För er som missade......
Done!
Du är fruktansvärd snygg!!!
Fantastiskt bra intervju Lotta, du är verkligen en inspirationskälla, hela du!
Och lite rolig var du allt i intervjun också, när du säger att du du blir"runkkad"(röntgad):-D! Lite humor va?:-)
Kram på dig fina du!
Han hem till Efter 10 efter min vattenträning för att se dej, blir så imponerad av hur tapper du är. känner igen mycket av dina funderingar kring barnen, känns bra att höra någon som man känner igen sig i. Jag tycker också det är svårt att belasta sin omgivning med hur man tänker när man är sjuk. Önskar att jag kunde gömt min sjukdom som du gjorde ibland, för att få vara den man var innan sjukdomen satte klorna i en. Svårt att säga att jag mår bra när folk frågar känner att de tänker "du ljuger", men man måste ju få må bra i sin tillvaro ibland trots allt. Känner du också att det tas mycket hänsyn till din sjukdom så att du går miste om det roliga? Det kan jag uppleva att människor som inte känner mig så väl dämpar sig i min närvaro så det ofta blir sjukdomssnack.
Leva mellan beskeden mycket viktig del i livet bra jobbat Lotta. Pernilla
Så inspirerande!
I dag har jag haft en dålig dag med mig själv med hemska tankar om vad som kommer att sägas på Radiumhemmet nästa vecka. Jag ska inte dra min historia - men fick en cancerdiagnos den 14 december lika oväntat som de väl är för de flesta.
Kris, kaos och allt på ända. När jag av en tillfällighet såg inslaget om dig hos Malou var det som om det var någon mening men det. Jag har inte hört någon berätta om sin cancer sedan jag själv fick diagnosen. Jag har inte heller velat läsa så mycket utan förträngt och packat in en massa känslor. Är också tämligen nyopererad efter operation två. Men det var nyttigt för mig att se dig så levnande och vacker. Jag har nu läst mycket ur din blogg och även annat om denna djävulusiska sjukdom, vilket väl kanske är bra. SÅ, du har en bra och intressant blogg, du gör verkligen samhällsnytta och trevlig thailandsresa.
/ Karin
Känner igen precis allt som du gått/går igenom!
Min man fick tjocktarmscancer. Phu ja det är tufft.
Lycka till i fortsättningen! Kram // Michelin
Med risk för att jag "läste" intervjuen som fan läser Bibeln men jag tyckte det var lite obehagligt hur du fick så mycket ifrågasättande kring hur du hanterar din situation. Det kändes nästan som det blev ett krav från Malou (och dig själv) som att du gör fel nu? Att du kunde vara mer positiv (som din man). Jag förstår att det är svårt för honom och ditt barn, ja alla runtomkring men du hanterar det bra och du är öppen och ärlig (vilket alltid är rätt). Fan, det är för mycket begärt tror jag att du ska tänka positivt just nu. Du kommer nå dit men du är kanske inte där nu och det är ok, det är verkligen helt ok.
Otrolig intervju! Blir så rörd när man hör hela din historia...
Tusen Kramar!
Hej Lotta!
Vi känner inte varandra men din historia tog tag i mig. Speciellt tänker jag på svårigheter att bearbeta det som hänt och oro inför hur det skall bli i framtiden. Skulle vilja förmedla en länk till en sida om energipsykologi. Jag vet arbetssättet fungerar och att de som arbetar med detta och står för sidan är seriösa. http://www.centerforenergipsykologi.se/
Lycka till
Evy
Hej Lotta!
Jag har sett på inslaget "Efter 10". Jag opererades för bröstcancer för 13 år sedan och fick ½-år efter operationen besked om att jag hade en metastas i lymfkörtlarna i halsen. Jag fick högdos cytostatikabehandling efter detta. Min son var då 5 år och alla tankar du tänkt tror jag mig också ha tänkt. Precis som du säger så tror jag att det är väldigt svårt för någon "utomstående" som inte varit med om samma sak att förstå att VARJE SEKUND så finns tankar, funderingar och ångest och precis som du sa så blir ångesten värst när man är som lyckligast och man kan inte känna riktig lycka utan att det finns vedom med i tankarna. Jag är idag friskförklarad och jag har lärt mig mycket av det jag gick igenom för 13 år sedan. Jag vill ge dig hopp om att det är så att "tiden läker alla sår". Kvar finns ett litet ärr men för varje år blir ärret mindre och mindre tydligt. Det går faktiskt veckor ibland utan att jag tänker på det jag gått igenom. Du kommer förhoppningsvis att känna precis som jag och jag vill med detta mail ge dig hopp och jag vill också att du ska veta att för varje dag, för varje läkarbesök, för varje år så bearbetas denna oro och till slut så hoppas jag att du kan känna som jag känner idag. Det är väldigt märkligt för när jag tittade på programmet så slogs jag av att allt du kände jag så väl igen. Jag tror också att din envishet att "inte vara sjuk" hjälper väldigt mycket. Jag var och är lika envis som du och detta att våga "prata" om sjukdomen gör att du bearbetar den. Håller alla tummar som går för dig och hoppas att du om några år kommer att känna precis som jag känner idag.
