PORTEN

 

Jag glömmer nästan bort allt det där jag varit med om. Eller, Nej. Det var dumt sagt. Men jag är inte där i tanken lika ofta. Förutom När jag ser mig naken förstås. Alla mina ärr. De på magen och det vid mitt högra nyckelben. Men jag tänker ändå inte jobba som utvikningsmodell så det lär inte vara någon fara för min del. Jag har sagt det förr. Jag är stolt över mina ärr. Utan dem-inget liv och jag försöker aldrig gömma eller dölja dem förutom på sommaren när jag ibland tepjar dem för att skydda från stark sol.  På videon sköljer man ut min ”port”. Den infart man får för att få sina cellgifter igenom. Det enda problemet jag hade var egentligen när människor  kom för nära mig. Kan än idag få lite panik när någon kommer nära som jag inte känner.

Annars mår kroppen bra. Den har återhämtar sig efter sexmånaders behandling. Det tog lång tid, säkert  tre år innan den var sig själv. Nu har jag ont i ryggen ibland. Det är det enda jag riktigt kan klaga på. Och att jag är väldigt trött förstås. Med mitt höga tempo blir man det antar jag. Men personligen älskar jag ju att leva och det enda som riktigt kan förmörka min himmel är eländet för barn i världen. Förutom det tycker jag det finns så många ljusglimtar att vara tacksam för.

 

 

Idag fyller min mamma 70 år. Det är helt otroligt att jag har den fräschaste 70-åriga mamman i hela världen. Hon väljer att fira i Spanien och syrran är hemma och är hundvakt i huset. Grattis mamma. Du vet väl att det blir surprajs när du kommer hem och vi ska fira dig fett! Drick en massa skumpa och ta ett nakenbad i natt. Det är du värd.

 

DE BORTGLÖMDA BARNEN

 

Jag har lovar att ligga lågt med Afrika. Och ja jag fattar att det blir tjatigt. Men jag kan inte låta bli. Igår läste jag ett inlägg om journalisten Magda Gad. Hon som har skrivit viktiga artiklar om bland annat det sexualiserade våldet i Kongo samt kriminaliteten och barngraviditeterna  i Honduras i Chic. En jädra modig kvinna. Hon har precis varit på plats i Ebolans högsäte Liberia i denna stund, för att  kunna rapportera. Och nu kallar hon på akut hjälp som privatpersonen Magda. Hon har tillfället tagit hand om 17 barn som lämnats att dö då ingen vill hjälpa dem. Barnens föräldrar har dött i Ebola och Magda har på eget bevåg upprättat någon slags fristad för dem. Det kommer in mycket pengar till ebolakrisen men inget av detta kommer de föräldrarlösa barnen alls till gagn. Magda har genom upprop på facebook samt blogg lyckats få in lite pengar till barnen. Men det är en kortsiktig lösning förstås.

 

Jag är ju trogen och lojal mot Läkarmissionen., och gud förlåt, Eva, men det här kan jag inte låta bli att skriva om. Alla pengar som kommer in går direkt till Magda. Barnen kastas ut från klinikerna. Ingen vill ta hand om dem och det är inte svårt att förstå vilket otrolig kris det innebär för ett barn. Här kommer konto till Magda.

Sätt in pengar direkt på Magdas konto så vidarebefordrar hon dem DIREKT till de behövande barnen genom Nat Nayor, en man som arbetar för barns rättigheter och som bor i samma stad som barnen – och genom Foya Borma Hospital som administrerar och följer upp hjälpen vi bistår med.

Magdas konto är på SEB 5206 005 13 55. Maila henne hur mycket du satt in på gad_media@hotmail.com. Inga administrativa avgifter, inga mellanhänder, inget spill – varenda krona når dessa utsatta barn.

På bilden syns fem av de barn Magda försöker hjälpa.

 

 

BÖCKERNAS FÖRTROLLADE VÄRLD

 

Foto: Micael Engström

 

Pamela Anderson (jo, hon heter så) drabbades av en hjärntumör och segnade ner en dag utan att förstå vad som letat sig in i hennes hjärna. Vi har träffats för prata om det där som hände. Hur hon gått vidare, var hon står idag. Hon har skrivit boken ”Jag ska inte dö idag” (Bonnierförlagen) Och det är så förbluffande att se hur olika vi alla hanterar den stora kris som det innebär att få ett cancerbesked. Hon har gett sig fan på att överleva trots att hennes tumör är kvar i hennes huvud. Själv trodde jag att jag skulle dö. Och jag vill höja ett varningens finger här. Att inget är bättre och finare än det andra. I sjukdom är det helt enkelt en klausul. Man får agera hur man vill. Skrika, gråta, sörja, älta, inte berätta, berätta allt, inte dela alls, eller dela med hela världen. Det finns inget rätt och fel.

