OM ALLT OCH INGET

20140729-223545-81345284.jpg

Vi hänger runt. Det är onekligen en utmaning att semestra tillsammans. Det kan nog alla familjer intyga. Många viljor, åsikter och känslor som ska beaktas. Vardagslivet därhemma inbjuder ju inte till så mycket tid egentligen mellan lämningar, hämtningar, matlagning och logistik.

20140729-223653-81413777.jpg

Helt plötsigt har man eoner av tid. Lennox är väl inte på sitt härligaste humör. Det gäller att välja sina strider. Just nu är jag inte värd vatten. Pappa är kung och jag degraderad till tjänstefolk.

20140729-223802-81482776.jpg

Vi är på stranden. Spelar strandtennis, surfar, solar. Äter. Min vän Anna myntade ett så roligt uttryck nyligen ”Rossetuttar”. För mycket rosevin och god mat gör att man lägger på sig några kilo. Nu bloggar jag från mobilen. Bilderna hamnar lite hur som helst. Försöker lösa det från min portal men hittar inte hur man storleksbestämmer bilderna med wordpress i mobil. Vet du? Hojta till i så fall för så här kan det inte se ut

VALEN

 

Dagarna är sig lika. Vi sover länge. Åker och handlar frukost. Sitter ute på terassen. Solen har ännu inte letat sig fram till den på förmiddagen. Vi har hyrt en bil. Vaknar varje morgon med det tunna lakanet intrasslat i mina ben. Svettig trots AC:n. Somnar varje kväll huttrandes av kyla eftersom vi inte kan komma överens om graderna.

 

Däremellan flyter vi omkring. Vi har ju tre kockar med oss. Både Emmas och Micaelas män är kockar och Threst är ju före detta kock så middagarna på kvällarna är sinnessjukt goda. Tapas, coucous, grillat. Goda viner. Vi passar barn och de lagar mat. Det ultimata upplägget. Jag ser bland kommentarena att ni är oroliga över att våra vänner ville vara ifred. Det behöver ni inte vara. De har tjatat så mycket på att de ville ha med oss. Och vi bor 10 min från varandra och sitter inte ihop. Vissa dagar ses vi knappt utan vi gör vår grej.

 

Jag tänker på mitt besked. Som jag ännu, efter 6,5 veckor ännu inte blivit kallad till. Det är inte så att jag inte kan släppa det. Att det påverkar min dag. Snarare får det mig att njuta mer av här och nu. Men det gnager som ett skavsår i nya skor.

 

Livet här är enkelt. Valen handlar om pool eller strand, vitt, rött eller rose, parma eller serranoskinka, svarta eller röda flip flops. Solen är stark. Det är väldigt varm och jag flagar på ryggen. I höst väntar andra tider.

 

VILLA MARTIN, TORREVIEJA, SPANIEN

Vi är inte i Grekland. Vi är i Spanien. Jag var tvungen att luras lite. Vi är här för att överraska familjen Jarlemark så kunde inte skriva vart vi skulle. Vi gjorde ju samma sak i Thailand. Skickade fram Lennox på restaurangen och minen på dem var helt obetalbar. I går var det samma sak. Vi lurade på flygplatsen i Alicante. De blev helt chockade.

 

Vi bor i en by som heter Villa Martin. Litet och pittorresk. Har hyrt en lägenhet så vi åker inte charter eller så utan har bokat resan själva. Det finns gemensam pool på området. Just nu sitter jag högst upp på en takterass och skriver i solen så om saker och ting är felstavat är det för jag inte ser ordentligt.

 

Idag har vi varit och badat i lera och i salt. Det var ca 25 grader  varmt i vattnet. Helt otroligt. Och här finns även Emma och Nille med barnen Ralph (kan vara felstavat) och Edvard. De har lägenhet här, granne med Charlotte Perelli. Hon är inte här för tillfället och även om hon vore har jag  semester. Annars då. Vi sover länge. Hänger. Badar. Äter och har det skönt. Det är cirka 30 grader varm och den där enorma, gula lampan finns ständigt på plats. Dessvärre lyckades jag pricka in mensen första dagen så har ont i magen.

 

 

Har problem med att blogga. Att hitta nät. Finns inte på vårt hotell. Måste lösa det tills i morgon. Mår ni fint annars?

 

 

 

 

DA SCARS

Thailand 2010

De här ärren. Jag älskar mina ärr tre ärr. De har räddat mitt liv. Numera solar jag utan tejp. Och de är ju inte skitsnygga förstås. Det är inte det jag menar. Men jag är stolt över dem. Ser dem som krigssärr. Visst tittar folk.  På stranden. I den allmänna duschen. Jag skiter i det. De tror att det är en trafikolycka kanske. Eller  en operation av någon slag. Cancer. I tarmen. Och min lever den lever sitt eget liv efter operationen. Jag känner den när jag böjer mig ner. Sitter i soffan med uppdragna ben eller knyter skorna. Då tar det emot på höger sida. Känns som en stor böld. Den har bestämt sig för att växa sig lite större än sin ursprungliga storlek, den lille rackaren. Läkaren visade det på röntgenplåtarna. Hur den fyller ut hela mitt hålrum. Jag undrade lite om den vet när den ska sluta växa. Så den inte fortsätter ner i benet.

 

Det finaste ärret av dem alla är mitt kejsarsnitt förstås.

 

Ni undrar förstås hur jag har det i  här Grekland. Det kan ni göra ett tag till. I morgon dammar vi in med lite hot news.

IN THE AIR

Jodå. Om man kunnat veta hur varmt det ska vara hemma hade man kanske inte bokat den här resan för flera månader sedan. Att resa för mig är livsviktigt. Om jag fick drömma fritt skulle jag vilja ha ett jobb som tog mig över världen. Jag är ju ett fan av Sverige men inte av dess klimat. Klockan är 6 på morgonen. Arlanda väntar. Jag har ingen aning om nätet där vi bor men bloggar som alltid varje dag.  Det är alltid min förutsättning oavsett om jag befinner mig i Afrika, Thailand, eller hos mamma i Fjugesta. Nu kommer snart taxin. Och min jobbarkompis Lina som ska bo här hos Tjockkatten.

 

Vi ses snart.  Bara från en annan destination.

annonser