades ner. Det var så långdraget med både grov kvinnofridskränkning, misshandel, olaga hot m.m.

Vad säger tex Alice farmor om situationen?
SVAR: Hon läser min blogg och vi har sporadisk kontakt för att Alice och hon ska kunna träffas ibland. Då diskuterar vi helst inte det förgågna utan fokuserar på nuet. Jag kan inte föra talan om hur hon tänker kring allt som har hänt, men hon känner till en del saker i alla fall.

Jag undrar om du pojkvän eller dejtar någon? Anledning till varför jag frågar är för att det ibland har dykt upp bilder på dig tillsammans med barnen tex på stranden i somras. Bara för någon vecka sen ändrade du bloggens rubrik och tog bort ordet "ensamstående" och i bloggbeskrivningen tog du bord "singelmamma". Så då undrar jag om du har någon på G där eller?
SVAR: Jag väljer sjäv vad jag vill dela med mig av i bloggen. Resten är privat.

Om du träffade en pojkvän skulle du skriva det i bloggen eller hålla det helt hemligt?
SVAR: Hålla hemligt... Och avslöja när jag anser att det är bra läge att göra det.

Jag undrar om du sparar några pengar till dina barn och hur mycket isåfall?

SVAR:  Ärligt talat, nej. Jag prioriterar istället att ha ett buffertkonto ifall något oväntat skulle ske. Däremot har jag haft sparkonto i tankarna, men har aldrig fått tummen ur... Men än är det inte försent!

Har du fått ensam vårdnad om Antonio ännu?

SVAR: Ja, i januari förra året.

Pratar Alice och Antonio någonting om sina pappor och hur mycket vet dom om sina pappor?

SVAR: Alice har lite smått kommit in på ämnet pappor (vid treårs ålder börjar barn identifiera sig med andra), för hon ser ju pappor som hämtar från förskolan varje dag. Hon har inte kommit med konkreta frågor, men jag har pratat med henne och berättat om hur olika familjer kan se ut. Hon vet numera att alla barn inte bor med sin mamma eller pappa, och att en del barn har två pappor eller två mammor istället för en av varje.
     Hon själv är medveten om att hennes familj består av mamma och lillebror, vilket hon accepterar väl. När hon har tittat bland gamla fotografier har hon sett att hon har haft en fadersfigur, som numera är bortglömd. Hon har då sagt att; "Jag hade en pappa när jag  var en liten bebis, men nu bor jag med min mamma och lillebror".

Kommer du att berätta pappahistorien för barnen när dom blir stora?

SVAR: Att känna till sitt urpsrung är viktigt för människor, men hur mycket och vad som är lämpligt är berätta beror på person, mognad och ålder.

Jag undrar om du funderat nåt på om du ska tala om för barnen hur deras pappor är/var och hur mycket du tänkt berätta? Att de är halvsyskon och så?

SVAR: Första frågan är redan besvarad ovan. Sedan måste jag bara påpeka att jag inte tänker på att mina barn är "halvsyskon" med varandra, fast de biologiskt sätt är det. Jag är själv uppvuxen med 4 syskon, varav endast ett "helsyskon", och jag har aldrig sett någon skillnad på dem. Att mina barn har olika pappor tycker jag därmed inte att spelar någon större roll, men givetvis är det något som de kommer vara medvetna om, om inte Alice redan är det... Ett sätt att få det på tal utan att skapa större frågor kring det är att benämna deras fäder som te.x "Antonios pappa" eller "Alices pappa". Därmed blir det upplyst redan från start, så att det inte blir en större chock för dem när dem blir äldre och börjar undra på riktigt.

Har barnen någon kontakt med sina farföräldrar?

SVAR: Alice har sporadisk kontakt med sin farmor, farfar och farbror, men Antonios farföräldrar har inte visat något intresse av att vilja ses. Dock sprang vi på hans farfar av en slump i ett köpcentrum en gång när Antonio var några månader gammal, och det blev ett hastigt möte.

