Jag är på väg till Örebro. Jag tar en sushi på Centralen. Det tar exakt sex minuter för mig att äta upp dem. På tåget försöker jag sova. Jag är rejält nervös inför kvällens Örebrogala där jag är nominerad som Årets Örebroare.



Sedan tar jag mig till syrran och hennes sambo Andreas. Jag har en timma på mig att byta om. Som vanligt när vi träffas pratar vi munnen på varandra. Hon hjälper mig välja klänning.



Lisa och Andreas har minst sagt udda förlovningsymboler. Istället för traditionella ringar har de tatuerat in varandras namn. Jag ringer taxi och beger mig till Parkteatern. Jag har inte varit där på många, många år och i regnblänket samlas finklädda människor i galaklänningar och smoking. Mamma kommer. Hon är så fin i nyköpt spetsklänning och nya skor. Vi får var sitt glas champage och minglar runt med de övriga 1 500 personerna. Eftersom jag är nominerade av lokaltidningen Nerikes Allehanda så sitter vi vid deras bord. Tre-rätters och mamma och jag som har ont i våra fötter. Vi sparkar av oss de högklackade skorna under bordet.


Vi sitter mitt i vimlet
Foto: Håkan Ekebacke/NA

Vi småpratar lite vid bordet. Jag tycker det är modigt av NA att nominera en blogg. Så mycket svårare att mäta en prestation via den. Jag är helt säker  på att de väljer en riktig Örebro-profil som bor och verkar i staden. Så säker att jag inte ens sätter på mig skorna när det dags att meddela vinnaren i min kategori. Ur högtalarna hörs speakerrösten:

"Livet kan verka så självklart och det är lätt att ta det för givet. Men ibland rasar det självklara och livsflöden tar en helt annat fåra än man tänkt. Att osentimentalt med både stänk av sorg, glädje och humor berätta om en ny vardag. En dag fylld av vardagliga bestyr. men också i skuggan av en livshotande sjukdom, ger oss andra en ovärderlig insikt"  Vinnaren är ......Lotta Gray!

Åh herregud. Det hade jag inte alls trott. Jag skyndar mig upp på scenen och tappar ena skon. Det får mig för några sekunder att tänka på Askungen.  Det är helt underbart och jag kan bara bocka och tacka från det allra djupaste i mitt hjärta till er läsare som nominerat mig och Allehanda som trodde på en blogg!!!!!













Sedan stapplar vi hemåt i natten. Pappa kommer och hämtar. Jag kraschar hos syrran och när klockan ringer i morse är jag helt slut men lycklig.

Nu sitter jag här på jobbet men segerns ljuva sötma fortfarande i munnen. Ikväll blir det middag på Riche med tjejerna.


Nu till helgens tips från Barn i stan som är sagovandring och berättelser på Vasavarvet. Det finns en massa andra kul tips om du klickar här. Barn i stan

Finurliga och klimatsmarta loppi.se kom på den briljanta idén att byta leksaker med varandra i kulturhuset i morgon. Ta med några avlagda och byt till nya.




Nu. Sen lunch

Jag är på väg till Örebro just i denna stund. Jag vet inte om jag kommer att kamma hem priset ikväll som Årets Örebroare på galan men jag har något viktigt att avslöja. Klicka på länken här för att ta del av det. Klicka här, sätt på ljudet och använd saltkaret. (OBSERVERA ATT DETTA BARA ÄR REN IRONI) om det nu är någon som inte förstår det.

Först och främst. Threst mår bra. Han är till och med hemma redan men sjukskriven i två veckor. Och han tackar så mycket för alla hälsningar på bloggen!

I söndags vankades mama-gala. Magasinet mama delade ut pris till Årets mamas och papas, Årets  inspiratör, Årets cash-mama och Årets hjältte-mama bland annat. I egenskap av förra årets hjälte -mama som ni hjälp mig att vinna Läs mer här så var Lennox och jag inbjudna att gå modevisning med kändismammor som Hannah Graaf. Pernilla Wahlgren, Cecilia Blankens, Alexandra Pascalidou och vinnaren av Årets mama, Sanna Lundell.

