FILOSOFERANDE

 

Det finns saker som får mig att bli melankolisk. Lite sorgsen. Nedstämd. Låg för en stund. Alléer. Långa med vajande träd och en grusväg i mitten.  Alléer är en sådan sak. Jag får alltid lite andnöd när jag ser allér som försvinner i intet. Speciellt på hösten. Det är väldigt vackert men det vilar något stort och dramatiskt över det hela. Vissa låtar kan försätta mig i samma känsloläge. Då skulle jag kunna begå vilka brott eller göra vad som helst under inflytande av viss musik.

 

Sedan är det ju det här med tandbortsmuggar som får mig att bara vilja gråta ibland. Nu är jag ingen labil person för övrig. Skulle vilja påstå att jag är väldigt konkret och ickeflummig. Men tandbortsmuggar med tandborstar i får mig att gå i spinn. Precis som doften av sommarregn på asfalt. Det finns något skört över de där vingliga tandborstarna i sitt ställ. Lite prickiga av tandkräm, nötta i kanterna. De vilar mot varandra. Märka av familjemedlemmarnas hårdhänta tag. Ibland när jag är borta. När jag är gäst, kan jag hamna länge sittandes på toa och bara begrunda tandborstarna och deras resliga figurer. Fantisera om vad de får höra. Hur lång livslängd de har. Och det är något fint över att de symboliserar antalet i familjen. Ett statement av något slag.

Onsdag. Föräldrarmöte i Farsta Hockeyhall 19. Blir man vuxnare än så?

HISTORIEN MED KJOLEN

 

Kjolar och jag. Jag är en jeanstjej. Inte så förtjust i små eleganta kjolar. Men så bestämde jag mig i våras för att inte lyssna på den där rösten som alltid sagt att jag har fula ben. Är man nästan 50 år får det vara slut med att lyssna på röster som bara ger en dålig känsla och missmod. Och så såg jag en bild på Malin Wollin i den här kjolen. En bild på instgram. Så jag likeade den och skrev att den var fin. Och då skickar hon den till mig! I gengäld vill hon att jag ska lämna pengar till en hemlös istället. Så jag gjorde det. Frågade en dam som satt utanför ICA om hon ville följa med mig in och handla det hon behövde. Vi gick där i gångarna och hon plockade baguetter och frukt.

 

 

 

Rean håller på att ta slut och jag är ju en fena på att hitta billiga plagg. Igår fyndade jag en stickad tröja för 24 kronor. Jag går igång på det där. Får värsta adrenalinpåslaget när jag fyndar. Blir alldeles rusig av lycka. Och på lördagkväll är det Guldknappen på Grand Hotel. Smoking. Klänning. Stor gala. Malin och jag går dit, jobbar och har en trevlig kväll. Vimlen rasar in. Nästa vecka är det jobb sex kvällar. Bio-Medicinen, Polarpriset, Kalmar slott med övernattning, Rockbjörnen, Kristallen och Bio-Krakel Spektakel. Det krävs en del planering hemma med logistiken. Vem hämtar, nattar, handlar.

 

 

 

Såhär har ju mitt liv sett ut de senaste 13 åren. Ingen dag är den andra lik. På hösten accelererar jobben. Och i januari likadant. De dagar jag inte har vimmel hämtar jag på skolan 16. Men idag blir det klänningsjakt.

FÖRPACKNINGEN-JA TACK

 

Jag  är på Stockholms Modecenter för att jobba. Passar förstås på att smita in till vännen Jan på Jofama. Mycket fina nyheter och jag beställde faktisk herrjackan på bilden. Gillar du när det är lite stort och herrigt. Själva förpackningen var ju förstås väldigt fin också måste jag säga.  Det är i ett samarbete med herrmagasinet King som Jofama har tagit fram den här mockajackan. Tänker att man rockar den bäst med tjock stickad tröja med hög krage, slitna jeans, stilettos eller klassiska vita Converse. Jag tog den i en lite stor storlek också för att den ska vara sådär mysig och härlig till vintern.

