På bilden. Stackars jävel

Gissa vad som hände inatt! Lilla skorpan spydde och jag som skämtade om att sjuka barn var det sista jag behövde nu när T är borta till på söndag. Stackars liten fick vara hemma från dagis men verkar pigg och alert som vanligt.

På tal om att spy så är jag paniskt rädd för det. Och då menar jag inte att jag bara tycker det är äckligt som alla andra utan min rädsla är så stark att det påverkar mitt liv. Emetofobi=rädsla för att kräkas själv eller se/höra andra göra det. Äter ständigt minst 20 vitpepparkorn/dag och undviker att hålla i ledstångar och andra smittohärder när jag är ute. Byter tåg om det ser ut som om någon mår illa i min vagn, Äter aldrig sist av en buffé och aldrig av mat som riskerar att bli dåligt och inte klarar värme. Blir aldrig skitfull, Vägrar att åka hem till någon som mått den minsta illa och får panik och blir gråtfärdig när jag hör någon kräkas.

Detta är ett riktigt problem för mig och har bara eskalerat de sista åren. Undrar om jag kan gå i terapi mot min fobi, som spindel eller flygrädda kan göra. I väntan på att jag måste ta tag i det så surfar jag på emetofobiernas hemsida men blir bara ännu oroligare av det.

I natt höll jag mig lugn och var en stabil och trygg mamma men i själva verket galopperade hjärtat i kroppen och jag ville bara springa därifrån. Istället tröstade jag, höll den lilla kroppen framåt och hatade T för han sitter på någon billig taverna i Italien och dricker rödvin. Sedan tog jag en huttrande Lillskorpa på armen och ner till köket för att skotta i mig en näve (jag lovar) vitpepparkorn och en slurk flytande vitaminer.

På bilden. Så här sexig är man en tidig morgon i januari

Tack för tips på bröllopssånger. Hittade fler jag gillade. Ni är bäst. Fasar lite inför kommande dagar. T har åkt till Italien på konferens med jobbet och Lilla skorpan och jag är ensamma ons-söndag. Har ingenting inplanerat och det gillar inte jag.

Storhandlade gjorde vi idag. I morgon blir det Ikea och på fredagkväll hänger vi nog med M och C. Hoppas bara Lilla skorpan håller sig frisk då han ju precis börjat nytt dagis med nya infektionskällor. Det minsta jag har lust med är att sitta inlåst ensam med ett sjukt barn. Kort inlägg idag då "American Idol"  börjar nu. Inatt ska jag nog sova inne hos Lilla skorpan hela natten för sällskaps skull.

På bilden. Visst är det fånigt med likadana jackor men oh så bra med mängdrabatt.

Lystring kära besökare. Jag har fått hjärnsläpp angående sångval till bröllopet. G sjunger Oleta Adams " Get here" och ska sjunga en låt till men jag kommer inte på någon.

Gillar inte Celine Dion och inte Whitney. Känns som det nästan bara är dessa damer som gör riktiga powerballader. Den ska vara på engelska. Funderade ett tag på Toni Braxtons "Breathe again" men T vägrade.

Så nu mina kära vänner vore det bra om någon kunde hjälpa mig med förslag på riktigt feta amerikanska tårdrypande klassiker så skulle jag ha ett problem mindre

På bilden Lilla skorpan hemma i trägården på Mors dag

Äntligen, äntligen har vi bytt förskola. Till ett fantastisk ställe med gulliga tanter, egen kock, rim och ramsor, vattenlekar, dockteater, stor grön gård i skogsbrynet och  en utpräglad pedagogik. Tog tid idag när jag cyklade dit och det tog exakt 6 minuter. Det kan man leva med.

Inskolning nu i tre dagar. Idag låg jag på vilan rygg mot rygg med en av förskoledamerna och gissa om det kändes märkligt att vakna upp med grus i ögonen och saliv på hakan av att en främmande människa viskar ditt namn.  Men det lät som ljuv musik i mina öronen eftersom de ärligt och uppriktigt verkar bry sig om barnen.

