Frågestund med George....
Jag har ju lovat er att ha lite intervjuer med personer vi gillar. Ibland med någon kändis, om ni vill och ibland med någon som har cancer relevant i sitt liv. Just nu söker jag efter någon onkolog på SÖS som är villig att låta sig grillas. Idag träffar vi George Schottl från tv-serien "Himlen kan vänta". En stor och stark och strålande stjärna som jag fått förmånen att träffa två gånger. Dels vid tv-galan "Kristallens" kväll och dels på lungcancerdagen för några veckor sedan.
George drabbades av den obotliga cancern Malignt Mesotheliom där medellivslängden är 8 månader kort efter att han kom hem från bröllopsresan med sin Sara.
Tack George för jag fick din tid!
Kan du beskriva den känslan som kom över i dig i samma stund du fick din diagnos?
Att jag inte fick luft, att världen blev oerhört liten samt en osannolik mental smärta, att behöva förklara för Sara att hon gift sig med skadat gods, att behöva berätta för min far och syster att jag inte kommer att leva året ut. Den smärtan att skada andra genom att berätta vad som kommer att hända var ofattbar!
Beskriv ditt liv före och efter ditt besked?
Innan jag blev sjuk och levde ett normalt liv så var jag mitt upp i min lyckligaste period, Jag var nygift, vi letade efter en fyrlängad gård att köpa, vi pratade namn på barnen vi skulle skaffa, preventivmedlen var avskaffade och jag hade byggt upp ett restaurangföretag från 0 kr i omsättning till ca 30 miljoner i omsättning, allt detta på 4 år…..Jag var lycklig……. Jag skulle sluta jobba heltid och vara hemma med barnen och hundarna, tanken var att jag skulle återuppta mitt smide i Järn bara syssla med mitt svartsmide som en hobby.
Nu som ”sjukling” så är mitt liv fokuserat på att skapa ett nytt liv, ett liv som handlar om att kravla mig tillbaka till ett konstruktivt och produktivt liv tillsammans med min underbara Sara, just nu så har jag fokuserat totalt på att hjälpa olika människor med att ge råd och tips som jag samlat på mig under min sjukdomsresa. Jag är aktiv i Lungcancerförbundet Stödet, I december 2009 börjar jag som krönikör på Cancerfonden tillsammans med andra människor som jag beundrar . Jag bloggar aktivt på min blogg ”George med liemannen bakom Axeln” Jag deltar faktiskt i ett uppföljningsprogram till ”Himlen kan Vänta” tillsammans med det ”gamla gänget” trots att vi nu är två medlemmar färre
Vad för dig att hoppas på ett längre liv än ditt prognostiserade?
Min medicin har totalt stoppat tillväxten, jag vet att det finns minst en patient som har gått på medicinen ett år längre än vad jag har! Likaså så ”läser” man läkarnas reaktioner och responser. Har det väl fungerat så skall jag inte oroa mig i framtiden. Känslan är väl förmedlad hos de läkare som övervakar studien
Vad är svårast för din Sara under denna resa?
Att balansera positivt tänkande och uppmuntran till George, gentemot att själv lyssna samt tro på detta själv också. Idag är jag väldigt stolt över att jag lyckades!
Finns det någon stund under dygnet när du inte tänker på vad som hänt dig?
O Ja, det händer ofta, men tanken dyker upp hela tiden, medvetenheten om att det finns en fiende i min kropp som har avsikten att ta livet av mig skall man inte blunda för! Sedan min diagnos är tanken på min sjukdom och hur jag skall förhindra sjukdomens förlopp en del av min tankeverksamhet
Hur tycker du att vården har bemött dig?
Det är helt beroende på var jag blivit behandlad, du vet lite om vilka fel som begåtts i min behandling, jag har varit EXTREMT noga att inte nämna något om dessa katastrofala fel i exempelvis ”Himlen kan Vänta” för att inte svärta ner den livsbejakande tonen som finns i ”Himlen Kan Vänta.”
