MITT BORTSKÄMDA JAG

 

Såhär kan det se ut en vanlig onsdagsmorgon hemma hos mig. Åtminstone om man fått en överraskning från Charlotta Wågert, hon som har loppi.se. Hon skickade hit en härlig tjej 8:00 som masserade mina fötter så jag höll på att somna här i fåtöljen.  Massage med olja. Jag gillar att skämma bort mig själv. Även om det denna gång var någon annan som gjorde det. Jag jobbar ständigt på att  bli bättre på det. Att ta mig mer tid för mig själv. Det är väldigt intressant det där. Hur olika kvinnor prioriterar egentid. Och när jag kom hem från Rwanda och Burundi så blev begreppet ”egentid” så fruktansvärt bissart och abstrakt.  Och så är man hemma ett tag och hamnar i de här märkliga, västerländska fotspåren även om jag är extremt medveten om att ”egentid” inte existerar i stort i utvecklingsländerna.

 

 

Jag tycker att det verkar som om ”egentid” inte riktigt finns i lika stor utsträckning i mindre städer. Jag kan ha fel här. Det är mera en allmän uppfattning jag har fått genom att prata med vännerna i Örebro och man kanske inte ska dra alla över en kam genom att ha Örebro som riktlinje. För mig handlar det om att umgås med tjejerna. Gå ut och äta middag med dem eller träffas hemma hos någon. Andra prioriterar att träna, ta massage, gå på kvällskurs eller åka till stallet. För mig är det att dela som är viktigt. Jag är ju också en extremt oskön person på det sättet att jag faktisk inte har några speciella fritidsintressen. Dels handlar det om att jag de senaste 14 åren jobbar flera kvällar i veckan och har fått göra avkall på kurser som har en fast veckodag eller ridlektioner. Om jag skulle drömma fritt skulle jag förmodligen rida och läsa någon form av kurs om utvecklingsamarbete med de afrikanska länderna.

 

 

Rida kan man ju göra på helgerna. Kan tyckas. Men då prioriterar jag familjen.  När man läser min blogg förstår jag om man får en uppfattning om att jag är ute på en massa skoj hela tiden. Det är jag inte riktigt. Mycket av det är ju jobb. Vimmel. Och sedan går jag och äter med mina väninnor någon gång i halvåret när alla lyckas få till det. Och ibland, men väldigt sällan går vi ut och dansar på någon club. Sedan har vi mycket middagar hemma och är ofta bortbjudna. Nästan varje helg är det något sådant.

 

Killar är bättre på det där. Tar sig tid. Passar på liksom. Jag kan ibland finna mig själv skruva på mig och snegla på klockan när det börjar dra ihop sig. Det finns alltid en morgondag. Den där ansvarskänsla som jag tror vi kvinnor har. När jag åkte in på sjukhus och opererades i 5-6 timmar ringde jag inte Threst. Jag ringde ingen. Ville inte störa. Inte oroa i onödan.

 

Herregud.


 

Ikväll middag hos Karin & Ted

 

 

LEKEN

 

 

I vår familj är det jag som står för leken. Threst är ” inte så bra på det” som han själv uttrycker det. Han gör ju så mycket annat. Är med på hockeyn oftare, är fotbollstränare i Lennox lag. Jag kan ibland tycka att det är i den valda leken, den som barnen velat ha med en i som egentligen räknas. Lennox har aldrig bett om att få Threst till tränare i fotbollen och med handen på hjärtat är det ett rätt dåligt beslut. Vi tror ibland att vi är med barnen så mycket men hur ofta är det på deras villkor egentligen? Ett bra exempel är igår kväll. Lennox ville leka blindbock. Och genast börjar jag förhandla om villkoren

 

”Ja, det kan vi göra, en stund för sedan måste du duscha och äta kvällsmat men visst, en stund kör vi.”


Istället för att bara säga.

 

”Gärna. Jag vill gärna leka med dig”.