Mors dag (Grattis alla fantastiska mammor!) avlöpte i går och jag fick mina favoritblommor, vita liljor av T. Dessutom bjöd han både mej och min mamma och pappa på söndagsbrunch på Enskede Värdshus trots att han var bakfull som en gris. Tack älskling!

Lilla skorpan har börjat använda fler ord nu som bada och päpple (äpple) Idag när vi cyklade hem från dagis sa han pippi om gråsparvarna i regnet och jag kan svära på att han sa "schysst häck" till tjejen på cykeln framför

På bilden. Den dalande divan

Jesus Christ! Trodde Julio igår skulle vara sisådär men shit vad jag bedrog mig. Vi fick biljetter av C och tur var väl det för om jag betalt 450 kronor hade jag krävt dem tillbaka. Hur kan mannen sälja 163 miljoner album?

Överallt var det trånade kvinnor i 40-50 års åldern (Min ålder alltså)  som höll upp sina egengjorda skyltar med kärleksförklaringar på. Och Julio, den Julio, han besvarade dem genom den enda gest han kunde. Att smeka sig sakta på magen med utpärrade fingar. Sen lät han sitt sammetsvibrato svepa över Skansens förskrämda nordiska djur.

T höll på att somna på min axel. Jag planerade morgondagen och ville bara att det skulle ta slut.  Är dock tacksam, Tack C och C för biljetterna men jag trodde snubben var vid liv. Inte stod med en ben i graven.

Någon annan som såg ut som han sålt smöret och tappat pengarna var stackars övergina Fadde som stod och hängde i VIP-hörnan. Försökte få ett snack med honom men han smet innan konserten var slut. Det enda smarta mig veterligen han gjort.

Nej Jill, jag har fått någon 40-års kris. Förrän igår.

På bilden. Allas rättighet

Varför kan man inte vara få vara ifred. Bara gå och handla, äta och göra vad man vill. Jag vill inte på något sätt påstå att jag är någon offentlig person av något slag men varför har folk så jäkla bra minne.

Inne på H&M
Jag: "Har ni den här tunikan i andra färger?"
Expediten: "Det borde väl du veta som är här jämt"

Pressbyrån där jag i och för sig alltid köper en dubbeldaim varje dag, Dock inte på samma ställe .
Kassören:
"Och den gamla vanliga daimen då"

Waynés coffe under mammaledigheten
Expediten:
"Du ska väl ha det vanliga? en chokladboll, coca cola och en delizie "(italienska pastastubbar)
Jag: Öhh, ja tack


H&M igen. Denna gång i Globen
Expediten: "Åh vad stor han har blivit ,din son"

Ikväll ska jag och T på Julio Iglesias med några vänner. Måste ju få upp romantiken till bröllopet i augusti.

På bilden Lilla skorpan sover

Idag blir det ett kort inlägg. Lilla skorpan ska firas av med tårta på dagis eftersom jan börjar på ett nytt ställe på måndag.


Äntligen är nätterna bra. Inte riktig bra men bra. Lilla Skorpan sover i sin hemsnickrade säng allt från 21- 05 i ett sträck. Sedan går jag eller T in och sover med honom fram till 07 då det är dags att gå upp för att hinna lämna på dagis.

Det är sådan skillnad. På mig iallafall. Jag gäspar inte käkarna ur led lika mycket längre och har slutat lägga saker som ska vara i kylen, i skafferiet. Hoppas bara det håller i sig och att hans sömnmönster nu har stabiliserats.

På  bilden Jack Sparrow är tillbaka

Jag är lite kär i Johnny. Gjorde premiärvimlet på "Pirates of the Caribbian" igår och förvånades över hur många som kom klädda i någon liten piratdetalj. Hans Fahléns son Filip bar både halsband, t-shirt och skor med dödskallar och pirater på. Tamefan om inte till och med Clabbe hade anammat trenden.

