Nyfiken i en strut.......
Drabbad på det sätt att jag levt nära min svårt cancersjuka mamma. Saknaden är oändlig sedan den dagen hon dog..
Jag följer din kamp, med hopp och tro om att det inte finns plats för er båda i himlen...
Stor Kram
min pappa lider av prostata cancer som har gått långt. vi väntar alla på hans operation som dröjer och rädslan är enorm över att det inte går att rädda honom
Har förlorat några av mina släktingar i cancer. Det är en avskyvärd sjukdom som skapar förtvivlan, sorg och saknad. En riktig skitsjukdom helt enkelt!
Kram
började läsa din blogg när min mormor insjuknade i levercancer, förloppet var väldigt snabbt och tre månader var hon borta, sextiofem år gammal. Nu mera läser jag din blogg för att få tröst och hopp om livet. tack
ja både min mormor & morfar och saknaden skaver fortfarande :/
Jag är 34 år och har följt båda mina föräldrars och min brors cancersjukdom. Jag vet att detta går att överleva. Jag vet också att de som lämnar oss inte försvinner särskilt långt bort, vilket jag trodde innan jag mötte död på nära håll. Dom finns helt nära i varje andetag. Det är en glädje och enorm trygghet i det. Följer dig och hejar på dig. Järnet! Varmaste hälsningar Linda
Inte drabbad men berörd. Svärfar håller på att gå bort i cancer och en god vän har cancer.
Nja. Eller jo. För några år sedan fick min mosters man cancer i strupen. Läget var väl inte speciellt lyckligt men han lyckades överleva den där jäkeln iallafall.
Vi i våran släkt har tyvärr inte mycket till övers för denne man då han inte är till min mosters fördel.. hon har tillsammans med honom fallit ganska långt ner i ett alkoholmissbruk och i somras gick båda deras hus på exekutiv auktion.
Det som är jobbigt och tråkigt är att han förändrades så under sin sjukdomsperiod. Han slutade röka, ringde upp folk i släkten och bad om ursäkt, panik-gifte sig med min moster, blev ödmjuk och generös mot sin omgivning - ja, helt enkelt en annan människa.
Nu, några år senare röker han igen. Det där fina som kom fram i honom är lika borta som vinden och gamla mönster är åter i spåret.
Jag vet inte varför han "halkade" tillbaka och trodde inte att folk "kunde" göra det, men man slutar aldrig förvånas över människors dumhet.
Några av ovanstående alternativ passar, men det saknas nog alternativet "jag har förlorat nära släktingar och vänner i cancer". Min mamma gick bort för några månader sedan i denna skit sjukdom. Hon genomgick samma behandling som du, och en gång fick ni cellgifterna samtidigt, ni låg i samma rum. Men hennes liv gick inte at rädda, hon hade metastaser i nästan varje organ... Hon var riktigt riktigt nära döden en gånd, vi var tvungna att säga adjö, men hon överlevde mot alla odds, det var nog inte hennes tid att gå.. Man kan nog påstå att jag förlorade henne två gånger..fast en på riktigt. 1 år senare tog sjukdomen över.
Du är en stark kvinna, precis som min mor var!
Så kämpa på. Kram
Jag själv är inte drabbad. Däremot min moffa. Han har/har haft cancer i magen. Tredje gången nu som dom hittar något i magen på honom. De två först gångerna gick det att opperera, nu går inte det längre. Han ska börja med strålning och ev. cellgifter.
Jobbigt är det. Men man måste försöka se de ljusa stunderna framför de mörka.
Tack för en bra blogg!
Har börjat läsa din blogg o på kort tid har jag läst början o fram till nu!!
har ett par gånger börjat skriva en rad till dig men inte vetat var jag skulle börja!
tycker denna jääkla sjukdom är hemsk, men tror absolut att du kommer fixa den!!!
tror att du kommer leva ett lååångt o lyckligt liv me dina 2 pågar=)
håller alla mina tummar o tår för din skull!!
många styrkekramar från annica
Ändtarmscancer.
Opererad och strålad dec-08.
Stomi.
Cytostatikabehandling fram till aug-09
Bara den som själv upplevt cancer kan förstå vad man går igenom.
Din sida behövs Lotta !
Varm kram !
Jag har läst din blogg ganska länge.
jag är inte själv drabbad av cancer, men min mamma dog i hudcancer i slutet av 2006.
Hon hade samma livsvilja som du och vägrade acceptera att skit sjukdomen tog över hennes liv. Tyvärr gjorde den det fortare än vad läkare "lovat" och vi hade kunnat ana.
Kram
Emmasusanna
Hej!
Jag har mist min pappa i cancer för 7 år sedan och något år därefter så drabbades min mamma. Hon fick samma som du i tarmen och fick opera bort, tyvärr så spred det sig till lungor och lever och nu är hon inne på 2,5 år med cellgift, över 100 behandlingar. Det som tar på henne nu är behandlingarna.
Kika in på min sida. Nya egendesignade smycken och namnsmycken kommer upp hela tiden.
Alla de tre nedre alternativen stämmer in på mig. Har haft många i min närhet som dött i cancer och en nära släkting till mig har kronisk leukemi :( Finns för mycket av denna skitsjukdom här i världen!
Sköt om dig!
Japp, fick mitt besked samtidigt som du, behandlades med cellgifter samtidigt som du, och slutade med behandlingarna samtidigt som du...
Kära Lotta. Jag skrev in att jag själv HAR cancer.
Det finns ju människor som har någon i FAMILJEN som har cancer och de är ju också drabbade. De räknas också.
Och att sjukvårdare inom cancer läser din blogg är jättebra - då kan de få lära HUR det känns och vad det innebär av svårigheter att leva med cancern. Så de inte endast har det som jobb.
Och att ha cancer i släkten - är gränsfall - det kan då innebära att dessa läsare är skräckslagna för att det är genetiskt och att de är rädda.
Och att endast ytligt känna några - innebär ju endast bekanta som egentligen inte betyder något för dessa läsare. Det innebär däremot att dessa läsare med cancerbekanta - de är rädda att de ska drabba dom själva. Men de ytligt bekanta påverkar inte dessa läsares egna liv.
MEN de som inte har något med cancer överhuvudtaget att göra !!! det är endast av nyfikenhet som dessa sk friskusar läser.
För det är ju lite känt att då kan de känna sig lättare till mods i deras vardag. De kallar saker i sina liv för problem och klagar över småsaker etc men tycker om att läsa om när andra har det sämre... konstigt egentligen - men så kan det va´..
Jag måste erkänna att det var ovanligt många som INTE - varken de själva eller någon de har i familjen - har cancer.
Många människor att pytteproblem som de blåser upp och är irriterade över ingenting egentligen. Vissa klarar ingenting.
Vissa är ex spruträdda och gnäller över ett enda litet stick. MEN då vet de inte vad de pratar om.
Eller de klagar över lite småkrämpor.... urk..
Tänk om dessa skulle verkligen drabbas av sjukhusvärldens konsekvenser. Oj oj oj.
Hoppas innerligt att det inte finns någon enda som läser din blogg endast av nyfikenhet - för att de endast själva ska tycka att de har det så bra.
Lotta, ha det bäst och TACK för att du bloggar om cancer. Du är en fin människa och ärlig. Sedan visar du även att du lever mitt i ditt liv och tar hand om dig själv och din familj. Att du också bryr dig om vardagens leverne. Och att du tycker om färg och form osv
Men viktigt att du skriver om hur cancern ständigt skuggar allt annnat - även om man lever mitt i vardagen.
Kram till Dig Lotta och din familj
Önskar Dig Lotta att du ska bli starkare och starkare. /ella
Jag har inte själv haft cancer men har ändå många kopplingar till sjukdomen. Min förra fästman gick bort en hjärntumör som 24-åring efter att vi kämpat i flera år för bot, och min pappa har sedan mer än tio år tillbaka prostatacancer som just nu är under kontroll. Så jag har sett sjukdomen på obehagligt nära håll under många, många år. Det sista året har jag faktiskt även själv arbetat i cancersjukvården, både i dagsjukvård med de allra flesta diagnoser, och i slutenvården då främst med huvud-hals- och brösttumörer. Trots att jag till en början var nervös över hur jag skulle reagera har det givit mej oerhört mycket att se cancervården också ur ett personalperspektiv och inte bara som anhörig. Och att dessutom få en bredare syn på cancer, det är inte längre enbart förknippat med död och lidande.
