Vad tror du?

---

Måste bara själva att det var en bra frågestund, jag har inte cancer, jag känner folk dom har det, jag har känt som har haft det, folk som inte finns i livet längre. Men jag behöver inte kommentera en frågetund för att förklara varför jag tycker denna blogg är bra för mig, ge mig svar, försöker kunna förstå mer..

Ella har rätt till sin egen åsikt och sina tankar. Jag håller inte nödvändigtvis med henne. Särskilt inte om att cancern bara rör den drabbade själv och de närmast anhöriga. Jag har massor av frågor men de rör nog främst hur man som cancersjuk vill bli bemött (jag vet att det är individuellt). Mina allra närmaste kan jag fråga men en lite mindre nära vän är det lite svårt att fråga, tycker jag. Eller är det inte svårt? Jag vet inte. Det jag vet är att sådana frågor är inget en läkare kan hjälpa mig med.
Och nej, jag läser inte den här bloggen för att själv må bättre. Jag läser den här bloggen för att jag tycker om att läsa det du, Lotta, skriver. Jag tycker om ditt tonfall, tycker att du har humor och verkar vara en otroligt sympatisk människa.

Varför får man inte vara frisk och läsa Lottas blogg? Min son har haft Leukemi och gjort en benmärgstransplantation. Får jag läsa? Eller ska man ha cancer själv? Jag tyckte Dr Nilbert var väldigt intressant.... Men jag gav ingen kommentar. Förlåt!

Jag har inte cancer men jag har en farfar som inte längre finns hos mig på grund av cancern. Jag läser inte denna bloggen för att jag ska känna mig bättre för att jag inte har cancer, jag fastnade för bloggen för att lära mig mer om sjukdomen som tar alltför mångas liv och är alltför hård samt att jag fastnade för ditt sätt att skriva och sätta det som händer i ord. Jag kan inte förstå vad du går igenom mer än vad jag läser på bloggen men det gör det ändå lite lättare att ana vad det innebär att ha cancer. Har även idag nära vänner som drabbats hårt och det smärtar i mig. Detta var väl lite av anledningen till att just jag läser.

Kanske vill man inte läsa om ditten o datten?
Alla människor hamnar i svårigheter, olika sådana.
Lotta skriver mkt bra om livet (sitt liv) kanske kan jag lära mej något, om mej själv och om bemötande? Jag tycker alltså inte som Ella, det känns tråkigt att det bara skulle vara cancersjuka som tog del av Lottas blogg, o om en astmasjuk berättade om sitt liv så skulle det vara bättre om flest astmasjuka läste den? Jag förstår att Ella inte vill att andra skall må bättre på Lottas bekostnad. Eller oxå kan det kanske få vara just så, vi hjälper varandra med vår livsångest.
Har läst en bok "Den sista föreläsningen av Randy Pauch" rekomenderas varmt. Ingen kan säga vem som mår sämst, kanske den allra rikaste som bor i ett slott..........

Jag vill inte tro att människor är så i grunden själviska att de väljer att läsa här för att må bättre själva. Verkligen inte! Själv är jag inte drabbad av cander, men min älskade mamma är (av samma sort). Lotta är så himla öppen i känslor och funderingar, på ett sätt som min mamma kanske inte är och det är mycket därför jag läser här - för att få veta hur en cancerdrabbad tänker, mår, funderar och lever.. Sen förstås för att jag b r y r mig om dig, Lotta!

Och Ella, jag önskar dig verkligen lycka till! :)

Nu har jag personligen foljt din blogg innan cancerbeskedet, jag gillar din stil att skriva, om vardagsliv, kandisar och familjeliv. Da slutar man val inte lasa for att du drabbats av cancer? De flesta kanner nagon i sin narhet som drabbats av cancer, cancer beror de allra flesta i samhallet, fast man kanske inte drabbat en personligen. Kan vara viktigt for oss anhoriga till nagon som drabbats, att fa lasa nagon som Lottas blogg, da den ar sa oppenhjartlig, den hjalper till att oppna ogonen. Det ar inte alltid sa latt att veta hur man ska bemota nagon som drabbats, hur man kan hjalpa till. Det kan oxa vara svart for nagon som inte har cancer att veta vad man ska fraga en Lakare. Man kanske vill ge rum till att de som drabbats ska fa svar pa sina fragor. Naval, nu blev det ett langt och snurrigt svar pa ditt inlagg. Kort sagt, har foljt din blogg lange nu, langt innan cancerbeskedet...just for att jag gilla ditt satt att skriva om det vi kallar livet!

Kram fran mig

Jag tänker så här...
Antal kommentarer är aldrig samma sak som antal läsare och man ska ju inte lämna kommentarer bara i syfte att visa att man har läst. (Jag har t.ex. läst inlägget, men tror inte(?) att jag kommenterade det.)

Många är vi som läser även om vi inte har cancer själva... Jag och jag antar många med mig har sina privata skäl till att de vill läsa denna typen av blogg (t.ex. har jag en cancersjuk anhörig, men det är mitt och bara mitt privata skäl). Denna bloggen handlar ju om så mycket, om vardagsgrejer, om glitter och glamour och om vad en svår sjukdom medför (t.ex. vad den medför för den som är drabbad, för anhöriga, ändrat synsätt på livet, kamp med sjukvården m.m. m.m.)

Jag hoppas och önskar att bloggen fortsätter i samma anda, för Lotta, du skriver oerhört varmt och läsvänligt. Vi som hittar hit och väljer att fortsätta läsa gör det av en anledning och du bidrar med massor med erfarenheter genom att dela med dig av dig själv och ditt liv!!!

Oj, jag visste inte att man var tvungen att vara diagnostiserad med cancer för att få läsa bloggen. Annars hade jag trott att cancersjuka skulle tycka att det va bra att frågan lyftes och diskuterades även av andra som inte är direkt berörda av sjukdomen. Men ack så fel jag hade!

Jag har gått in här varje dag sedan Lotta startade sin blogg, då hade hon inte fått sin cancerdiagnos. Skulle jag sluta läsa den bara för att hon blev sjuk? Vore lika dumt som om att jag skulle sluta hälsa på en vän bara för att hon/han var sjuk.

Jag är frisk, läser bloggen dagligen men kommenterar nästan aldrig. Tycker dock att det är en konstig åsikt att din blogg ska vara för de sjuka. Du lever ju ditt liv i LIVET och inte i sjukdomen. Det är åtminstone det intryck jag har - att du är så levande och med ansiktet vänt mot solen!

Inlägget med cancerfrågor höll jag mig borta från just för att det kändes som att det var för de berörda/ sjuka/ drabbade. Jag tyckte mig visa hänsyn som lämnade inlägget "ifred". Även om jag har en godartad tumör i bagaget och anhöriga som gått bort i skitsjukdomen, så väljer jag att läsa bloggen för den livsglädje den utstrålar. Har aldrig ens tänkt tanken att gotta mig i någons sjukdom eller i den död du emellanåt länkar till.

Jag började läsa Lottas blogg då hon väntade Lennox och var med i en grupp på AFF. Min mamma har jobbat lite med Lottas mamma, så jag började läsa bloggen innan cancern slog ner.
Av egen erfarenhet vet jag att det är så att många vill läsa om andras olycka, inte kanske så mycket för att må bra själva utan för att vi av naturen är nyfikna. Jag började själv blogga när min man skulle genomgå en stor hjärtoperation och när han var som sämst, väntade nytt hjärta och direkt efter att han gick bort hade jag som mest läsare. Kunde ha 18000 unika träffar en dag. Men som för alla andra som går igenom något fruktansvärt så går livet vidare och nu är det ant inte så intressant att läsa min blogg då jag gått ner till dryga 200-300läsare. Men det är så vi människor fungerar.

Jag förstår inte varför Ella känner sig otrygg här? Kanske har jag missuppfattat Lottas blogg men jag trodde inte att den var en officiell cancersida bara för cancerpatienter?

Jag tycker dte är jättebra att det inte "bara" är människor med cancer som läser bloggen utan "vanliga" männsikor som tack vare bloggen uppskattar sin vardag med allt vad det innebär. Förhoppningsvis tar de vara på varje dag tack vare bloggar som Lottas. Jag lämnade ingen kommentar då dr Nilbert svarade på frågor för jag hade ingen egen fråga.
Men jag bryr mig om Lotta och det är hennes blogg jag läser. Lotta som männsika med eller utan cancer.

Hej!
Jag är en av dem som läser Lottas och även Anette Axmachers blogg varje dag utan att ha cancer själv. När jag läste detta inlägg så frågade jag mig varför. Självklart gör jag det inte för att må bättre själv utan för att jag är intresserad. Ska börja min tredje termin på sjuksköterskeprogrammet. Bloggar som Lottas och Anettes lär en väldigt mycket som man inte kan läsa i några läroböcker. Genom deras bloggar får man en verklig inblick i hur människor drabbade av cancer kan må och känna sig. För mig är den inblicken väldigt viktig.

Tack Lotta för din fina blogg!

Kramar Rebecka

Jag blir lite ledsen när jag läser Lottas kommentarer. Att jag skulle läsa bloggen för att "känna mig lite gladare i min egen situation. Nej, jag har inte cancer (vad jag vet). Men jag har under två års tid levt nära min far som gick bort i cancer (skelett + hjärna) för snart ett år sedan och en väninna som just fått diagnos obotlig cancer. Så jag vill läsa, lära och uppskatta. Även om jag inte är personligt berörd lever jag med cancer varje dag. Vi läsare stöttar, får en förståelse, donerar till forskning etc. SNÄLLA se oss som en tillgång och inte lyckosökare som vill gott oss i er olycka... Vi är smärtsamt medvetna om att imorgon kan det vara vi...

Kram till er alla - låt oss hålla ihop, tillsammans är vi starka!

Näe, nu håller jag inte med.”Och jag blev skrämd och lessen över HUR jättemånga av läsarna på denna blogg INTE har cancer själva” Är hon ledsen över att så många av oss läsare inte har cancer?

Jag är absolut inte här för att gotta mig i Lottas olycka. Jag har hittat en underbar blogg skriven av en kvinna som har förmågan att ge mig något i stort sett varje gång jag tittar förbi, både glädje, skratt och sorg med tillhörande tårar. Min familj har drabbats av ärftlig bröstcancer, två kvinnor har gått bort och vi övriga går på regelbundna kontroller. Jag har själv inte varit med om den känslomässiga bergodalbanan som prover, operationer och besked ger, men jag har suttit på första parkett när det gällt nära anhöriga. Kvalificerar jag in mig för läsning då Ella? Eller måste jag vänta tills jag själv är drabbad? För jag vill inte gå miste om Lottas beskrivning av sig vardag, med allt som den innefattar.

Om statistiken (29 st) baserades på antal kommentarer så kan den ju vara något missvisande eftersom lika många fortfarande kanske läser inlägget men väljer att inte kommentera det. Kanske för att frågorna och svaren väckte ngt nära som gör ont, kanske för att det inte fanns så mkt mer att tillägga eller kanske helt enkelt för att man inte kände för att kommentera. Kanske blev det för jobbigt att läsa vissa svar. Det är ju faktiskt möjligt...
Jag förstår tanken att det "bara" är 29 st som bryr sig/kanske har cancer eller känner ngn som har/haft cancer men anser samtidigt att det hela handlar väl om att få möjlighet att följa en människas liv. På gott och ont, i vått och torrt, motgångar och framgångar. Det glada med det sorgsna. Att få följa ngn som är villig att sätta ord på sorg, ilska, glädje, frustration, kärlek, sjukdom, hälsa, ja livet. Jag trodde det var det den här bloggen handlade om. Livet. Men jag kanske har fel...

Hej Lotta, Jag tycker Ella nedvärderar dig och din superfina blogg genom att skriva som hon gör. Att följa en bra blogg gör ju att man på något konstigt sätt nästan tror sig känna den skrivande personen. Känner man någon så bryr man sig om. Det kanske kan förklara höga läsarsiffror vid viktiga besked. Vi vill ju bli försäkrade om att du mår bra! Cancer finns (jävligt nog) och påverkar oss alla på något sätt och som Anna skriver här så hjälper du oss bl a att förstå hur man som drabbat helst vill bli bemött. Anledningarna till att vi läser är nog lika många som du har läsare, men att tro att vi "gottar" oss i din sorg för att själva må bättre är så oerhört fel. Aldrig har jag så nära till tårarna som när du är nere eller fått ett mindre positivt besked. Jag läser för att du representerar livet på ett fantasktiskt sätt. Glädje, sorg, vardag, glam, småbarnstid, egentid, kärleksliv. Allt i ett. Tack för det Lotta!

Lotta vill ju sprida kunskap om cancer och vi som har det är ju i alla fall insatta i vår egen sjukdom och vet hur vi reagerar och mår. Men har man själv inte sjukdomen vill man kanske försöka sätta sig in i hur det är. Man bearbetar livets rädslor, man får lära sig hur man kan stötta etc. Det är väl väldigt bra! Lotta skriver bra och ger av sig själv och det gör att jag tycker nästan att hon är en kär vän, därav alla personliga och uppmuntrande kommentarerna, tror jag. Svar på frågor kanske inte berör just mig för stunden av olika skäl även om de är intressanta att läsa, det kanske inte finns så mycket att kommentera helt enkelt.

Jag läser verkligen inte bloggen för att känna mig lycklig över att jag är frisk. Jag läser för att du skriver så öppet om din situation och jag inbillar mig att jag kommer att ha användning av den inblick jag får i en cancerpatients tankar i mitt yrke som sjuksköterska.

Jag tror inte alls denna blogg har så många läsare för att folk gillar att gotta sig i andras olycka. Varför skulle människor utan cancerdiagnos sakna empati? Med eller utan cancer har människan förmåga att känna med en annan. Däremot kanske man inte kan ställa en specifik fråga till en cancerläkare. Det gör inget. Det som är bra är att de som behöver ställa frågor får chansen att göra det. Vi andra bidrar på andra sätt.
/Malin

Men vilket jätteunderligt inlägg.. Som att man inte kan känna empati om man inte själv har cancer. Vilken fruktansvärd värld vi skulle leva i i sådana fall.

Som att om man inte har cancer, så är man bara ute efter att gotta sig i andras misär om man läser om någon som går igenom något tufft.

Nä, fy vilken tråkig syn på människor.

Hoppas att du Lotta kan uppskatta oss som inte är direkt drabbade av cancer (för tillfället). Själv har jag mina hälsobekymmer, men inte tänker jag dra dem här, bara för att bli mer trovärdig i min empati...

Kram Mia

DET FINNS JU SÅ MÅNGA ANDRA SOM SKRIVER OM DITTEN OCH DATTEN (citat Ella)... Ja men just DÄRFÖR är det väl intressant att läsa denna blogg! För att den berör och är både välskriven och varierad. Det känns nästan som om Ella är overklig och skriver för att provocera... Skärp dig!
Kalas blogg, Lotta! Kram

Blir helt bestört då jag läser Ellas kommentar! Såg den redan då den publicerades, men valde att inte kommentera den då (kommenterade dock och tackade Mef och Lotta för bra initiativ till fria frågor och bra svar) men nu kan jag ju inte låta bli! Skriver såsom jag känner. Talar alltså bara för mig själv! Känner mig som en gam nu när jag förstår att det ifrågasätts om jag läser om cancersjukas liv och leverne då jag inte själv, eller nån nära anhörig fått cancerdiagnos! Jag har och har haft nära och kära som av olika anledningar fått se sitt liv kastas om pga sjukdom eller olycka. Jag läser Lottas brillianta blogg för att den får livet belyst i nytt ljus och ur vinklar jag inte visste fanns. Bloggen får mig att vilja bli en bättre människa, ta vara på dagen och njuta av det lilla. Låter som floskler, men det är helt sant. Lotta skriver på ett sätt som tilltalar, det är yta och djup som möts och i det mötet lever vi. Mitt emellan tips om favoritgodis och munsårsplåster och pepptalk eller lyckatill-hälsningar och livsfrågor. Mitt namn syns ofta bland kommentarerna och jag har hittils aldrig känt mig tvungen att kommentera eller avstå. det valet är mitt. Kanske är de stora frågorna svåra att kommentera. Vad finns det att säja. Svaren är hårdsmälta och tar kanske tid att marinera? Jag kommenterar aldrig för att "synas" utan för att jag tycker att jag har nått att tillföra. Har jag inte det, avstår jag. Det valet måste få vara mitt.
Svamligt, men från hjärtat!
Kram från Ö-o

Hej.
Jag kan inte riktigt förstå varför endast de som drabbats av cancer på nära håll ska beröras av Lottas bloggande. Jag har efter att jag börjat läsa om Lottas sjukdom, tankar och liv börjat värdesätta mitt liv och prioritera annorlunda då det gäller familj och arbete. Det finns ingen av oss som läser bloggen som kan säga att de eller deras nära kommer vara friska eller leva i morgon. Varje dag är en gåva till oss och just i dag är jag så oerhört tacksam att jag får känna friden av att jag och de jag älskar mest mår bra. Jag vill visa Lotta mitt stöd genom att läsa bloggen och har under tiden blivit "bekant" med henne och hennes familj vilket resulterar i att jag verkligen känner hennes oro då det närmar sig ett för henne livsavgörande besked och därför följer bloggen mer intensivt då. Jag måste också tillägga att jag beundrar lotta för hennes mod att skriva om alla tankar kring livet och döden...Tack Lotta!

Jag kopierar in det svar jag gav Ella när hon postade sin kommentar för några blogginlägg sedan.

Och jag håller fast vid det jag säger nedan, att många sjuka (cancer eller whatever) gärna känner sig lite "särskilda"(i brist på bättre ord) och att ingen annan kan förstå dem och därför är det bättre att folk håller sig borta, de begriper ju ändå ingenting... Och jag tycker bara det är rent och skärt sorgligt att man känner sig i otryggt sällskap bara för att majoriteten av läsarna inte har cancer själva.

Och att majoriteten inte är drabbade själva tror jag inte en sekund på. Vad jag läst så kommer var sjunde svensk dö i cancer (om än de flesta i hög ålder) så nog tror jag att de flesta känner någon som är drabbad.

Och det där med att må bra förstår jag inte... jag läser för att jag är nyfiken, det erkänner jag. Men jag läser också för att få förståelse för andras liv. Framförallt känner jag mig ledsen och illa till mods när jag läst om någon som är illa drabbad och tänker att livet är bra jävla orättvist som tar ifrån små barn deras föräldrar.

Det blev ett långt inlägg det här. Men det jag mest av allt vill säga är att de som är sjuka måste släppa in sin omgivning om man inte vill bli av med dem. Under min sambos behandlingsperiod var jag med på varenda sjukhusbesök, och jag var där varenda dag han låg med cellgifter. Jag ville veta ALLT. Han tyckte tidvis det var jobbigt, men hade han uteslutit mig tror jag inte vårt förhållande hade hållit i längden. Jag behövde vara delaktig för att kunna stötta.
______

Till Ella:
Jag förstår inte, ska Lottas blogg vara enbart för den som personligen drabbats av cancer, eller hur menar du?

Tycker inte du kan ställa det kravet på Lotta. Hur kan det göra dig ledsen att många som läser inte är sjuka själva? Låter helt vansinnigt i mina öron. Bara för att man själv är sjuk så slutar inte andras världar att snurra, så hemskt är det.

Du säger själv att man inte kan förstå om man inte är drabbad. Där håller jag med dig. Men hur ska vi ens ha möjligheten att förstå om vi inte kan läsa om hur andra har det, hur det fungerar, hur tankarna går etc?

Jag tror inte att folk "gottar" sig åt Lottas sjukdom, och anledningen till att antalet besök antagligen ökar när det är något beslut som väntas på beror säkert på att folk bryr sig. Annars kanske det räcker med ett besök då och då för att läsa ett nytt inlägg, men när man väntar på något viktigt så vill man väl veta så fort som möjligt?

Min sambo drabbades av cancer som 30-åring för 1½ år sedan. Året innan hade hans mamma gått bort i cancer. Själv har jag hela min familj kvar, mormor, morfar etc. Alla lever och är friska och pigga. Jag hade ingen aning om hur jag skulle hantera mina känslor. Min sambo kopplade nog bort det mesta tror jag, och hans syskon ville inte ens hälsa på honom på sjukhuset med alla dåliga minnen från mammans död. Att läsa bloggar var ett sätt för mig att hantera alltihop.

Jag förstår att vi inte kan förstå. Men det är också orättvist att utelämna alla friska bara för att vi inte kan förstå. Alla gör sitt bästa och det man tror är rätt. Jag känner ibland att obotligt sjuka försöker skapa sin egna lilla grupp dit ingen annan är välkommen för att sedan gnälla över att ingen bryr sig och ingen förstår.

Jag förstår fullt att sjuka behöver lufta sina funderingar med andra sjuka som verkligen förstår vad man går igenom. Men man måste släppa in sin omgivning om man vill ha hjälp från andra, och den hjälpen behöver man.

Håller helt och hållet med om vad Ella skriver. Har själv haft lungcancer, så jag förstår helt och fullt vad du går igenom och känner därmed igen mig. Är själv numera friskförklarad, men rädslan för återfall finns ändå med hela tiden.
Tycker också det är konstigt att Annette med sin blogg Diagnos hjärntumör inte får fler kommentarer. En sådan fantastisk människa. Skulle jag någonsin få cancer igen, absolut att jag ska försöka ha samma attityd till vad som kan tänkas hända som den hon har.
Så, sammanfattningsvis, hur cyniskt det än kan låta, så tror jag på Ellas teori. Plus att du är kändis förstås.
Och förresten, om nu hennes teori är sann, vem skulle erkänna det?

Jag är nog en av de till synes oberörda på ytan, jag har inte cancer och jag skriver inte om cancer i min blogg. Men min pappa drabbades av lungcancer för ett år sen, och själv möter jag många med sjukdomen i mitt yrke. Allt syns med andra ord inte utåt i ett kommentarsfält (även om jag var en av de som kommenterade). Jag tycker det är lite att sätta sig över andra, när man ordar om folks syften med att följa den här bloggen.

Jag läser din blogg, Lotta, för att jag tycker om ditt sätt att skriva, ditt sätt att berätta, och för att du känns som en härlig människa som jag blir glad av. Jag tror världen behöver sådana som dig, som står för den de är, som vågar vara sig själv.
Du Lotta, du skriver om mer än cancer. Visst, cancer är en del av ditt liv, men ditt liv rymmer så mycket mer som du skriver om, det är det jag gillar. Sen självklart så hoppas jag ju att du blir fri från den dumma cancern, liksom jag hoppas att det ska komma något som kan bota alla och göra så att ingen behöver drabbas.
Jag har släkt och vänner som haft cancer, några vänner förlorade sin dotter i det, hon var lika gammal som min äldsta. Men det är inte deras sjukdom som gör dem till de intressanta människor de är, det är deras hjärtan. Och samma gäller dig.

jag tycker att ett forum som Ella vill ha är något helt annat än en blogg. även om jag inte har cancer själv (om det får dig o må bättre Ella, eller om det gör mig mer "okej" att vara här så opererade jag iaf bort en tumör vid 19års ålder som visade sig vara godartad) så är jag bland dem som har cancer i släkten med många drabbade och det tror jag att det är väldigt många som har. med eller utan cancer (helst utan givetvis!) så skulle jag iaf fortsätta läsa Lottas blogg, eftersom du är en hejare på att skriva. att Lotta överhuvudtaget väljer att dela med sig av sitt liv på det sätt hon gör är verkligen starkt och visst får man lära sig mycket, och man får förhoppningsvis ett bättre bemötande till personer som tyvärr drabbats av cancer. att jag skulle känna mig gladare för att läsa om andras olycka, det var det dummaste jag hört, empati och viljan att förstå och veta mer då? håller med Mia om att det är en jävligt tråkig syn på människan. om vi utan cancer inte får lov att läsa bloggar om cancer tänker du då likadant att människor som drabbats av cancer inte får lov att läsa bloggar där den bloggande inte är drabbad?! det är en väldigt tråkig uppdelning i olika grupper, alla är vi väl drabbade av något, och det alla har gemensamt är väl att vi är drabbade av Livet, som bloggar i största allmänhet faktiskt handlar om. jag är inte här för att gotta mig i andras olycka.

Jag blev ledsen när man läser en sådan kommentar... jag läser den här bloggen för att du inspirerar med din livsglädje trots din svåra situation, inte på något sätt för att "gotta" mig i någon annans olycka. Jag har folk i min närhet som drabbats av cancer och det är en hemsk sjukdom. Jag arbetar som kurator och tycker inte det är konstigt att folk gärna vill se hur verkligheten ser ut, vilket den här bloggen verkligen ger en inblick i samtidigt som den är livsbejakande. Tusen tack för en fin blogg Lotta!

Svar till "K": Självklart finns det människor som bara vill gotta sig i andras olycka och sprida elände omkring sig. Det finns förmodligen några här också. Men jag är övertygad om att den stora majoriteten av alla läsare på den här bloggen har gott i hjärtat. Även om man inte alltid vet om eller vad man ska kommentera.

Ursäkta här nu men varför tror brevskrivaren att vi friska (det vet vi iofs inte heller, om det gror nåt där inne) skulle läsa här för att gotta sig i andras olycka? Det är inte det hon skriver rätt ut men det hon säger känns det som.
Det kan vara så att människors öde BERÖR och väcker känslor och framför allt empati. Därför läser jag. Lotta delar med sig av sin vardag och sin kamp mot cancern, det fångar mig.

Det är väl också bättre att det var 29 bra kommentarer som sa nåt än 100 som vanligt(varav en 10-15% består av typ "kolla in min blogg o rösta på...."eller "gratis smink - klicka här")

Måste säga att det var en tråkig tolkning av varför man som icke-cancer drabbad läser denna blogg. Upphör man att vara intressant som männsika bara för att man fått en cancerdiagnos? Är det allt man blir reducerad till efter sjukdomens intrång, en diagnos? Cancer rör för övrigt alla, statstiken talar för att en stor andel av samtliga läsare någon gång kommer att drabbas av denna förrädiska sjukdom. Lottas blogg är en påminnelse om att varje minut av livet är dyrbar, cancersjuk eller ej. Jag trillade in på bloggen av en slump för flera månader sedan och kunde inte låta bli att bli gripen, jag läser bloggen och håller tummarna för att allt ska sluta lyckligt..jag läser den inte i ett själviskt försök att må bättre självoch gotta mig åt andras olycka. Jag undrar vad det är för människor du omger dig med som har gett dig en sån fruktansvärd bild av dina medmänniskor.

Jag tycker om din blogg för att den berör. Har själv inte cancer men ibland är man orolig för att man har det. Läser ju inte alls din blogg för att gotta mig i andras olycka. Man kan ju själv drabbas när som helst. Tycker att det är bra om det även är inte cancersjuka som läser en sån blogg som din. Då får man ju också en ökad förståelse för hur ett liv med cancer kan gestalta sig och du skriver ju om så mycket annat också. Man har ju även människor i sin omgivning som har cancer så det berör ju de flesta av oss. Kram och jag kommer fortsätta titta in i din blogg då och då :)

Jag vägrar att be om ursäkt för att jag läser den här bloggen fast jag inte är drabbad av cancer. Jag läser den här bloggen för att jag tycker att Lotta är otroligt inspirerande och stark. Jag blir faktiskt lite förbannad då det påstås att jag/vi som är cancerfria kommer hit för att läsa om andras elände för att själva må bättre. Detta kunde inte vara längre från sanningen. Jag tror gott om människan tills jag får motsatsen bevisad och jag tror faktiskt att de läsarna här har de bästa intentioner och gott i hjärtat.