Köpte popcorn på Seven eleven, snål som jag är, och såg med bävan fram emot den 2:40 långa filmen. (Blir lite stel i mitt kejsarsnitt när jag sitter länge) men döm om min förvåning när jag knappt ändrade ställning en gång. Fantastisk snygg film men urusel story. Och vem vänder den sig till egentligen. Landar någonstans mellan tio ch arton för innan man fyllt 10 är den alldeles för läskig och efter 18 tycker man den är barnslig. Men Johnny var fin som snus med sin melankoliska blick och knäppa kommentarer.


Efterfest. på Cafét. Jag och Olle Palmlöf tror jag var först där. Diskuterade filmen och Prins Alberts nakna kropp. (Olle var på Pernilla Wiberg hotel när jag var där och jobbade. Han bastade med Albert)
Fantastisk buffé och då menar jag fantastisk. Jag är petig efter sju år som gratisätare och denna gång hade filmbolaget inte sparat på krutet. Min fotograf M skjutsade hem mig till villa, volvo, vovve, typ och gick in och tittade på min vackre sovande son innan jag somnade bredvid T.

På bilden Jag jag Jag

Jag trodde att jag var så speciell. Att jag var unik och annorlunda. Att jag minsann stod i kontakt med något högre väsen och var garanterad en plats i himlen. Bara för att jag är född på julafton.

Det trodde jag länge. Att det liksom var ett skimmer, som en gloria runt mitt huvud och att de som träffade mig aldrig glömde sitt möte. Värt att påpeka är att dessa känslor försvann när jag brutalt vaknade upp runt 15 års ålder och insåg att jag var lika jävla tråkig och dödlig som alla andra.

Att jag sen var annorlunda och stack ut med mitt lockiga hår och bruna hy i lilla samhället Fjugesta, det är en annan sak. Jag hade gott om vänner men valde stallet och hästarna istället för disco, smink och killar och hade mitt första hångel så sent som i sjuan tror jag.

Präktig är det rätta ordet. Känd för att man aldrig fick röra mig under midjehöjd men pussas gick bra. Är präktig fortfarande och det är väl ett under att man lyckats blivit gravid ändå.  Hur som haver träffar jag Polarpristagarna om en stund. Undrar om de tycker de är speciella?

På bilden Lilla skorpan omgiven av grannbarnen

Förlåt att jag inte bloggade igår. Hann helt enkelt inte då vi hade folk på middag.
Eftersom Lilla skorpan inte kommer att få några syskon så är det viktigt att han får umgås och identifiera sig med andra barn. I detta fallet oftast grannbarnen som ringer på och vill leka med honom.

Förr behandlade de honom som en liten docka. Innan han kunde gå. De drog, lyfte och kånkade runt med honom överallt. Snällt fann han sig utan protester. Nu när han är större (1, 5) så kramas de, jagar varandra och hoppar studsmatta. Han är speciellt kär i J och K. Idag blev han jättearg för han inte fick kramas då K hade feber.

Dessutom är de en underbar avlastning. De kan vara med honom ute i trädgården medan jag snabbt hinner skala potatis eller bara gå på toa en stund. Tyvärr skiljer det lite för mycket i ålder  för att de kommer att hänga som äldre. Då kommer de bara tycka han är en jobbig snorunge och kommer inte att minnas alla sköna eftermiddagar i trädgården.

På bilden De naknas stora hopp


Igår var jag på vimmel i Furuviksparken i Gävle. Tuff tuff tåg dit. Söta djur, glada barn, pigga föräldrar.
Fem timmar senare är scenariot annorlunda. Söta djur, arga barn, trötta föräldrar. Tuff tuff hem till Stockis igen. Dessutom var det svinkallt i Gävle och jag höll på att frysa brösten av mig hela dagen.