En av verksamhetscheferna på UMAS sade till mig så sent som förra veckan att om detta hade drabbat en patient i USA hade jag haft 15 advokater springande efter mig som velat haft mig som klient. Det som är synd är att man kunde ha räddat mig från massor av smärta och risker om man inte tagit fel på röntgen redan 2003 då man upptäckte modertumören för första gången. Men man avskrev det som ett operationsärr. Man kunde ju inte tro att jag hade en ny cancerform vid min ålder
Men viktigast av allt, jag är stolt över svensk sjukvård ändå, vi HAR en bra sjukvård, men inte hela tiden och överallt. Vi skall vara stolta över vårt sjukhussystem och vårt sätt att hantera patienter.
Är det något du saknar i form av patientbemötande?
Det är inte bara patienten som blir sjuk, det är hela familjen som blir sjuk, likaså så är vården uppbyggd på att man inte alltid har kontakt med en och samma läkare. Så oerhört viktigt det är att ha SAMMA läkare, max två. Det första halvåret jag var sjuk hade jag tolv läkare, jag hade INGEN aning om vem som var min läkare och det begick MASSOR av fel, texten i en journal tolkas olika, det finns liksom ingen konsensus läkarna emellan. Men den nya satsningen på 5 st Cancercentra i Sverige är skitbra, de har många tankar om att VERKLIGEN sätta patienten i centrum. Många av de mest hängivna och dedikerade läkarna vi har i Sverige är engagerade i detta projekt
Kan du beskriva din svartaste stund?
När jag startade min bärbara dator någon dag efter min diagnos och läste om min cancertyp och förstod hur kort tid jag hade kvar att leva. Jösses vad det sög ut min kampvilja, jag har aldrig frusit så mycket av sorg över min egen förestående död som då, så fel den dagen visade sig ha!
Hur har ditt förhållningssätt till människor förändrats? Har det förändrats?
Jag är inte lika förlåtande gällande de viktiga sakerna, jag är mer oartig och mindre diplomatisk när det är ämnen som exempelvis mänskliga rättigheter.
Vad gör dig mest rädd?Att jag inte skall kunna hålla mitt löfte till Sara, att kämpa så hårt och lägga ner så mycket kraft på att inte tillåta mig ge upp för att sedan förlora…det finns bara inte att tillåta, jag går inte med på att skapa sorg hos andra
När är du som lyckligast?
När jag hör goda saker, när jag får höra om folk som blir friska, när folk blir lyckliga. Jag verkligen gråter av lycka när jag får höra att människor som jag har kontakt med säger, nu är min behandling klar, nu är jag friskförklarad, nu står mina tumörer stilla! Så oerhört glad jag blir då!
Är det något du ångrade med din medverkan i programmet "Himlen kan vänta"?
Av själva medverkandet ångrar jag ingenting, men däremot när Himlen vann Kristallen för bästa dokumentär ångrar jag att jag inte orkade ta mikrofonen och säga det jag ville. Att jag vill tacka alla de som arbetar i det fördolda, läkarstuderande, forskarassistenter, sekreterare, laboratorie assistenter, de som gör grovjobbet på golvet och som aldrig får ett tack, de ville jag tacka inför hela Svenska folket.– det är det enda jag ångrar. Hela serien har hjälpt så många människor, sjuka såsom friska, hela tonen som producenten Lisen Lindahl och programledaren Anne Lundberg förmedlade skapade en känsla av hopp och framtidstro! Jag är oerhört stolt över att få ha varit en del av den delen som Himlen – serien var
Har du eller Sara några tips till anhöriga?
Jösses, massor……. Internet består av gammalt material som inte är aktuellt, gamla resultat och gammal statistik.
Blir du sjuk, ta hand om allt administrativ först, fixa testamente och all trygghet du kan till din familj, därefter kan du fokusera på att bli frisk! Kolla din diagnos eller behandling hos någon annan läkare, precis som du kollar priser om de köper en bil eller skall bygga om badrummet så tar du ju in offert från mer än en leverantör, likadant med läkare, det är din kropp, kolla med flera läkare
Bygg upp kampviljan, Det är viktigt
Hur tacklar du alla råd man får som cancerpatient?
