Bulletin någon??

Vad betyder det när bilden till vänster ersätts av en liten ruta där det står bulletin? Lyckligt ovetande...*rodnar*...

AHHHHHH GRRRRR!

Skrev ett låååååååångt inlägg som bara försvann! Å vad retfullt! Får se om jag får till det senare idag och gör omd et.

Vårtecken och köttfärsås

Efter lite kaffe började kroppen så smått vakna till liv. Men det märks att den är utpumpad. Alla steg månne??? Eter frukost och lite lek snörjde jag på mig skorna och vi promenerade till förskolan med storskrutten som inte alls ville bli lämnad idag, det var utflykt i närområdet planerat, och det ville han inte alls. Märkligt då han gillar sin förskola och älskar att vara ute...Men det är klart att det är mysigare att vara hemma med mamma och lillebror:). Jag tog den långa, blåsiga, kalla runda hem. Det var inte skönt alls faktiskt. Men det gick bra ändå, för nåt som är skönt, är alla blommor som kommer nu! Vintergäck och snödroppar har vi ju sett ett tag nu och det lyser verkligen upp, härligt! Nu börjar också krokusarna sprida sitt sken och en och annan påsklilja är på väg upp. Långt ifrån blommning men det tittar upp härliga gröna blad och stjälkar i rabatterna här och där. Jag upptäckte också att solen tappert kämpade för att tränga sig igenom det tjocka grå täcket, det gick inte riktigt vägen idag, men det blir ju ett annat ljus ändå och ljuset längtar jag efter! Hmm undrar om du ser hur jag sitter och ler när jag försöker beskriva hur våren börjar göra sig påmind!

Kvällsmaten förberedd, har längtat så efter köttfärsås. Mmm ska bli så gott! Lite variation skadar inte så idag åkte det i lite rivna morötter och en skvätt rött. Längtar redan efter kvällen :).

Nu ska jag försöka ta en dusch med en livs levande bulldog som far fram som ett yrväder här hemma!/

Vill ha vår nu........

Hej igen....
Är så dålig för att skriva...tycker det är jättekul att skriva av sig lite...men tiden räcker inte till...vill så mycket och har så mycket att göra...tiden går till 99% till min son som hunnit bli hela 6 månader nu..vart har tiden tagit vägen...resten till hem,man,vovve...och sist mig själv,...försöker hitta en stund då och då till mig .... men det är svårt....njuter extra av den där stunden numera....bara sitta ner och njuta av tystnad...
Blev så glad när jag tog min obligatoriska tur med vovven och son i vagnen idag...såg vårtecken lite varstans...och det kändes även i luften...doften...ja den är speciell...såg att snödropparna tittat upp nu och även att påskliljorna börjar tränga upp ur marken..fåglarna kvittrar igen och jag blev genast lite piggare...och gladare...
Det går ju mot påsk och den tiden runt om är så mysig...visst alla högtider och årstider har sin tid  men våren är ändå något mer...allting känns nytt och man känner för att rensa och städa undan överrallt...få nya blommor ute i krukorna och undan med löv och annat som ligger och skräpar....
Mot en ny grillsäsong och nya härliga kvällar...ljusare och varmare....
Man längtar....

Helvetets alla kval;), spegel spegel på väggen där...

Fy bubblan vad det blåser idag! Är riktigt ruggigt kallt! Värsta höststormskänslan ju! Ivilket fall som har jag traksat på bra, strax över 12000 steg har det blivit ännu så länge. Känns helt ok.

Tja jag gjorde nog allt, utom tvätten idag....Lallallalala

Efter en härlig fika med båda mina skatter for vi i väg på Boll & lek idag, min ädlste prins förbluffar mig! Han pinnar på som aldrig för, springer med bollen framför fötterna i högte tempo, långsida upp och långisda ner i samma intensiva tempo, i princip hela tiden vi är där. Han hänger ut tungan i sin koncentration och jag blir så stolt i mitt mamma hjärta! Lillkillen börjar bli stor, det händer så mycke tmed honom, hans självförtroende har växt och han har blivit mycket tuffare och modigare. Och det SYNS på honom! Han trivs och jag gläds med honom, men det känns konstigt, känns som att titta på nån annans lille prins, det är inte så jag är van att se honom. Men det är väl en del av föräldraskapet, att se sina pärlor förändras.