Hur lång är Alice och hur lång är Antonio?
SVAR: Ingen av dem har särskilt långt att falla ner till marken om de ramlar! Nej, men ärligt talat så vet jag inte exakt. Alice är i alla fall något kortare än sina jämnåriga (pga att hon är för tidigt född), medan Antonio är normal och på gränsen till något längre om man ska titta på deras tillväxtkurvor i BVC-journalerna.

Varför har du ingen kontakt med din biologiska pappa?

SVAR: Jag anser inte mig själv behöva återuppta kontakt med honom efter flera års frånvaro.

Skulle även vara intressant att få veta lite mer om din uppväxt, jag har förstått att den var ganska strulig? men jag förstår om du vill hålla det privat.

SVAR: Tack. Den håller jag privat.

Varför skriver du inte ut ditt efternamn?

SVAR: Jag tycker inte att det är nödvändigt.

Trivs du i Stockholm/Sverige?

SVAR: Jag trivs jättebra, och Sollentuna är den bästa ort som jag någonsin bott i (har även bott i - håll i er nu: Eskilstuna, Flen, Gävle, Märsta, Malmköping, Vallentuna, Sala...). Dock skulle jag inte tacka nej till att spendera mer tid utomlands!

När du först blev gravid med Alice, kom du ihåg din första tanke ? Kände du att du ville behålla henne direkt?

SVAR: Jag kommer inte ihåg den första riktiga tanken, men däremot alla känslorna. Det var både rädsla, förnekelse men samtidigt spännande och fantastiskt. Att fullfölja graviditeten var ingen fråga, det var en självklarhet.

Vad är det bästa resp. värsta med ett vara ung mamma?

SVAR: Helst av allt vill jag inte placera mig själv i ett fack utifrån min ålder, men att jag är relativt ung och mamma är ett faktum. Åldern anser jag inte som avgörande i min roll som mamma och vill att min omgivning behandlar mig som vilken annan mamma som helst. Detta verkar de flesta acceptera, så jag ser i alla fall inga svårigheter på den fronten, även fast det inte förekom i frågan.

     Vad som är bäst respektive värst är svårt att svara på, för jag har inget annat att jämföra med utifrån mina egna erfarenheter. Många skulle antagligen svara att värst är studierna som ev. inte är slutförda eller att man inte har fått någon ordentlig karriär med stadig inkomst (detta är givetvis individuellt), men jag anser att allting går att ordna efter att man har fått barn också.

Det absolut bästa är att jag i tidig ålder fick veta vad meningen i livet är. Det är mina egna barn.

Undrar även som du saknar någon man(Pojkvän) i ditt liv Eller om du är nöjd som det är??

SVAR: Jag har valt att hålla biten om mitt privata kärleksliv utanför bloggen, men kan svara på att jag är NÖJD som det är nu.

Känner du dig ensam ibland?

SVAR: Nej, jag har ingen anledning att känna mig ensam.

Skulle du vilja ha fler barn i framtiden. Ungefär hur gammal vill du vara då?

SVAR: JA! Jag kan inte säga någon direkt ålder på när, men jag vill gärna slutföra mina pågående studier, ha ett stadigt förhållande och gärna ett fast jobb innan.

Vilken är din favorit bok och vad lyssnar du på för musik?

SVAR: De enda böckerna jag läser är barnböcker (och studielitteratur), och jag tycker att Busiga Bebben-böckerna är rätt skojiga. Och vad för musik jag lyssnar på? Ja, det är mest barnlåtar eftersom det är vad som spelas mest hemma hos oss. Annars har jag varierande musiksmak, men helst av allt lyssnar jag på reggae när jag behöver chilla, och reggaeton när jag vill ha lite mer fart!

Favvomat?

SVAR: Tacos, thai- och kinamat, lax, sushi...

Vad är det bästa/värsta du vet?

SVAR: Bästa: mina barn. Värsta: all slags orättvisor.

tror du på giftermål?

SVAR: Jag tror på statistiken som jag har läst om giftemål, och därmed att många slutar i skilsmässa. Skulle jag dock känna att jag har funnit RÄTT, så skulle jag kunna tänka mig att binda mig till den personen. Ett äktenskap är inget jag strävar efter för det går precis lika väl att ha ett förhållande utan att gifta sig. Sedan finns det rättsliga skillnader mellan sammanboende och gifta, vilken kan vara en trygghet för många.