 

Förstår ni skillnaden! Och det är klart att barn måste lära sig förstå att det finns tidsbegränsningar. Men ändå. Alltid dessa reservationer jag har i skjortärmen.  Det här med studsmattan. Som jag hoppat i den. Mina bröst är nere vid knäna på grund av den där studsmattan. Dessutom kissar jag nästan på mig. Det blir som ett tryck när man hoppar. Är det det som kallas svag bottenmuskulatur kanske? Nej. Det här med leken är lite speciellt. Att ge av sin tid reservationslöst en kvart om dagen är inte så mycket begärt kan man tycka. Sedan finns det ju roliga lekar. Som dunken, eller studmattan. Eller för all del att baka. Att fäktas med lasersvärd eller stå ute i kulan och skjuta skott är inte min melodi. Men jag gör det.

 

Nu till något helt annat. Jag fick sådana bra tips i helgen av tjejen i blomsteraffären i Globen. Hur man skulle få tulpanerna att stå en hel vecka. Diska vasen. Bara lite, iskallt vatten i botten. Tjena. Funkar icke. Har ni några bra tips bästa bloggvänner?

 

 

Just det. Eva från Läkarmissionen låter hälsa att det trillar in pengar från Vimmelmammans läsare till kycklingprojektet.  Hela 79 340 kronor. Ja inte från min blogg men sammantaget. Ville delge er detta eftersom ni är en del av att det blivit så bra!  Så tack. Tack,  tack från mig och Läkarmissionen.

 

 

MERA EMMA…

 

 

Här sitter Emma och jobbar i sin ateljé

 

Vi hänger kvar lite hos Emma tycker jag. Det är en sådan där dag idag där det är mycket på jobbet. Och det är jag som hämtar på hockeyn. Eller Threst. Vi får se. Den som inte hämtar lagar middag. Så om jag får välja hämtar jag helst.

 

 

 

 

 

 

Emma gör smycken i silver och guldlera. Det gör att de blir lite ojämna och väldigt personliga i formen, Inget är det andra likt. Hennes namnbrickor är väldigt populära och själv är jag förtjust de de stela armringarna till vänster.

 

 

En annan ring som säljer som smör är Princessringen som många vill ha, En maffig ring som är väldigt vacker.

 

 

Också  en massa askar som allt förpackas fint i.

 

 

Foto: Malin Bondeson

 

Igår kväll jobbade jag på releasen på Jackie Ferms nya bok ”Rövardotter”. Det är ju min kollega Ola som skrivit den tillsammans med Jackie och jag är väldigt stolt över det arbete han gjort. Det är en stark berättelse som jag absolut tycker du ska läsa om du har möjlighet. Jag lämnar er. I morgon blir det ett längre inlägg.

 

Foto: Malin Bondeson

Ola och kärleken Jackie

 

Foto Malin Bondeson

EMMA HJÄRTA LOTTA

 

 

Söndagen. Den heliga. Tillbringas hemma hos smyckesdesignern Emma Israelsson. Hon bor inte i Stockholm, den rara. Men i ett bedårande vackert hus med stuckatur, punschveranda och små jungfrukammare. Hon har sin ateljé hemma. Där hon tillverkar de här fina handgjorda smyckena som många bär och det blir ett ökat sug efter. Vi har med oss en videoregissör från SPOON. Fint ska det vara och Lars-Petter styr GPS:n medan jag kör de dryga 10 milen.

 

Det är lite som att komma hem till en inredningstidning. Här bor även en man och tre små barn. Men det kan man inte tro. Emma har bullat upp med både chokladbollar och frukt och vi går igenom upplägget. Hur vi ska lösa det hela. Jag kan inte berätta för er om vårt projekt ännu. Vi vill att allt ska vara helt klart och  färdigt och genomtänkt på alla sätt och vis.

20140413-223011.jpg

 

Lars-Petter ställer upp med sin tid för oss och vi är honom evigt tacksamma. Överhuvudtaget tycker jag att det gick bra. Smidigt och vi skrattade mycket. Det är viktigt. Emma är en sådan härlig person. Det finns några sådana där tjejer man skulle vilja gifta sig med om man vore man, eller kvinna också för den delen. Roliga, varma, omtänksamma,  prestigelösa men ändå vassa. Karin är en sådan och Emma. Och Johanna i min mammagrupp. Henne var jag nästan kär i för hon hade en massa egenskaper jag saknade. Sussi förstås och Lina L på jobbet och Lina med Penny.