Tack Lotta för en bra och inspirerande blogg.

Varför får man inte vara frisk och läsa Lottas blogg? Min mamma gick bort i gallblåsecancer 2001 så jag vet var det innebär att vara anhörig till en som har cancer hon bodde hos oss sina 3 sista månader i livet vilket var både skönt och jobbigt.Jag läser verkligen inte denna blogg för att som Ella menade och att många bara är ute efter att må lite bättre själva genom att läsa om andras elände. Jag ställde ingen fråga men det har jag redan gjort när min mamma hade cancer.

Monica

Jag själv har cancer men ställde ingen fråga, finns nog många fler med mig.

Jag tänker helt enkelt så att om jag har frågor om cancer, framförallt min egen cancer, så ställer jag dom till min läkare. Inte ens han kan svara på alla frågor, för dom vet inte allt, hur mycket erfarenhet dom än har.

Skulle jag däremot inte haft cancer skulle jag nog kunna ställa enklare och lite mer allmäna frågor i en sådan frågestund! =)

Hej Lotta!

Jag läser din blogg för att jag tycker den är bra. Den är välskriven, omväxlande, rolig, sorglig, spännande och allt annat som syboliserar dig som människa, antar jag :-) Jag känner ju inte dig och vet inte vem du är mer än utifrån bloggen, men det viktiga är väl att du är just människa? Man är väl inte sin diagnos? Att känna sig otrygg för att andra än cancerdrabbade läser bloggen känns för mig lika befängt som de som säger att de känner sig otrygga om inte alla är blåögda och blonda.....

Kram till dig Lotta, som människa, INTE diagnos.
//Marie

Jag läser Lottas blogg för att jag gillar Lottas sätt att skriva. För att hon som människa berör, får mig att både skratta och gråta. Jag gillar inte att någon bestämmer åt mig vad jag ska göra eller tycka. Om jag är frisk själv eller sjuk har absolut inte med detta att göra. Konstig kommentar tycker jag, ska jag inte kunna läsa den här bloggen för att jag inte kommenterar eller är sjuk?

Vem som helst kan drabbas. Händer det inte mig, så kommer det hända eller så har det hänt någon i min närhet. Men än så länge har jag inte drabbats, inte heller någon omkring mig. Det är jag oerhört tacksam för. Av just den anledningen är det intressant för mig att läsa. Och visst kan det vara så att vissa läser för att må lite bättre själva. Hoppas att de som gör det också får perspektiv och en påminnelse om livets prioriteringar. Kanske behöver vi alla bli lite mer ödmjuka inför livet, oavsett livssituation? Därför tror jag och hoppas att det kan stärka även andra. Men det är också av den anledningen jag inte kan kommentera doktorns svar. Jag tar in informationen och lär mig mer. Men jag har inte stått inför en liv och död situation. Ännu. Därför kan det vara svårt för mig att sätta ord på en känsla jag själv aldrig upplevt. Denna blogg ger mig dock otroligt mycket. Inte för att jag ska må bättre, det gör jag redan, utan för att jag som kvinna, syster, vän och partner vill veta mer om andra. Och inspireras!

Jag läser Lottas blogg för att hon skriver fantastiskt bra. Genom att jag är inne nästan varje dag blir det självklart att man bävar med Lotta inför cancerbesked. Dock mår jag ju inte bättre för att någon annan har cancer. Konstigt resonemang tycker jag.

Tack Lotta för att du delar med dig av din vardag och din vackra familj!

Varför ska man ha drabbats av just cancer för att "ha rätt " att läsa? Jag tror att många som lever med andra svåra sjukdomar kan relatera till det Lotta skriver. Däremot kan det vara svårt att ställa relevanta frågor om just cancer om man inte är insatt.

Nej, fy "man dömer andra efter sig själv" blir det som dyker upp i mitt huvud.
Jag läser ibland om dig, eftersom jag själv drabbats mycket hårt och förlorat en älskad make och blivit lämnad ensam i livet med våra barn.
Jag önskar dig allt gott.
Framförallt läser jag för att jag tycker att det är så viktigt att vi delar med oss; inte bara av lycka och framgång, utan att vi även kan dela livets baksidor. Varför inte? Varför ska vi låtsas att allt är glatt i livet?
Alla som läser detta tror jag VET att INGEN går säker. Att morgondagens öde är ovisst för oss alla.
Min lärdom i livet är att allt är skört, att var som helst kan hända närsomhelst.
Har man en "gamig" attityd som insinuerades av inlägget du citerade, tror jag inte att man mår bra alls.

Har läst den här bloggen, både före och efter sjukdomen. Nu har jag valt att sluta kommentera pga vissa tråkiga påhopp av andra läsare. Måste dock säga att merparten av läsarna verkar vara helt underbart goa människor med stor värme och empati. Att tro att folk läser bloggen för att "gotta sig i andras" olycka är absurd.

Ella & Lotta,
så debuterar jag i kommentators fältet efter att ofta läsa Lottas blogg...Ella: jag tror att jag kan förstå vad du känner och menar, men är säker på att de flesta läser bloggen av andra skäl än att få bekräftelse "för sin egen lycka" som "frisk" (för närvarande, vad vet man)...Förutom att Lotta skriver utomordentligt väl berörs ju ämnen som handlar om vårt allra innersta och sköraste. Som just fyllda 49 är verkligen inte heller cancer något som finns långt borta. Så många vänner, bekanta och riktigt nära är drabbade på olika sätt . Jag tror/vet att det betyder mycket att det blir en större öppenhet kring sjukdomen i stort. (Att just så få kommenterat inlägget från Dr. Mef är kanske just ett tydligt uttryck för den rädslan för riktigt svår sjukdom och i värsta fall död.) Jag tror att Lottas blogg fyller en viktigt funktion för många och som sagt inte minst i form av förhoppningsvis ökad empati, förståelse, öppenhet upplysning etc. Om många tar del av kan det väl bara vara av godo.
Jag önskar en fin helg, Christina

Jag laser inte bloggen for att ma battre, for guds skull.Ar du glad sa ar jag glad.Ar du ledsen sa ar jag ledsen.Jag blir sa kanslomassigt paverkad av ditt skrivande och talang att uttrycka dina kanslor!Jag laser bloggen for att jag gillar dina glamourbilder, ditt satt att skriva och eftersom canserpatienter har val alla mer eller mindre i sin familj sa ar det otroligt intressant och viktigt att lasa om det.Man lar sig sa mycket av denna blogg.Sjalv ar jag frisk men man vet ju aldrig med vad som hander i framtiden.Hur som helst, grattis for en fantastisk blogg.Du har blod i kroppen och ar tuffare an vilken annan frisk person som helst.Jag har skrivit om det tidigare att du lever livet som inte manga friska ens kunde dromma om.Sa ta for dig och ga vidare bara.Show off, give them hell!!!

Jag håller helt med det Singelmamman skriver. Skulle precis skiva en liknande kommentar.
Jag läser flera bloggar men skriver sällan kommentarer - av flera skäl vilka jag väljer att behålla för mig själv. Jag bloggar själv också men behöver inte kommentarer för att fortsätta med det - vissa tycks dock tro att det är kommentarerna som är avgörande för om en blogg är bra eller dålig.
De bloggar jag läser är de som passar mig för tillfället och då beror det till stor del på hur de är skrivna - just Lottas blogg följer jag för att den är så personligt skriven om både vardagens höjdpunkter och bekymmer/tankar som rör och berör.
Tack Lotta för att du skriver som du gör!

Hej Lotta!
En sak ska du veta, jag läser INTE din blogg bara för att Jag ska må Bättre över min egen situation.
Jag följer din blogg för att du skriver öppet och ärligt om denna j*vla cancer som många drabbas av. Jag läser även din blogg för att få insikt i hur en cancerdrabbad människa tänker kring detta ämne, då jag indirekt är drabbad (min mormor har lymfon-cancer och min farfar dog av bukspottkörtelscancer)dessutom ligger jag i större risk att få cancer eftersom att det har drabbat båda sidor av släkten.
Du är stark Lotta, även i dina svagaste tillfällen och i dina mörkaste stunder. Du är beundransvärd och en förebild på många sätt.

Men det finns ju bloggar eller communities för cancersjuka. Där skulle jag tycka det var konstigt om merparten inte hade cancer men på en vanlig blogg som är superuppmärksammad kan det inte finnas krav på att man ska vara sjuk för att läsa. eller kommentera. det är väl jättebra om Lotta sprider kunskap om sjukdomen och inte minst om bemötande och helt sjuka väntetider. jag kan fortfarande inte fatta varför det ska vara så svårt att läsa rtg-bilder och skriva ihop ett svar samma dag?

Hej Lotta! Jag är en av (alla?) dessa som dagligen klickar in här och läser, men som dessvärre är något sämre på att lämna ett spår efter mig. Bristen på mina kommentarer har dock ingenting att göra med huruvida jag bryr mig eller lever mig i din situation eller ej. För det gör jag, VARJE gång jag läser dina inlägg. Du är toppen Lotta och sättet du skriver på griper verkligen tag i en. Nej jag har inte cancer, men min pappa dog av cancer för snart 5 år sedan. Då var jag bara tjugo år och det var inte bara min tillvaro som föll samman. Jag blev både arg och ledsen då jag läste Ellas kommentar, vem är hon att kritisera oss andra för att vi inte är sjuka? Det betyder inte att ingen av oss förstår eller kan leva oss in i helvetet du och dina nära går igenom. För många av oss kan det, allt för väl. För min egen del vet jag tyvärr redan hur enormt svårt det är att vara anhörig och att få ta del av dina tankar, dina känslor och dina upplevelser så hjälper det mycket. Jag tar verkligen illa vid mig att det finns människor som verkar tro att andra här mår bättre av att läsa om andras elände. Tyvärr är cancer en del av mångas liv, vare sig man är drabbad själv eller ej, och det är kanske en aspekt Ella borde fundera över. Jag kan förstå att Ella känner som hon göra, att livet är orättvist osv. Men vem är någon att bestämma vem som lider tillräckligt mycket för att få läsa om cancer? Jag kommer fortsätta klicka in här och dela din vardag Lotta, jag håller alla tummar som bara finns för din skull och jag är så oerhört tacksam över att du väljer att bjuda in oss i ditt liv! Kram!

Har läst Lottas blogg sedan ett år tillbaka, gillat den för den nästan totala avsaknaden av elaka kommentarer och sura inlägg. Men jag blev besviken över att inlägget från Ella ens togs upp i bloggen....det hade jag inte förväntat mig..det är väl ändå fritt för alla att läsa alla bloggar, varför man läser är väl var och ens ensak.

Som många andra ovan har nämnt så har jag i min närhet några stycken som har/haft cancer. Jag själv har ingen cancer och kanske genom att läsa om andra som har cancer så kanske jag får en liten, liten inblick i hur det är att leva med det. Som några i min familj och närhet gör. Jag kan genom att läsa din blogg kanske förstå mina cancer drabbade vänner lite bättre? Kanske inte?

Alla har givetvis rätt till sin åsikt men jag tror att om vi försluter oss (till en, flera, grupper i samma situation) kanske det kan få motsatt effekt? Givetvis ska man diskutera och tala med andra i samma situation, det är inte det jag menar. Men jag tror att det är viktigt att låta alla medverka och få vara delaktiga. =) Vi lär ju oss av varandra..

puss å kram..

Ja herregud, tank vad mycket asikter folk har. Men det ar i och forsig skont, for fy sjutton vad trakigt vi skulle ha om ingen tyckte till.
Laser din blog och tycker att du ar en otroligt inspirerande manniska. Ung, framgangsrik mamma och fru inte alls den man skulle kunna tanka sig drabbas av den vidriga sjukdommen. Det far en att inse att livet ar skort och att man maste ta tillvara pa den tid vi har har och vara tacksamma for att vi har det sa bra som vi har. Laser din blog, inte for att du har cancer utan for att jag tycker att du verkar vara en harlig manniska. Saklart hoppas jag att din 2025 bild blir verklighet, det gor jag!
Lycka till och ha en underbar resa till sol och varme!

Min pappa dog i lungcancer för två år sen. Jag var då bara 18 år gammal. Att va med någon som har cancer är nog de svåraste som jag varit med om. En person som står en så nära är svårt att mista. Pappa fick 12 veckor att leva efter hans besked. ....Vad gör man på tolv veckor?? Hans cancer lärde honom att leva, han tog vara på varenda liten stund med oss barn. Han såg allt från en ljus sida, hur man nu kan göra detta. Varje gång man kom upp till honom hade han ett leende på sina läppar. Så jag vill kalla de dom 12 bästa veckorna i mitt liv.(eftersom jag inte hade så bra kontakt med honom innan sjukdomen). Cancer är en hemsk sjukdom, men den förändrade min pappa på ett bra sätt. Önska bara att man fick mer tid. Så jag läser inte denna blogg för att jag har cancer eller för att jag vill läsa om andras helvete utan jag läser den för att jag vill följa lottas liv och se hennes kamp MOT denna hemska sjukdom. Vi är nog många här som har cancern som vardag..Min försvann men minnena lever kvar. Kämpa på!

Jag tycker att Lottas blogg handlar om LIVET, både det fina,underbara och det hemska,ofattbara som tillsammans utgör vårt liv.

Om Ella tycker att enbart cancersjuka ska läsa Lottas blogg får det stå för Ella själv.Tack och lov finns ingen censur när det gäller läsning i Sverige! Jag förstår inte riktigt varför Ella efterlyser fler kommentarer till "läkarsvaren", de behövdes väl knappast.

Hej!

Jag läser den här bloggen för att den handlar om livet, för att Lotta lyckas förmedla viktiga saker om livet, om känslor och om att hantera svåra situationer. Faktiskt så behöver man inte själv ha cancer för att känna igen sig i vissa av de känslor och situationer som Lotta upplever. Det är också befriande att du Lotta är så öppen med dina känslor, rädslor osv. Jag är övertygad om att det hjälper många, även icke cancerdrabbade.
Varma hälsningar

Oj vad paff jag blev. Jag förstår inte hur hon kan uttrycka sig så! Alla som läser din blogg gör det av olika anledningar. Jag vet bl a en som inte kommenterar som är svårt sjuk men väljer att få vara anonym. Det var han som berätta för mig om detta inlägg nu. Att han kände sig dum för att han inte kommenterar. Men jag tror inte det spelar någon roll för Lotta. Lotta, du verkar vara en mycket förstående kvinna! Jag själv är inte drabbad, men anhöriga och barn är. Men jag kommenterar när det känns bra och rätt för mig. Jag kommenterade inte heller på det inlägget och tänker inte känna mig dum för det. Det var ett mycket bra inlägg men det vet du redan Lotta.
Kramar till dig Lotta och jag hoppas inte du blev nedtryckt av hennes kommentar och brev. Jessica

Flåt ,men jag förstår inte vad denna Ella vill ha fram med sitt inlägg ...hon kanske inte har hört talas om ordet Empatidet är vad jag känner samtidigt som jag själv kom till Danderyd i ett tidigt skede med cellförändring och behövde inte gå igenom något stort ingrepp och har klarat mig bra med ett återfall men är frisker och har ett nbra liv...ursäkta Ella det är jag jävligt glad för...samtidigt som jag gläds med Lotta att hon får bra besked av sin doktor Bengan...kan det vara fel att känna Empati för denna härliga starka kvinna som lever i nuet och delar med sig av sin dag det är starkt...och hur jag kanske hade haft det om jag inte hade haft en sådan tur...Jag tror ditt inlägg hos Lotta är enbart för att få egna sympatier ..istället väcker du hos mig antipati...det kanske du inte kan förstå men så är det..och Ella jag tänker fortsätta läsa Lottas blogg så länge jag själv kan logga in mig...som jag nu har gjort sedan drygt ett år sedan...Jag har lärt mig mycket av Lottas blogg hur man kanske skall bemöta en cancerdrabbad i sin närmaste omgivning eller i vänkretsen...Lotta är ett föredöme ...Lär dig Ella av det..
Kram lotta hoppas din fredag varit bra och att det fortsätter under kvällen...och jag fortsätter titta in varje dag...

Det finns fler sjukdomar än cancer...som faktiskt också ger krisreaktioner, tankar, drabbar anhöriga etc etc. Jag har själv varit drabbad av sjukdom och när jag fann din blogg så upptäckte jag att den hjälpte mig oerhört mycket i min kamp mot ett tillfrisknande. Jag har anhöriga flera stycken faktiskt som drabbats av cancer, jag arbetar i sjukvården och möter människor varje dag med en cancerdiagnos...Om din blogg bara ska rikta sig till de som själva har sjukdomen ställer jag mig ytterst frågande till ! Jag är oerhört tacksam att jag "fann dig" och den hjälpande hand som du faktiskt sträckt ut via cybern. Jag önskar dig all lycka och hälsa och hoppas att vi som bloggläsare med eller utan cancer får fortsätta att läsa din välskrivna blogg, som sätter ord på känslor på ett magisk sätt. KRAM

Hej Lotta! Nu skriver jag för förska gången efter att ha läst din blogg länge!
Jag blev faktiskt ledsen och arg när jag läste vad Ella skrev, eftersom jag inte kommenterade frågestunden tog jag åt mig av inlägget. Varför skulle det vara så att jag läste Lottas blogg för att gotta mig? Vem kan tro att så många människor som läser Lottas blogg gör det för att gotta sig i hennes sjukdom? Nej jag läser din blogg Lotta för att du skriver om livet, det svåra, det lätta, kärleken, vardagen, känslor både svåra och inte svåra.

Hej!
Jag läser Lottas blogg varje dag och kommenterar då och då. Är inte själv drabbad av cancer men min far avled av cancern så jag har sjukdomen nära inpå. Jag kände att jag inte orkade läsa det inlägget med alla frågor om cancer, det är inte cancern jag är intresserad av utan livet självt. Jag känner att jag inte vill tyngas av bara elände utan också glädjen i att leva

Jag tror nästan att de flesta idag känner någon som har cancer - var tionde kvinna kommer ju få bröstcancer under sin livstid, och jag har 5 kompisar som haft eller har bröstcancer under de senaste 10 åren alla mellan 35-46 år... Men,Lottas blogg handlar ju även om annat än cancer och är väldigt bra och underhållande skriven. Att det blir flest kommentarer kring olika röntgenbesked o dyl beror nog mest på att människor har förmåga att känna empati (jmf Tsunamin) och inte att man i första hand ska känna sig nöjd att man själv är frisk (däremot bör man nataurligtvis uppskatta det och det tycker jag bloggen bidrar till). Om man har cancer och har behov att diskutera enbart detta, så finns det väl andra forum förhoppningsvis än Lottas blogg. Den skulle ju inte vara så populär som den är om den vore annurlunda. Att det inte var så många kommentarer på läkarens svar, beror väl på att svaren var rätt uttömmande på de frågor som alla fått chansen att sända in... Jag blev faktiskt lite upprörd känner jag när jag läste Ellas kommentar. Fortsätt som du gör Lotta - för både sjuk, friska och folk däremellan...

Pltösligt känner man sig inte lika välkommen in här. Jag läser gravidbloggar och matbloggar och din blogg som jag absolut inte ser som en cancerblogg(?) o jag är varken gravid, kock eller cancersjuk. Varför la du in hennes inlägg?

Hej Lotta!
Jag skulle läsa din blogg vare sig du har eller inte hadde cancer. Tycker om ditt skrivande med värme och humor. Ella får stå för sitt, men jag tycker det är lite konstigt det hon skriver.
Ha det bra

Konstigt resonemang, jag har nära anhörig som är sjuk men även om jag inte hade det skulle jag mer än gärna läsa den här bloggen - den är väl inte till bara för de med cancer?

Lotta, jag läset din blogg fast jag inte har canser.
Jag förstår inte varför Ella upplever att hon blir skrämd och ledsen över att de flesta som följer dej inte har canser.
Jag förstår inte heller varför Ella upplever att hon är i ett otryggt sällskap, här i denna blogg när inte uppåt 100% har denna diagnos.

Varför läser jag? Inte är det av skadeglädje att jag inte har diagnos "skitsj.". Du skriver helt underbart bra. Jag tror att alla som läser dig njuter av din text och ditt sätt att uttrycka dig. Så är det för mig iallafall. Jag har aldrig kommenterat förut, tycket du har tillräckligt mycket att plöja igenom ändå.

När det gäller Ella känner jag mig illa till mods av hennes text.
Finns det någon som har levt ett tag som inte har upplevt en massa hemskt själv, eller anhöriga. Jag har det iallafall. Senast dog min dotters två styvbarns mamma i leukemi efter 5 års kamp, stor del av deras barndom som vi föjt med vånda. Det är självupplevt och inte pga av någon senastionslystnad.

Ja Lotta, jag upplever dig som så modig, rädd ibland, otroligt att du orkar med allt och fixar och donar så att Lennox får göra en massa kul och vanliga barnsaker fast du har sådan ångest tidvis.

En helt annan sak, såg er pellets. Vi har också det, och för att få in det i förrådet kör med en stabil säckkärra som vi packar påsarna på och kör in eftersom. Toppen. Om inte prata med Trest så vet han vad jag menar. // Kram från Lisa

"Jag blev skrämd och lessen över HUR jättemånga av läsarna på denna blogg INTE har cancer själva." För det första är detta en väldigt korkad kommentar att lämna! Det låter som om den här Ella vill att alla ska ha cancer och är bitter på oss som har turen att vara friska.

Jag läser bloggen för att jag tycker om Lottas kämparglöd och hur hon skriver. Jag tycker att hon verkar vara en så härlig tjej och jag vill följa hennes kamp och förhoppningsvis ge henne lite extra styrka.

Genom att läsa bloggen lär jag mig att uppskatta livet och saker som många ser som självklarheter. Jag tänker på att jag och mina nära är friska och att ens värld när som helst kan vändas upp och ner så det gäller att ta vara på tiden.

Detta ser jag inte som något fel. Själklart läser jag inte bloggen för att "gotta mig" i någon annans sjukdom. Det tror jag ärligt talat inte att någon gör!

Jag tyckte det var väldigt intressant att läsa frågorna om cancer men valde att inte kommentera då jag inte kände att jag hade något speciellt att säga den gången.

Är det så fel att försöka stötta någon som är sjuk när man själv är frisk? Ska man skämmas för att vara frisk?

Visste inte att denna blogg endast var ett forum för cancerpatienter?!

Kram på dig Lotta!

Jag håller inte med Ella alls. Jag läser definitivt inte Lottas blogg för att gotta mig i någon annans olycka och för att må bättre själv. Det var det värsta jag hört på länge, varför skulle man göra det? Tvärtom så har jag tyckt väldigt synd om henne när man läser om hennes ångest. Jag blev faktiskt ganska irriterad nu över Ellas brev.
Varför ska man inte kunna läsa den här bloggen om man inte är sjuk själv? Det finns massor av bloggar där människor skriver om sina sjukdomar, men den här är den enda bloggen jag följer där någon drabbats. Anledningen till att jag läser här dagligen är att jag tycker att Lottas blogg är intressant, välskriven att hon verkar vara en härlig människa som vågar och vill dela med sig av sitt liv på både gott och ont, både vardag och fest.
Nej,jag har inte drabbats av cancer, men jag har vid 2 tillfällen sökt för knölar i bröstet och jag vet vilken fruktansvärd ångest jag hade innan jag fick beskeden att allt såg bra ut. Jag mådde riktigt, riktigt dåligt under några veckor varje gång. Det jag då gick igenom måste bara vara en yttepytteliten del av ångesten och rädslan som de drabbade verkligen går igenom tänker jag. Jag har flera i min närhet som drabbats av cancer. Min bästa vän (bröstcancer 2 ggr), båda mina föräldrar, morfar och min jämngamla morbror som tyvärr förlorade sin kamp mot cancer endast 17 år gammal, mfl. Så även om jag själv (just nu iallafall) inte är drabbad så är flera i min närhet det.

Hade jag hittat den här bloggen innan Lotta fick sin sjukdom så hade jag helt klart läst den då också.
Jag läste så gott som hela inlägget med frågor och svar men kommenterade inte för det gör jag väldigt sällan i vanliga fall också.
Tack för mig :-)

Jag är en av de som inte har cancer, men som vet alltför väl hur förjävligt det är. Att jag skall försvara mig inför dig angående att jag lämnat kommentar eller inte till det specifika inlägg du syftar på är orimligt. Jag läste inte inlägget då det var aktuellt, plus att jag kände i efterhand att "lyckliga jag" som är frisk inte ville lägga mig i.

Anledningen till att jag läser Lottas blogg är att hon (förlåt Lotta att jag skriver över huvudet på dig!) skriver på ett så bra levande sätt, och att jag kanske kanske kan få ett hum om hur min mamma hade det när hon kämpade mot sin cancer, och hur hon mådde i det tysta. Eller hur min alltför unga svåger mådde innan även han gick bort.

Hälsningar Caroline

Jag har inte cancer.

Lottas blogg är intelligent och välskriven.

Man måste inte ha cancer för att brottas med tankar om livet och döden, meningen med livet, framtiden etc.

Lotta är för mig en förebild.

Och hon är en fantastiskt pedagogisk mamma, därför är inläggen om Lennox mina favoriter.

Jag lär mig saker om livet genom Lotta. Hon är verkligen en förebild.

Men eftersom inte jag eller nån i min närhet har cancer är information om cancer inte viktigt för just mig, just nu.

Detta kommer väl enligt statistiken förändras tyvärr.

Jag förstår faktiskt inte Ella alls.

Jag tror definitivt inte att man läser en blogg för att må bättre själv. Det var ju bara en frågestund och då känns det kanske inte lika viktigt att svara. Läste häromdagen efter tips i Lottas blogg Annas blogg som just nu är svårt sjuk i cancer. Blev oerhört berörd och lämnade en kommentar liksom över 400 andra, vilka de flesta säkert inte har cancer. Trots att jag egentligen inte är troende så tände min man och jag ett ljus för henne och bad. Man önskar att man kunde hjälpa till. Att man samtidigt blir oerhört tacksam för sin egen situation (trots att jag själv har en kronisk sjukdom) är ju inget fel i sig. Man förstår att man måste vara rädd om varandra och den lilla tid man har här på jorden.

Jag som jobbat inom cancerdiagnostiken läser din blogg bla för att få en tydligare bild av patientens situation och ökad förståelse. Det du skriver handlar väl till största delen om att informera allmänheten, att få alla att förstå vad det innebär att ha cancer, genomgå behandling och livet därefter. Inte vet jag, men jag har då aldrig tolkat din blogg som ett coloncancernätverk (även om den kanske fyller en sådan funktion också), du är ju så mycket annat; intressant kvinna med familj och jobb som man som läsare gärna tar del av.

Jag är en mestadels tyst läsare som inte brukar kommentera. Har själv haft cancer (men är nu FRISK!), har förlorat båda mina föräldrar i cancer. Jag syntes inte i statistiken för den där frågan, tror inte att man ska lita ett dugg på att X % har den ena eller andra åsikten eller erfarenheten – oavsett om frågan ställs på en blogg eller på en dagstidnings hemsida.