TACK LOTTA FÖR ATT DU HAR DELAT MED DIG AV TVPROGRAMMET, DET VAR JÄTTEBRA
Tack för att vi som missade intervjun fick se den också.
Den var väldigt bra, som allt annat du gör!
Du är så stark som orkar vara ansiktet utåt och prata så öppet om din dödsångest och alla andra tankar runt omkring din sjukdom!
Jag berördes mycket av intervjun och gör så även av att läsa din blogg, som jag följt sedan i höstas.
Jag har gått en kurs i hypnos och mental träning
då jag arbetade inom tandvården på 1990-talet för Lars-Eric Uneståhl och han har arbetat med just cancerpatienter och mental träning.
Jag tänkte på honom när du nämnde att du inte hittat någon som riktigt förstår hur det känns och hur man kan få hjälp med verktyg kring alla tankarna som snurrar runt i huvudet hela tiden.
Jag vet inte vad han gör idag och vad han kan erbjuda, men han har garanterat ett stort nätverk och kan erbjuda dig någon att kontakta, om han inte själv skulle kunna hjälpa dig just i detta.
Han är en sådan fantastisk inspirerande och kunnig person, så jag rekommenderar dig att kontakta honom!
Lycka till med allt och en stor kram från mig - för ditt stora hjärta, styrka och öppenhet med dessa livets svåra tankar!
Hurra vad bra! Du är så klok, stark och så jädra snygg! Kul att se.
Vill bara säga att du är toppen!!
Jag läser din blogg varje dag.
Många kramar till dig.
Hej! Vi såg Dig på TV av en händelse och det var verkligen intressant att höra Dig. Elias, vår son på 10år, sög in precis varje ord du sa.
Han fick cancer i september 2008 (leukemi) och han har haft det otroligt kämpigt och läkarna har vid 3 tillfällen sagt att de inte kunde göra mer. Han fick levercirros = dödsdom.... Vi har fått uppmaningen att verkligen säga åt honom att inte ge upp medan han låg i respirator... Det var det värsta vi genomgått. Men ödet har velat annat och Elias är den förste i världen som botat sin lever av sig själv!
Elias kämpar med sin ångest och han sa direkt att han ville ha din blogg som en länk på sin blogg - Du är en förebild om ett HOPP om att bli frisk. Tack!
En stor önskan om att Du ska må fortsatt bra - Mirakel finns! Det vet vi säkert!
Lycka till i livet och med allt Du företar Dig!
Kram
Annette & Elias
Det första jag tänkte var,vilken otrolig tjej!Kunde inte slita mig trots jag skulle iväg till lunchmöte.Jag har själv haft bröstcancer,med allt vad det innebär med operation,cellgiftbeh.strålning m.m.Det jag reagerade mest på var att jag känner precis likadant med oro till och från,kan aldrig bara "släppa skiten".Jag går ju inte och tänker på det varje stund,försöker att inte tänka att det är cancer så fort jag får ont någonstans,men jag tror inte ngn som inte har haft sjukdomen förstår.Sen läser man om dom som "svävar på moln" när dom blir friskförklarade,det är ju bara att gratulera.Önskar jag kunde känna så!Annars ser jag positivt på det mesta här i livet. Var bara tvungen att skriva några rader,blev så tagen av intervjun!!Hoppas av hela mitt hjärta att allt går bra och att du får ett bra liv med din gulliga familj! Bamsekram Ewa.
Du är verkligen en fantastisk människa, hoppas du vet det!
Hej Lotta! Du får en award av mig för din härliga o gripande blogg. Kram
Jag har kollat in lite här då och då.
Men aldrig skrivit något då jag själv går igenom cellgiftsbehanlingar och innan det massa operationer.
