På bilden.  Grillad oxfilé med kantarellsås och ost&parmesanpuré


Vi var i Falun för några veckor sedan och hälsade på goda vänner som vi brukar göra några gånger om året. Det är alltid trevligt eftersom mycket krut läggs på mat och dryck då T är f.d kock och C älskar att laga mat. Vi tjejer sparar dock på krutet och leker med barnen eller går på shoppingrundor.

Jag blev ju magsjuk sist och vill bara berätta om den (antagligen) fantastiska maten killarna lagade hela eftermiddagen
Räk&kräftsoppa med aioli och vitlöksbröd
Grillad oxfilé med kantarellsås och ost&parmesanpuré
Nougat&chokladpannacotta med limemarinerade hallon

Jag satt vid bordet och kunde inte ens smaka. Och det är inte likt mig. Tur att man har den här bilden att titta på. Ikväll lagar jag lax och potatispuré.

På bilden. Tjockloppan kom i vägen

Igår kväll jobbade jag på premiären av Izabella Scorupcos nya film "Solstorm" men den enda stormen jag såg till var alla journalister och fotografer som trängdes i foajén. Izabella själv var förstås bländande vacker  och själv kände jag mig som en liten lort på Universums kant.

Det finnms vissa saker man tror att man blir lyckligare av att få. Som min köksmatta från Papelina. Jag letade efter en plastmatta som var SNYGG och det verkade vara omöjligt tills jag såg deras mattor på designtorget. Att de dessutom hade en med stjärnor i beige och vitt gjorde ju inte saken sämre. Tyvärr är de svindyra men jag blir faktiskt lika lycklig som jag trodde varje gång jag tittar på den.

På bilden. Lilla skorpan och T monterar nya bredare sängen


Helgen har varit oförskämt bra. Jag har varit hemma förutom en avstickare  till Barnadiset, ett himmelrike för barn. Därefter hem igen och fixat med saker som måste göras. T var ute  på krogen i lördags men kom bara till Tranan innan han kom hem igen vid 02: 30.

Vi har varit och köpt ny, bredare säng och i lördagsförmiddag monterade vi ner den gamla som ska till gästrummet. Gissa om de där extra 20 centimetrarna var underbara? Nu slipper man ligga och balansera på kanten när Lilla skorpan far omkring. Tvättade sofföverdrag och var allmänt duktig och lade mig 22: 00 igår.

På bilden. Madeleine Mc Cann

Det är obegripligt och börjar allt mer likna en sörja. Försvinnandet av Madeleine upprör en hel värld och månaderna tickar på. I början trodde jag att hennes föräldrar hade bragt henne om livet för någon outgrundlig  anlednings skull men nu börjar jag tvivla.

Vittnen träder fram och drar sitt strå till den allt smutsigare stacken och mitt i allt detta ska två små syskon försöka  leva ett så normalt liv som möjligt. Hur många sätt kan man döda ett barn på? Hon har varit styckad, dumpad i en sjö, överdoserad av sömnmedel, tappad i en trapp, kidnappad och åter kidnappad.  Är det inte dags att vi begraver henne nu för alltid?

På bilden. Duracellkaninen har slocknat.

Ni som har barn vet ju alla hur man jämför sina barn sömn. Lilla skorpan har väl aldrig varit en sovare av rang utan vaknar till och från  och vi har testat alla möjliga  metoder. 5-minuters, Anna Wahlgrens metoder och dr Eckerberg men har till slut lyssnat på min egen inre röst som sagt mig att mitt barn helt enkelt inte vill sova ensam utan behöver oss även på natten för att känna sig trygg.

Att hela tiden kämpa för att få honom att somna själv, somna utan hjälp av oss, sova i egen säng i eget rum osv är ju bara en tröstlös kamp. Ett krig där ens barn tydligt talar om "Jag behöver dig, även i sömnen" Så jag tror på att ge det som behövs. Sedan att man flippade den där kvällen i mars eller inte orkade gå in i hans rum på sekunden en natt i april har ingen betydelse men aldrig, aldrig förneka ett barn under ett år. De ska ha ständig tillgänglighet för att lära sig att bli trygga. Att någon svarar på deras rop bygger  tillit.