Att många som (hittills!) aldrig har drabbats av cancer varken i egen hög person eller som anhörig ... Tja i vissa fall är det nog lite som Ella skriver att folk (inte nödvändigtvis illa ment eller "för att må bättre själva") "gottar sig" i andras olycka. Men även om de gör det så innebär det ju inte att de inte lär sig någonting. Om fler får en insikt i hur det är att vara svårt sjuk och att vara beroende av vården – jag tror att det är positivt.

Men herregud! Man kan ju nästan tro att människan önskar att vi cancerfria människor drabbas?

Min anledning till att jag läser din blogg, är att som frisk få ta del av en verklighet, som man tack o lov är befriad ifrån, men också vem Lotta är som person.

Tycker inte Ella att det är bra, att fördomar kring cancer skingras på denna upplysande blogg och att man kanske inte har en massa frågor om cancer?

Konstig reaktion från Ella måste jag säga...
Kram Cecilia

Jag läser bloggen för att jag tycker du Lotta skriver bra och jag tycker din diagnos ger perspektiv på tillvaron. Men cancern-kampen är inte huvudorsaken till varför jag följer dig. Alla har vi våra strider, men alla har inte cancer. Jag följer flera bloggar och innan annan har cancer. Jag följer en blogg pga språket, innehållet och människan.

Jag glömde skriva att jag tycker att Dr Mef gjorde en fantastisk insats som tog sig tid att svara på alla frågor som togs upp i det inlägget! Stort tack!

Hm. Jag missade visst verifieringen på det inlägg jag trodde att jag hade fått iväg först, det var jag som skrev "Jag glömde ..." :-)

Jag är en mestadels tyst läsare som inte brukar kommentera. Har själv haft cancer (men är nu FRISK!), har förlorat båda mina föräldrar i cancer. Jag syntes inte i statistiken för den där frågan, tror inte att man ska lita ett dugg på att X % har den ena eller andra åsikten eller erfarenheten – oavsett om frågan ställs på en blogg eller på en dagstidnings hemsida.

Att många som (hittills!) aldrig har drabbats av cancer varken i egen hög person eller som anhörig ... Tja i vissa fall är det nog lite som Ella skriver att folk (inte nödvändigtvis illa ment eller "för att må bättre själva") "gottar sig" i andras olycka. Men även om de gör det så innebär det ju inte att de inte lär sig någonting. Om fler får en insikt i hur det är att vara svårt sjuk och att vara beroende av vården – jag tror att det är positivt.

Ella har rätt att ha till sina egna åsikter men att skriva att din blogg skulla vara otrygg på något sätt bara för att det finns människor som läser bloggen utan att ha drabbats av cancer är lite väl tycker jag.
Jag har själv inte haft cancer och jag hoppas att jag slipper det. Skall inte jag då få möjlighet att läsa din fina blogg även om den handlar mycket om just cancer.
Hon skriver även att man behöver ett forum där man kan känna igen sig i varandra.. javisst är det så, men det kan man göra även om inte alla har cancer.
Bara för att jag själv inte har cancer följer jag inte denna blogg för att gotta mig på något sätt. Jag följer denna blogg för att den är medryckande, och oerhört positiv, trots svåra stunder.
jag hoppas att Ella snart kan känna sig trygg här även om vi som inte har cancer också följer bloggen.
Jag hoppas också att du fortsätter att skriva på ditt härliga sätt Lotta.

Ursäkta, men det var en ovanligt dum kommentar. Visste för det första inte att bloggen var ett forum för cancerpatienter. Om man läst bloggen innan 2008 ska man då vara tvungen att sluta då för att man inte råkat ut för sjukdomen?

Jag är inte, mig veterligen sjuk i skitsjukdomen, jag kommenterade Dr Nilberts inlägg med ett stort tack ändå, jag tycker det är fantastiskt att en läkare ger av sin tid för att svara på frågor i en blogg, känns mordernt och lite "outside the box", tror inte det finns så många som skulle ställa upp på detta, dels pga tidsbrist, men oxå för att det inte är ett vanligt förekommande förfarande av läkare att svara på folks allmäna frågor & rädslor kring sjukdomar i en blogg.
Jag tror heller inte det finns en endaste person här som läser bloggen för att ev."frottera" sig i andra människors elände. Tror det är precis tvärtom, man känner empati, det känns bra att kunna skicka iväg några peppande ord & tankar via en kommentar. En annan dag kan det vara man själv som kommer behöva pepp & stöd från bekanta el okända människor. Man ger & tar, visar omtanke om sin nästa oavsett om det är ngn man känner privat el via en blogg.
Rekommenderar alla att läsa boken "konsten att vara snäll" av Stefan Einhorn (f.ö oxå cancerläkare)

Jag förstår inte Ellas upprördhet. Jag har inte cancer, men är ändå drabbad p g a min makes cancer. Vi närstående går igenom de faser som den sjuke gör, fast lite tvärtom. Den sjuke vet att den kommer att dö, vi vet att vi kommer att förlora den mest älskade av alla. Det är en bearbetning även för oss att läsa och få kunna ta del av andra drabbade människors öden. det är inte alls så att man gottar sig i andra människors öden. Man får bekräftat att man inte är så ensam, som man ofta känner sig. Jag blev ensam med tre barn i nedre tonåren, jag skulle gärna komma i kontakt med någon i en liknande situation.

Hej Lotta och Ella!
Första gången jag kommenterar ett inlägg hos dej. Måste reagera på vilka som ska läsa en blogg eller ej. Jag är själv än så länge frisk från cancer. Men jag har en mor som dog 61 år gammal i cancer och en storebror som nu har cancer. Båda med malignt melanom. Jag och mina barn har blivit ett "nummer" på Radiumhemmet i Stockholm och går nu på årliga kontroller i Lund där vi bor. Jag har även en morbror som dog i lungcancer. Och själv jobbar jag på sjukhuset där jag dagligen kommer i kontakt med patienter som har cancer, både barn och vuxna. Inte gottar jag mej i patienternas lidande. Jag anser att jag som medmänniska och personal finns där för dem när de kommer med sin rädsla och oro. Fortsätt skriva i era bloggar. Allt är ju inte elände och sjukdom, det finns ju glädjestunder också.

Nej, jag har inte cancer själv men min pappa dog för snart tre år sedan i tjocktarmscancer som hade spritt sig till levern. Och jag läser inte för att må bättre, snarare tvärtom, jag blir ledsen när jag läser om cancer och är rädd att jag också ska få det.

Håller med flera av de ovan, kan känna att Ellas inlägg är lite orättvist. Jag jobbar som sjuksköterska på en avdelning med patieneter som har cancer. För mig handlar denna blogg inte bara om cancer utan om livet och dess svårigheter och möjligheter. Självklart får jag se en patienets upplevelser av liknande vård som jag jobbar med.
Alltså hade jag inte drabbats på nära håll av cancer tills för en vecka sedan då min pappa drabbades av en aggresiv prostatacancer. Så då plötsligt blir jag anhörig. Efter det hoppade jag över att läsa Lottas blogg för att jag blev så rädd och ville inte påminnas om cancern tills igår då jag kände att jag saknade Lotts dagliga liv.

En fruktansvärt bra blogg som ger mig mycket varsig jag är drabbade eller inte.

jag läser för att jag själv är drabbad av coloncancer. Förhoppningsvis ska den hålla sig lugn nu efter operation o cellgifter förebyggande. Jag läser oxå för att min man dog för 3 år sedan pga njurcancer. Det är skönt att läsa sådant som man känner igen sig i, en tröst. Och du Lotta, skriver på ett så fantastiskt sätt, som verkligen berör en i vardagen. Jag önskar att jag hade hittat en sådan blogg som din när min man var sjuk. Han levde i 1½ år med sin cancer, där man redan från diagnos sa att ingen bot fanns. Jag kan inte tro att människor läser om andras elände för att må bättre själva. Men om det är så, så hoppas jag att de lär sig något om hur det är att leva med ett spöke på axeln hela tiden. Men det är ju så med livet, ingen är garanterad att vara frisk hela sitt liv, det är viktigt att komma ihåg. Fånga dagen.
Tack Lotta för din fina blogg. Kram från mig.

Hej Lotta

Vill bara lämna en synpunkt på detta (för första gången!) Min erfarenhet är att de allra flesta av oss har någon anknytning till denna typ av sjukdom, via anhörig, vän, ytligt bekanta m.m
Jag är inte personligen drabbad men har haft sjukdomen i olika varianter tätt inpå.
Dina texter är underbara att läsa, sjuk eller ej, och det kommer nog alltid vara den främsta anledningen till att jag läser! : ) Sjukdomen i sig kommer ALDRIG att vara anledning.
kram Lotta

Jag började läsa bloggen innan Lotta blev sjuk och hade självklart inga tankar på att sluta läsa för att bloggen började handla mycket om just Lottas sjukdom! Förstår inte riktigt resonemanget som Ella för, jag läser en massa bloggar både om sådant som jag kan relatera till personligen och inte. Att besöksstatistiken går upp inför jobbiga och dramatiska besked tycker jag inte är konstigt eftersom dramaturgin är sådan. Så länge du skriver om med och motgång i ditt liv Lotta så länge kommer jag att läsa, kram från en trogen bloggläsare:)

Jag började läsa när du bloggade för många år sen då du var med i silikon, sen när du slutade skriva där så visste jag inte alls om denna blogg till en början utan hittade den av en lyckträff och kände igen dig men då visste jag INTE att du hade cancer förän jag började läsa historiken så anledningen för mig är inte att gotta sig i andras elände, jag tycker helt enkelt att du skriver bra. Dessutom har min faster drabbats av bukhinnecancer och fick nyligen diagnosen och nu vet vi inte alls hur det kommer att gå för henne. När du hade undersökningen om hur många som hade cancer eller kände någon så svarade jag ju nej men nu är ju svaret ett helt annat. Tänk att livet kan förändras så snabbt. Förr eller senare kommer ju 50 % av alla antingen få sjukdomen själv eller någon vän/anhörig. =(. Så många drabbas på ett eller annat sätt, jag tror inte att de flesta är här för att gotta sig, hoppas iaf inte det!! Kram

Jag har inte cancer men jag är snart klar sjuksköterska. Jag läser verkligen inte för att "gotta" mig i andras olycka utan för att få en verklig inblick i hur cancersjuka har det, även utanför sjukhuset. Hur en cancerdiagnos innebär ett konstant oroande. Hur man mår innerst inne. För att många inom vården ser sjukdomen och inte människan. För att uppmärksamma att bara för att man är utskriven och "klar" så blir man aldrig frisk. Man är alltid rädd och i ett ständigt tankekrig. Jag läser för att få en ökad förståelse och insikt. För cancersjuka möter vi alla i vården. Är det då fel av mig att läsa? Det är kanske mig Du träffar en dag Ella? Inte för att jag generalisera alla cancerpatienter, absolut inte. Jag var bara tvungen att slänga in en kommentar för jag tycker att det var fruktansvärt onödigt och obegåvat att tro att (typ) en majoritet av läsarna mår bra av att läsa om andras elände. Människan som annars brukar blunda för elände och lidande... Jag håller med Anna, borde inte Du uppskatta att vardagslivet för en cancersjuk tas upp? Det jag främst tänker på är att ni inte känner er friska bara för att senaste röntgen inte visade någon ny spridning. Jag tycker snarare att man bör uppskatta att vi "osjuka" bryr oss, att vi sympatiserar och att vi vill uppmuntra er i eran kamp!

Och jag läser inte bara bloggen i något studiesyfte för att det finns så mycket böckerna inte tar upp... Jag läser även den för att Lotta verkar vara en fantastiskt stark lysande solstråle!

Jag är cancermeddrabbad.
Eller var.
Han avled tyvärr.

Saken är den att både de som är drabbade och inte alltid har någon form av tvungen 'relation' till cancer. Därför följer man med i dessa bloggar för att man....
BRYR sig!

Och de som nu är drabbade och skriver fyller en väldigt viktig funktion att berätta för oss utanför hur det är att få ett sådant besked och att leva i den sorg som detta innebär.

Alla orkar inte skriva om sin sjukdom, det är OK.
Andra gör det och det är lika OK.
Att läsa bloggarna tycker jag tyder på en vilja att veta, empati och javisst, nyfikenhet.
Men all nyfikenhet är inte skadlig!
Vi lär ju oss hela tiden.

Klart att besöksstatistiken stiger hos t.e.x Vimmelmamman när det kommer till provsvar.
Inget konstigt alls.
Och detta för ju med sig att chansen för att folk engagererar sig och ger gåvor till olika forskningsprojekt ökar.

Jag är GLAD över de bloggar som beskriver vardagen mellan provtagningar och de behandlingar man är tvungen att gå i genom som cancersjuk.
De fyller en mycket viktig funktion för alla.

Tack Vimmelmamman och alla andra.
/Annelie

Jag läser inte Lottas blogg o gläds åt att jag inte har cancer. Jag har många i min närhet som drabbats o vet att det kanske är min tur nästa gång. Jag läser för att det ger mig mycket med blandningen av glamor o sjukdom. Så är livet ibland.Frågespalten med dr Mef var väldigt bra men man kan läsa utan att kommentera vissa saker. Kram till dig Lotta.

Oj... Jag beklagar Ellas sjukdom, men jag håller verkligen inte med. När hon skriver "Och jag blev skrämd och lessen över HUR jättemånga av läsarna på denna blogg INTE har cancer själva" så blir jag fundersam. Jag tycker precis tvärtom, jag är väldigt GLAD att det är inte fler som har cancer, det är ju som konstaterat en skitsjukdom?!

Någon gång i livet blir alla drabbade av cancer på ett eller annat sätt, antingen att man själv får sjukdomen, någon anhörig eller vän. Tyvärr är den så pass stor. Så länge man slipper skiten - var glad och surfa på alla bloggar du vill.

Kram/dotter till en mor med cancer

Hej!

Jag tror att det är så här att de som läser din blogg kanske inte har cancer men jag tror att alla som läser din blogg är drabbade av cancer på ett eller annat sätt. Det är befängt att tro att man läser om andras elände bara för att må bättre själv. Man läser för att man har medkänsla och för att man bryr sig om sina medsystrar.
Med vänlig hälsning

Detta är en otroligt bra blogg! Vare sig man har cancer eller inte, så är det en mycket intressant blogg att läsa. Jag följer bloggar om gravida men jag är inte gravid, om småbarnsföräldrar men jag har inga barn. Man kan tycka sånt är intressant ändå, man lär sig tills den dag man själv blir gravid,får barn,kanske även får cancer. Man känner sig själv starkare när man läser om Fantastiska Lotta. Och inte läser jag den för att själv må bättre, utan för man har "lärt känna" Lotta nu och vill följa henne och stötta henne så som vi bloggläsare kan stötta.
Jag har förlorat en familjemedlem i cancer, men det är irrelevant för det är inte anledningen att jag följer bloggen. Och jag tror säkert att cancersjuka mår bra av att dela erfarenheter med varann på detta vis. Jättebra är ju det!
Men jag ser nästan detta som ett påhopp på oss "friska" människor.
Jösses, säger jag bara!

Lotta, jag hoppas verkligen inte att du tycker så om oss!

Ligger det inte i bloggandets natur att skriva för både anonyma och icke anonyma läsare, oavsett vad de har för bakgrund och erfarenheter.

Hej käraa Lotta!
Jag har inte cancer men min morfar hade och även massor runt omkring mig. Jag jobbar som sjuksköterska och tycker att jag faktiskt blir bättre på att förstå patienterna och deras anhörigas oro och ångest mycket bättre av att följa ex. dig i din vardag med din oro och väntan och framförallt hur vården fungerar runt omkring denna hemska situation. Jag lider verkligen med dig och önskar självklart att du skall bli frisk. Jag gottar mig absolut!!!!! INTE i någons elende. Jag tror att det är viktigt att läsa om sådant här och med det så följer ju att man inte ska klaga på småsaker mm i onödan utan att man ska vara mera nöjd i vardagen och ta tillvara på livet medans man kan. ÄR DET FULT??
Jag tänker på dig många gånger om dagen och du lever verkligen min västa mardröm.....
1000000000 kramar till dig!
Catarina

Vilken befängd tanke, att folk skulle läsa din blogg för att läsa om andras elände!? Hade jag varit du hade jag faktiskt tagit illa upp pga det för ditt liv är inget elände och din blogg är mer än om din sjukdom!

Sedan är cancer ständigt närvarande i allas våra liv. Alla må inte haft det men majoriteten har haft någon nära som har/haft. En hel del har säkerligen också haft en cancer-scare.
Men, vill jag läsa om cancer per se så söker jag upp rena fakta och skulle inte fråga en doktor via en blogg.

Själv läser jag din blogg (men kommenterar aldrig) för att det är intressant att läsa om en kvinna i min ålder med barn i min ålder som också har problem med hälsan men som fortfarade glädjs åt vardagen. Det är just det jag tycker din blogg ger - en känsla av att allt det goda med livet fortsätter även om kroppen haltar efter. Mind over matte.

Lottas blogg inspirerar mej att läsa oavsett om hon har en sjukdom eller inte-den påminner mej om att livet pågår så länge man lever..

Vad är detta för underlig nivå? Är det någon slags bloggsekt där folk ska bedyra sin dyrkan och uppaskattning och måste tycka "rätt"för att vara godkänd. Vi är väl alla människor! Varför skriver man blogg? Är bloggar till för bloggläsarna eller är bloggläsarna till för de som skriver blogggarna. Reflektera över det. Finns det en hierarki i det som är bäst att tycka numera?

Alla har vi en relation till cancer, är vi inte drabbade själva så har vi någon nära som är drabbad. Ella kan inte riktigt ha tänkt igenom det hon skrev, det är den enda rimliga förklaringen till hennes inlägg.
Till Lotta - styrkekram!

...men gift med en man som är allt annat än cancerfri, är under en tuff cytostatikabehandling just nu , har ventrikelcancer. Jag läser denna blogg för att på något sätt få en ännu närmare förståelse för hur det kan vara att vara sjuk, Lotta Gray skriver så bra , ja om allt annat spännande som familj och arbete faktiskt är. Jag följer denna blogg för att inte känna mig så ensam, vilket även en anhörig kan känna, inte bara den sjuka. Viktigt att komma ihåg, bakom till synes "lyckliga" fasader finns sorg, sjukdom och många av oss "lyckligt cancerfria" faktiskt är lyckligt ovetandes cancerdrabbade...!

Ja...nu har du fått så många kommentarer, Lotta, att det blir svårt att läsa alla men jag skriver i alla fall!

Jag ser din blogg inte bara som en cancer blogg, utan en blogg om en kvinna, med familj och jobb, som drabbats av cancer. Din blogg fanns ju innnan cancern. Jag har själv små barn, familj, bor utan släkt och vänner utomlands och har flyttat runt i världen lite med våra yrken. Alla drabbas av svårigheter av olika slag som kan kännas okontrollerbara och oöverstigliga (om än cancer måste vara något av det värsta). En blogg kan ge mycket även om inte alla läsare är exakt lika dana. T ex bor ni i ett område som är mycket likt där jag bodde i Stockholm för ca 10 år sedan innan vi flyttade ut, en del annat känner jag också igen. Men jag har inte cancer även om jag har personer i min närhet som drabbats.

Jag kan förstå att man som cancerpatient har ett enormt behov av kontakt och att identifiera sig med andra drabbade och inte vara så annorlunda. Men det finns ju även andra bloggar om cancer som kanske kan täcka in detta också (mera sakkunskaps relaterade t ex).

Tack för en super blogg!

Hej!
Måste säga att jag tycker att Ellas inlägg var mycket märkligt! Jag läste Lottas blogg långt innan hon blev sjuk och tycker att hon är härlig person sjuk eller ej! Att hon drabbades av cancer är fruktansvärt! Samma månad drabbades min vännina Cina 39 år av gallgångscancer. Hon dog ett år senare... För mig var det ett stöd som närstående att läsa Lottas blogg! Så Ella, vi är säkert fler som är drabbade av cancer på ett eller annat sätt. Jag är ledsen att du är sjuk, men tro för den sakens skull inte att vi andra som inte är sjuka inte kan känna medkänsla! m

Jag har läst alla inlägg och kommenterat när jag känt för det.
Finner ingen anledning att ursäkta mig för att jag inte har cancer (vad jag vet).
Men två av mina nära vänner har haft c. och dom finns tyvärr inte längre hos oss.
Din blogg, Lotta, är så levande - det är det som gör den så intressant att läsa.
Ta en dag i taget och lev ditt liv!

Jag är en av dessa många många människor, som inte lämnar kommentarer, men jag känner att jag behöver det i detta fall.
Det var ju faktisikt så att Lotta hade denna blogg innan hon blev sjuk, jag var inte en läsare då, utan jag hamnade här för jag har förlorat en i min närhet och sedan har andra i min närhet fått sjukdomar som förr eller senare kommer ta deras liv. Och för att söka tröst någonstans(jag har svårt för att öppna mig) sökte jag mig till internett och många "cancer"-bloggar.
Och vad gör det att det "bara" var 29st kommentarer, det var många många fler som läste inlägget och det är väll viktigare?!

Funderade länge på, hur jag skulle skriva mitt svar.
När jag sedan läste igenom var alla andra svarat, såg jag att alla svaren redan fanns.
Jag är en av dom, som Ella känner sig "otrygg" med, d.v. säga en fullt frisk mäniska som heller inte har en sjuk anhörig (tack och lov)
Jag läser blogger för att den innehåller liv.
Livet nu, livet här, där morgondagen är oskriven för oss alla, men för vissa mer än för andra.
Jag personligen är en person som kan prata om allt mellan fyra ögon.
Om döden, sjukdomar o.s.v. Men alla kan inte det.
Jag tror att bloggläsandet är för många som att "läsa tidningen" vissa tidningar läser man, andra inte.
Sådan är bloggvärlden för mej också.
Tidningar säljer lösnummer på olyckor och
säkert finns det läsare, som bara vill frossa i andras lidande, medan vissa tar till sig och förundras över hur bra vi i själva verket har det.

Andra läser för att få inspiration att orka framåt och vidare i livet.
En inspiration är du lotta, inte bara för dina medsystrar och medbröder, utan också för oss som har förmånen att få vara friska från en svår och många gånger dödlig sjukdom.

Många komentarer får du, men det är en välbesökt blogg och kanske, jag skriver kanske kan andra sjuka känna att "vi" frossar i erat elände.

För mej är det inte så, för mej ar det att läsa om, hur livet är.
Livet är här och nu och det är det jag läser om.
Varje dag.

Ser nu att jag fick ihop mer ord än jag trodde var möjligt, när allt redan är sagt.

Att det blir mindre svar när en sakkunnig yttrar sig, beror säkert på att man inte har något att säga, bara läsa och ta till sig.
Visst, en kram kan man skicka, men tre hundra svar med bara "kram" är kanske lite att "ta i".

Hej,

har en nära anhörig som har samma typ av cancer som Lotta. Det var INTE det som gjorde att jag började läsa/följa bloggen. Jag har inte sett eller uppfattat bloggen som en ren "cancerblogg" för det handlar om så mycket annat och blir lite bestört av Ella verkar tycka det eller tar sig rätten att sätta sig till doms över oss som läser och stöttar Lotta i detta.....

Den här bloggen rör oss alla! Alla känner vi väl någon som har eller haft cancer....och många av oss kommer tyvärr att få en cancer diagnos någon gång i livet.

Tack för en fin blogg.

Jag har följt bloggen under nagra manader, min tio-ariga syster drabbades av bencancer förra aret. Lottas ord var de första jag orkade läsa om andra som drabbats, och bloggen har betytt väldigt mycket för mig. Jag tycker att det är jätteviktigt att de som inte själva drabbats far en inblick i det helvete en cancerdrabbad gar igenom. Pa väldigt manga sätt är det fortfarande ett ämne som är tabu, framförallt den psykiska pafrestningen en cancerdiagnos innebär för den sjuka och de närmaste. Tack Lotta för dina ord!

Om det här var en cancerblogg, hade jag också tyckt att det var konstigt. Nu tycker jag inte att det är det, utan DIN blogg, med allt vad det innebär. Själv hittade jag inte hit via att du hade cancer, utan att vi har barn i samma ålder och skrev på samma ankomstgrupp på Aff och det var kul att läsa om hur ett helt annorlunda liv än mitt kan se ut. Inte cancerlivet alltså, utan Hänt i veckan-livet och villaidylls-livet. Sedan fick du cancer. Det är jättehemskt och obehagligt och läskigt och även om jag inte alls känner dig, så känns det mer än om någon annan, också helt okänd person, skulle få cancer. Jag skulle aldrig ha hittat hit "för att" du har cancer. Läser ingen annan blogg om någon sjuk person, men om någon av de bloggpersoner, som jag följer, blir sjuk så fortsätter jag ju att följa dem med, precis som i verkliga livet. Min svärmor fick cancer och dog. Inte umgick jag med henne för att "gotta mig", eller få mig själv att må bättre. Om jag blev sjuk själv, skulle detta antagligen vara annorlunda och jag skulle säkert leta sidor och bloggar med det ämnet.
Det finns JÄTTEMYCKET sjukdomar i världen, som drabbar folk. Att man inte engagerar sig och undrar om alla dessa sjukdomar gör en faktiskt inte till en sämre människa. (Inte tror jag att varken du, eller den personen som skrev kommentaren, var så överdrivet intresserade av cancerfrågor, innan ni fick det själva. Det gör det ju inte mindre värt att de frågorna nu kommer upp och tas till sig av i vanliga fall ointresserade personer - absolut inte, det är inte så jag menar!)
Människan är, när det kommer till kritan, sig själv närmast, så även i det man tar till sig och intresserar sig för.
För inte vill väl du Lotta, att alla läser bara för din cancers skull? Jag läser för att DU är intressant. Du har cancer, alltså är jag intresserad av hur det går för DIG med den och jag önskar dig innerligt lycka till med att slippa det hemska spöket.

BLOGEN HANDLAR JU OM LIVET, OCH SJUKDOM HÖR TILL LIVET. DEN HANDLAR JU OM VARDAG, HELGDAG, BARN OCH FAMILJ, SORG SÅVÄL SOM GLÄDJE.
EN BRA BLOG SKA HANDLA OM ALLT SOM HÖR TILL LIVET, OCH DÖDEN HÖR TILL LIVET, ALLT KAN INTE BARA VARA SOLSKENSLYCKA. OM DU INTE HAR CANCER NU SÅ ÄR DET NYTTIT AV ATT LÄRA SIG VAD DET INNEBÄR, SAMTIDIGT SÅ ÖKAR CANCERSJUKDOMARNA HELA TIDEN, OCH ALLA HAR SNART NÅGON ANHÖRIG SOM ÄR DRABBAD.

Jag tycker precis tvärtom! Det låga antalet kommentarer tror jag beror på att det faktiskt är så att det inte är lika många som fördjupat sig i och läst detta inslag - just bara därför attt det inte var lika "intressant" och inte berörde lika många (missförstå mig rätt) som många andra av Lottas inlägg. Det är säkert så att den stora merparten av alla som läser denna blogg har någon relation till cancer, men det behöver inte nödvändgtvis vara därför man läser bloggen!!! Jag gör alltid en snabbtitt in på denna sida - inte för att läsa om detta hemska cancerspöke utan för att det är en otroligt härlig och inspirerande blogg som berör mig. Jag har ingen som helst anledning att varken gotta mig i eller gräva ner mig i "andras elände" men givetvis känner jag för och med alla som har det jobbigt i livet (vilket jag, liksom alla ni andra ochså har eller haft vid något tillfälle) och visst fastnar man ibland även vid dessa inlägg i din blogg Lotta. Men det är alla de andra inläggen som berör mig - de som handlar om LIVET och annat, roligt som tråkigt... ´

/P

Vilken otroligt korkad kommentar...
Vad har Ella för sned bild av sina medmänniskor egentligen? Varför tror hon att vi utan cancer läser bloggen för att må bättre av andras olycka? På vilket j-kla sätt skulle det få en att må bra??