Har du något favoritprogram på tv och vilket är det isf?

SVAR: Nej, jag tittar i princip aldrig på TV och de kanaler jag har sänder nästan inga bra program. Förr var jag dock trogen mina favoritserier; Desperate Housewives, Weeds och Sex and the city. Inte längre.

Finns det någon problematik enligt dig att lägga så stort fokus på barnens kläder? dvs att din treåring kan olika klädmärken osv. finns inte risken att man då värderar sig själv allt för mycket efter hur man ser ut?

SVAR: Barnkläder är ett stort intresse för mig, och på den vägen har Alice lärt sig vad olika loggor heter. Jag tror inte att det har mer påverkan på henne (eller Antonio för den delen) än för barn som bär kläder med Spiderman, Hello Kitty, Pippi Långstrump m.fl. Barn har nog till och med lättare att skapa sig en självbild eller identifiera sig med dessa ovanstående figurer på kläderna än med små loggor.

     Barn lär sig värdera sig själva på så många andra sätt än genom kläderna. Framför allt tror jag att man blir som mest påverkad av hur man blir bemött av andra. Att berömma barnens positiva egenskaper och visa vad som är rätt och fel, tror jag att ger dem en god grund till att skapa sig en egen uppfattning om sig själva - och vad som är viktigast hos varje person, nämligen individen.

Vilken klädstil har du?

SVAR: Det beror på humör, tillfälle och väder! På jobbet och hemma föredrar jag att ha enkla H&M-kläder. Favoritplaggen kommer dock från OddMolly, NoaNoa, Nolita och HunkyDory, men de används inte lika ofta. Annars har jag en stooor samling utav Fornarina-jeans och diggar märket Ed Hardy.

Har du bra självkänsla?

SVAR: Åhja! Den har jag successivt byggt upp från och med sommaren 2007, efter att den gång på gång hade rasat. Äntligen kan jag säga att NU har jag bra självkänsla!

Har du några råd att ge till andra kvinnor som har varit i samma situation som dig? Tänker då på dina ex, hur de har behandlat dig.

SVAR: Ett enkelt, men värdefullt råd: inse ditt eget värde och förstå att du förtjänar bättre!

Jag undrar
1. Är du feminist
2. Vad betyder det att vara feminist, för dej.

SVAR: Jag "bakar ihop" frågorna!

Jo, feminst för mig innebär strävan efter att skapa jämnställdhet mellan män och kvinnor. Det har inget med manshat, bränna BH:n och inte-raka-benen att göra, eller på annat sätt sticka ut i den kvinnliga könsnormen. För mig handlar det om kvinnor och män ska ha lika rätt ekonomiskt, politiskt och socialt, vilket jag givetvis tycker att är en självklarhet.

Ditt bloggnamn? Tumadre vart kommer det ifrån? Efternamn?

SVAR: Jag hade svårt att komma på en bra titel till bloggen och vad jag än provade, så var det redan upptaget. När jag slutligen skrev "dinmamma" och såg att det var upptaget, så provade jag "tumadre" istället. Tu madre = din mamma på spanska, och varför det blev spanska är för att mina barn har hälften av sina rötter från latinamerika. Det var ett ledigt domän, så jag körde på den! Yo, mama!

Detta kunde inte komma mer lägligt. Jag tänkte nämligen och har tänkt länge att fråga dig vad man ska tänka på när man skaffar sig en systemkamera? Jag har kollat runt på många modeller och märken men jag kan inte bestämma mig och detta handlar om okunskap eftersom jag inte vet vilka funktioner och annat jag ska leta efter. Då tänkte jag på dig eftersom du har en kamera och tar mycket fina bilder. Du kanske har några tips?

SVAR: Det är svårt att vägleda eftersom att du själv berättar att du inte vet vad du söker. Dessutom är jag inte mer än en glad amatör vad gäller fotografering. Däremot kan du fundera på hur mycket du är beredd på att betala för en kamera och utgå därifrån. Sedan kan det vara en god idé att du besöker en butik där du har möjlighet att testa vilken kamera som känns bekvämast att hålla i handen, för det är en bra förutsättning om man ska ta många bilder. I princip fungerar alla systemkameror likadant, men ju dyrare desto mer avancerad. Därför kan det vara en god idé att börja med något enkelt för att vid ett senare tillfälle uppgradera sig om man känner det behovet.