Skorpan tar ca 40 minuter att söva. I sitt rum i sin säng. Med saga och pussar och hålla handen och gå igenom dagens händelser på en tvååring språk. Att han sedan ropar eller kommer tassandes med alla sina Teletubbiesdockor i famnen framåt natten är helt ok för mig. Om det är det han behöver.

På bilderna. Kontrasternas Marrakesh


Tillbaka igen efter sex dagar i Marocko. Å ena sidan är det som att slungas 100 år tillbaka i tiden. Åsnor som drar fruktansvärda lass med bråte. Leriga små gränder, människor som står och pissar eller bråkar om något, kvinnor med tiggande händer och små barn sovandes på ryggen, gycklare som underhåller folket, böneutropare, droskor med fullständigt utsvultna, utmärglade hästar som mer liknar vinthundar som drar äckliga dumma turister timme efter timme i den stekande solen och så överallt denna röda jord som är så karaktäristisk för Marocko. Ångrade att jag inte tog med mig mer än en påse gamla kläder från Lilla skorpan att ge till de som behöver det bättre men nästa gång så....

Å andra sidan de lyxiga palatsen, riaderna med sina öppna restauranger i överdådig lyx där maten kostar ungefär samma som hemma och där västerlänningar smörjer kråset med diverse delikatesser. Lyxhotell som Amajena som reser sig likt en hägring i den dallrande hettan och där husen kostar mellan 9.000-30.0000 per natt. Då du har din egen butler, pool och övervåning.


Jag hittade en liten kattunge på gatan. Trots att den saknade  ett öga och hade bruten svans var den lika kärlekstörstande som min bjässe Loppan här hemma. Den spann som en maskin när jag strök den över de magra kotorna med mitt pekfinger och symboliserade Marrakesh i ett nötskal. Hårt och mjukt på samma gång...

På bilden. Mitt hotell i Marrakesh

Nu mår jag bra igen. Fy för den lede för magåkommor. Det är guds straff, speciellt för mig som är emetofob (läs tidigare inlägg) Idag är jag på banan igen även om det var en vidrig morgon hemma med en Liten skorpa som skrek och grät sig igenom hela morgonrutinen.

I natt åker jag till Marrakesh, Marocko, nordafrika, världen, universum. Har varit i Marrakesh för cirka sju år sedan och aldrig kunnat glömma det! och då har jag ändå rest en del i Världen. Det är som Tusen och en natt med rosa palats, palmer, elefanter på gatorna, ormtjusare, dofter av kardemumma, mynta, kanel, rökelse, starka färger och framför allt Medinan med sina enorma Riader och mosaikbeströdda palats.

Jag är borta sex dagar och kommer att dö en smula. Lilla skorpans varma fötter under täcket och hans hårda lockar,  hans lilla leende med ojämna tänder och hans "maaaaaammaaaa" som ekar över hela dagis när jag hämtar. Det är det som är det fina med barn. Att man alltid är saknad.....

Kommer nog inte att blogga förrän på tisdag.

På bilden. Lilla skorpan hjälper mamma med löven

Usch vilken jäkla helg, Lilla Skorpan kräktes i torsdags och jag blev sjuk på lördagen. I Falun hemma hos goda vänner där det lagats tre-rätters i timmar. Typisk. Jag låg i sovrummet och mådde pyton vid blotta åsynen av den kräft och handpillade räksoppan. Blev bättre under eftermiddagen igår men i natt  har jag suttit på toa i omgångar. Är dock på jobbet och har vimmel ikväll....

Dessutom väntar hela trädgården på att krattas. Det är enorma mängder löv och nedfallna äpplen (Vi har 8 träd) och det måste tas om hand nu. Att jag åker till Marocko på onsdag skiter trädgården högaktningsfullt i. Har lite ont om tid att skriva men det blir mer i morgon.

På bilden. Vår läskiga middag


Det är ett ständigt gissel det här med middag. Varje dag ska det planeras och lagas och jag är inget fan av matlagning. Även om jag är gift med en f.d kock så måste jag ju anstänga mig lite (tycker han) och laga mat ibland.