Det finns något som heter medkänsla. Man läser, man berörs och man börjar bry sig om en människa. Man undrar hur det ska gå. Man blir glad över positiva besked och man känner en sorgsenhet om man läser om negativa saker.

Att bara 29 personer kommenterade det inläggen kan kanske bero på att det endast var fakta. Självklart är även det intressant, men det är väl trevligare att kommentera de personliga inläggen? Dessutom måste man inte kommentera för att uppskatta ett inlägg... (jag kommenterar nästan aldrig någonstans, bara när jag är uppretad..) Dessutom tyder det väl på mer medkänsla att bry sig med om Lottas inlägg än om ett rent faktainlägg?

Som någon annan skrev har många även följt denna blogg sedan redan innan Lotta blev sjuk och det är som sagt en bra och välskriven blogg som förtjänar att läsas vare sig Lotta är sjuk eller ej. Dessutom är detta inget uttalat forum för cancersjuka och det finns ingen anledning som helst att se det som det. Varför inte se Lotta som person istället för hennes sjukdom??

Jag blir så otroligt irriterad på trångsynta människor som Ella som tror det värsta om folk. Se den kärlek och medmänsklighet som finns hos folk och uppskatta den istället för att klaga på oss andra!

Usch vad en del kvinnor är löjliga med alla sina påhopp och misstolkningar. Ja, det är typiskt kärringar!Varför kan ni inte vara sakliga vid debatt utan bli aggressiva, så gör ju aldrig män när de diskuterar...

Jag har inte cancer. Jag läser trots detta din blogg med stor behållning (är dock lite dålig på att kommentera). Började läsa för att jag hade hört av någon att den var bra. Fortsatte för att jag tycker du skriver bra och roligt. På köpet fick jag ytterligare ett perspektiv på livet. En ytterligare påminnelse om att livet är skört.

Jag känner absolut inte igen mig i att "känna sig lite gladare i sin egen situation". Jag är självklart tacksam för att jag hittills fått vara frisk, men det är en annan sak.

Läste även svaren från Dr Mef med stort intresse. Trots att jag inte har cancer ;)

Tack för att du delar med dig av din vardag =) Skratt och tårar blandas naturligt på din blogg!

Kram på dig!
Anna

Nej jag kan med säkerhet säga att människor inte läser här av den anledningen. Vill man må bra så läser man om något annat. Tänk så här Ella, att det kanske handlade om att de "ickesjuka" ville lämna plats för frågor till de som verkligen behöver svaren den gången! Det finns inte så mycket att säga om svar på fakta. De som läser, läser av olika anledningar, precis som vi människor gör. Empati och medkänsla, önskan om att förstå andra och identifikation, att man känner igen något av sig själv är en anledning. Jag tror att de allra flesta är livrädda för cancer och snarare hittar hit av oro och för att lära sig mer. Tänker sig in i hur det skulle vara att få ett cancerbesked i morgon, för det KAN hända oss alla. Sedan fastnar man för olika människor och deras sätt och skriva utifrån personlig smak. Jag hoppas att det finns trygga o säkra forum, för er som är drabbade att mötas på. Själv hamnade jag först här av en slump. Hade oro o googlade. Sedan blev jag ledsen, förundrad och berörd och orolig. Att läsa om hur man klarar ovissheten och vardagen lär mycket för alla. De flesta har någon i närheten som drabbats och en del har drabbats av andra svåra kriser eller livshotande sjukdomar o känner igen sig. Jag förstår att många tittar in då Lotta väntar på viktiga besked. Det är för att man känner oro och vill försäkra sig om att allt gått bra eller kanske ge en kommentar, visa stöd. Det är ju tur att vi människor har varandra och kan ge olika saker och att de som har kraft i stunden finns till för de som inte har det. Men jag förstår Ellas tankegång för man kan tänka sig att det är precis tvärtom hon tänker att det är. Jag har inte cancer, men har haft katastroftankar och panikångest efter svåra cellförändringar gång på gång. J

Hej vimmelmamman, Lotta.
är en ny läsare av din blogg.Hittade den via en länk igår. Håller tummar och tår att du med styrka och mod klarar detta. Har själv nu varit frisk i snart 10 år..och frisk innebär i mitt fall att jag behöver en påminnelse ibland hur det var att vara sjuk. Man ramlar fort in i gamla fotspår och låter livet springa för fort fram..lycka till Lotta..kram L

Vill bara säga att jag själv inte är sjuk men haft början till livmoderhalscancer och opererad för det.

Min mamma gick bort för 12 dagar sen, 100103, i cancer efter 1 år och 9 månaders kamp. Hon var inte gammal...

Våra vänners dotter, vår dotters kompis blev en Änglakompis för, på Måndag, 1 år sen i sviterna av cancer.

Och tyvärr, det finns fler...

Tror att det är bra för andra UTAN cancer också att läsa, för att få lite inblick i hur det kan vara när Otrevlige Herr Cancer dyker upp...

För min del känner jag att det ger mig en trygghet i att följa andra, t ex via blogg, för jag känner mig ganska ensam annars i min/vår kamp och sorg, Ensam på dom slingriga stigarna och genom att "ha kontakt" med andra i samma eller liknande situation så känner jag mig inte lika ensam.
Mina vänner som inte varit med om cancer på nära håll förstår inte mina tankar!?
Jag tror att man måste ha varit med om liknande för att förstå.
Det hjälper inte mig att nån vän säger -Men hon var ju så sjuk, det var väl skönt att hon slipper lida mer?
Ehhh, så klart vill jag inte att mamma ska lida MEN NEEEEJ, det är inte skönt!!! Jag vill ju ha henne kvar, fast frisk!!!
Eller - Men hon fick ju ändå ett helt år MER än dom sa från början , det måste ni ju vara glada för?
Ehhh, Ja det är vi MEN vi vill ju ha mer tid!!!
Det finns liksom ingen tröst i orden och jag vet att dom menas väl , men det hjälper inte att nån talar om HUR man ska tänka eller vad man ska vara glad för...
Det är en stor jäkla kamp och jag känner att dom/Den ende som förstår är den som varit i det själv på nära håll...
Det är så här jag känner och för mig betyder det mycket att se att min familj inte är ensam och kanske kan jag bidra med något till nån annan som har det kämpigt?
Så, visst läser jag bloggar med sjukdom för att själv också må bättre, men inte för att gotta mig i andras kamp och elände för att jag själv ska känna mig lyckligt lottad osv, utan för att se att man är fler och kan få ny energi av andras kämpar glöd och Hopp. Av andras livsvilja och otroliga livsglädje - Det ger mig hopp
Och utan Hopp kan vi inte leva!!!

Oj, vad jag lyckades häva ur mig massor...
Kram Jenny

Alltså. Som icke cancersjuk är det svårt att inte gå igång på Ellas påhopp. Skulle jag läsa din blogg för att jag själv vill må bättre? Kan ju bara svara för mig själv, men svar NEJ, så är det inte. Läser här för att jag gillar ditt sätt att skriva om livet. Livet, med allt vad det innebär. Vi hittade varann i cyberspace före Skitsjukdomen. Ser dig som en vän. Ja, faktiskt. Du visade omtanke och handling när jag mådde som allra sämst efter Bomben.

Jag kommenterar inte alltid. Att jag inte kommenterar betyder inte att jag inte läser, bryr mig eller lägger mindre vikt vid "cancerinläggen", ex Dr Mefs svar. Tänker ofta, ofta på dig, Lotta. Kram.

Jag har inte cancer, men min farmor hade när jag var liten. Andledningen att jag läser denna blogg är för att just cancer är en så oerhört viktig sjukdom i dagens samhälle då så otroligt många drabbas av det. Jag är personligen LIVRÄDD för att själv få cancer. Jag tycker denna blogg är superbra då den lyfter fram så mycket om sjukdomen och bloggen är INTRESSANT. Skulle det bara vara en blogg där bara fakta framkom så skulle jag inte alls säkert kanske läsa den lika flitigt. Även om jag NU inte har cancer, och inte heller någon närstående, så KAN det hända i framtiden. Tack vare Lottas blogg så kanske man har liiite mer förståelse och inblick hur det ser ut i en sådan värld. Jag tror att våra intryck vi får från andra kan ha betydelse i framtiden då vi kanske hamnar där själva.

Jag har följt denna blogg såå länge, går in varje dag, men har (skäms på mig?) aldrig kommenterat förut...
Jag tcyker du är SUPER Lotta...

Man måste inte ha cancer för att vara drabbad. Vi har en närstårnde som har kämpat med sin tjocktarmscancer sedan förra året och genom denna blogg har jag bearbetat min rädsla och fått förståelse för min släkting då hon själv inte vill prata om det.

jag tycker ella har helt fel.. jag tycker din blogg är skit bra. därför följer jag den.. jag har inte cancer men det finns runt oss alla. släktingar mor o far föräldrar.. men vadå bara för jag inte är drabbad får jag inte läsa.. ja tyckte de va de sämsta ja hört!! ella stoppar inte mej från att läsa iaf..

Hej Lotta!
Har obotlig cancer och är helt sjukskriven. Alltså har jag all tid i världen att följa nyheterna bl.a. Idag upprörs jag mer än vanligt. En chef på Röda korset är tillsammans med några andra misstänkta för att ha förskingrat pengar ur cancerfonden och från Röda korset!! Det ska tydligen väckas åtal och då är ju misstankegraden betydande. Det handlar om flera miljoner tydligen. Det handlar om en av de högsta cheferna. Samtidigt går Röda korset ut och vill att allmänheten skänker pengar till de stackars Haitierna. Jag ska skänka pengar i hopp om att inte de också blir förskingrade. Hur kan de vara så samvetslösa (om de nu är skyldiga)? Tilldelas man den befattningen så är man ju minst normalbegåvad. Hade ju gärna sett att cancerfondens pengar gick till forskning. De förskingrade pengarna kanske har gått till lyxkonsumtion istället...

Detta kanske inte är rätt forum att släppa ut sin ilska i. Förlåt mig men mitt sinne rinner över...

Vem riktar du din blogg till? Vill du att endast cancersjuka ska läsa? Eller vill du att bloggen ska vara öppen föra alla? Eftersom du tar upp detta så antar jag att du oxå tänkt tanken?
Personligen så läser jag bloggen sen lång tid tillbaka, tror att det var genom forumet på föräldrarnätet "kejsarsnitt" som jag stötte på ett av dina inlägg första gången faktiskt.
Jag läser, blir glad,blir ledsen, förbannad, förvånad, avundsjuk osv osv men jag sitter fasiken inte här och gottar mig i dina problem.
Kram på dig.

Hej Lotta. Jag tror att alla människor har en slags realtion till cancer. Man har en diagnos, man har någon i sin närhet som har cancer, man kommer att få cancer. Jag läser din blogg för att den berör och för att du är så klok och modig. Jag har själv en blogg där jag försöker sprida kunskapen om det funktionshinder min dotter har, samtidigt som jag skriver av mig. Jag tror det är lite samma för dig, att skriva av dig och göra något "nyttigt" av eländet - att sprida kunskapen om sjukdomen. kram till dig som orkar.

Brukar ibland läsa din blogg och tycker den är bra. Den är rak och öppen och du bjuder på allt, och framförallt, du skriver otroligt bra. Jag har däremot aldrig skrivit någon kommentar innan, men nu känner jag på nåt sätt att jag måste.

Jag blir lite konfunderad på den kommentaren som Ella har skrivit.
Vad menar hon? Att vi som "inte har cancer" inte ska läsa din blogg? Att vi inte har här o göra...? Bara för att det inte var så många besök på din sida när du hade det inlägget..? Mycket konstig slutsats tycker jag. Ella får däremot tycka och tro vad hon vill, det gör även jag...

Jag har inte cancer, vad jag vet, och jag tror att alla som läser din blogg kan känna igen sig i ditt liv, på ett eller annat sätt, och att allas stora fasa är att få denna skitsjukdom.
Man får också en stark inblick i ditt sätt att tänka och det tror jag hjälper många i sina tankar om cancer. Jag är också övertygad om att alla människor har någon sorts relation till cancer... att någon släkting har eller haft det eller någon arbetskamrat eller liknande.
Då kan det hjälpa lite att få läsa så öppna tankar som dina, för alla drabbade pratar definitivt inte om det, och det är jättesvårt för anhöriga att veta hur man ska hantera en sån situation...

Så tror jag.
Jag tror inte alls att man gottar sig åt andras olycka...för man vet inte om/när/hur det kan drabba en själv...
Jag tror däremot att det upplyser folk på ett sätt som inte gick att hitta för bara några år sedan, när internet inte var så utbrett som det är idag. Man får också ett perspektiv på livet som också är nödvändigt.

Ja, jag förstår inte Ellas tanke alls...
Men vad tycker DU Lotta...?
Står du bakom Ellas resonemang också..?

Här är i alla fall en stor varm kram från mig och jag är glad att jag fått ta del av ditt liv med dina tankar om skitsjukdomen...
Det hjälper mig i min egna relation till den...

Kram Gissan

Att man skulle läsa bloggen för att själv må bättre. Nej verkligen inte men det ger mig perspektiv på livet det är inte så viktigt egentligen om jag måste vänta 10 minuter längre i kylan på bussen eller om jag inte klarar av att prestera på topp. Att du ändå lever ett "vanligt" liv och inte enbart fokuserar på det som är negativ och allt som kan hända även om du säkert funderar mycket på det.
Men du lever i nuet och det är det viktiga och det hjälper mig i mina försök att inte leva i planerna utan idag.

2 av mina närmaste vänner har haft just den cancerformen som du har ,flera andra av mina nära vänner/släktingar har drabbats hårt av cancer,så jag tror att vi är MÅNGA som drabbats av cancer,om inte personligen,så har vi nära & kära som drabbats.
Jag läser denna blogg för att jag tycker du skriver mycket intressant.
Se´n bryr jag mig faktiskt också.
Är INTE här för att tänka att "oj så bra jag har det"...jag är MYCKET mycket väl medveten om att ALLA kan drabbas när som helst!
Jag har stått och gråtit och svettats vid vänners sjuksängar medan jag har håll´t deras hand i hopp om att kunna stötta på något litet sätt ändå.
Har sett detta cancerspöke på mycket nära håll.
Jag lider med dig och jag hoppas få fortsätta läsa dig blogg!!

Glömde säga att ang dr Nilbert svar på frågor så läste jag igenom ALLT som stod skrivet,jag skrev upp och antecknade.
Skulle gärna se fler svar frpå dr Nilbert!

Glömde säga att ang dr Nilbert svar på frågor så läste jag igenom ALLT som stod skrivet,jag skrev upp och antecknade.
Skulle gärna se fler svar frpå dr Nilbert!

Hej Lotta!
Jag började läsa din blogg för något år sedan. Då hade nämligen min svärfar precis fått sin diagnos - bigass-tummör mitt i levern (10 cm, invävd i "gallträdet", omöjlig att operera). Då när diagnosen satt som en käftsmäll på hela tjocka släkten så började jag surfa runt på cancerbloggar.

Och JA, jag mår lite bättre när jag läser din blogg!! Jag kan ha en skitdag, men när jag har läst din blogg så värdesätter jag min eget liv. Det är inte så jäkla farligt att ungarna bråkar, eller att gubben aldrig lär sig att sätta på tandkrämstuben. Det finns saker som är värre. Jag älskar mina barn lite mera, pussar på dem extra mycket. Skiter i tvätten och sätter mig och myser framför Bollibompa i stället. Jag uppskattar livet lite mera helt enkelt.

Sedan tycker jag att du skriver väldigt bra. Öppet och personligt.

Sedan måste jag säga att cancer drabbar inte bara den som har diagnosen. Det påverkar hela familjer! För oss som maktlösa står vid sidan om. Som inte kan mildra dödsångesten, som inte kan lindra smärtorna, som inte kan bota. Som inte kan förstå att livet kan vara så jävla orättvist.

Då när maktlösheten är stor så är det fantastiskt att surfa in på din blogg. Se dig gå i närkamp mot cancern. Se dig VINNA! Jag tror på dig och var alldeles övertygad om att det inte var en tumör i dina lungor. Men jag var en av dem som surfade in flera gånger den 12 januari för att kolla så att jag inte hade fel...

Kramar - Malin

Jag hamnade här för en månad sen när jag googlade cancer för att en nära väninna som opererats för cancer för inte ens ett år sen fått spridning och jag vill veta mer om denna sjukdom. Jag började läsa denna blogg och måste säga att den är otroligt välskriven och jag läser den inte för att gotta mig för vi måste väl ändå inte ha cancer för att kunna känna igen sig i andra. Det finns väl ändå inte någon enda som om de inte själva är drabbade av sjukdom så har man en nära som är drabbade av cancer eller andra sjukdomar? Att läsa en blogg som inte är full av bara kläder smink mm är så givande. Trött på folk utan djup och det är inte Lotta, hon levererar flera lager av allt och det är underbart. Jag kunde knappt äta på en vecka och bara grät hela tiden, efter att jag fått reda på att min vän blivit sjuk igen. Jag har inte cancer vad jag vet!! Men vem vet vad som väntar för oss som är "friska" för tillfället. Om jag blir sjuk hoppas jag att jag inte blir lika bitter som den som skrev till Lotta att är man inte cancersjuk själv gottar man sig bara. Fy skäms.

Fy vad ledsen jag blir efter ellas kommentar! Jag miste min farfar i lungcancer när jag var 9 men det är absolut inte anledningen till att jag läser din blogg lotta. Jag läser din blogg för att du skriver så bra! Din rädsla att inte kunna finnas där för din son den lever jag med trots att jag är frisk. Hemskt! Det blev att jag bröt ihop psykiskt då jag fick mitt andra barn. Kände då vilket grymt ansvar jag hade och vilken stor roll jag har i mina barns liv. Såg faror i allt. Efter många timmar och mycket hjälp av psykologer mår jag bättre. Då kan jag knappast förstå hur du känner.
Nog om mig. Tror inte att bloggens syfte är att informera om din sjukdom utan kanske om ditt liv! För dig ella finns det säkert bättre sidor som riktar sig endast till cancersjuka. Kämpa på lotta för du är en helskön brud! ;)

Jag tänker verkligen inte ursäkta mig över att jag inte har cancer men ändå läser Lottas blogg. Bisarrt.Läser bloggen för den ger mig någon den är välskriven och spinner över vida vidder. Cancer har jag haft nära mig i familjen och att jag inte ställer frågor beror på att jag jobbar inom vården sedan 18 år tillbaka och känner att jag inte riktigt hade någon fråga jag ville ha besvarad. Att Ella anser att bloggen speciellt är riktad mot cancer sjuka, jadå borde man nog först och främst ha Lotta med sig sen starta medlemstvång,inloggningsuppgifter och en läkare ditt man kan skicka sitt läkarintyg med godkänd cancerdiagnos.TRIST inställning!!! Kanske om Ella känner att hon har behov av en blogg för enbart sjuka så kanske hon kan starta en egen.Jag lovar att inte läsa den.

Hej lotta. Och alla andra som läser denna blogg. Kände ett behov av att skriva till dig nu efter att ha läst inlägget av Ella. Jag har många gånger tidigare velat skriva till dig men inte vågat för att jag inte vetat hur jag ska kunna formulera mig. Vad har jag, en liten skit på 23 år, för kloka ord att säga till någon som går igenom något så svårt som du? Jag besöker din blogg gång efter gång för att din historia berört mig och jag hoppas att du ska ta dig igenom denna skitsjukdom. de finns andra som inte klarat det, min farfars fru t.ex. och nu hoppas jag att du kan klara det. jag är inte här för att njuta och tänka fan vad bra jag har det men jag måste erkänna att jag gärna läser din blogg för att inspireras av din styrka. det mod du visar när du fortsätter med ditt liv fast du kanske helst av allt skulle vilja lägga dig ner och gråta. Tack för att jag fick ta upp din tid. Hälsningar Erika

Nu blir jag riktigt irriterad på signaturen "syster kram-ella". Många som läser bloggen har inte cancer just nu! Precis som det var för Lotta Grey men hon fick cancer. Jag kan vara den som får det imorgon och alla ni andra också. Vi som läser och som tror att vi är friska, lär oss saker om hur ödet kan slå till, blir mer ödmjuka, förstående och framförallt tacksamma och lär oss uppskatta dagen med de små vardagliga ting. Därför läser jag. Om jag så skulle bli sjuk imorgon, det vet ingen och då förhoppningsvis har jag lärt mig saker och fått ta del av er andra bloggare som har cancer. Vi kan inte sätta etiketter på folk. lotta Gray är väl fortfarande Lotta oavsett om hon bloggar eller inet eller har cancer eller inte., skärpning

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt att jag läser denna blogg. Men det har absolut inget att göra med att du har cancer. Jag läser för att jag vill läsa. OCh sen att jag inte ställde någon fråga till Dr Nilbert beror bara på att jag inte hade någon att fråga om.Ingen kan tvinga någon att alltid kommentera eller fråga om man inte vill.

Kram smoggen

Jag blev sorgsen när jag läste om denna människosyn. Vi är alla medmänniskor som var och en har sitt eget kors att bära. Det är en väldigt hjälp att engagera sig i andra människors öden och känna aha-upplevelser. När man är sjuk är man väldigt ensam. Tack för att det finns människor som berättar om sitt liv! När jag var frisk och ute i farten kunde jag prata med människor men nu är jag isolerad och ensam och detta lite mindre tack vare dessa människors bloggar. Men jag får erkänna att faktasvaren orkade jag inte riktigt ta till mig, men så är det väl med allt, vissa saker betyder mer och andra mindre.

Jag läser Lotta Grays blogg för att jag bryr mig. Jag bryr mig om hur hon mår och hur det går för henne.

Lotta har bjudit in till läsning och jag har tackat ja. Jag kommenterar inte under varje inlägg. Kunskaper om cancer är jätteintressant, men jag är inte såpass insatt att jag känner att jag vill ge en kommentar.

Är det okey? Får jag fortsätta läsa?

Usch vad hemskt detta lät... Att man läser bloggen för att känna någon sorts "skadeglädje". Jag kan med 99.9%säkerhet säga att vi som inte har cancer som läser denna bloggen läser för att den inspirerar oss, vi gillar Lottas sätt att förmedla känslor och tankar och sen självklart stötta Lotta och inte för att vi ska glädja oss av detta hemska cancermonster som i Lottas fall har försvunnit! Att man har någon anhörig/bekant som drabbas av monstret kan också vara anledningen men inte av den orsaken att man glädjes! Hoppas att Ella inte känner så, om hon själv kanske har en blogg och tycker folk som glädjes åt monstret då kan hon ta tag i de berörda där istället för att göra "påhopp" här! Knappt man vågar läsa bloggen här igen!! Hoppas för övrigt att allt är bra med er Lotta.
Lina

Min mamma har cancer och jag läser denna blogg för att få mer insikt om hur man känner sig som tidigare cancersjuk eller sjuk idag. Samt av ren omtanke för Lotta, att jag hopppas det ska gå bra allting. Jag känner det som ett PÅHOPP det du skrev. Jag tycker att även om det människor inte har en relation till någon som är cancersjuk så kanske det finns ett intresse i sjukdomen. Att man vill lära sig om den, hur folk mår, hur man resonerar o.s.v. Det handlar inte om den glädje som du beskriver.

Tråkig kommentar... Det Ella påpekar är alltså att vi friska som läser bloggen skulle "gotta oss" i någon annans olycka! En väldigt smaklös kommentar måste jag säga. Och jag kan bara svara för mig själv. Men jag läser Lottas blogg för att hon är den hon är. Med eller utan Cancer. Hon skriver ju om så mycket mer än Cancer. Sin underbara familj, sitt roliga jobb, kläder, vänner mm för att bara nämna några saker. Och att statistiken går upp inför tuffa besked är väl knappast konstigt??! Alla som läser vill ju veta hur det går för Lotta! Och jag tror att Lotta själv känner stödet hon får av sina bloggläsare!

Jag jobbar som sjuksköterska. Ibland med cancerpatienter. Jag lär mig massor om hur olika patienter känner innerst inne och hur olika man som patient vill ha sin vård. Att läsa bloggar som cancersjuka patienter skriver gör att jag kanske bättre kan känna av olika nyanser i mitt yrkesutövande. Det finns nämligen tyvärr oftast inte tid att prata så länge med patienten som hade varit önskvärt.

Till Ella säger jag bara att det är synd om du känner dig otrygg i mitt sällskap........det är inte min mening när jag läser denna blogg.

Till dig Lotta säger jag att jag är tacksam över att du delar med dig av dina tankar och känslor. Jag är övertygad om att det hjälper många, både sjuka och friska!!!!!!!!

Men vad då, Är detta en cancerblogg enbart för cancersjuka? Trodde det var Lottas blogg. Lotta som oturligt nog drabbats av cancer. men vad vet jag...

//Mia

Seriöst! JAg blir helt chockad! Om Lotta ville ha en blogg som enbart läses av cancer sjuka då skulle hon nog hålla sig på något sådan forum. Och då enbart prata om cancer och inget annat. Att hon får fler besökare eller kommentarer när hon väntar ett besked är ju inte så konstigt, för om man följer hennes blogg så lär man ju känna henne lite grann och då börjar bry sig om henne och då bryr man sig också om det besked hon får. Jag följer din blogg Lotta dagligen. Kommenterar inte så ofta och det beror enbart på att det känns som att prata med en vägg för jag vet att du har så många kommentarer att du omöjligt kan återkomma till alla som kommenterar med ett personligt svar. Så är det med alla som har stora bloggar/många läsare.
Vilket jag har förståelse för men därför också väljer att inte kommentera hela tiden.

Jag väljer att kommentera när jag har något vettigt att skriva som jag tror du vill ta del av.
Jag har inte cancer (ta i trä) Har ingen närstående som har cancer nu (mormor hade hudcancer) men skälet till att jag läser din blogg är att du skriver på ett bra sätt och har en underhållande och livfull blogg. Du döljer inte dom "mörka" sidorna i ditt liv. Som cancer besked, småbarns utbrott, stress och annat. När jag läser din blogg känner jag att jag får ta del av ditt liv. Det positiva och det negativa. Det roliga och det sorgliga.
Jag tar del av din blogg för jag känner att den är värd det.
Jag vill inte lägga min tid på en blogg som bara babblar om smink, eller ditten och datten som Ella skriver.
Sen tycker jag det är helt befängt att beskylla alla cancerfria som läser din blogg att dom är ute efter att må bra själva. Det är ju verkligen att beskylla din blogg att bara vara duglig som cancer blogg. Vilket den ju verkligen inte är.
Den här kommentaren vart alldeles för lång men jag vart så upprörd och var tvungen att skriva av mig.

