BÖCKERNAS FÖRTROLLADE VÄRLD

 

Foto: Micael Engström

 

Pamela Anderson (jo, hon heter så) drabbades av en hjärntumör och segnade ner en dag utan att förstå vad som letat sig in i hennes hjärna. Vi har träffats för prata om det där som hände. Hur hon gått vidare, var hon står idag. Hon har skrivit boken ”Jag ska inte dö idag” (Bonnierförlagen) Och det är så förbluffande att se hur olika vi alla hanterar den stora kris som det innebär att få ett cancerbesked. Hon har gett sig fan på att överleva trots att hennes tumör är kvar i hennes huvud. Själv trodde jag att jag skulle dö. Och jag vill höja ett varningens finger här. Att inget är bättre och finare än det andra. I sjukdom är det helt enkelt en klausul. Man får agera hur man vill. Skrika, gråta, sörja, älta, inte berätta, berätta allt, inte dela alls, eller dela med hela världen. Det finns inget rätt och fel.

 

Jag har tagit tand om trädgård. Krattat så mycket löv att jag är öm i tummen och plockat in studsmattan. Ätit en fantastisk oxfilé med hemma gjord bearnaise och rösti och tittat på ”Så ska det låta”. Så underbart och härligt svenne banan liv. Och så hart jag varit på Canonkurs på Älvsjömässan med en vän ett par timmar.  För någon vecka sedan var jag med Charlotta Wågert på en lunch på Mathem. Ska testa och se hur det funkar att beställa hem mat. Tydligen sparar man pengar på det samt att de har mycket ekologiskt. Vi lägger ganska mycket pengar på mat. Speciellt när vi har gäster. Och det kan ju vara fantastiskt skönt att slippa bära hem det. Jag gillade mycket att de levererar på många olika tider, sju dagar i veckan samt att de tydligen är nästan på minuten och ringer eller skickar sms innan.

 

 

Och när vi tog in utemöblerna hittade Threst en bok, instucken under en av dynorna. Inplastad låg den där. Jag har ingen aning om vem som lagt den därunder men ser att det måste vara min mamma. Blev fast direkt. Älskade språket. Är det någon av er som vet hur den här pappan mår idag?

 

 

 

Måndag. Vimmel ikväll 17:15. Rock on Lotta

 

 

GLAM

 

Fotograf Micael Engström

Lördag. Helgerna rinner förbi. Veckorna rusar. Min arbetsituation har förändrars radikalt. Nya Hänt i Veckan är ju dels tjockare och dels har jag Lotta möter-intervjuerna. Utöver vanliga artiklar, horoskop och mina vimmel vissa kvällar. Det är sinnesjukt mycket att göra på jobbet. Alla sliter som hundar för att leverera men den 11 december är det julbord och det ska bli trevligt att faktisk sätta sig och PRATA  med mina  kollegor igen.

Häromdagen träffade jag både illusionisten John Houdi i ett långt samtal, samt Carola, i ett kortare. Jag har ingen relation till henne alls. Hon har en gudabenådad röst och verkar väldigt varm. Kanske jag ska fråga henne om en långintervju nästa gång.

Jag har nyligen vaknat. Threst vet hur mycket jag älskar att sova länge och låter mig göra det på helgerna ibland. Men usch. Nu väntar en hel trädgård full med tunga, blöta löv.

 

SkinnJacka Jofama. Jeans Zara, Boots Vagabond, College H&M

 

Fredag 21 november

 

Jag har så sjukt mycket på jobbet. Märks direkt på att jag får munsår, torra läppar. Det spelar ingen roll hur mycket jag smörjer. Provat allt!

 

Mornarna hos oss. De är väldigt inrutade. Jag är ju sådan. Gillar inte förändringar. Jag går upp 6:08. Duschar, klär på mig Lennox väcks 6:45. Jag gör frulkost. Han vaknar till. Vi äter. Samma frukost alltid. Hallonsmoothie på vaniljfil och färska hallon, kaffe, två mackor med kaviar till mig. Lennox dricker thé. Äter en macka samt en tallrik fil med flingor. Threst går till jobbet (rakt över gatan ) 6:30 så han äter aldrig frukost.

 

 

Den här bidén är det bästa som finns.

 

Och tända ljus skapar mys

 

Och jag dricker väldigt mycket vatten på kvällarna.

