På elefantens rygg
Det är från den dagen när vi red på elefanter och såg på elefantshowen. I Thailand, såklart.
Innan showen började ville elefantskötarna att jag skulle komma fram "och titta på elefanterna", vilket jag gjorde. Rätt som det var, så satt jag sedan helt barbacka på en elefant och hade i princip bara dess nackskinn att hålla i mig på!
Thailändarna började ropa kommandon till elefanten och han gjorde givetvis alla sina konster med mig sittandes på ryggen! Hej å hå, så hukade sig elefanten och jag blev jätterädd och trodde att jag skulle ramla ner. Som om det inte skulle vara nog, så reste den sedan på sig och ställde sig på enbart bakbenen. Helt plötsligt var jag dubbelt min egen längd och det var riktigt häftigt!
Så här stod elefanten med mig sittandes på ryggen
(dock är det inte jag på denna bilden, för jag tror inte att foto togs just då).
Välkommen hem igen!
Mina vackra orkidéer - direkt från Thailand!
Angående att ta med sig orkidéer från Thailand är det tillåtet att ta med sig endast snittblommor. Ni var ett par stycken som hävdade att det var helt förbjudet att ta med sig sånt, men icke! Här är en [länk] som en läsare skickade till mig om ämnet. Resebyråerna, hotellen och alla butikerna i taxfreen på flygplatsen säljer väl knappast något som är olagligt att föra ut ur landet, eller hur? På flygplatsen såldes det kartonger i alla möjliga storlekar med snittblommor som är tänkta att just turister ska ha med sig hem. Färska blommor från Thailand är helt ljuvligt att ha hemma! Nu gäller det bara att lyckas hålla dem vid liv så länge som möjligt...
Jag ser tillbaka på bilderna och längtar redan tillbaka!
Back in Sweden!
(betyder "Hej" på thailändska om det sägs av en kvinna, och avslutas med "khrap" istället om det sägs av en man).
Vi hade våra flygstolar på mittenraden i mitten av flyplanet med extrastort benutrymme precis framför väggen med tv-skärmen (och toaletterna bakom!). Där på golvet hade barnen gott om plats att leka på när de inte sprang i gångarna med de andra barnen på flighten.
När det inte visades film, så kunde man följa resan från Bangkok till Stockholm på tv-skärmen. Sisådär 13000-16000 meter upp i luften är det ungefär 63 minusgrader, bara så att ni vet. När vi passerade Afghanistan var det mycket höga snötäckta berg som sträckte sig högt över molnen - och de var riktigt nice att se på uppifrån!
Planet landade på Arlanda runt 17-tiden igår eftermiddag, en hel timme innan beräknad ankomst. Min styvfar mötte upp oss och skjutsade oss hem till min familj. Vi var där en liten stund och tog med oss lite bröd, mjölk, smör och frukt att äta till frukost imorse. Jag har ju absolut inget alls i matväg hemma eftersom jag såg till att tömma kyl och frys innan vi åkte. Dock finns lite ris, pasta och andra basprodukter så det blir till att handla idag...
Det tar emot så in i sjutton att ge sig ut i kylan! Tänk er själva att åka från en plats med 35 grader varmt skuggan till 5 minusgrader och iskallt! Min styvfar maxade värmen i bilen när han hämtade oss men jag satt och frös ändå. Det gjorde Alice också, men Antonio somnade gott i bilen. Han blev dock väldigt arg när han blev väckt eftersom han inte hade sovit någonting alls under hela resan, förutom en timme på bussresan in till Bangkok.
Enligt den svenska klockan var barnen uppe från kl. 22.30 i förrgår kväll tills att vi hade landat och hämtat all bagage. Alice somnade dock inte förrän vi hade kommit hem till oss och hon hade lekt klart med alla sina saknade leksaker, så hon hade med andra ord varit vaken i nästan ett helt dygn innan hon somnade... Otroligt! Ändå vaknade hon gott runt klockan 8 imorse och väckte mig och Antonio.
