No time is a good time for goodbye....
Foto: Martin Melin
Anna har rest. Det är det första jag möts av i bloggvärlden när jag öppnar datorn. Jag gråter en skvätt. Lennox vaknar och med full kraft slår mig insikten att jag har allt detta kvar. Det har inte hon. Klockan är 8 00 och palmerna gungar i badande sol. Anna reser bort. Jag reser hem.
Det är med tunga steg vi åker. Iallafall mina. Jag försöker förbereda Lennox på vinter och kallt. Vi pratar om hans dagiskompisar och den långa flygresan hem. Vi landar måndag vid 9. Antar att vi alla kommer att vara helt slut beroende på sömn på planet.
Att det är smått kaos hemma i huset känns lagom kul men jag vet ju att det kommer att bli fantastiskt med utbyggnaden men vi får leva på en byggarbetsplats några veckor. Sedan saknar jag Tjockkatten förstås. Men det är också det enda.
Hörs hemma vänner!
Love will save the day....
Det är nära nog nedräkning nu. Har jag laddat mina batterier efter det här helvetesåret? Har jag bunkrat minnen, dofter och ljud för att kunna överleva tills vårsolen letar sina smala strålar mot min lekamen? Finns där tillräckligt med minne i den här datorn som kallas hjärna eller är det error, tomt, tilt? Jag har försökt bokstavligt att spara. När jag gått längst standen, när jag fått massage, när jag fått in en rykande het tom kha har jag blundat och tryckt på save.

Det är så svårt att förklara en känsla, ord kan bli så tomma, Bättre då med bilder men ni kan ju inte höra cikadorna eller havet som slår mot stranden på kvällarna. Eller Lennox, brun som en pepparkaka mot kritvita sängkläder.

Den här tokiga underbara familjen bor numera i våra hjärtan. (Felicia fattas på bilden)
Jag hoppas Threst har fått läka lite. Att vara anhörig till någon som drabbats av cancer är ibland svårast. Att famla runt i mörker är inte helt lätt och att sitta bredvid utan att själv köra kan vara oerhört frustrerande. Han har iallafall druckit öl och försökt läsa när han inte lekt med barnen i poolen eller joggat.


Foto: Martin Melin



En månad har jag varit här. Jag har klivit ur min roll och inte tänkt på "skitsjukdomen" mer än ett par hundra gånger om dagen. Jag har nästan känt mig fri från mina bojor och gått på gatorna som en vanlig man (kvinna menar jag) utan spöket i släptåg.

Jag har gjort det jag brukar gilla. Shoppat lite klänningar och väskor, ett fint (turkost såklart) armband och presenter. Sovit, varit dålig på att läsa. Blott en av mina fyra böcker. Bloggat. Jag har varit duktig med blogga. Ni som läser mig ofta vet att jag inte missat en enda dag (tror jag) Jag har velat visa er en annan sida av semester. Med intervjuer och djupdykningar i verkligheten. Hoppas det varit intressant. För några av er. (Man kan inte tillfredställa alla)

Fin strandväska har jag hittat.

Min nya turkosa sten.
Jag har haft mobilen avstängd. Dels för jag faktiskt är rätt snål, tro det eller ej, och dels för att jag verkligen inte vill prata med någon. Det enda jag ångrar lite är att jag inte var mer asocial. Jag tror jag behövde det. Jag har så mycket folk omkring mig jämt och hade tänkt mig denna resa mer som en slags retreat. Men som vanligt och typiskt mig, oss, har vi träffat både nya och gamla underbara vänner, Lennox har hittar kompisar och ska man ändå ska ut och äta kan man väl dra ihop ett gäng? Så har vi haft tre ensamma kvällar på 14 dagar.

Jag är tillbaka på min vanliga hårfärg igen.
Ställen som "Time to Lime", Where Else", Funky Fish", Relax Bay" och "Slow Down" har visat sig från sina vackraste sidor med solnegångar i havet, fantastiska middagar med fötterna i sanden, reaggemusik ur högtalarna och en banana-shake i handen.

Relax Bay

Relax Bay
Gud vilket långt inlägg. Orkar ni?
Kommer jag och Lanta att ses igen? Allra högt troligtvis. Om jag får leva och ha hälsan vill säga. Annars ses vi en i annan dimension. Änglar har ju vingar så jag kanske helt enkelt kan ta ett vingsvep och sätta mig på hustaken i Saladan och begrunda kommersen.

Minst 3 kg har jag gått upp.