Varm kram till dej och tack för en viktig blogg!
Sköldkörtelcancer, opererad två gånger. 39 år två barn 10 & 6 Trodde inte att det skulle påverka mig så mycket. Ack så fel! Tankarna börjar reda ut sig men det går sakta. Hittar mina egna stunder..bland underbara människors hjälp som Du Lotta..George(Liemannen)..Lotta (diagnoshjartumor)Tack!
Men Lotta, jag misstänker att väldigt många människor har cancer i släkten. Fast det är kanske inte därför de läser din blogg? Jag menar bara att det kanske blir ett överslag för "cancer-läsarna" bara för att man har ett gäng släktingar. Jag anser mig inte vara här för att du skriver om cancer, men när jag tänker efter så har både min farmor och faster haft bröstcancer.
Jag tror många läser här för att du skriver så bra, punkt.
Min mor dog i äggstockscancer. Så på det sättet är jag drabbad, ja. Gillar din blogg ska du veta!
Min bonusson fick som 8 åring elakartad testikelcancer. 2 år senare och en testikel mindre är han med hjälp av cellgifter frisk.
I fredags var det ett år sedan jag opererades för tjocktarmscancer men behövde ingen annan behandling.
På onsdag är det dags för kontraströntgen. Jag har inte känt av några sjukdomstecken - men det hade jag inte för ett år sedan heller.
Jag är inte sjuk själv, men min pappa har fått skelettcancer. Men jag läser inte din blogg i första hand pga din cancer, utan för att du är en så underbar människa!
Min älskade mamma dog i äggstockscancer när jag var 22 år.
/Lena 26 år
Jag är inte sjuk själv, har dock förlorat människor som betyder mycket för mig i cancer. Även min bästa väns mamma har precis "friskförklarats" från sin bröstcancer. Dessvärre är den ärftlig och min vän bär på genen.
Dessutom läser jag till sjukhusfysiker och kommer troligtvis (och förhoppningsvis) att jobba med strålterapi.
Det främsta skälet till att jag läser din blogg är dock att du skriver rakt och ärligt, även när det är jobbigt och allt känns kasst. Det stärker oss alla.
Du har en fantastisk blogg Lotta. Leser den hver dag. Fy flate for en kvinne du er!!
Vil tipse deg om en norsk blogg, om en flicka med canser - men som har snudd alt og gitt - som du - masser til alle rundt ved hjelp av sin blogg.
http://sinober.blogg.no/
Ønsker deg og dine en fantastisk vecka :)
Jag har inte cancer själv med fem personer i min släkt, på min mammas sida, har haft cancer. Fyra av dem har tyvärr fått lämna oss med kort varsel, men den femte, min mamma, har blivit friskförklarad från sin cancer och läkarna sa att den troligtvis inte kommer tillbaka! Det är mycket hemskt att veta att det kanske gör det iaf, man vet ju aldrig riktigt säkert!
När personerna på mammas sida släkten gick bort, tog vi alla det väldigt hårt. Det var bara korta mellanrum mellan dessa personer bortgång och vi alla gick i någon sorts dimma!
Dessutom så fick min kompis veta att hon hade skelettcancer för inte så länge sedan! Det har inte varit roligt att se henne så deprimerad och ledsen, men vi kompisar gör vårt bästa i att stötta och trösta även henne!
Din blogg stärker och gör även oss anhöriga starka! Fortsätt med det! :)
//Mari
Nej inte personligen. Min mormor hade muncancer och dog 1 år efter att hon blivit fri från den pga att hjärtat gav upp. Hennes bror dog av samma sorts cancer, så det var jobbigt när hon fick diagnosen.
Min farmor har två gånger, tror jag, haft cancer men båda gångerna har den upptäckts av en slump på ett mycket tidigt stadium så hon har sluppit allt som kommer därtill.
Min fästmans morfar dog av cancer för någon sommar sedan. Han fick diagnosen i samma veva som min mormor fick sin. Men han dog av cancern (straxt under 65 år gammal) ett år innan min mormor dog av "ålder".
Mina kusiners mormor dog av cancer i våras, den var segdragen och de väntade bara på att hon skulle dö i flera månader. Hon orkade ingenting, också hyfsat ung.
Men det är nog de jag känner som drabbats av cancer. Ingen jätteung eller som är mitt i livet, men ändå fattas de oss så klart. Jag är glad att min farmor haft änglavakt två gånger. Hon fyller 93 år i januari och börjar bli rätt glömsk, har dålig syn och dålig hörsel men hon kan gå, prata och minns oss. Berättar gärna gamla minnen och bor hemma...
God natt! lovejunkiie.blogg.se
Inte jag själv, men min mamma fick cancer i våras. Hon är mer eller mindre färdigbehandlad nu, så vi hoppas för allt vad vi kan nu att hon sakta men säkert kommer tillbaka och får tillbaka sina krafter och lite hull på kroppen.
Tack för en underbar blogg.
kram
Anki
Det fattas ett alternativ för oss alla som mist någon vän eller anhörig!!!
Jag har mist två väninnor efter att ha följt deras kamp.
Min äldsta väninna-vi hade känt varandra väldigt länge, kämpade i tre omgångar mot c.Det är 4 1/2 år sen hon dog.
Nästa väninna hade ett snabbt sjukdomsförlopp och dog 10 mån. efter sin diagnos.Hon dog för 3 1/2 år sedan.
Det var fruktansvärt att följa deras kamp. Man kastades mellan hopp och förtvivlan. Man försökte trösta, finnas till hands, lyssna och stötta på alla sätt. Man kände sig maktlös!
Det var svårt att mista två viktiga personer på så kort tid. Det var bara två mån. mellan första väninnans begravning och den andras c.besked.
Jag vet att vi som finns runtomkring är viktiga för den som är sjuk-men det kan vara svårt att hämta kraft att orka vara den som stöttar.
Din blogg är väldigt viktig!!!
Tjuvtittade på dig på Mamagalan igår. Du strålar!
Hej.
Jag började läsa din blogg när jag praktiserade på den kirurgiska avdelninge förra året.Då vi hade en hel del cancerpatienter många med tjocktarmscancer.
Jag vill få en bild hur den drabbade i frågan kände sig.
Min mamma drabbades för några år sedan av bröst cancer. och fick i september i år reda på att hon fått cancer i levern. I lördags blev hon drastiskt sämre, och fick åka akut till sjukhuset där hon blev inlagd på intensiven. Det ser inte så ljust ut för henne. Men vi förlorar ändå inte hoppet.
Hej.
Jag började läsa din blogg när jag praktiserade på den kirurgiska avdelninge förra året.Då vi hade en hel del cancerpatienter många med tjocktarmscancer.
Jag vill få en bild hur den drabbade i frågan kände sig.
Min mamma drabbades för några år sedan av bröst cancer. och fick i september i år reda på att hon fått cancer i levern. I lördags blev hon drastiskt sämre, och fick åka akut till sjukhuset där hon blev inlagd på intensiven. Det ser inte så ljust ut för henne. Men vi förlorar ändå inte hoppet.
Ja, min älskade mamma finns inte mer...
Jag saknar henne så fruktansvärt mycket, så det kan ingen människa förstå. Men känner fortfarande ett hopp i att jag en morgon ska få vakna, och att allt är som vanligt igen. Hoppet är väl det sista som överger en?
Många varma kramar till dig från mig!
Ps Jag är helt övertygad om att du kommer att fixa det här! Ds
Jag är inte drabbad fysiskt själv, men min pappa har haft cancer två gånger. En hjärntumör och prostatacancer. Han blev friskförklarad för två månader sedan, och för första gången på många många år slipper vi leva i skräck.
Jag önskar dig, din familj och dom du håller kär all lycka ni kan få. Med vilja så kommer man långt. Och du verkar vilja leva. Så Lotta, du kommer leva. Du kommer leva långt bortom din död, en person som du, som har berört så många. Blir odödlig.
Det fanns inget alternativ för mig att rösta på
Jag har själv haft cancer och är nu frisk
För tolv år sen upptäcktes att jag hade sköldkörtelcancer. Då, när jag var livrädd inför operationen och inför risken att förlora rösten, kunde jag inte föreställa mig livet efteråt.
