I´m in love. I detta lilla stycke. Vi har länge varit på jakt efter en fåtölj i den klassiska Howardstilen. Vi har letat på alla de stora möbelsajterna men ingenting har varit riktigt bra. Surfat runt och jämfört. Blev tipsad om The Home och pang. Där var den! Efter en del funderande slog vi till. Frågan är bara om det blir Tjockkattens favoritplats. Kan bli väldigt hårig dock.
Foto: Malin Bondeson
Den kommer att hamna där den vita puffen står just nu och så flyttar vi den och den nuvarande fåtöljen bort till andra hörnet av soffan istället. Vårt hem är vår borg och efter allt slit och kämpande är allt nu tiptop. Källaren är klar och jag ska visa er bilder snart. Badkaret på plats och min önskade bidé. Threst och jag är ganska olika men på en punkt klickar allt perfekt. Vår inredningsstil.
Ikväll blir det tid på stan med min man. Farmor hämtar och lägger en dag i veckan. Threst behöver lackskor till helgens bröllop i Vadstena. Mitt klänningsval är klart. Och det är banne mig sol utanför fönstret.
Foto: Malin Bondeson 2007
Jag saknar värmen. Det måste man väl ändå få säga? Verkar ju dumt att låtsats något annat. Naturligtvis vill jag inte att barn svälter eller att någon dör i cancer. Jag vill inte ens att vår tjocka katt ska vara utan mat trots att han borde och jag längtar efter värme. Det är svårt det här med önskningar. Ni vet den där som lyder ”En frisk människa har tusen önskningar-den sjuke bara en” och visst finns det en sanning i det. Men jag har varit sjuk och jag har fortfarande en massa önskningar kvar. Den största är naturligtvis att få se Lennox bli vuxen. Att följa honom på den vägen är den högsta önskan av alla så visst, citatet stämmer men de andra då? De som innefattar önskningar av mer banal karaktär. Ska de utplånas och raderas trots att de är en del av mig.
Jag har alltid förespråkat att man ska leva medan man dör. Att man ska försöka njuta av livet på det sätt som passar en bäst. Vad andra människor har för anspråk på vilka sätt det är försöker jag förbise. Och speciellt efter en diagnos som cancer tycker jag att man ännu mer ska slåss för sina val i livet. Varför då kommer någon att tycka. Tja, för att man oftast, inte alltid ,har närmat sig sin egen sanning. Vad som är viktigt för just mig och ingen annan. Det är ju ett gäng människor som gärna vill att man ska passa in i mallen som cancersjuk eller ”snart-på-väg-att-bli-frisk”. Då vill de gärna att man ska vara på ett visst sätt. Man ska exempelvis inte längre bry sig så mycket hur man ser ut eller hur man bor, vilken bil man kör eller gräma sig över framgångsproblem som att klaga på dyra resmål och man ska absolut inte ojja sig över att man önskar sig eller vill förändra något. Nej man ska helt enkelt vara liknöjd med det man har fått. Nämligen chansen att bli frisk och med den ska då följa, per automatik, en totalt insikt om att allt som är förlustelse, förströelse eller utnyttjande av det goda livet borde vara raderat ur ens gener.
Jag är samma Lotta som tidigare. Med samma brister och fel. Däremot har jag lärt mig en del och det är inte att dra ner på konsumtionen av resor, skor eller goda viner. Jag gnäller fortfarande över damm under sängen och jag önskar jag hade en bättre bil. Det är ett ständigt pågående arbete att leva i nuet. Det är inget som infinner sig omedelbart. Och jag har lärt mig att tvärtom att njuta ännu mer tillfullo av det som gör just mitt liv värt att leva.
Glöm nu inte att titta på Lindas man Lars ikväll. Klockan 21:00 i kanal 5.
Foto Ero 2012
Malin Bondeson 2009
Tomas och jag. Jag är ett stort fan av hans låtar och även om jag vet att de häcklas av musikjournalisterna och andra så gillar jag dem. Trallvänliga och med ett stråk av melankoli ibland. Sedan tror jag att han för mig representerar någon gammal era där livet var enklare på alla sätt och vis. Och jag gillade honom i ”Så mycket bättre”. Sedan har vi setts ibland genom åren på vissa tillställningar och jag vill förstås alltid ha en idolbild, barnslig som jag är.
Jag har beställt den här smarta förvaringsväskan från Reddog bags. Den kan man enkelt flytta från väska till väska och finns i flera färger och storlekar. För mig som ibland är ganska tankspridd så är det perfekt att kunna sätta fast tex nycklarna i den och man kan faktiskt även ha den som clutch.
Och jag vet ju att många av er följde Lindas blogg och funderat på hur hennes man Lars har det med småbarnen samt större Adam. I morgon berättar han i programmet ”Den hemlige miljonären” i kanal 5 klockan 21.00. Där träffar han författaren Anna Benson och det var Anna själv som tyckte jag skulle titta. Men jag lovar att påminna er igen i morgon. Nu ska jag hem och göra potatismos, köttbullar och gräddsås. Lämnar er med min favorit ”En vind av längtan”. Jag kanske ska varna känsliga tittare men det är så här videon ser ut. Ni får annars blunda en stund om ni känner er provocerade på något sätt.
Kära dagbok. Jag sitter på Världscancerdagen, omgiven av cancer från alla håll. Människor i peruker, anhöriga, patienter, representanter från Riksdagen och hälso-och sjukvården, från Cancerfonden, läkare och onkologer och andra åhörare med intresse att ta del av forum och debatter. Man kanske kan tro att jag inte längre vill att ta del av den här världen. Jag, som verkar vara på väg att lämna den. Men tji så fel det är. Man måste alltid lika steget före och se om sitt hus. Att det sedan inte bara är gå vidare efter en sådan grop i vägen som en cancerdiagnos är behöver jag inte skriva mer om. Det vet ni redan.
En ny rapport från Sveriges kommuner och landsting, SKL, visar att höginkomstagare och låginkomstagare bemöts på helt olika sätt inom vården. Hur stora regionala och socioekomomiska skillnaderna är beror på var i landet du får cancer. Det här är vården numera medveten om och att det är helt oacceptabelt. Dessutom vill man försöka införa en patienträttighetslag. Sverige är en av fyra länder i EU som ännu inte har det.
”Det är inte svårt att beskriva kedjan som länkar samman social utsatthet med ohälsa. Dålig utbildning begänsar möjligheterna att skaffa jobb. Begränsade val val avseende arbete påverkar vilken inkomst individen kan tänkas ha. Att till exempel ha knappa ekonomiska resurser begränsar den enskildes valmöjligeter i livet, att bestämma hur och var han eller hon vill leva, vilken mat personen kan äta och hur fritiden ska tillbringas. Att ständigt känna att ens valmöjligheter är begränsade kan skapa oro och stress, vilket i sin tur triggar psykosociala mekanismer som kan paåverka hälsan, både den psykiska och den fysiska, negativt”. (Ur Rapporten vård på (o ) lika villkor)
Lördagens program handlade också bland annat om rökning och att solen är farlig. Malignt melanom är det cancerform som ökar mest och numera, när soltörstande svenskar med sin ljusa känsliga hy åker till Thailand och andra solsäkra länder.
Vill du läsa hela rapporten kan du göra det här
Middag hos Yxkulls och sedan slalom 10:00 i Hammarbybacken i går. Inte helt nöjesfyllda åk kan jag säga men Lennox ska inte behöva lida för att hans föräldrar varit uppe hela natten. Ikväll väntar vimmel på Stockholm Fashion Week.
RSS-flöde
Lämna en kommentar