Men det allra, allra bästa har varit att få denna unika tid med Lennox. Han är kul att hänga med. En skön kille. Otroligt glad och framåt. Hejar på alla och det vanligaste är:
"Mamma, jag sa hej men dom sa inte hej tillbaka"
"Men de hörde säkert inte bara"
"Jo, de hörde men dom svara inte"
"Det var dumt, det ska man göra faktisk"
Att i en hel månad slippa dagislämningar, tappade vantar och tappade sugar, det ständigt dåliga samvetet att man bara ser sitt barn några timmar per dag och den där andan i halsen när man tar rulltrappen i tre stora kliv för att hinna med tåget man hör komma och nästan knuffar tanten med käpp åt sidan. Allt för att vinna några minuter till dagis.




Den buddistiska filosofin att göra gott för andra, från hjärtat är också central. Att man väljer vad man vill ta med sig när man dör. In i det andra livet. Goda saker eller dåliga.



Så vad säger man då till syvende och sist? Att livet är gott för det mesta. Att på slutet av dagen är det enda som räknas egentligen hur många du lett emot. Haft ett vänligt sinne och öppen dörr. Love will save the day!
Bloggläsarträff.....


Caroline är inte bara en bloggläsare. Hon har ju även bland annat skrivit uppmärksammade boken "14 år till salu" och är frilansjournalist med många reportage bakom sig. Att kunna sitta på Lanta med utsikt över havet och jobba måste vara fantastiskt.

Här bor ju ett stort gäng svenskar. Ön passar för barnfamiljer med sina långrunda stränder, lugna liv och svenska skolor (det finns två) Caroline och jag har mailat med varandra när hon läste på bloggen att jag skulle hit. Dessutom känner hon och Johan Camilla och Martin sedan länge.

Det bjuds på mangodrinkar (mangon från den egna trädgården) och grillat med mangosalsa, sallad, vitlökssås och sötpotatis.
Det känns ganska märkligt att sitta och grilla kött hemma hos någon här. Lite villa-känsla över det hela men med palmer överallt och den fruktansvärda (skönt) hettan och med berättelser om kobror bakom soffor så inser man att man inte är hemma i Stureby en sommardag.

Charlie och Camilla
Det är hur trevligt som helst och samtalen rör sig mellan prostitution och romantik, få barn att sova och välgörenhet.

Ungarna är änglar och spelar nintendo (efter maten) innan dess har de fångat grodyngel.