Jag önskar dig all lycka i livet och kommer fortsätta följa din blogg även om mitt liv förhoppningsvis kommer fortsätta vara cancer fritt!

jag tillhör de läsare som inte har cancer och jag förstår inte hur Ella ens kan tänka tanken att jag, vi, skulle läsa din blogg för att själva få må bättre...?!?!?! Va?! Jag läser din blogg varje dag Lotta, för att det är din blogg, en bra blogg, inte för att det är din CANCERblogg... Ella skriver "vi som dabbats av cancer behöver ett forum där vi kan känna igen oss i varandra" och då tror jag det är hon som ska söka sig någon annanstans!
Lotta, önskar dig och din fina familj en toppenbra helg!

Jag har inte cancer, så vitt jag vet. Anledningen till att jag läser bloggen är att ge mig själv ett bättre kunnande hur man bemöter en av de största fasor man kan ställas inför. Jag tror nog att de flesta som läser bloggen har haft släktingar eller vänner/bekant som drabbats av skitsjukdommen, kanske kan detta vara ett sätt att förstå helvetet dom genomgått/genomlider. Jag uppriktigt sagt kan känna/ta på den förtvivlan och maktlöshet som man så öppet kan utläsa i din fina blogg och mitt sinne återkommer till dig flera gånger under dagen.
Kanske är det för mig ett sätt att "lära" mig skitsjukdommens psykologiska effekter för att själv stå stark den dagen den mig drabbar? Det är hur som helst inte ett sätt för mig att må bättre utan denna blogg berör mig och juag känner en stark empati för den/dig Lotta, speciellt eftersom jag är nybliven småbarnsmamma själv. Framtiden ska ju vara oändlig speciellt nu när den har så stor betydelse! Kram på dig!, Du är, och kan och jag hoppas du kan ge skiten tio ronder till...

Jag läser inte din blogg för att må bättre själv, snarare tvärtom. Jag har ingen cancerdiagnos men har haft andra hemskheter runt omkring mig.... min lillasyster dog i en trafikolycka 12 år gammal för 4 år sedan. Mina bonusbarns mamma har blivit mördad (ja, hon var en helt vanlig vänlig själ.) Jag läser 7 bloggar dagligen och din Lotta är den enda som är relaterad till sjukdom. Jag hade läst din blogg även utan cancer, men hade kanske aldrig hittat den.

Hej

Jag är en av alla dessa som följer denna blogg men som själv inmte har cancer. Jag gör det inte för att själv må bättre i min egen situation. Jag har själv egna spöken att brottas med men dock inte livshotande just nu! Däremot så läser jag denna blogg för att jag har en nära bekant som har samma typ av sjukdom som Lotta men som väljer att inte prata så mycket om det. Snarare så att han är som en mussla. För mig blir denna blogg ett sätt att förstå vad han går igenom och ger även insikt i hur han har det. Den här bloggen hjälper mig att förstå den psykiska biten som för oss som inte har sjukdommen annars kanske har svårt att förstå!

Ett stort tack till Lotta som är så öppen och väljer att berätta om detta!!

Kram

Hej! Jag läser din blogg för jag vill vara en del av både din glammiga tillvaro samt läsa om cancern. Jag är inte sjuk men drabbades innan jul av liknande magsmärtor som dina och blev inlagd men kom ut igen på julafton. Tänkte på dig en hel del då. Har försökt läsa om innan du fick dina hemska smärtor men det verkar som du inte hade några tendenser då? Slem i avföring mm. Har efter mitt besök läst ganska mycket om denna cancertyp på nätet. Ingen dag är komplett utan att ha kollat hur din var :-)

Läste Lottas blogg innan hon blev sjuk. Klart man fortsätter.
Jag har inte cancer, men mamma, kompisar ja många som gått bort i cancer.
Lottas blogg = I like, med eller utan cancer...

Är det "lika barn leka bäst" som eftersträvas?
Endast cancersjuka läser bloggar som skrivs av cancersjuka? Endast folk som kör volvo läser bloggar skrivna av personer som kör volvo?
Hur kan man känna trygghet eller otrygghet som en av många "åskådare"?

Jag har inte fått diagnos Cancer (och jag hoppas verkligen det aldrig händder).
Däremot har jag nyligen fått diagnos Struma och Crohns sjukdom... efter otaliga undersökningar osv.
Och, jag har faktiskt funnit både stryrka och inspiration genom att läsa denna blogg.
Och, att se att Lotta och jag har gemensamma bakanta... och att hon bor i ett bostadområde där jag vuxit upp och har mina rötter... (kanske kvalificerar det till att jag får läsa här?)

Min mamma har överlevt livmoderscancer... Min farmor dog i cancer som startade i ett bröst, tog även det andra bröstet och slutligen fick fäste i skelettet... Min moster dog i bukspottkörtelcancer...

Ellas kommentar gjorde mej ledsen... och faktiskt osäker på om man "får" läsa den här bloggen.

(((varm kram till Lotta)))

Måste bara kommentera och det är inte dig som jag är irriterad på Lotta...
Bara för jag inte har cancer just nu så innebär det inte att jag eller nära och kära aldrig varit drabbade. Jag har blivit opererad för 2 olika cancerformer ( 19 år gammal och sen 21 år), varav jag kontrolleras årligen därefter pga min FAP. Min sambo kontrolleras var 3 månad efter sin testikelcancer, min syster och systerdotter har opererats 2 ggr vardera för 2 olika cancerformer.Vår mamma/mormor dog i samma cancersjukdom varav vi har samma genfel.Jag blir bara så arg att man inte skulle få föja en blogg för att man själv inte råkar vara cancerpatient just nu!Jag tror inte det finns ngn människa i vårt land snart som inte har ngn el vet ngn som drabbats, om de nu inte råkar få en cancerform själva.
Jag hittade bloggen via canderfondens forum och det är jag så tacksam för! I min svåra stund att riskera bli lämnad av min älskade pga ännu en cancerdiagnos i familjen så kunde jag hitta en tröst i att vi va inte ensamma unga människor som hade drabbats. Vi är så många som är i samma situation. Även om diagnoser skiljer sig så är det samma väntan på röntgen och prover, samma rädsla att våra barn ska bli utan ngn förälder alldeles för tidigt.
Sen om där finns ngn själ som har turen att slippa denna skitsjukdom och de kan känna tacksamhet för det och värdera sitt liv annorlunda, det är väl bara bra!Låt de få känna att det är ok att läsa bloggen!Jag skrev i början att jag va irriterad, det är nog inte rätt ord utan ledsen ska det nog va istället.

Men kan ni inte sluta med era löjliga påhopp på vissa som skrivit? VAR SAKLIG NÄR DU VILL DEBATTERA!
Ta fram intelligensen om du har nån sådan, eller låt bli att skriva....

Det finns nog ingen läsare av bloggen som inte har eller har haft någon cancerdrabbad i sin närhet, i alla fall om man hunnit en bit i livet. Jag är inte drabbad för egen del, men har mist en dotter och flera vänner, känner också flera som kommit igenom kampen och nu mår bra och gläds åt det.Förstår inte riktigt meningen, men önskar dig som skrev att du hittar dina medvandrare.
Ingegerd

Detta är en av de få bloggar som jag faktiskt läser dagligen. Jag jobbar som kurator med vård i livets slutskede(ASIH). Lotta ger en otroligt sann och "osminkad" bild av hur det är att leva med cancer och allt vad det innebär för en människa.Jag tipsar alla mina kollegor om s.k "cancerbloggar" för att faktiskt se människan bakom patienten. Lotta din blogg hjälper migt i mitt svåra arbete att möta svårt sjuka och deras familjer. Sedan tycker jag att Ella inte bör "klankas" ner på i andra kommentarer, tänk på att det är svårt att vara sjuk och vi "friska" aldrig kan inse vilken enorm börda det är att bära, cancerbeskedet, sjukdomen, behandlingar, att åka som en jojo mellan olika sjukhus m.m. Till sist Lotta vill jag rikta ett stort tack till dig som delger dagligen ur ditt liv som faktiskt handlar om så mycket mer än cancer. Jag ställer gärna upp på en kuratorsfrågestund om det behovet finns.
Styrkekramar från Maria Q

Hej
Att läsa denna blogg som är skriven på ett ärligt och öppet sätt om livet goda och svår-engagerar och berör oavsett vad man bär på för sorger i livet. Det krävs mod att dela med sig av sitt liv som Lotta gör och jag tror att många med mig känner sig mindre ensamma i sina olika kamper i livet- vilka de än är...

Hej
Att läsa denna blogg som är skriven på ett ärligt och öppet sätt om livets goda och svåra stunder-engagerar och berör oavsett vad man bär på för sorger i livet. Det krävs mod att dela med sig av sitt liv som Lotta gör och jag tror att många med mig känner sig mindre ensamma i sina olika kamper i livet- vilka de än är...

Jag tycker det är otroligt fel att skriva en sådan kommentar och generalisera. Alla kanske inte vill/vågar dela med sig och så finns det faktiskt vissa som bara är med för att stödja så tycker inte man ska klanka ner på "alla" som inte kommenterat för det är fel. Hon vet inte varför alla dem som läser inte svara så kanske ta reda på fakta nästa gång? Sen visst finns det kanske dem som är som hon säger men att generalisera på detta viset tycker inte jag är ok för så kan man inte tänka utan att ha någon fakta som stödjer.

Mvh Ida

Vad spelar det egentligen för roll om man som läsare har cancer eller inte? Man kanske ändå vill vara med och stötta, öka sin förståelse och (självklart) uppskatta sitt liv om man är frisk och hur det än kommer omkring så är vi allra flesta drabbade av cancer på ett eller annat sätt, det kan vara en själv, en anhörig eller en vän.

Jag läser inte Lottas blogg för att hon har cancer utan för att hon är en så härligt positiv människa! Jag läser för att smittas av hennes levnadsglädje och kärlek till omvärlden. Jag inspireras av henne! Jag gillar sättet hon skriver på och hoppas verkligen att hon börjar skriva böcker så att man snart får läsa mer av henne. Jag tycker inte synd om henne, jag beundrar henne!

Jag läser inte den här bloggen för att gotta mig. Jag läser bloggen för att du skriver otroligt bra tillskillnad från många andra. Med eller utan sjukdom så hade jag surfat in här ändå.

Ella,varför reducerar du dig själv, och även lotta, till "person med cancer". ni, liksom jag själv, är ju i försa hand människor. sen har vi olika svårigheter att möta i livet och vi kommer alla förr eller senare i kontakt med de existentiella frågorna om livet och döden och där tror jag vi kan känna igen oss väl i varandra

Att man skriver ett inlägg när det handlar om viktiga besked handlar väl mer om empati än att man gottar sig i andras olycka? En blogg ger, mer eller mindre, inblick i en annan människas liv och personligen läser jag hellre denna blogg än en av alla tusen modebloggar till exempel.

Jag läser den här bloggen för att den visar på livet som det är-så skört, så nära mellan det som gör oss allra lyckligast och det som kan krossa oss. Det gäller inte bara cancer utan många andra situationer i livet. Det är inte många som kan sätta ord på detta, men du Lotta kan. Som småbarnsförälder och läkare rör sig mina tankar ofta kring livet och döden. Jag läser din blogg, funderar, tar in, lär mig. Den ger en till dimension tycker jag.
Kramar!

Det är väldigt ledsamt och sorgligt att Ella känner som hon gör!

Jag har läst din blogg i mer än ett år nu och självklart är jag tagen av din situation.
Efter att själv har upplevt svåra sjukdomar och livsöden hos mina älskade föräldrar som båda har gått bort, en systerdotter som genomvlidit leukemi och som fortfarande går på årliga kontroller.
Att se människor märkas svårt av vilken svår sjukdom det än må vara är otroligt smärtsamt att se och leva med. Varför drabbas vissa och inte andra? Ständig oro att någon man håller kär ska drabbas eller att jag själv ska drabbas.... Lotta du skriver och delar med dig av dina känslor och som slår rakt in i hjärtat. Självklart är jag glad att jag själv är frisk, men det innebär ju inte att jag inte känner sorg och förtvivlan över alla som drabbas av denna djävulska sjukdom. Det finns inget lättsamt över huvudtaget att få ta del av det helvete du och dina nära och kära går igenom.

Jag önskar att du kan älska, leva och känna en trygghet igen och blir fri från denna hemska mardröm som man inte skulle önska någon..

//Varma tankar till dig.

Får inte jag läsa bloggen om jag inte själv har cancer? Vad menar Ella? Cancer är nästan en folksjukdom. Även om inte alla vi läsare är sjuka (än?), är jag hyfsat övertygad om att vi kan relatera till sjukdomen.
Jag läser din blogg för att jag tycker om vad och hur du skriver.
Med livet kommer döden, sa min gammelmormor, jävligt snusförnuftigt, men antagligen sant. Att läsa din blogg, gör mig medveten om att allt kan förändras "bara så där"
En blogg är en blogg, men jag uppskattar att du delar med dig, det ger mig perspektiv. Tack.

Måste man ha cancer för att läsa Lottas blogg? Man kan väl läsa bloggen och för den delen inte "gotta sig" i andras sjukdomar för det?

Vi är alla del av det stora hela. Som John Donne skriver i sin kända dikt

No man is an island entire of itself; every man
is a piece of the continent, a part of the main;
if a clod be washed away by the sea, Europe
is the less, as well as if a promontory were, as
well as any manner of thy friends or of thine
own were; any man's death diminishes me,
because I am involved in mankind.
And therefore never send to know for whom
the bell tolls; it tolls for thee.

Att läsa hjälper mig förstå en nära anhörigs tysta kamp mot cancer. Vilket totalt jävla skitsnack att uttala sig om läsarnas anledning utan att känna till den!

Jag blir så arg, varför ska man som icke drabbad "bara få läsa" smörja som inget betyder??? Detta är en BRA blogg och var så från början, ska jag som ej drabbad sluta läsa när när du får ditt besked? Så urbota dummt. Dessutom så jobbar jag inom vården och tar till mig av dina åsikter om "oss". /Kram Anna J

"Vi är smärtsamt medvetna om att imorgon kan det vara vi..."

Pia! Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv! Kopierar hennes inlägg nedan.

Postat av: Pia
Jag blir lite ledsen när jag läser Lottas kommentarer. Att jag skulle läsa bloggen för att "känna mig lite gladare i min egen situation. Nej, jag har inte cancer (vad jag vet). Men jag har under två års tid levt nära min far som gick bort i cancer (skelett + hjärna) för snart ett år sedan och en väninna som just fått diagnos obotlig cancer. Så jag vill läsa, lära och uppskatta. Även om jag inte är personligt berörd lever jag med cancer varje dag. Vi läsare stöttar, får en förståelse, donerar till forskning etc. SNÄLLA se oss som en tillgång och inte lyckosökare som vill gott oss i er olycka... Vi är smärtsamt medvetna om att imorgon kan det vara vi...

Kram till er alla - låt oss hålla ihop, tillsammans är vi starka!

Hej, det här blir bara fånigare och fånigare. En blogg som alla kan läsa är ju offentlig och vem som helst kan alltså läsa den. Av vilka anledningar folk läser har väl ingen med att göra!!!!! Varför i hela friden hänger man ut olika inlägg???? Dumt gjort Lotta!!!

Att kika in för att ta del av andras tråkigheter finns det säkert många som gör .
Jag tittar in hos dig för att lära mig ngt ...
Arbetar i vården och får många tankeväckande funderingar över hur " sjuk" sjukvården är .
Har sagt till dig innan ..-På med boxhandskarna och slåss , slåss igen och igen .
Tack för att du delar med dig .
Det är nu som du "rules the world "

Trist att ha förutfattade åsikter om alla oss som inte är sjuka men ändå kikar in till Lotta .
Mår du bra Lotta av alla oss som finns här och tar del av ditt liv . Vi som är din hejarklack !
Dina huliganer .....nästa gång jag skriver ska kampsången komma .

Kram , kram , och en till !

Hej..
Jag har inte cancer, men jag läser bloggen för att Lotta är som jag, en mamma, och en cool mamma är hon dessutom! Och hon klarar att ha en karriär och familj och kombinera detta, som inte är helt lätt alltid! Främst därför läser jag bloggen!!
/ Anna

Nej, jag har inte cancer. Ja, jag är lycklig för det. Men... alla har vi förmodligen något vi måste bearbeta här i livet. Jag miste min mamma i cancer för 16 år sedan. Jag har levt halva livet utan henne...har fortfarande inte riktigt fattat. Du sätter ord på så många känslor som jag tror min mamma hade fast jag aldrig kommer få veta. Tack för det Lotta!

Hej!

Jag köper inte Ellas kommentar för fem öre. Har man läst bloggen sen innan du blev sjuk får man inte hänga med då? Det so jag gillar mest med din blogg det är din brutala ärlighet. Jag har också småbarn och jag gillar din ärlighet med livet som förälder. Vissa vågar inte skriva att dom vissa dagar skulle vilja sälja ungen billigt, det gör du.

Och sen till det här med cancern. Anledningen till att jag (och många andra tror jag) inte ställde en fråga är för att ja, jag har ingen kontakt med cancern i min vardag. Jag vet inte riktigt vad jag ska fråga. Vi har andra sjukdomar i min familj, allvarliga sjukdomar så att jag skulle på nåt sätt "gotta mig" för att jag är frisk och inte du är ju befängt. Det gör mig lite upprörd att denna Ella ens säger så.

Men absolut säger du att du ska få ett avgörande besked på säg torsdag är det så klart att jag gärna läser då på kvällen eller fredagen för att få veta vad det var, jag vill ju ditt bästa såklart. Att du ska vara frisk och leva gott.

Jag lever med en man som har/har haft cancer & tyckte frågestunden med doktorn var kanon! Men lämnade ingen kommentar eftersom jag tyckte svaren talade för sig själva. Dina personliga inlägg väcker empati & det är mer benäget att kommentera. Det säger nog inget om intresset - vad gäller antalet kommentarer.

Hmm, jag läser din blogg Lotta för att du skriver bra, roligt och klokt. Jag håller tummarna för dig av medmänsklighet tror jag. Jag har själv barn och vill vara närvarande när de växer upp. Jag läser inga andra "cancer-bloggar" eller forum. Jo, jag följde Sabina på slutet p g a att det var någon som skrev om hennes öde på din blogg. Det var fruktansvärt sorgligt när hon dog och jag vill nog helst inte följa ett sånt förlopp igen om jag ska vara ärlig. Kram! Karin

En hilsen fra Trondheim, Norge.

Jeg har lest bloggen din lenge nå, og vil bare sende deg de aller beste ønsker for fremtiden, for deg og din familie!

Klem,
Tone

Min man har cancer och jag önskar att vår familj o vänner skulle läsa liknande bloggar för att förstå oss bättre. Med bloggar kan vanligt folk öka andras medvetenhet i ett öppet samhälle om frågor som just cancer, frågan ska inte tillhöra ett slutet sällskap. Jag kommer definitivt läsa på innan jag röstar i landstindval, riksdagsval osv tack för tipset om nätverket mot cancer, hur har jag kunnat missa detta, mer om sådant tack.

De flesta är rädda för att få cancer och du lyckas leva och tänka trots att du är inne i svängen. Du beskriver ju hur det ÄR. Och du är snygg och ser superfräsch ut hur sjuk du än är.

Jag tror många är nyfikna på överlevnad, att detta snarare är en överlevnadsblogg än en olycksblogg.

För vi vet alla att imorgon kan det vara vi. Vi vill lära oss. Du är ett föredome och för oss med viss dödsångest är det självklart intressant. Du gör det så bra. Tacklar det så bra. Allt.

Och vad ska man kommentera frågor svar från en läkare.

Man kommenterar ju personligt till DIG. Men läkarens inlägg var ju inte ett sådant inlägg som talade till en utan var rent och skärt informativt.

Mvh AnnaCarin

De flesta är rädda för att få cancer och du lyckas leva och tänka trots att du är inne i svängen. Du beskriver ju hur det ÄR. Och du är snygg och ser superfräsch ut hur sjuk du än är. Så ytlig är jag att jag tror att du är en lite bättre och smartare människa pga dina good looks, men visst är det korkat! Av mig. =) Men du tar ju in så många olika nivåer att det blir en oerhört intressant blogg.

Jag tror många är nyfikna på ÖVERLEVNAD, att detta snarare är en ÖVERLEVNADSBLOGG än en olycksblogg.

För vi vet alla att imorgon kan det vara vi. Vi vill LÄRA oss. Du är ett föredome och för oss med viss dödsångest är det självklart intressant.

Du gör det så bra. Tacklar det så bra. Allt.

Och vad ska man kommentera frågor svar från en läkare.

Man kommenterar ju personligt till DIG. Men läkarens inlägg var ju inte ett sådant inlägg som talade till en utan var rent och skärt informativt.

Mvh AnnaCarin

Lotta, du säger att du är neutral angående detta. Om du vore det skulle du inte lägga ut kommentaren. Jag hoppas att du säger ifrån hur du vill ha det, innan detta urartar till ett väckelsemöte, där alla känner sig tvingade att motivera varför de läser din blogg.

Folk är "gamar" vad ni än säger och inte vågar erkänna!

Hej Lotta! Självklart är din sjukdom något som skrämmer de flesta. Även mig. Alla har vi någon i vår närhet som drabbats av cancer. Cancer är tyvärr en vanlig sjukdom men de flesta skriver inte om den. Vi kan inte läsa personens tankar om frågan och även om vi känner någon nära som drabbats är det inte säkert att personen i fråga pratar så mycket om det. Vi ser hur personen mår men inte mer om hur det känns i olika situationer. Du sätter verkligen ord på känslorna.Jag älskar dig för allt du skriver och känner inte alls som vissa skriver att jag läser pga att gotta sig i andras "olycka". En dag kan jag drabbas själv. Varför ska jag sitta och läsa om andras "elände" och gotta mig, när det kan vara min tur imorgon. Jag önskar dig innerligt lycka till från botten av mitt hjärta!

Oop, vilken diskussion och alla pratar ju ur deras verklighet, ingen kan veta någon annans verklighet.

Jag läser inte varje dag någon gång i veckan, hitta bloggen efter att min Mamma gått bort i cancer. Lottas blogg ger mig en fantastisk styrka i vardagen att tänka positiv, göra roliga saker, leva i nuet oberoende om inläggen handlar om cancer, barn, man, jobb mm mm.

Lotta Du har ett enkelt sätt att uttrycka dig som går igenom mig sen har en sjukdom gör att orden får ännu starkare betydelse för mig som mottagare. Lotta Du ger vad Du känner och Jag som läsare tar emot det jag läser.

Som sagt det finns inte många i detta avlånga land som inte har en anhörig som inte drabbats av cancer, när min Mamma var sjuk skrek jag ut att jag tycker fler borde hamna i samma situation för att förstå hur skört livet är och vad en cancersjuk får gå igenom. Men få lyssnade på mig, jag upplever att Lotta kan få folk att förstå att detta kan hända "vem som helst och när som helst" och många här känner nog Lotta som en "vän" fastän man aldrig träffats och får en tankeställare som man inte fått annars som många anser jag behöver för att ta till vara på livet...

Det är ju en risk med blogg att det blir både ris och ros men jag hoppas och tror att roserna tar överhand och bloggen kan leva vidare som den alltid gjort. Lotta är Lotta precis som jag är Anna ;-)

Tack för ordet!

Jag läste bloggen innan cancerbeskedet pga att du Lotta skriver så bra om hur det är att vara mamma osv. Har en son i samma ålder som Lennox och känner igen mycket av det som Lotta skriver. Jag har inte haft eller har cancer (vad jag vet) men varit sjuk på andra vis och det är nog därför det är så intressant och givande att få ta del av hur vardagslivet och hur tankarna kan se ut när man är mamma och kvinna i den åldern både jag och Lotta är. Att vi dessutom båda bott i Fjugesta och att jag hört positivt om Lotta på annat håll (innan jag ramlade över bloggen) gör ytterligare sitt till för att jag har kvar bloggen som en favorit. Tack för en mycket bra blogg Lotta, både innan och efter cancerbeskedet. Kram

Är det inte så att 4 av 10 svenskar drabbas av cancer någon gång i livet? Det måste ju innebära att de allra flesta har någon bekant, vän eller familjemedlem som har eller har haft cancer. Detta gäller säkert också Lottas läsare. Om det nu e så att man måste ha en koppling??? Jag är väldigt glad att Lotta skriver och hoppas att mina kompisar också läser det hon skriver. Jag drabbades själv för lite mer än ett år sedan av bröstcancer. Lotta sätter ofta ord på det jag upplever och känner, men som jag inte är bra på att förmedla.
Jag känner inte att Lottas blogg är ett forum för cancersjuka, det finns det på annat håll. Jag läser och inspireras av Lottas mod och hennes styrka! Kram Sara

Men snälla ...

Inte måste jag vara inredningsarkitekt för att läsa en blogg om heminredning t.ex. Eller?

Inte måste jag väl ha kärleksproblem för att läsa en blogg om just problem med kärleken t.ex. Eller?

Det samma gäller väl att jag måste inte ha cancer för att läsa en blogg om skriven av någon som har canser. Eller?

Osv. osv. i det oändliga!

Vänliga hälsningar Stina

Hela det här inlägget med kommentarer blev ju lite tokigt, eller hur? Hela tanken med att man har en blogg är ju att så många som möjligt ska kunna läsa och tycka till om det man skriver. Om man vänder sig till en viss skara utvalda människor så bör man väl använda sig av ett annat forum, eller?

Oj,oj,oj - ja, vad säger jag efter att ha försökt plöja igenom alla inlägg? Och jag känner att de flesta hakat upp sig och försöker förklara varför de läser...

Och vill samtidigt säga ATT det inte alltid är lätt detta med att skriva "rätt" ord. Jag kunde belyst frågan på flera, flera olika sätt.

Men, vill först säga att många hade besparat sig själva OM ni läst riktigt noga... jag skrev citat av mig:..
"De enda som verkligen är drabbade, förutom den cancersjuke själv är de närmsta anhöriga..." slut citat från inlägget.

Och vem som innefattar närmsta anhöriga får läsaren såklart själv känna. Jag skrev inte vem som skulle få?? läsa, utan vilka som verkligen är drabbade!

Och sammanfattningsvis, så stämmer det med den undersökning som Lotta tidigare gjorde om vilka som läser bloggen.

Och - ler - bloggen läses av kvinnor...majoritet.

Många börjar med "jag har inte cancer"...MEN!...och så varierande fortsättningar. Så klart, för alla är unika individer.

Och en hel del ssk och blivande ssk har skrivit och berättar att de läser för att lära sig hur en cancerpatient kan uppleva cancern etc..

OCH SJÄLVKLART är det just sjukvårdspersonal som måste få veta... det har jag skrivit tidigare..
Så ni som jobbar med cancerpatienter, det är ju viktigt - för i medicinska läroböcker finns ju bara fakta.
Jag kan inom parentes säga att jag tycker om er som jobbar inom onkologi,röntgen etc - ni blir ju en del av mitt liv. Och jag känner er som mina vänner.

Många har bekräftat det jag försökte skriva.. men massor har använt ett ord som jag absolut inte skrivit. Lessen över att blivit felciterad. Jag skrev ALDRIG ordet gotta sig....det har någon fått för sig... och massor har hakat på... trist...

Och de allra flesta! har missat...citat igen av mig...
"..Lotta, jag tycker naturligtvis också att du är bäst på blogg.... du har ju även med din "vanliga vardag"...slut citat....