- Titta mamma, här är MITT rum! Här är mina dokvagnar! Här är mina böcker! Här är mina leksaker! Titta mamma, nu är hvi hemma i MITT HUS!, ropade Alice igår kväll när vi kom hem.
Sista dagen i Thailand
Denna dagen har vi spenderat på stranden och äntligen var Antonio med och lekte i både vattnet och sanden. Varje gång det gick en försäljare förbi ville han även ha munkar, kakor, glass och allt vad de sålde. Även idag hade vi fruktståndet precis intill oss, så där var vi och köpte massor av färsk frukt; ananas, miniapelsiner och bananer.
Efter stranden var vi på hotellrummet en stund innan vi åt en god middag, shoppade och avslutade semestern med en thaimassage. De sträckte ut varenda muskel från tåspetsen ut till hårstråna!
Klockan 04.45 lokaltid (22.45 svensk tid) åker våran anslutningsbuss till Bangkoks flygplats. 3-4 timmars bussresa, några timmar på flygplatsen och 11h 35 min flygresa... Nu ska jag packa ner min dator! Vi hörs när vi är i Sverige igen kvällen den 17:e februari!
In the jungle, the mighty jungle...
Ni hade nog inte ens vaknat ur eran sköna söndagssömn när vi var ute på ett äventyr i djungeln.
Dagens utflykt gick till nationalparken Sam Roi, som är en av Thailands största. Det är en så kallad marin nationalpark, vilket innebär att enda sättet att ta sig fram där är genom att åka båt.
Alice vid båten
Vacker utsikt...
... med häftiga berg!
Vi passerade en fiskeby också.
Vi allihopa på båten. Antonio sover och Alice försöker få av sig flytvästen.
Antonio på väg in i djungeln.
Så här ser det ut i djungeln.
Där trivdes Alice som fisken i vattnet! Men Antonio blev väckt ur sin middagssömn, så han var mindre pigg på att springa. Mamma fick mestadels bära runt på honom och resten av lasset (kamera, väska, videokamera, vattenflaskor m.m.)
Vi klättrade en bra bit upp på ett berg, men det blev så jobbigt. Alice imponerade oss genom att visa hur duktig hon är på att klättra och hade gärna kunnat fortsätta ända upp till toppen...
Det där med dekorationer är thailändarna bra på, för även i djungeln kunde man hitta små porslinsfigurer uppställda på prydliga rader.
Båtturen med barnen gick superbra och det fanns flyvästar att låna. Antonio somnade i min famn under färden och Alice satt lungt och tittade ut i vattnet. Det simmar delfiner i vattnet däromkring, men tyvärr såg vi inga. Dock var äventyret helt underbart ändå och riktigt spännande!
Det tar ungefär 40-60 minuter att ta sig till nationaparken från Hua Hin, och under taxiresan dit kom jag på att Antonio verkar besväras av att åka bil. Han skrek otröstligt och verkade ha ont i öronen, och det tror jag att beror på att slemhinnorna är sköra nu när han har varit sjuk och hostig. Det löste jag genom att låta honom använda öronproppar och dricka ur nappflaska, så som han gjorde under flygresan hit.
Inträde till nationalparken kostar 200 baht/person, och en timmes båtresa för oss allihopa (två vuxna och tre barn) kostade 800 baht.
100 baht är i nuläget ungefär 25 svenska kronor.
Nu är klockan 17.00 och vi ska snart på ett möte med Ving här nere vid lobbyn. Jag ska beställa en kartong med orkidéer med ca 15 blommor att ta med hem. Det kostar 350 bath (cirka 85-90 kr). Efter mötet ska vi äta middag och se på solnedgången. Så här dags är det 35 grader varmt i skuggan...
Happy Valentines!
Bättre sent än aldrig att jag skickar en liten Alla Hjärtans-hälsning till Er!
Det är ju trots allt lördag 14:e februari hos er fortfarande...