Vi packar in oss i Martins bil och åker vid 22. Det är vår sista dag i morgon. Helene och Jonas kommer från Phuket med fyra barn och ska sova en natt på vårt hotell. Och sedan, på söndag 15. Bil till Krabi och flygplatsen.
Värmeslag......i förrgår
Lilla svenska skolan......
När jag tar en tuk-tuk till Lilla Svenska Skolan är klockan 15 och jag har stämt träff med läraren Sussi af Kleen som varit så snäll att ta sig tid med mig. Det är smällhet. Säkert 37-38 grader varmt och jag kommer direkt från poolen.........
Vi tror att fler och fler barnfamiljer känner ett behov av att ta en paus i alla måsten och fullbokade kalendrar. Många önskar att de kunde stanna upp ett tag och få mer tid för familjen och för sig själva samtidigt som barnen får en god möjlighet till utbildning och utveckling. Lilla Svenska Skolan som är en icke vinstdrivande verksamhet, startades för att ge fler familjer en ekonomisk möjlighet att kunna tillbringa kortare eller längre perioder på Koh Lanta. Lilla Svenska Skolan erbjuder förskoleverksamhet från 2.5-5 år samt undervisning för årskurs 0-9 enligt den svenska läroplanen LPO 94. Vi finns här för er som vill gå i skolan ett helt läsår eller en kortare period, och allt däremellan. Små grupper med 8-12 elever per behörig lärare gör att vi kan se varje barn individuellt. Vi kommer att verka för ett gott socialt klimat, helt enkelt en skola där man utvecklas och trivs. Läs mer här
Intervju med Sussi af Kleen
Vad är det som gör att man söker sig hit som lärare?
"Det är klart det är en utmaning att jobba utomland. Sedan lockar ju klimatet förstås. Det är många, många som söker hit, ca 450 st men bara ett tio-tal behövs.
Så man kan säga att du är en riktigt bra lärare då?
"Ja, så kanske man kan se det. Sedan måste man ju passa in i gruppen också. Vi har en otroligt fin sammanhållning här på skolan"
Hur länge har du varit här?
"Sedan august och jag stannar till juni"
Hur ser klasserna ut?
"Vi har förskoleklasser med barn från 2,5-5 år. Sedan sexårsverksamhet. Sedan ser det ut så att 1-2, 3-4, 5-6, 7-9 går ihop. Max 12 barn/klass och två lärare. Sedan har vi nästan alltid lärarstuderande, just nu fem stycken"
Hur är läroplanen?
"Den följer den svenska läroplanen."
Har ni inskolning för de minsta?
"Ja, det har vi"
Hur länge brukar man ha sina barn i skola här?
"Det är olika men minst sju veckor är kriteriet och upp till nio månader. Vi har alla möjliga familjer men de allra flesta jobbar nog inte när de är här utan har sparat länge för att kunna göra det här."
Hur är tiderna?
"Barnen kommer 9-14 med undantag för 7-9:orna som går längre vissa dagar. Det är fruktstund runt 10, sedan lunch som vi äter här på restaurangen mittemot. Maten ingår i avgiften.
Kan man ta med skolpengen hit?
"Det är upp till den kommun man kommer ifrån, om de beviljar det eller inte. Denna skolan går inte under skolverket. Vi har tex inga lov som sport och påsklov."
Jag antar att ni är ute hela tiden?
"Det är faktiskt för varmt. Vi är ute en stund på förmiddagen och på fredagarna går vi till standen och badar och har lek. Onsdagar är det idrott på schemat".
Hur många lärare är ni och hur ser lever ni utanför skolan?
"Vi är 10 stycken, alla bor här på Klong Dao-stranden. Alla är här utan sina familjer, de flesta av oss är äldre och har stora barn hemma. Det krävs lite erfarenhet som lärare att vara här. Det är många barn som kommer och går men relationen med föräldrarna är jättebra. Det finns alltid tid till samtal. Ingen har bråttom, jag träffar alla föräldrar varje dag. Perfekt med så små klasser om man har ett barn som behöver extra mycket tid. Alla blir sedda och hörda med så mycket resurser. Jag har inte hört en enda familj som ångrat sig."
Allt det här låter ju toppen men vad är lönen?
"Den är 8.000 svenska kronor/månaden. Mycket härnere men har man kostnader och boende att betala hemma blir det inte mycket över men jag bor billigt.
Ni slipper ju kräksjukor som frodas hos oss på vintern. Några andra återkommande virus"
"Det kan vara lite öron och ögoninflammationer för barnen badar så mycket. Och några febertoppar har vi haft".
Hur är det att jobba på ett så litet ställe?
"Vi har en underbar stämnning, inte ett bråk, eller att vi får dela på barnen för att de ryker ihop eller hamnar i bråk. Alla är väldigt måna om varandra och jag önskar alla kunde få denna möjlighet att få låta barnen uppleva en tid i en annan miljö."
Jag tycker Lennox har utvecklats mycket på en månad. Frågar på restauranger, många intryck, ser saker han aldrig upplevt. Jag säger till min man att den där vinteroverallen är både fysiskt och mentalt hämmande.
"Barnen brukar utvecklas så här. Jag älskar mitt jobb, att göra det som är meningen nämligen undervisa."
Tack sussi!
Kanske fler föräldrar än jag blir sugna på kvalitetstid med sina barn, en annan lunk, en annan rytm. Jag blir det definitivt.






Min kära son.....

Foto: Lennox Gray
Mitt hår, för att tala om något så trivialt, är ju ett kapitel för sig. Kan ju tyckas onödigt att överhuvudtaget lägga ner tid, energi och kraft på att överhuvudtaget bry sig om skor, kläder och yttre attribut så här i cancerbranschen men nu är det så här i mitt fall att de saker jag gillade förr, per automatik inte har försvunnit när jag fick min diagnos. Nu, kanske ännu mer än då, gillar jag helt enkelt fortfarande skor, kläder och yttre attribut.
Mitt hår fick sig ett rejält ansiktslyft innan jag åkte. En rolls rollsarnas inpackning, en gudarnas gåva till håret eller varför inte kalla det räddaren i nöden. "Brazilian Keratin Treatment". En behandling som gör frissiga, torra och slitna hår som mitt, ett blankare, slätare resultat i upp till tre månader. Håret torkar snabbare och håret för ett helt nytt lyft. Nu har jag ju svettats och badat. Inte någon plattång är med och jag är faktiskt imponerad över resultatet. Hos min vän Camilla kan du prova på denna behandling. Blacknuss Hair and care.
Tyvärr har solen gjort att det blivit ljusare, antagit en lätt morotsliknade färg och i kväll bokade jag tid hos Koh Lantas bästa skönhetsspa. Jag bad om att bli mörkare, att ta bort det gula och valde en chokladbrun färg. Jag kan tala om att jag verkligen är chokladbrun! Men det har ni ju redan sett.