Redan 11 var det dags för smink och hår. Det bestämdes att det skulle vara naturligt. Slarvig fläta och mycket läppar. Mindre fokus på ögonen.


Ann Söderlund med sin yngsta med det coola namnet Dante.


Fina Josefine Sundström blir snygg i håret.


Sångerskan Jessica Andersson blev Årets inspiratörs-mama för sin uppriktiga bok "När kalla nätter plågar mig med minnet av hur det var"


Underbart ljuva Jennifer Brown uppträdde.



Sofie Karlsson blev Årets hjälte -mama för sin kamp och sorg efter 1,5-årige Victors bortgång i cancer. Nu väntar hon victors lillasyster som föds i januari. Grattis igen Sofie. Solen kommer åter att lysa!



Gissa om jag var stolt när  jag gick visning med en nyklippt Lennox i rosa jeans och orange mc-jacka





Åh vad skönt att komma hem och ta bort allt löshår



I morgon åker jag till Örebro. Jag är en av de tre nominerade till Årets Örebroare!!!!!! Åter tack vare er. Ska medverka på galan och både mamma och syrran ska med. Så spännande. Tänk om det är mig de ropar upp.

Det började igår kväll. Magsmärtor, diffusa sådana. Jag satt uppe länge och jobbade. Threst gick och lade sig. 05.30 väcker han mig

"Det gör så fruktansvärt ont". Jag vet inte vad det kan vara men något är trasigt, fel liksom inne i magen."


Jag blir som en tennsoldat i sängen. Börjar fråga ut.

"Bajsa, har du diarré? illamående? här känns smärtan? Huggande, molande? Feber? Vad kan jag göra?"





Threst försöker gå upp till jobbet. Hör hur han äter frukost men sedan kommer han upp och säger att det inte funkar. Jag fixar med Lennox, duschar, klär på honom. Åker till dagis. Pussa pappa först. Threst har så ont att han grimaserar. Jag hinner åka en station så ringer han.

"Vad ska jag göra? Det gör så jävla ont? Kan du åka till apoteket , kanske är magkatarr, behöver novalucod."

Jag byter T-bana och tar mig till apoteket. Sedan hem. Threst står i hallen och håller sig i hallbyrån. Vi åker in till akuten. Jag tror på blindtarmen men eftersom han är feberfri är det kanske inte rätt gissat. Diagnosen är solklar. Det är blindtarmen. Operation nu! Situationen är så märklig. Samma landstingsfiltar och samma ställe, Nu är det Threst som har ont och är utsatt. Jag är bara en bipassagerare och jag skäms nästan för att säga det men det är så fruktansvärt skönt......

Jag lämnar honom på avdelning 36. Han har fått sju mg morfin intravenöst men har ändå fruktansvärt ont.

"Jag vet hur det känns, så där ont hade jag i fyra dagar utan att få ett besked. Sedan kom det och det var cancer. Vi ska vara glada åt att det "bara" är blindtarmen, jag hade varit överlycklig om jag fått den diagnosen"

Sedan pussar jag honom på pannan och ger stränga order om mer smärtlindlindring innan jag går. Livet tar sig förunderliga vändingar ibland.



Ps. Det var Threst idé att lägga ut denna  video. Bara så ni vet.

Jag övveraskade Threst i fredags med en liten tripp till Riga. Vi åkte med båten Romantika/Tallink och på båten var det fullt ös. Det var reunion för Magaluf och båten dignade av glada människor på festhumör. Perfekt att ha 14 000 att partaja med.



Hytten var jättefin, de luxe med bred skön säng och vi började med att dricka lite champagne innan vi gav för att äta i den ryska gourmet restaurangen.



