DE FÖRSTA TVÅ ÅREN

 

J skriver:

Hej Lotta!

Skulle gärna vilja läsa om hur du ser på den första tiden med en nyfödd. Vill minnas att du nämnt att du inte var så förtjust de första två åren. Vet inte om du gjort något inlägg om detta tidigare kanske? Vill jättegärna läsa i så fall.

 

Lennox en dag gammal

Hej J.

Jag tycker det är viktigt att prata om de där känslorna kring barnet. Och förlossningen. Och att man bara vill gråta och skratta den första tiden som mamma. Att varenda bil blir ett potentiellt monster. Att alla hostiga grannar får komma en annan dag på besök. Att brösten gör så ont att man vill spy och att man ligger där i mörkret och lyssnar efter varje andetag som den där lilla människan gör. Jag hade världens bästa graviditet. Mådde prima. Jobbade. Hade inte ont någonstans. Sov gott hela nätterna och hade endast problem med att Lennox sparkade mig på revbenen ett tag.

 

Lillasyster och jag.

 

Men sedan blev det tufft för mig. Den där första tiden var inte alls sådär glimrade rosenröd. Det var mest jobbigt. Ett enormt ansvar. Threst åkte till jobbet och jag vankade runt här och försökte få timmarna att gå.  Alla andra verkade tycka det var så himla mysigt medan jag mest längtade efter att bebis skulle bli större. Det var en sådan enorm omställning. Och det var inte kärleken till Lennox det var fel på. Det var alla krav och förväntningar. Alla glossiga bilder med smala, glada mammor som prånglades ut. Med bebisar som sov eller jollrade lite. Här var det inget joller. Hell no. Här var det gallskrik, jämmer och elände mest hela dagarna. Jag undrade vad det var för fel på mig som inte kände mig sådär hysteriskt lycklig. Att jag inte skämdes som fått ett frisk barn. Som ibland, i smyg kunde längta tillbaka till den där tiden innan. Krav igen.

Jag hyllar inte mammalivets lov. Jag var hemma åtta månader. Det passade mig perfekt. Barnet har en pappa som är precis lika viktig att bonda till.

 

Så jag vill bara säga, kära J. Att jag önskade att vi mammor kunde få vara lite mer oss själva.  Förhålla oss på alla våra egna unika sätt till de där små som vi älskar så ändlöst mycket. För mig tog det nästan två år innan jag började tycka det var roligt. Jo, så var det. Det är klart att det fanns stråk av glädje men det handlade väldigt mycket om att släcka bränder, hålla näsan ovanför vattenytan och trampa vatten. Sömnbristen. Det stora i att bli förälder (jo, jag vet att det är helt normalt för de flesta) Oron över att inte duga, vara ”good enought”. Allt det där nerkokat till något slags klister som fastnade på varenda del av min kropp.

 

Och Lennox är förstås det allra, allra bästa som hänt mig.

SÖNDAGSUTFLYKT

 

 

Vi har varit i Fiholm. Calista följde med. Sol. Fint. Varmt. Många hade kommit för att lämna glasögon så det det blev två stora lådor att ta hem till Stockholm och Specsavers. De ska ju märkas upp och passa på att lämna in dina gamla om du har liggandes hemma. Insamlingsperioden slutar 9 november.  Jag så taggad att slå fjolårets rekord på 6 357 glasögon som ni skänkte!

 

 

Det var ju här vi gifte oss. På Fiholm Herrgård och det väcker alltid en massa minnen att komma hit förstås. Numera har de ju byggt till en middagslokal så går du i giftnadstankar så tveka inte att höra av dig till Fiholm. Ett unikt ställe att knyta hymens band på.

 

 

En söndagstrött jag

Ny vecka. Nya utmaningar. Maj gad. Bara att kickstarta här.

 

 

LITE OM MYCKET

 

Det är dags för att ta nya bilder till min vinjettbild i nya tidningen. Den där jag står i helfigur på vänster sida om mina vimmel. I vanliga fall brukar jag ha lite tid på mig att kunna matcha ihop plagg. Tänka ut vad jag ska ha. Det är cirka 4-5 bilder man ska kunna alternera mellan. Men just nu finns inte plats för det så jag vete sjutton hur de där bilderna blir.

 

 

Vi har en stor studio i vårt ALLER-hus på Humlegårdsgatan. Där plåtas alla modejobb till tex ELLE. Evis tog bilderna och jag blev så uttråkad att jag var tvungen att larva mig. Det fångade hon på bild. Antar att det är precis vad bra fotografer gör. Fångar ögonblicket. På måndag lämnar vi iväg det allra sista numret av SE&HÖR. Sedan samlas vi i sofforna och antar att stora utmaningen att snart launcha Hänt i Veckan. Vi går alla på knäna. Jobbar som små grisar. Det råder nästan undantagstillstånd på jobbet nu och man får passa sig om man vill småprata om väder och vind. ”Tyst, kan jag kan inte prata just nu, sitter i skiten” är det svaret man kan få. Vilket jag fattar. Och eftersom vi känner varandra bra så tar jag det inte personligt.  Min nya blogg kommer att heta ”Behind the scenes” och kommer precis som Vimmelmamman uppdateras dagligen. Du kommer känna igen min ton, mitt sätt att skriva men innehållsmässigt kommer den skilja sig från den här platttformen. Den kommer att vara vassare, mer hands on.