Nu till min son, till kärleken i mitt liv, ljuset i mörkret, russinet i kakan. Han har blivit en riktig liten........Jag vet inte vad jag ska säga. Man? Han begrundade mig länge igår kväll. Bökade och stökade i sängen. Verkade nästan generad.
"Jag är kär i dig mamma" Nu ska vi pussas"
Sedan ger han mig en sådan långtradare att jag tappar andan. Hårt, hårt och länge trycker han den lilla nemo-munnen mot min och blundar. Jag misstänker stark att detta är något han sett oss vuxna göra, eller på tv.
"Har du läftstif?"
"Nej, det har jag ju inte nu när vi ska sova Lennox"
"Kan du ha läftsif i morgon då för då ska jag pussa dig"
"Javisst kan jag ha det om du vill"
Threst groggade med grannen Johan igår kväll. De satt på verandan och drack singha medan jag nattade och somnade nästan själv. Men nu är värmen på nätterna inte lika påtaglig. Vi börjar vänja oss och AC är på 27 grader varmt. Jag kommer att frysa när jag kommer hem!
Hårklyveri.....

"I love rock`n roll"
Tja, vad säger man. Alldeles, alldeles för mörk. Visst blev det chokladbrunt som jag bad om, mitt eget fel men ack vad jag misstog på choklad. Tack vare Brazilian Keratin treatment behandlingen jag gjorde inan jag åkte är det fortfarande fräsht och blank men mörkt som natten. Threst tycker det är fint. Jag tycker det är helt åt skogen. Det är för......hårt liksom.

Rapporten för dagen är annars att dagarna är sig ganska lika. Vi sover till 9-10. Hänger vid poolen. Folk kommer förbi, säger hej, stannar, äter lunch. Nya familjer anländer. Några åker som Sofie och Tomas. Vi skålar för dem senare på kvällen. De sitter i ett plan på väg hem. Egentligen vet jag inte varför vi skålar, inte för att de åker utan för att vi saknar deras sällskap.


Repan (receptionen) på Holiday Villa ser inte mycket ut för världen.
Camilla och Martin kommer förbi eller så åker vi till någon strand. Eller så ses vi inte alls. Allt är enkelt och otvunget. Inte som hemma i Sverige där det mesta är konstgjord andning när man ska ses. Det ska planeras länge, slås på stort. Här är det bara att.....vara.

På frukosten lagas det omelett på plats.

Jag och Camilla på väg till Koh Roh

Camilla och Martin på snorkeltur
Helene och Anders med fem barn dyker eventuellt upp. De bor på (detdärställetjagboddepåförut) men funderar på att ta sig till Lanta och oss och hälsa på

Martin Melin är en mycket duktig fotograf.
Det blir mycket bilder så här på en semester. Allt vill jag visa. Det vackraste ljuset är runt 17 då solen står som lägst. Längre skuggor, inte så hårt ljus (eller hur Bondeson?) Jag mailar Lilla Svenska Skolan för att hitta någon jag kan intervjua. Tycker det är fascinerande att så många sätter sina barn här. En del bara för några veckor, andra längre perioder. Sa jag att värlen är en global by?
En kulturell smältdegel....

Festivalmat? Grillade kackerlackor/gräshoppor kan man prova på här.
På den sydöstra kusten av Koh Lanta ligger distriktets huvudstad, Ban Koh Lanta som också kallas för Gamla Stan av ortsbefolkningen. För 150 år sedan var det ett viktig hamnstad där stora fartyg med thailändskt gods registrerades för att komma in på thailändskt vatten. Här samsades tre kulturer. Sjö zigenarna, thai-muslimerna och tha-ikineserna som alltid har levt sida vid sida i harmoni här. Kho Lanta kan visa att kulturella och religiösa skillnader ofta delar människor och länder men festivalen välkomnar alla med en öppen famn.
Laanta Lanta festivalen. (Detta år 7-9 mars) som hålls årligen under turistsäsongen i Lanta Old Town, är ett unikt tillfälle för både lokalbefolkningen och turisterna att träffas. Det finns mat och dryck som kan man prova för en billig penning i några av de över 50 stånden. För beskydd och en lycklig festival utför havs zigenarna en ritual för att tvinga ut alla onda andar i havet, en så kallad "boat floating ceremony". På gatorna finns utställningar av traditionellt konsthantverk som t.ex. Pa, muslimsk väv konst och Toi-pa-nunen, en hemslöjd som görs av Toi löv. Det finns även utställningar om organisationer och projekt på ön.