Man glömmer inte att man haft cancer. Men så småningom tänker man inte på det varje dag. Det kommer en dag när en vacker dikt inte får en att tänka att den skulle passa på begravningen och när man inte längre letar knölar och symptom.
Det finns ett liv efter cancern. Och det är gott.
Jag hoppas att du snart når fram dit
Min mamma gick bort i lungcancer när jag var 20 år, i dec är det 4 år sedan.. tiden går fort men den läker inga sår...
Läser din blogg ofta, den är träffande på så många sätt.. är även själv mamma till världens finaste lilla tjej så kan relatera till det också..
Fortsätt kämpa, du är stark och du berör.. behövs fler människor som dig Lotta :)
Många kramar till dig
min älskade mamma dog i bröstcancer för 6 år sen. Hon var sjuk i 10 år. Från jag var 4 till jag var 14. Det gör fortfarande otroligt ont att inte ha henne vid min sida längre och det går inte en dag utan att jag tänker på henne och saknar henne. Hon var världens bästa, höll mig och mina systrar helt utanför hennes sjukdom. Hon ville helt enkelt vara en vanlig mamma som inte var sjuk och ge oss en "normal" barndom. Vi fick veta ungefär 2 veckor innan hon dog att hon hade kronisk cancer som hon skulle dö av, vilket mamma och pappa vetat om i fem år. först blev jag oerhört arg på pappa för att de inte sagt något till oss. Men nu, när jag är äldre och har fått distans till händelsen så var det bra. barn borde inte leva med att veta att deras mamma eller pappa ska dö.
Vet inte riktgit varför jag skrev all denna information. har många gånger tidigare börjat på en kommentar till dig, men det slutar alltid med att den blir deletead tillslut.
Hur som helst, jag håller alla tummar för att din jävla cancer inte spridit sig mer och att du förblir spridningsfri! Av att läsa din blogg verkar det i alla fall som att du har samma kämpaglöd och livsglädje som min mamma hade. vilket jag tror fick henne att ändå överleva i 10 år med cancern. så fortsätt kämpa och jobba! (detta gjorde även min mamma fram till 3 veckor innan hon dog)
tack för en väldigt fin och inspirerande blogg!
Halkade in på din blogg av en slump och är sedan länge en trogen läsare.
Nej, jag har inte cancer och jag känner än så länge ingen i min närhet som har det heller. Skriver "än så länge" för jag tycker att det blir fler och fler och yngre och yngre som drabbas hela tiden.
Har precis passerat 40 och varit på min första mammografi. Väntar svar därifrån och tycker att bara det känns olustigt.
Kram till dig och hela din familj !!!! KLART DU/NI FIXAR DET HÄR !!
Tack för en jättabra blogg !
Hej Lotta,
jag opererades för coloncancer 2005 (ändtarmen) strålades, fick stomi, cellgifter, skumma biverkningar, hela baletten...
sedan misstänkta metastaser i levern sommaren 2008, operation Huddinge i oktober men det var FNH (fokal nodulär hyperplasi, vilket, i mina öron, i alla fall då, lät som poesi...)
Lotta, det du gör är viktigt, både att skildra livet som det är, samt att leva det...
Jag känner igen mig i så mycket av det du skriver, en åtekommande detalj, som jag delar, är att livet inte blir sig likt efter det som du och jag och andra som drabbas går igenom...beskedet och att man hädanefter måste förhålla sig till den nya situationen..
vi måste fortsätta att vara starka, jag har 3 ungar som jag tänker fortsätta att finnas för..
Be solid, Lotta
hälsn.
O.
Har själv blivit opererad för bröstcancer och behandlades med strålning 25 gånger. Nu efter drygt 5 år är jag friskförklarad. Samma år fick min älskade kusin (55 år) buksarkom (med metastaser) och avled efter 8 månader.
Jag har följt din blogg länge (hamnade på den efter hänvisning på Cancerforum för tjejer där jag är medlem). Nu är jag som många en trogen läsare och önskar dig ett långt liv tillsammans med din familj.
Varma kramar till dig från mig
Min fina farmor dog endast 49 år ung i bröstcancer, min morfar har haft prostatacancer och nu har jag en ung vän som har samma diagnos som du. Skitsjukdomen milt uttryckt.
Hej Lotta! Min pappa fick sitt cancer-besked för ca 6 veckor sedan. Tumör på tjocktarmen med spridning till levern och det finns även något på lungorna. Började goggla på tjocktarmscancer och hittade då din blogg som jag sen dess kollar in flera gånger om dagen. Har även tipsat min mamma och mina systrar att dem skall gå in och läsa för jag tycker att du ger en så positiv bild trots allt elände som du får stå ut med. Så tack för allt! Malin
Min mamma hade grovtarmscancer för 9 år sedan. Hon fick cellgift och blev friskförklarad ett år efter det. För några år sedan blev hon dålig igen, men det var då oklart vad hon drabbats av. Mamma trodde nog att det var cancern som var tillbaka, men det trodde inte läkarna. Nu, två år senare, behandlas hon för metastaser i lymfan. Hon får en grym cellgiftsbehandling och började i slutet av sommaren. Hon kommer få dessa tills mars. För några veckor sedan var alla hennes värden i botten och vi trodde alla att vi inte skulle få uppleva henne mer. Det var en sådan konstig känsla. Känslan när faktiskt någon kan dö är hemskt. Nu kämpar mamma och vi står vid hennes sida för att stötta henne i hennes tuffaste tid någonsin.
Jag opererade bort ett malignt melanom för drygt 15 år sen och min mamma har tagit bort ett för ca 3 år sen.
Vi hade båda tur och upptäckte dem i tid så vi har sluppit cellgiftsbehandling och har bara (mamma går fortfarande) gått på kontroll efteråt.
Sen hade min morfar levercancer, tyvärr så fick han akut blodförgiftning efter sin första cellgiftsbehandling och klarade inte den.
Min morfar dog i bukspottscancer för några år sedan, samt min vän som var 20 år bara, förra året.. Älskar din fina underbara blogg! Läser den varje dag här borta i Los Angeles! Massa kram till dig!!
Hejhej, bra blogg du har!
hur är det med dig ?
kicka gärna in i min blogg, kram!
Min morfar har haft cancer i 9 år :(
Din blogg är läsvärd och du beundras av många..
Kramar
Hej Lotta
Jag personligen är inte drabbad men min pappa har prostata cancer sedan något år tillbaka.
kramar
Min Farmor dog 1965 i kräftan (cancer)....Miste min mor 1986 i cancer tyvärr blev hon bara 48 år....Tyvärr var det rent för tidigt att mista sin mor o bara vara 21 år gammal..Hon han aldrig uppleva barnbarn mm.Min far har blivit opererad för prostatacancer....
Lotta du är stark...du fixar detta...Styrkekramar till dej från mej nere från Palmernasstad.....
Jag har personer i min närhet med cancer.
För ca 4 år sedan så ringde min underbara arbetskamrat till mig och berättade att hon hade bröstcancer. Underbara människa som alltid fanns där. Vi hade så roligt ihop fast de skilde ungefär 40 år mellan oss. Vi pratade om allt, skrattade och hon stöttade och gav råd. Hon överlevde efter operation och strålning.
Min barndomskompis ( vi är födda på samma sjukhus med bara dagar emellan och har känt varandra hela livet) mamma fick bröstcancer för några år sedan och fick köra hela jutet med operation och cellgiftet. Tappade allt hår osv. Hennes mamma dig i denna sjukdom och vi oroar oss för att hon ska få tillbaka de eller att hennes dotter eller barnbarn ska drabbas.
Min morfar har nu fått en elakartad tumör i prostatan. Han har opererats men måste strålas oxå. Han är över 80 år nu.
Så jag har cancer i min närhet. Jobbar även inom vården så jag har kommit i kontakt med de där. Men att jag läser din blogg har inte så mycket med cancer att göra. Jag tycker om att läsa om ditt liv och gillar ditt sätt att skriva.
Kram
Ja, båda mina föräldrar gick bort i cancer förra året.
Min pappa gick bort för drygt fem år sedan i cancer. Den upptäcktes i gallblåsan, men hade då redan spridits sig till levern.
