BÄTTRE MEN ALDRIG BRA

Hittade en gammal video. Ångest. Den är sex år gammal. Påminner mig om att jag måste ta tag i det där med ny röntgen. Bättre blir det. Men aldrig bra.

BRINN I HELVETET

Mamma och jag efter min leveroperation 2009

 

Det kom ett mail från en 20-årig kille…

”Hej, blev så glad när jag fann din blogg och såg att det faktiskt kan finnas hopp med denna satans cancern. När jag var 18 år fick jag en ganska sällsynt diagnos i min ålder, Primär levercancer.
Detta opererades bort i Uppsala och allt skulle vara frid och fröjd, gick igenom ett halvårs cellgiftbehandling och trodde att allt skulle vara bra nu men 2 år senare på min halvårskontroll så sa läkarna att dom har upptäckt 2 nya tumörer och inom en månad skulle jag få åka till Linköping och opereras ännu en gång fast denna operationen var mycket större än den första så vistelsen på sjukhuset blev på över en månad denna gången.

 

Efter att jag opererat levern måste man leda ut sårvätskan.

Då opererades en del av min tolvfingertarm bort samt bukspottkörtel, orsaken till varför dom tog bort just en del av bukspottkörteln har jag aldrig fått en riktigt svar på endast att det var svårt att undvika vid ett sånt här ingrepp.
Första kollen på levern gjordes där dom upptäckte 3 nya metastaser som var 20mm/23mm samt 5mm stora.

Jag fick åka tillbaka till Linköping förra veckan och genomgå en RF-behandling där tumörerna brändes bort vilket också gick jättebra tack och lov.
Innan jag fann din blogg trodde ja knappt bot var möjligt efter levermetastaser uppstått men börjar äntligen finna lite hopp i detta elände.

Tack så mycket för att du delat med dig av din resa och fick mig att inse att det finns en slut på allt detta!

 

Minns inte varför jag har de där elektroderna alls faktisk. Ibland var allt bara en enda sörja.

Tack själv bästa du som lär mig dela din berättelse med andra. Sparka den där cancern på käften nu och hälsa från mig att den kan brinna i helvetet.

Just nu sitter jag på ett flyg till Göteborg för att föreläsa för ett gäng onkologer.


EN HYLLNING TILL DIG

Fjärilar i magen. Idag är det dags för vår film att släppas. Release and let go…

Och så en dag händer det något. De vi älskar mest försvinner hastigt och vi förbannar oss själva för vi aldrig fångade ögonblicket att berätta.  Min vän Jonathan ville skriva ett sådant brev till sin mamma. Som precis som alla andra mammor försakat mycket. Och lagom till Mors dag gjorde han det. Vi skrev texten. Micael filmade. Den viktigaste personen i våra liv är oftast våra föräldrar och relationen till dem.  Jonathan ville laga, reparera.

Berätta hur viktig hon var i hans liv. Hon som gett honom hans värderingar och sätt att se på livet. Men också förklara att vi oftast gör rätt fast vi inte tror det själva. För det är inte det där bråket i köket en regnig tisdag i november när man är så arg så man håller på att gå sönder, eller det där lite för hårda greppet runt en smal femårs-arm som precis kastat yoghurt på golvet, det är inte de stunderna som definierar oss som mammor. Det är allt det andra varma, fina som gör oss till det.

Den här filmen är sann. Den är stark och ärlig och vi hade bara en chans att göra den rätt. För precis som i det riktiga livet så har vi bara en mamma. Vårda henne väl. Berätta för henne hur viktig hon är och tänk på alla de uppoffringar som ligger bakom ett föräldraskap.  Och just det. Grattis på Mors dag alla mammor. Den 31 maj är er.

 

Jonathan Emparan

Micael Engström

Lotta Gray

 

 

EN FÖRLOSSNING-PÅ MORS DAG

Foto: Micael Engström

När jag förlöstes var allt tryggt. Jag behövde inte vara rädd för att bli våldtagen på vägen till sjukhuset. Jag behövde inte föda i min hydda på golvet. Jag  behövde inte oroa mig för om bebisen skulle fastna eller om rebeller skulle storma mitt hem och hota min familj till livet och spika upp mina barn på väggen (jo det är sant. En sann berättelse) Och jag behövde inte vara rädd att mitt eller min sons liv skulle gå förlorat. Jag åt chips, lyssnade på R&B och och ostmacka efteråt.

 

Förra året såg ni, mina bloggläsare till att 45 kvinnor i Kongo kunde föda barn säkert på sjukhus. Hela 45 förlossningar gav ni bort i den finaste Mors Dagspresent man kan tänka sig.  Att låta ett barn födas säkert. För risken att dö vid förlossning är stor. Hela 99 procent av alla de hundratusentals kvinnor som dör under graviditet och förlossning lever i utvecklingsländer, varav hälften i Afrika.

I Sverige är risken en på 14 100 att dö i samband med graviditet eller förlossning. För en kvinna i Niger är risken att dö en på 23. På Panzisjukhuset i Kongo kan DU betala för en plats via Läkarmissionen. Så att en mamma kan få hjälp och stöd efter sin förlossning. För 150 kronor kan du hjälpa en kvinna i Kongo. För 215, en kvinna på Nikingasjukhuset i Tanzania. Du får ett fint gåvobevis att ge bort i Mors Morsdagspresent.

 

 

Så låt oss slå förra årets rekord. Här kan du handla ditt gåvobevis, skriva ut för att lämna till den som ska firas.

 


MAT, GOLF OCH LITE CANCER

 

Måndag. Helgen har varit hektisk. Middag hemma i lördags. Någon slags Eurovisionstittande för barnen. Fast det är klart vi alla hamnade framför TV:n när det var 10 minuter kvar av röstningen.

 

Threst lagar all maten. Jag var i Sickla på deras matmarknad och Lennox på golfbanan. Det är nästan bäst att inte vara hemma när han förbereder maten. Hans kockfasoner sitter i och då är det bäst att hålla sig undan. Det  blev genomgående italiensk. Carpaccio till förrätt, delizie till huvudrätt och tiramisu till efterrätt.

 

Och så en mozzarella capresesallad men rostade pinjenötter, basilika och balsamico på.

Jag måste ta tag i det här med min röntgen. Minns ni att jag var på Stureby Vårdcentral och blev lovad en röntgen av buk och lunga? Det måste vara et halvår sedan snart. Måste ringa min husläkare och fråga hur det går. Jag tänker ju på det ofta. Att det är ett tag sedan nu. Och jag undrar hur min kropp mår. Om den håller sig cancerfri eller om något har börjar växa.

 

Sent blev det. Gästerna gick vid 2:30 och då började Lennox tvätta sina golfklubbor. Han tävlade i går. Har blivit helt besatt av golf vilket jag tycker är kalas. Mycket motion, frisk luft. I fredags gick han en 18-håls runda med en 11-åring och två vuxna som han aldrig träffat förut. Det tar ju ca 3 timmar nästan och man måste hålla reda på sitt scorekort, skriva upp, mental fokusering och allt det där. Jag satt på parkeringen klockan 21:30 i fredags kväll och väntade på honom på Ågesta. Lilla, stora Lennox.

 

annonser