Jag testar sängen







Sedan hade jag ordnat rundvarndring på båten och vi fick till och med komma upp där man styr men där var så mörkt att inget gick att se. Bara det enorma bordet därifrån allt styrs digitalt men det var ända häftigt att se.




Vi sitter länge på restaurangen. Det är lungt och skönt. Threst håller som vanligt på att nicka till.





Romantika är en perfekt tripp att ta om man bara vill komma iväg för ett tag. Lämna bort ungarna och sova ut. Shoppa i Riga. Shoppa lite taxfree och äta på någon av de tre restaurangerna.





På Romantika finns både spa med pool, bastu och konferensrum.



Efter middagen tog vi en öl i baren. Threst drack öl och jag försökte få tag på punsch men det fanns inte. Höll tillgodo med päronkonjak. Jag var lite sugen på att sjunga karaeoke men den var upptagen hela kvällen och dessutom var jag alldeles för nykter för det.


Den ryska restaurangen.



Vi kommer tillbaka till hytten vid 01 och jag är så trött att ögonen nästan blöder. Vi sover till 9 och tar oss enkelt in till Riga Stad med spårvagen för att kunna se lite. Väl där väntar lite shopping och naturligtvis hamnar vi i en barnaffär för att köpa presenter till Lennox.


Presenter till Lennox och Calista


Torget. Rigas väder var väl sisådär men ett färggrant torg fann vi.


Redan 14 tog  vi en taxi till Baltikums mest exlusiva spa. Espa Riga. Det är ett helt otroligt ställe. Sex våningar med det absolut mest exlusiva  spa jag sett. Vi hade behandlingar inbokade 15 och blev lotsade till våra rum för att byta om.






Eleganta behandlingsrum med lila fåtöljer, spottar i taken, datoriserade system och tjocka handdukar i uppvärma reglerbara sängar. Vi tog en aromateri massage.




Schyssta produkter i det gigantiska omklädningsrummet



Trappen genom hela spat var i krom och glas


Tjocka härliga handdukar överallt






Omklädningsrummet på Espa spa


Här var det som i en riktig salong











Arlanda


Sedan flög vi hem framåt 19. Threst var grymt imponerad över min överraskningstrip. Kom hem, åkte och hämtade Lennox som haft det fantastiskt hos Jarlemarks och blev bjudna på middag trots att vi kom så sent. Lennox stod med näsan tryckt mot rutan, det såg jag redan från bilen och som vanligt slog mitt hjärta ett extra slag när jag såg honom

Är snart i en radio nära dig. Idag söndag P4 klockan 12: 03 pratar jag med Ulf Elfving om bloggar, barn, kändisar och livet som allvarlig sjuk småbarnsmamma.

Just nu befinner vi oss i Riga. Båten Romantika har tagit oss dit och med en lyxig hytt, rysk gourmemiddag igår kväll och med en stabil frukost i magen satsar vi nu på att kika på staden.  Sitter just nu pa ett internet cafe i Riga. Klockan 15 står ett besök på ett av Europas bästa spa, Espa, på programmet och sedan flyger vi hem till Arlanda framåt kvällen.

Jag har ett litet bekymmer. Jag vet inte om jag gör rätt i att dryfta det här men eftersom jag valt att blogga om min sjukdom och vårt liv med bilder på Lennox så generar det ju i att folk pratat med varandra. Det är flera barn på dagis som säger till mig

"Jag såg Lennox på data hemma" (datorn)

Så jag förstår att det är flera föräldrar på vårt dagis som läser bloggen och det är bara bra. Toppen. Precis som jag vill. Problemet är bara om då de vuxna börjar prata med varandra och kanske resonerar om mig och sjukdomen. Man kanske pratat om hur det kommer att bli, hur sjuk jag är eller andra saker som barnen snappar upp och sedan kommer till Lennox och säger. Mardrömscenariot är ju följande:

"Lennox, din mamma är sjuk, hon har cancer, hon kanske kan dö. Typ..."