Din blogg har för mig varit ett sätt att "förstå" lite hur man tänker som drabbad. Du vägrar att ge upp för sjukdomen och har försökt leva ett så normalt liv som möjligt under din sjukdom. Min pappa var likadan, "allt ska vara som vanligt". Nu är det ju inte det och i pappas fall så blev det svårt, då ingen mer än mamma och personal inom sjukvården visste hur dålig han egentligen var. Inte ens jag, hans egen dotter, förstod att han skulle dö förrän fyra dagar innan. Nog förstod jag att han var dålig, men inte så dålig.
Läser din blogg för att du delar dina tankar och ditt liv med oss.
Kram
Ja, min fina morfar dog i cancer (i magen som spred sig) vid 68 (1983) års ålder. Och min älskade mamma dog i cancer (tjocktarmscancer) vid 55 (1999) års ålder.
En mycket nära arbetskamrat fick samma sjukdom som du i maj 2003. Han opererades, fick stomi och behandöades med cellgifter. Cancern spred sig sedan till levern med ny operation som följd. Efter det var det nytt hopp där det inte fanns någon märkbar cancer under något halvår. Cancern kom sedan tillbaks till skelettet (bröstbenet) och därefter gick det ganska snabbt utför. För snart ett år sedan gick han bort.
Jag ramlade in på din blogg när jag letade efter lite hopp i mörkret bland människor som drabbats. Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Min vän lyckades behålla en hel del av sitt hopp och livsgnista med hjälp av din blogg.
Min pappa gick bort i cancer i vintras.
Jag beundrar dig som orkar skriva så öppet om din sjukdom. Det ger kraft och hopp till andra drabbade.
Min mormor överlevde cancer i magsäcken men dog 15 år senare av en hjärntumör. Svärfar dog av "cancer i hela kroppen", troligen oupptäckt skivepitelcancer som spritt sig under en längre tid.
Men det är inte därför jag läser bloggen!
När jag var gravid med mitt första barn (nu 8 år) fick jag östrogenutlöst hudcancer (Malignt melanom). Höggravid låg jag på op-bordet, vandrade i radiumhemmets korridorer med magen i vädret och kände mig sååå på fel ställe! Turligt nog hade inte cancern spridit sig, utan jag blev friskförklarad den 28 augusti, 4 dagar innan BF.
Efter detta är jag hos hudläkare på koll en gång/år, och under graviditeten med barn nr 2 var det såklart rigorösa kontroller av hela mig ochmin hud hela tiden ;o)
Men det är inte pga cancer jag läser din blogg. Har följt dig sedan Lennox föddes, eftersom vi "hängde" i samma ankomstgrupp på AFF!
MVH
Linda & Filippa+Måns
Hej Lotta!
Jag har läst din blogg ett bra tag nu och aldrig kommit mig för att skriva till dig och berätta hur oerhört modig och bra jag tycker att du verkar. Det är inte många som är så öppna med cancer och vardagsliv på ett sånt sätt som du är, för det hör ju i hop. Man slutar ju inte leva bara för att cancern finns, men livet kan pausa i bland och kännas riktigt piss. Min lillebror dog i skelettcancer(osteosarkom)för ganska precis 6 år sedan och livet går vidare men har inte alltid varit så kul. En viktig sak är att inte glömma bort humorn, så som du skriver om begravningskaffet. Jag tror att allt känns bättre i den mån det går om man får ladda ur med ett garv emellanåt.
Hälsningar e
Min farmor dog nyligen i cancer, som upptäcktes försent då den redan spridit sig till lymkörtlar, lever och galla. Hon tynade bort och hade så ont att hon inte kunde äta. Hemskt att stå maktlös, även om farmor nu fick leva ett långt liv så är det inget man önskar någon att stå ut med.
Jobbar även i en förening mot prostatacancer i Sörmland och då träffar man många män som är sjuka i cancer.
Hoppas du vinner kampen över skitsjukdomen!
Kram
Min mamma har nyligen opererats för carcinosarkom, livmoder. Hon går nu genom cytostatikabehandling.
Men jag läste din blogg långt innan vi fick vetskap om hennes sjukdom.
I min dotters kromosomavvikelse ligger en del risker för cancer , det var nog på det sättet jag fann din blogg. Sedan fastnade jag.
Tack för att du delar. Du behövs.
Halkade in på din blogg via blogg.se, blev oerhört gripen av din berättelse så nu måste jag ju följa din blogg och hoppas verkligen att du får ett fortsatt långt och härligt liv!!!
Min pappa dog i cancer.
Min farbror likaså.
Och nu, i morgon exakt 7 månader sedan, så avled min älskade sambo i cancer.
Det gör så ont i mig.
Jag följer din blogg för att du skriver så bra.
Jag följde min mans kamp dagligen.
Tack och lov var han bra på att kommunicera och vi grät ofta tillsammans. Men han jag tror nog att han hade sin egen sfär också.
Dit bara han hade tillträde.
Så är det nog med oss människor.
Vi har alltid vårt lilla egna space.
Jag är glad över att jag var med honom hela vägen.
Även om det var smärtsamt.
Hopp och förtvivlan huller om buller i tankarna.
Du behövs.
På lördag är det ett år sedan jag förlorade en av mina närmaste vänner! Det gick på två månader, han var frisk och sen helt plötsligt döende. -jag förstår nog fortfarande inte att han aldrig kommer tillbaka, han var solen i våra liv, alltid glad och positiv.
Din blogg betyder mycket för många, så fortsätt med det du gör!
Min gammelmormor hade cancer i magen och fick ett år kvar att leva av läkaren - och levde tio! Hon blev 94 år. Nu har min mormor cancer, först tarmcancer som framgångsrikt opererades men nu ett år senare har det spridit sig till bl.a. mage och lever. Det går visst inte att operera men hon mår inte märkbart dåligt av det och vi håller tummarna för att tumörerna ska "hålla sig lugna". Två av mina ingifta fastrar har haft bröstcancer (och överlevt/blivit friskförklarade!) och ifjol dog en ingift farbror av cancer i hjärnan, bara nån månad innan han (och min faster) skulle ha gått i pension. Med tanke på mormors och gammelmormors cancerhistoria är det inte otroligt att det är ärftligt men vi (jag och mamma) har inte gjort någon utredning av det än. Att "alla" får cancer (som det känns) får ju tankarna att snurra en del, särskilt när det kanske finns ett latent "spöke" i ens kropp men det finns ju faktiskt lyckliga slut också! Ditt kommer vara ett av dem:)
Pappa har nyligen fått prostatacancer och ska opereras den 16/12.
Sen gick en av mina kompisar bort i hjärntumör. Sen träffar jag ofta patienter som har cancer. Har tidigare arbetat på barnonkologen.
Så nja jag är vad jag vet ej drabbad men många jag har runt omkring mig är det TYVÄRR!!
Hejsan!
Jobbar på en hospice avdelning samt ASIH(Avancerad Sjukdom I Hemmet).
Det är otroligt nyttigt & lärande att läsa den drabbades tankar & känslor.
Carpe Diem!
Nej, vare sig jag själv eller någon i min närhet. Läser för att jag gillar ditt sätt att uttrycka dig och för att jag känner för dig och följer din kamp.
Är inte drabbad och har ingen närstående som är drabbad men har fastnat för din blogg som jag läser dagligen. Önskar dej ett långt och lyckligt liv!!!
Ja, jag har haft hudcancertumör och gått på kontroll i tio års tid med en ärftlig benägenhet att få hudcancer (måste gå på ny kontroll nu inser jag!). Men en av orsakerna till varför jag läser är inte enbart det utan för att jag i egenskap av mamma till två rätt allvarligt sjuka barn kan i "sjukdomsbloggar" känna att jag inte är ensam i vårdkarusellen och att man delar detta stora jobbiga med andra i liknande situationer även om sjukdomarna och plågorna inte är desamma.
Morfar dog i lymfkörtelcancer.
Mamma hade en svulst av något slag i ena bröstet. Den opererades bort och hon mår bra idag.
Farmor har haft malignt melanom, som de hittade och opererade bort i tid.
Själv har jag celltillväxter som inte klassas som cancer, men ont gör de. Det är nerver som växer lite som de vill. Ajajaj.
Inte jag själv, men min svärfar, han kämpar på! Förts operarades han för prostatacancer, trodde allt var borta. Men det var det inte, så då blev det strålning och man trodde allt var borta. Men inte nu har han metastaser i skelletet som strålas, utgång oklar. Håller alla tummar jag kan för att det ska gå bra för honom!!!
Hej!