 

Vi har ätit klart. Eller ska ha ätit klart senast 7:30. Då är det tandborstning, tvätta sig och smörja in sig. I vår familj har vi  pippi på att smörja.  Vi är torra som fnösken allihop och det går åt massor med bodylotion hos oss. Sedan pallar vi oss iväg den korta promenaden till skolan. Det tar ca sju minuter. Jag pussar Lennox hej då och går vidare till T-banan. Jag är på jobbet 8:40. Så ser det ut förutom att jag oftast dammsuger och viker tvätt. Har svårt att komma hem och det ser ut. Vill börja kvällen med att det är fint hemma. ”Vilka jävligt konstiga prioriteringar” sa Charlotta till mig nyligen och menade att jag skulle sova längre  och skita i att dammsuga.

 

Mitt nattduksbord. Smörj, smörj, smörj.

 

Jag som alltid skrutit med att jag har fin garderob. Nu är det kaos.

 

Och ännu mer kaos

 

Och viker tvätt.

 

Och tvättar oss

 

Hatar oordning

 

Lennox kollar paddan medan jag gör frukost.

 

Dammsuga är en av mina fem bästa

 

Helgen blir lugn. MÅSTE ta hand om alla löv. Äta massa godis. Baka pepparkakor. Och så ska jag på Canons fotokurs ett par timmar. Och försöka hitta någon som vill gå på bio med mig. Se ”The Good Lie” med Reese Witherspoon under nästa vecka. En film om sudanska barnsoldater men med en amerikans touch förstås. Tror inte det blir helt lätt att få med mig sällskap dock.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

DET HÄR HÅRET

 

 

Det här med valfrihet är viktig. Få känna att man räknas med. Att det man tycker och säger har någon slags vikt. Hemma hos oss är det mycket argumentationer. Lennox kan mycket väl vinna igenom  saker och ting och  för mig handlar det om att barn inte alltid bör få sin vilja igenom men alltid sin känsla fram.

 

Men sen är det ju det här med håret va. Herregud så det ser ut. Vägrar att klippa sig. Blåser och fixar, stylar så länge på morgonen att han kommer till skolan efter det ringt in. Och vägrar bära mössa trors att vi är inne i november. Det är balsam och inpackning och oljor och gud vet vad.

Ikväll har jag en intervju klockan 18 med någon som brinner för samma saker som jag. Och kallas Sveriges hetaste singel. Den får ni fundera på.

 

KAN VI HJÄLPA?

 

Foto: Juliana Wiklund

 

Jag får många mail. Genom åren har det varit många frågor om min cancer men också otroligt stöttande och peppande kommentarer. I början,  när det var många mail,  satt jag uppe sent på nätterna och svarade och många var de sjuka småbarnsmammor som ville bolla tankar och känslor. Häromdagen fick jag det här mailet och jag tänkte att om vi slår våra kloka huvuden ihop kanske vi kan komma med bra tips. Skriv i kommentarfältet så läsaren lätt kan hitta svaren.

 

”Hej Lotta!
Tack för en fin blogg med många tänkvärda ord och din generositet att låta oss få ta del av din resa genom livets alla kurvor och raksträckor!  En av mina bästa vänner drabbades av tjocktarmscancer med spridning till lungor och lever i början av detta år och lever just nu på lånad tid. Hon är 42 år och kommer att efterlämna sig två flickor som nu är 10 och 8 år och sin man.
Just nu försöker hon samla minnen att lämna efter sig till barnen  som inspelade filmer med sånger hon sjöng för dem när de var små, berättelser om hur de var när de var små, minneslådor med brev och annat viktigt för henne.

 

Jobbar själv på hospice här i Göteborg och känner igen många tankar och funderingar från henne som jag möts av från gäster och anhöriga på mitt jobb. Ångesten att lämna och viljan att lämna något efter sig!   Försöker att hjälpa henne och finnas vid hennes sida som stöd och har lovat att hitta en bra minnesbok till barnen.

 

Vi har haft en bok som vi delat ut till barnfamiljer där någon av föräldrarna avlidit, ”Så länge jag minns finns jag” av Ida Gamborg.  Du har säkert hört talas om/läst den men tyvärr går den inte att få tag på längre. Den har varit slut på förlaget länge nu. Har försökt att hitta någon liknade ”fylla-i bok” men inte hittat någon och då tänkte jag på dig. Du kanske vet om det finns något vettigt alternativ som du kan rekommendera.   Du har ju stor kunskap och erfarenhet av cancervärlden och kanske har något tips?
Förstår om du inte har tid eller ork att svara men jag provar i alla fall!

Tack snälla du för att du tog dig tid att läsa dessa rader! Ha en underbar vinter med mycket kärlek och värme!”

 


annonser