Året som gått......
När jag läser inlägget återkallas jag direkt till känslan jag hade när jag skrev det. Och som den rekorderliga människa jag nu är så gör jag som det sig bör. En återblick över det gågna året.
Häng med
I januari förra året får jag mina sista cellgifter, alltså för ett år sedan. Tiden med cellgifter var för mig en kamp jag bestämt mig för att klara. Jag hade det ganska lätt med det. Mådde illa, frös, ångest. Besök på SÖS var 14:onde dag men jag jobbade hela tiden och försökte få mitt nya liv att bli så likt det gamla som möjligt. Jag tappade inte håret men under denna period var jag mig inte lik i andra avseenden.
Jagvar fruktansvärt trött under min sex månader långa behandling men på något sätt gick tiden.
Jag fick prova Aminoact för att klara av behandligen bättre
Jag röntgas flera gånger för att fastställa om det spridits till levern. Jag skriver en krönika i Aftonbladet om den långa väntan på besked.
Mars-2009
Jag får veta att cancer spridits sig till levern. Halva den opereras bort. Det går bra. Det sista jag tänker på när jag rullas in på operationsbordet är Lennox risgrynständer och det första när jag vaknar 5 timmar senare är om han kommit hem ordentligt från dagis. Jag blir borta 10 dagar. Först på Huddinge, sedan på Stockholms sjukhem. Jag längtar efte rhonom hela tiden och vill bara hem.
I maj vinner jag Årets tarmcancerpris som jag delar med den kända kirurgen Haile Matheme. Mitt sätt att öka förståelsen kring tarmcancer bidrar till vinsten.
Krigaren Sabina förlorar kampen mot sin hudcancer. Hon lämnar två små flickor efter sig. Sabinas död kommer att prägla mig mycket eftersom hon var en riktig kämpe och jag hoppades så på hennes vinst. I mars tar "Tengil" henne till slut och hennes blogg fullkomligt exploderar av kärlek från hennes läsare.
Jag åker upp och ner som en jojo i humöret. Gråter mycket. Speciellt i bilen som är en grymt bra plats att gråta på. Eller på lekplatser när Lennox inte ser.
Jag med medverkar i program som "Dr Åsa", Kattis&Company", TV4 Nyhetsmorgon, tidningar som Femina, PS, Expressen. Aftonbladet. 2, 6-miljoners klubben, Solo och mama. Jag skriver krönikor åt Cancerfonden, Plaza kvinna, Femina, Metro osv. Debatterar i Aftonbladet. Bloggen utvecklas, ny layout, snyggare design men fortfarande är den bara skriven utifrån mitt liv och mina tankar.
Bloggen vinner priser som Årets livstilsblogg, årets Örebroare och Årets Blok
Årets Örebroare i Nov-2009
Sept-09 Årets Blok på Vulkan
Reportage i mama sept-09
Jag blir Sveriges mest lästa blogg kategorin föräldrarskap/barn. (Bloggportalen) En placering jag fortfarande håller.
Jag går till BUP under våren för att få redskap att kunna tolka in Lennox reaktioner på vår extrema situation. Skuldkänslorna att inte räcka till som mamma när man är sjuk och har ont är enorma. Att få bena i detta är skönt.
Under sommaren försöker jag mig på att ta grönt kort i golf. Klarar uppspelet men har nu teorin kvar.
När sommaren står i sin fulla blom går arbetskamraten Britta bort. Detta år kommer det att bli fler avsked.
Juni. Anna försvinner.
När bloggaren Anna lämnar mig i den virtuella världen och dör endast 36 år gammal i tjocktarmscancer och även hon lämnar två små barn efter sig, undrar jag stilla om jag kommer att klara detta. Varför Anna och inte jag? Jag har mailkontakt med Annas man och det känns bra men frågeställningarna är många.
I juli tatuerar jag in Lennox namn. Något jag funderat på länge men bestämmer mig för när jag får min cancerdiagnos. Jag drivs starkt av en längtan att ha honom nära mig, vad som än händer oss. Det gör svinont men är en smärta jag själv har valt.
Grannens kanin Zorro blir tagen av räven direkt från sin bur. Jag vet inte vem som är mest chockad, jag, Lennox eller grannarna Martin och Mia.