Nej jag har inte drabbats själv men det känns som att cancer är något som berör alla. Därför jag startade min insamling genom att sälja rosa armband till förmån för cancerfonden. Känns viktigt att kunna hjälpa till på något sätt även om litet, inte för att över 12000 kronor är litet men i det stora hela blir det ju bara en del av kampen, pengar är inte allt. Sen behövs ju kunskap och information och förståelse, sådant som du är bra på att sprida. Jag försöker varje dag tänka på hur lyckligt lottad jag är som inte har någon nära som drabbats och din blogg hjälper mig och säkert andra också att få tillbaka perspektiv på tillvaron när vikt, utseende, kläder, pengar, jobb och annat får styra våra liv alltför mycket.
Sköt om dig / Anna (www.hildestamdesign.se)
Hej! Fyra vänner till mig har gått bort i cancer, alla födda -76. Du skildrar livet bra. Lycka till med allt!
Hejsan!'
Jag är en 21 årig tjej som inte vet vad mitt problem med magen är, men dom har hittat cellförendringar i polyper och så i magen, så nu väntar jag på att få komma upp till sjukhuset och kolla så det inte är någon farlig cellförendring och så dom har fått bort allt!
Väntan är otroligt påfrestande, och fast man försöker glömma, så kan tanken komma fram så blir man arg att det är sanning..
Men jag tycker verkligen det är intressant att läsa din blogg och du är en sån otroligt stark person!
Otroligt!
Kämpa på! Har läst din blogg i snart ett år!
Kramar Jessica
Min moster opererade bort en hjärntumör för ca 10 år sedan. Hon fick epilepsi efter det men är i övrigt frisk nu.
Hej Lotta!
När jag började följa din blogg så var jag inte berörd. Men för 2 månader sedan fick jag reda på att min älskade morfar har cancer i magen, närmare bestämt tarmarna. Nu 2 månader efter beskedet så ligger han på sjukhus allvarligt sjuk och jag är rädd att jag mister honom innan året är slut. En hemsk sjukdom som jag hoppas du övervinner. Du är stark, önskar fler varit som dig!!!
Kram och en tanke från mig
Jag brukar hänvisa till din blog i stället för att förklara när nån frågar hur det känns att ha cancer.
Opererad för tjocktarmscancer juni 2004
Cellgifter våren 2005
Opererad igen maj 2005
Opererad för nya tumörer dec 2005
Ny tumör hittad juni 2006
Cellgiftsbehandlad aug - dec 2006
Ny cellgiftsomgång feb- maj 2007
Ny cellgiftsomgång okt 2007-feb 2008
Strålbehandlad juni 2008
Status nu: tumörer med metastaser på 5 ställen i buken.
Ingen planerad behandling just. Kontroller var 3:e månad i väntan på ... nånting...
Jag förlorade min älskade mamma för drygt ett år sedan i bröstcancer, saknar henne sååå mycket.
Läser dig blogg daligen, du skriver så bra och är en stark person, jag läser och följer din kamp, jag läser varje dag.
Kram till dig från mig...
Hej Lotta,
Jag är själv drabbad av denna skitsjukdom. Just nu är jag frisk och lever precis som du med jobbiga kontroller och en konstant oro. Opererades senast i april för metastaser i lungorna. Upptäcktes väldigt tidigt och lätta att få bort. Har varit på två kontroller efter det och det ser bra ut. Lever allt vad jag kan mellan mina kontroller och det är en sån befrielse varje gång de säger att det ser bra ut, men väntan på röntgenbeskeden är fruktansvärda.
Jag känner igen mig så i dig Lotta och är fast i din blogg. Jag tycker du är fantastisk även fast jag inte känner dig. Stark !
Precis som jag :-)
Kram ! Therese
Jag är 22 år och på många sätt drabbad av cancer, tycker jag själv. Min moster gick alldeles nyligen bort i cancer i hjärnan, min väns mor likaså, vänner, föräldrar, morföräldrar, barn som alla står nära både mig och min familj. Det känns som det inte går en dag utan att ännu en drabbas eller faller i det sista andetaget. På bara några år har döden blivit en medlem att räkna med. Det tjocknar i halsen och det gör det så svårt att andas.
Jag älskar livet men jag är rädd. Rädd för att leva och rädd för att dö. Rädd för att förlora, både mig själv och mina nära. Den här cancern tar för stor plats.
Jag hade nyligen konstutställning och pengarna jag fick in gick oavkortat till cancerfonden. Jag behöver verkligen göra någonting. Jag behöver se ett ljus, ett slut på denna sjukdom.
Så även om jag inte är sjuk i cancer så gör den mig sjuk.
Kram
Nej, tack och lov. Bara otroligt imponerad av dig som person.
Svärfar gick nyligen bort i cancer i tarmarna.
Hej!
Min man avled för två år sedan i bukspottskörtelcancer. Min mamma avled i somras i malignt melanom. Min mormor dog för tjugofem år sedan i bröstcancer. En del nära vänner har också drabbats av cancer. Det känns som den sprider som en löpeld. Jag har tre minderåriga barn så jag går med en ständig oro och ängslan att drabbas själv, eller att barnen ska drabbas av denna fasansfulla sjukdom. Finner en viss styrka av att läsa din blogg, så jag hoppas du orkar och vill fortsätta.
Styrkekramar
Nej, varken jag eller någon mig närstående har drabbats (peppar peppar!). Däremot så berör t ex din blogg mig och jag håller tummarna att du inte drabbas mer av denna hemska orättvisa sjukdom.
Just nu ser jag fram emot att få min kalender från vulkan. Har skickat in en bild på barnen till framsidan. Det blir en extra julklapp till mig! :) Tack vimmelmamman Lotta och Madeleine på Vulkan!!
Jag tycker att det saknas ett alternativ:
- Jag har inte cancer, men en annan svår sjukdom.
Jag har just detta - en annan svår sjukdom - och jag har ett behov av att läsa och inspireras av hur ngn annan (Lotta) lever med och hanterar en sjukdom, oasett vad dess namn är.
Hej Lotta!
Nej, ja tror inte jag själv har cancer, men man kan ju aldrig vara riktigt säker. Jag har under en längre tid haft problem med avföringen, och har varit i kontakt med läkare, men det skall inte vara något farligt!
Jag har en bekant som fick Leukemi som 11 åring, henne & hennes familj har jag följt på ett nära håll under sjukdomstiden. Hon har tyvärr haft 4 st "återfall" och sista gången var det riktigt nära hennes slut. MEN det är något magiskt med denna flicka, då hon även klara sig denna gång!
Jag läser din blogg varje dag, du är så himla duktig på att skriva! Kämpa på Lotta!
Många kramar Lina
Jag ar nara anhorig, min sambo ar drabbad av en obotlig hjarntumor, 33 ar gammal. Din blogg ar viktig, for du lever och det ger oss hopp. Tack
Min pappa dog av magsäckscancer för ett par månader sedan. Han kämpade emot och vägrade ge upp under 3 års tid. Nu vill jag tro att han, äntligen, mår bra. Sista halvåret var en plåga.
Min Darling har. Träffades. Han hade ont opererades o strålades. Visst känns det. Har varit ensam mamma i flera är så träffar jag äntligen kärleken och en helt annan dimension av livet tar vid. Kärleken är dock starkare än sjukdommen. Vill bara tro o hoppas att detta var sista gången. O att nu kan det bara bli bättre.
Tack för att du delar med dig Lotta!
Kram
Min farfar drabbades av levercancer sent i livet men klarade sig helt ok dock blev han utsliten och dog nått år efter då han bröt lårbenshalsen. Roliga minnen från cancern (för det finns sånna med)var när läkaren påpekade för flintskalliga farfar att cellgifterna gör att håret kan ramla av. Han och pappa som även han är flintis bröt båda ut i skratt i den annars allvarliga situationen.
Har även en vän som drabbats av bröstcancer för något år sedan med god utgång då det upptäcktes tidigt.
Syster genomgår cellgiftsbehandling just nu.
Mamma dukade under för något år sedan, pappa hade något med prostatan, men vet inte huruvida det faktiskt var cancer eller inte. Hade så kass kontakt med dom båda. Mamma hade nog haft bättre odds om hon inte supit sönder levern. Sörjer dom inte, men tänker desto mera på min syster.
