PÅSKMIDDAG

 

Tomas och Sofie. Julie och Noel. Vi har middag hemma. T lagar mat hela dagen. Jag ligger på soffan och gör inte ett skit förrän 45 minuter innan gästerna kommer.  Sedan är det ju jag som tar hand om allt efteråt. Plockar undan tallrikar, fyller diskmaskin, röjer. Vi har väldigt tydliga roller i den här familjen.

 

Vi träffades på Koh Lanta för fyra år sedan. De låg vid poolen och Threst bjöd på öl. Tror jag. Sedan visade det sig att vi bodde bara en halvmil ifrån varandra här i Stockholm. Härliga familjen Rönn. Och vi äter en fantastisk middag och dricker god champagne till. Klockan blir nästan 3 innan de går och Lennox somnar i soffan. Idag ska vi plocka upp studsmattan. Inte mycket annat hoppas jag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och här presenteras Threst maten

 

 

 

 

DET HÄR MED SÖMN

20140418-135452.jpg

 

Jag har nyss vaknat. Ja, jag fick sova till 13 idag. Och det bästa man kan ge mig. Bättre än resor, diamanter eller god mat, är att få sova. Det är bland det bästa jag vet. Jag är väldigt bra på det dessutom. Har någon form av svart bälte i sömn. Och jag välsignades med ett barn som alltid har sovit länge på mornarna. Lennox vaknar runt 9 på helgerna.

 

Mannen däremot. Är sällan kvar i sängen efter 7.

MITT BORTSKÄMDA JAG

 

Såhär kan det se ut en vanlig onsdagsmorgon hemma hos mig. Åtminstone om man fått en överraskning från Charlotta Wågert, hon som har loppi.se. Hon skickade hit en härlig tjej 8:00 som masserade mina fötter så jag höll på att somna här i fåtöljen.  Massage med olja. Jag gillar att skämma bort mig själv. Även om det denna gång var någon annan som gjorde det. Jag jobbar ständigt på att  bli bättre på det. Att ta mig mer tid för mig själv. Det är väldigt intressant det där. Hur olika kvinnor prioriterar egentid. Och när jag kom hem från Rwanda och Burundi så blev begreppet ”egentid” så fruktansvärt bissart och abstrakt.  Och så är man hemma ett tag och hamnar i de här märkliga, västerländska fotspåren även om jag är extremt medveten om att ”egentid” inte existerar i stort i utvecklingsländerna.

 

 

Jag tycker att det verkar som om ”egentid” inte riktigt finns i lika stor utsträckning i mindre städer. Jag kan ha fel här. Det är mera en allmän uppfattning jag har fått genom att prata med vännerna i Örebro och man kanske inte ska dra alla över en kam genom att ha Örebro som riktlinje. För mig handlar det om att umgås med tjejerna. Gå ut och äta middag med dem eller träffas hemma hos någon. Andra prioriterar att träna, ta massage, gå på kvällskurs eller åka till stallet. För mig är det att dela som är viktigt. Jag är ju också en extremt oskön person på det sättet att jag faktisk inte har några speciella fritidsintressen. Dels handlar det om att jag de senaste 14 åren jobbar flera kvällar i veckan och har fått göra avkall på kurser som har en fast veckodag eller ridlektioner. Om jag skulle drömma fritt skulle jag förmodligen rida och läsa någon form av kurs om utvecklingsamarbete med de afrikanska länderna.

 

 

Rida kan man ju göra på helgerna. Kan tyckas. Men då prioriterar jag familjen.  När man läser min blogg förstår jag om man får en uppfattning om att jag är ute på en massa skoj hela tiden. Det är jag inte riktigt. Mycket av det är ju jobb. Vimmel. Och sedan går jag och äter med mina väninnor någon gång i halvåret när alla lyckas få till det. Och ibland, men väldigt sällan går vi ut och dansar på någon club. Sedan har vi mycket middagar hemma och är ofta bortbjudna. Nästan varje helg är det något sådant.

