Sorg och sol.....

37 grader varmt!

Jag är i paradiset men idag är det är det sorg i mitt hjärta. Fick precis reda på att en av mina medsystrar i cancerbranchen somnat in hemma,  omgiven av sin familj. Då är det skit samma att palmerna vajar och sanden är som som knarrande mjöl under fötterna. Omedelbart inser man igen hur oehört skört livet är (om man nu råkar glömma bort det)

Då får jag dåligt samvete över hur bra jag har det. På alla plan. Att jag sitter här med en jädrans paraplydrink medan någon håller sin älskades hand och pussar sina barn farväl och jag vert ju att hon inte lever längre för att jag stannar hemma eller blir frisk eller sjukare. Livet är inte så svart/vitt. Livet är bara för jävligt mot vissa.
Nåväl. Hur ska jag kunna ta avstamp från det här?  Att se Lennox blomsta? Det är fantastiskt. Att se honom springa i vattenbrynet eller äta banana split tills det rinner ur öronen, det är på riktigt Ibland när jag tappar fotfästet så är det bra att fokusera på något fysiskt. Att göra denna månadslånga resa genom mitt barns ögon är så oändligt mycket större än min egen njutning.




Jag känner ingen här. Ingen känner mig. Jag är ett oskrivet blad. Som alla andra. Just nu är klockan 24 här i Thailand men hos er är den 18. Just nu sitter jag i öppen reception med porlande vatten framför mig, myggor som biter mig på benen och en iskall Pîna colada i på bordet. Varje gång jag lyfter den mot munnen lämnar den små droppar av kondens. I palmerna hör man cickadorna kväka.


Denna upplevelse känns mycket lång borta


Vi åker tuk-tuk (visst är vi lite oansvariga som föräldrar?)
Nära Sunwing Bang Thao ligger en liten mysig marknad bara några minuters bilfärd bort.



The look of love


Maria väljer mellan Tom Kha eller kyckling med caswney nötter


Grrrr

Så. Då packar jag ner för inatt. Lennox sover sedan några timmar och i morgon ska vi nog göra ett nedslag på Sunwings core träning. Ta hand om varandra!

Vilket sorgligt besked! Förstår att det kastar en skugga över din tillvaro.

Hoppas att du kan njuta av semestern ändå!
Många kramar

åååh nu får jag ont i magen.
Undrar vem som somnat in..
Undra vem som fått sätta livet till för SKITSJUKDOMEN nu.
FÖRBANNADE cancer!!

Men du..
FÖRSÖK!! Försök, att ha en fortsatt underbar semester.
Fokusera på dig och din familj.
Precis som du säger, cancern tar ingen hänsyn till om du sitter hemma och mår skit eller är på semester och njuter. Cancern skördar sina offer omkring oss alla ändå.
SKITSJUKDOM!! :(

NJUT SÅ MYCKET DU BARA KAN!!
Kramar i massor!!
<3

Det låter som du har det helt underbart. Njut av din månad där.
det ser helt ljuvligt ut att sitta så där på stranden i thailand. så där laidback och härligt.

Vad glad jag är för din skull att du faktiskt gjorde den här resan! Den som du har bakom dig var ju inte så bra. Njuuut så mycket du bara kan. You´re really worth it babe!

Tack för att du delar med dig av ditt liv, din blogg är så fylld av kärlek och verklighet att det gör ont...njut av att vara i underbara thailand nu, önskar jag också kunde ligga där i solen bland vajande palmer.

Lotta! Du ska INTE ha dåligt samvete, det får du banne mig inte. Nu är det DIN tid och din tur att njuta. Det låter som att ni har en helt ljuvlig tid.

Ha en underbar ledighet!

Kram Andrea

Tack för dagens fina inlägg!

Förstår att det är tufft..puh..
Hoppas att du kan ta tillvara på dina dagar med familjen, för dagen som är kommer aldrig tillbaka och vad som händer i morgon vet vi aldrig.

Njut här och nu och njut av din son och kära vänner
kram från Helen i Skåne

Fortsätt o ha det så bra och underbart trots tråkiga besked hemifrån :(. Älskar din tigerklänning!! Vill oxå ha en sån i sommar:D. Ta hand om er o ola, bada ät gott o allt det där!

Är inte ett dugg avundsjuk på dej :)

Hej Lotta!

Du skall INTE ha dåligt samvete, utan njut nu av allt i värmen och kom hem med nya krafter!

Kramar från snön
Yvonne

Det är bra ibland behöver man påminna varandra om att ta vara på varandra. det är lätt att glömma bort det stundvis .. Ha de kempegott kram

hualigen, man ska aldrig glöma baksidan av de vackra!