Undrar lite hur det har gått med allt? Ang Tex rättegång osv.. (Du Behöver inte svara om du tycker det e kännsligt)

SVAR: Ja, det är en bra fråga. Det undrar faktiskt jag med! Rättsväsendet är ju inte den allra bästa alla gånger, men det är i vilket fall beslutat att åtal väcks och rättegång kommer att bli av. När vet jag dock inte, och hur långt i processen vi har kommit vet jag inte heller.

Vad läser du för bloggar?

SVAR: Inrednings- och fotobloggar.

Ungefär hur många bloggar följer du varje dag?

SVAR: Jag har över 50 bloggar på min Bloglovin'-lista, men jag följer inte dem alla dagligen utan tittar mest in när jag känner för det eller har tid.

Och kan du skriva 5 av dina favoritbloggar?

SVAR: Bloggkommentatorerna, Inspirationsdesign, Etthusivitt, Nevnarien, Versatile är några inspirerande bloggar.

---

Fick inte du svar på det du undrade över eller är du nyfiken på mer? Kika i så fall under kategori FRÅGOR & SVAR, som du finner i menyspalten till höger.

Hej! Jag är väldigt nyfiken på när och hur du utvecklade din possitiva attityd! Eller är den medfödd? Men jag tänker på allt svårt du har gått igenom och vet att många skulle vara deprimerade efter en sån historia. Men inte du! Och det är så härligt! (Det är därför jag inte kan låta bli att läsa din blogg! :-D) Så, ja, jag är nyfiken på hur och när du började tänka så possitivt? Om du har lust att avslöja det? ;-)
Kram, Elanor

JAG SVARAR:
Jag har alltid varit positiv i grunden, men fått gå igenom en hel del svårigheter och då har det inte varit lätt att hålla humöret uppe. Det var när jag var gravid med Antonio som det verkligen vände och min sista utväg var att hålla huvudet högt för att jag och mina barn skulle må bra. Jag hade inget annat val om jag inte ville deppa ihop totalt, så jag lade allt bagage bakom mig och började fokusera på allt det härliga i livet. Det kunde vara något så simpelt som doften av nyfallna löv på hösten, men framför allt har barnen alltid varit min stora glädjekälla. Varenda blick, leende och andetag som de gör, gör mig lycklig. Det är mycket lättare att se det positiva när man har "rensat av sig" det tunga bagaget och har möjlighet att se livet med nya ögon, men det är inget som sker över en natt om man verkligen är i en djup svacka.

LÄSARFRÅGA: Jag är nybliven mamma och förskollärare. Har med andra ord inte jobbat sedan sonen föddes. Upplever du någon inre konflikt när det gäller det faktum att du lämnar dina barn för att "ta hand om andras"? Min förhoppning är att det kommer att vara lätt att skilja yrekeslivet från det privata. Hur känner du?

JAG SVARAR: I början tyckte jag att det kändes lite konstigt att lämna mina egna barn på förskola för att sedan åka iväg till en annan. Jag spenderade ju många fler timmar med andras barn än med mina egna på dagarna. Det tog inte alltför lång tid innan jag slutade tänka i de banor och insåg att jag gör mitt jobb som precis vilken annan förälder som helst. Det går alltså bra att skilja yrkesliv från privatliv.
Hur känner ni andra som jobbar på förskollärare och har egna barn?

Jag får frågan flera gånger i veckan trots att det har skrivits upprepade gånger på bloggen, men kameran som jag använder är Nikon D40x. Nu har jag äntligen lagt upp en bild på kameran på vänsterspalten med en länk under för prisinformation och recensioner på Pricerunner. Övrig relevant info och länkar hittar ni på menyspalterna och där kommer det även fyllas på allteftersom.

Hej!

Jag undrar ifall Antonio har börjat gå ännu?