Faktiskt så tar jag in dem i skallen om de inte är alltför korkade (koka te på aska gjord av kaninpissad björkrot med violblad) och låter dem ligga där i en sorts minnesbank. Det finns massor av tips och gamla ”husmors-råd” som faktiskt har en reell effekt. Vi har bara glömt bort varför…På ”the dark ages” försvann det massor av läkekunskap som faktiskt återuppfinns nu i modern tid igen. Man skall lära sig av historien, historien är den bästa läraren vi har…
Jag känner mig ofta ensam trots att jag är bland vänner, är det något du
känner igen?
Mina vänner finns där ändå, när vi träffas finns det inget jobbigt eller påklistrat som känns fel. Vi har varit vänner sedan barnsben och håller fortfarande ihop vilket är ovanligt med tanke på hur många killar vi är i gänget. Men att mina kroppsliga skador gör mig ensam är jobbigt, jag hade en bra stark tuff kropp innan jag blev sjuk. Den kroppen jag har nu med alla skador, smärtor och svullnader efter min behandling är min värsta fiende! Jag vill tillbaka till att vara starkare än alla andra….detta saknar jag enormt, otroligt mycket….
Tänker du ofta på döden eller är din kaxighet bara påklistrad?
Det är självklart att jag tänker på döden, konstigt vore det annars. Men kaxigheten är äkta, allt blir mer äkta under en sådan resa. Men att spela en roll när man har döden flåsande i nacken är inte realistiskt för min del. Visst har jag tvivel ibland, hela min resa gränsar ju till osannolika odds….
Hur låter du bli att tolka in kroppens signaler som spridning så fort du
känner dig sjuk?
Det gör jag inte. All ångest och oro finns där, speciellt vid min 12 veckors röntgen för att kolla om tumörerna står stilla. Nätterna innan röntgensvaret sover jag inte och jag är riktigt, otroligt lättretad och irriterad, självklart är det ett tecken på dödsångest.
Har vi Världens främsta cancervård?
Jag hörde så sent som förra veckan att Sverige står för normalt 4 av 10 av inläggen om forskningsrapporter. Antalet publikationer från Sverige inom området har sjunkit till 3 av 10 Jag tror att forskningssidan och den absoluta spetsonkologin samt cancerkirurgin är långt över toppklass. Men vården har andra problem, revirbråk, att politiker existerar som drar ner på vårdbudgeten. Att vården inte drabbas av konsekvenser i alla led i kedjan, ofta är politiker och Sjukhusledning skyddad trots att de är just de som ger de dåliga orderna. Det är som så vanligt att det är folket på golvet som drabbas.
Har du förändrat din kost radikalt?
Inte ett smack, Under själva cellgiftsbehandlingen så saknade jag att jag inte kunde äta tomater och sallad, men det kom ju tillbaka efter behandlingens slut
Hur är din relation till Gud före och efter beskedet?
Lite mer kritisk nu än innan, inte gentemot gud men däremot mot kyrkans ansträngningar för att hjälpa sjuka och lidande. Det finns så många som anstränger sig i form av organisationer eller individer, du är en av de individerna som faktiskt hjälper folk i nöd! Men jag ser inte kyrkan som gör det du gör! Varför kan inte en världsomspännande organisations som Katolska Kyrkan göra mer för patienter och lidande än exempelvis vad du gör?
Känner du dig orättvist behandlad som drabbats av detta?
Orättvist behandlad, absolut inte, att jag haft otur med att få cancer, och att få just en sådan cancertyp som denna är ju inte kul, men någon orättvisa finner min logik inte.
När är det som svårast?
När jag går ner på knä, när jag tappar kontrollen på grund av en motgång. De gånger när något hotar mitt löfte till min älskade Sara. Men de gånger jag själv tappar fotfästet finns Sara där och reser på mig igen. Hon är min Pelare! Rent fysiskt hatar jag att spy, kräkningar är något som är MER än jobbigt.
MEGA-TACK båda! Ni har fått en f.ö. grå dag att stråla! Mina hållna tummar för Er börjar bli blå!! KRAM storl.XXXXXXXL.70-åriga "Tant Qnaz"
Han är ett ljus i mörkret kan man väl säga. Du också. Det finns alltså TVÅ ljus i mörkret...