Vi hade planer på att äta en god middag med en smarrig efterrätt och eventuellt ta en drink efteråt, men när middagen var avklarad började jag få ont i huvudet. Vi återvände till hotellet så jag kunde vila och det slutade med att jag låg halvdäckad med migrän. Som tur är tog jag tabletterna relativt snabbt och värken försvann efter en stund. En glad nyhet är i alla fall att Antonio äntligen har börjat äta lite smått igen - han har fruktansvärt ont i halsen så jag förstår att aptiten är mindre bra.
P.S Den alltför synliga bikiniranden fick jag när jag lekte med Alice på stranden idag, men jag hopas att den går att sola över.
Hua Hin beach
Strax efter att vi hade anlänt till stranden parkerade fruktförsäljaren precis intill oss. Där köpte vi mango, mini-bananer och mini-mandariner. Det är riktigt nice att äta färsk frukt på stranden!
Sai Noi Beach
Alice med sin jämnåriga lekkamrat (taxichaffisens dotter)
Det skvätter sand!
Massor av vackra snäckor vid Sai Noi Beach!
Sanden på Sai Noi Beach är djup, så fötterna sjunker ner när man går där - härligt!
Khao Tao
Apberget, elephant-trekking, Bangkok, Cha-Am... Vi har hunnit med en del utflykter! Men jag har glömt visa bilder från vårat besök på Khao Tao-templet strax söder om Hua Hin. Där är gudomligt vackert!
Vid utflykter brukar vi hyra en privat taxichaufför över dagen. Taxibilarna är väldigt enkla att hitta för de står nästan överallt i Hua Hin och väntar på att någon ska åka med. Innan vi kliver i bilen förhandlar vi om priset och prutar gärna ner någon hundralapp. Denna gången åkte vi med en taxichaffis som hade sin fru och sin otroligt söta treåriga dotter med sig. Det kändes tryggt på något sätt att ha med en thailändsk barnfamilj på utflykten och så hade ju barnen en lekkamrat över dagen också!
Market Village
Alice och Antonio
Vackert utanför Market Village
Tänk om shoppingcentra vore så vackert i Sverige?
Alice och Alva
Innan vi gick till tvätteriet för att hämta våra nytvättade kläder fick Alice den tokiga idén att lägga sig platt på mage och tvätta håret utanför Starbucks Coffee. Det måste ha känts svalkande i värmen!
Bilderna ovan fotades idag på eftermiddagen utanför Market Village här i Hua Hin. Det är ett ganska nybyggt shoppingcenter och är modernare än de flesta andra byggnader i hela staden. Till barnens stora glädje finns en hel våning med barnbutiker där det säljs alltifrån kläder, leksaker, skor till möbler, bilbarnstolar och vagnar.
Antonio är som sagt på bättringsvägen och har varit uppe och sprungit lite grann. För att vara på den säkra sidan har vi hållt oss i närheten av hotellet hela dagen och stannde inomhus mitt på dagen när det var som allra hetast ute. På tal om hett så är det hela 28 grader varmt ute nu - och klockan är 23.24 här i Thailand. Ni kan ju ana hur varmt det är när solen skiner?
Pool
Nu är klockan 13.45 i Thailand och minstingarna sover middag. Det känns kanonbra att jag har lyckats fixa uppkoppling på hotellrummet så jag slipper springa ner till receptionen och boka internettid och hålla koll på klockan när jag surfar på nätet.
Efter frukosten var vi en liten stund vid poolen. Antonio kände sig inte alls sugen på att bada, men han höll sig vaken sittandes i skuggan med en liten minifläkt i handen och ett par leksaksbilar. När det blev för varmt gick jag in med honom i gymmet som ligger precis intill poolområdet för där är det kyligt tack vare aircondiotion. Rent allmänt verkar Antonio må lite bättre idag, och det är troligtvis för all medicin han har fått i sig. Han var vaken hela förmiddagen och kunde både skratta, le och prata lite men ville inte vara uppe och röra på sig. Det verkar i alla fall att han är på väg att återhämta sig.