Kram

Du har supersöta barn:)

SVAR: Tack! Han går utan stöd, men kryper ibland också för att komma fram snabbare. Utomhus är det dock svårare för honom att gå med alla tjocka kläder och klumpiga skor.

---

Ursäkta att jag frågar men har din son Down Syndrom?

Min bästa väninna har en dotter med Downs Syndrom och jag tycker din son har de typiska dragen som hör till syndromet.

SVAR: Hade han haft det skulle det stå i bloggen. Antonio är halvcolombian och halvfinsk och har sina drag därefter tillsammans med en gnutta underbar babyfett.

Frågor om barnens pappor och min ekonomi är det som ni har varit mest nyfikna på. Det är nog för att det är två ämnen som jag sällan talar om i bloggen...

EKONOMI

1) Jag undrar hur du har råd med allt för du har ju skrivit att du bor i ett nybyggt hus med dyr hyra men ändå har du råd att shoppa massor av märkeskläder till barnen, äta ute osv...? Jag förstår inte hur det går ihop eftersom du har berättat att du får underhåll bara genom f-kassan och att barnens pappor inte betalar nånting och du har ju bara föräldrapenning nu va?

2) fick du ett stort skadestånd? är det därför du klarar dig så bra?? för jag kan inte förstå hur det annars går ihop... du är inte ensam om att vara ensamstående... känner många som är det och jag är själv det. och jag prioretarar mitt barn framför mig, precis som du gör. men inte kan jag köpa märkeskläder och gå ut å äta och sånt som du gör. så hur sjutton gör du? många som undrar. kanske dags att vara på det nu.

SVAR: Okej, det är nog dags att göra det här klart för er som undrar.

Först och främst; jag är helt självförsörjande. Barnens pappor bidrar inte med ett öre. Det underhållsstöd som jag får kommer från försäkringskassan. Utöver det har jag bostadsbidrag, barnbidrag, min föräldrapenning (som för övrigt var sista fulla utbetalning denna månad) samt min lön för bloggen.

Ja - hyran är svindyr, jag shoppar en hel del och äter ute lite då och då. Men jag har inga lån, inga avbetalningar och inga dyra bensinpriser att betala då jag inte ens har körkort. När alla räkningar är betalda (Internet, mobil, laptop, tv-avgift, el, hyra osv.) och månadens matpengar är undanlagda har jag några tusenlappar att röra mig med och därmed kan jag unna oss saker. Om jag till och med säljer på Tradera har jag ytterligare en slant extra.

(UPDATE: Min mamma skickade en kommentar:
"Du glömde nämna att du aldrig går ut och roar dig, planerar matinköp för en månad, röker inte och dricker väldigt sällan alkohol. Som sagt, du är otroligt duktig och sparsam ändå fast du shoppar en del. :)")

BARNEN

Hur långa är Alice och Antonio?

SVAR: Jag vet faktiskt inte. Det var länge sen vi var på BVC.

Varför är dom så söta? :)

SVAR: Jag återkommer när jag vet svaret, för jag undrar också.

hur uttalar man Antonios namn? e d A N T Å N I O, eller A N T O N I O (Nijo)

SVAR: Skulle nog säga att det är mer som det förstnämnda.

Har Alice träffat sin farmor mer än dom gångerna som du har skrivit om?

SVAR: Tre gånger tror jag att de har setts och jag har skrivit om alla de gångerna i bloggen.

Vad säger Alice:s farmor om det som hänt?

SVAR: De gånger vi har träffats har vi gjort det för att hon och Alice ska lära känna varandra, så vi har inte gått in i såna diskussioner mer än bara lite hastigt. Hon är givetvis ledsen för att det har hänt en hel del dåliga saker, men hon är glad över att Alice har det bra nu och inser att läget är bäst som det är nu.

Har Antonio träffat ngn från sin släkt ?

SVAR: Nej, men en gång sprang vi på hans farfar av en slump i ett köpcentrum så de fick hälsa på varandra.

Vad var Alices och Antonios första ord?

SVAR: Alices första ord var MAMMA. Det missbrukade hon länge innan det kom nya ord.