Vilken bra intervju! Jag såg alla himlen avsnitt och har lärt mig massor av er som är drabbade. Det viktigaste är er kämparanda som genomsyrar allt ni tar i! Vi friska borde skämmas rejält när vi klagar på småskit! Jag läser er och tar åt mig av allt för att lära mig mer, TACK! Anna
Fantastiskt att läsa, tårar i ögonen.
Sitter här med en dotter som just nu är sjuk, men som kommer att bli frisk. Hon har brutit ryggen i en trafikolycka för ca en månad sedan, hon fyllde 17 år ung i lördags. Jag känner igen den urkraft son man känner att George skriver om, även om jag "bara" är mamma till en skadad dotter. Man blir så stark för att kunna hjälpa, men minsta motgång kan kasta en till marken. Men vi har tur, en enorm tur, hon kommer att bli helt återställd. Armar och ben fungerar, och hon är tillbaka i skolan på deltid - en månad efter olyckan! Min dotter är fantastisk! Hon läser till frisör, och med den styrka och kraft hon har i sig kommer hon att lyckas, trots bryten rygg, ingen tvekan. God lycka till både dig och din familj samt George och hans Sara!
Underbart att "höra" Georges röst igen. Känner så väl igen hans tankar från tv-serien. Himlen kan vänta är enligt mig något av det bästa som har gjorts på tv. Ska verkligen se "uppföljningen".
Tack till er båda.
Visst har vården både sina ljuspunkter och sina svagheter, som allt annat här i livet. Det vore konstigt annars. MEn som patient önskar man och förtjänar man naturligtvis det absolut bästa!
Kallar det början
- inte slutet.
En av de bästa intervjuer jag har läst eller hört ...så jävla stark
Kram
Vilken himmla bra interjuv! Fortsätt med såna här, det är lärorikt tycker jag. Min låtsaspappa gick bort i cancer och det tärde hårt på mig, men fortsätt kämpa! :)
Otroligt fin intervju! :-)
Kramar
intressant men det blir för opersonligt med intervjuer på bloggen tycker jag. det blir som en industri eller som om jag är inne på cancerfondens hemsida. jag älskar George men det är inte därför jag läser din blogg. och jag vet att jag får mothugg men bryr mig inte.
Älskar mig???
Jösses, det här kommer Sara inte att gilla!
George
Tack för era kommentarer, jag blir oerhört rörd och tacksam för det ni säger! Det ger kraft till oss sjuklingar
George
Mycket bra intervju, snyggt jobbat!
Kram,
Annette
Jättebra intervju! Fortsätt med det på din blogg!
Stora kramar till Er båda
Otroligt härligt at läsa att George mår så pass bra.Jag såg hela serien.Grät floder.Kommer även att se fortsättningen.
Tack till er båda.
Stor kram
Det är sällan jag blir så berörd av blogginlägg som jag blev av detta... Det tog rakt in i hjärtat...
TACK!
Tack ! Fin intervju ! Så viktigt det är att stå på sej och inte tro blint på "experterna". George säger att han sörjer sin starka kropp - men han har i gengäld en otrolig styrka i själen.
Besök min blogg där jag skriver om allt möjligt i kategorierna Bakelser, Kärlek, Naglar, Självförståelse/Psykologi, Skönhet/Smink/Mode =)
Besök min blogg där jag skriver om allt möjligt i kategorierna Bakelser, Kärlek, Naglar, Självförståelse/Psykologi, Skönhet/Smink/Mode =)
Besök min blogg där jag skriver om allt möjligt i kategorierna Bakelser, Kärlek, Naglar, Självförståelse/Psykologi, Skönhet/Smink/Mode =)
Besök min blogg där jag skriver om allt möjligt i kategorierna Bakelser, Kärlek, Naglar, Självförståelse/Psykologi, Skönhet/Smink/Mode =)
Besök min blogg där jag skriver om allt möjligt i kategorierna Bakelser, Kärlek, Naglar, Självförståelse/Psykologi, Skönhet/Smink/Mode =)
Du skriver mycket bra! Men vrf kan du inte lämna "det trista"? kan vara svårt för dig! men trist att alltid läsa om sjukdomar i din blogg.