Igår blev det rester och på bilden ser det hemskt ut men det är korv stoganoff med ris på den blå tallriken, parmesanpotatismos med grönmögelfisk i den vita djupa och pyttipanna med ägg till Lilla skorpan. i skålen. Godare än det ser ut. Jag lovar....

På bilden. En dag på jobbet.


Jag älskar mitt jobb. Folk tycker ofta att "borde du inte söka dig vidare nu efter sju år på tidningen, du utvecklas ju inte" osv men faktum är att jag inte är ett dugg intresserad av att hitta ett nytt jobb.

De mest galna, tråkiga roliga och sega sakerna har jag gjort via mitt jobb.
Jag har gått på de finaste galamiddagarna och ätit vaktelägg och rysk kaviar, nedsköljt mer dyr champagne. Sett de bästa filmerna först. Rest till Spanien och nu till Marocko nästa vecka. Skakat hand med kungligheter popstjärnor och skådisar och gosat med vargar kameler och elefanter.
Varit på sparesor, druckit äggtoddy med Furst Albert, kramat Take That och småpratat med Wyclef Jean.
Intervjuat Britney Spears och berömt Beyoncés klänning. Dessutom har jag nästan, men bara nästan delat taxi med Kylie Minouge.

Jag har letat efter David Beckham i ett spöregnande Båstad i tre dagar och legat i buskarna och spejat med regnet forsande längst näsan. Jag har stått på ett antal event och inte kunnat skriva för det har varit så kallt så fingrarna stelnat. Jag har väntar förgäves i timmar på att tex Jennifer Lopez ska behaga dyka upp och jag har blivit bespottad och hånad för min produkts skull.
Jag har varit på golfbanor och nästan dött när jag fått en boll i huvudet (mitt fel) Stått i rökiga lokaler och nästan blivit passiv rökare på kuppen(innan rökförbudet) men alltid, alltid varit snygg, trevlig och representativ.

På bilden. Det är skillnad på folk och folk

Igår var det en "kan den aldrig ta slut dag". Fick reda på saker som gjorde mig mycket ledsen och sårad men idag känns det lite bättre. Fotografering på dagis och Lilla skorpan grät som värsta Helena Bergström med snoret rinnande och stora våta tårar. Hoppas han ser glad ut på bilderna och att pedagogerna snyter honom tills det är dags för knäpp.

T-banan i morse bjöd på en bitter insikt. En ung blond svensk tjej tiggde pengar till ett skolprojekt. Operation dagsverke . Klädd i röda converse, marinblå ullduffel och tjock halsduk småpratade hon med pendlarna och så gott som alla gav henne slantar. Jag gapade förvånat. Annars får inte tiggare, som oftast (inte alltid) är i skriande behov av sina medmänninskor stöd, inte en sekin men nu öppnade folk gladeligen sina plånböcker och dessutom kallpratade en stund.

Naturligtvis beror det på att det är något som inte skrämmer. Inte en hålögd indier som vill ha pengar till sina sjuka barn eller en illaluktande afrikan som säkert bara kommer att knarka upp pengarna. För det vet man ju att de gör.....Nej det här kunde ju vara grannens dotter som dessutom verkade så käck och trevlig.

Ikväll tittar jag på dokumentären "Skild" och imponeras över människors uppriktighet. För det mesta.

På Bilden . Lilla Skorpan, T, Kalle, Cynthia och jag.


Igår var det fullt hus hela dagen med presenter, tårta och ballonger. Lilla skorpan blev glad för allting men gladast för en grävskopa han fick av oss. Sedan fick han lite fina kläder också. Mamma hade bakat en jättefin princesstårta men en liten pojke i porslin på toppen och efter detr var det en morotskaka på shemat med.

Senare kom Kalle och Cynthia förbi. Vi käkade middag och drack vin innan det var dags för Skorpisen att sova.

På bilden. Lilla Skorpan 18 månader

Idag för exakt två år sedan låg jag på opererationsbordet och fick Lilla skorpan i famnen efter 45 minuters fixande och trixande. Idag blir det kalas med släkten, presenter och prinsesstårta.  Jag ska baka kanelbullar nu och sedan blir det presentöppning för Världens finaste tvååring! Grattis älskling!