Vår verandra blir färdig i augusti och vi hinner med några middagar innan hösten kommer (här är den halvklar)
Threst åker in med akuta magsmärtor en morgon i oktober. Jag sktutsar honom. Det han är mest rädd för är att få två fingrar uppkörda i rumpan. Jag är rädd för annat men det visar sig "bara" vara en blindtarmsinfektion. Operation och hemgång efter någon dag.
I september går min chef Tua bort i cancer. Jag tänker på henne varje dag och undrar mycket var hon är nu. Dessutom hoppas jag att det finns Prada i himlen annars får änglarna det tufft.
I nov/december fullständigt rasar rubrikerna om svininfluensan. Mer eller mindre skrämselpropaganda skriker från varenda tidning och hela svenska folket får ett kollektivt tokspel. Inklusive jag. Lennox och jag vaccinerar oss lydigt. Threst hoppas på tur.
Jag medverkar i bland annat Ulf Elfvings radioprogram och gillar radions anonymitet mer än tvn:s granskande blickar.
Patrick Swayze, Farrah Facwett och Michael Jackson går alla bort inom loppet av några månader.
Lennox fyller fyra år i oktober och firas ståndsmässigt med perverst mycket leksaker.
Malin får en dotter i oktober och blir med all rätt världens malligaste Malin.
Jag fyller min minneslåda till Lennox under hela året. Brev, minnes anteckningar, min röst på cd, bilder osv
Det har varit ett bra år. Ett levande år och det är det som räknas. Jag är trygg i min blogg. Jag älskar att skriva. Jag brinner för att föreläsa, skriva krönikor, debattera. Om jag kan få en enda människa att kunna söka för sina symtom eller förstå hur det kan vara att vara just cancerpatient så har jag lyckats. Det är mitt enda syfte.
Hur det här året kommer att bli? Den som lever får se. Och den som lever lite extra får se desto mer.
Hoppas att 2010 blir ett jattebra ar for dig och din familj! Stor kram fran en beundrare!!!
jag blir så rörd när jag läser din blogg, du verkar så underbar!
Rörande texter, jag tror att 2010 kommer blir ett bra år!
Lotta du verkar vara en underbar människa! Ville bara få det sagt
Kram från norr
Lotta, jag tänker på dig fastän jag inte känner dig. Läser dina rader och blir så rörd. Naturligtvis kommer 2010 och alla kommande år bli toppen för dig och din familj!!!
Varm kram!
Bara för din info så står du fortfarande med som en utav kändisarna som samarbetar med bracy.se. Jag var en av dem som beställde armband därifrån och det tog det där företaget 3 månader att skicka det till mig, och det efter att jag skrev en kommentar i din blogg. Hoppas verkligen att det där företaget håller sitt ord nu att de stödjer Haitis offer. Tror föga på det, tyvärr.. Otroligt synd, när affärsidén isig är klockren.
du är enormt stark kvinna!
Vilket HÄRLIGT inlägg, lycka till med ALLT!!!!
Lotta, du lyckas.. Tog mig i kragen o kollade en knöl som visade sig vara ofarlig.. Men att jag överhuvudtaget sökte beror på dig o din blogg. Du inspirerar, ger styrka o ökar förståelse o medkänsla. Pratade med dig i radio i somras o berättade om min pappa. 2 veckor senare, den 29 juni gick han bort. Den 19e dec gick min farbror bort. Cancer båda två, dock olika. Efter det har jag lovat mig själv att göra lite med som jag vill, att lyssna på magkänslan mera.. I år har jag lovat mig själv att börja träna, sluta röka o när jag lyckats i höst ska vi åka utomlands.. 2010 ska bli ett bra år. Håller tummarna för dig Lotta o hoppas ni får det underbart i thailand! Många kramar Madde från Linköping
Tack fina fina Lotta! Varma kramar Emma
Lotta!
Tack för en underbar blogg. Du har verkligen skrivandets gåva. Ja, året som gick innehöll både sorg och glädje som du skrev. Hoppas att glädjen trots allt överväger. Ni verkar vara en jättegullig familj, önskar att ni ska få fortsätta vara det MÅNGA, MÅNGA år framöver.