Det vore fruktansvärt även om jag förstår att man inte tänker på att barnen lyssnar och snappar upp allt. Och jag vet att det är jag själv som är offentlig och att jag också får ta konsekvenserna av det. Jag har vägt fram och tillbaka att inte visa några bilder på Lennox men tror ända att man pratar om "Lennox mamma" och då blir det ju samma problematik ändå.

Nu tror jag ju inte att ni pratar om mig dagarna i ända. Finns ju liksom tusen andra saker att prata om men Om, om  så snälla, se till att barnen inte lyssnar. Lennox vet ju att jag varit sjuk, opererad men barn kan ju ha ett ganska rättframt sätt att presentera saker på och Lennox lever ändå med en ganska extrem hotbild över sig att jag kan försvinna så jag vill förskona honom så långt det går.

Svamligt och långt men hoppas ni förstår vad jag menar.

Jad drömmer fruktansvärda madrömmar. Att jag får ett besked att min cancer nu är kronisk. Inte botbar. Att jag läser detta, visar det för Threst och sedan totalt bryter ihop. Ovissheten är över.  Nu vet jag. Jag vaknar och fullkomligt badar i svett. Jag har glömt att stänga av värmedynan så det gör inte saken bättre. Lennox ligger bredvid med sin lilla smala hand i mitt hår. Och jag önskar att allt bara var just en mardröm.




Förra veckan spelade jag in radioprogrammet "Elfving möter". Ulf är en skön kille med en mycket behaglig radioröst. Detta var dagen innan jag skulle få besked om mina lungorn så jag vet inte riktigt hur det där kommer att låta. Kände att jag inte var riktigt närvarande.


När jag kommer ut ur studion träffar jag underbara Annika Jankell och Sven-Erik Magnuson från Sven Ingvars.

Programmet sänds på söndag 12:03 i P4.


Idag har jag en stor överraskning på gång till Threst. Vi har lämnat bort Lennox över natten till Jarlemarks och det enda han vet är att han ska hämta mig på jobbet vid 16:00. Jag kan inte avslöja mer för er heller eftersom Threst läser min blogg, då och då när andan faller på. Mer kommer på måndag. Det blir en riktigt trevlig sak jag fixat för oss utpumpade sargade själar. På söndag väntar mama-galan. Lennox och jag ska gå modevisning och jag ska dela ut mitt pris jag vann förra året. Årets Hjälte-mama. Mikaela, Tessan, Anna och Shatilla kommer med mig. Det blir en mycket värdig vinnare i år. Helgen är full och livet kan inte vänta.



Foto: Malin Bondeson


Mitt tips till dig i helgen är Monster Jam på Globen. Lennox har fått biljetter dit men det spricker ju nu när Jarlemark har honom. Tänk att se stora monstertruckar som voltar, snurrar och vrider sig över en massa hinder. En dröm för iallafall min fyraåring. Annars går du bara in här till sajten Barn i stan för att läsa mer om helgens äventyr i Stockholm.

På tomten händer det saker. Vi vaknar av att det lämnas grus till utbyggnaden. Lennox är fascinerad. Jag också för jag har väntat så på att detta ska sättas igång. Vi planerar för en framtid och vi planerar hur det ska se ut. När vi gått och lagt oss pratar vi om hur matsalen kommer bli.

"Hur många stolar ska vi har runt matsalsbordet? Kanske sex stycken blir bra men vi kan dra ut bordet för minst tolv personer"

"Mmmm, och om man vänder bordet kan man lätt sitta minst arton personer"

"Det blir skitbra, då kan du ha begravningskaffet här  hemma ju".

"Lotta, om du dör kommer inte jag och Lennox ha råd att bo kvar, det vet du ju"

"Jo, men jag bara skojar. Jag kunde inte låta bli bara"

Imorse var vi på föräldrarsamtal på dagis. Stort. Sedan vidare till jobbet och nu sitter jag här. Lite ont i huvudet men förkylningen är mycket bättre. Måste bara hitta ett ställe nästa vecka att vaccinera mig på.