Men nu mår jag relativt bra även om jag är långt ifrån frisk. Jag har fortfarande metastaser i lungan samt ena njuren (mer om det i länken där jag i forumform har skrivit hela resans gång)
Såg även intervjun i morse och jag måste bara säga att ´det var helt underbart. Dels kände jag igen mig i det mesta (jag har dock inga barn) men även "problemen" som de anhöriga får.
Min cancer kostade mig ett förhållande. Trist men det tog hårt på henne inget snack om det.
Jag önskar dig all lycka och för egen del ska jag ge den här skiten en match som den sent ska glömma.
Sköt om dig!
Kram
Mattias
Jag är djupt imponerad över ditt enkla sätt att prata om något så svårt. Du är rak, tydlig, välformulerad, fylld av känsla och förmedlar ditt budskap och dina tankar så avskalat och äkta.
Det är omöjligt att som fullt frisk sätta sig in i hur det är att bära på denna "skitsjukdom". Men du har verkligen fått mig att öka förståelsen för de som drabbas. Min mamma dog för tre år sedan i cancer och jag hade ingen alls samma insikt då som nu.
TACK för att du ökat min förståelse och sätter ord på det som få vågar, kan eller vill prata om!
Jättebra intervju i efter tio! Varma kramar o Trevlig helg önskar jag dig! Hälsningar Anna
Jättebra intervju i efter tio! Varma kramar o Trevlig helg önskar jag dig! Hälsningar Anna
Oj vad snabbt mannen gick vidare med ny kärlek. Knappt ett halvår sedan hon dog? Sånt känns konstigt men vad vet jag man behöver väl kärlek men måste kännas konstigt ändå så snabbt. Reagerar inte omgivningen???
Lotta, jag blir lika förvånad varje gång jag läser på din blogg eller hör dig säga att folk tycker att du ska "gå vidare". Är de helt galna? Hur i hela världen kan man förvänta sig det av en människa som lever/har levt med cancer?? Jag blir skogstokig när jag tänker på det!! Jag har tack och lov inte drabbats av cancer men jag är sjukligt rädd för att drabbas och en av mina värsta farhågor är faktiskt "hur går jag vidare om jag överlever?". "Hur ska jag kunna övertyga mig själv om att varenda magknip/hosta/värk inte är ett återfall?". Jag tror att jag skulle behöva ett mycket stort antal timmar med någon professionell för att fixa detta och jag förstår precis vad du menar när du berättar att du inte har hittat någon för det är som du säger: Det måste vara någon som har erfarenhet av cancerpatienter och deras ångerst. Jag har själv provat på terapi för att försöka jobba bort min cancerångest och till och med jag som sagt inte ens har drabbats tycker att de är för glättiga och inte har förståelse, utan tycker att man ska gå vidare eller i mitt fall pratar med mig som om "det kommer väl inte att hända". Jag tycker nästan det är skönt att höra att det finns en till som resonerar som jag och som inte bara "kan gå vidare" i livet. Sen tycker jag, och säkert du också, att det är oerhört tråkigt att jag inte istället försöker fokusera på att jag INTE har cancer istället för att oroa mig för beskedet, behandlingen och livet efter (om man överlever). Jag har en 6-årig pojke och en 4-årig flicka (nästan jämngammal med Lennox, vi brukade förresten skriva i samma ankomstgrupp du och jag på AFF) och jag önskar så att jag kunde vara som de flesta, dvs ta dagen som den kommer och ta problemen när/om de kommer. Stor kram till dig och världens största lycka till. Din blogg är suverän!
Måste säga att du är en underbart stark person! Håller tummarna för att det ska gå bra för dig!!!
Lotta!
Sitter och nickar medhållande och gråter lite här och där under intervjun. . du sätter liksom ord på allt man känner!
Jag har själv inte cancer, men nära och kära har drabbats. Jag förlorade min älskade mamma 2006 i bröstcancer och 2008 fick min sambo Lymfom. . cancer i lymfkörtlarna. Båda gångerna var jag gravid och kunde knappt glädjas åt att jag skulle få barn! Mamma hann inte träffa sitt första barnbarn och de fick inte möta sin fantastiska mormor. . det känns förjävligt rent ut sagt!!