Ja, det säger ju vad många försökt skriva om varför de läser.
----------------
Vad gäller bloggen, så är den oerhört värdefull på många sätt. Och något som visar Lottas hjärta är att Lotta många ggr länkat till andra cancerbloggar. Och det uppskattar jag mycket.

Det är något jag också menat med att jag känner mig som medsyster. Och att dessa bloggar behövs så innerligt väl. Jag känner såklart speciellt med de som skriver sk cancerbloggar och dessa innehåller ju självklart mycket mer... av livet.

Det finns nog en miljard bloggar - ler - om ditten och datten. Men var och en väljer såklart själv vilka bloggar de vill läsa.

Jag försökte endast säga att jag känner mig "tryggast med de som vet vad det INNEBÄR att behövt motta en cancerdiagnos"...

Men, såklart finns många svårigheter i en människas liv av olika slag. Och det vill jag inte gradera.

MEN cancer är oerhört tufft och livsomvälvande - för alltid stämplad och skuggad av Cancern.

Hoppas att ALLA nu känner sig lite mindre upprörda och jag önskar er alla, allt GOTT.

Vågar jag skriva,,,, kram från Ella :-)

Oj. Det var ganska dumt skrivet.
Många många har anknytning till cancer utan att vara sjuka själva. Och man blir insatt i din sitation, man vill läsa om hur du mår.

Man vill tro att bara för att man hoppas hoppas och ber kan ge någon form av styrka.

Jag är absolut inte här för att känna mig överlägsen och lycklig på något sätt.

Det har jag Kissies blogg till.

För det första har jag följd Lottas blogg sedan lääänge och för den andra så fickmin mormor lungcancer, aldrig rökt...bara för att Lotta blev sjuk slutar jga inte läsa bloggen..tvärtom jag håller alla fingrar och tår för att denna fantastiska kvinna skall hålla sig helt från sjukdomen i minst 90 år till!!!
Lotta jag bryr mig om dig!!!Kramar från en sjuksyrra

Jag har inte heller cancer men lägger men ut en blogg så blir ens liv offentligt är man dessutom en offentlig person så blir säkert bloggen större.
Jag har liksom alla andra mist nära anhöriga i denna skitsjukdom.
Jag är sjuksköterska och vet svar på många frågor men tycker det är intressant att få den innersta bilden ifrån patienten.
Lotta lever livet och delar det med oss andra.
Ser ingen anledning att vi som är "friska" inte ska få läsa och kommentera denna blogg.
Det finns bloggar och forum där man måste registrera sig för att få läsa eller skriva, bloggar som bara handlar om cancer. Det kanske vore något för dig Ella.
Önskar dig all lycka o god hälsa såklart liksom till alla andra människor där ute.
Lev livet dag för dag och njut.....

Ella:
Det känns att det är bitterhet och obearbetade känslor som sitter bakom din uttalande...du kanske borde identisificera problemet och söka professionell hjälp för att bearbeta detta. Det ser ut som att du är i en kris och projicerar dina känslor och ilska på andra som inte är skyldiga.

Jag personligen har gått genom ett helvete då min mormor blev sjuk, hade ingen mamma utan det är hon som uppfostrat mig, då kanske kan du tänka dig hur det känns när du blir konfronterat med döden och den enda tryggheten du har kan försvinna när som helst.
Tänk gärna genom innan du sårar andra.För vad kan du veta om hur det känns att ha en cancersjuk mamma eller mormor (läs min mamma)!

Kramar/Marika och också sjuksyrra

Jag håller inte alls med Ella. Inte när det gäller mig själv i alla fall! När jag började läsa din blogg hade jag själv en sorg efter att ha förlorat min bror i cancer. Han var missbrukare och vi hade förlorat många år eftersom vi inte hade någon kontakt under hans missbruk. När han fick cancer kom han tillbaka till familjen och vi fick några månader tillsammans. Kort efter jag börjat läsa din blogg var jag själv väldigt orolig för att få cancer och visst har jag säkert någon gång tänkt tanken att jag än så länge är lyckligt lottad som inte har cancer! MEN jag är också smärtsamt medveten om att när som helst kan mitt liv förändras och jag får veta att jag också har cancer! Det var nämligen så att några månader efter jag började läsa din blogg fick jag veta att min mamma hade lungcancer. Värsta sorten och vi visste från början att det fanns ingen som helst chans att bli frisk i bästa fall kunde vi hoppas på ett år, vi fick 7 jävliga månader tillsammans som var allt annat trevliga! Alla sa att vi skulle ta till vara tiden och jag sa från början att den tiden var inget jag skulle ta tillvara på! Min mamma var mycket sjuk redan när hon fick diagnosen och hon försvann in i sig själv samma dag hon fick sin "dödsdom"! Hon slutade vara min mamma och kämpade för att överleva! Hon upprepade gång på gång att de nog hade gjort fel och hon hade nog inte cancer osv.... Hon blev krävande, fick metastaser i hjärnan och skelettet osv..... Jag var och är livrädd för döden. Men att se mamma den sista tiden fick mig att förlikas med döden. Döden kunde ju vara riktigt fin trots allt! Jag var med när min mamma dog, kvällen innan hade jag fått ett sammanbrott i köket här hemma och vrålat varför dör hon inte för det där är inte att leva!!!!!! Samma natt ringer de från sjukhuset och säger att slutet är nära! Slutet på lidandet för mamma och för oss! Inte en enda gång grät mamma så vi fick se det om hon grät när hon var ensam vet jag inte men hon sa att hon inte gjorde det. Hon var inte rädd för att dö men hon var väldigt ledsen för att inte få vara med mina barn, se dem växa upp osv.... Ja livet tar vändningar hela tiden och även om man sitter här och inte har cancer så kan man mycket väl få veta att man visst har det! Så nej jag gottar mig i alla fall inte i andras olycka! Att andra är sjuka och jag är frisk innebär inte att jag inte kan bli sjuk och dö före någon annan! Jag läser din blogg för den är intressant! Visst tittar jag in lite extra när jag jag vet att du ska få ett besked eller så men jag håller tummarna så hårt jag bara kan och ännu lite hårdare! Jag tycker det är kul att läsa om ditt arbete och din familj. Jag har själv en son som är 1 år yngre än din Lennox. Jag önskar verkligen att du ska få bli frisk och få leva i många många många jättemånga år till! Jag har själv en dotter som har Downs syndrom och jag tror att många runt oss har tänkt tanken när de fått barn att de är glada att det inte var dem........ Och det är inte så konstigt att tänka så för visst önskar vi oss ett enkelt liv? Måste givetvis berätta att min dotter är världens underbaraste tjej och att idag är Downs syndrom inte det värsta som kunde ha hänt även om det kändes så för 10 år sedan!

Kram

Herregud. Vem vill denna människa göra nytta? Jag blir så ledsen när jag läser detta. Nu har jag inte läst din blogg på ett par-tre veckor så jag missade frågestunden. Men särskilt stor roll spelar det inte för jag är nästan färdig läkare så jag kan nog rätt mycket om det där.

Men jag läser din blogg för att jag älskar ditt sätt att skriva. Det beror då rakt inte på att jag "mår bättre av att läsa om andra sjuka"?! Jag blir nästan förbannad (det blir jag sällan). Sorry, Ella... Men dåligt. Hoppas du kryar på dig dock.
Innan Lotta gav ut sin bok skrev jag till henne att hon borde ge ut en bok med sina blogginlägg - så fantastisk läsning! Mest glädje, ibland lite sorg.

Som flera har skrivit, som sjukvårdspersonal finns det inget mer givande än feed-back. Från dem som hela sjukvården är uppbyggd kring - patienterna.

Ella, alla kan drabbas av cancer en dag, och jag tillhör inte dem som tror att "det händer andra, inte mig" och då kan det ju vara nyttigt att veta hur det kan vara om man skulle drabbas.

Dessutom arbetar jag med patienter, och att läsa om deras situation lär mig enormt mycket, i patientarbetet och för min förståelse för patienten tankar och situation. Jag skulle med glädje se att alla som arbetar i vården får en större förståelse för hur det kan vara att vara patient, och bloggar och böcker skrivna av dem kan ge så mycket mer för god vård, än alla faktaböcker.

hahaha så söt han är!!!

Hej Lotta.
Jag har inte cancer, men jag älskar din blogg. Och det är inte för att jag är frisk och gottar mig som Ella tror. Jag jobbar med sjuka människor varje dag ( allt ifrån cancer, trafik olyckor, gallor, blindtarmar till bensår), och brinner för det. Jag tycker att du är stark, rak och ärlig. Och tillför det igen annan vågar prata om, utan bara stoppar huvudet i sanden. Idag är ju inte frågan om man får cancer, utan var och när. Det drabbar fler än man tror, och det skulle kunna upptäckas tidigare om man lyssnar efter kroppens signaler. vilket jag tycker du är duktig att ta upp.
Jag tror på dig, och tror verkligen att du kommer att bli frisk. Fortsätt med din fantastiska blogg!
Kram I

Jag har inte cancer. Men jag få eller någon nära kan få. Det man redan känner till då är en hjälp i att hantera situationen tror jag. Varför och på vilket sätt är jag ett hot som gör att jag bidrar till ett otryggt sällskap? Jag är ju bara intresserad som medmänniska av få en bild av hur det kan vara att leva med cancer? Är jag ett hot bara för att jag inte kommenterade just inlägget om frågestunden? Jag känner mig uppriktigt bedrövad av att bli utpekad som en "bov" som gottar mig i andras elände när jag bara försöker ta till mig en bild av hur det kan vara att leva med cancer.

Lotta, om du ska uppmuntra andra att kommentera andras inlägg tycker jag att du ska sluta blogga!!!! ELLA DU HAR INTE GJORT NÅGOT FEL OCH INGEN ANNAN HELLER!ALLA HAR RÄTT ATT TYCKA ÄVEN FOLK I AFFÄRER!Vi behöver inga gråterskor och eller idealiserande utan vanliga mänskliga relationer, det för oss framåt!

heeej:) vilken härlig blogg :) allt bra med dig? kram

Oj va konstigt det blev nu....säger som nån annan kommenterade: Får man inte läsa Lottas blogg om man inte har cancer?? Jag läser bloggen för att jag fastnade för den och lider med Lotta och hennes familj. Hoppas verkligen att du blir frisk, Lotta och fortsätt kämpa som du gör! Ge inte upp!!

Usch, detta är ett riktigt mobbar-inlägg mot Ella som bara skrev sin åsikt. Det måste ju du Lotta, ha förstått när du la ut Ellas kommentar som ett inlägg? Att folk skulle försvara dig?

Det är tyvärr av någon anledning en hätsk stämning mot personer med åsikter som inte följer strömmen, på den här bloggen.

Jag tycker det är cyniskt att tro att "friska" läser om "sjuka" för att känna sig bättre själva.

Är det då också fel att se på dokumentärer på TV som handlar om krig (vi är inte krigsdrabbade själva), stroke (jag har inte haft en stroke), Estonia (jag var inte med på färjan)?

Har du Ella någon gång suttit och känt dig stärkt framför en dokumentär med utsatta barn, för att du förhoppningsvis slipper uppleva det själv? Sen kan man kanske känna sig lyckligt lottad i stunden. Är man då en dålig människa? Har man då förbrukat sin rätt att titta på den dokumentären? Läsa i den bloggen? Titta på det uppslaget i tidningen?

Jag läser och tittar och lyssnar på andras berättelser eftersom alla har en egen och unik historia. Har alla cancerdrabbade samma historia att berätta? Samma upplevelser? Samma öde?

Om jag själv är drabbad på något sätt (direkt eller indirekt) låter jag vara osagt för jag har mycket svårt att se att det skulle vara avgörande för att få ta del av en så gripande, välskriven och interaktiv vardagsdokumentär som den här bloggen är.

Håller med Anna helt! Jag tror inte heller att Lotta är neutral inställd till kommentaren. Då hade hon ju inte tyckt att den är värd att lägga ut som ett inlägg? Det känns som ett väl genomtänkt inlägg för att ge Ella svar på tal.

Med tanke på det oaccepterande klimat mot olika åsikter som råder bland bloggens kommentarer, och har så gjort länge, kan det ju inte komma som en överraskning att folk skulle hoppa på Ella.

Fult gjort att lägga ut kommentaren som ett inlägg.

Om vi utgår från att människor i allmänhet inte har onda avsikter utan goda, och den utgångspunkten vill jag ha, förmodar jag att vi som läser denna blogg, med eller utan canceranknytning, läser den för att den tillför något till våra liv. Den person som dagligen ägnar en stund åt en blogg får väl förmodas få något positivt ut av detta. Medkänsla, lärdom, glädje... Likaså hoppas jag att du Lotta känner att bloggandet ger dig något tillbaka. Annars förmodar jag att du hade slutat ägna din tid åt detta för länge sedan.

jag läser din blogg enbart för att den innehåller ett djup, och berör mig som medmänniska väldigt mycket. Jag känner mig frisk, men samtidigt så är det så många som drabbas av cancer så jag har inga garantier, att inte själv drabbas ingen annan människa heller.Det finns alldeles för många bloggar som enbart handlar om egocentriska människor där det handlar enbart om ytliga saker, dom bloggarna har jag slutat att läsa..så fortsätt kämpa Lotta och tack för din blogg .kram

Jag har inte själv drabbats av denna hemska sjukdom, men min mamma gjorde det när jag var 20 år och det glömmer jag aldrig någonsin, min bästa vän förlorade kampen när hon bara var 15 år så jag har levt med denna sjukdom tätt in på mig, fast jag är lyckligt lottad som får vara frisk. Jag tänker absolut inte be om ursäkt att jag läser din blogg Lotta, det du skriver betyder otroligt mycket för mig även om jag bara känner dig här i cyberspace.
Ha en fin helg kära Lotta.
Kramar Rosa

Vi lever i en tid där många av oss har cancer eller har närstående som har drabbats. Att läsa här är och har varit bra för mig. Jag gillar dessutom att följa familjelivet som ju pågår med vedermödor inkluderade. Jag brukar aldrig läsa kommentarerna till de bloggar jag följer. Det är inte kommentarerna som intresserar mig. Folk tycker hit och dit och det är bloggen jag följer. Tack för din välskrivna blogg och lycka till i fortsättningen.

Jag tror att många av oss som läser Lottas blogg och följer hennes kamp gör det just för att stödja henne. Denna blogg är inget cancerforum, utan en öppen och ärlig berättelse om en ung kvinnas liv och kamp mot en brutal sjukdom. Oavsett om man vill kommentera eller inte så sänds ändå tusen varma tankar till henne och hennes söta familj varje gång vi alla är här och läser. Jag läser inte Lottas blogg för att må bättre själv utan jag läser den för att stödja...och det tror jag vi alla gör

Jag minns inte ens hur jag hamnade på den här bloggen från första början. En länk här en länk där. Iaf, har jag följt denna blogg lääänge. Enligt Ella, så skulle jag ha slutat läsa Lottas blogg när hon fick cancerbeskedet, bara för att jag inte har cancer?!
Som andra skrivit innan: Detta är en blogg, inte ett FORUM. Det är stooor skillnad på blogg och forum.
Jag läser din blogg Lotta, för att den är intressant och berör.

Jag läser denna blogg för den beskriver livet från många olika aspekter! Jag har inte cancer men förstår inte varför jag inte skulle läsa denna blogg pga av det!
Keep on Lotta!
Kram Lena

Tycker att det var väldigt olyckligt skrivet utav Ella... Varför tror du att folk läser bloggen bara för att "känna sig lite gladare i sin egen situation" som du själv skrev. Oerhört egoistiskt måste jag säga! Man måste inte ha cancer själv för att vara drabbad utav den!

Men man kan väll tycka att en blogg är intressant och rolig att läsa.. även om man inte har så mycket gemensamt! Jag har inte cancer och jag läser bloggen för jag tycker att den är så intressant och det är kul att läsa om hur någon annans vardag är! Bara för att man läser en blogg om någon som har cancer så gör man ju inte det för att känna att man själv har det så himla bra. Utan för att man tycker en person är intressant och rolig! Nu råkade det bara vara så att hon har cancer.. jag vill ju läsa om vilka utflykter och bra tips som hon ger.

Oj vilken debatt.Precis som jag ville. Jag lägger ju ibland ut vissa kommentarer. Det är allt från Evelina, 13, som gillar min blogg till en kommentar från en bloggläsare som har problem med ankytning till sitt barn. Då är det minsann ingen som kalladet det "uthängning" Jag tycker om den interaktionen som det skapar.

Av vilken anledning bör vi som inte är drabbade av cancer inte få läsa Lottas blogg??
Och eftersom vi inte är drabbade kanske inte vi har lika många frågor angående ämnet (ex. svaren från doktorn) som de som är drabbad på ett eller annat sätt... Kan det vara så?
Suck...

Först skriver du att du är neutral till inlägget, sedan skriver du bland kommentarerna att det blev debatt precis som du ville. Det stämmer inte.

Varför kan du inte bara skriva att du inte gillade Ellas kommentar, och ville visa henne att fler minsann tycker som dig.

Debatt?
För att det ska till en debatt så tror jag nog att det krävs en dialog mellan 2 sidor... För och emot, typ..
Och, det jag ser här (inklusive min egen kommentar) är en massa "försvarstal" och argument för rätten att läsa en offentlig blogg utan att själv vara cancersjuk.

Och, tyvärr fick "ella" då agera ena sidan i debatten?
Jag ser inte hennes bemötande av motsatta sidans argument som "debatterande".

Vad tycker du själv, Lotta?
Ska man vara direkt eller indirekt drabbad av Cancer för att få läsa din blogg?
Ska man gå på galapremiärer för att få läsa din blogg?
Ska man ha en son på dagis för att få läsa din blogg?
I så fall har jag idagsläget 1 "rätt", då jag dyker upp på en galapremiär nån gång ibland (2 hittills i alla fall... och det kan ju bli fler)

Nä, debatt ser detta inte ut som... Men... det kanske blir det nu. ;))

Din blogg är en blogg man verkligen känner att man vill stötta och läsa så att det alltid ligger på toppen för att få fler att klicka in och bli medvetna om cancer-forskningen och hur viktigt det är.

Jag ser ovan att folk ifrågasätter vilka som har "rätt" att läsa din blogg.
Jag bryr mej inte för att vara ärlig haha.
Jag tycker du har en fin blogg och en väldigt söt son. Jag tycker att det är bra att du berättar om cancern för att försöka gömma det är bara dåligt.
För många så betyder C-ordet bara smärta och död och därför tror jag många reagerar starkt när du pratar väldigt öppet om det.

Försätt som du gör. Kanon!
Trevlig helg!

Varför ska inte jag kunna läsa din blogg?? Jag gottar verkligen mej inte i din olycka att ha fått cancer!! Min bästa vän dog 9 veckor efter att hon fick sin diagnos leukemi, skulle jag gotta mej i det oxå!!! Typ tur det hände henne o inte mej... gräslig tanke! När man är sjuk o svag kanske man inte orkar "peppa" andra som är sjuka, då är det väl inte mer än rätt att vi som är "friska" stöttar o peppar er så ni aldrig ger upp, känner fan att det är min skyldighet!! Jag håller alla tummar för dej o tänker fortsätta att varje dag gå in på din blogg, kramar Maria A A

Nädu, Ella, nu är du ute o cyklar! Aldrig i livet att jag skulle läsa en blogg som handlar om en människas kamp mot cancern enbart för att gotta mig åt hans eller hennes elände, så dumt! Jag läser Lottas blogg för att den är bra, rolig, mänsklig, och det som är bra är att den även handlar om annat än sjukdom. Min mamma dog i cancer så jag har också haft mina sorger o bedrövelser. Du får nog tänka om här o sluta misstro dina medmänniskor.. Tror inte att någon gillar att frossa i andras olycka. Och vem vet hur länge man är frisk själv?

Jag tillhör de som tidigare sporadisk gått in och läst på din blogg mellan varven. Har hela tiden tyckt att du skriver på ett bra sätt som tilltalar mig och att jag gärna återkommer. Men efter att vår dotter som är 14-år i december fått diagnosen EDS(ehlers-danlos syndrom en bindvävssjukdom) har jag blivit en mer regelbunden läsare. Jag känner när jag läser på din blogg att jag får många svar och ett jävlar anama att jobba vidare och stötta min dotter.

Fortsätt att blogga, jag återkommer gärna!

//Kath

Jag har inte cancer och har aldrig upplevt cancer på nära håll. Började läsa bloggen innan du fick ditt hemska besked. Sen har jag fortsatt följa dig för att jag helt enkelt hoppas att det ska gå bra för dig!
Tänker jag någon gång att jag är oerhört tacksam att jag inte drabbats av cancer (än) ? Självklart! Det finns ju jättemycket man är tacksam att man inte råkat ut för. Men för den sakens skull kan man känna med de som har cancer och kämpar på som sjutton.
Jag önskar dig allt gått!!

Jag har själv drabbats av cancer men kan tänka mig att de som inte gjort det läser din blogg av många anledningar. Den är bra och läsvärd, man vill läsa en blogg som både handlar och vardagsbestyr och allvarligare ämnen och den som är frisk kanske vill lära sig mer om hur någon annan fixar en sådan här svår situation. Det sistnämnda kanske med tanke på att man själv kan bli sjuk.
Kram
Gunilla!

Jag håller inte riktigt med om det där, även om jag inte har de siffror som Ella har. Kanske är det så att många inte är drabbade personligen, men jag (som bara är 22) tycker att man ser cancer precis överallt. Jag har dessutom väldigt många anhöriga som drabbats och gått bort, och jag tycker att tillsammans med bloggar och media så har cancer kommit fram i ljuset mycket tydligare än vad det varit innan (eller så har jag bara blivit äldre, fått bredare syn, och vaknat upp när vännerna fallit).
Jag tror inte det är för att må bättre som man går in och läser din blogg Lotta. Jag blir många gånger väldigt ledsen. Ledsen för att du är en av alla som får strida mot detta monster, ledsen för att man blir påmind om hur skört livet är och om alla dom som försvinner och de som riskerar att göra det. Kanske drar man en lättnadens suck för att man själv inte är drabbad, men inte är det för att gotta sig åt andras elände.
Jag skrev ingen fråga till Dr. Mef, för jag vet att hon inte kan besvara de tunga frågor som gnager mig. Som "varför?". Som "vem blir det härnäst?".
Jag tolkar inte de få frågorna som att läsare stoppar huvudet i sanden, mer som att det är för tungt ämne för att komma på någon fråga vars svar kan lätta på förvirringen.
Men vad vet jag.
Kram på dig!

Jag vill bara säga det att orsaken att jag läser en blogg är att jag tycker att den ger mig ngt och att jag läser Lottas blogg är just för att den får mig att tänka till. Visst hade jag kunnat säga att jag läser den för att lära mig, men det är ju inte sant, jag läser den för att den är bra. Visst jag kan också rabbla upp alla personer i min närmsta närhet som drabbat av olika cancerdiagnoser, personer som står mig väldigt nära men varför ska jag behöva försvara mig om varför jag läser?
Jag kommer heller inte att säga att jag förstår Lotta hur hon känner sig i sin kamp för det kan jag inte göra förrän jag upplever samma sak som hon.
Även om man har en sjukdom så kan man aldrig säga att man förstår en annan person, för ALLA är olika. Alla reagerar på olika sätt även om diagnosen är densamma.

En av mina bästa vänner, min kusin, min pappa - alla har de unga lämnat oss i cancer....!! JAg vill se att Lotta mår bra och överlever, att forskningen som vi skänkt massor av pengar till ger resultat! Det är inte för att må bra själv alls! Det är för att vi har varit där - i cancerns väntrum och vet lite lite hur fruktansvärd väntan är. Jag vill se att allt blir bättre, kortare väntetider och bättre mottagande i sjukvården. Till sist, jag tycker Lotta är under bart vacker, har en fin familj och ett superfint hem - jag älskar att få den biten med! Lycka till Lotta och hoppas inte du tänker som ella, snella :)

Vad är poängen med hela den här diskussionen undrar jag stillsamt..Ella har väl rätt till sin åsikt, och att den skulle vara så revolutionerande att den förtjänar ett eget inlägg förstår jag inte. Jag älskar den här bloggen och läser den varje dag. Om jag sedan gör det för att jag har cancer, gillar att läsa om andra männsikor generellt, gillar att läsa om galapremiärer, eller väljer att läsa om en cancersjuk för att påminna mig själv om hur härligt det är att vara frisk spelar väl absolut ingen som helst roll för någon annan? Oavsett vad folk påstår så vet man ändå aldrig vad en annan människa tänker och tycker. Ytterst få skulle medge att de tänker själviska och skadeglada tankar - om de nu gör det. Så what's the point, undrar jag? VAD ska den här "diskussionen" tillföra??

Jag tycker att din blogg är fantastiks, du är en underbar människa, en förebild, på alla vis. Jag vill inte försvara mig för att jag läser din blogg. Jag tycker sådana människor som ella naturligtvis har ett uns av sanning i det de säger, men samtidigt så är de läsare som inte har någon koppling till cancer säkerligen berörda när de läst vad du skriver. Du ger en bild av en verklighet som för många är svår att förstå, en verklighet som så många skräms av. Jag hoppas verkligen att ella kan förstå att din blogg betyder mycket för människor, och att du lämnar ett avtryck i alla människors minnen på något vis.

Naw vad gullig bild! ;)

hej! jag har inte cancer själv, men det betyder VERKLIGEN inte att jag läser bloggen för att gotta mig i någon annans elände! jag har mina problem jag med, även om de inte är just cancer-relaterade, och läser för att jag tycker att lotta är en inspirerande person, och för att det är härligt att se att andra människor kan ta sig igenom otroligt jobbiga saker - för det betyder att jag antagligen kan ta mig igenom min skit också! jag hoppas verkligen att du lotta inte ser det som att vi är här för att må bättre av ditt elände, utan för att vi blir starka och inspirerade av dig och självklart önskar dig all lycka! kramar! (och jag kommenterade inte heller på inlägget, men har bara ursäkten att jag nästan aldrig kommenterar. nånstans. men kanske ska börja med det!)

De flesta som läser den här bloggen kanske inte har cancer, vi får hoppas det i alla fall.
Verkar snarare som hon önskar att alla hade cancer som hon!? Väldigt pessimistiskt!
MEN däremot är vi nog väldigt många som har nära anhöriga som drabbats av cancer!!! Räknas det? Får man läsa den här bloggen då?
Det är också en stor sorg i livet att ha familjemedlemmar som man älskar gå bort för tidigt, och vi anhöriga till cancersjuka drabbas också hårt!
/Josephine

Nej Lotta, jag läser inte för att du har en cancerdiagnos, jag läser för att du är en kvinna mitt i livet, att du förmår förmedla både stort och smått, att dina rader når mig på andra sidan av cyberrymden, det går igenom min skärm, och de roar mig, ibland får de mig att gråta, stundom ger bara en stunds avkoppling under en vardagskväll.

Jag tror att det behövs ett forum för alla som har drabbats av cancer, för de som är sjuka, för anhöriga för vänner, arbetskamrater, men jag är inte alls säker att en enskild blogg behöver axla detta tunga ansvar på sin axlar.