Och så måste jag köpa nya strumpor till Lennox på lunchen. Det är så kallt på golvet på dagis och eftersom jag själv fryser konstant vet jag hur illa det är.  Dessutom måste jag börja fundera lite på hur min julsaga jag har fått i uppdag av Allers Förlag att skriva

Bloggande kändisar skriver julsagor – för klimatet

Sju riksbekanta bloggare – Thomas Bodström, Charlotte Perrelli, Daniel Nyhlén, Vimmelmamman, Storstadspojken, Charlotta Flinkenberg och Marie Serneholt – ska skriva gröna julsagor för klimatet. Uppdraget kommer från Allers Förlag och målet är att samla in en halv miljon kronor till klimatändamål.

I december kommer julsagorna att kunna läsas och laddas ned på Allers Förlags hemsida. För varje sagoläsare som samtidigt väljer att köpa en julprenumeration skänker Allers Förlag 10 kronor till klimatändamåll. Läsarna får rösta på var pengarna ska gå, Världsnaturfonden, Naturskyddsföreningen eller Skydda Skogen. Den miljöorganisation som får flest röster tilldelas hela summan.

 

Jag tänker INTE utgå från min diagnos. Otroligt befriande att ibland bara få skriva om något helt annat.

 

Jag vill också ge er 25 %rabatt på att göra sin egen almanacka på Vulkan.se. Den första som lämnar en kommentar hos mig om det rätta svaret får göra den gratis. De andra tio får 25%. Först till kvarn alltså. Frågan är:

 

Hur många experter finns det på www. alltforforaldrar.se?

 

 

 

 

Inget vimmel ikväll. Bad med Lennox. Prova nya Weleda-oljan, basta lite och kvällens höjdpunkt, lägga skruttet och läsa saga även om vägen dit är helt rabiat ibland med gap och skrik.

 

"Men mamma, du lovade mig. Vi skulle ju leka länge! Så här länge"

Säger han och måttar tiden med sin lilla hand. Och det finns nästan inget som kan få mig att bli så ljus och varm inombords som just dessa små utbrott.

 

 

 

 

 

Jag ringer sköterskan på Huddinge. Förklarar att mitt myom är försvunnet. Att jag nyss varit hos gynekologen och vi tillsamans har sökt med ljus och lykta efter detta myom. Hon säger:

"Jag ska söka Dr Bengan. Han kanske står och opererar nu, om jag inte kan få tag på honom sätter jag upp dig dig på en telefontid den 19"

"Men det är ju om mer än en vecka. Finns det ingen chans att få prata med honom tidigare?"

"Jag ska se om jag kan nå honom"

Till saken hör att jag gillar Bengan. Han är trots allt den enda läkaren jag har träffat flest gånger och jag har kommit att tycka om hans lite torra humor och noggranna förklaringar.


Jag hinner sätta i mig dagens lunchlåda som Threst packat. Sedan ringer mobilen:

Hej, Det är  xxxxxr. Kan du prata"

"Javisst, inga problem"

"Jag hörde av sköterskan det här med myomet och jag har tittat på dina röntgenplåtar och där finns faktiskt inget myom som går att se. Det finns överhuvudtaget inget konstigt alls utan allt ser helt normalt ut.

"Men hur är det möjligt? Det fanns ju ett myom, ett stort dessutom"

"Ja, det kan vara så att röntgenläkaren sett fel. Att han blandat ihop dig med någon annan, så kan det helt enkelt vara"

(Här försöker jag leta efter ironi i rösten. Ett litet skratt som kanske kan förklara. Och det är mycket möjligt att det finns men jag kan inte uppfatta det.)

"Öhh, jaha, eller att det vara en måndag och han var trött? säger jag ironiskt.

Sedan lägger vi på med löfte om att höras om ca fem veckor för att få svar på min lungstatus.