Jag har inte haft en utvecklad cancer men cellförändringar i slemhinnan i magsäcken och en tvillingcysta i en äggstock som hade cancerceller men jag har haft turen att det har upptäckts i tid och kunnat ta bort dessa förändringar så jag har ingen magsäck och inget kvar i den nedre regionen...så har jag haft problem med min tarm med inflammationer som kan utveckla cancer om det återkommer men jag har lyckats hålla den i chack...än så länge...
Jag följer din blogg så gott som varje dag..men blir både lyft och sänkt av den..som när man läser att de som har drabbats inte har klarat skitsjukdomen eller de som har klarat sig bra och är på väg tillbaka in i livet igen liksom du...
Ha en rackans bra dag trots att vi har surväder i den här delen av landet men vi får göra det bästa av dagen ..skall nog till B-by och shoppa loss lite...kram
Min far dog i lugncancer - dock för över 18 år sedan. En kollega (30 år) har fått godartad, men icke opererbar hjärtumör. En kompis (under 40) fick leukemi för ett år sedan men är på banan igen - pust! En väns man gick för 2 veckor sedan bort i levercancer. Trots alla dessa påminnelser gnäller man om småsaker i vardagen, men det hör väl oxå livet till!
Hej har precis nyligen hittat till din blogg och tycker att den är väldigt bra .På fredag är det 3 år sen jag blev opererad för njurcancer med mycket komplikationer vilket ledde till att jag hamnade i respirator i flera dagar .Min familj och lider fortfarande av sviterna efter detta .Tänkte börja med skriva om allt som kan hända ,från det att man får beskedet mm.men har svårt att komma igång för att det gör fortfarande så ont i själen men jag hoppas att skrivandet ska fungera som terapi .kram Jaana
Hej! Jag har alltid varit intresserad av cancer, är också utbildad och arbetar inom sjukvården. En släkting till mig gick bort i cancer i våras, i övrigt har jag ingen personlig erfarenhet av sjukdomen.
Tack för en jättefin blogg! Jag önskar dig all världens lycka!
Hej Lotta!
Jo, jag tycker jag är drabbad av cancer, på många sätt. En god vän förlorade sin dotter i hjärntumör. Min pappa dog i lungcancer för 10 år sedan, han var då 61 år (han hann aldrig träffa sina barnbarn). Min faster dog i cancer för ett år sedan. Min mamma och moster haft haft bröstcancer. Min kusin har haft lymfom-cancer, och själv har jag haft bröstcancer (var 39 år) och opererats och fått cellgifter, och går nu på kontroller. Jag har en kollega som haft bröstcancer, och en som nu går på behandling för lymfom-cancer. Jag har också en god vän som också nyligen drabbats av bröstcancer (31 år) och går på tuffa behandlingar.
Jävla skitsjukdom!!! /mini
Inte personligen men jag har jobbat med cancerpatienter.
Opererad ändtarmscancer, ingen efterbehandling.Tillfällig stomi, nu bråck efter nedläggning. 4 st mostrar som dött i cancer, 1 faster och en farbror och min mor. Till detta en massa vänner. usch!
Hej! Har följt din blogg sedan i julas, efter en artikel i någon av kvällstidningarna.
I juni fick jag diagnos bröstcancer. operation i slutet av juni och i mitten av august.
Just nu går jag på strålbehandling, 25+8 ggr. Idag har jag bara 10 ggr kvar, sista gången är 30: e november :-)
Hoppas så att jag ska bli helt frisk och inte få något återfall.
Fortsätter att följa dej och håller tummarna för att du får bli frisk :-)
:-) Madde :-)
Min cancer är obotlig, och jag får cellgifter för att hålla skiten i schack! Kram och lycka till!
Hej.
Tack för en öppenhjärtig blogg.
Min mamma gick bort i bukspottkörtelcancer för 2 år sen, men vi fick inte veta att de va cancer fören dom gjorde obduktion så de kom som en chock. Jag är 22 år och försöker leva vidare mitt liv utan min bästa kompis och mamma vid min sida, men de är tungt ibland, specielt eftersom jag bor 130 mil ifrån min pappa.
Jag hoppas innerligt att du blir bättre och kan leva ett cancer fritt liv.
Kramisar /Isabelle
Jag själv är inte drabbad. Men min moster och min mormor är/har varit drabbade av bröstcancer. Det finns även så mycket cancer i släkten på min mammas sida att vi nu är under utredning för om vi har "cancergenen".
Jag tillhör skaran som är anhörig. Min älskade Farmor har haft 2 olika cancerformer och nu är underbaraste pojkvännen mitt uppe i det. Eller vi är. Man är minst lika drabbad själv när man står nära bredvid någon som har sjukdommen...
Du skriver otroligt bra, vare sig det är om sjukdommen eller livet! Kramar!
Hej!
Jag och min pappa satt och lyssnade på radion i bilen för ett par dagar sen och då var du med där och pratade om din blogg, cancer mm. jag ville bara säga att du är riktigt tuff som orkar prata om din cancer som måste vara jätte jobbig.
jag kan inte ens komma i närheten av hur jobbigt det måste vara då jag aldrig har behövt uppleva det tack och lov men jag beundrar dig, ditt mod och din pondus!
Ha det bra!
Hej Lotta..
Jag pratade med dig i somras då du var med i Hallå P3 om min pappa som hade cancer i lymfsystemet. Pappa gick bort den 29e juni.. sorgen är stor efter honom!
Nu i slutet på oktober fick min farbror reda på att han har cancer i bukspottskörteln som spridit sig till lever, lungor, ryggen och höften.. Han ligger inne på sjukhus nu och kan inte längre stå på sina ben. Läkarna använder strålning som smärtlindring.
Och på pappas begravning kom en annan bror som haft problem med magen, han hade precis opererats bort en bit av tjocktarmen som var tumörer på...
Åt helvete med cancer!!
Kämpa på Lotta..
Många varma kramar /Madde
Min mormor, morfar och två av mina morbröder lider/har avlidit i denna jävla (ursäkta) rövsjukdom.
Jag själv har inte varit sjuk i cancer men min man har cancer och går på starka cellgifter hans prognos vet vi inte ännu då de han har två metastaser på lungan.
Men vill bara säga att jag tycker du skriver väldigt bra och inspirerande och det är därför jag läser bloggen!!
Styrkekramar <3
Jag själv har inte varit sjuk i cancer men min man har cancer och går på starka cellgifter hans prognos vet vi inte ännu då de han har två metastaser på lungan.
Men vill bara säga att jag tycker du skriver väldigt bra och inspirerande och det är därför jag läser bloggen!!
Styrkekramar <3
Pappa och bror är drabbade. Pappa hade en mycket allvarlig form av lungcancer och hade ett år kvar att leva. Det var fem år sen. Idag är han frisk. Bror mår bra men kollar levern två ggr om året. De första fem åren är det störst risk för spridning. Två år har gått.
Min farfar & Morbror har gått bort i cancer och min morfar har blivit behandlad för cancer men är i dagsläget frisk-förklarad!
kramar
Hej Lotta!
Har tänkte så många gånger skriva några rader till dig...
Jag hittade din blogg av en ren slump när jag på kvällarna satte mig en stund för att hitta mer information om min mans cancersjukdom (Klatskins). Jag blev så förvånad när jag läste att du rörde dig på samma avdelningar på Huddinge Sjh och Södersjukhuset(där min man periodvis vårdades).Jag vet mycket väl vem "Bengan" är. Jag förlorade min man den 29 januari 2009 efter två år av kamp, bara 38 år gammal. Ensam kvar är jag nu med våra två små pojkar, 4 och 5 år. I augusti upptäckte jag en knöl i mitt vänstra bröst. Bröstcancer...
Skulle gärna vilja byta tankar med dig Lotta. Kan jag nå dig på ngt annat sätt än via bloggen?
Kram från anki
Nej inte jag och ingen i min närhet men som någon annan skrev så är jag väldigt imponerad av dig och din öppenhet så jag läser regelbundet. Brukar få perspektiv på mina egna problem när jag läser om hur fort livet kan förändras och försöker, försöker ta vara på det jag har och vara tacksam för mitt liv.
Lotta!
Jag läser din blogg för att du skriver så bra och för att bloggen är så intressant. Jag började läsa bloggen för att jag arbetar med cancer, men jag fortsätter att läsa det för att den är så fantastiskt välskriven och intressant och för att du tycks ha en sådan kraf att påverka saker.