Jag vill bara säga till Annika, om du nu inte gillar att läsa om sjukdomar på bloggen varför läser du då?! Dom lär ju få välja själv om vad dom vill skriva om...
Starka starka George. Och starka starka Sara. Vilka människor!
Till Annika!
Hoppa över bloggen, när den handlar om sjukdom!
Själv blir jag glad av att läsa om människor med glöd och kämpaanda. Människor som visar att man faktiskt kan besegra det onda med det goda! Det är häftigt och helt underbart och gör i alla fall mig mindre rädd för hemskheter av alla de slag. Tack Lotta och George för att ni delar med er av era liv!
Härligt George!
Har under veckan mått lite dåligt själv men att läsa intervjun gör mig genast lite piggare!
Du har så skön inställning till allt och jag är grymt imponerad.
Nu ska det sovas snart och i morgonbitti blir det besök på SÖS för ett positivt och glädjande röntgen resultat :-)
Vill bara säga till er båda,ni är två förebilder för alla som kämpar mot cancer!!Lotta har följt dig länge på bloggen.George har följt dig sen himlen kan vänta.Har en syster som kämpar mot cancer just nu.Försöker få henne lite hoppfull,och brukar ha er som exempel.Men Lotta och George,hur får jag hoppet att komma tillbaks till henne???Vad säger man när allt är svart??Vad kan man säga för att få någon att få hoppet åter??kramar till er båda från marianne
Georg,vilken FANTASTISK människa du är...
Man kan inte fatta vilken styrka det finns
hos dig!LYCKA TILL och hoppas att VARJE röntgen
faller väl ut!
Lotta med familj, jag hoppas att Lennox mår bättre nu. STOR,STOR KRAM till bägge familjerna/nina.j
bli inte cancerradarparet. det är skitfarligt ur varumärkessynpunkt. ni är inte era varumärken på något sätt men just därför ska ni inte bli uppätna av den industri och intresseorganisation som exempelvis Cancerfonden faktiskt är. Det är inget fel på Cancerfonden tvärtom men de är likväl en cementkoloss som liksom suger energin ur det som var en egen röst. jag gillar verkligen din blogg Lotta och älskar George men det spelar ingen roll så fort det börjar verka som man går någon annans intresse vilket jag inte alls tror ni gör så blir det inte längre eget. jag vill läsa om alla detaljer om sjukvården och tankar och vardagsliv undersökningar oro väntan på besked och allt.
Vilken fantastisk intervju. Lotta, du delar med dig av ditt liv, i med och motgångar på ett så fint, äkta och berörande sätt. Och nu får jag möta George för första gången, möta ännu en människa som berör som en pil in i hjärtat. Jag önskar er all lycka, måtte ni ha oddsen med er.
Hej, jag har sveriges bästa blogg, vill du ha lite tips på hur man skapar sveriges bästa blogg, vilket jag har gjort, så kan du skicka ett mail till mig. Tro inte att det är grattis. vsg. www.ilovefruit.blogg.se
När jag läst din interjuv kunde jag "höra" George röst..Han och alla i Himlen kan vänta har gjort starkt intryck på mig...
Min älskade mamma insjuknade i vad vi trodde var lunginflammation förra julen som strax visade sig vara spridd lungcancer. Mamma lämnade oss den 1 maj och livet blir aldrig mer detsamma.Allt gick så fort och någonstans så befinner jag mig fortfarande i chock..Just nu oroar jag mig för att inte orka med julen för mina 3 barn , Det känns så skönt att se och höra att du finns kvar att du får betalt för att du och Sara orkar kämpa ! Även om inte jag är svårt sjuk ..förutom i sorg så ger det mig styrka att orka när jag ser hur du orkar leva livet
Jag önskar dig ett innehållsrikt liv tillsammans med Sara .
Kram
Tack !
Något har blivit fel. Det som brukade vara en inspirerande och fashinerande trend har blivit ett nytt mobbningsforum som uppmanar unga tjejer och killar till att hata. Som lär ut att det ända sättet att få uppmärksamhet är att provocera. Att blogga är fantastiskt, men det har snabbt blivit något väldigt destruktivt. Unga talangfulla tjejer driver bloggar med tusentals läsare varje dag och använder sin del av internet till att med alla medel blir starkast, mest populär eller mest avskydd. Men framför allt - den med mest läsare. Frågan är; är det värt det?