Det är förbryllande märkligt att det kanske har varit så. Det urholkar hela mitt förtroende och jag vet nu inte vad jag ska tro om övriga svar och resultat jag i framtiden kommer att få.

Jag är myomfri. Det är bra. Ett problem mindre att bekymra sig om men jag vet inte om jag ska skatta eller gråta. Känner mig helt enkelt mer och mer säker på att man måste ha stenkoll på vad som händer och sker och vara extremt vaken för att se om sitt hus.


Ska man skratta eller gråta?

I metro listas jag som "sjukdomsblogg". Hmmmmm. Blir lite fundersam. Min blogg inehåller ju så mycket mer än sjukdom. Det innehåller livet själv. Sorg, glädje, barn, glitter, vuxenliv. oro, sjukdom, champagne, vabb, mode, yta, cellgifter, död, kändisar, omsorg, mat, resor, reflektioner, funderingar, på, av,  osv i all oändlighet.

Klicka här för att se vilken bloggtyp du är.


Foto: Micael Engström
Jag känner mig oftast allt annat än sjuk.

Jag lämnar som vanligt på dagis. Förkylningen är nästan borta så när som på heshet. Jag gjorde faktiskt vimlet igår kväll men lät bli att kindpussas. Sedan, i morse tog jag bussen till SÖS för att kolla upp den där ofarliga cystan, myomet, jag uppenbarligen har vid min livmoder. Gynekologen frågar mig om min cancer, när jag opererades och om cellgifter. Jag frågar om hon inte kan ta bort hela skiten jag har i underlivet. Desto mindre ställen att spridas till, dessto bättre tänker jag.



På vimmeljobb i går kväll.

"Men kan man inte operera bort både äggstockar och livmoder? Jag har ju helt idiotsäker på att jag inte ska ha några fler barn"

"Men det är en stor operation och du kanske kommer att hamna i klimakteriet i förtid och då måste du äta tabletter för det och det kanske inte är så bra när du fått cellgifter" Dessutom kan inte jag besluta det nu, det måste göras i samråd med din onkolog, hur stor spridningsrisken är."

"Men om jag verkligen vill det här, får inte jag bestämma då?"

"Njaääe, det måste diskuteras"

Sedan upp i den kalla ställningen. Glidmedel och ultraljud. Ingenting syns som inte ska vara där. Inget stort myom hur mycket läkaren än tittar. Jag förstår ingenting men blir naturligtvis skiträdd att Dr Bengan sett fel, sett något någonannanstans, en stor cancertumör.

Slokörad klär jag på mig igen. Beger mig till jobbet. Ringer övre bukkirurgi. Dr Bengan har inte telefontid förrän på torsdag den 19!!! Alltså om över en vecka. Sköterskan skulle försöka få tag på honom och se om han kunde ringa upp tidigare. Väntan, väntan, väntan..........

För er som vill läsa om mina secondhandtips Klicka här


För er som vill stödja Cancerforskningen. Titta på filmen.

Jag är sjuk. Jag, som tillsamans med Lennox bestämt oss för att vaccinera oss i morse. Nu ligger jag här med öm i kroppen, lite snorig och hostig. DOCK ingen feber och det är mitt enda försvar till att det antagligen inte är bacon-sjukan. Jag har fakriskt lyckats dammsuga och det kanske man inte borde orka med en gris i kroppen.  Jag sover till 11:30 när mamma ringer.




Sedan försöker jag bestämma vilken bok jag ska börja läsa. De är ju minst sagt helt olika. "Idol"-Andreas handlar vägen till framgång och Louise Hallin och Linda Nybergs om överlevnad som småbarnmamma. Det lutar åt den senare. Känns som jag är i starkt behov att sådana tips. Speciellt idag. Dock är det perverst skönt att få vältra sig i en influensa eftersom jag med bestämdhet vet att hostan, snorande och huvudvärken INTE beror på cancer.