 

 

I morgon har min vän Maria sensommarmarknad i Västerås på sin herrgård Fiholm. Vi åker dit eftersom det har stått i lokaltidningen att folk kan lämna in sina glasögon och jag är där för att samla in dem. Sedan kan man köra lervduveskytte, ponnyridning och fika förstås. En lagom söndagsutflykt. Men innan dess, ikväll, är det premiär på musikalen ”Evita”.

 

Programmet ”Hela Sverige bakar”  på TV4 är ett av Calistas favoritprogram. Hon blev väldigt glad när hon hittade en förkläde därifrån i vår hall.

 

På måndag ska jag för första gången testa fransförlängning. Det är en kompis på Värmdö som gör det och jag har inte tyckt det varit så snyggt med alla dessa tjejer som går omkring med alldeles för långa och för många fransar. Ser ut som dockor och är väldigt onaturligt. Jag vill bara ha några få längst ut på ytterkanten. Täta och tjocka. Inget vipp för mig tack.

 

”MIN BOK”

 

Liten Lennox med mig på sjukhuset.

Det var ju det värsta med hela den här resan. Att Lennox skulle fara alltför illa. Att han skulle bli präglad av min sjukdom. Att det skulle sätta spår i honom om vi inte hanterade det rätt. Säkert 70 % av den här bloggen har handlat om den rädslan. Det lustiga är att jag blev tillfrågad två gånger att skriva en bok av  stora välkända bokförlag.  Det som folk drömmer om.  Och jag försökte. Men tänkte att det var väl inget unikt med mig. Det finns många småbarnsmammor med cancer. Så det sket sig. Kände att jag förmodligen skulle drunka i alla andra böcker med liknade historier.

 

Men så gick det några år och tanken på en bok för barn tog form. En bok som då inte fanns. En bok som på ett enkelt sätt berättade att man blir trött av cellgifter, kan kräkas, att håret ramlar av och att man är väldigt sjuk. Men också en bok som visar på hopp men med ett öppet slut så barnet själv kan välja. Jag pratade mycket med min granne Martin Widmark som är Sveriges mest sålda barnboksförfattare efter Astrid Lindgren. Att den måste göras med varsam hand. Och jag skissade, hittade ett förlag igen som var intresserade. I USA finns flera sådana böcker där man pratat HIV. Men så kom Livet emellan. Jobb, barn. Lennox var i värsta trotsåldern, jag orkade helt enkelt inte och det rann ut i sanden. Hade behövt tagit tjänstledigt för att skriva den. Trodde min dummer att jag skulle kunna göra det på helger och kvällar.

 

Men så har den kommit. Blivit skriven av andra människor som gjort den istället och det är ju toppen att kunna ha en bok att luta sig mot när man ska prata om det där svåra. Att någon fått en ibland dödlig diagnos.  Jag vill gärna puffa för en sådan. Som kunde varit min, hahaha. Men är man sen i starten får man skylla sig själv.

 

På videon nedan är Lennox med mig när jag ska skölja min port-a-cat Jag försökte undvika att ta med honom men ibland hade jag tidiga morgontider och då lämnade jag honom på dagis efter.

 

 

 

Här kan du köpa boken

 

Fredag. Obligatorisk tacomiddag och ”Idol”

I BACKSPEGELN

IMG_3352.JPG

Toaletten på East. Plåtning för en tidning 2009

 

Torsdag. Har en tid bokad på Corinne&Friends. Mitt hår behöver någon form av räddning efter den här sommaren med salta bad och sol. Och så ska det plåtas nya bilder idag till nya Hänt i Veckan. Bylinebilder på mig. Önskar jag hade haft  lite tid att lägga på kläder men nu har jag bara rafsat ihop något i garderoben. Ikväll väntar även vimmel klockan 19 med Micael Engström. Det var längesedan vi körde ”Gubben i lådan”, en avstämning. En check på min status helt enkelt.

 

Gumman i lådan, gumman i lådan, vad har du för dig? Sover du?

– Just nu sitter jag och skriver detta inlägg som ska publiseras i morgon. Min sömn är helt åt helvete, ursäkta språket men värre än någonsin. Somnar oftast runt 00:30 och går upp 6.

 

Kokar du kaffe, borstar du skorna?

–  Är rejält trött på att Nespressokapslarna bara finns på ett ställe i stan. Fuskar ibland och köper andra på BEA. Älskar mitt morgonkaffe. Har ju mina rutiner. Men dricker sedan sällan kaffe mer på dagen. Skorna. Har precis ställt in sommarskorna och tagit fram vinter. Men putsa. Inte min grej.

 

Gumman i lådan, Gumman i lådan, vad har du för dig? Bakar du bullar, klappar du katten, gumman i lådan kom fram!

– Jag klappar absolut katten.  Han är tjockare än någonsin. Börjar bli äldre. Men är väldigt härlig, mjuk och gosig. Bakar gör jag  inte förutom scones. Jag är ju egentligen inget bra hustrumaterial. Kan inte laga mat och baka. Gillar att sova. Men luktar alltid gott och är väldigt snäll.

 

annonser