Får mig att tänka på Aftonbladets artikel om nakenstaden  Brattleboro i USA. Visseligen ligger den hyfsat nära Mexico och borde ha en hög temperatur men dock. Staden har inget förbud mot nakenhet och därför vandrar många omkring som Gud skapat dem på gator och torg. Måste vara en mycket märklig känsla att picknicka i parken och riskera att få en snopp i knäet. Eller som expedit förhålla sig neutral när kunderna köar i degiga led.

Jag är inte mycket för nakenhet och tycker den borde hållas inom familjen. Men kanske kan bero på några kilos övervikt och hängtuttar. I nästa liv kanske jag blir strippa.

På bilden Berlinmurens fall

Alexandra Pascalidou pratar om frihet i sin krönika i Metro idag. Om en kvinna hon mött som menade att desto mindre materiella saker du har att bära, desto friare känner du dig. Det är så sant som det är sagt. Det är inte en tillfällighet att när man kastar, slängt eller skänkt gamla saker, kläder och möbler så känner man sig friare och mer obunden.

Ägodelar och ansvar tynger ner en. Man kan ändå inte använda mer än en säng, åka mer än en bil åt gången, bo i ett hus i taget. Frihet är att kunna göra sin åsikt hörd, att välja sin skolgång och sitt liv, att leva i demokrati och individualism och att kunna påverka sin situation.

Människor i diktaturer slår sig ofta fria. Reser sig ur dammet, borstar av byxorna och kräver sin frihet. Fängslas, torteras för sina åsikter skull men de revolterar mot det mest grundläggande i vår natur. Nämligen rätten att kunna bestämma över sig själv. Frihet i en liten ask.

I morgon åker jag till Furuviksparken i Gävle och jobbar. Bloggar åter på fredag

Lilla skorpan kisar mot solen

Det är så spännade. De ringde från Stockholmsgruppen och ville eventuellt boka Lilla skorpan för ett modelljobb för Kappahls räkning. Eftersom både mamma och pappa jobbat som modeller (tro det eller ej) så faller ju inte äpplet långt från trädet.

Men det spelar inte så stor roll vad han jobbar med när han blir stor. Rörmokare, valfångare, städare, läkare. Bara han är lycklig där han är. Men det skulle ju sitta fint om han kom hem med ett fett modellkontrakt för  typ Calvin Klein och bjöd sina åldrade föräldrar på en resa till solen. Sen får han skänka resten

På bilden Smalisar äter också

Jag älskar att storhandla. Verkligen. Det är minst lika roligt som att äta eller sova. Eller läsa för den delen. Jag skriver inköpslista och ser det som en sport att inte glömma något. Sedan bär det av till Willys. Pirr i magen och förväntningarna stiger.

Frukt, honung, blöjpaket, kaffe. Räkorna tittar på mig i sin inglasade plast. Tomaterna blänker i elljuset. Lilla skorpan får som uppgift att slänga allt i vagnen. Men det är kallt som i Sibirien i kyldisken. Willys i Länna är varmare.
Bunkra som inför ett värlskrig. Godis och tvättlappar, öl och ajax. Allt går i en rasande fart. Brukar ta ca 75 minuter från dörr till dörr.

Inte riktigt lika roligt att packa in. Brukar slippa det eftersom T har tagit det på sina axlar och styr logistiken med hela handen. Perfekt för mig som låter mig fösas runt med köttfärs som ska ner i frysen och frukt som ska sköljas. Och det bästa av allt. Allt sjunka ner i fåtöljen efter att Lilla skorpan är lagd (tar typ 1 timma) och skotta i sig godis.

På bilden. Förlorarna

Jag sa ju det. Att Arkarna inte skulle greja det. Upphaussade här hemma men en dalande stjärna därborta. Har aldrig gillat deras glamrock förutom första hiten. Schlagern är urholkad. Död och borta. Kalla det hellre värlsmusik men inte schlager. Jag gillade Greklands bidrag förutom pinupporna som kändes som ett krampaktigt försök att få folk att titta.