Hej, jag läser din blogg dela för att du skriver så underbart...du är en verklig person på alla sätt och min bror dog i canver 2006...haft svårt att komma vidare och verkligen fatta vad som hände...din blogg hjälper mig att förstå vad han måste gått igenom provsvar, friskförklaring, sjuk igen operationer och att aldrig veta vad som händer imorgon...han dog då hans son var 2 år gammal....finns det en gud underar jag vad han håller på med egentligen. //sanna
Jag personligen har inte cancer men morfar dog i lungcancer och några personer i min närhet har cancer
Hej Lotta!
Jag är drabbad av cancer på så sätt att flera i min närhet har och har haft cancer. Jag läser även till sjuksköterska och tycker att jag lär mig mycket om patientbemötande, patienters känslor och mycket annat genom att läsa din blogg.
Ingen cancer i min direkta omnejd men foljer din tuffa kamp och dina ovriga erfarenheter med beundran. Jag tror att positiv installning kan hjalpa kroppen i kampen.
Ps. halsa till Tessan och Anna fran "Ake i Italien" sa blir de nog forvanade! ;)
Opererad för livmoderhalscancer sommaren 2004, då jag blev av med livmodern. Går nu på koll med jämna (eller rättare sagt ojämna...) mellanrum. Några gånger har de hittat saker som ska följas upp och genererat nya provtagningar. Men jag tycker att det fungerat bra att leva vidare ändå och har ett bra liv. När jag fick beskedet (via telefon till mitt jobb!) trodde jag aldrig att jag skulle kunna släppa ordet cancer från mitt huvud. Oddsen var att 33% dör inom 5 år. Men det går! Man lever bara en gång och cancern har lärt mej att ta vara på dagarna bättre.
Kikar i din blogg ibland och tycker det är bra att du gett tjocktarmscancern "ett ansikte", men för din egen del kanske det vore bättre att försöka att inte älta sjukdomen hela tiden i blogg och media, utan försöka gå vidare i livet.
Håller tummarna för dej och alla andra drabbade. Hoppas på mirakelmedicin och utrotning av cancer ska komma så fort som möjligt!
Sussie
Min 30 år gamla sambo drabbades av och fick behandling mot testikelcancer för ca 1½ år sedan (men har inte visat några tecken på återfall), och hans mamma i sin tur dog för snart 3 år sedan... Men på din blogg hamnade jag av en ren slump, och gillar sättet du skriver på.
De ska plocka bort en pralin ur Aladdinasken och ersätta den med en ny!
Vilken pralin vill du ska stanna?
http://julaftonsmorgon.blogg.se/2009/november/radda-din-favoritpralin.html
Hej!
Min storasyster har obotlig cancer. Det började i ena bröstet för 7 år sedan. Nu är det spritt till resten av kroppen.
Jag hittade din blogg genom Sabinas.
Det behövs någon som skriver om all berg&dalbana som humöret/känslorna åker.
Många kramar till dig och din familj.
Mia
Min man dog i levercancer i somras efter att ha fått sin diagnos drygt 5 månader innan. Min dotter har bröstcancer sedan 3 år. Jag hamnade på din blogg medan min man ännu var frisk och har fortsatt att följa den för du har ett sätt att skriva som man aldrig tröttnar på.
min pappa dog i bukspottskötelcancer två veckor efter han fick beskedet att han hade det. Hela världen rasade på 14 dagar.
7år sedan men känns som igår.
/tina 25
Tyvärr är jag det Lotta. Min älskade mormor hade ont i magen en sommar dagi juni 2005 65år och helt frisk. Fyra månader sedan somnade hon in hemma i sin säng efter en kort men tuff tid att kämpa mot cancern. Förra sommaren dog min älskade morfar i hjärtesorg... kärleken och saknade gör ont!
Min mamma dog i cancer endast 67 år, livmodercancer.
Dom var 11 syskon, med henne är det 7 som dött i cancer.
Min kompis son, 11 år dog med hjärntumörer.
Vår bästa kompis, dog 40 år, cancer i bukspottkörteln.
Jag kan räkna upp fler men detta räcker =0((
Hej Lotta!
Jag är inte drabbad på något sätt, har inte själv och har ingen bekant eller anhörig heller. Än iaf.
Har följt dig sen du startade bloggen, dvs innan du drabbades..
Kram
Har själv haft cancer i njuren och har även en moster som har en tumör i hjärnan som inte går att operera bort =( det är en ständig kamp.
Min storasyster har varit svårt sjuk i cancer, men är idag helt frisk!
Vet att du också kommer att få det beskedet en dag!!!!
Har upplevt denna skit sjukdom på nära håll då min älskade mamma dog av cancer endast 53 år gammal,det är nu 8år sedan men hon fattas mig varje dag och kommer nog alltid att göra det.Hon hade lugcancer som spridit sig till hjärnan,efter diagnosen levde hon endast 11månader.Så gick det ett år med en väldigt tung sorg och då drabbades min pappa av cancer,men han är nu frisk,villket känns otroligt skönt.Livet kan verkligen vara en kamp. Och ofta gnäller vi och oroar oss för rena bagateller.Jag brukar numera ofta tänka två gånger innan jag klager eller blir nervös för rena skitsaker.
Jag följer din blogg för att jag älskar sättet du berättar på.Inte för att den just nu handlar om cancer.Jag kommer läsa den sedan också då du blivit frisk från skitsjukdomen och skriver om annat :)
Kramar till dig och din familj!
Sköldkörtelcancer när jag va 19 år och sen tjocktarmscancer vid 22 år...Miste samtidigt min älskade mamma i denna jäkla sjukdom.Nu 10 år senare har sambon precis blivit färdigbehandlad för sin testikelcancer! Min syster har också blivit op för samma som jag blivit och senast min systerdotter. Kan väl säga att det känns som jag och min familj haft vår beskärda del och att det räcker nu! Arbetade tom i somras med cancerpatienter, men iom sambons sjukdom blev det för mkt för mig. Nu jobbar jag med rehabiltering av patienter med diverse åkommor och det känns fantastiskt! Nu orkar jag se framåt igen om så bara en dag i taget...
Du är en stark kvinna Lotta och jag blir så inspirerad av att läsa din blogg, har gjort det läääänge nu... Kram!
Har en väninna som just fått veta att hon har lungcancer och hon är bara dryga 40. Sen har jag en kronisk tarmsjukdom där cancer risken är förhöjd, så varje gång jag gör koloskopi finns rädslan där. Har i dagsläget gjort 12 koloskopier på nio år och man vänjer sig aldrig. Läser ofta din blogg och finner styrka i den. One love!
Jag har förlorat två nära släktingar i cancer. De tog med två månaders mellanrum, och jag lever med vetskapen om att det även kan drabba mig.
Min mor har precis gjort en biopsi på en knöl i halsen, vilket inte gav någonting, som tur var.
Det är något som kan ligga i släkten, så vi väntar nu bara på att det ska drabba oss. Även om det inte är så man ska tänka.
Ej cancer.
Men ALLA känner nån är drabbad (eller har,haft själv)
Därför berör cancer oss ALLA!
Yes, min moster hade cancer, men dog bara för två veckor sen :( Endast 45 år gammal, så orättvisst.
Min svåger fick diagnosen tarmcancer med lite spridning för ca 5 år sedan. Han är frisk och kry nu!
Hej Lotta,
jo, jag är drabbad av cancer i min familj. Min man hittade en knöl i testikeln för ungefär fem år sedan, vi genomgick hela köret med operation, konstaterande av testikelcancer, fyra omgångar av veckolånga cellgiftsbehandlingar och därefter en riktigt stor operation (utrymning av buken). Hans ärr liknar ditt första ärr, han är fristförklarad sedan fyra år. Han lever och vi är nu inne i en IVF-behandling för att försöka få barn.
Livet tar sina vändor och jag är så lycklig att vi lever.
Tack Lotta igen för allt du har gjort för cancerdebatten i Sverige! Jag önskar att det fanns ett så fint forum när jag var medvetslös av oro för fem år sedan.
kramar
Karin
Ja, min mamma drabbades av bröstcancer för 5,5 år sedan. Inga återfall hittills, även om det fanns en spridning till lymfan.
Hej Lotta!
Har följt din blogg i snart ett halvår. Är nog en av de bästa bloggarna jag har läst. Håller alla tummar och tår för att du får ett positivt röntgenbesked nästa gång.