 

Jag har tagit tand om trädgård. Krattat så mycket löv att jag är öm i tummen och plockat in studsmattan. Ätit en fantastisk oxfilé med hemma gjord bearnaise och rösti och tittat på ”Så ska det låta”. Så underbart och härligt svenne banan liv. Och så hart jag varit på Canonkurs på Älvsjömässan med en vän ett par timmar.  För någon vecka sedan var jag med Charlotta Wågert på en lunch på Mathem. Ska testa och se hur det funkar att beställa hem mat. Tydligen sparar man pengar på det samt att de har mycket ekologiskt. Vi lägger ganska mycket pengar på mat. Speciellt när vi har gäster. Och det kan ju vara fantastiskt skönt att slippa bära hem det. Jag gillade mycket att de levererar på många olika tider, sju dagar i veckan samt att de tydligen är nästan på minuten och ringer eller skickar sms innan.

 

 

Och när vi tog in utemöblerna hittade Threst en bok, instucken under en av dynorna. Inplastad låg den där. Jag har ingen aning om vem som lagt den därunder men ser att det måste vara min mamma. Blev fast direkt. Älskade språket. Är det någon av er som vet hur den här pappan mår idag?

 

 

 

Måndag. Vimmel ikväll 17:15. Rock on Lotta

 

 

GLAM

 

Fotograf Micael Engström

Lördag. Helgerna rinner förbi. Veckorna rusar. Min arbetsituation har förändrars radikalt. Nya Hänt i Veckan är ju dels tjockare och dels har jag Lotta möter-intervjuerna. Utöver vanliga artiklar, horoskop och mina vimmel vissa kvällar. Det är sinnesjukt mycket att göra på jobbet. Alla sliter som hundar för att leverera men den 11 december är det julbord och det ska bli trevligt att faktisk sätta sig och PRATA  med mina  kollegor igen.

Häromdagen träffade jag både illusionisten John Houdi i ett långt samtal, samt Carola, i ett kortare. Jag har ingen relation till henne alls. Hon har en gudabenådad röst och verkar väldigt varm. Kanske jag ska fråga henne om en långintervju nästa gång.

Jag har nyligen vaknat. Threst vet hur mycket jag älskar att sova länge och låter mig göra det på helgerna ibland. Men usch. Nu väntar en hel trädgård full med tunga, blöta löv.

 

SkinnJacka Jofama. Jeans Zara, Boots Vagabond, College H&M

 

Fredag 21 november

 

Jag har så sjukt mycket på jobbet. Märks direkt på att jag får munsår, torra läppar. Det spelar ingen roll hur mycket jag smörjer. Provat allt!

 

Mornarna hos oss. De är väldigt inrutade. Jag är ju sådan. Gillar inte förändringar. Jag går upp 6:08. Duschar, klär på mig Lennox väcks 6:45. Jag gör frulkost. Han vaknar till. Vi äter. Samma frukost alltid. Hallonsmoothie på vaniljfil och färska hallon, kaffe, två mackor med kaviar till mig. Lennox dricker thé. Äter en macka samt en tallrik fil med flingor. Threst går till jobbet (rakt över gatan ) 6:30 så han äter aldrig frukost.

 

 

Den här bidén är det bästa som finns.

 

Och tända ljus skapar mys

 

Och jag dricker väldigt mycket vatten på kvällarna.

 

Vi har ätit klart. Eller ska ha ätit klart senast 7:30. Då är det tandborstning, tvätta sig och smörja in sig. I vår familj har vi  pippi på att smörja.  Vi är torra som fnösken allihop och det går åt massor med bodylotion hos oss. Sedan pallar vi oss iväg den korta promenaden till skolan. Det tar ca sju minuter. Jag pussar Lennox hej då och går vidare till T-banan. Jag är på jobbet 8:40. Så ser det ut förutom att jag oftast dammsuger och viker tvätt. Har svårt att komma hem och det ser ut. Vill börja kvällen med att det är fint hemma. ”Vilka jävligt konstiga prioriteringar” sa Charlotta till mig nyligen och menade att jag skulle sova längre  och skita i att dammsuga.

 

Mitt nattduksbord. Smörj, smörj, smörj.

 

Jag som alltid skrutit med att jag har fin garderob. Nu är det kaos.

 

Och ännu mer kaos

 

Och viker tvätt.

 

Och tvättar oss

 

Hatar oordning

 

Lennox kollar paddan medan jag gör frukost.

 

Dammsuga är en av mina fem bästa

 

Helgen blir lugn. MÅSTE ta hand om alla löv. Äta massa godis. Baka pepparkakor. Och så ska jag på Canons fotokurs ett par timmar. Och försöka hitta någon som vill gå på bio med mig. Se ”The Good Lie” med Reese Witherspoon under nästa vecka. En film om sudanska barnsoldater men med en amerikans touch förstås. Tror inte det blir helt lätt att få med mig sällskap dock.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

annonser