Och den lille skrutten hittade en surrogat mamma idag, så rolig är jag...I övrigt gillar han att fara fram i sporthallen, klättra på bollar och kolla in alla de stora kidsen.

Så nu sitter jag här med en spegel i knäet och försöker lista ut vilka brillor som är bäst!

Ha en trevlig torsdagkväll!

Hejs!

Dagisplats

har vi sökt för länge sen men ikväll ändrade jag startdatum för Thea. Vi räknar kunna vara hemma till i alla fall mars 2010. Då är skruttan 1.5 år vilket känns ok. Kanske kan vi till och med vara hemma längre. Ska kolla min sparade semester m.m. Nummer ett på dagislistan har vi sökt till en "sockerfri" förskola. Tycker det är bra om förskolorna kan undvika socker så gott det går, så kan vi föräldrar få avgöra hur mycket socker vi vill att våra barn ska få i sig hemma.

Nu ska jag stoppa något i magen och lägga mig med en bok istället. Thea har inte vaknat en enda gång sedan vi la henne klockan 19.30 så hon lär nog vakna snart för lite mat. Skönt för henne att hon kunnat sova lite sammanhängande ikväll. Och jag har fått mycket gjort ikväll. Skönt men mycket kvar.

Imorgon ska jag tvätta överdragen till vår vita soffan som ofta får fläckar av hund, barn och ibland ngt klantiga föräldrar ;) Inte så praktiskt med vit tygsoffa men fint. Kommer nog ändå den dagen vi flyttar införskaffa ny mörk soffa. Jimmie ska till läkaren med handen imorgon så efter tvätt och läkarbesök ska vi nog försöka komma ut på en liten promenad. Skulle behöva komma iväg och handla det sista inför dopet också...men inte imorgon =).

MÃ¥nga i soffan nu?

Jag gissar på att många slappar o vilar ut efter arbete i soffan nu, jag också men pga full fart i Täby centrum idag med Jennie. Har letat kostym åt Jimmie idag inför dopet. Hittade en jättefin ifrån Zarah och en skjorta och slips. Jimmie testade allt då vi kom hem och han var sååå stilig. Kavajen var lite liten och byxorna lite stora så vi ska byta dem imorgon...annars var det så fint.  Har lite ont i magen och ska bara amma o sen vila. Orkar nog plocka o leka med Thea först bara=). Imorgon bitti ska jag till läkaren på inrådan av min kära barnmorska för att för säkerhets skull ta lite blodprover och se varför jag går ner så mkt i vikt. Troligen är det amningen men tyckte jag skulle kolla för säkerhets skull.

Allt förändras.,...

