Smörja, smörja, smörja...
Antonio's köldeksem har redan börjat härja igen! Så fort temperaturen sjönk ner till 10° och lägre blossade kinderna upp, började klia och blev röda. Kinderna som knappt ens hade hunnit återhämta sig färdigt över sommaren. Here we go again...
Mamma vet och kan allt
Alice har sedan en tid tillbaka uppmärksammat att jag vet och kan ALLT. Jag njuter i stjärnglansen så länge det varar, för snart upptäcker hon att jag inte är ett levande uppslagsverk. Men igår sa hon något som lät så himla gulligt:
- Mamma, du är ju som VET-mannen. Du vet ALLT!
Jag undrar verkligen vem denne VET-mannen är, men han låter väldigt klok. I det här sammanhanget tänker jag på en text som jag hittade på nätet förut:
4 år: mamma kan allt!
8 år: mamma kan mycket!
12 år: mamma kan faktiskt inte allt!
14 år: mamma fattar ingenting!
16 år: mamma är hopplös!
18 år: Hon där? Hon har passerat bäst före datumet!
25 år: mamma kanske vet lite om detta!
35 år: Innan vi bestämmer oss frågar vi mamma!
45 år: Undrar vad mamma tycker om detta?
75 år: Önskar jag kunde fråga mamma om detta!
VÄRKlighet
Antonio tycker att jag ska bära honom upp för trapporna.
- Nej, gubben... Jag får så ont i ryggen då, svarar jag.
Då svarar han helt oberört:
- Men då får du ta en tablett när vi kommer hem!
Antonio:
"De bästa vuxna kan köra bil!"
Make love, not war
Alice: "Titta mamma, det ser ut som att de sniglarna pussas!"
Nej, vi har inte öppet då.
Alice: Mamma, vad ska vi göra idag?
Jag: Ni ska till förskolan.
Antonio: Vad ska du göra?
Jag: Jag ska jobba.
Antonio: Får vi följa med dig till jobbet i helgen?
Bra jobbat!
Vi har städat lite hemma idag och Alice var superduktig och plockade alla saker i barnens rum. Istället för att lägga allting på "rätt plats" i sina lådor och korgar, så ställer hon i ordning det framme snyggt och prydligt. En del saker hamnar i sängens fotända, men hon får stilpoäng för den söta bäddningen!
Förvaringen i barnens rum är ärligt talat sisådär. Mycket saker ska få plats på ett ganska litet utrymme, samtidigt som det ska se hyfsat snyggt ut och vara lättstädat. Jag funderar skarpt på att köpa en kombination ur den nya möbelserien STUVA på IKEA. Är de bra, tro?
Barnens kommentarer
- Åh, mamma! Vilken TUR att du har köpt en toalett hem till oss!
Antonio tittade på när jag städade i mitt sovrum:
- Vad fint du har städat. Nu ser det VÄLSTÄDAT ut i ditt rum!
Alice strax innan läggdags:
- Är det redan läggdags? Men vi har ju inte gjort nånting idag! Vi har ju inte åkt nånstans och bara varit hemma hela dagen!
Alice igen innan läggdags:
- Men jag har inte ritat på hela dagen idag. Jag måste rita lite. Förstår du att det är väldigt viktigt för mig att rita varje dag?
Charmtroll, eller vad?
Solhatten köpte jag på Lindex från "Fem myror"-kollektionen för två (!) år sedan. Linnet är ekologiskt från Katvig, från Ecoloco.
Antonio ville gärna sätta sig vid "snurren" på bussen och jag stod vid barnvagnsplatserna. När vi hade klivit ur berättade han något för mig:
Antonio - Mamma, vet du? Jag sa HEJ till en gubbe som satt bredvid mig.
Jag - Okej, sa han HEJ tillbaka?
Antonio - Nej. Han svarade inte. Då sa jag att min mamma sitter därborta.
Jag - Vad sa han då?
Antonio - Ingenting.
Jag - Jasså. Han kanske inte hörde dig?
Antonio - Nej, han trodde att jag var läskig kanske, men det är jag inte. Han kanske trodde att jag är ett monster, men det är jag inte. Jag är bara snäll. Jag är alltid bara snäll.