Lilla skorpan fick vara uppe till 23. Men han var pigg som en mört och började inte gäspa förrän halva röstningen var gjord. Då gick vi och la oss båda två. T spelade på ett bröllop och tjänade pengar till vårt bröllop. Om jag hade några dolda talanger skulle jag också försöka tjäna lite extra pengar men jag har inga. Dolda talanger alltså.

Men ledsen Ola. Om du försökte slappna av lite och inte posera med ett hysterisk uttryck varje gång du får en kameralins i ansiktet kanske folk inte skulle vara så less på dig.

På bilden. Att tex tillhöra Hammarby verkar ju viktigt


Det är viktigt med sammanhang. Att tillhöra något. Al Qida, Sveriges gosskör, Enskede riskola, you name it. Fotbollshuliganer dödar varandra för att de tillhör. Fel lag. Tjocka vill tillhöra de smala, fattiga, de rika

Lilla skorpans pappa vill att han ska tillhöra Hammarby. Lilla skorpan vill kasta leksaker och leka i sandlådan. Han fullständigt skiter i Hammarby.

När man är på middag med många okända söker man sig till de man känner. Som en klunga kossor inför mjölkning står man där och stångar pannan blodig med varandra för att få tillhöra. 

De som vägrar ingå i ett sammanhang, de är de riktigt coola. Som går sin egen väg och har den utstakad och klar för sig. Som inte låter sig påverkas av intryck uttryck och låsta grupper. Sådan kommer jag aldrig att bli. Men jag jobbar på det...

På bilden Du vet aldrig vem man egentligen är

Ur led är världen. Våndas med föräldrarna till kidnappade lilla Madeleine, 3, som försvann från hotellrummet! Hotellrummet!!!! Inte ens där är våra små fredade mot predatorer. Sen kan jag tycka det är rätt korkat att lämna ett tvillingpar på två och en treåring ensamma men ändå...

Hela Portugal är i uppror och man tror nu att det är en organiserad liga som ligger bakom. Man kan inte i sin vildaste fantasi begripa vilka hjärnor som funderar ut något liknade. Vad ska de göra? Sälja henne på den gigantiska människomarknaden som är en luckrativ affär där små barn och kvinnor säljs som boskap över hela världen. Några forslas till Sverige för att låsas in i mörka lägenheter där de tvingas till prostitution och tas ifrån sitt pass och därmed sin identitet.

Några används som slavar eller i snuffmovies. Andra säljs för att användas i krig. I Indien till exempel är det dyrare att köpa en ko än än ett barn. Det är en märklig tid vi lever i. Jag hoppas bara så innerligt att lilla Madeleine kommer hem till sin familj igen. Oskadd och med förhoppningsvis bara ärr i sin själ.

På bilden. Min hjärna

Jag har drabbats av bloggtorka. Är totalt utplånad på allt vad kreativt tänkande innebär. Det susar som  säven  i huvudet och alla ämnen känns uttömda. Jag gick ut starkt men nu dalar jag sakta.
 
Lovar att återkomma i morgon med förnyad kraft!

På bilden. Den tredje stora kärleken i mitt liv

Förlåt Loppan för att bebisen kom. Det var inte riktigt meningen men jag försökte faktisk förklara för dig.
Förlåt att jag gkorde dig lite illa när jag klippte klorna i går.
Förlåt att jag skickade ner dig på golvet när du lerat ner våra vita nytvättade köksstolar med dina mjuka fina tassar. Men jag blev så arg!

Förlåt att jag åkte till Thailand och du smet från kattpensionatet. Jag skulle stannat hemma!
Förlåt för att du numera får sova i punschverandan på nätterna.