Min sambos tumör var stor som en apelsin och satt riktigt dåligt till. Den hade växt in i ena lungan och i hjärtsäcken. . när han kom hem och berättade om vad de sett på röntgen så trodde jag att jag skulle dö. . kroppen reagerade så fysiskt och jag ville kissa o bajsa på mig. . spy. . för mig (för min mamma) så var cancer lika med död.
Idag är han otroligt nog cancerfri, efter dubbla cellgiftsbehandlingar, högdos av cellgift (den magra, svaga, totalt hårlösa och dödsgulbleka människan vill jag inte träffa igen) och strålning mot lungor och hjärta. Känner enorm glädje över att han är "frisk". . men som du säger; oron finns ALLTID där som en malande i ens innersta och tär på en. . HAN är en kämpe ,och, som Threst verkar vara, en riktigt optimistisk människa.. . snarare är det JAG som mår pest fortfarande. . OM det kommer tillbaka? Vad händer då? Hur ska jag och våra två barn gå vidare? JAG känner behov av stödsamtal, medicin. . för jag har sjunkit så långt ner i träsket av oro och dödsångest.
Känner så för dig Lotta och det du skriver är så bekant så bekant. . tankarna och känslorna. . även om det inte är jag som har cancer så har jag sett lidandet på så nära håll. . kännt det själv i varenda liten cell i mig själv. .
Nu så ska du leva ett långt och vackert liv tillsammans med din fina lilla familj! Vi också! så är det!! Punkt.
Tack för en helt fantastisk blogg! DU är fantastisk!
Kramar i massor.
Lotta!
Jag blev så berörd när du berättade,vad som hänt dig.Jag satt isoffan som fastklistrad.Jag har nog inte gråtit så mycket ,sedan min älskade syster gick bort i cancer 2004.Jag känner så väl igen mig.Denna kamp o denna ovisshet.Väntan på svar som är rena mardrömmen.Vad kommer läkaren att säga.Får min syster leva eller ?Jag följde med henne på alla läkarbesök o behandlingar,så jag förstår vilket helvete man lever i.Sedan hade hon 3 barn också.Jag känner igen det du sa om ,just att lämna sina barn o att förbereda för det,även om det går bra.Jag blir så himla ledsen att livet ska vara så prövat.Varför kan inte livet vara små prövningar istället.Det lär man ju sig av också.Sådana här saker är svåra att hantera o Gud vad livet blir svårt resten av livet.
Men du är en helt fantastisk människa,du verkar så stark ,även om du är svag i vissa stunder.Jag önskar dig all lycka med dig o familjen.Och det kommer nog inte att gå 1 dag utan att jag tänker på dig.Du berörde mig verkligen.
Kramar i massor till dig o din familj.
Skulle bli så glad om du ville höra av dig på min mail.Det är så mycket som inte blev sagt.
Du är vacker, stark och underbar. Jag reagerade också lite på hur intervjun lät ett tag. Det kändes som att du "fick lite skit", att du är negativ och blabla.
Jag skulle vilja säga att du inte är negativ utan har en verklighetsuppfattning, du vet vad som kan hända, du blundar inte och antar att du blir frisk. Jag känner att det är något helt annat än att vara positiv eller negativ. Din man "förnekar" att du kan få spridning för att han vill vara stark och få dig att må bra och kanske tänka på något annat, du är så väldigt medveten om att utgången kan gå åt två håll. Men det gör dig inte på något sätt negativ. Hoppas du förstår vad jag menar, på det sättet din man hanterar det hela är troligen för att skydda dig, för att skydda familjen, du får inte försvinna så därför ser han inte en spridning som en möjlighet. Det krävs två för att ett förhållande och en familj ska kunna hålla ihop, ni är båda två starka, men på olika sätt för ni går igenom skitsjukdommen på två olika sätt. Tyckte som sagt att det blev lite dumt, när det pratades om att din man var den positiva och du den negativa.
Lycka till med allt i ditt liv och jag hoppas från djupet av mitt hjärta att du aldrig mer får en cancercell i din kropp.
All kärlek till dig Lotta, önskar dig all lycka i livet framöver!
Tack för länken!
Fint samtal mellan dig och Malou! Du är ett lysande språkrör för alla sjuka människor! Lugn, saklig och med ett enkelt språk förmedlar du så många klokheter! Beundransvärt... Stor kram från H i Ö-o
Jag har inte så mycket mer att säga än att du är den starkaste någonsin, fortsätt kämpa.
VI hejar på dig.
http://hannahhp.blogg.se
http://hannahhp.blogg.se
http://hannahhp.blogg.se