Och en sak till vi alla behöver förebilder, råmodeller i livet, du är en av mina, jag uppskattar din ärlighet,din civilkurage,medkänsla, livslust, kärlek till de dina,dessa saker inspirerar

Jag tror på din dröm om ett hus i solen och allt därtill <3 Chili

Jag tycker att hon är totalt ute och cycklar, men alla får ju som sagt tycka vad dem vill ...suck och åter suck.Men jag personligen tycker att hon har en j-a konstig inställning, jag känner mig riktigt irriterad på henne faktiskt inte minsta neutral i frågan...grrrrrrrrrr

MVH/Maria

Jag bara undrar om du någon gång har skrivit att detta är en blogg som spelar ett forum för cancer patienter.

Och så vill jag tillägga att jag har "jävlar i mig" -lidit av cancer. Jag följde min mamma hela vägen från insjuknande till sista andetaget, och det gick fort. För övrigt kommer jag alltid lida för min mamma kommer alltid att fattas mig!

Så kan jag någonstans förstå känslan av att man tror att andra bara läser här för att gotta sig i andras olycka och lyckligt luta sig tillbaka och älska sig själv för man är inte drabbad!! Men det är ett cyniskt tänkade. Alla är vi drabbade på ett eller annat sätt. Jag hejjar på Lotta och jag orkar faktiskt inte kommentera alla inlägg. Ibland gör det bara lite för ont... Tro inte folk om illa..
Lycka till !!

Kram

Det var det fjantigaste jag hört! Alla idag känner någon som har eller har haft cancer!!
Att man skulle vara inne på en blogg och läsa för att man ska må bättre själv tror jag inte ett dugg på!
Men det är väl inget som säger att man måste fråga frågor, för en del så räcker det med att läsa andras frågor och svaren. Ibland orkar man bara inte!!

Sen kanske man gillar Lotta, och ska man då inte få läsa hennes blogg??? Jag trodde att detta var en blogg om en människa och inte bara om en sjukdom som är del av en människa??

Det var det dummaste inlägg jag läst. Jag har upplevt cancer på nära håll. Hade en mamma som under många år var drabbad av denna sjukdom och den tog hennes liv. Har även haft andra anhöriga och vänner som drabbats. Varför skall jag be om ursäkt att jag läser om Lotta. Jag ställde fråga till cancerläkaren här på bloggen men fick inte svar på den - inget jag beklagar mig över för det var så många andra frågor. Men jag tänker då inte be om ursäkt för att jag intresserar mig för Lotta och lider med henne när hon drabbas av nya trista besked och gläds åt positiva besked hon får. Nej Ella jag tänker fortsätta läsa den här bloggen!

Jag är en av de friska läsarna...men cancern finns i min närhet. Svärmor och morbror har nyligen gått bort i cancer. Nu är även svärfar drabbad. Även som anhörig blir man påverkad och man undrar vad som sker. Lottas blogg ger en förståelse för hur den drabbade personen känner, och det är värdefullt för de runt omkring som kanske inte alltid vet hur de ska agera och bete sig.

Hej Lotta,
Jag tror att många som läser din blogg har nån runt omkring sig nära vänner, anhöriga som är drabbade av cancer och det kan då kännas bra för dem att läsa din blogg o finna styrka o förstå vad som händer för att finnas till . . Jag läser din blogg och är drabbad av en bröstcanser som inte är spridd så jag mår ganska bra just nu. Jag vet att min dotter läser din blogg.

Är frisk som en nötkärna och ingen i närheten som visar några tecken på annat heller. Tycker bara om att läsa den även om jag inte kommenterar den. Varför ska man kommentera något man inte vet så mycket om? Måste man kommentera.. något? Och varför ska jag må bättre för att jag läser om någon som har en sjukdom? Det är inte änns det jag läser..

Jag läste - och uppskattade verkligen - "frågor & svar" ang. cancer, men skrev ingen kommentar. Jag skriver sällan kommentarer.
Ellas åsikt provocerar mig å det grövsta. Men det är mitt problem....
Orkar inte kommentera hennes - i mina ögon - felaktiga slutsatser mer än med följande:
"Gotta sej"? Befängt!
Ella hoppar i helt galen tunna! Att hon blev provocerad av att det var färre inlägg är hennes problem och jag hoppas hon får den hjälp och det stöd hon behöver.
Jag fick cancer 2002 men är numera "safe". (peppar, peppar)
Min man dog pga cancer för drygt 3 månader sen.
Alla känner säkert någon som står/stått dem nära och som drabbats av cancer av olika slag. Det Lotta delar med sig av är oerhört värdefullt antingen man är sjuk eller frisk, anhörig eller på en annan planet! :)

Jag har följt bloggen länge - innan Lotta fick cancer och innan min man fick cancer - och på senare tid gråtit, skrattat, hållt tummar & tår, bett några böner, roats, oroats m.m. och uppskattar verkligen generositeten, och modet hos dej, Lotta!
Det finns få bloggare som är så ärliga och avskalade, samtidigt så tankeväckande och inspirerande! (Heja Abbe är en av de få andra)
Förlåt att jag inte kommenterar varje dag, men jag tror du vet att det är många, många som läser och uppskattar att du är den du är och att du orkar, vill och kan!
Hoppas du inte för ett endaste ögonblick snuddar vid tanken på att Ellas teori har substans!
Kram från en som köpte "ditt" armband.....

En sak till: (retar mej fortfarande lite på Ellas spya, men tycker nog mest synd om henne)
Att Lotta väljer att LEVA Livet är en oerhörd inspirationskälla och styrka! Tyvärr är det alldeles för många som glömmer det när det behövs som bäst....det är lätt hänt att sjukdomen tar överhanden helt så allting bara blir eländes elände.
Att försöka sätta guldkant på tillvaron gör så otrolig skillnad på många plan. Skratt - mellan tårarna - berikar!
Kram igen från -tidvis - Glada Änkan.....

Hej Lotta!

Ang Ellas "inlägg" så känner jag som så;
Måste jag ha cancer för att "få" läsa din blogg? Inget ont mot dig nu Ella. Men jag har två närstående som gått bort i cancer under det senaste året... men det är inte därför jag läser din (Lotta G) blogg. Jag läser den för din styrka och ditt mod. Din vardag och din kamp. Jag kommenterar inte varje gång jag läser bloggen, har gjort det kanske 2-4 ggr tidigare. Och jag läser verkligen inte allt. Tyckte absolut att det var intressant att läsa om frågorna och svaren till & från dr Mef.
Fick själv svar på en sak som jag undrat rätt länge över som även gjort att jag nu har gjort en rektoskopi och nu ska gå vidare med en kameraundersökning av tjocktarmen.
Vad jag vill komma till är att även om jag inte kommenterar varje dag eller varje inlägg så innebär det inte att jag uppskattar bloggen och allt annat.
Jag hejar på dig Lotta och hoppas allt kommer till att gå bra!
Stor kram
Linda i skåne

"Och jag läser verkligen inte allt."... Ursäkta men jag menar att; Jag läser VERKLIGEN allt". Det smög in ett inte som inte ska vara där;-)
Linda i skåne

Hej Lotta! Jag kan se varför en hel del av dina läsare känner sig provocerade av Ellas inlägg. Det kanske är just det du vill skapa, provokation och debatt. Intressant tanke! Jag tycker att vi alla har rätt till vår åsikt. Jag kan personligen relatera till att det är en tuff situation att befinna sig i då man är drabbad av en dödlig sjukdom! Ella har precis som alla vi andra rätt till sin åsikt men hon förstår kanske att den väcker starka känslor hos de som känner sig utpekade och orättvist dömda!!! Jag kommenterar då andan faller på och tycker att jag besitter rätten att välja när jag vill göra det. Jag tycker alla där ute har rätt till sina känslor och jag hoppas att vi lär av varandra och kan känna empati och medkänsla för varandras sjukdomar och tragedier i livet. Livet vi lever är vårt att leva så länge vi har det!
Tack för en oerhört inspirerande blogg Lotta!
Kram från en kvinna som väljer livet och kärleken så länge jag lever:)

När jag började läsa din blogg visste jag knappt vem du var och än mindre att du var drabbad av cancer. Jag fångades av ditt sätt att skriva, hur du delar med dig av stort och smått, glädje och sorg. Jag beundrar dig, din styrka och ditt mod, men också att du vågar vara svag och rädd! Jag läser inte din blogg för att du har cancer, jag läser den för att den är intressant på alla sätt. Min mamma dog i cancer för sex år sedan, jag har själv haft en cancerdiagnos för femton år sedan, och nu väntar en hysterektomi om fjorton dagar eftersom det finns något där som inte borde vara där. Jag hoppas förstås på det bästa... Det gör jag för dig, din familj och din diagnos också, jag tänker mycket på dig, speciellt när du har det jobbigt med undersökningar och väntan på besked. Du är en fantastisk person som sprider glädje och gör mycket gott genom din blogg! Tack för att du finns! Kram.

Håller helt med dessa kommentarer:

Postat av: Elsa
Först skriver du att du är neutral till inlägget, sedan skriver du bland kommentarerna att det blev debatt precis som du ville. Det stämmer inte.

Varför kan du inte bara skriva att du inte gillade Ellas kommentar, och ville visa henne att fler minsann tycker som dig.
..............................................

2010-01-16 @ 12:56:37 Postat av: AmeliaWatson
Debatt?
För att det ska till en debatt så tror jag nog att det krävs en dialog mellan 2 sidor... För och emot, typ..
Och, det jag ser här (inklusive min egen kommentar) är en massa "försvarstal" och argument för rätten att läsa en offentlig blogg utan att själv vara cancersjuk.

Och, tyvärr fick "ella" då agera ena sidan i debatten?
Jag ser inte hennes bemötande av motsatta sidans argument som "debatterande".
................................................

Jag tycker att det är förvånansvärt att alla måste försvara sig, och skriva samma sak, (ex min mormor hade cancer, min systerdotter hade..., och jag läser minsann inte bloggen för att det är spännande att läsa om provsvar, besked om spridning osv. Varför inte bara erkänna att man är nyfiken på otäcka saker. Samma sak som att folk vill se vad som hänt vid en trafikolycka osv. Det är ju naturligt att tänka så!

Bara några få har tänkt steget längre och reflekterat över varför Lotta la ut Ellas kommentar som ett inlägg. Lotta skrev i inlägget att hon var neurtral till kommentaren, för att sedan skriva att det blev en debatt som hon ville, och tycker om att ha i bloggen. Men Lotta, det är ingen debatt. Det är en enhällig sågning av Ellas kommentar.

Detta måste du ha förstått skulle hända, med tanke på hur dina kommentarer vanligtvis ser ut. Jag tycker att det var riktigt själviskt och fult gjort att göra ett inlägg av Ellas kommentar. Hade du varit så neutral hade du inte gjort det. Men det kanske har fått önskad effekt- att visa Ella att ANDRA minsann tycker som dig och försvarar dig.

Man blev väl så jäkla rädd att man tappade fattningen.....det var inget emot Lotta. Det Lotta gör är JÄTTEVIKTIGT.

Var tredje av oss läsare kommer få cancer....den fösta jag kommer att tänka på är Lotta med sin styrka, hopp o kämparglöd om jag får ett sådant besked.

Fortsätt Lotta

Oj... Vilket otroligt argt inlägg Ella skrev. Jag förstår faktiskt på ett sätt det som vill komma fram, men på ett annat sätt så känner jag mig kränkt och lite ledsen över att någon ens tror att jag är här inne för att spä på mitt ego..

-Har jag cancer?
-Nej, jag har inte cancer.

-varför följer jag då en blogg som är skriven av en kvinna som har cancer?
-Jag följer inte en blogg som är skriven av en "cancerkvinna", "kvinna med cancer" eller en "cancerpatient".. jag följer en blogg om LIVET, om föräldraskap, om glamour, om vimmel, ett spännande liv som DU lever Lotta, en blogg som är inspirerande och handlar om ditt liv, ett svenssonliv med en twist, med härliga och jordnära inlägg om ALLT, en del av bloggen är om cancer, och det tillhör också livets gång, för många, kanske en dag för mig eller någon av mina nära. För mig handlar det inte om att jag själv ska må bättre eller "uppskatta" mitt eget liv bättre för att jag kan tänka att jag är "frisk" (sjuk kan man bli på några få ögonblick..). Jag läser bloggen för att den är skriven av en otroligt cool kvinna som faktiskt skriver om hur livet ÄR och inte lindar in allt i bomull som så många andra bloggerskor gör för att måla upp en falsk mysig "lullull-fasad". FAST, jag kan ju erkänna att jag faktiskt BRYR mig om och så gärna vill att du ska vara frisk, Lotta och jag hoppas så mycket för din och din lilla familjs skull att ni har många långa år framför er med skolgång, tonårstrots, kärlek, skratt, gråt barnbarn och gråa hår!

Tack för en härlig blogg om LIVET!
Kram Johanna och Max!

Lotta du behövs i bloggvärlden antingen du har eller har haft cancer.Min älskade man överlevde sin cancer men det gjorde inte vår älskade ende gemensamme son Simon 13 år. Han fick hjärntumör och blev en ängel efter 3månaders sjukdom i feb 2008.Det du skriver om dej själv och ditt jobb och även din man och söta son är härligt.Håller båda tummarna hårt för att du får vara frisk.Ha det härligt i Thailand. Kram Christina

Måste man ha en ursäkt för att få läsa här? Sorry det har jag inte förstått. Jag läser varje dag men kommenterar inte varje inlägg. Ser helt enkelt ingen anledning till det. Har jag inget att bidra med så håller jag hellre tyst. Jag har följt din "resa" under ca 1,5 år. Jag gläds och lider med dig och följer dig i ditt livs berg och dalbana.

Min pappa gick bort i cancer så nog har jag sett eländet på nära håll. Vårdade honom tillsammans med mina syskon in i det sitsa. Han slapp dö på sjukhus vilket var något han helst ville slippa. Jobbigt som f*n men jag är stolt över att vi fixade det. Det finns många eländiga sjukdommar där cancer i olika former ingår. Mamma gick bort i en obotlig hjärtsjukdom. En ärftlig sådan dessutom. Det var ingen lek det heller kan jag säga. Jag tror att vi alla får vår beskärda del av elände. Sjävklart är det värst att vara drabbad själv men att stå vid sidan av och se på är på intet sätt lätt.

Jag tänker fortsätta följa in resa här med eller utan ursäkt och kommenterar gör jag när jag har något att säga.

Lisen

'Det finns ju så många andra bloggar som handlar om ditten och datten och ingenting.....' Och vem vill läsa dom bloggarna? Inte jag i alla fall. För mig handlar Lottas blogg om livet, om glädjen till livet och om svårigheterna, oavsett om man är sjuk eller frisk. Dessutom är det bra skrivet och med massa humor! Lottas blogg ger mig massor även om jag inte har drabbats av just cancer....

Tänker tala om varför jag, just jag läser Lottas blogg. Har inte cancer har ingen i min familj som har cancer, tack o lov för det. Vet några i min närhet som har släktingar som har cancer o som har dött i cancer. Vi alla människor på denna jord lever på något sätt med cancer. Jag läser Lottas blogg för jag e grymt imponerad av hennes sätt att leverera hennes vardagsliv, allt hon gör, jobbar med, hennes familj som hon hittar på så mycket med. Hon har allt o lite till, vacker som en sol, snygg man, o grymt söt liten pojk. Sen har hon haft cancer! Som hon har tacklat på ett otroligt sätt som jag tror att många inte skulle klara av. Det jag vill säga med det här e att jag e imponerad av hur hon får ihop vardagslivet, fest o flärd, familj, blogg, ja allt o så cancern. Hur hon har tacklat det här svåra svåra ämnet i hennes liv, som med all säkerhet kommer att finnas kvar i själen. Och så till dig Lotta är jag jätteglad att du har fått ett lyckligt svart från doktor Bengan! Tummen upp för dig. Kram! :-)

Jag läser bloggen för att du är så bra på att uttrycka dig och skriva på ett sätt som gör att man dras med. Nu då jag läst din blogg ett bra tag vill jag ju självklart fortsätta följa dig oberoende av med- eller motgångar. Tro fan att jag hoppades i mitt inre att du skulle få ett bra besked nu sist!

Inte är vi alla cancerfria här för att gotta oss. Jag får min beskärda del av sjukdomen genom mitt jobb som sjuksköterska där jag vårdar cancersjuka personer.

Många kramar till dig Lotta. Du är en cool person.

Det verkar vara många som tycker som jag. Man läser inte din blogg för att "må bättre själv" man läser för att canscer av alla de slag blivit så oerhört vanligt. Nästan alla känner någon drabbad. Jag läser och följer din kamp för att jag vill se när du levererar din friskförklaring. Vi människor behöver hopp ,positiva nyheter och vi behöver varandra. Så kämpa på.

Nej, jag har inte cancer. Tack och lov.
Jag är heller inte gravid. Ändå läser jag bloggen "innan du fanns". Jag är inte intresserad av mode, ändå läser jag "englas showroom". Jag jobbar inte dygnet runt vadandes i spyor, ändå läser jag Linda Skugges blogg. Och som sagt. Jag har inte cancer. Ändå läser jag din blogg. Sorry, my mistake.

Jag har fastnat för ditt uttrycksfulla sätt att skriva om ditt liv och dina tankar och ditt sätt att tänka efter att ha drabbats av en livshotande sjukdom. Det får mig att också tänka efter vad som egentligen är viktigt här i livet.
Det är väl inte samma sak som "gotta sig" i andras olycka? I så fall är jag ledsen..

Jag har mina problem precis som andra och tycker helt enkelt om att läsa hur andra människor hanterar sin vardag, med allt vad det innebär.

Dessutom bryr jag mig. Jag håller tummarna för dig Lotta och hoppas av hela mitt hjärta att det ska gå bra. Precis som jag hoppas att det går bra för Ella och alla andra med sjukdomar och svårigheter, vare sig det är cancer eller något annat.
Jag skriver själv om mina svårigheter i min blogg och skulle aldrig få för mig att inte önska vissa läsare välkomna bara för att de inte har samma problem som jag.

Jag håller helt med agnes inläggg...annars läser jag lottas blogg nästan dagligen. Om vardagslivet med roliga,allvarliga,spännande inslag alltså...livet i sig.Men tycker ej detta var rätt att lägga ut Ella för att komenteras av alla dina beundrare och stöttare för hur man än vrider och vänder på detta så är Ella en av oss men tyvär som drabbats av cancer.Alla vi/ni ska hålla ihop inte hängas ut...nej vi som ej har cancer men drabbats anhöriga osv vet vilket helvete men såklart kan ej vi känna denna ångest och förtvivlan och ovissheten som ständigt finns i er med er...men jag och andra kan känna medkänsla värme och förståelse. Lägg ner denna jakt på Ella....ha fokus på det bloggen har och står för istället? Hallå alla vi kan ha en dålig dag,vad tror ni då en som bär på cancer kan ha? var är sympatin och förståelsen? Lycka till! Både Ella&Lotta och många kramar till er båda.....

Åh vad söt han är! :D

Min första tanke är "Jag läser väl vad fn jag vill". Men inser sen att jag hamnat här för att min mamma har haft koloncancer. Hon är just nu frisk och vi håller tummarna för att det ska fortsätta vara så. Det jag menar är att man behöver inte ha cancer själv för att drabbas av denna fruktansvärda sjukdom.

Hej ! Jag är en bloggläsare här hos dig som inte brukar skriva kommentarer. Nu läste jag vad din bloggläsare Ella skrev och blev så ledsen och förfärad. Är så ledsen att Ella känner sig otrygg här för att vi är många som inte har cancer. Att vi vill gotta oss i andras olycka.
Vi vet ju inget om varandra på en blogg. Att följa en människas liv i glädje och sorg är något fantastiskt. För de flesta av oss får ju på något sätt troligen uppleva detta i våra liv. Det finns annat livshotande man kan drabbas av förutom cancer. Hoppas verkligen Lotta att du inte tror vi läser här för att gotta oss i att vi är friska.

Önskar dig många härliga dagar med din familj både i glädje och sorg.
Kram till ALLA
ps. Läste frågorna och svaren med stort intresse. Men lämnade ingen kommentar. Vilket jag inte ser som en nödvändighet att det ska bekräftas.

Hejsan!!!

Jag är inte drabbad av cancer själv men har det omkring mig på olika sätt. Jag jobbar inom vården där man möter både äldre och yngre människor som drabbas.
Jag känner att allt kan hända när som helst.
Tänkter mycket på de som lever med sjukdomen och kanske kan stötta med tankar.
Kram till dig Lotta.

vad brukar du äta till frukost? :)

....tänkte inte att jag skulle skriva mer... jag har verkligen blivit ännu mer otrygg, när jag känner vilket fruktansvärt drev som gått emot mig!

Jag har hela tiden skrivit gott om Lotta. Och även i mina kommentarer EFTER det att min gamla,gamla kommentar kopierades……

Men nu undrar även jag?? som en hel del andra. VARFÖR LA DU LOTTA IN INLÄGGET? VAD VILLE DU OCH VAD TYCKER DU SJÄLV???
------------------------------------------
När det gäller den uppretade skaran av kvinnor, så blir man förstummad:

Var??? finns denna fina medkänsla, som många säger sig ha (när ni berättar om varför ni läser bloggen) gentemot en cancersjuk?? Jag känner precis tvärtom.

Och att ni - ca 90% - inte ens kunnat läsa VAD jag använt för ord i det kopierade inlägget.

Jag har skrivit flera ggr - efter det kopierade inlägget - och förklarat vad det egentligen stod skrivet.
Men några "kalkerpapper"-felciterade ord har massorna här "gått igång på"!! och skällt på mig i raseri. Jag blir rädd.

Kom inte och berätta för mig att ni läser en cancerblogg för att ni bryr er om, just cancersjuka.

1) att jag verkligen skrev att de närmaste = drabbade och
2) att jag också läser Lottas övriga vardagsliv.

MEN jag läser bloggen pga cancerns påverkan i Lottas liv.

OBSERVERA EN KOMMENTAR SOM FÅR MIG ATT FÅ TÅRAR AV GLÄDJE OCH TACKSAMHET, ÄNTLIGEN..... ANETTE.

*JAG VILL TACKA ANETTE SOM SKREV HÄR INATT 17/1 vid 2-tiden*

*TACK ANETTE FÖR DITT GODA HJÄRTA.
ANETTE, DITT INLÄGG VÄRMER MIG OCH GÖR MIN DAG ÄNTLIGEN LITE LÄTTARE. ANETTE HAR EMPATI.* Allt gott till Dig min vän.

Kram från Ella

Ella du kanske hittar den trygghet du söker om du vänder dig till ett cancerforum istället där de flesta som skriver har cancer.
Det här är ju inte ett cancerforum och inte heller en cancerblogg!
Utan en blogg med blandade inslag inkl. cancer. Där det finns något för alla att identifiera sig med såsom småbarnsfamiljelivet,resor,jobb,mode,sjukdom,rädsla,glädje etc. etc,
/Josephine

Nä, nu blir jag lite upprörd. Varför måste man ha cancer för att uppskatta en blogg som handlar om cancer? Som så många andra har påpekat här så är detta ett bra forum för att lära sig om en folksjukdom, som cancer faktiskt är idag.
En annan sak är att det finns oerhört mycket mer som kan drabba en människa än cancer. Denna blogg handlar om så mycket mer än bara denna sjukdom, den handlar om att tackla en vardag fylld av ångest, glädje och sorg och om att leva med en ovisshet, samt en väntan på svåra besked. Allt detta kan appliceras på så mycket annat i livet, många andra sjukdomar, såsom hjärtsjuldomar, HIV, ja, vad som helst. Till och med psykiska sjukdomar. Ja, det handlar om att kunna titta in på denna sida och känna ett lugn, en samhörighet, att veta att en annan människa tacklas med samma mörka tankar varvat med glada tankar som en själv. Återigen, det finns så otroilgt många saker i livet som ger samma effekt som ett cancerbesked, denna blogg borde inte vara exklusivt för cancersjuka, som Ella verkar tycka.
För övrigt hejjar jag på dig Lotta. Jag tycker att du är så oerhört stark. Kramar

Nä fy vad tris att hon tar förgivet att nästan alla läsare bara läser för att själv må bättre. Jag läser denna blogg sporadisk för att jag verkligen är intresserad av att lära mig om denna cancer sort (hade ingen aning att den var så vanligt) etc. Lotta skriver mkt bra om både cancern och vardags liv. Denna blogg har även gjort och gör att jag har satt in ganska mkt pengar till cancerforskning och om det inte är orsak nog för att läsa denna blogg förstår jag inte....
Den påminner ju mig ständigt att man ska vara tacksam och väldigt ödmjuk över det man har och se till att verkligen leva livet fullt ut.
Nä trist kommentar och skvallrar nog om något helt annat.

Tack Lotta för att du upplyser och påminner så många om denna hemska sjukdomsform.

Kram

Det känns som Lotta lagt ut den GAMLA kommentaren för att antingen öka antalet kommentarer eller för att skriva Ella på näsan.

Jag får känslan av SEKTSTÄMNING bland kommentarerna. MED DET MENAR JAG ATT MAJORITETEN FÖLJER OCH TYCKER SOM SIN LEDARE, OCH SLÅR PÅ DEN SOM HAR EN EGEN ÅSIKT OLIK DE ANDRAS.

Följande kommentarer håller jag helt med om!

Postat av: Agnes
Håller helt med dessa kommentarer:

Postat av: Elsa
Först skriver du att du är neutral till inlägget, sedan skriver du bland kommentarerna att det blev debatt precis som du ville. Det stämmer inte.

Varför kan du inte bara skriva att du inte gillade Ellas kommentar, och ville visa henne att fler minsann tycker som dig.
..............................................

2010-01-16 @ 12:56:37 Postat av: AmeliaWatson
Debatt?
För att det ska till en debatt så tror jag nog att det krävs en dialog mellan 2 sidor... För och emot, typ..
Och, det jag ser här (inklusive min egen kommentar) är en massa "försvarstal" och argument för rätten att läsa en offentlig blogg utan att själv vara cancersjuk.

Och, tyvärr fick "ella" då agera ena sidan i debatten?
Jag ser inte hennes bemötande av motsatta sidans argument som "debatterande".
................................................

Jag tycker att det är förvånansvärt att alla måste försvara sig, och skriva samma sak, (ex min mormor hade cancer, min systerdotter hade..., och jag läser minsann inte bloggen för att det är spännande att läsa om provsvar, besked om spridning osv. Varför inte bara erkänna att man är nyfiken på otäcka saker. Samma sak som att folk vill se vad som hänt vid en trafikolycka osv. Det är ju naturligt att tänka så!

Bara några få har tänkt steget längre och reflekterat över varför Lotta la ut Ellas kommentar som ett inlägg. Lotta skrev i inlägget att hon var neurtral till kommentaren, för att sedan skriva att det blev en debatt som hon ville, och tycker om att ha i bloggen. Men Lotta, det är ingen debatt. Det är en enhällig sågning av Ellas kommentar.

Detta måste du ha förstått skulle hända, med tanke på hur dina kommentarer vanligtvis ser ut. Jag tycker att det var riktigt själviskt och fult gjort att göra ett inlägg av Ellas kommentar. Hade du varit så neutral hade du inte gjort det. Men det kanske har fått önskad effekt- att visa Ella att ANDRA minsann tycker som dig och försvarar dig.