20140413-223039.jpg

 

Här vilar  inga sorger.

 

20140413-223127.jpg

 

I fredags tog jag en svängom i MOOD-gallerian. Jag hänger väldigt sällan där. Lite för fancy för mig men min vän Maria Rilde har skoaffären Mariette. Handgjorda, unika italienska skor. Jag har tre par därifrån. Ett par grå jodhpurs, mina svarta mockaboots som är vida i skaften och klädda med det mjukaste bruna skinn man kan tänka sig samt nu dessa nudefärgade lackpumps med rosett. Jag tänker lite ankelkorta vita jeans och vit t-shirt.

 

20140413-223202.jpg

 

Och så den här dragna grisen (pulled pork) Jag lovade att dokumentera men det blev Threst som gjorde den. Gott med pitabröd och sallad. Absolut,  men jag kan nog lika gärna föredra en god tacos. Jag tycker den är lite för fet och ska nog göra den på högrev nästa gång. Det är ju även påsklov och för Lennox är det hockeyfritids i Farsta. Det betyder att man lämnar lite när man vill på morgonen och så är det två ispass. Däremellan är det lite pyssel, samt stå och träna skott. Hämtas vid 16. Själv har jag releasefest för Jackie Ferms nya bok ”Rövardotter” (Bookmark). Ja, inte jag förstås. Men jag ska dit och jobba ikväll. En härlig unge, Jackie, 23, lite vingklippt efter att ha tillbringar mycket tid på ställen hon inte borde samt att växa upp i frånvaron av sin pappa, den ökände Lars-Inge Svartenbrandt, 68. I senaste SE&HÖR finns en längre intervju där jag träffat henne i ett par timmar.

 

Man går inte tomhänt från Emma. Den här fina ringen fick följa med hem. Finns i olika bredder och med sten här.

 

Read More

PÅSKEN HÄR OCH DÄR

 

Påsken står för dörren och Lennox får leta påskägg i trädgården.Just nu har vi godisförbud i två veckor efter en incident. Jag gillar inte hot och mutor. Vi jobbar inte så.  Men nu fanns det inget annat alternativ. Konsekvenstänkandet vi tror är så viktigt. Hur var det med det nu igen Petra Krantz?

 

Nåväl Över till verkligheten på riktigt.

 

Nu är det snart påsk och vill du göra något bra som finns kvar när påskägget är uppätet kan du köpa ett kycklingpaket av  Läkarmissionen och hjälpa en familj i El Salvador. Du får ett gåvobevis som du själv kan skriva ut.

Familjen Rivera Flores är en familj som fått kycklingpaket. Pappa Elmer har bara gått tre år i skolan, sedan behövde han för att arbeta hemma. Barnen Jenifer 10 år och Cristian, 8 år går dock i skola.

- Jag tycker naturkunskap är roligt i skolan men roligast är att spela fotboll, säger Cristian.

Mamma Carolina syr skoluniformer och får betalt per plagg. Staten har ett program där de levererar tyget, Carolina får stå för tråd, blixtlås, knappar, med mera.

- Vi är verkligen tacksamma för att vi har fått ett kycklingpaket, det har verkligen förbättrat vår ekonomi, säger Carolina.

 

Elmer och Carolina kunde inget om kycklingar men fick undervisning av en agronom som hjälpte dem igång. Undervisning ingår i alla kycklingpaket. Både om skötseln men också kunskap om företagande. Familjen Rivera Flores säljer kycklingarna på marknaden och till grannar. Med försäljningen av den första omgången kycklingar kunde de köpa nya och utveckla sin farm.
Ett kycklingpaket kostar 100 kronor och ger en familj i El Salvador 25 kycklingar, foder och verktyg.

 

Och det är det här jag gillar med Läkarmissonen. Att de jobbar nära sina projekt. Det här är inga fingerade namn. Det här är Elmer och Carolina, Christian och Jenifer. På riktigt. Kött och blod. Och de får chansen att tjäna sitt leverne. Det tycker jag är fint.

 

 

I morgon ska jag och Emma Israelsson göra världen ännu bättre.

 

 

annonser