Läste några gamla inlägg och funderar över hur det är med din vän J. Har inte läst något om henne på länge.
Ha det gott detta år!
måste bara säga att jag älskar din blogg! visst jag har bara läst den i några dagar men jag jag helt fast.. du skriver jätte bra och jag beundras av hur du kan orka med allt!
kram från mig!
2009 var ett riktigt skitår eller hur Lotta? 2010 kan ju bara inte bli detsamma! Se framåt. Kram
Underbara Lotta! Jag älskar din blogg och följer den varje dag. Du skriver så fint om livet. Jag tom drömmer om dig på natten. Jag önskar dig en fantastiskt fin resa till Thailand och ser fram emot att få följa er på resan via bloggen.
Kram Camilla
Du vill bli känd va?
Ett händelserikt år! Hoppas att ni kommer få måånga fler sånna ihop. /mia
Du är duktig du och så positiv, trots allt du får vara med om. Du sprider information och ökar förståelsen på ett väldigt bra sätt. Tack för det!
Hej Lotta!
Jag vill bara säga att jag tycker så mycket om dig,
du skriver så välformulerat och är en så varm person
STOR,STOR KRAM/ nina.j
Vilken fantastisk resume av det gångna året!
Som läsare följer man verkligen med i din historia - dess toppar och dalar... Jag beundrar dig, du är stark även när du känner dig svag.
Önskar dig och din familj all lycka!
Hejsan Lotta =) ditt liv & ditt mod berör mig så enormt mycket ... får svår ångest av att bara försöka ta in det du skriver ... livet blir verkligen inte som man tänkt sig !! eller hur ??
Ja kommer heja & hålla mina tummar i all evighet för att du ska få vara frisk & så få se din vackra son växa upp =)
Sänder dig all lycka ja kan ge // Kram Anne
Tack Lotta!! Jag kommer att hänga med dig under alla de år som kommer också!
Stor kram!
Du är så himla vacker! Och jag kan inget annat än älska din lille lennox! han är så himla fin.
du är så stark. Beundrar dig!
Hej Lotta,
Började gråta nånstans efter bilden på dig med tatueringen på armen. "En smärta jag valt själv" var nog det som tog extra hårt. Har läst din blogg i några månader och blir starkt berörd av ditt sätt att reflektera och dela med dig av tankar och känslor.
Jag har, ta i trä, inte själv drabbats av cancer men på nära håll sett en ung man förlora kampen mot myelom/blodcancer, endast 36 år gammal.
Min mamma dog när jag var elva år så döden har varit närvarande i mitt liv på ett äckligt och lärorikt sätt. Den största insikten för mig att ha med mig är att människor faktiskt dör. I den vetskapen bor tacksamhet, empati och en känsla av lycka att få finnas till.
Att inte ta livet, vänner, föräldrar, något, för givet. Att veta att allt kan försvinna är att veta att allting finns. (Flummigt kanske men jag hoppas du förstår vad jag menar.)
Sen fick jag veta allt detta när jag var alldeles för liten för att kunna hantera det och därför drabbas jag fortfarande av panik när jag fastnar i svarta tankar om hur alla jag älskar dör och att jag inte klarar av att bli lämnad ensam med all denna jävla skoningslösa TYSTA död. Den påhittade kontrollen kaosar och hjärnan skenar i rädsla och oro.
Men det är som sagt bara ibland. (Tack och lov för terapi och verktyg att hanskas med själen och hjärtat!)
Tror att vi som varit med om att vara i dödens närhet på olika sätt får en särskild blick på livet. Som att vi ställer skärpan på ett nära livet/döden sätt. Jag vet inte, jag bara identifierar mig med många av dina tankar och tycker om att läsa det du skriver.
Tack för att du skriver Lotta! Du inspirerar och läker.
Önskar dig kraft, kärlek och styrka.
I wish you all the best, kram!
Vilket fantastiskt inlägg i din blogg detta var! jag tycker just bild nr 2 är extra rörande med Loppan som tröstar...
Vilket händelserikt år du haft när man ser tillbaka på din lilla resumé. Du kommer nog att hinna med åtskilligt under det här året också med all din energi och kreativitet.
Det är verkligen givande att få följa din blogg, bara att tacka och ta emot.