Antonios första ord har kommit i stort sett samtidigt; mamma, äta, titta, hejdå, Alice, flaskan osv. Dock med hans speciella bebis-uttal.

OM MIG OCH FÖRÄLDRASKAPET

Har du några dolda talanger?

SVAR: Om du menar sånt som jag sällan/aldrig berättar om i bloggen... Ja, då finns det massor! Kan nämna några: Jag kan nå med tungan upp till nästippen. Jag är grym på att måla/teckna/rita. Jag kan dansa salsa. Jag kan gå snabbt med överfulla glas utan att spilla (har jobbat som servitris).

Vilket är ditt drömjobb?

SVAR: Jag har inte bestämt mig ännu.

Du måste nog vara världens mest positiva mamma, som har småbarn som faktiskt kan vara vädligt jobbiga, hur lyckas du? (att vara så positiv alltså)

SVAR: Efter att ha haft motgångar i 19 år och till slut tagit mig ur allting har jag lärt mig en hel del saker... Bland annat att uppskatta vardagen. Istället för att se svårigheter med allting har jag en förmåga att vända på det och fokusera på det lilla positiva istället.

Vilka drömmar har du för framtiden?

SVAR: Köpa bostadsrätt, skaffa körkort och bil, hitta ett jobb som jag trivs med och fortsätta ta hand om min lilla familj så att vi mår bra.

Har du någon kontakt med din riktiga pappa? Du nämner bara din mamma och hennes man annars... :)

SVAR: Nej, inte alls.

Är de svårt å vara ensamstående mamma ?

SVAR: Enligt mina erfarenheter är det ENKLARE att vara singelmamma än att ha ett samboförhållande som inte fungerar. Så som det är just nu trivs jag bra med.

Skulle vilja veta vad det tuffaste du gått igenom som mamma är... för alling kan ju inte vara guld och gröna skogar?? det jag syftar på är tex fördomar, ekonomi? ensamstående... Hmm you name it. helt enkelt vad som varit tufft.. Ser upp till dig;)

SVAR: Den tuffaste perioden var när jag hade sambo. Då hade vi ingen koll på vare sig ekonomi eller städning. Nu när jag sköter allt på egen hand funkar det mycket bättre!

PAPPA-FRÅGOR

Kommer du nångång berätta för dina barn om deras pappor, och vad dom har gjort/vad du har varit med om?

SVAR: Ju äldre de blir desto mer kommer de få veta. Det finns ingen anledning att dölja något. Ärlighet varar längst, men den är full av taggar så jag kommer bespara de från alla de jobbigaste detaljerna.

Om dina barn kommer vilja ha kontakt med sina pappor i framtiden kommer du då isåf uppmuntra dom till det?

SVAR: Det är upp till dem. Jag kommer varken uppmuntra eller neka.

Polisanmälde du barnens pappor och fick de något straff i så fall?

SVAR: Självklart gjorde jag det - det SKA man göra om man råkar ut för det jag gjorde! Dessvärre funkar inte rättsystemet så bra som den borde... En del åtalspunkter har lagts ner och andra är fortfarande under utredning men det går i snigelfart. Detta trots att det finns starka bevis och dokumentationer.

Men va hände med ex:et?

SVAR: Jag går inte in på detaljer, men det går nog att rota fram en del genom mina arkiv.

Varför lämna han er?

SVAR: Jag gjorde det.

ÖVRIGT

Vad använder du för fotoprogram? tycker du att det är svårt att redigera bilder?

SVAR: Photoshop CS3. Det är svårt att lära sig, men när man kan det så går det galant. Har fortfarande en hel del kvar att lära för enligt mig kan jag knappt någonting.

Hur gamla var din mormor och din mamma när de fick barn? Var de också unga?

SVAR: Om jag inte har helt fel så var min mormor 19 när hon fick första barnet och 20 när hon fick min mamma. Min mamma i sin tur var snart 20 första gången och 23 när hon fick mig.

Vilka egenskaper tycker du är viktigast hos en förälder?
SVAR: Ansvarsfull, tålamod, självförtroende för att klara av uppgiften.

Lekfull, pigg, glad och underhållande för att göra uppgiften roligare.