Denna stackare var instängd i ett hemskt litet akvarium.
Festivalen ett fantastiskt event där mat, kläder, dans, parader, samlas i denna lilla pittoreska stad. Under dessa dagar kan man se röda kineslampor, smaka spännande kryddad mat och lyssna på musik, speciellt den traditionella Rong-Nnen musiken från zigenarna, blandat med modern rock och reagge från den stora scenen. Staden har tydliga kinesiska influenser och vi var där ett par timmar efter att solen gått ner.
I Ban Koh Lanta hittar man också det mesta. En polisstation, postkontor, Koh Lantas sjukhus, brandstation, ett antal små affärer och mysiga fiskerestauranger.
På Ban Koh Lanta finns också möjlighet att hyra longtailbåt och ta dig ut till öar som ex. Koh Klang eller Koh Bubu.
I dagarna tre och nätterna tre, hålls den största festen i södra Thailand. Försök att boka in den till nästa år. Jag kommer definitivt att ha den på min "måste göra igen- lista"
Anna ska resa snart.....
Till Annas blogg
37 i skuggan......

Foto: Martin Melin
Det är en vecka kvar nu i paradiset. Jag är inte alls redo att möta vintern. Inte alls redo att falla in i vardagens hets utan skulle, utan att blinka, kunna stanna några månader till. Jag pratar med en av våra nyfunna vänner Sofie, på vårt hotell
"Jag är så hemmakär. Jag tycker ofta att det räcker bra med två veckor, sedan vill jag hem till mitt" säger hon.
Jag blir avundsjuk på resonemanget. På att det är enklare att vara nöjd och jag undrar varför jag alltid känner så här när jag varit utomlands på varmare breddgrader. Ett otroligt avstånd mot att åka tillbaka till kyla, mörker och isolering. Ibland tänker jag att det inte kan vara rimligt att leva så. Några månader av ljus och sedan bara elände. För mig i allafall som avskyr vintersporter av alla de slag, som ständigt fryser och helst bara rör mig från punkt A till punkt B. Därför har Threst gett mig, oss, en resa till Sälen för att jag ska få uppleva hur det är att åka skidor i vårsolen. Det ska bli mycket spännade. Livet bjuder på överraskningar och man ska anta utmaningen, för att citera Nike.

Foto. Martin Melin
Threst joggar varje morgon innan Lennox och jag vaknar. Jag kan tänka mig hur vacker stranden är när den badar i morgonljuset och jag önskar att jag någon gång skulle orka mig upp för att följa med. Men jag lyssnar inåt och sover vidare. Lennox har utvecklas mycket den här tiden i Thailand. Han har upplevt så mycket saker, stort som smått och han har blivit rekorderlig och artig och bad till och med om ursäkt i sömnen i morse när han lade av en riktig rökare i sängen. Han säger saawadsee till alla och cob chun. Servitörerna nyper honom i kinderna och försöker uttala hans namn. Han vill hem lika lite som jag.
Täänk om man kunde frysa tiden. Var skulle man göra det då? I vilket ögonblick i ens liv skulle man pausa? Det kan ju alltid komma ett bättre tillfälle, eller hur? Just nu sitter jag och lyssnar på de stora ödlorna eller råttorna som alltid slåss härute vid midnatt. De väsnas och av intensiteten i deras läten är de stora som katter. Jag är inte så värst rädd för råttor. Det finns andra saker som skrämmer mig mycket mer men de ligger i framtiden. Just nu sitter jag bara här på en verandra i Thailand. Jag är en massa saker men först och främst är jag Lotta med allt vad det innebär. En aning sargad men fortfarande vid liv. Allt annat är sekundärt.
Vill bara passa på att fira alla ni underbara starka, fina, kloka kvinnor därute. Gattis till oss!
Kho Rok-ett paradis.....