Vilket fantastiskt levande liv du haft under det här året! Det är ju verkligen livet. Liv och död. Skräck och glädje. Intensivt!
Jag hoppas och tror att du kommer att få ett betydligt tråkigare (lugnare) år 2010, medan jag nog får det omvänt.
Kramar!
Du skriver hur bra som hälst och jag sitter nästan här och gråter att över allt du gått igenom men ändå är du så stark.
Hoppas 2010 blir ett underbart år för dig.
Hej Lotta! Jag har följt din blogg länge men har inte tidigare lämnat någon kommentar. Nu är det dags... Jag tycker att det är alldeles underbart att varje kväll läsa vad du skrivit. Jag känner igen mig så när du beskriver hur du känner inför allt du går igenom. Väntan, oro, ångest men också en oerhörd glädje och tacksamhet över att få leva med människor man älskar och som man älskar tillbaka så mycket att det gör ont. Jag är gift med min kärlek sedan fjorton år tillbaka och mamma till en kille som snart fyller elva och år och en tjej som blir tio i sommar.Jag har själv cancer. Fick min diagnos i oktober 2005, 29 år gammal. Under en akut operation upptäcktes sarkom på en av mina äggstockar, och jag har sedan dess gått igenom många operationer och behandlingar i omgångar. Jag har fått några återfall på olika ställen i buken, bla tarmen. Än så länge har jag haft turen att ha en cancer som växer relativt långsamt men prognosen är 50/50. Det har varit en jobbig höst med väntan på besked och hela tiden har jag tittat in till din blogg för att se hur det gått för dig och vilka besked du tagit emot. Som en medsyster som man trots att man inte känner ändå känner en stark sammanhörighet med då jag känner att det ibland kan vara svårt att förklara för nära och kära om alla tusen känslor som rusar i kroppen samtidigt... Skickar dig massor med varma kramar!!! /Hanna
Hej Lotta...
Efter allt som du gick igenom förra året så vill
jag bara önska dig ett fint och härligt 2010.
Hoppas att du och familjen får må bra och kan njuta av tillvaron tillsammans.
Sköt om dig.
Många kramar Annelie
Jag har följt dina ord varje dag och kommenterat lite då och då.
Det är just LIVET du beskriver och det är alltid intressant. Vi vet inget om vad som händer oss själva och våra kära.
För en vecka sedan dog min mamma. Det känns väldigt konstigt och samtidigt helt naturligt.
Ta en dag i taget och lev ditt liv.
Hejsan. Vi är fyra stycken som ska fara till Malta i sommar på språkresa. Vi har startat den här bloggen för att alla som vill ska kunna följa vår två veckors resa i solen. Följ oss på bloglovin om du vill. Vi följer gärna era bloggar också ;)
Jag önskar dig ett underbart 2010! Det var en bra sammanfattning du gjort av året som gått och jag ser fram emot att läsa mer från dig under det nya året. Kram Annika
Mycket som hänt i ditt under gågna året.
tråkigt med armbandet som bara var en bluff, det såg så fint ut.
Vilket märkligt år. Blir tårögd, du skriver så fint. Ses!
Kram Josefine Sundström
Hej Lotta!
Följer din blogg nästan dagligen och blir alltid glad/berörd. Den betyder mycket för mig som också är sjuk (samma djvla sjukdom). Känner mig stärkt av din lyskraft, styrka och ditt mod.
Ser fram emot att läsa om eran Thailandsresa!
Natti!
Hej Lotta! En jättefin krönika om det gångna året. En sak bara, Anna dog den 12:e juni och inte i mars. Jag kände inte henne men har läst hennes blogg och var inne på den för en liten stund sen, därav minns jag datumet.
Kramar från Linn i Upplands Bro
Fin blogg du har :)
http:/7brunettbloggen.blogg.se
Hej kära Lotta, oj vad fort detta år har gått.Jag läser din blogg varje dag, o följer din kamp o vardag med ödmjukhet....livet är skört,men det känns som du har medvind nu!!!!!Det tror jag!!!Hoppas ni får en underbar semester i Tahiland!!!Det förtjänar ni verkligen!!!KRAM
du är så duktig på att skriva och uttrycker dig så fint, tycker du är otroligt stark och jag gillar din blogg jättemycket:)
Vad trevligt med dessa återblickar från ditt 2009..kul att se jag har oxå kollat min egen blogg men det har inte hänt så mycket hos mig mer än ett avslitet muskelfäste i skinkan...men det är sånt som läker själv ju...hoppas du tar dig fram i snövädret..inte kul men det är sånt vi får leva med...kram
Jag läser din blogg ständigt och blir lika stolt över dig varje gång! Du är fasiken min idol Lotta! Stor kram till dig!