Tiden går för snabbt...från den 3 september i fjor är det nu 5 månader, min lille kille är nu så stor och gjort enorma framsteg...en engen liten person..glad,nyfiken,sprallig och pratglad.
Jag är så lyckligt lottad att få denna chans att få vara med honom varje dag.
Man har utvecklats så enormt mycket och växt som människa...jag ser saker med andra ögon och fått se vem som är mina vänner igentligen...allt har förrändrats..men jag bryr mig igentligen inte..
De ytliga sakerna är ej längre så viktiga och jag tar till vara de små sakerna istället..det är ju så det ska vara..men stressen i jobb och vardag att allt ska vara så mycket...jakten på det senaste i hemmet och kläder..att man ska vara snygg smal och duktig...hinna med jobb,barn,familjen hemmet och dessutom att träna umgås med vänner därimellan hinnna med uteliv och allt det senaste ...resa ja listan kan bli oändlig..
Jag fick en tanekställare mitt i graviditeten och efter förlossning och att ej ha hälsan.... jag har också försökt att vara med i denna fart...men jag lade ner det ... det gav mig inget längre... visst jag tränar...långa turer med vagn och vovve ute varje dag samt att bära min son ger träning...tänka på vad jag äter ...det hjälper långt...går till frissan regelbundet och färgar håret för att pigga upp mig lite...är fortfarande mån om hur jag ser ut ,,,men inte ens i gränslandet utav vad många andra är idag.... jag behöver ej imponera...min man älskar mig för den jag är...jag har fött ett barn,,,jag kan inte kräva platt mage efter bara en kort tid,,,och att vara tillbaka i samma kg igen...jag kommer kanske aldrig dit igen...men i nuläget är det ingen stress..
Vännerna försvann inte alla...men en stor del...är det skrämmande att en får barn,,,jag pratar inte bara barn jag är fortfarande en person med många andra intressen...men visst det är en stor del utav mitt liv...
Man får tid att tänka och fundera när man går här hemma själv...vad som är viktigt och vad som jag kan vara utan...man är alltid i olika faser i livet...man går in i många kapitel och nu är min att vara mamma och ha  min egen familj,,,ett stort ansvar men samtidigt så givande och det ultimata för mig...jag och min man och son är numera en familj..efter 10 år blev det så och jag är bara tacksam...tacksam att livet gav mig denna chans...nu är det bara upp till mig att göra så gott jag kan och mitt bästa för att ge denna kille en så bra uppväxt som möjligt...jag och hans pappa...

Tiden går så fort...

Tiden har gått så fort, idag är min lille/store kille redan 3 månader och han utvecklas enormt fort nu..nu är omvärlden intressant och man kan inte titta nog på rörelser,ljus,färger och såklart mamma och pappa...benen och armarna tränar för fullt och nacken har blivit så pass stagdad att man kan hålla uppe det långa stunder utan någons stöd..
Fingrarna smakar gott och det börjar komma olika små ljud...
Vad man tyckte var så svårt i början var att tolka de olika skriken, nu vet jag vad han vill...mat,närhet,trött,ny blöja,ja det är inte så svårt längre...
Babysittern är rolig att sitta i och babygymet börjar bli riktigt intressant...
Jag kan sitta länge och bara titta på hans miner och lyssna på de olika ljud som kommer fram .....
Jag förundras över detta lilla  liv som jag nu har ett sådant stort ansvar för ... vilken uppgift som erlagts oss båda som
förräldrar så många år framöver....jag kan inte annat både vara stolt och lite skrämnd inför denna tanke...

Lång krokig väg..äntligen här.....

En lång krokig väg utav förväntan och längtan efter ett barn är över....jag sitter tittar på min efterlängtade son som hunnit nu bli 3 månader..för mig är han det finaste och vackraste barn jag sett och han är min....efterlängtad och älskad.
När väl beslutet om att det var dags för oss att försöka få barn kom, gick det inte i den riktning vi trott och hoppats på,veckor blev till månader och till år...till slut sökte vi hjälp, undersökningar följde och en titthållsoperation för min del.
Men de kunde ej hitta något fel varför det ej blev något barn.
Till slut la vi ner projektet och börja sakta försöka inse att det ej skulle bli något barn för vår del.
Men i januari månad börja jag misstänka något eftersom mensen uteblivit,hade ett gravtest liggande och chansade.
Svaret lät ej vänta på sig, men jag kunde ej tro på resultatet...POSITIVT....
Det stämnde och veckan efter hade jag fått det bekräftat på mvc...jag kunde inte fatta det först...väntat så länge och kämpat så länge för något som är så självklart och enkelt för många...
Graviditeten fortlöpte normalt..inget illamående på morgonen och inget sug efter något speciellt, men väl en lång vänten...Mina värden var ej bra i slutet ... äggvita,högt blodtryck,osv...
I v 34 fick jag värkar och fick åka in, men det var falskalarm...två veckor senare hade jag precis fått reda på att jag skulle få genomgå ett planerat snitt pgr att jag var för liten och mitt höga blodtryck.
Men dagen efter det beskedet satte värkarbetet igång på allvar på morgonen exakt på dagen i v 36...åkte jag in på bb och blev skickad till operation direkt drygt en timme senare kl 09.42 föddes vår son...
En gosse på 47cm och 3045g...och helt underbar...
Min väntan och längtan var över och den långa krokiga vägen hade nu kommit till sitt slut och vi kommit i mål....