Koh Rok består av två de öarna Koh Rok, Nai och Koh Rok Nok. Det tar ungefär en timma med speedboat från Lanta och när man närmar sig Rok ser det precis ut som en paradisstrand klippt från en säljande annons.
Här finns fina stränder och grönskande berg upp till på 200 meter. Koh Rok är känt för sin snorkling och det gröna vattnet innehåller alla möjliga sällsynta fiskar i dess naturliga miljö. . Här Hittar du även bästa dykningen i området. Detta kallas Koh Lantas skärgård och det finns en regnskog och mangrove träd och turisterna flockas runt de många varanerna som går omkring likt lata hundar. Lennox blev helt fascinerad av dessa urtidsdjur. Ön är helt obebodd men det är populärt att tälta några nätter. För en billig penning kan man hyra tält. Många kommer för att stanna en natt men stannar en vecka. Toaletter och möjlighet att köpa drycker finns men mat måste däremot tas med. Det finns även en träkolsgrill att låna för matlagning, och man rekommenderar att ta med det nödvändigaste. Fiske är inte tillåtet i nationalparken och man försöker hålla ön så ren som möjligt.

Det finns även parkvakter som patrullerar ön och ser till att de som kliver iland är trygga. Och det är det ganska många som gör, kliver i land alltså. Det finns longtailbåtar och speedboats. Blandade nationaliteter men ett överskott av svenskar. Överallt snorklas det för fullt och det ingår lunch när man bokar en tur. För 14 000 bath ingår lunch, frukt, fri dricka och snorklings utrustning. Och en guide. Vår var en tjej från Tyskland. Vi stannade i sex timmar.

Man kan åka till Ko Rok med longtailboat men ibland kan det vara höga vågor. Dock är det högt ovanligt med olyckor. Du kan även boka en privat speedboat. Ao Mang San Beach som rankas som en en av Thailands 10 vackraste stränderna ligger även här. Om man promenerar in i djungeln finns enorma banyantröd som ön är döpt efter. Här finns även en hästskoformad strand Ao Thai Lun, omgiven av kalkstensklippor. Definitivt är Koh Rok värt ett besök, speciellt om du gillar snorkling. Att de flesta barn gillar det verkar vara en självklarhet.

Bara 100 meter birt ligger ön Ko Rok Nai. Dit kan man simma över och även där finns en vacker strand som heter Ao Sarn Chao (Spirit House Beach). Här byggde fiskarna hus som skydd för krigsskepp.

Polisen som kom in från kylan....
Martin fyller år. Inte 40 som jag trott utan ojämna siffror. Det är ett gäng här på Lanta som bor permanent eller är här flera månader i sträck. Camilla och Martin är här fem veckor. Camilla styr upp en överraskning till sin Martin. Han ska bli haffad av polisen för stulen bil! Eftersom Martin är polis själv är detta extra roligt. En sådan polis övertalas att stoppa Martin och visa pappren på bilen. Vi andra står en bit därifrån för att inte synas. Martin blir mycket förbryllad. Det kan vi se på hans kroppsspråk men ändå vid gott mod. Polisen plockar in honom till stationen. Martin fattar ingenting. Han skulle ju bara åka till affären och köpa creme freche och blir stoppad av sina thailändska kollegor.
Vi andra åker efter till stationen. När han kommer ut möts han av oss och förstår att han blivit lurad. Sedan åker vi till The Frog. Restaurangen som ägs av Ulf och Maj-Britt som driver även dykklubben Lanta Diver. Vi äter en underbar middag och firar Martin. Detta resulterade i en artikel i Aftonbladet.


Foto: Camilla Läckberg
Vi har varit och hälsat på hos klanen Melin-Läckberg. De hyr ett fantastiskt hus på Long beach och vi har badat och beundrat utsikten. Barnen har varit inomhus och jag undrar om de börjat tröttna på värmen. Sedan beger vi oss till volleybollen runt hörnet. Eftersom det är så många svenska bosatta här så träffas man och umgås, bjuder över varandra och spelar poker och just volleyboll. Alla som vill får naturligtvis vara med. Ni som vill läsa mer om Martin kan följa hans blogg Coola Pappor här.
Det är ett skönt och osvenskt sätt att umgås på. Några familjer har sparat flera år för att kunna vara här. Andra stannar bara några månader över vintern medans någon bara åker hem en månad per år. Man kan ju tycka att det är rätt tråkigt att söka sig till svenskar när man är på semestern men jag har absolut inga problem med det. Annars skulle jag knappast ha åkt till "detdärställetjagminsannfåttbogratispåenligtvissa". Här skulle jag lätt kunna slå ner mina bopålar under dec-feb.