Ord som slampa och hora är inga ovanligheter när man krigar mot sina bloggkonkurrenter. Man hänger ut varandras privatliv och inte är läsarna mycket bättre kom kommenterar på samma grova sätt. Allt detta inför mycket yngre läsare som ser bloggarna som deras stora idoler och tar efter. Vi har tappat ord som kärlek, integritet och vårt ansvar som föredömen.
Att vara ung och tjej är inte alltid enkelt. Om det är något vi tjejer är bra på så är det att tävla. Att vara avundsjuka. Att snacka skit. Men vi behöver hänga ihop. Uppmuntra varandra. Vara på varandras sida. Vi behöver vända tillbaka blogtrenden till något positivt.
Gå med i BLOG MOVEMENT - och stå för mer kärlek i bloggvärlden.
http://blogmovement.blogg.se
Väldigt bra intervju.
Jag läser din blogg dagligen, men har aldrig kommenterat förr. Jag ville bara säga att jag verkligen älskar din blogg om både minisemestrar, lövkrattning, död och bus. För det är väl egentligen det som livet handlar om för alla, bara att vissa människor slipper slåss för att få leva. Kram från Annika
kolla in min blogg! :)
http://juliastjarnfeldt.blogg.se
HEJ SÖTISAR:)
VILL NI SE MIG DANSA ME HOTPANTS?
ELLER KANSKE SKRIVA VAD NI TYCKER OM BLATTAR?
HAR MASSOR AV SKÖNHETSTIPS I MIN BLOG
'
'
'
'
'
http://psychedelique.blogg.se
http://psychedelique.blogg.se
HEJ SÖTISAR:)
VILL NI SE MIG DANSA ME HOTPANTS?
ELLER KANSKE SKRIVA VAD NI TYCKER OM BLATTAR?
HAR MASSOR AV SKÖNHETSTIPS I MIN BLOG
'
'
'
'
'
http://psychedelique.blogg.se
http://psychedelique.blogg.se
Lotta - tack din intervju var jättebra. Det = bra med intervjuer. Såklart är det intressant.
-------
Nu kan jag inte låta bli att kommentera TIPTIP - har undringar kring hennes inlägg!
- Varför tycker du att intervju skulle vara Opersonlig??
- Vaddå varumärke?
- Vad är det för industri- och intresseorganisationer du försöker prata om??
- VARFÖR skulle Cancerfonden vara "cementkloss"???
KRÄVER verkligen en förklaring av Tiptip:an...
-VAD menar du med "suger energi"... vem gör detta???
TIPTIP - ÄR du själv sjuk eller? Viktigt att du skriver det OM det ska vara relevant det du skriver.
Jag anser att Lotta är en cancerblogg som delar personligt med sig av sin vardag - med allt från cancer, familj, vänner, mode och allmänna tankar.
Bravo Lotta - du behövs.
Fortsätt med intervjuer. Ser fram emot onkologintervjun.
Ha det bäst Lotta
Vilket bra initiativ av dig. Härligt att läsa. Jag har en underbart härlig, lugn och trygg onkolog på SöS. Han heter Gerhard Winblad. Har haft honom under hela min bröstcancerresa. När man kommer till honom känns det som om tiden står stilla, han är väl insatt, jag känner verkligen att han bryr sig. Att det skulle vara patienter efter mig som han ska träffa märker man inte alls av. Han tar sig tid och mina barn blev trygga av det han sa när jag fick min diagnos. Så Lotta, honom kan jag verkligen rekommendera, han har jobbat många många år på onkologen.
En stor kram till dig!
Anne Mari
Åh, inte ett öga torrt efter den där intervjun. Alla tankar till dom inblandade, och alla drabbade framför allt. Men tankar räcker inte lika långt som man önskar alla gånger!
Gå in och läs bloggen malindahlen.bloggsida.se
Så otroligt gripande, vilka starka människor det finns här ute i vår värld.