Presentationen

Jag har nu försökt uppdatera min presentation i närmare två timmar. Varför är det så svårt att berätta om sig själv? Och varför ska hela världen skjutsas till träningar, telefoner ringa och halva världen hämtas från träningarna? Jag lyckas inte tänka bland kaoset!
Jag ger upp och fortsätter tänka imorgon!

Det här med sportlov.

Amen hallå? Vilken tid lever vi i?
Sportlovet passade i bondesamhället då ungarna fick ledigt för att spara på kolet, men vilken funktion fyller det idag?
Hur kul känns det att tvingas vara ensam hela dagarna eller på fritids när mamma och pappa jobbar?
Ja, för trots allt fortsätter de flesta föräldrar att jobba trots att det är sportlov.
Nä, skrota sportlovet istället helt och hållet!

Städardagen

Idag är det lördag igen. Lördag betyder som vanligt att det städas.
Under tiden försöker jag komma på något bra att skriva i presentationen. Varför ska det vara så svårt?

Glad idag!

Idag är jag lite extra glad.
Först och främst för att jag inte har haft feber idag så förkylningen verkar ha vänt.
När jag kom hem från jobbet fick jag reda på att jag antagits för ett spännande uppdrag.
Det ska bli spännande och utvecklande. Jag är himla glad att det var just jag som valdes ut! :D
Kan livet bli bättre en fredagkväll?

LÃ¥ng vecka kvar.

Så börjar jag bli sjuk. Blääää.
Gick hem med ont i halsen och allmän olustkänsla i kroppen.
Jag hinner INTE bli sjuk. Måste, måste, måste jobba. Först på fredag hinner jag!
Teet kunde lika gärna vara en kopp stärkande varmvatten för det smakar likadant.
Snälla, kan nån blåsa bort det sjuka?

En ovanligt vanlig lördag.

Idag är det lördag och lördag betyder städdag. Bläää vad trist.
Det finns bara en sak som är tristare än att städa och det är att gå till tandläkaren.
Just nu ser det ut som en rövarkula hemma. Så det är bara att ta sig i kragen och sätta fart.

Ähhhh. Jag tror att jag surfar lite till. Baaaara 5 minuter!

Skriv under för Robban och hans son!

Upprop för Rebellrobban och hans son!

Detta är sökordet för att hitta namninsamlingen på namninsamling.se

Här kan ni läsa om fallet: http://www.sourze.se/De_har_tagit_min_son_10625291.asp

Läs mina tidigare blogginlägg om vilket h-vete vi haft med socialen!

Första julen med släkt och vänner

Nu är julen snart här, den andra för vår lille son. Men den första i frihet! Förra året var vi på ett utredningshem i Umeå och firade jul där utan släkt eller bekanta. Vi fick inte fira jul hemma hos oss! Ingen förklaring gavs! Nästan värre än ett fängelse, där man kan få permission!

Vi anklagades vara dåliga föräldrar, men ingen förklaring till anklagelserna fick vi! Sedan följde 6 helvetiska månader med förtal och kränkningar av socialen som vi trodde var till för att hjälpa inte stjälpa! Vår son var sk. "frivilligt placerad" men under ständiga hot av LVU (tvångsomhändertagande)! Varför placerades vår son? Vilka brister hade vi enligt socialen? Väntar fortfarande på SVAR!

Den här julen blir helt annorlunda, nu när vi äntligen är fria och har hemma vår gullunge för gott, men inte tack vare soc. som hotades oss med LVU, tills Länsstyrelsen satte stopp!

