DEN LILLA TALGOXEN

 

Så. Nu var det här ned gaddingen bokad. Den här gången blev det Lifestyle Tatto. Salong Betong gör ju bara svart/vita och jag ska banne mig dra i lite färg i den här. Måndagen 25 maj klockan 12 är det dags för min talgoxe på nedre armen. Jag tycker det är så roligt när Threst lite skämtsamt pratat om min 50-års kris. Jag har aldrig varit tryggare i mig själv än jag är idag.  Jag gör helt enkelt vad jag vill, något jag lite ängsligt undvek som yngre. En befriande känsla faktiskt och väldigt långt från ”kris”.

 

Ikväll blir det middag hemma hos Rildes i stan. Det är skönt att bli bortbjuden faktisk. Sätta sig till dukat bord.  Igår efter jobbet hade jag en föreläsning för ett gäng kuratorer inom den palliativa vården. Det gick bra, tror jag men kommer aldrig gilla det där riktigt att prata inför folk.

VACATION

Sardinien 2013

Sommarens planer. High Chaparall. Det enda Lennox verkligen vill åka till. Och jag vill till Grekland en vecka. Någon liten ö där man kan klappa soldränkta katter, hälsa på gummor i svart och det inte finns något annat än vitrappade små stenhus och ett azurblått hav. Men resten av familjen vill inte. Så jag tror det blir Gotland eventuellt och sedan vet jag inte så noga.

 

Om tre veckor åker jag till Cypern. På vimmeljobb. Vi börjar där.

SKA VI ÅKA?

Foto: Micael Engström

Med den här bilden vann jag årets glasögonbärare 2013. Min fotograf Micke och jag tog den efter ett vimmel på Drottninggatan. Sedan dess har jag fått möjligheten att resa med Specsavers två gånger till Tanzania för att delta i deras välgörenhetsprojekt där men även blivit deras ambassadör utåt. Jag fick en del skit för att jag inte bar glasögon till vardags (bara framför datorn) och som vanligt var det gnälligt och inskränkt om att man skickar ner ett gäng till Afrikat när man kunde strunta i det och skicka ner pengarna istället. Samma gamla visa från folk som inte kan  förstå värdet i marknadsföring och Pr som alltid ger ringar på vattnet när man själv är på plats och kan skapa uppmärksamhet kring projekt. Det i sin tur inbringar fler glasögon, skapar awarness och delas i sociala medier. Detta ska inte underskattas. Vi vill ju att så många som möjligt ska lämna in sina gamla läsglas förstås.

 

Nu kan du lägga upp din bild. Specsavers söker Sveriges starkaste glasögonpersonlighet. Vinnaren får en resa till Tanzania (med mig, bara en sån sak, obs ironi här) en styling samt en plåtning i Plaza . Här på länken kan du vara med och tävla. Lycka till!

HA DE´T GÖTT-GLENN

Foto: Malin Bondeson

Jo, jag var tvungen att sätta ner foten angående det bisarra resonemanget om middagsbjudningar och vem som ska komma och inte komma.  Det är stor skillnad om det är barnkalas förstås. Där kan man inte handplocka ut barn på samma sätt även om jag, faktisk på senare tid när Lennox blivit äldre, lär honom att man inte alltid kan bli bjuden. Vi måste rusta dem för livet också. Det är stor skillnad på att bjuda 15 barn av 16 förstås. Det här var en vuxenmiddag med några av Lennox klasskompisars föräldrar och jag tror de resterande kan hantera att de inte fick komma.

Och man behöver inte alls gulla med mig och tycka samma som jag  men något vett och sans måste ändå få finnas. Någon efterlyser att jag ska svara på kommentarerna men det tar lite mycket av min tid. Jag läser alltid alla och vissa svarar jag på.

 

Glenn då. Glenn har ju skrapat trisslott i TV-4 och det lär väl knappat någon ha missat. Och sedan hade vi en intervju på Centralen om det hela. Han är ju en härlig prick. Väldigt ”down to earth” och enkel. Kan man säga så? Enkel i all välmeningen. Här vilar inga divalater eller dryg attityd. Hälsar och ”tjötar” med alla och envar och det var många som kom fram och ville ta en selfie med honom. Det är fascinerande att han ändå kan få Sverige att stanna genom att skrapa i TV. Glenn berättade att vilt främmande människor kommer fram och önskar honom lycka till. Nu är han tillbaka i Götet och har tydligen festat upp halva vinstsumman på krogen. Det var 25 000 som brändes inne på något pub antar jag. Först tänkte jag på allt gott han kunnat göra för de pengarna.

Läkarmissionen, Emma Kocks skitungar. Jag tänker på den femårige pojken jag träffade i Tanzania som var sjuk i malaria och som vi räddade för en hundralapp. Det kostade vaccinet så han fick leva. Glenn hade kunnat rädda 250 barn. Tanken svindlar. Men så kommer jag på mig själv med att vara ett riktigt svin. Vem är jag att bestämma? Det är hans pengar och han gör precis vad han vill med dem. Mina visioner och mitt engagemang kan jag aldrig begära att andra ska välja.

 

 

 

 

FRÅGETECKEN DELUXE

 

Maria skriver:

Vad säger klassföräldrarna som inte blir bjudna? och vad känner de?

 

Babsan skriver:

Skolfröken som jag är…Jag funderade precis på samma sak.

 

 

Hey. Jag förstår nada, zip, zero. Det är 23 kommentarer på en middagsbjudning. Ni går igång på de mest oförargliga saker.  Att vi äter anklever. Att vi har vi redan gör färdiga portioner upplagda på tallrikar. Gud i himlen. Att ni orkar. Har ni inget vettigt i era liv att lägga energi på? Jag förstår ingenting.  Man måste kunna bjuda hem klassföräldrar med syskon utan att bjuda hela klassen. Eller vad menar några av er?  Hur tänker ni här? Att några ska känna sig utanför? Inte få vara med? Va? Va? Vi är alla vuxna människor och väljer vårt umgänge.  Betyder det att jag alltid måste bjuda ALLA mina vänner ALLTID för några kan ju känna sig utanför. Lär ni era barn också att ifrågasätta om de inte blir bjuda av alla på allt? Av 27 barn i en klass finns det naturligtvis vissa föräldrar man trivs bättre med.

 

Gemensamma beröringspunkter kan vara att man bor nära. Att ens barn leker oftare än med de andra. Att man har idrott på fritiden som knyter samman. Eller att man upptäcker att man funkar bra ihop, att man skrattar åt samma saker, befinner sig på ungefär samma plats i livet. Och ve och fasa om man nu åker på semester med någon från klassen. Utan att bjuda med alla andra. Hur ska de känna sig? Exkluderade? Eller. Äsch. Jag kan inte ens förklara. Något så urbota konstigt har jag aldrig hört. Ni är ena riktiga gnällkärringar visa av er. Kommentaren att vi minsann säkert bara gav barnen makaroner och köttbullar är också bara rent elak. Jag förstår inte varför? Varför skulle vi göra det? De får samma mat som vi. Det är fest för dem också. Nej. Skärp er annars kommer jag börja godkänna och bara släppa igenom de kommentarer jag väljer. Och så vill jag inte ha det.

Slut på meddelandet.

annonser