Hoppas ni har de bra endå.
:)

Hej! Jag läste att du inte skulle kolla några bloggar hemma, och då tänkte jag, vad bra...så slipper du få veta just nu....det är så sorgligt.

Men vet du, jag tycker att det är härligt att läsa din blogg just nu om hur underbart du har det. Det glädjer mej mycket och värmer här hemma i kylan.
Njut av värmen!!!!!!!!
Kramar Anna

Sätter Du lösfransar på Lennox ? *Blink,blink.

ja nu har snökaoset satt igång så nu kan ni le extra stort där borta i värmen. ha det gott

Åh va sööt din pojke är =)

Det känns lite påklistrat det här pratet Lotta kör med om att inte vara värd att resa till Thailand pga barnen i Haiti, att hon får dåligt samvete för att hon är på resa när någon i Sverige dör. (Hur många dör och lider inte i Sverige och i alla andra länder dagligen?)

Hade hon på riktigt inte känt sig värd att resa hade hon skänkt pengarna för resan till Haitibarnen. (Jag skulle inte ens nämna att jag skulle kunna tänka mig att ge pengarna till Haiti, om jag inte gjorde det..Pinsamt att ens nämna det då).

Att få dåligt samvete för att någon dör i Sverige när man själv är utomlands, förstår väl de flesta att man inte behöver få. Det är ju helt självklart inget man kan rå för.

Känns mer som ett fiskande efter kommentarer om att hon visst är värd att resa, att hon inte behöver ha dåligt samvete.

Jag förstår ärligt talat inte det där med att vara värd/förtjäna att resa till Thailand eller inte. I min värld är alla lika värda och de förtjänar således att ha det lika bra. Vem förtjänar inte en resa till Thailand? Jag förstår inte.

Jag förstår precis vad hon menar, att känna skuld över att bli den som "blivit frisk"
och kanske känna att hon borde sitta hemma och vara tacksam, folk dör i Haiti andra dör i cancer.
Att bara för att hon blivit skonad från cancern ska hon av ren pur tacksamhet ägna sig åt välgörenhet för att "försöka betala tillbaka"
Men det fungerar inte så, jag förstår Lottas känslor men samtidigt vill jag tala om för henne att
-du är verkligen värd den här resan.
Det finns så många friska människor som går runt här hemma och är allmänt otacksamma och fullt kapabla till att skänka pengar och allt sånt.
Du har fått en insikt i hur viktigt det är att leva i nuet, älska sin familj och vad som verkligen betyder något i livet, varje sekund är värd allt!! Tänk om alla kunde få en sådan insikt, då kanske världen skulle se annorlunda ut.
Njut av din semester, det finns inte många(med normala mått mätt)som är mer värd en sådan...än någon som kämpat mot en dödlig sjukdom och förhoppningsvis segrat.

Hoppas din semester blir fortsatt underbar, jag har aldrig varit utanför sveriges gränser. Än mindre i fina kläder på nån röd matta.
Men jag känner varje dag hur mitt liv inte skulle vara värt ett ruttet öre om jag inte fick vakna upp och krama min 4 åriga pojke. Och den känslan tror jag vi delar hon och jag.....

Hej! Läser din blogg och blir berörd som vanligt. Kan bara ana hur du känner dig av ett sådant besked. Men som barn till en förälder som gick bort alldeles för tidigt så var det en stor tröst i sorgen att veta att min pappa levde sitt liv fullt ut. Han satsade allt på livet och sköt oro och ångest över att kanske förlora kampen åt sidan. Det är jag som blev lämnad glad över. Jag vet att pappa njöt av livet så länge han kunde. Så kämpa på och gör det du också. När dagen kommer då det är dags så är det ju dumt att ångra att man inte levde livet medan man kunde. För din och lennox skull. Njut! Du har ingen anledning att känna skuld. Självklart är det jobbigt utav bara helvete när vänner går bort men det är inget du ska känna skuld över. Du är värd att må bra. Ha en underbar semester! :)

Så berörd jag känner mig trots att jag inte känner din vän. Det är bra att läsa din blogg, jag tänker och känner mycket mer när jag begrundar dina inlägg. Man blir ledsen ibland och så glad ibland av sånt som din härliga resa!

Min dotter, Sofie Magnuson 28 år gammal, dog den 18/2. Tror hon varit i kontakt med dig.Vi var också i Thailand, det var hennes sista önskan.Hela familjen firade jul och nyår och hon mådde ganska bra. Blev efter hemkomsten sämre och sämre. Hon somnade in i vår famn.Tjocktarmscancern hade ännu en gång segrat....