Min man Johan drabbades av bukspottkörtelcancer med metastaser i levern för fem månader sen. Vilken chock! Det går inte att operera, så det är palliativ vård som gäller. Hittills har han svarat bra på cytostatikabehandlingen. Vi har två små tjejer på 3,5 år och 16 månader gammal.
Han bloggar oxå på:
ratty.blogg.se
Kram Nina
hej Lotta.
Min moster dog i cancer, 2008. Hon var bara 41 år. Det började väl med att de upptäckte i lungan men det var metastaser som spred sig snabbt, över typ hela kroppen. Hon lämnade två "vuxna" barn, efter sig.
Även en äldre, nypensionerad, kollega gick bort nyligen i cancer.
Jag läser din blogg med glädje o sorg. Jag Hoppas verkligen att himlen kan vänta. För du är inte redo för det. Du ska få se din vackra son växa upp först. Du har mitt Hopp!! o mina tummar knutna för dig.! Sen är din blogg i övrigt rolig att läsa.
du har ju ett roligt jobb. du lägger in bilder i dina inlägg, vilket gör allt mer intressant :)
Så lycka till med allt. o ta hand om varandra i familjen! KRamar Cecilia
Fick bröstcancer vid 31 år, är nu "friskförklarad". Lever med den ständiga skräcken av ett återfall, försöker varje dag att släppa tankarna från skit sjukdomen men men. Älskar att läsa din blogg ber ofta min pojkvän att läsa lite. Du är så bra på att förklara alla jobbiga känslor som jag aldrig lyckas sätta ord på. Tack för att du delar med dig, kramar!
Ja, min familj bär på en tickande bomb vid namn:
Colonpolypos.
Min svärmor gick bort för sex år sedan efter att först ha fått cancer i matstrupen, sedan återfall i lungorna.
Hon pratade inte om sin sjukdom, så jag förstod nog aldrig hur jobbigt hon hade det.
TACK för en suverän blogg!!! Glädjeämnen blandat med allvar. Är inte själv drabbad personligen men min lillebror insjuknade vid 4 års ålder av ALL. Allt gick bra och han är idag en nära två meter lång 16-åring som är fullt frisk! Kramar
Jag är inte drabbad men min mormor är svårt sjuk i cancer.
Min farfar och 4 åriga kusin dog i cancer
Tonsillcancer, hösten -08. Strålbehandlad. Aktuellt läge: so far so good.
Nej, inte mer än att min mormor i sin ungdom hade livmoderhalscancer, som hon överlevde (lever än). Jag läser främst din blogg för att jag gillar ditt sätt att skriva.
min pappa har cancer.
Har själv HAFT bröstcaner (ca två år sedan diagnos). Vill inte säga HAR cancer för den säger läkarna är borta ju... ;-) Har själv små barn, den yngsta född samma månad som din lille kille, vi var i samma ankomstgr på Allt för föräldrar då. :-)
Blev inspirerad av dig att börja blogga! :-) Du har ett vackert språk och tänkvärda funderingar.
Min älskade mamma dog för 11 månader sedan i tjocktarmscancer. Det gick mycket fort, 2 1/2 månad efter beskedet dog hon. De hann aldrig börja med cellgiftsbehandling. Mamma hade metastaser i levern och efter en kort tid även i lungorna.
Mamma läste din blogg under sin korta sjukdomsperiod och pratade varmt om dig!
Vad ska jag kryssa? Hade bröstcancer för drygt ett år sedan, operation, cytostatika och strålning, nu antihormoner i totalt fem år. Jag har inte cancer nu!!!!!
När jag började läsa din blogg för ganska längesedan kände jag ingen i min närhet som drabbats av cancer.
Men för några veckor sen fick jag reda på att en person som står mig nära fått cancer i tarmen och som också tyvärr spridit sig till flera organ.
Du verkar vara en sån fin människa och jag önskar dig allt gott och att du blir frisk!
Kramar
Min pappa fick hudcancer,dog av metastaser i hjärnan för nio månader sedan.Min faster dog(51år)av en hjärntumör för 1 1/2 år sedan,själv har jag också en hjärntumör,men lever ännu.Kram Anette
Hej
För 10 år sedan fick jag diagnosen spottkörtel cancer. Operation och strålning var min behandling. Min cancer var inte "aggressiv" så den var rätt lindring. Samma vecka som jag fick diagnosen hade jag dock sagt upp mig från mitt jobb och sagt upp min lägenhet så jag stog dagen före julafton och hade ingenstanns att bo, inget jobb och cancer, det enda rådet jag fick var ät ordentligt över jul för det behöver du senare. Idag är jag helt frisk förklarad. Cancern ändrade dock mitt synsätt till livet och jag är tacksam för vad jag fick gå igenom. Jag är dödlig och livet är för kort för att tjafsa och inte prioritera vad som är viktigt.
Jag håller tummarna för dig.
Kram
Min gammelmormor dog i livmodercancer, min mormor dog i strupcancer, min morfar dog i coloncancer och min far dog i sköldkörtelcancer. Själv har jag livmodercancer (sarkom) sprid till buk, bäcken, mjälten, båda lungorna, skelettet och levern. Då jag har en typ av cancer som inte cellgifter biter på går jag nu på "bromsmedicin" för att förhindra att metastaserna växer. Läser din blogg kontinuerligt men är väl inte den duktigaste på att skriva kommentarer. Håller tummarna för dig!
Hälsningar
Maria
Min mamma dog i tjocktarms cancer nær hon var 43år. Det var oerhørt tungt , trodde jag skulle få leva med min mamma tills hon blev gammal, så blev inte tillfellet och precis som kommentaren ovanfør min, så var lækaren is kall mot min mamma och min syster som fick ta emot beskedet. " det var inga knivar i værlden som kunde rædda henne, alla var också på semester så sellgiftsbehandlingen den kunde inte settes igång førns i september" min mamma dog efter tre mnd da orkade hon inte mer. Det har gått 10 år nu jag har två barn fantastisk man, har lært att leva med sorgen men det er tufft till tider nær jhag behøver henne som mest. Jag var 19år nær hon gick bort jag fick aldrig visa henne vem jag blev som vuxen, men vet att hon førstår och kan se mig:-). Mina barn frågar ofta efter henne , dem tycker synd om meg som inte har en mamma. Jag beundrar dig Lotta førstår dina kænslor, tycker det er starkt av dig att skriva om dig och din cancer varfør ska man vara tyst. Jag går sjælv på tjocktarms kontroller , eftersom det er erftligt så har jeg spår av at kunne utveckla tjocktarms cancer. Du verkar vara en fantastiskt stark mamma,fortsætt så!!!! du er en av mina førebilder:-)Jag har stor tro på dig!!!
Varm kram Sara
Bra kommentarSämre kommentar
Jag har cancer "i familjen" men det är inte enda anledningen till att jag läser din blogg. Du lever i vissa delar ett så helt olika liv än mitt. Det är helt enkelt spännande att följa ditt liv (alltså allt det som inte har med skitsjukdommen att göra) - samtidigt är du en smäll över fingrarna för mig när jag går och deppar ner mig för ingenting, eller ingenting och ingenting...ingenting i jämförelse då.
Du är en vacker människa i fantastiskt snygg inpackning! Jag önskar dig allt gott!
Hej Lotta.
För två dagar sen(20nov)va det 18 år sedan vår son 9 år dog i cancer, Wilms tumör. Det är länge sedan men det känns fortfarande som i går.Min mamma dog för 11 år sedan av en cancer som började i gallgången och spreds snabbt till lever och närliggande organ. Från att skitsjukan uppdagades tog det tre månader sen hade jag inte min mamma kvar.
Tiden läker alla sår, sägs det, men jag vete fan om det gör det.
Läser din blogg och följer din kamp, gråter en skvätt ibland över allt du och din familj går igenom men har även ett leende på läpparna när jag läser om allt fint ni får uppleva.
Kika gärna in hos mig så får du se en bild på våran raring Tobias.
Må så gott.
Mvh Jeanette Sv
Min mormor upptäckte en klump i bröstet för ungefär ett halvår sen - och när hon var på mammografi för drygt ett år sedan fanns ingenting - och i torsdags kväll dog hon, efter att ha fått hjärtsvikt av behandling som hon började med i augusti och att cancer dessutom spridit sig till en lunga.