Threst smashar
Foto: Martin Melin

på Phuket fanns det katter. Här verkar hunden ha en särställning. Detta är Lila!

Turturduvorna

"Jag kan ju alltid tatuera in "Camilla was here" om det blir en separation skämtar Martin.
Det är överhuvudtaget en lättjefull stämning här. Man går omkring i flip-flops och bikini. Käkar middar på någon av de många restauranger längst huvudvägen i samma munderingen, möjligtvis med ett linne över. Eller så går man ner på standen i solnedgången och beställer seafood, grillad hummer, tom kha gai (kokosmjölksoppa) eller bara en iskall öl. Livet är enkelt. Naturligtvis inte för de "locals" men utan oss skulle deras försörjningresurser krympa radikalt. Att ge ordentligt med dricks, vara respektfull och artig och uppskatta deras gästfrihet borde vara honnörsord för alla turister.

Hemma hos Camilla och Martin

Camilla och Threst diskuterar vattenläckor.

Grays med havet i bakgrunden.
Foto: Martin Melin

Naturligtvis läser Martin och sonen Charlie den eminenta kulturtidskriften SE&HÖR
Det är dock knappast någon semester att prata om. Det är fullt schema. Jag jobbar med bloggen som tar några timmar per dag, ladda upp bilder och videos bla och reka för andra saker till andra projekt. Snorkelturer, grillkväll hos Caroline och Johan nästa vecka, bjuda in Villa Holidayfamiljerna vi lärt känna. (De kommer på en drink på vår veranda ikväll och sedan ska vi alla gå och äta middag nere på stranden.) Jag vill gärna besöka svenska skolan och förskolan härnere och se mer av denna lilla sömndruckna pärla.
Blå, blå känslor i natten....

Foto:Martin Melin
Så vad gör vi nu medan ni andra stretar vidare i kyla, snålblåst och snö? Jag vill inte på något sätt låta provocerande men vi boktavligt talat smälter i värmen. Modiga 37 grader varmt och även när klockan blir 22 på kvällarna är det fruktansvärmt hett trots minimalt med kläder.

Tejp: Apoteket. Bikini: Panos Emporio.
Jag är duktig på att tepja mina ärr. Barnen frågar vad jag gjort och jag förklarar att jag hade "jätteont i magen och doktorn opererade" Lennox svarade idag.
"Det är där jag kom ut ur mammas mage"
Tja, vad säger man? Han vet att han är en "luckbebis" men inte att hans mamma har cirka 50/chans att överleva en treårsperiod.
Villa Holiday bjuder på bra frukost och vi har redan börjat hänga med två andra familjer runt de två små poolerna här.

Gissa om detta är en höjdare?


Vi sover länge. Missar ofta frukosten. Stapplar ut i solen och ner i det blå vattnet. Standen Klong Dao ligger precis 1 minut från hotellet men ni som har barn vet att det är poolen som gäller. Vi dricker chang, (thailändsk öl) och pineapple chakes, jag äter massor med glasnudlar med fräscha grönsaker till och så snackar vi skit med de andra. Threst snackar mest. Jag har ibland ett behov att gå undan. Att få vara ifred med mina tankar. Att bara få vila och njuta. Ett behov jag inte hade innan "skitsjukdomen". Nu är jag lite mer reserverad och jag försöker säga till mig själv att det är ok, att det är bra och fint, att inte vara så dömande mot sig själv. Att det är sunt att lyssna inåt ibland.

Man kan inte ligga och läsa med en fyraåring i vattnet direkt.
Jag sover dåligt. Vaknar ofta av de mest bisarra drömmarna. Tänker mycket på mina bloggvänner Anna, som hoppas på ett mirakel. Ensamstående Lo, som snart ska dö och måste hitta någon som kan ta hand om sin lille son och arga, underbara Sara.
De kanske man inte vill läsa om såhär bland bilder på vajande palmer och vita stränder men de finns hos mig och är lika närvarande som svetten på min panna eller tankarna på min egen dödlighet. Somnar om igen. Känner mig lyckligt lottad trots allt. Att jag inte fattade det innan jag blev sjuk.

Foto: Martin Melin
Lata Lanta.....

Vi tar oss till piren i Patong. Lennox är trött, jag nyfiken på nya äventyr och Threst mest svettig. Det är packat med folk på den lilla speedbåten, alla är svenskar sänär som på två tyskar som bläddrar i en karta över den thailändska övärlden. Vi har tagit med flytvästen från Sverige. I den somnar Lennox efter bara en liten stund.