Förlåt för att K sprutade vatten på dig när du jagade Cola.
Förlåt för att jag varje år utsätter dig för smärta när du får din vaccination
Och tusen gånger förlåt för jag berövade dig din sexdrift när du blev av med dina nötter.

Men tänk på att du är så oerhört älskad och du kommer för alltid vara min tredje stora kärlek i livet
(Förlåt alla gamla pojkvänner)

På bilden. Lilla Skorpan färdas fint

Jag är på jakt. Mitt i all bröllopsbestyr jagar jag en paraplyvagn och det ska minsann vara en Maclaren. Paraplyvagnarnas Rolls royce. Men jag tänker köpa den på blocket eller något annat forum för andrahandsprylar.
Vår Urban Jungle köptes i USA för halva priset mot vad den kostar här och jag begriper inte hur man kan betala lika mycket för den som en EU-moppe.

Annars är den ju Bugaboo den mest trendkänsliga vagnen just nu. Liten och näpen men urusel liggkomfort för barnet som aldrig kan ligga platt på rygg och sträcka ut sig. Dessutom är Urbans trehjulighet oslagbart överlägsen när det gäller smidighet i trånga ICA butiker tex. Sådetså.

Det är onekligen en barnvagnsdjungel därute och jag är utrustad med både ficklampa och skarp kniv för att hitta det jag söker. En röd Maclaren med vita applikationer. Kommer att göra sig skitbra med bananklet och leriga skor.

På bilden. En helt vanlig i dag i någon stackars sates liv

Kolmården. Underbara underbara djur med fantastiska pälsar, långa halsar och vassa klor. Delfiner som glider genom vattnet och roliga uttrar som älskar publik. Och ungar överallt. Skitiga vagnar packade med jackor, gosedjur, snoriga näsdukar, petflaskor med vatten och blöjor, tappade nappar och tårar, smutsiga jeans och irriterade föräldrar.

Suck och pust. Stånk och stön. Dra vagnar i kraftig uppförsbacke och trösta en tvååring när sylten är slut till pannkakorna. Det är verkligen hela havet stormar när det är ca 300 kända med sina barn som ska inta Kolmården med vildmarksbuffé, ansiktmålning och disco.

Det är en sådan enorm kontrast till jobbet jag gjorde i Palma nyss. Där var det släta bruna vältränade människor med dyra glasögon och dyra väskor som låg på vita handukar och lät sig beundras i solen. Soft snygg musik, glittrande läppar och kritvita tänder. Smärtfritt och enkelt. Inte en bajsblöja så lång ögat når. Inget skrik och gap och viljornas kamp. Inga tappade vantar och tappade sugar. Bara ren och skär glamour.

Men tamejfan om jag inte föredrar det första. Lite slit och släp. Skit under naglarna. Veta att man lever. Men jag skulle aldrig klara mig utan det andra. Goda viner, doften av parfym och förväntningar. Fläckfria ytor och lågmälda samtal om existensiella ämnen.

Kontraster är det i varje fall och de är kul att se.

På bilden. Ingen aning

Herrejävlars vad folk kommer att bli förnärmade. Har suttit med våra bröllopsinbjudningar och skurit och sållat och tänkt fram och tillbaka. 51 ska bjudas varav mina 25 består av 11 släkt.

Hur ska man tänka? Bjuda gamla Bettan som man hade kul med i nian eller de man har i sitt vardagliga liv nu? Ska bara kusiner med eller ska man bjuda ALL släkt. Vem tycker om en på ett riktigt och innerligt sätt? och vem kommer att uppskatta gesten?

Hotellrum ska bokas-klart
Ring ska beställas-klart
Porslin ska beställas-klart
Buss ska bokas-klart
Klänning-inte klart
Bukett-har en klar bild på den
Menyn-inte klart
Transport för oss från kapellet-klart
Bordsplacering-inte klar
Barnvakt-halvklart

Det är ett heltidsjobb att planera ett bröllop. Och redan hos tryckeriet där vi ska beställa inbjudningskortet flippar vi på varandra. Lilla skorpan river och sliter i alla maskiner och jag måste på en sekund besluta om något så viktigt som om det ska vara svart/vitt eller färg!