 

Killar är bättre på det där. Tar sig tid. Passar på liksom. Jag kan ibland finna mig själv skruva på mig och snegla på klockan när det börjar dra ihop sig. Det finns alltid en morgondag. Den där ansvarskänsla som jag tror vi kvinnor har. När jag åkte in på sjukhus och opererades i 5-6 timmar ringde jag inte Threst. Jag ringde ingen. Ville inte störa. Inte oroa i onödan.

 

Herregud.


 

Ikväll middag hos Karin & Ted

 

 

LEKEN

 

 

I vår familj är det jag som står för leken. Threst är ” inte så bra på det” som han själv uttrycker det. Han gör ju så mycket annat. Är med på hockeyn oftare, är fotbollstränare i Lennox lag. Jag kan ibland tycka att det är i den valda leken, den som barnen velat ha med en i som egentligen räknas. Lennox har aldrig bett om att få Threst till tränare i fotbollen och med handen på hjärtat är det ett rätt dåligt beslut. Vi tror ibland att vi är med barnen så mycket men hur ofta är det på deras villkor egentligen? Ett bra exempel är igår kväll. Lennox ville leka blindbock. Och genast börjar jag förhandla om villkoren

 

”Ja, det kan vi göra, en stund för sedan måste du duscha och äta kvällsmat men visst, en stund kör vi.”


Istället för att bara säga.

 

”Gärna. Jag vill gärna leka med dig”.

 

Förstår ni skillnaden! Och det är klart att barn måste lära sig förstå att det finns tidsbegränsningar. Men ändå. Alltid dessa reservationer jag har i skjortärmen.  Det här med studsmattan. Som jag hoppat i den. Mina bröst är nere vid knäna på grund av den där studsmattan. Dessutom kissar jag nästan på mig. Det blir som ett tryck när man hoppar. Är det det som kallas svag bottenmuskulatur kanske? Nej. Det här med leken är lite speciellt. Att ge av sin tid reservationslöst en kvart om dagen är inte så mycket begärt kan man tycka. Sedan finns det ju roliga lekar. Som dunken, eller studmattan. Eller för all del att baka. Att fäktas med lasersvärd eller stå ute i kulan och skjuta skott är inte min melodi. Men jag gör det.

 

Nu till något helt annat. Jag fick sådana bra tips i helgen av tjejen i blomsteraffären i Globen. Hur man skulle få tulpanerna att stå en hel vecka. Diska vasen. Bara lite, iskallt vatten i botten. Tjena. Funkar icke. Har ni några bra tips bästa bloggvänner?

 

 

Just det. Eva från Läkarmissionen låter hälsa att det trillar in pengar från Vimmelmammans läsare till kycklingprojektet.  Hela 79 340 kronor. Ja inte från min blogg men sammantaget. Ville delge er detta eftersom ni är en del av att det blivit så bra!  Så tack. Tack,  tack från mig och Läkarmissionen.

 

 

MERA EMMA…

 

 

Här sitter Emma och jobbar i sin ateljé

 

Vi hänger kvar lite hos Emma tycker jag. Det är en sådan där dag idag där det är mycket på jobbet. Och det är jag som hämtar på hockeyn. Eller Threst. Vi får se. Den som inte hämtar lagar middag. Så om jag får välja hämtar jag helst.

 

 

 

 

 

 

Emma gör smycken i silver och guldlera. Det gör att de blir lite ojämna och väldigt personliga i formen, Inget är det andra likt. Hennes namnbrickor är väldigt populära och själv är jag förtjust de de stela armringarna till vänster.

 

 

En annan ring som säljer som smör är Princessringen som många vill ha, En maffig ring som är väldigt vacker.

 

 

Också  en massa askar som allt förpackas fint i.

 

 

Foto: Malin Bondeson

 

Igår kväll jobbade jag på releasen på Jackie Ferms nya bok ”Rövardotter”. Det är ju min kollega Ola som skrivit den tillsammans med Jackie och jag är väldigt stolt över det arbete han gjort. Det är en stark berättelse som jag absolut tycker du ska läsa om du har möjlighet. Jag lämnar er. I morgon blir det ett längre inlägg.

 

Foto: Malin Bondeson

Ola och kärleken Jackie

 

Foto Malin Bondeson

annonser