Postat av: anette
Jag håller helt med agnes inläggg...annars läser jag lottas blogg nästan dagligen. Om vardagslivet med roliga,allvarliga,spännande inslag alltså...livet i sig.Men tycker ej detta var rätt att lägga ut Ella för att komenteras av alla dina beundrare och stöttare för hur man än vrider och vänder på detta så är Ella en av oss men tyvär som drabbats av cancer.Alla vi/ni ska hålla ihop inte hängas ut...nej vi som ej har cancer men drabbats anhöriga osv vet vilket helvete men såklart kan ej vi känna denna ångest och förtvivlan och ovissheten som ständigt finns i er med er...men jag och andra kan känna medkänsla värme och förståelse. Lägg ner denna jakt på Ella....ha fokus på det bloggen har och står för istället? Hallå alla vi kan ha en dålig dag,vad tror ni då en som bär på cancer kan ha? var är sympatin och förståelsen? Lycka till! Både Ella&Lotta och många kramar till er båda.....

Glömde mitt namn, heter Petra.

Hej! Jag har inte cancer, och ingen i min direkta närhet men läser din blogg regelbundet (varje dag). Jag måste bara säga att "läsa om andras cancer" får mig verkligen INTE att må bättre - tvärtom. Jag gör det bland annat för att få bättre förståelse för dem som har det och en större respekt för livet. Jag inspireras av din kamp trots sjukdomen och se att det går att leva trots hotet hela tiden. Jag inbillar mig själv att om det drabbar mig kommer jag gå ner mig totalt. När du väntade på ditt svar från Dr Bengan kände jag så starkt för dig och var nedstämd tills jag såg ditt positiva svar. Heja dig Lotta, jag tycker du är fantastisk!
Kram Katarina

åh, vilket charmtroll :)
ha det gött.

Ella, styrkekramar till dig,tycker oxå att det känns som att du hängs ut här som i en dålig tråd på ett föräldraforum eller nåt.

Tack Malin - styrkekramen värmer.
Kram till dig och önskar dig Malin allt gott.
/Ella

Jag har följt bloggen samma som jag följer massor med andra bloggar. För varje blogg jag läser så får man lite mera insikt och förståelse för vad som händer runt om i världen. Jag har under en lång tid kännt mig väldigt inspirerad av dig som kvinna och mamma och även av din kamp för din sjukdom och när man får större insikt i hur andra har det så gör det att jag även i vissa situationer uppskattar det jag i vanliga fall skulle säkert hålla på att klaga över. För ibland lever man ett liv utan att riktigt veta vad man har. Jag har även tidigare lämnat kommentarer om det på din blogg, vilket jag nu får lite dåligt samvete över om det misstolkats.

Det är samma som nu med katastrofen i Haiti. Alla läser och följer detta på nyheterna. Jag har svårt att föreställa mig att folk inte reagerar, vill hjälpa till samt reflekterar och känner en enorm tacksamhet över den trygghet som vi har här i Sverige med att vi väldigt sällan drabbas av naturkatastrofer samt har en politisk stabilitet samt har ett samhälle med ett skyddsnät för de flesta människor. Jag tror inte att folk följer nyheterna för att må bättre eller gotta sig, men de kommer säkert ändå att tänka på det de har här och uppskatta det mer. Du skriver tex själv i ett av dina senaste inlägg något om förberedelser för resan som ska klaffa med en kommentar om att det är ilandsproblem med tanke på hur det är i Haiti. Är det och få sig själv att må bra och gitta sig eller en reaktion på något som har upplyst en och att det ändå är småfrågor som man för tillfället oroar sig för??

Tycker att det är synd att en persons kommentarer har hängts ut och jag undrar lite vad syftet var med att kommentaren lades ut var. Var det som en motreaktion på någon annans inlägg, eller en fråga om vilka som läser din blogg. Vilka vill du ska läsa din blogg?

För Ellas del så vill jag säga att jag inte har cancer. Som så många andra har man några i sin omgivning som drabbats av det. När jag ser eller hör saker om hur andra har det så blir fönstret för min kunskap lite större. Kunskapen hoppas jag både kunna använda till att hjälpa andra, förstå mer och tyvärr så leder det även till reflektioner till att jag tittar på mig själv och får dåligt samvete för att jag själv och många andra i min omgivning klagar om saker som är såkallade "ilandsproblem". Jag försöker därför ändra mitt tankesätt så att jag tvingar mig själv att må bättre och tänka mer positivt.

Jag hoppas att det kan komma en uppföljande kommentar om vad syftet med att kommentaren las upp som en debatt. Jag vet att du skrev att du var neutral men det måste ju ha funnit ett syfte över det. Det känns så synd att andra ska må dåligt pga misstolkningar.

Tror det var kommentarer Ella eftersökte. Det har hon fått! Iofs inte kommentarer om cancer, men jag tycker det är sunt att så många kommenterat detta inlägg! Vi är inga dönickar som läser den här bloggen, vi är allerta och tycker en himla massa!
Tillsammans med Lotta gör vi en bra blogg, med dialog! Kramkram!

Jag läser bloggen för att jag tycker att du Lotta är en fantastiskt stark människa. Tycker det är en personlig och utlämnande blogg, om livet och om dess olika svårigheter när man är mitt i livet och inte bara om "skitsjukdomen". Jag är inte sjuk själv och har ingen i min närhet som är. Tack Lotta! Kram

Jag har följt Lotta sedan dag 1, alltså innan hon fick beskedet att hon hade cancer. Ska jag sluta läsa hennes blogg? Jag har inte själv cancer (tack och lov), men min mamma har haft (malignt melanom)och är helt frisk idag! Jag följer Lotta oavsett om hon är sjuk eller inte. Hon finns i mina tankar, sjuk eller inte för jag tycker hon är en otroligt fin människa. Jag känner medlidande för alla cancersjuka där ute och hoppas att vi en gång för alla hittar ett botmedel! Kram till er ALLA.

Jag har inte canser men jag lider endå med lotta då jag har något som heter empati och hjärta.
Jag hoppas att lotta kommer leva ett långt och lyckligt liv med sin familj och jag hoppas på att varje dag höra att hon mår bra och att ingen canser kommit tillbaka! Sen om det skulle vara så att det är något bakslag så kan jag iallafall bidra med mina böner, För threst och lennox och inte minst lotta! Jag gilalr lotta hon är ärlig!

Jag tänker så här: Varför skulle jag kommentera frågestunden när jag inte har behov av det? Jag är här för att stötta dig i det du går igenom och det ger mig något med då jag har förlorat två nära och kära i skitsjukdomen. Det handlar inte om att få sig själv att må bättre. Tvärtom: Hur kan man läsa en blogg om någon som har haft cancer och må bra???

Till denna kvinna som tror så illa om oss människor, världen är på många sätt hemsk men vi behöver inte överdriva i onödan. Att säga att folk läser för att gotta sig i andras olycka tror jag är ett undantag. Jag har inte cancer, jag känner ingen som har cancer men den här bloggen hjälper mig att förstå. Det är en rolig, intressant och underhållande blogg som så många andra men med ett djup! (till skillnad från många andra)Den ger mig en förståelse för cancerdrabbade och kanske en chans att bemöta dessa på ett bra sätt i det verkliga livet. Jag tyckte ditt brev var lite sorgligt.

Jaha vad är det för syn på mänskligheten? Vem har rätt att läsa. Min mamma dog i cancer, får jag läsa utan att vältra mig i olycka som jag annars hade gjort om jag var odrabbad?

Cancer finns i allas närhet idag. Det är ingen som inte drabbas i stort sett, om inte nu så i framtiden. Det berör oss alla, liksom ditten och datten som förmodligen vi också läser om.

Sen kanske det finns ett visst intresse hos människor att vältra sig i misär, det är väl till och med psykologiskt bevisat men vad handlar det främst om? Förmodligen sin egen rädsla för att hamna i samma situation inte slicka sig om läpparna och nöjt konstatera att gött att jag inte drabbats av detta och att Lotta drabbats. Nej det handlar isåfall om sin egen rädsla och sårbarhet och beundran för att Lotta klarar av att leva mångas största mardröm.

Nej du får nog tänka en extra gång.
Se det positiva i att folk engagerar sig och intresserar sig, tänk alla pengar som kan samlas in för att folk som får cancer ska kunna leva längre i framtiden. Vad gör att du känner dig otrygg??

Her var det så mange kommentarer at jeg ikke orker lese de andres. Men også jeg føler at jeg burde svare på dette. Jeg begynte å lese her når Lotta var Vimmelmamman. Og fortsatte når skitsykdommen kom. Jeg har mistet nær i cancer, men det er ikke derfor jeg leser her. Jeg hadde ikke noe behov for å stille noen spørsmål, omkring sykdommen her. Jeg er sykepleier, og får som regel svar på spørsmål fra min arbeidskolleger, legene og spesialsykepleierne jeg jobber med hver dag. Lotta er i tillegg såpass sjenerøs, at hun deler både gleder og sorger, med både syke og friske. Her diskrimineres ingen. Vi lærer av Lotta, vi ler og vi gråter med henne. Og det er vel derfor vi leser her.

Vi har alla ett kors att bära. Lottas heter Cancer, mitt något helt annat. Jag läser om Lottas liv, inte bara om hennes cancer. Klart att de som är drabbade av cancer måste få prata i lugn och ro med varanda men det antar jag att det finns forum för hoppas Men det här ju en blogg, inget forum.

Ja, men Ella säger ju att hon blivit felciterad. Tycker forfarande att det går på för hårt mot henne här. Hon valde att skicka en kommentar, inte att bli ett föremål för en stor diskussion.

Nu förstår jag inte hur Ella tänker!!!
Hur kan man läsa en blogg om någon som har haft cancer och må bra??
Jag läser om Lottas öde och stöttar henne.
Vår familj är själv drabbad av Cancer, miste min son så jag vet vad detta handlar om både känslomässigt och praktiskt.
Kan jag vara till hjälp för någon annan så är jag det oavsett om jag är drabbad eller ej.

Jag följde Madeleine Deckert och hennes mamma, Sabina, Anna och Stellan (Anna skriver jag till ibland). Jag har följt den här bloggen nästan exakt ett år. Jag följer även Anette Axmacher och Sara Nordin i Södertälje. Ni är det tre jag lägger ner en stund på varje kväll för att se hur ni har det, för att jag bryr mig. Anledningen till att jag började läsa bloggar med inslag av cancer är att min pappa har cancer men knappt pratar om det, genom bloggarna fann jag mycket tröst och stöd under det första året efter diagnosen. Jag lär mig mycket om sjukdomen, behandlingar, bieffekter men även, vilket jag tycker är viktigast, hur den drabbade egentligen upplever det. Detta har betytt mycket för mig eftersom pappa knappt pratar. Jag brukar inte kommentera, har hänt ett par gånger, eller vara med i omröstningar. Människor som vill vältra sig i andras elände skulle nog inte välja Lottas blogg till att börja med, eftersom den är full av liv!
Kram till er båda.

Ibland blir jag mörkrädd när jag förstår hur vissa människor resonerar. Jag har inte cancer och känner ingen med cancer, enligt Ella är jag då alltså enbart här och läser för att "gotta mig i din olycka"? vad i helvete är min enda reaktion. Om människor har sån liten tro på sina medmänniskor och inte ens tror att de kan känna empati eller bry sig om andra människor om man inte varit med om samma sak själv så förstår jag helt plötsligt varför det finns både krig och andra hemskheter. Det jag vill komma fram till är egentligen bara att iallafall jag tror att de flesta som läsr här gör det för att de blivit berörda av din historia och sitter och håller tummarna för dig och dina anhöriga, läsare som kommit till efter den jobbigaste tiden kanske helt enkelt bara läser för att de tycker att det är intressant. Jag tror ytterst få läser för att gotta sig i ditt elände. kram

Kort och gott vill jag bara berätta hur ledsen jag blev av Ellas kommentar. Finner knappt ord -eller snarare det kommer fram så mkt i mitt huvud, att allt inte går att formulera i ord.

Kan det inte vara så att man läser och blir intresserad av Lottas liv -i allt vad det innebär, för att man känner medkänsla. Man vill veta svaren på tester och liknande för att man vill se att det har gått bra?

Och även om Ella har försökt att förklara sig, så känner jag mig fortfarande ledsen över att en människa kan vara så trångsynt och låta så bitter.

Kärlek till alla. Friska som sjuka. Glada som ledsna.

Vilken otroligt charmig bild på Lennox! Älskar att han har pippi-peruk även fast han är kille. Precis så det ska vara!

Hej - har skrivit och förklarat. Men få verkar ha läst.....vad egentligen det stod och att jag senare förklarat igen och igen.... MEN...

JAG HAR SKRIVIT ATT ÄVEN NÄRMASTE ÄR DRABBADE! Så många många av er hade besparat er den lessnad ni beskriver genom att skriva.... "Jag har inte cancer, MEN.." och sedan uppräkning på vilka som har cancer.
..............

Så Annette 19/1 kl 12.52... Om du läst redan i det kopierade som sattes in... så stod där anhöriga... som du själv beskriver att du är.
Naturligtvis kära Annette, har du det smärtsamt.
..................

Och Jessica 19/1 kl 22.20... återigen suck och suck.

Jessica, det är INTE jag som myntat ordet gotta sig... någon vänlig själ har tagit sig för att beskylla mig för detta ord och sedan har massorna hakat på och skällt på mig....

Ordet gotta-sig är felcitat. ... så Jessica, hoppas du är mindre sur nu. Och jag blir i min tur upprörd över dina svordomar. DET passar sig absolut inte.
............

OCH MALIN -- TACK FÖR ATT DU LÄST OCH SETT VAD DET STOD. OCH TACK FÖR DITT STÖD. Önskar dig Malin allt gott. Skönt att du förstått vad som skrivits.

Kram, ella.

Jag tror inte att de som inte har någon koppling till cancer läser Lottas blogg för att känna sig lite bättre i sin egen situation - för att de INTE har cancer. Förstår inte hur Ella kan känna det som att hon hamnat i otryggt sällskap om det är många som inte har cancer som läser bloggen. Man måste inte ha cancer för att kunna känna sig trygg i varandras sällskap. Men alla har rätt till sin egen åsikt.

Kanske det finns liknande kommentarer redan men det är så många så jag har inte läst alla.
Även om alla läsare inte själva har cancer så har vi kanske nära och kära omkring oss som har - eller har haft ! Vi vill se hur det går .. finns det hopp, hur han andra behandlats , reagerat, tänker och känner etc etc. Flera personer som står eller stått mig mycket nära har drabbats och jag tror att alla i detta land har , haft eller kommer att få någon i sin närhet som drabbats av denna lömska sjukdom.
Och det tror jag är skälet till att många som själva inte har cancer läser. Men långt ifrån alla kommenterar. Jag är jätteglad, Lotta, för att du mår bra ! Med din blogg ger du hopp och kampvilja till många. Du gav tex mycket till min väninna under hennes sjukdomsresa.
Önskar dig en riktigt riktigt fin Thailandssemester !

Reagerade på orden "cancerfri och lycklig"... Vem säger att man är lycklig bara för att man är cancerfri? Det finns andra sjukdomar som äter upp människor, ibland med döden som utgång. Kämpar själv mot en sådan. Och den som skulle säga att min sjukdom inte är lika jobbig som cancer tycker jag ska prova på att leva en dag som jag. Jag förringar på inga sätt er som har cancer, inte heller era känslor kring det. Varför skulle man inte kunna läsa den här bloggen om man inte har cancer? De allra flesta människor i vårt samhälle kommer under sin livstid på ett eller annat sätt bli drabbade. Dessutom tycker jag att bloggen belyser ämnet cancer, speciellt tjocktarmscancer, på ett bra sätt. Den får folk att vakna upp, och sprider medvetande om skitsjukdomen. Och ju mer medvetande, desto fler som donerar pengar till forskningen. Så att man inte skulle vara kvalificerad som läsare för att man inte har cancer låter i mina öron orimligt.

Det som stör mig Ella är att du skriver. Citat.. Och jag blev skrämd och lessen över HUR jättemånga av läsarna på denna blogg INTE har cancer själva.Jag kan inte se någon annan anledning till det stora antalet läsare här - alltså lyckligt cancerfria - som läser av annan anledning än att de ska kunna "känna sig lite gladare i sin egen situation" - för de har ju iaf inte cancer.
Men läser gärna om andras olycka. slut citat . Du har rätt Ella du skriver inte gottar sig någonstans ,men det du skriver betyder detsamma.
Men det som stör mig framför allt är att du blir skrämd och ledsen över att vi inte har cancer, kan inte förstå varför du skriver så..Mitt råd till dig Ella är att vända dig till ett renodlat cancerforum för att känna dig trygg i vetskapen av att alla har cancer diagnoser. Jag lever med en cancersjuk mor och jag ver att man ibland är ledsen och bitter över sin situation och tycker att allt är åt helvete orättvist,men det betyder inte att man kan skriva ett inlägg/kommentar och sen bli förfärad över reaktionerna som kommer.Du skrev rakt upp och ner vad du känner och svaren du får är också mycket raka...Du får känna och tycka som du vill det är din rättighet liksom det är min att få reagera på något som jag tycker är helt uppåt väggarna. Men jag önskar dig all allt väl Ella och hoppas att du ska må bättre.

Så är det inte. Det där kommer från dig Ella. Jag tycker det är intressant läsning. En mamma mitt i livet, med vardagsbekymmer, cancer, jobb mm. Inte för att gotta sig i nån annans olycka. Tvärt om

Ella!

Jag tror att många reagerar så starkt för att dom känner sig påhoppade! Men om man vet att man inte gjort "något fel" och har goda avsikter så har man väl inget behov av att försvara sig? I så fall kan man väl bara låta det hela rinna av en?!

Jag har inte cancer, men läser här till viss del därför att det är en härlig blogg om livet med allt vad det innebär. MEN, jag måste också erkänna att bloggen lär mig att uppskatta livet bättre! Pga Lottas cancer så har jag insett att livet är skört, och jag uppskattar små saker mycket mer. Givetvis uppskattar jag även mer att JAG är frisk. Men det är väl inget fel med det?! Snarare naturligt och säkert även något Lotta vill uppnå. Att man som frisk uppskattar livet och inte gnäller för småsaker. Det betyder inte att jag blir mer glad över att jag är frisk PÅ LOTTAS BEKOSTNAD, vilket jag kände att du antydde i din kommentar. Rätta mig om jag har fel?!

Önskar dig all lycka till Ella! Förstår dig verkligen, tro inget annat (känner mig även lite dum för att jag faktiskt ibland känt mig lättad över att JAG är frisk, men som sagt, jag ser inget fel i att känna så-snarare tvärtom!)

Ella låter lite galen faktiskt... Jag läser massor av bloggar, jag är varken själv cancerpatient, modell, skådespelare, reporter, modeskribent, pappaledig (!), journalist eller gymnasist. Ändå har jag intresse av att läsa om olika livsöden alla dessa personligheter har. Det tänker jag inte skämmas för.

Dessutom säger ju Ella med den kommentaren att man inte borde ha något här att göra om man inte har cancer. Det låter ju nästan ibland på hennes kommentar som hon klagar på din blogg, Lotta. Jag har läst den ett tag och jag tycker det är MYCKET man kan hämta härifrån som inte handlar om cancer. Jag skulle snarare säga att din blogg har med KÄRLEK att göra. Och rädsla, och en del om lidande men också MEDlidande.

Dessutom låter det väldigt konstigt att Ella tror att man bara läser en blogg som ibland handlar om cancer för att "läsa om andras olycka" och må bättre med sitt eget liv, som hon skrev. Hur tänker hon egentligen? Jag mår knappast bättre när jag läser om cancerpatienter, 2:a världskriget, diskriminering eller Haiti. Men dock läser man. Man läser för att man LÄR SIG NÅGOT av det, helt enkelt.

Tack för en bra blogg, Lotta! Keep it up!

hej igen.....ler - ja, vad kan jag göra.....:-) När vissa blir så upprörda så har det mer med dom själva att göra....
Och Lucymoran......Du säger så inställsamt och (felaktigt) att mina kommentarer skulle klaga på Lotta. Lucymoran - hur långt från verkligheten får du komma??
Och dina slutord sammanfattar nog denna massiva ord-debatt: Lucymoran skriver: "Man läser för att man LÄR SIG NÅGOT av det, helt enkelt." Citat Lucymoran.

Ok. så var det med detta...

ha en bra kväll alla läsare i Sveriges avlånga land och även alla från andra länder.... ella

Vad då det har med dom själva att göra. LER...Jag blir upprörd över vad DU skriver!!!! Det DU skriver är kränkande!! Återigen du skrev inte gotta sig men du skrev det här....
Jag kan inte se någon annan anledning till det stora antalet läsare här - alltså lyckligt cancerfria - som läser av annan anledning än att de ska kunna "känna sig lite gladare i sin egen situation" - för de har ju iaf inte cancer.
Men läser gärna om andras olycka. För att citera dig Ella -hur långt från verkligheten får du komma. ok så var det med detta. (jag gillar att citera älskar kopiera och klistra in Knappen :)

sofe 23 jan -17.19 - "Ja, så var det med detta!" som du skriver.

Men en sak Sofe - ÄR du inte glad då FÖR ATT DU INTE! har cancer. Det var det du kopierade.

Är du inte glad för det?? Det borde du vara.

Om du hade läst mer än dessa rader så hade du sett VAD som skrevs mer..... Men du är kanske inte (??) glad för att du slipper en dödlig och tärande sjukdom???

Och det jag skrev om, var ATT det var inte många här som var intresserade av dr Nilberts svar på svåra livs-döds-frågor avseende cancern.

Thats the point. Och jag var tacksam för att Dr Nilbert tog av hennes dyrbara tid och av hjärtat svarade på frågorna.

Frågor man som cancerpatient, inte har någonstans att få fråga. Man är ensam. Och tider hos onkologer är mycket begränsade och stressade!!! Reality.

Men tydligen intresserade dessa viktiga frågor/svar om Cancers-smärtsamma-verklighet - ENDAST ett fåtal här. DET VAR DET - SOM DET HANDLADE OM.

Jag menade att dr Nilberts vänliga svar borde/måste vara super-viktiga.

OCH detta har "cirkus 95%" av kommentarerna efteråt bekräftat att jag hade rätt i detta, att de allra, allra flesta INTE var intresserade av dr M Nilberts svar. DET handlade inlägget om....
-----------------------------
To everybody:
OCH en gång för tusende ggn - jag skrev OXÅ att de närmaste = (är) också med-drabbade i denna fruktansvärda cancerdiagnos med allt elände det bär med sig.

Och det hade besparat många arga kritiker OM de bara läst innantill - så hade de sluppit sin ilska.
Bara att läsa innantill.... OCH läsa allt....

Sedan Sofe, så har jag belyst frågan på flera andra sätt. Det vet väl du oxå att du kan skriva många kommentarer och beröra saker från många olika vinklar och använda olika ord.

Men, vissa har rakt upp och ner sagt ATT de läser cancerbloggar (det finns fler) för att lära sig något.

Vissa skriver ju att de läser för att "lära sig om cancer" därför läser de Lottas berättelser.

Och ....... som de INTE skriver... Men ... de tror ju ändå inte, ATT de skulle få C.... för så är det.

Ibland hör man folk som säger: "ja, ingen går ju säker, det kan ju ramla ner en takpanna nästa dag"...

Hm, hm,,, visserligen - men hur stor är den sannolikheten?

Bara något vissa drar till med, för att visa någon slags "konstig samhörighet".

Men då vill jag säga: Att det kan isåfall även ske med den som REDAN VET att den = cancerdrabbad och då skulle detta innebära att man får veta:

"Akta dig, du kan få en takpanna i huvudet"..

Nu har ju inte Sofe sagt det - så ta det inte till dig. Det är en allmän kommentar jag läst.

Varje person som får en cancerdiagnos ramlar ihop och tror inte att det är sant..det får inte!! vara sant, med cancern-face-to-face och krisstadierna sätter in...

MEN du måste ta dig igenom på alla smärtsamma stadier. Tillsammans med de närmaste.

Men inget går att jämföra med någon enda. Olika diagnoser, behandlingar, faser och situationer.

Sedan finnes 200 cancersorter!!!! - så ingen kan jämföra sig med någon enda. Inte ens de som har samma grunddiagnos.

Så Sofe, sammanfattningsvis: Var glad ........

Ha en bra helg, ella

Jo jag är glad och tacksam över att jag faktiskt är helt frisk samtidigt som jag är ledsen över att min mor har cancer.Och som jag tidigare skrev så ställde jag inga frågor eftersom jag i 18 år jobbat inom vården och därför inte hade några frågor som jag ville få svar på. och återigen så tycker jag att du formulerade dig dumnt eller så tolkade jag dig dumnt. Må så vara,vi kan väl enas i att alla är välkomna att läsa Lottas blogg, cancer eller inte. jag måste ändå ge dig beröm för att du vågar stå för och debattera dina åsikter, men sen vidhåller jag att jag inte läser för att jag tycker om att läsa om någon annans olycka, jag läser Lottas blogg för att den är bra och det tror jag att 99% med mig också gör och jag tror och hoppas att de 99% även är glada och tacksamma för att de inte har cancer.Tacksamma för att slippa alla sjukdomar. Må gott Sofie

Sofie 24 jan kl 19.51, önskar Dig också allt gott.

Och du har säkert skrivit flera kommentarer tidigare som jag inte läst.

Och lika är det nog för dig. Det jag menade är också att man kan formulera sig på olika sätt i olika kommentarer beroende på det man i den stunden tänker på. Det som motiverat en att försöka skriva.

Sofie, när det gäller "det återkommande ella-samtalet" - så ingår du innerligen i de närmaste och det framhåller jag hela tiden.

Hälsa din kära mamma. Önskar jag hade haft kontakt med din mamma. Och då behöver jag ju inte "tala för redan öppna dörrar".

Sofie och din älskade mamma, ni vet hur det är.
Och du jobbar dessutom inom vården.

Sofie, jag har tidigare skrivit flera ggr att jag tycker mycket om "mina sjukvårdare av alla titlar" och jag känner dessa som mina Vänner.

Dessa är en del av mitt liv och jag är tacksam för deras empatiska och duktiga arbete.
Så Sofie, du ingår även i den skaran som jag ofta skrivit om.

Sofie och din mamma - Kram från mig Ella.

Och kram till övriga läsare.

Hej Lotta!

Tack för att få lyssna på dig i morse. Jag var rörd till tårar under hela intervjun och nu också.
Jag har gått genom samma helvete som du. 2008 fick jag besked om att jag hade en hjärntumör. Jag och min fästman hade precis kommit hem från Italien där vi lyckats göra ett syskon till vår son som nu är 3 år och 5 månader. Väl hemma säger min läkare på SÖS att de kommer att "såga upp skallen på dig". Då började min resa. Abort, 2 hjärnoperationer med efterföljande cellgifter och strålning. En tid av en sådan rädsla som du ju vet inte går att beskriva. Rädslan att inte få va med. Vara med dem man älskar över allt annat.

De fick bort min tumör och nu hoppas vi att den alltid ska förbli borta!

Jag har dessutom fått ett synbortfall efter operationerna så jag tänker som du med ärren att det är ju pga av det som tumören nu är borta, och jag tänker att jag ser i alla fall de jag älskar det kunde gått sämre. Litet synbortfall kan man leva med. Man får litet mer perspektiv på det mesta.

Tack än en gång för din berättelse, jag känner med dig oerhört starkt och känner igen mig i mycket!
Ha en fin vinterhelg nu och Tack för en superbra blogg.

Bästa hälsningar
Helena Sandström

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:


Design by www.SannaE.se