På bilden. En dröm förkroppsligad


Såg i senaste ELLE att Roberto Cavalli designar för H&M och kampanjen var fantastisk! Leopardklänningar, Guldpaljetterade små fodral, pälskantade västar och romantisk chiffong. Han har alltid varit min favoritdesigner med sin glammiga, lyxiga stil med mycket krokoprägling, leopard, skinn och päls. Blanda det med jeans, enkla t-shirtar och höga klackar så är succén ett faktum!

Kollektion släpps i utvalda butiker 8 november och gissa om jag kommer att hänga på låset för att köpa den slinkiga klänningen som kommer att göra mitt liv komplett, ha, ha.

På videon. Den absolut vackraste låt som finns

Jag gråter aldrig. Det är inget jag är stolt över utan snarare tvärtom, borde gråva djupare i men det finns något som får mig att bli otroligt melankolisk och rörd och det är låten "Joy" av Blackstreet. När jag hör den blir jag alldeles konstig. Den rör vid en sida hos mig som jag inte känner själv och det är den absolut bästa låt jag vet...

På bilden En riktig smällkaramell av M

Som sagts i tidigare inlägg. Jag har alltid gillat killar och inte tillnärmelsevis varit det minsta intresserad av det motsatta könen. Inte ens på fyllan har jag testat att kyssa en kvinna någon gång. Inte förrän på min bröllopsdag då min bästa M gav mig en avslätare (nästan) som hette duga. Tack M för jag fick prova iallfall.

På bilden. A halleluja moment

Många undrar säker varför jag valt en man som härstammar från samma ursprung  som jag. Som någon sa "Av alla män därute var du tvungen att hitta någon som ser ut som dig".
Ja faktisk och det handlar så mycket mer  än om ren yta.

I mina tidigare år var det en blandad kompott i min annars ganska blygsamma killparad. De flesta var blonda och blåögda men alla hade en sak gemmensamt. De var alla långa! men för drygt sju år sedan började jag falla för  män med afrikansk eller latinsk påbrå.

Jag tror att det handlar om att söka sina rötter. Att spegla sig i någon som möter samma verklighet som jag. Att veta att den här människan och jag delar mer än bara vår hudfärg tillsamans. T och jag har båda européeiska mammor, min pappa är från Västafrika och T: pappa är afroamerican, dvs från USA. och dessutom har T några droppar Cherokeeblod i sig.
 
Det är häftigt att det är vi två i Lilla skorpan. Som för övrig är någon nyans mörkare än mig och mest lik sin snygga pappa. Jag undrar hur en dotter skulle sett ut? Mer som mig kanske med min höga panna och stora mun.
Jag älskar att vara mixad och annorlunda och skulle inte vilja ha det på något annat sätt.
Att jag dessutom vaknar varje morgon bredvid en likadan gör ju inte saken sämre och nu gäller det bara att uppfostra vår son till en fullfärdig medlem av blatteskaran.

På bilden Hoppas T har lite bättre redskap


Den här veckan är lugn. Lämna och hämta på dagis. Bolibompa. Lunch med S och tvåårskalas för Lilla skorpan på söndag.

Någon som däremot verkar fått en adrenalikick är min man.  I flera månader har han pustat och  frustat och varit trött och sliten efter sommarens påställ med fester, middagar och bröllop. Men nu verkar han druckit något livsexilir för igår när jag kom från dagis hade han borrat hål till gästrummet, börjat gräva upp i trädgården för att bygga lekstuga till Lilla skorpan (Frosten kommer ju snart, är det inte bättre att vänta till våren?) och invigde mig i planerna med att bygga badrum på övervåningen. Göra en "Walk-in closet" för mig i sovrummmet och byta stil i vardagsrummet.

Dessutom började han slita ner taket i gästrummet bara för att inse att han måste lägga gipsplattor för det inte var så intakt som han trodde. Den gamla T börjar anas under hantverskläderna och jag är nog den som är gladast.