Det tar oss cirka två timmar att åka till Koh Lanta. Undet tiden tänker jag på ett scenario att hamna i vattnet, hur det skulle kunna se ut, om dedt finns hajar och om jag får med mig Lennox in till land. På Lanta råder en mycket mer lättjefull och skön stil. Det är en ö och det känns direkt. Folk har helt enkelt inte bråttom. Vi blir skjutsade till hotellet Villa Holiday på en flakmoppe. Här är varmare än på fastlandet känns det som. Hotellet är ett medelklasshotell, stora bungalows omgivna av mycket grönska. Men anledningen att jag bokade detta var att det var mycket barnfamiljer här.
På Lanta trivs svenska barnfamiljer. Den kallas av många för svenskarnas paradis för sina barnvänliga stränder, tropiska natur och avsaknad av partyliv. Efter klockan 23 är det för det mesta släckt och stängt och du ser inga flickbarer eller hålls vaken av hög musik här. Här kan åka på elefantridning, ta dykkurser på populära och svenskägda Lanta Diver eller ta en matglagningskurs i thai-cooking. På ön bor cirka 20.000 och är 27 km lång och 8 km bred. Byn, ja man kallar den så, heter Saladan. Hit kommer färjorna och här hittar man bankomater, restauranger och postkontor. Det finns även sjukhus, polistation och brandstation i staden Ban Koh Lanta på sydöstra kusten.
Det häftiga med Kho Lanta är att en del befolkningen är havszigenare som kom hit för 100 år sedan. Bananer, gummiträd och cashewnötter och räkfiske är annars en del av försörjningen här. På Lanta ör stränderna skyddade. Def finns inga "solstolsrader" och inga jetskis eller andra högljudda vattenfordon. Endast longtailbåtarna som graciöst klyver vattenytan. Just finns två cirka 200 barn som köar gör att komma in på Lilla svenska skolan här. (mer om den senare)

Jag kör fortrafande +50 skydd på Lennox axlar och rygg.
Jag har gjort en grundlig research på alla hotell på Lanta. Läst vad andra tyckt i olika forum. Detta fick bra respons, just för det finns barnpool och rutchkanna. Självkart är det en helt annat standard är Sunwing men charmigt och personligt. Vi packar inte ens upp. I kylen finns en överraskning. En låda hemrullade chokladbollar med pärlsocker. De är lämnade av en bloggläsare som heter Caroline Engvall. Hon har skrivit den uppmärksammade och viktiga boken "14 år till salu" och nu senast en bok om tatueringar som heter "Tatuering, handbok för nybörjare-inspiration för redan gaddade". Dessutom jag jag förstått att hon är en riktigt bra frilansjournalist efter att ha googlat henne. Vi har aldrigt träffats. Hon har lämnat sina böcker i min brevlåda och och ikväll ska vi ses på Martins 40-års kalas för första gången. Caroline med familj bor nämligen på Koh Lanta.

På kvällen går ner på Klong Dao stranden. Där ligger mängder med restauranger. Lennox leker i sanden. Han hittar en flicka från tjeckien att bygga sandslott med. Lekens språk är universalt.

Solen går ner i havet.


Goodbye Kamala-Hello Lanta

Vi tar adjö av Sunwing och Kamala. I mer än två veckor har vi haft det fantastiskt, underbart, lyxigt och enkelt! Lennox har älskat detta och han har träffat massa kompisar, gått på skattjakt, målat t-shirts, lekt vattengympa, uppträtt på scenen, fått ansiktsmålning, varit med på barngymnastik och lärt sig simma under vatten.
Vi vuxna har fått lite egentid. Tittar på shower och njutit av en drink vid poolkanten. Ett helhetsconcept som passar som handen i hansken för barnfamiljen och man väljer själv vad man vill göra. Nu är det dags för oss att möta nya äventyr. En helt annat typ av boende. En speedboat tar oss drygt 1, 5 timmar till ön Koh Lanta idag. I en bungalow ska vi varva ner, hänga med Camilla och Martin och njuta av solnedgångar, enkla bambubarer på stranden och det enkla livet. Bungalowen har ingen aning om hur den ser ut. Bokade den själv över telefonen en tidig morgon i ett kallt Sverige. En en helt annan semester väntar. Och jag tror att det är optimalt. Två veckor här och två veckor där. Hej då Lollo&Bernie. Jag är helt säker på att vi ses igen!