I'm perfect!
Alice provade en ny klänning imorse, men det slutade med att hon valde en annan istället. Tack och lov för det, för hon lekte med geggamoja idag på mitt jobb! Helvita kläder + barn = inte alltid riktigt så smart.
Klänningen kommer från ett ekologiskt märke som heter StarKat och stilen är en mix av sött och rockigt. Jag köpte den på rean hos Freshmilk för 197,40:- istället för ordinarie 299:-. Trycket "I'm perfect!" som sitter bak i nacken är så där härligt kaxigt!
Jag jobbade stängning idag och hade som sagt mina barn med till jobbet. Det blev en riktigt härlig sommmardag med bad i poolen, spring och lek i gräset, tacobuffé till lunch och en svalkande glass i värmen. Semestern närmar sig och i takt med att jag räknar ner dagarna, så blir vi bara allt färre och färre kvar på jobbet. Det har delats ut många kramar på sistone!
Efter jobbet ville Alice hälsa på hos sin bästa vän (morbror/min lillebror), så vi tog en sväng förbi hos min mamma. Efter en väldigt massa lek och skoj tyckte jag att klockan började bli på tok för mycket och jag sa till Alice att det var dags att gå hem.
"Men nej, mamma... Jag vill vara kvar här. Jag vill sova över!"
Det fick hon. Och hon sken upp som en sol.
När jag sa att jag skulle hem med Antonio sa hon bara "Okej, hejdå!". En ordentlig godnattkram fick jag och en puss på munnen också. "Godnatt, mamma!", sa hon med ett leende och när jag vände ryggen till hörde jag hur hon viskade till min lillebror: "Hihi, jag torkade bort pussen från munnen, så här!".
Vilken liten rackarunge! Vilken fantastisk trygghet hon utsrålar! Hon vet att hon blir väl omhändertagen hos mormor och kommer ha det bra där. Och framför allt, så vet hon vet att jag kommer tillbaka imorgon bitti och hämtar henne. Sakna mig kan hon göra, men hon blir inte ledsen för hon VET att jag är där igen när hon har ätit frukost. Min stora lilla tjej.
Titta, jag är Tarzan!
Jag tar den...
Jag springer...
Wiiiee!
Grattis Alice!
Grattis världens finaste Alice på namnsdagen!
Jag älskar dig så mycket, min lilla solstråle!
/mamma
Dålig sångröst?
Igår kväll när vi skulle sova, satte jag på Lugna favoriter på radion. När vi låg i sängen började jag sjunga med i en låt, och Alice sa:
- Mamma... Kan du sluta sjunga? Vi kan leka "Tysta leken börjar nu, den som pratar åker ut".
Vid frukostbordet imorse:
Jag - Men min mage är större än din, så det får plats med två stycken.
Antonio - Nej, för du ska spara till andra som vill ha!
Gårdagens härliga kommentarer
Bilden är från maj 2009
Den här kommentaren är lite svår att återberätta för att det är mest tonen i orden och kroppsspråket som gjorde det så himla kul, men jag gör ett försök...
Alice satt och ritade en teckning på en flicka som satt och körde en bil. Hon gjorde detaljerna riktigt noggrant, med ratten, fyra hjul, ett golv och ja, till och med en telefon. Sedan ger hon sin välarbetade teckning till lillebror, varpå han säger helt entusiastiskt, nästan så att det låter som en falsk glädje till och med:
- Ååååh, tack snälla Alice! Vad fint... Vem är det som har ritat? Åhh... Tack snälla. Vad glad jag blir. Åh, så fint. Tack, tack så mycket, älskling.
Jag skrattade så mycket att ögonen tårades, men sedan klev Antonio upp och gav Alice en varm kram och en puss på kinden och bara fortsatte tacka för teckningen. Bara en liten stund senare fick jag höra en annan kul kommentar från lilleherr...
Antonio drar upp tröjan och visar sin mage. Alice säger att den är tjock.
- Nej, den är inte tjock. Den är rund och fin!, svarar Antonio.
Förstår ni hur mycket skoj jag har på dagarna, eller?