Igår var på på lekstället Mulle Meck. Där kom det fran en bloggläsare. Vi har haft mailkontakt då hennes man avled i "skitsjukdomen" bara sex veckor efter diagnos. De gifte sig på intensivvårdsavdelningen. Hon gravid i vecka 20 och med deras gemensamma 5-åring. Mannen levde bara någon vecka efter giftemålet. Vi pratar om hur man hanterar den kvarlämnade partner. Hon fick bara sin mans kläder och skor i en plastpåse. Tack och hej. Ingen som ringer upp från kommun eller landsting för att höra hur den här förvivlade mamman i den mest makabra situationen egentligen förhåller sig. Däremot fick personalen som vårdade S de sista dygnet proffisionell samtalsterapi. Grrrrrr.

Ush vad jag tycker illa om att vara sjuk. Idag skulle jag haft redovisning på min föreläsning. (ska ju börja föreläsa) och göra vimmel på storfilmen 2012 ikväll. Istället sitter jag här och äter frukost 15:03. Bara massa käppar i hjul och försinkningar (åh vilket underbart gammalt ord)

Vill du läsa min krönika om mitt besked på Cancerfonden? och även se en liten film där jag tigger pengar till forskning?
 Klicka här
Filmen finns till höger om krönikan.

Det måste vara omöjligt att det kan vara så mycket gråare, råare och tråkigare ute än igår. Naturligvis vill Threst att vi ska kratta löv.

"Det tillhör villa-livet" säger han spydigt.

Vi krattar för brinnande livet och jag känner hur jag blir mer och förkyld. Öm i kroppen, svidig i ögonen och näsa som rinner. Och lite hosta igen. Dock ingen feber så jag antar att det INTE är svininfluensan. Har, som alla andra, jagat vaccin och är bara glad att det inte är digerdöden eller någon annan farsot det gällde.

Den enda ljuspunkten är när mina kollegor Johnny och Lina kommer på besök med en formidabel kladdkaka. Sedan beställer vi thai, lägger Lennox och krashar framför tv:n.  Jag hittade en lista över vad banden inom cancern står för på Davids sida. David lämnade oss den 30 oktober i lymftörtelcancer och trots att jag aldrig träffat honom har jag haft stor behållning av hans välskrivna blogg.


Bärnsten Blindtarmscancer
Svart Melanom
Svart och rosa Benmärgsdonator
Blått och silver Lever med cancer
Blått och vitt Tonåring och cancer
Brun Kolon/rektalcancer
Mörk blå Koloncancer
Guld Barncancer/cancer i barndomen
Grått Cancer i hjärnan
Grön Cancer i njuren
Elfenben-burgund-elfenben randig Cancer i svalg, huvud och nacke.
Lavendelblå Cancer förståelse/cancer medvetande
Ljus rosa och blå Manlig bröstcancer
Ljusblått Prostatacancer
Lime grönt Lymfom, Non-Hodgkins lymfom
Limegrönt och akvamarin Vuxen stamcellsdonator
Orange Leukemi eller hudcancer
Orkidée (violett) testikelcancer
Persika Livmoderhalscancer
Pärlvit Lungcancer
Vintergröna Cancer i mage, esofagus
Purpur Bukspottkörtelcancer, Sköldkörtelcancer,
Röd-vit-röd randig leukemi och lymfom
"teal" och rosa Ärftlig bröstcancer, kombination av gynekologisk och bröstcancer
Vit Ben och benmärgscancer
Gul Sarcoma, läppcancer, cancer i urinblåsa, lever.


Tack David hoppas du slipper all smärta nu. Till Davids blogg

Gårdagen var förmodligen den tråkigaste dagen på länge.  Det betyder alltså att det bara kan bli bättre.
The only way is up!



Skitiga skidbyxor, skitiga skor, Jäkla skitväder och skitmånad.



Utbyggnaden tar form. Tänk vilka middagar vi kommer att ha i den nya matsalsdelen. För alla våra vänner som vi har ständigt dåligt vår-tur-att-bjuda-på-middag-samvete över.