Och så åter till detta dilemma med vem som ska bjudas. Det är tur att man bara gifter sig en gång för det här är roddigt värre.

Idag åker jag till Kolmården för deras sommaröppning. Käkar vildmarksbuffé, tittar på tigrarna och jobbar förstås. Sedan vidare på lördag till Örebro och 40-års kalas
Bloggar åter på söndag

På bilden Lilla skorpan och stora mamman

Lilla skorpan kan ju inte prata ännu. Ord som titta, mamma, pappa och mera är tydliga men allt annat är rena rappakaljan. Det lustiga är att man fattar ändå. En blick, en rörelse, arga uppmanande rop. Stamp med små fötter får en att skärpa sina sinnen för förstå vad han vill.

De små korvfingrarna pekar på allt. Sockerskålen, thesilen, tandkrämstuben och honungsflaskan. Hälften får han inte och då kommer det ilskna små rop och skrik. "Fattar du ingenting, mamma? Tänk dig dig själv om någon skurit av dig tungan och du vill berätta något. Det måste vara fruktansvärt.

Jag var förlovad med en döv kille i två år. Det var lite som att leva med Lilla skorpan. Tålamod, försök till att förstå. frustration från båda hållen och arga stamp i golvet för att påkalla min uppmärsamhet. Skillnaden är att Lilla skorpan kommer att kunna behärska talet medan J för alltid får leva i en tyst värld.

Tänk om vi levde i en värld där vid endast kommunicerade med blickar, händer och gutturala ljud. Vi skulle säkert utveckla smarta, snabba kortkommandon som de döva gjort. De är fenomenala på sitt språk och har effektiviserat det till det yttersta.

Nåja. Det kommer säkert komma den dagen då jag förbannade språket och önskade Lilla skorpan kunde förbli en liten pekande kille istället för att skrika: Håll käften morsan. Nu drar jag".
                                     

På bilden. En härlig blandning

Lilla skorpan sov till 06:20 i sin nya, stora säng pch det måste man ju ändå kalla ett lyckokast med undantag för instoppning av napp vid 4 men det var T:s tur så jag sov vidare.

I morse på T-banan var det en salig blandning av nationaliteter och jag gnuggade knä med en indier. Lite längre bort satt en afrikansk kvinna med sitt barn och tåget kördes definitivt av något med utländsk btytning. Jag gillar det. Det kontinentala i att världen är en by numera och att jag kan käka sushi, falafel, gyros och kebab när jag vill. Att lilla Skorpan kan idenfiera sig med blattar (ja, jag kan säga så eftersom jag är en) och att jag kan få en känsla av Grekland när jag går över torget i Skärholmen.

Vi va lá difference!!

På bilden. Lilla skorpan

Efter att ha trängts med 2.000 andra som ville titta på brasan så lommade vi hem och åt glass med konjak och vin.
Morgondagen grydde med med storstädning på tapeten och idag har vi dammat, skurat, tvättat stolsöverdrag och det bästa av allt: T byggde en säng till Lilla skorpan.

Ut med den lilla spjälsängen och snicka till en fin ram runt en 90-madrass som vi la på en på en playwoodskiva. Sedan ska det målas såklart. Lilla skorpan blev överlycklig och hoppade och skuttade som en kalv på grönbete och det ska bli så kul att se om han kommer att sova bättre i en vanlig säng.

Men egentligen är det ju inte så konstigt att man kanske inte sover så bra bakom spjälor. Måste ju kännas konstig. Som att ligga bakom lås och bom. Hur som haver såg han ut som en liten larv i den enorma sängen men som någon sa till mig "Det går så fort och rätt var det är känns sängen för liten"

Som sagt. Denna natt ska bli spännande