 

Fantastisk fin print på insidan av den här jackan.

 

Desto äldre jag blir, desto bekvämare blir jag. Hela sommaren har jag gått omkring i sneakers. Jag, som älskar höga klackar annars. Jag orkar liksom inte. Vill bara att det ska vara bekvämt och skönt. Köpte fina sandaletter i Spanien som jag inte ens haft på mig ännu.

 

 

 

Modebloggaren Roxy har också varit med och tagit fram två bikerjackor i mocka och skinn. Supercoola på alla sätt och vis men jag har så många bikerjackor i skinn hemma redan men kan tänka mig att det här blir en storsäljare hos de yngre tjejerna. .

 

 

Lite längre

 

 

Hängde en stund i montern. De har alltid så gott godis. Och så fina jackor förstås. Roligt att de gör samarbeten med olika personligheter som Serneholt, Kenza och nu Roxy. Ständigt i förvandling, på gång. Me like

 

Lämnade Lennox på skolan i morse efter åtta veckors ledighet. Han skuttade in. Lämnade mig i hallen med ett ”Hej då mamma” och försvann ut på gården för att spela fotboll. Så skönt att han är trygg och känner sig hemma. Hade ett superviktigt möte 10:00 och hade inte riktigt lagt in ett tidsutrymme på drama och gråt. Skönt med rutiner igen kan jag tycka. Skola 8-16.

 

Välkommen höst.

Gääääääsp

 

Nyvaken

Söndagar betyder oftast att jag vaknar ensam. Threst spelar golf. Tidigt. Lennox måste upp. Tidigt. Han blir ett nattmonster annars. Han har en kompis som sover över. Och de var svåra att väcka i morse. Det ligger höst i luften. Hösten är vacker med sin höga klara luft och vackra löv. Den inger en viss melankoli, gör mig sårbar, känslig Men också en föraning om det som komma skall och det vet ni ju vad jag tycker om kyla.

 

Det är skolstart. Betyder att jag är på jobbet tidigare. Idag väntar Cirkus Scott 16:00 med tre barn. Och några timmar ensam på eftermiddagen. Det blir en lugn vecka på jobbet. Hinner jobba undan en del dagtid. Känner mig lite höstig i hjärtat. Vill sitta i stora täcken framför tv:n, äta popcorn och titta på zombiefilmer medan regnet smattrar på rutan. Snart är vi där.

12:42

 

Rekord. Sömn. Gud så jag älskar att sova. Sedan jag blev sjuk blir jag ibland rädd att den är tröttheten beror på att cancern kommit tillbaka. Jag kan i princip sova hur länge som. Vaknar, vänder mig om, byter ställning, sover vidare. Knölar ihop kudden. Drömmer intensivt ibland. Väldigt detaljerat. Känner dofter, smaker, beröringar. Drömmer ofta om att jag blir jagad. Att jag är rädd. Vaknar med galopperande hjärta och hela kroppen inställd på flykt. De sista dagarna har jag börjat funderat mer och mer på det här svaret som kommer 28 augusti. Jag antar att det hänger ihop med drömmarna. Jag är redo för krig på alla plan.

 

Jag hasar runt här hemma. Gör inte många knop. Lennox är på hockeyläger. Threst är på Dormy. Äter en sen frukost. Lyssnar på gamla Snoop. Skulle behöva göra höst i vår trädgård. Ta in alla utemöbler. Slänga blommor. Och min cykel blev stulen i torsdags. Behöver köpa en ny. Behöver även rensa garderober och ringa samtal. Och förbereda mig för min föreläsning i Karlstad på torsdag. Så mycket måsten. Så lite tid.

Det fina med att ändå drabbas av en allvarlig, livshotande sjukdom är att man skiter i de här måstena. Att jag har lärt mig att göra det jag vill och strunta i det dåliga samvetet, Ibland går det bättre, Ibland sämre. Jag blir stolt över mig själv när jag lyssnar på den inre rösten istället för vad man förväntas göra. Men det är synd att det ska till lite cancer för att man ska fatta.

 

annonser