Hej!
Du skriver så levande, du kämpar så hårt. Jag är glad att inte cancern tog dig, så du fick fortsätta älska din man och din son. Jag hoppas ditt liv blir bättre nu!
Kramar
Oj, vilket gripande år. Jag håller tummarna för dig, även om jag inte känner dig personligen så känns det som det då jag följt din blogg en längre tid. Jag är själv frisk men har kvinnor i min släkt som gått bort i cancer och jag tänker på dem och alla frågor jag aldrig hann ställa...därför blir jag så rörd över din minneslåda och allt annat du gör för ditt barn och de andra du har omkring dig.
mvh Lea
Tack för din sammanfattning. Vilket år. I förrgår 26/1 satt jag och läste igenom min blogg, precis 1 år sen jag fick diagnosen bröstcancer. Att man klarar av behandlingarna, undersökningar och den jäkla sjukdomen är ofattbart. För det är ett "helvete".
Din blogg har jag gått in på dagligen, den har hjälpt mig under min resa.
Önskar dig ett riktigt gott år 2010!
Kram
Anne Mari
hej! mkt du har varit med om . hoppas det är och förblir bättre !
Hej Lotta!
Häftigt att få läsa om hela ditt år i ett inlägg. Jag har följt dig längre än så, men man förstår inte riktigt hur otroligt mycket som har hänt dig förrän man ser det sammanfattat så. Tack för att vi får följa med på din resa!
Jag kände igen Haile Mahteme på din bild! Jag pluggar till läkare i Uppsala, och i december hade jag en kirurgplacering och fick vara med på Hailes prisbelönta operationer!
Vilket år!!
Lycka till och hoppas du får ett bra år!
hej, jag är 17år och fastnade helt för din blogg.
Denna styrka och den härliga person som du verkar vara lyser igenom alla dina texter.
Lycka till med allt! jag tror på dig.
Kram .
Fantastiskt fin bild!
Hej!Jag tycker du är en otroligt stark och unik kvinna som är en förebild för hur man ska hantera svåra situationer i våra liv! Med tanke på det du sa om hur svårt det är att hantera tiden innan du får dina besked varje halvår så började jag fundera.Då tror jag att det är bra att hitta något menin!gsfullt med den tiden och göra den till något där du kan utrycka alla dina känslor utan att din man behöver vara delaktig i det. Din egen tid bara för dig!! Att måla är läkande! Måla din egen tavla med alla dina känslor före och efter dina besked! Sätt sedan upp den på väggen och var stolt över dig själv!Jag gjorde det en gång efter jag hade gjort en större operation! Det var ett sätt för mig att få vara ifred och att få tiden att gå!! Ibland är en massa ord bara överflöd! Lycka till!!
Hej Lotta,ur such a strong,courageous lady ur writtings here är enormous healings to us all i was touched when i listened to u on todays program på efter tio i was touched, reading through ur blogg i couldnt hold tears back ur such an inspiration.
Du är underbart!jag blir varm i mitt hjärta o rörd av det du skriver.Önskar dig riktigt gott år 2010.
Hoppas 2010 blir ett bättre år för dig!
Hej Lotta!
Jag tycker du är fantastisk!
blir helt rörd varje gång jag läser din blogg.
ser verkligen upp till dej som mamma.
med allt du varit med om det gångna året och ändåså är du en sån bra mor, och du orkar med allt.
jag imponeras verkligen av din styrka.
hoppas detta året blir super!
Gråter när jag läser, det är så mycket sorg men också så mycket liv. Så mycket känslor och så starkt!
Tack för att DU VILL dela med dig och jag håller tummarna för att allt kommer att gå bra!!!
Thailand resa snart eller? Avis ;P