Nu ska vi fira jul hos vår sons morföräldrar och vänner till oss. Nu ska vi lägga allt ont bakom oss och hoppas att vår sötunge inte får men för livet av det som hänt!

Positivt graviditetstest!

Igår, exakt ett år efter vårat första möte, stog jag där med ett positivt graviditetstest i näven.
Kunde inte låta bli att knåpa ihop ett kort med texten -"Grattis! Nästa år blir du pappa. Jag älskar dig!" - och sedan klistra upp stickan med tejp på insidan. Julpapper omkring, snöre o allt. Ett fint litet paket som brände i morgonrocksfickan i flera timmar...
När den blivande pappan anlände, även han med en present i släptåg, bara mös jag för mig själv. Vi delade kramar, kyssar....och klappar. Han ville öppna först. Klart han fick :)

Våra älskade barn!

Vi som har barn måste verkligen bevisa att vi kan ta hand om dem! Så här hade jag aldrig skrivit i mars 2006, då jag födde vår underbare son! Då hade vi inte ens kunnat drömma om att socialen skulle ta vår son! Soc. kopplades in efter att vi tackat ja till stöd i hemmet efter att jag haft en jobbig förlossning. Vi kunde inte drömma om att detta stöd en dag skulle anmäla oss för att ha gett vår son vanlig kolikmassage!
 Min sambo sa: att nä, soc. omhändertar inte barn om inte föräldrarna super eller knarkar. Skönt, tänkte jag! Då var det ju ingen fara, trodde vi.
 Vi hamnade på Familjegården Skogsdungen för utredning, vilket hette "avlastning" för oss, tills utredningen blev ett faktum.... 16 olika personer kollade, sporadiskt hur vi skötte vår son. Oftast var vi ensamma i lekrummet eller ute. Ändå kom en massa anklagelser som inte vi tyckte stämde. Vår son trivdes inte så bra på Skitdungen (oj då, stavfel)!  Han åt dåligt och självklart var det oss föräldrar det var fel på! Vår son var annars glad och aktiv. Lärde sig krypa. Han körde omkring i gåstolen och vi lekte tillsammans.
 Efter 7 veckor, kom domen: vår son skulle familjehemsplaceras! Vi fick inte veta orsaken då. Senare fick vi höra att vi hade "omsorgsbrister", men ingen kunde förklara vilka brister vi hade. Vi fick träffa vår son 3 gånger i veckan. Vi fick bekosta resorna till familjehemmet själva.
 Hemma var det ett helvete utan vår son! Jag och min sambo dränkte oss i jobb för att slippa tänka. Men det gjorde vi ändå. Vi ville ha hem vår son igen! Vi hade möten med soc. tanten varannan vecka och hon kunde aldrig svara på frågor! Vi tog hem vår son i mars, eftersom det var en sk. "frivillig" placering under hot om LVU. Men då gjorde soc. ett omedelbart omhändertagande och polisen kom och förde tillbaka vår son!
 I juni fick vi nog av alla kränkningar som haglade över oss, nästan dagligen med kontakt med soc. tanten. Vi skrev ett brev att vi ville ha hem vår son, men skulle inte hämta honom för vi ville inte utsätta honom för ett till omhändertgande.
 Soc. svarade med en ny LVU, men den blev inte godkänd av Länsrätten. Vi vände oss då till Länsstyrelsen som beslutade att vår son skulle hem och det omedelbart! Äntligen! Efter 6 månaders tortyr!
 När vi kom till familjehemmet för att äntligen få hämta vår son hem, sa familjehemsmamman att hon trott det var en uppväxtplacering, eftersom han varit där så länge! Nu har vi polisanmält socialen och Länsstyrelsen har beslutat göra en Social Tillsyn.
 Så alla föräldrar, ta hand om era älskade barn! Vem som helst kan tydligen hamna i socialens "klor"! Men man kan ju verkligen fråga sig varför soc. slösar sin energi på välmående barn, istället för att ta hand om de som lider i sina hem?