Alice är en badkruka och har inte doppat sig i vattnet särskilt många gånger trots ett antal besök både på stranden och vid poolen, men hon lekte lite vid poolkanten med leksaker som vi har köpt på marknad. Dockan fick hon för ett par dagar sen och då kunde den både sjunga, dansa och krypa men dessvärre gick den också sönder dagen efter, likaså de flesta andra leksakerna vi har köpt härborta.
Bangkok
För att vara så bekväma som möjligt när vi var i Bangkok åkte vi enbart taxi i staden. Vi började med en lunch och sedan ett besök på Grand Palace (tempel). Jag har nog aldrig sett lika vackra byggnader!
De flesta av byggnaderna var prydda med små spegelbitar, mosaik och guld. Det var så otroligt vackert att kameran arbetade för full rulle!
Dresscode på tempel är: inga plagg som är kortare än knähöjd eller visar axlarna. Dock behöver detta inte gälla för barn. Mina mini-shorts var inte dugliga, så jag fick låna en sarong att täcka benen med. Det blev verkligen svettigt om benen i den värmen!
Klockan är 08.25 i Thailand,
och 02.25 i Sverige.
Bilder från Cha-Am
Cha-Am är en liten stad som ligger 2,5 mil norr om Hua Hin.
Utbudet på shopping och restauranger är betydligt mindre i Cha-Am än här i Hua Hin, men stränderna där är otroligt vackra. Den delen av stranden som vi besökte var långgrund, hade turkost vatten med härliga vågor och sanden var ljusbrun och fylld av snäckor. Det var inte packat med solstolar och stekande turister, utan mest thailändare som spelade fotboll och svalkade av sig vid vattenbrynet.
Efter en hel dag på stranden letade vi upp nattmarknaden som enligt våra upplysningar ska finnas endast en gång i veckan. Marknaden var stor och hade ett bra utbud av både kläder, skor, prylar och mat. Dock känns inte marknadsmaten särskilt lockande för oss, men thailändsk mat på restaurangerna smakar riktigt gott!
Dåliga nyheter
Uppkopplingen är som sagt riktigt segt, så det går i princip inte att ladda upp bilder, men strunt i det nu. Det är en sak som jag vill berätta.
Antonio har varit hängig i ett par dagar och haft hög feber. Jag började ana missråd när han inte ville äta, eftersom han i vanliga fall brukar vara glad i mat. Dock har han druckit bra och fått i sig näring genom välling, men allmäntillståndet var ett varningstecken eftersom han inte orkade hålla sig vaken särskilt länge.
Vårat hotell ligger precis bredvid ett sjukhus, så vi gjorde ett besök där för att vara på den säkra sidan. Han hade över 40 graders feber och när han hade blivit nerkyld med hjälp av kalla handdukar i tio minuter var temperaturen nere i 38,2. Tyvärr steg temperaturen lika snabbt igen och fick träffa en doktor som undersökte honom.
Efter att doktorn hade kikat i Antonios hals visade det sig att han har råkat ut för en infektion i lymfkörteln, om jag förstod det helt rätt. Det var alltså inte "bara" feber, som jag först hade trott. Antonio är tung i andningen och har slem i halsen, så febern är en bieffekt av infektionen som han bär på.
Kommunikationen med en thai-doktor som talade engelska med krångliga sjukhustermer gick hyfsat bra, och servicen på sjukhuset var verkligen kanon. Det var inga väntetider och hela sex stycken sjuksköterskor tog emot honom så fort vi hade skrivit upp nödvändiga uppgifter på receptionen.
Sjukhusbesöket slutade med att jag fick med mig fyra olika mediciner till Antonio: antibiotika mot infektionen, febernedsättande, hostmedicin och mot kräkningar (om det skulle behövas).
Nu håller vi tummarna att Antonio är frisk snart igen!
